Efterkrigstidens svagaste regering

I dag fredagen den 18 januari 2019 har riksdagen fattat ett historiskt beslut att återvälja en gammal regering men med två borgerliga stödpartier, liberaler och centerpartister. Efterkrigstidens svagaste regering, säger merparten av politiska bedömare.

Stefan Löfven är åter på banan som statsminister men med minsta möjliga stöd i riksdagen. 115 ja, 153 nej och med 77 som avstod. Fler nej än ja!

Han hotas redan med avsättning från två fronter. Den ena om han genomför fri hyressättning och urholkar arbetsrätten och från andra hållet om han inte genomför liberal politik enligt överenskommelsen.

Två historiska beslut är därmed tagna. Alliansen är begravd, likaså blockpolitiken. Tur kanske att det inte var fredagen den 13. Mest lättad och lycklig över dagens beslut var onekligen talmannen Andreas Norlén.

Kaffe-kaffetåren, den är bra…

Jag har aldrig upplevt något liknande och hoppas slippa det för alltid. ”Matchen” har pågått i hela 129 dagar med ideliga förlängningar. Hade det handlat om idrott hade publiken tröttnat för länge sedan men nu har det handlat om Sveriges framtid och då är det politik, det omöjligas konst.

Vi som är intresserade av politiska frågor har naturligtvis inte kunnat slappna av. Är vi dessutom seniorer och extra intresserade av framtiden, ja, då har de 129 dagarna varit en olidlig väntan på en lösning. TV-referaten har pågått i oräkneliga timmar och ingen valrörelse mig veterligen har givit partiledare ett sådant publicistiskt genomslag med promenader till och från talmannen som hösten och en stor del av vintern.

Vi har sett dom komma och gå och i vissa stunder kunnat höra deras taktiska förklaringar till hur det hela bäst skulle kunna lösas. Mest har det naturligtvis handlat om vem som skulle få bli ny statsminister. Nu när de långa promenaderna och presskonferenserna är slut ser det ändå ut att det stannar vid det gamla, att det blir den tidigare avsatte statsministern som kommer igen men nu med en något annorlunda laguppställning med två borgerliga partier som stöd.

På tal om otaliga besök hos talmannen är det ett problem för sig. Ständiga filminslag och bilder på kaffekanna och kakor har fått många av oss lättpåverkade att hamna i något som måste påminna om ett slags fikaberoende. När man sett talmannen lyfta kaffekannan för att hälla upp har det liksom ryckt i högerarmen och man räckt ut den för att lyfta sin egen kopp. Positivt är att ett samlat berg av pepparkakor nu har haft en strykande åtgång. Men beroendet sitter kvar och kommer att bli svårt att skaka av sig. Tala om politisk påverkan.

För att inte tala om den prekära situation som talmannens kansli nu har hamnat i. Kaffekontot har med råge överskridits för flera år framåt och nu vill det till att budgetarbetet får fart och inser vilka ekonomiska behov som nu har skapats inom talmannens kansli. Reserven är uppäten för långa tider framöver.

Talmannen såg lättad ut i dag när arbetsbördan nu kan lätta något. En brasklapp är dock Jonas Sjöstedts utspel i dag där han hotade med att kunna avsätta Löfven om han på någon enda punkt går emot vänsterpartiet.

”Det finns en överenskommelse mellan oss i vänstern och socialdemokraterna nertecknat på ett papper som ni aldrig kommer att få se”, dundrade Sjöstedt belåtet på sin presskonferens. Löfven svarade aldrig på massmedias frågor om ett sådant papper finns.

Vem som har rätt eller fel får framtiden utvisa. Var det endast ett hugskott från Sjöstedt var det ett synnerligen dåligt ögonblick för ett skämt av det slaget. Mest behövde Sjöstedt blåsa upp sig för att tona ner kritiken från egna led.

Det som har hänt i Sverige efter fjolårets jämna valutgång har aldrig tidigare hänt och därför har den skapat sådan dramatik. Endast en snabb och ny misstroendeomröstning av Löfven kan överträffa det vi nu under 129 dagar har upplevt.

Under samma tid, men under betydligt längre tid än det svenska debaclet, har en högdramatisk debatt pågått i England om ett eventuellt utträde ur EU. Men hos oss har den debatten nästan varit väntad. Vi vet ju hur engelsmännen är!

Hur som helst, fikat i Sverige har efter detta fått en helt annan betydelse. Vi kommer att tala om fikavalet i generationer framöver.

 Kaffekaffetåren, den är bra,   kaffekaffetåren varje dag…

SPF Seniorerna kräver äldreminister

”Vi seniorer blir allt fler och vi både vill och kan bidra till samhället med all den erfarenhet som vi bär med oss från ett långt liv. Men då krävs att samhället tar vår kompetens, livssituation och utmaningar på allvar”, skriver Eva Eriksson, förbundsordförande i SPF Seniorerna i ett debattinlägg på SVT Nyheter. Hon fortsätter:

”I våra grannländer har man insett behovet av en renodlad äldreminister. Det har vi inte i Sverige – men det är på tiden att nästa regering tillsätter en sådan.

Idag är två miljoner svenskar, en femtedel av befolkningen, över 65 år. Om tio år väntas åldersgruppen ha ökat med ytterligare 300 000 personer. En stor grupp med omfattande och komplexa utmaningar och möjligheter.”

I nuläget har vi endast en övergångsregering i väntan på hur nästa regering kan komma att se ut. Nuvarande regering har sträckt sig så långt att man tillsatt en utredning som ska se över nuvarande socialtjänstlag som omfattar ca 2 miljoner pensionärer.

Regeringen vill utreda om det inte i själva verket behövs en egen ”äldrelag” för att tillvara de äldres rättigheter.

”Vi vill att utredningen finner en form som ger bästa möjliga förutsättningar för äldre att kunna få leva och bo självständigt under trygga förhållanden,” har äldreminister Lena Hallengren (S) sagt i ett antal intervjuer.

”Äldre bör ha rätt att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.”

Men nu går SPF Seniorerna ett steg längre i sina framtida krav. På länken nedan kan du tal av Eva Erikssons hela debattinlägg.

https://www.svt.se/opinion/spf-seniorerna-nasta-regering-maste-ha-en-renodlad-aldreminister

Gubbhylla-Ronnebys politiska satsning

Det finns all anledning att önska varandra god fortsättning på det nya året, 2019. Det förra fick ett avslut som gav onda aningar inför vad som komma skall. Vi som utgör den breda massan helt utan ansvar för hur landet leds har fått oss en rejäl tankeställare.

Inte minst har vi fått erfara att traditioner som att fira jul och nyår är viktigare än att ta ansvar för hur landet ska ledas. Sverige var tidigare ett land som många på detta jordklot hade anledning att beundra. Vi var klart ledande inom många områden och nu kan vi inte ens formulera ett politiskt ledarskap som kan samla merparten av landets befolkning.

Vi har hamnat i ett moment 22 som innebär att politiska partier nu har så lika program att det för väljarna blir omöjligt att rösta. Nu handlar det inte längre om att politiskt staka ut en framtid för landet utan mer om vem som ska få ikläda sig rollen som statsminister. Nu handlar det mer om vem som ska göra mest avkall på sitt program som ändå är så likt övriga att det endast skiljer ett mandat mellan blocken.

Med tanke på hur tiden från valdagen har hanterats måste jag påstå att ingen av de inblandade partiledarna är någon ledargestalt att se upp till.  De valde långbänk och viljelöst förhandlande med sitt ego som främsta mål och vi vet hur det kommer att sluta, nämligen med ett extraval som inte kommer att förändra bilden nämnvärt. Partierna är benhårt låsta vid sina program och ingen vill heller tappa ansiktet och därför har ännu ingen radikal förändring skett på den punkten. Man väljer hellre ett kostsamt extraval vilket kommer att ställa oss väljare inför fullbordat faktum – all politisk makt utgår från folket och vi har alltså det yttersta ansvaret för hur landet ska ledas. Men det kan väl ändå inte krävas att vi också ska skriva partiprogrammen. Eller…

Även på det lokala planet, och då menar jag Ronneby kommun, hade året en avslutning som jag personligen ännu inte hämtat mig ifrån. Chocken har visat sig sitta djupt efter politikernas oförskämda sätt att inför ett svångremssparande inom samtliga förvaltningar ändå tänka mest på sin egen inkomst.

När en liten kommun med ca 29 000 invånare plötsligt vill jämföra sina arbetsinsatser och ansvar med riksdagens, ja, då har det slagit slint någon stans. Och partierna kunde med skiftande förklaringar rösta eller helt avstå och ändå gynna sin egen börs.

Jag har tidigare haft vänner i flera olika partier i Ronneby, vänner som jag dessutom haft respekt för, men dessa har jag snabbt måst ompröva. Politikerföraktet har just nu en högtidsstund i denna kommun.

En annan betydligt mer känd gubbhylla.

Dessutom har politikerna i Ronneby gått på tvärs mot vad samhället i övrigt siktar på, nämligen att utjämna könsfördelningen på olika nivåer i samhället. I Ronneby har man bildat en ny gubbhylla. I kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) har man sopat rent från kvinnor. Nu är det gubbar för hela slanten. Åtta gubbar i skiftande åldrar utgör nu kommunens högsta politiska ledning. I kommunstyrelsen är det inte mycket bättre, 4 kvinnor av 17 ordinarie ledamöter. Bottenrekord!!

Mest allvarligt är att ingen tycks bry sig om vad som händer i Ronneby kommun. Jag tänker på såväl det saftiga lönepåslaget som att bojkotta kvinnor. På detta har knappast någon reagerat. En ledarskribent på BLT utgör undantaget plus en liten anonym insändare på undanskymd plats är det enda som har inträffat efter dessa två kupper. Bedrövligt. Politikerna i Ronneby är verkligen i behov av en uppläxning och bör hållas hårt i öronen. Ett snabbt uppvaknande är att önska väljarkåren i Ronneby.

God fortsättning!

Sydostlänken – ett slitet vallöfte

Ännu en gång har ”Sydostlänken” blivit ett vallöfte.  Under hård press och i elfte timmen före valet i höst har socialdemokraterna låtit sin minister åka ända ner till Blekinge och Olofström för att ännu en gång lova pengar till järnvägsprojektet.

Byggstart är satt till 2024 vilket mycket väl kan innebära att en alliansledd regering kan få ”äran” att genomföra socialdemokraternas förnyade löfte. Frågan är dessutom var ”Sydostlänken” hamnar när byggstart ska ske först efter ytterligare en mandatperiod. Så självklart som det lät i Olofström på söndagen är det långt ifrån.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I dag är samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder.

Vidare hette det: ”Projektet ”Sydostlänken innefattar huvudsakligen cirka tolv kilometer ny järnväg mellan Blekinge kustbana vid Sandbäck och Olofströms industriområde. Mellan Olofström och Älmhult finns en modern järnväg som skall elektrifieras enligt gällande länstransportplan.”

I dag är sträckan för nybyggnationen mellan Olofström och Karlshamns hamn beräknad till 18 km.

Efter denna utredning/idéstudie 2000 hände inget. Det var tyst i hela 13 år! Det var först i februari 2013 som tre företagsledare tröttnade på den ihållande tystnaden. De vände sig till infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, m, på näringsdepartementet.

I ett två sidor långt brev betonade de att ”för våra företag är det av mycket stor betydelse att vi kan komma fram i frågan om Sydostlänken. Därför hoppas vi få gehör hos regeringen och att regeringen ställa sig bakom en kraftfull jobb- och tillväxtsatsning i Sydöstra Sverige.”

Brevet undertecknades av Håkan Samuelsson, vd Volvo Personvagnar, Thomas Carlzon, vd IKEA AB, Tomas Nilsson, transportområdeschef, IKEA Europa och Mats Olsson, VD Karlshamns hamn.

Brevet möttes av tystnad.

Efter söndagens presskonferens i Olofström utbröt en mindre lokal debatt på Twitter om vem som har gjort mest eller minst:

Lennarth Förberg, riksdagskandidat, m: ”Regeringen uppfyller till slut vallöftet från 2014. Planen togs fram av Alliansen har legat hela mandatperioden. Vi som har lobbat och arbetat för detta är glada. Är det ett nytt vallöfte? Sydostlänken är lönsam och bra för hela Sverige.”

Tim Svanberg, riksdagskandidat, c: ”Glädjande att påtryckningar från bland annat Centerpartiet resulterar i att byggandet av Sydostlänken blir av. Samtidigt kommer beskedet alldeles för sent. (s) lovade ju att bygget skulle komma igång den här mandatperioden.”

Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande, Karlshamn, s:  ”Och för den delen… var det inte så att Åsa Torstensson (C) var infrastrukturminister 2006-2010 och hon efterträddes av Catharina Elmsäter Svärd (M) 2011-2014. Båda ingick i en borgerlig regering men ingen av dem gjorde något för Sydostlänken.”

Noterbart är att sedan idéstudien om ”Sydostlänken” togs fram 2000 har socialdemokraterna suttit vid makten i 10 år och borgerliga alliansen 8 år. Först nu blir länken till ett nytt vallöfte. Eller…

Sverige diskriminerar dubbelt upp

Vad händer med vårt land? Har regering och politiker helt tappat förståndet? Vi är ju nära att återinföra ättestupan för att slippa kostnaden för att ge alla människor samma rätt att delta i samhället.

Vissa debattörer anser att Försäkringskassan redan nu egenmäktigt tagit lagen i egna händer och infört restriktioner som innebär en blixtsnabb avveckling av mänskliga rättigheter. Det räcker med ett pennstreck för att en medmänniska ska mista den assistenshjälp hen haft i åratal.

Så om inte detta redan räckte avslöjade SVT i fredags att regeringens utredare nu vill slå undan benen på ytterligare ett stort antal människor. ”Avskaffa assistansen för barn och gamla” löd nyheten. Funktionshindrade barn under tolv år och äldre över åttio år ska inte längre ha rätt till personlig assistans!!

Skulle detta människoovänliga förslag verkligen träda i kraft skulle Sverige åldersdiskriminera dubbelt upp!

Är Sverige verkligen så fattigt att vi ska tvingas avstå våra mänskliga rättigheter? Finns det inte längre någon ryggrad eller mänskligt patos hos ledande politiker som ser som sin främsta uppgift att spara, spara på ett område men slösa, slösa på ett annat.

Det är hög tid att vi som står utanför det politiska skeendet säger ifrån att vi inte längre tolererar att medmänniskor ska fråntas sin rätt att få delta i samhällslivet.

Jag lyssnade med stort intresse på ett inslag i P 4 Radio Blekinge för några veckor sedan. Där redovisades att på två år har antalet personer med assistansersättning minskat med nästan tio procent i Blekinge. Alla som 2017 hade ansökt om assistansersättning fick samtliga avslag i Blekinge.

Maj Svensson, styrelsemedlem i Neuroförbundet Blekinge, tog sin egen son som exempel på vad som hände när han efter en omprövning fick färre assistanstimmar.

”På ett dygn fick han åtta epileptiska anfall när den nya situationen skulle hanteras”, berättade Maj i inslaget.

Det framgick också med all tydlighet att hans hälsa har påverkats negativt av de indragna timmarna när han nu endast får hjälp på marginalen.

”Det är knappt ett liv”, fastslog mamma Maj som tidigare kunnat glädjas åt sonens regelbundna dans med bl a deltagande i rullstols-SM med många goda resultat. När hans kropp nu blivit allt mer orörlig till följd av inskränkt assistanshjälp har han tvingats sluta med dans.

Det finns i dag hur många hjärtknipande exempel som helst vilket bl a innebär att det sitter människor runt om i landet som har haft personlig assistans i decennier och som över en natt har blivit av med varenda assistanstimme.

Finns det då inte ett enda politiskt parti som kan vara berett att slåss för denna snabbt växande grupp. Jag förstår mycket väl att denna grupp trots allt är i minoritet men det måste väl ändå finnas en liten gnutta medmänsklighet kvar. Eller handlar det uteslutande om att enbart visa handlingskraft på områden som ger mest populistiska poäng. Nu läggs ytterligare tunga bördor på anhöriga som redan är utmattade till bristningsgränsen. Ska det verkligen vara så svårt att förstå att smärtgränsen för länge, länge sedan har passerats.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionens syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. – ur FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionen antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006 och öppnades för undertecknande den 30 mars 2007. Den undertecknades då av 82 länder, däribland Sverige. Sedan dess har konventionen undertecknats av ytterligare ett stort antal länder.

 

Ronneby behöver inga myndigheter

Regeringen som kämpar för sin överlevnad har rekordtidigt börjat sprida vidlyftiga vallöften. Nu senast vill man flytta ut sju myndigheter från Stockholm till landet i övrigt. Det sägs att ca 500 arbetstillfällen kommer att beröras. Ett allt för högt pris säger fackliga representanter och sätter prislappen på varje myndighets flytt till en miljon kronor.

Blekinge blev utan tilldelning men i Ronneby ligger inte den politiska ledningen sömnlös om nätterna över detta faktum. Jag säger bara Sörby eller Viggenområdet så förstår du säkert vad jag åsyftar. Hade jag litat på tågens punktlighet hade jag kunnat dra till med den slitna klyschan – etableringarna i Sörby går som tåget!

Ronneby är populärt som aldrig tidigare. Alla företag, små eller lite större, vill till vägskälet i Sörby, Blekinges bästa plats med tanke på hur vägarna strålar samman just här. Lokaltidningarna är lyriska, mest Sydöstran, som nästan dagligen beskriver läget i Sörby. Tala om oväntad politisk draghjälp för den politiska ledningen i Ronneby med en moderat vid rodret.

Markområdet i Sörby har blivit så väletablerat att kommunen nu blickar ända upp till Bredåkra, mina gamla domäner under uppväxttiden. Man kan med fog påstå att Ronneby inom en snar framtid kommer att växa fram till en av kommunens mest frekventerade platser, nämligen Bredåkra kyrkogård. En plats nästan lika välbesökt som Maxi som kommer att ligga i utkanten av den nya kommundelen om bara några år.

Ronneby är populärt även inom andra områden. Bland Blekinges kommuner har turismen ökat mest i Ronneby. Ökningen var hela 17,1 procent och mest ökade utländska gästnätter framför allt på vandrarhem. GRATTIS Pehr Andersson som arbetar hårt och med framgång driver Ronneby Vandrarhem. Kom dessutom ihåg att denna mätning endast gällde de första sex månaderna! Och denna framgång utan att vi i Ronneby har försökt mäta antalet soltimmar ute i skärgården som Karlskrona på Utklippan.

Detta med turismen kan bli hur stort som helst. Betänk utvecklingspotentialen när Ronneby får möjlighet att visa upp såväl ”Guldgubbar” som historiska vrakdelar från danska kungaskeppet ”Gripshunden”. Ni måste förstå hur jag nästan går i spinn när jag tänker på att en riktig turistbyrå i centrum av stan blir en allt mer oundviklig inrättning.

Dessutom har Ronneby blivit riktigt bra på att spara pengar. Redan den 11 augusti kunde läsare av denna blogg upplysas om att kommunen kan spara upp mot 100 miljoner kronor på att bygga om en övergiven fabrikslokal till skola istället för att bygga en ny. Strålande!

Men visst finns det stora eller mindre problem. Hur länge ska t ex fotbollsspelare som använder Brunnsvallen behöva gå 125 meter till ett omklädningsrum i sporthallen?! Detta för att politiker på olika plan nu ”bollar” frågan mellan sig. Jag vill inte bli missuppfattad i denna min ironi om gångavståndet.

Dessutom måste jag påstå att politiker, men även tjänstemän, har en förmåga att krångla till frågor som man egentligen vill skjuta framför sig och slippa ta beslut om. Naturligtvis tänker jag på betongbron vid Ronnebyåns utlopp i hamnen som med högt vattenstånd hindrar även mindre båtar att passera. Senaste förslaget går ut på att bygga en högre bro istället för en enkel klaffbro.

En motgång av ganska stort mått blev det dock med den planerade postterminalen i Sörby. Det var i september 2015 som kommunen flaggade för att en regional terminal var på väg att beslutas men tyvärr kom intressen placerade i Karlskrona in i affären och den uteblev såväl i Ronneby som i övriga länet.

 

 

Fallolyckor orsakar flest dödsfall

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram och genomföra en utbildningsinsats för att förebygga fallolyckor.

Uppdraget består av två deluppdrag varav den ena är en informationsinsats riktad till äldre om hur man själv kan förebygga fallolyckor, för att på sikt minska antalet drabbade. Men en stor del av det arbetet är de aktiviteter som anordnas regionalt och lokalt.

Kampanjen Balansera mera genomförs vecka 40, den 2 – 8 oktober 2017.

Fallolyckor är den olyckstyp som orsakar flest dödsfall, flest antal akutbesök och inläggningar på sjukhus. Det är också en av de olyckstyper som ökar snabbast.

Varje år ramlar cirka 70 000 personer så illa att de behöver uppsöka akutvård. Ungefär 1000 dör. De allra flesta som faller är 60 år och äldre samt kvinnor, men sanningen är att alla kan falla.

Fallolyckor kostar 25 miljarder om året

Fallolyckor medför stora kostnader. Samhällsekonomiskt uppskattas fallolyckorna kosta ungefär 25 miljarder varje år. Men värst är att det kostar i liv och i mänskligt lidande – fysiskt och psykiskt.

Så här kan du förebygga fallolyckor

Du minskar risken för att falla genom att:

  • träna din styrka och balans
  •  äta bra och näringsriktig mat
  • vara medveten om att vissa mediciner påverkar risken att falla.

Landsbygden har förhandlats bort

Hela SverigeJag minns med värme vad som utlovades och vad enade politiska krafter hade för ambition för svenska landsbygden i Ronneby i september 2012. Men det var då – med alliansregeringen. Nu med regeringskollektivet socialdemokrater och miljöpartister är det en dödsstöt mot landsbygden som planeras.

Det är Per Gudmundson i Svenska Dagbladet som i dag sätter landsbygdens mörka framtid i blixtbelysning. Han skriver:

”Slitageavgift hette det hos Socialdemokraterna, lastbilsskatt i Miljöpartiet och kilometerskatt sade Vänsterpartiet. För glesbygden har allt dock en och samma betydelse. Sotdöden.”

Det handlar om den skatt som från början skulle bli 14 kronor milen för lastbilar. En sådan höjning skulle innebära att ett litet åkeri för långväga transporter, med fyra lastbilar, skulle få en kostnad på nära miljonen per år. En motsvarade lokal åkare skulle drabbas med 250 000 kronor.

Men nu väntar en betydligt mer drastisk höjning från regeringshåll. Den 14 juni höll regeringens Vägslitageskattekommitté en hearing om sina preliminära slutsatser. Då framkom att skatten kan bli upp till hela 24 kronor milen och som Per Gudmundson uttrycker det:

”Dessutom någon krona för administration därutöver”.

LandsbygdUtredningen ska vara klar den 9 december och som Gudmundson avslutar sitt ledarstick i dagens Svenska Dagbladet:

”Passa på och njut av landsbygden, medan den finns kvar.”

Jag lider med alla de ideella krafter som envetet och med stor kraft arbetar för en levande landsbygd. Hu var det nu man sa vid  Landsbygdsriksdagen i Ronneby i september 2012? Jo – ”Hela Sverige ska leva!”. Men det var innan Miljöpartiet bildade regering med socialdemokraterna där allt plötsligt var förhandlingsbart.

Per Gudmundsons inlägg kan du läsa här:

http://www.svd.se/regeringens-dodsstot-mot-landsbygden/om/ledare

Alla myndigheter har svikit Kallinge

Utredning5

Så skrev jag i denna blogg för ett år sedan den 7 mars 2015. I dag när regeringens utredare Göran Enander redovisade sin utredning om brandskum innehållande PFAS bekräftade han på punkt efter punkt min kritik. I utredningen heter det bl a:

”Beträffande myndigheternas arbete kan konstateras att det finns brister i samverkan och problem med att sprida relevant information inom och mellan myndigheterna. Kontakterna med den lokala nivån kan utvecklas. Inledningsvis har också flera myndigheter agerat defensivt.”

Göran Enander redovisade på dagens presskonferens att det kan gå 1,5 till 2 år efter att en miljöpåverkan påvisats till att resultatet redovisas!

”Medvetenheten och kunskapen om grundvattnets betydelse och värde och vad som påverkar dess kvalitet är allt för låg i samhället. Myndighetsansvaret för grundvattenfrågor är delat på flera myndigheter och uppfattas av många som rörigt och svåröverblickbart, ansåg Göran Enander som i rapporten kräver en skärpning av såväl lagstiftning som myndigheters sätt att arbeta.

Tillsyn och uppföljning är för svag och ett bevis för detta redovisades vid en information i Kallinge i mars i fjol då generalläkaren berättade att hon personligen slagit larm om PFAS redan 2011 men att inget hade hänt därefter.

Göran Enanders analys av hur högfluorerande ämnen till dricksvattentäkter har kunnat pågå i många år utan att upptäckas är den här:

”Min analys landar i att kemikalielagstiftningen är för svag, grundvattenfrågorna uppmärksammas inte i samhället, tillsyn och egenkontroll enligt miljöbalken (och annan lagstiftning) fungerar dåligt, miljöövervakningen är otydlig och ofullständig. Samordningen mellan och inom myndigheter kan förbättras och inventeringen av PFAS-förorenade områden behöver intensifieras och saneringsmetoder utvecklas.”

I Sverige finns 350 brandövningsplatser så det är således även den civila verksamheten som i hög grad bidrar till att giftet sprids, inte enbart militären.

Noterbart är också att 1,2 miljoner människor hämtar vatten från enskilda vattentäkter och här är naturligtvis kontrollen lika med noll när det gäller att upptäcka PFAS.

Vattenföroreningarna i Kallinge upptäcktes 2011 och med tanke på att vi idag har 2016 är detta ett bevis om något på hur långsamt myndigheterna arbetar, som utredaren också har påpekat.

Utredning

Det som nu har inträffat i Kallinge och på andra platser i landet kräver ett omfattande saneringsarbete och i samband med detta varnade Göran Enander från att gräva i sådana områden. PFAS rör sig långa sträckor och därför krävs snabbt större kunskap om hur grundvattnet rör sig. Då måste jag påminna om att gräva det är just vad som nu sker på F 17 när man bl a bygger ny helikopterhangar.

I Kallinge har befolkningen ställt frågor kring sina höga värden i blodet. I rapporten slås nu fast:

”Att dricka vatten med mycket höga halter av PFAS under lång tid misstänks kunna öka risken för negativa effekter som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och humanförsvaret.

Resultaten från ett antal publicerade vetenskaplig artiklar under perioden 2014-2016 pekar på att PFAS, liksom många andra kemikalier, har förmågan att påverka såväl hormon- som nerv- och immunsystem.”

Naturligtvis är det bra att regeringen nu tillsatt en utredning och att den har redovisats, men var kommer de drabbade människorna in i bilden? Vem tar hand om deras oro?

Utredningen har visat hur myndigheterna lever sina egna liv som små bubblor var och en på sitt sätt men har ingen eller sparsam kontakt med varandra. Tack för beskedet men det lugnar ingalunda.

Utredaren gjorde tidigt under presskonferensen klart hur allvarligt han ser på situationen i Kallinge och andra drabbade samhällen. Han jämförde med giftskandalen med BT Kemi i Teckomatorp på 1960-70-talet.