Etikettarkiv: Ronneby kommun

Ronneby minskar i skogsbygden

Publicerat av

Jag återkommer i dag med ny intressant befolkningsstatistik signerad Sune Håkansson. Denna gång har han studerat siffrorna under en längre period.

Slående är, skriver Håkansson, den avfolkning som har skett i skogsbygden liksom den trendmässiga minskningen i Bräkne-Hoby. Listerby ökade under 2000-talets första årtioende.

Befolkningsutvecklingen i Ronnebys tidigare församlingar

Ibland är det intressant att följa befolkningsutvecklingen under en lite längre period. I den här sammanställningen synas befolkningsutvecklingen sedan seklets början, med mätpunkterna den 31.12 år 1999, 2009 och 2014. Riktigt exakta är inte siffrorna.

Procentuell förändring

                          1999        2009         2014            1999-2014     2009-2014

Backaryd                 1 273      1 180       1 131                -11                     -4

Bräkne-Hoby         3 339      3 186        3 054                –  9                     -4

Edestad                      642         649           648                   1                       0

Eringsboda                766         707           617                -20                   -13

Förkärla                     290         276           278                 – 4                       1

Hjortsberga            1 140     1 103        1 080                 – 5                     -2

Listerby                   1 738     1 951        1 943                 12                      0

Ronneby               19 113   18 973     19 060                   0                       0

Öljehult                      477        377           363               -24                     -4

KOMMUNEN       28 778   28 402     28 179                – 2                      -1

Slående är avfolkningen i skogsbygden, liksom den trendmässiga minskningen i Bräkne-Hoby. Listerby ökade under 2000-talets första årtionde.

Sune Håkansson

Vem äger åbottnen i Ronnebyån?

Publicerat av

Striden och debatten om arrendeavgiften för bryggor i Ronnebyån fortsätter.  Efter drygt ett år har ett medborgarförslag från Lars Andreasson avslagits och det utan att kommunen svarat på de frågor som ställdes i förslaget, anser han.

Det är två väsentliga frågor som har undvikits – ”Vem äger åbottnen i Ronnebyån? Och vem äger vattnet som flyter i Ronnebyån?”.

Enligt kommunala tjänstemän och Lantmäteriet är detta mycket oklart, skriver Lars Andreasson som anser att dessa frågor är av principiell karaktär som måste utredas innan kommunen kan kräva arrendeavgift för bryggor som inte har byggts av kommunen. Han anser det synnerligen märkligt att kommunen vägrar att utreda detta. Han säger:

– Enligt kutym och tradition som ett politiskt svar så svarar man på frågor som inte ställts och de väsentliga och helt avgörande frågorna besvaras ej.

Att ärendet blivit liggande i kommunala byrålådor drygt ett år och blivit felaktigt behandlat vill tekniska nämnden, som varit remissinstans, inte ta ansvar för utan pekar på att någon annan nämnd har haft detta ansvar.

När Lars Andreasson i sitt medborgarförslag ansåg att arrendeavgiften helt borde tas bort eller starkt reduceras vill han nu betona att Ronneby kommun inte gjort några som helst investeringar i de bryggor som privatpersoner byggt.

– Varje bryggägare har bekostat sin egen brygga och därför är en jämförelse med bryggorna i Ekenäs, som Tekniska nämnden gjort i sitt remissvar, helt inkonsekvent. Det är som att jämföra meloner med lingon! Jämförelsen är till för att vilseleda politikerna, säger Lars Andreasson.

I dagarna har Andreasson haft en kortfattad dialog via mail med Magnus Graad som är förvaltningschef för tekniska förvaltningen och den som har svarat på medborgarförslaget och föreslagit att begäran skulle avslås. Så skedde också när ärendet nyligen klubbades i fullmäktige på 30 sekunder och utan att någon enda politiker krävde svar på de frågor som hade ställts i medborgarförslaget.

Magnus Graad skriver till Andreasson:

– Som jag ser det helt krasst tvingar vi inte dig att ha kvar din bryggplats. Avtalet är uppsagt helt i sin ordning och önskar du inte acceptera det nya avtalet innebär det ju att du skall ta bort din brygga och återställa området. Tacksam för besked snarast!

Lars Andreasson å sin sida skriver:

– Du har i din så kallade ”Bedömning” helt lyckats på ett typiskt byråkratiskt språk förvilla politikerna. Dvs de som överhuvudtaget har läst ditt förslag till bortförklaring varför ärendet inte har behandlats enligt kommunallagen. Ledamöterna i kommunfullmäktige har inte riktigt förstått vilket beslut man har tagit.

– Jag inser att den enskilde medlemmen i Ronneby kommun inte har en chans att vinna mot den väldiga Goliat-byråkratin, men jag kommer att lägga ett nytt medborgarförslag som tvingar fram svar på de frågor som nu inte har besvarats i mitt förra medborgarförslag, säger Lars Andreasson.

3D-labb i Ronneby blir verklighet

Publicerat av

När planerna på att starta ett 3D-labb i Ronneby drogs upp i fjol var det meningen att det skulle förverkligas nu till våren. Så såg planerna ut så sent som i början av december i fjol men så blev det strul med hur ansökningar av medel hos Region Blekinge skulle utformas och därför blir det start först den 1 juni.

Nu har man också hittat rätt person för projektledarskapet. Johan Fredin heter mannen som ska sätta fart på ett hett efterlängtat projekt.

Kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, förklarar förseningen med att ansökningsregler hos Region Blekinge har ändrats och att kommunala tjänstemän nu filar på en ny ansökan.

Det har bland branschfolk gjorts gällande att ledande politiker i Ronneby varit positiva till en start men att tjänstemän av olika skäl skulle ha fördröjt projektet. Detta vill nu Fredriksson dementera.

– Vi vill verkligen se ett 3D-labb bli förverkligat i Ronneby och därför har kommunen redan nu satsat 1 miljon kronor.

Fredriksson är medveten om att tiden hastar och att många kommuner slåss om att bli först och störst i denna utveckling som sker med snabb hastighet. Han säger:

– Vi har en unik koppling till 3D och vattenskärningen som i sin tur har en unik ställning globalt. För att förverkliga 3D-labbet behövs avancerade 3D-skrivare och personal men naturligtvis krävs det också pengar. En avancerad skrivare där materialet är plast, kostar två-tre miljoner men för metall blir kostnaden 5 – 6 miljoner.

I projektet finns förutom Ronneby kommun också BTH, Stiftelsen Ronneby SOFT Center och Kulturcentrum och nu är startdatum satt till den 1 juni då projektledaren Johan Fredin börjar sin anställning. Han är handplockad för ändamålet och hans uppsägningstid på sex månader har också medverkat till förseningen.

Tanken med 3D-labbet är att företag och allmänhet ska kunna ta del av tekniken för att t ex testa en produkt.

Alla myndigheter har svikit Kallinge

Publicerat av

När myndigheter och kommunen bjuder in allmänheten för att informera finns det mycket övrigt att önska. Jag vill påstå att torsdagens träff i Kallingeskolan om PFAS rörde upp och resulterade i fler frågor än vad som gavs av lugnande svar.

Att inleda ett möte med att visa bilder på rör i olika storlek och ”hemliga” pumphus är ingen bra start när t ex föräldrar har kommit för att få sin ångest dämpad och få relevanta svar på frågor om giftets farlighet.

Ju längre mötet pågick desto mer krystad och pinsam blev dialogen mellan s k experter som talade över huvudet på församlad allmänhet. När ”kemisten från Länsstyrelsen” angriper allmänhetens anlitade advokat med frågan – ” Jag är kemist. Är du?” – då blir plötsligt detta möte med osmakligt maktspråk till en bakgårdsuppgörelse utan substans, vilket också en åskådare påtalade.

Mest anmärkningsvärt är att ”kemisten från Länsstyrelsen” som är satt att vara allmänhetens garant i sitt uppdrag som kontrollmyndighet plötsligt blir dess motståndare, ja, då har allmänhetens förtroende hamnat på noll.

Samma var förhållandet med Folke Borg som representerade försvaret och som mer hotade än lugnade de närvarande. Trots att han i dag vet vad giftet i brandskummet har åstadkommit i Kallinge och flera andra flygorter i landet sa han så här:

– Gäller det att rädda en pilots liv tänker vi använda skummet igen!

Vad han egentligen sa i den meningen var att – ett människoliv går före miljön och många andra människors hälsa. Likaså blåste han upp sig till nästan andnöd när han fick frågor om försvarets ansvar.

– Det här med PFAS är något vi har ärvt sedan 30 år tillbaka och ännu har vi inget konkret att ta ställning till.

Vad han menade var att det ännu inte har kunnat bevisas att människor har avlidit till följd av detta gift.

Detta påstående till trots erkände representanten från myndigheten Generalläkaren att hon personligen slagit larm 2011 men utan resultat.

Eftersom Generalläkaren lyder direkt under regeringen och har till uppgift att kontrollera att Försvarsmakten följer lagar och föreskrifter, måste hela den nu riksbekanta giftskandalen i Kallinge fördömas ur flera synvinklar.

I detta fall har inte bara regeringen och Naturvårdsverket utan också lokala kontrollmyndigheter som Länsstyrelsen och Kommunen grovt svikit sitt uppdrag.  Det räcker inte med att ta upprepade blodprov och på detta sätt försöka lugna människor när man i nästa andetag tvingas påstå att man i ett längre perspektiv inte vet vad giftet kan ha för påverkan när det gäller cancerrisk o. d.

Jag och säkert många med mig hade i torsdags säkert velat höra att myndigheterna stod på deras sida och att åtgärder nu har satts in. Sådana svar uteblev.

Var fanns kommunens ledande politiker? Jag hade velat höra dem säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi agera för våra medborgare på följande sätt…

I brist på åtgärder blev det bilder på vattenfyllda rör och pumpstationer och intetsägande fraser från kommundirektör som bl a tackade för ett givande möte. För vem?  Jag och säkert också nybildade kampföreningen PFAS vill säkert snabbt veta hur kommunens åtgärdsprogram ser ut. Hur kommer kommunens invånare i Kallinge och delvis Ronneby centrum att hjälpas!

Ska föreningar vakta Ronneby sporthall?

Publicerat av

Jag tar mig för pannan och tror att jag drömmer. Det gäller upprepade inbrott och förstörelse i Ronneby sporthall.

Spektaklet i hallen har orsakat inte bara merarbete för flera föreningar utan också dragit med sig kostnader för återställande av det sönderslagna.

Det är när förvaltningschefen, Tommy Johansson, som i besparingssyfte tog bort vaktmästarna kvällstid nu förklarar för media att han funderar på att installera larm, som jag upplever alla tokigheters tokighet personifierad.

Tommy Johansson var tämligen ny på posten som förvaltningschef för Fritid- och Kultur när han ville visa snabba resultat och besparingar. Att plocka bort vaktmästarna på kvällstid i sporthall och simhall var hans snabba åtgärd.

I det läget utrustades klubbledare med en eller flera taggar (en digitaliserad nyckel) som fungerar på de tider som förerningen hyr en lokal. I samma stund, som ledarna utrustats med taggen, blev de också ansvariga för vilka som släpptes in i sporthallen. Naturligtvis slank det då också in folk som inte kom dit för att träna.

Ledare har för mig berättat hur de t o m har blivit hotade av  ungdomar som bara suttit i trappor och på andra platser i sporthallen. Nu efter upprepade inbrott och förstörelse har polisen fastslagit att personer dröjer sig kvar i utrymmen och gör sig skyldiga till inbrott och förstörelse.

En klubbledare berättar att han blev hotad när han på avstånd följde en kille som uppenbarligen hade andra syften med besöket än att träna.

– Jag fick en knytnäve uppkörd i ansiktet åtföljd av kommentaren: ”Har du problem eller…”

Det kan inte vara rimligt att klubbledare, som hyr lokaler för träning, ska behöva agera vaktmästare eller ordningsvakt och utsättas för hotelser när de försöker avhysa icke behöriga. Kommunen tar ut hyra och därmed måste det också ingå service i form av vaktmästare.

Antalet vaktmästare i Fritid- och kulturförvaltningen har också minskat drastiskt, vilket har fått till följd att klubbledare vid helger fått ett telefonnummer att ringa om behov av vaktmästares ingripande har ansetts påkallat. Väntetiden har många gånger blivit lång.

När nu samma förvaltningschef vill reparera skadan efter inbrott och förstörelse, på grund av borttagna vaktmästare, har han inte sparat ett öre. Nu föreslår han att larm ska installeras men har hittills inte lyssnat på föreningarna som kräver att personal finns på plats kvällstid.

Nej, Tommy Johansson, gör om och gör rätt.

Bredåkradeltat – en miljöskandal

Publicerat av

Bredåkradeltat är av Statens Naturvårdsverk klassat som riksintresse. Deltat är Sydsveriges enda större isälvsdelta i Baltiska issjön. Det sträcker sig från Bredåkra till norra delen av Kallinge och är ca 10 km långt i nord/sydlig riktning och 3-4 km brett i öst/västlig riktning.

I den norra delen av deltat, i Brantafors, finns ett vattenverk som tillhör det kommunala bolaget Miljöteknik. Här har man med hjälp av fyra brunnar försett Kallinge med dricksvatten och på senare tid även Ronneby centralort.

Dessa vattentäkter måste nu skyndsamt överges på grund av att giftiga kemikalier har upptäckts i brunnarna. Det handlar om ämnet PFAS som enligt experter tillhör kemikaliernas värstingar därför att det bryts ner extremt långsamt i miljön. Men det finns andra nu ”glömda” utsläpp som också har bidragit till förgiftningen.

I riksmedia har professorer klassat detta som en – ”Miljöskandal av historiska mått”.

Enligt ledande lokalpolitiker är det besvärande att Blekinge Flygflottilj, som är placerad mitt i Bredåkradeltat, pekas ut som skyldig till förgiftningen av dricksvattnet.

Men det är ingalunda första gången som detta unika isälvsdelta förgiftas. Redan på tidigt 80-tal (1983) drabbades dårvarande trädgårdsmästeriet i Bredåkra. Då slogs deras brunnsvatten ut av kamikalier. Den gången ville ansvariga inom Ronneby kommun peka ut Blekinge Flygklubb som ansvariga. Klubben hade en hangar strax intill trädgårdsmästeriet men tillbakavisade anklagelserna.

Kommunen gjorde allt för att tysta ner händelsen och det gjorde man genom att ge trädgårsmästeriet gratis kommunalt vatten i utbyte mot den stängda egna brunnen.

Det kommunen då inte ville diskutera var det som hade inträffat den 12 juni 1965. Den dagen träffade ett blixtnedslag mitt i prick i en stor drivmedelscistern och med en explosion som följd. Vid detta tillfälle rann 300 000 liter flygbränsle MC- 77 rakt ut i Bredåkradeltat. Med största sannolikhet var detta drivmedel största anledningen till att brunnen i Bredåkra slogs ut.

DSC03796

I boken ”Från B 3 till jaktviggen” och utgiven 1994 beskriver författaren denna händelse som – ”den stora smällen”. Av texten framgår att flottiljchefen tvingades till ett flera dagar långt flygstopp till följd av smällen.

Bredåkradeltat har genom åren drabbats av oerhörda mängder kemikalier av skiftande slag. Betänk hur stora mängder UREA (ett slags urin med myckedt hög kvävehalt) som genom åren har spridits på start- och landningsbanor för att isbekämpa. Mätningar har visat att under en enda vintersäsong användes 30 ton (!) UREA vid F 17. Då har jag inte redovisat de utsläpp av UREA som använts för att avvisa den civila flygtrafiken.

Därför var det knappast någon sensation, men väl en chock för allmänheten, när det under fjolåret avslöjades höga halter av ämnet PFAS (se ovan) i kommunens vattenbrunnar i Brantafors, strax nordost om flygflottiljen. Ämnet som upptäcktes ingår som en beståndsdel i det skum som används då man släcker bränder.

Släck F 17

Vid F 17 har detta skum använts flitigt genom åren och med start redan på 60-talet. I boken ”Från B 3 till jaktviggen” beskrivs denna verksamhet tämligen utförligt. Flygflottiljens övningsverksamhet med att släcka flygplansbränder var inte bara av lokal karaktär utan här genomfördes också ett stort antal övningar av regional- och rikskaraktär.  Med andra ord var utsläppen till Bredåkradeltat av betydande omfattning.

Men det var först under fjolåret som man upptäckte och uppmätte höga halter av giftet i kommunens drickvatten.  Något hade plötsligt inträffat, men vad? En anledning var bl a att man upptäckt samma gifter i dricksvatten på andra platser i landet, inte minst då vid andra flygplatsorter.

I vårt fall i Kallinge skedde samtidigt en annan viktig förändring som man menar starkt kan ha bidragit till att giftet i grundvattnet visat sig just nu.

Sänksjön, som ligger inom Bredåkradeltat, har genom åren varit en viktig regulator för grundvattnet. Pappersbruket i Djupafors har genom åren tagit ut betydande mängder vatten ur Sänksjön.  Detta upphörde när pappersbruket lades ner och verksamheten upphörde vilket resulterade i att nivån på grundvattnet i området snabbt steg och brunnarna i Brantafors slogs ut.

Nu letar kommunala bolaget Miljöteknik nya vattentäkter norr om flygfältet, strax söder om Karlsnäsgården. Ledningar ska sedan dras flera kilometer till vattenverket i Brantafors. Detta medför betydande kostnader. Kommer staten att stå för dessa fördyrningar eller ska befolkningen drabbas dubbelt (förutom förgiftat dricksvatten)genom att även betala höjda vattenavgifter?

Rune Johansson, tidigare bosatt i Hasselstad, och starkt engagerad i miljöfrågorna vid F 17 gjorde en anmälan 2007 när det s k Ronnebypaketet redovisades. Han pekade i sin anmälan på vad som behöver åtgärdas i området när bl a byggandet av en ny hangar till helikoptrar ska genomföras.

– Marken i området är starkt förgiftad och experter är eniga om att det som har skett inom Bredåkradeltat är en miljöskandal av historiska mått. Marken måste således fraktas bort och saneras, ett gigantiskt arbete som jag ser som nästan olösligt, säger Rune Johansson som väntar på tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) besked.

Även regeringen har nu genom miljöminister Åsa Romson engagerat sig i miljöfrågan som berör Bredåkradeltat och dess miljöskandal. Bl a har framstående professorer flera gånger krävt att regeringen måste agera. Från regeringshåll är det fortfarande tyst, mycket tyst.

Det är trots allt Länsstyrelsen i Blekinge som är tillsynsmyndighet i det aktuella fallet med utbyggnaden av F 17. Frågan är hur man ska förhålla sig till den mark som nu ska tas i anspråk för utbyggnad och inte minst – vem ska stå för kostnaderna?

Märklig upphandling av Ronneby kommun

Publicerat av

Karö stugby

I onsdags publicerade lokaltidningen Sydöstran en artikel där man i rubriken påstod att – ”Nytt avtal klart för skärgårdskrogar”.

Vidare berättades att krögarna Prajay Purohit och Tom Gustafsson hade vunnit upphandlingen och att dessa ska driva ”Villa Vassen” och Karörestaurangen de tre närmaste åren.

Magnus Graad, chef för tekniska förvaltningen i Ronneby kommun, bekräftade att så är fallet men berättade samtidigt att avtalsdiskussioner fortfarande pågår. Det gäller båttrafiken mellan Karön och Ekenäs, stugbyn på Karön och gästhamnen i Ekenäs.

Ett tämligen märkligt uttalande och förfarande. Antingen har man vunnit upphandlingen utifrån de punkter som har beskrivits i förfrågningsbeskrivningen eller så har man inte. Krögarna har lagt ett bud utifrån det avtalsupplägg som har gällt men så ska man plötsligt börja förhandla.

Är det så att de två krögarna har varit ensamma om att lägga bud på arrendet? Hade det funnits fler intressenter skulle väl dessa i så fall kunna kräva ny anbudsgivning.

Jag känner i varje fall till en företagare som i detta fall skulle vilja förhandla om just stugbyn på Karön och gästhamnsverksamheten vid Ekenäs och Karörestaurangen.

Han skrev bl a i ett mail till näringslivschefen den 29 september så här:

”Föreslagna hyres- och ersättningsnivåer för område 3-5 och 6 (Karö stugby, bryggor för gästhamnsverksamhet och försäljning av drivmedel) samt punkt 6 – trafikering av färjelinjen är orimliga och medför en kraftig förlust även om man skulle räkna med en ökad försäljning.”

Företagaren jämför hyran 120.000 kr/år för en nyrenoverad utbyggd åretruntrestaurang Villa Vassen mot 100.000 kronor i hyra för slitna stugor och bryggor där inga investeringar antyds och som kan ge intäkter i ca 3 månader.

Som det antyddes i artikeln var arrendefrågan redan klar, förutom att antagna budgivare nu förhandlar om fyra viktiga punkter. Om det nu finns ytterligare anbudsgivare, vad säger då dessa  om att angivna riktlinjer är förhandlingsbara?! I nu uppkommit läge kan angivna riktvärden i förfrågningsunderlaget inte längre gälla.

För det är väl ändå inte så, tanken svindlar, att dessa viktiga turistpärlor ska läggas ut till absolut lägsta anbudsgivare? Denna gång måste det handla om företagare som brinner för sin verksamhet och har rätt känsla för det lokala och som har en betydande uthållighet.

Avtalet som har upprättats av Ronneby kommun gäller säsongen 2015 och tre år framåt och är indelat i sex delar.

  1. Restaurang-/butiksverksamhet i Villa Vassen.
  2. Restaurang-/evenemangsverksamhet i Karörestaurangen.
  3. Uthyrning av Karö stugby.
  4. Uthyrning av bryggor för Gästhamnsverksamhet.
  5. Försäljning av drivmedel.
  6. Trafikering av färjelinjen Ekenäs/Karön.Ronneby kommun har beslutat i fullmäktige att investera 5 miljoner kronor på att rusta upp Villa Vassen i Ekenäs till åretruntverksamhet.

    Av förfrågningsunderlaget framgår följande:

    Värt att nämna: sommaren 2014 har varit mycket gynnsam, sommarens entreprenörer fick en sen start, dvs kort tid att marknadsföra de olika verksamheterna.

    Karöline: 6 000 passagerare.

    Gästhamn: 1 000 gästnätter.

    Stugby: 40 gästveckor, beroende av hur säsongen räknas, motsvarar det ca 20 % beläggning.

    Försäljning av drivmedel: (diesel) 4 kubikmeter.

Ronnebys kulturstipendier 2014

Publicerat av

Ronneby kommuns Kulturpriskommitté har beslutat att 2014 dela ut två kulturstipendier.

Ett kulturstipendium tilldelas konstnären Jenny Carlsson med följande motivering:

Ronneby kommuns kulturstipendium 2014 tilldelas konstnären Jenny Carlsson som i sin konst utgår från skogen i hembyn Ekeby nordost om Backaryd. I tjocka färglager plöjs fåror som förvandlas till jord, lera och sten i abstrakta och expressiva målningar.

 Prissumman är 10 000 kronor.

Ett kulturstipendium tilldelas Kim Demåne med följande motivering;

 Ronneby kommuns kulturstipendium 2014 tilldelas Kim Demåne, illustratör, målare och skulptör som använder både digitala verktyg och traditionella penslar när han skapar vardagsbilder med inslag av sagomotiv i en fantasivärld där allt är möjligt.

Prissumman är 10 000 kronor.

Kulturpriskommittén utgörs av Kommunstyrelsens presidium och Fritids- och kulturnämndens presidium.

Utdelningen kommer att ske vid kommunfullmäktiges sammanträde torsdagen den 11 december, kl 15.00  i Ronnebysalen i stadshuset.

Ronneby betalar ut onödiga arvoden

Publicerat av

Fyra ledamöter i Kommunstyrelsens Arbetsutskott (KSAU) i Ronneby som fick avgå i ”förtid” efter valet 2010 kräver nu ekonomisk kompensation. Det handlar om två månadsarvoden á 20 000 per månad, totalt inkl sociala avgifter, ca 200 000 kronor. Detta för att de tvingades avgå redan vid fullmäktiges sammanträde i november 2010.

Kravet på denna senkomna ekonomiska ersättning kommer från Kerstin Johansson, fp, Margareta Yngvesson, s, Peter Bowin, v och Thomas Håkansson, c, och klubbades i Kommunstyrelsens Personalutskott den 6 oktober 2014.

I protokollet från den 6 oktober 2014 finns följande formulering och anledning till att pengarna snarast ska utbetalas.

”Sammanfattning

Ordförande Roger Fredriksson (M) informerar om att ledamöterna i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott efter valet 201O skiftades i november månad istället för vid årsskiftet. Fyra avgående ledamöter skulle enligt överenskommelse ha fast arvode för november och december månad. Ledamöterna har enligt uppgift inte fått detta arvode.

Yrkanden

Ordförande Roger Fredriksson (M) yrkar på att uppdra åt personalenheten att undersöka om arvodet utbetalats samt att betala ut det om så inte gjorts.”

Två frågor inställer sig: vem eller vilka har träffat den överenskommelse som skulle berättiga de fyra ledamöterna arvode för icke uträttat arbete? Är det nuvarande Ronnebyalliansen eller är det det tidigare styret med bl a socialdemokraterna och vänstern?

Uttrycket att de enligt uppgift inte skulle ha erhållit arvodet är också intressant. Varför framförs det ekonomiska kravet först nu, fyra år efter förra valet?

Enligt kommunallagen kan en kommunstyrelse ta över redan i november när nya fullmäktige tillträder. Då får man automatiskt ett nytt KSAU. Man kan även bli avsatt i förtid om t ex en nämnd eller styrelse får annan majoritet än fullmäktiges under mandatperioden.

– Så sker vanligen om ledamöter i fullmäktiges eller nämnd/styrelse byter parti under mandatperioden och inte avgår frivilligt eller att det uppstår tomma stolar i fullmäktige som ändrar majoriteten.

– Detta att ett KSAU tvingas avgå två månader i förväg är således ett normalt inslag i den politiska vardagen. Möjligen kan man tänka sig att det skulle utgått förlorad arbetsförtjänst om någon av dem haft ett ett jobb man inte kunde gå tillbaka till direkt. Men eftersom den som har arvoden på minimum 40 % inte har rätt till förlorad arbetsförtjänst kan det i dessa fall inte vara aktuellt. Detta säger en person som kan kommunallagen och har rutin inom området.

Frågan kvarstår: vem har dessa fyra ledamöter kunnat göra en så vidlyftig och felaktig uppgörelse med? Utbetalningen är felaktig och därmed också onödig. I kommunallagen finns inget stöd för denna typ av ekonomisk kompensation. Inte heller har de fyra utfört någon arbetsinsats som föranleder utbetalning.

Ekholms fotoateljé nu byggnadsminne

Publicerat av

Små beslut tar också tid. När kulturintresserade ville få Ekholms fotoateljé i Kallinge klassad som byggnadsminne tog det nästan sju år från ansökan till beslut. Men nu är det klart, Länsstyrelsen har äntligen kommit till skott.

Ekholms fotoateljé är en av Kallinges minsta byggnader men minner om bruksortens storhetstid. Den uppfördes av Oskar Ekholm 1931 och i denna byggnad var han verksam fram till sin död 1982.

Ekholm

Det var i januari som frågan om byggnadsminnesförklaring väcktes inför en hotande rivning av uthuset. Oro fanns att ateljén skulle gå samma öde till mötes. På uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge genomfördes en utredning av en eventuell byggnadsminnesförklaring.

I rapporten, som var klar 2008, heter det att ”ateljén förmodligen är den enda kvarvarande dagsljusateljén i ursprungligt skick. Endast en fotoateljé som ingår i en större handelsgård i Torsås är tidigare skyddad genom Lagen om kulturminnen (KML).”

I utredningen heter det vidare:

”Ekholms fotoateljé berättar om fotografins och industrisamhällets historia och speglar en expansiv period i Kallinges historia. Det är också en anläggning som utan motstycke åskådliggör hur det var att arbeta som ataljéfotograf i början- mitten av 1900-talet.

Fotoateljén med uthus och trädgård har stora dokumentvärden såväl som upplevelsevärden och pedagogiska värden. Anläggningens stora kulturhistoriska värden kopplat till dess sällsynthet (få bevarade) och det fakturm att endast en fotoateljé sedan tidigare är byggnadsminne är goda argument för att göra Ekholms fotoateljé i Kallinge till byggnadsminne. Såväl ateljébyggnad som uthus och trädgård måste i så fall ingå i byggnadsminnesförklaringen. Inventarierna skall naturligtvis bevaras i ateljén, även om det inte går att reglera med KML.”

DSC03749

Oskar Ekholm föddes 1900 och vid 18 års ålder drabbades han av spanska sjukan som kort därefter ledde fram till hans fotointresse. Han orkade efter sjukdomen inte fortsätta sin anställning vid gjuteriet på Kockums i Kallinge där hans pappa också arbetade.

Oskar var en bestämd och kompromisslös man som levde fullt ut med sitt yrke. Det berättas att han vid en filmvisning i Kallinge Folkets Hus avbröt visningen på grund av störande prat i salen. Försök till övertalning att genomföra en ny visning var därefter meningslöst.

Oskar var också en välklädd man, alltid med kostym, vit skjorta och mestadels fluga till det.  Han tog sitt första foto 1917 och det var brodern Gunnar som fick honom intresserad. Syskonen var sju till antalet.

Noterbart är naturligtvis också att Oskar Ekholm var orienteringsklubben Skogsvandrarnas första ordförande under åren 1934 – 1936. Klubben presenteras närmare i en nyss utkommen bok med titeln ”Skogsvandrarminnen. Orientering – ett sätt att leva”.