Kan vi rätt uppskatta vår frihet?

DSC04921

Det fanns en tid, för bara något år sedan faktiskt, som nyhetsmedier på riksplanet beklagade sig över s.k. nyhetstorka. Mestadels sommartid.

Numera gäller nyhetstorka enbart lokala gammalmedier med undantag givetvis för sociala medier där flödet är konstant med stort som smått. Senast i helgen upphöjdes sociala medier till oanade höjder när det gjordes gällande att dessa kanaler stoppat en planerad statskupp i Turkiet.

Naturligtvis är det upprepade terroristattacker som tyvärr står för merparten av nyhetsflödet med tillhörande extrasändningar. Vi hinner numera varken begrunda eller förstå ett terrordåd innan det är dags för ännu ett. Det är blodigt och förenat med många dödsfall.

I Sverige är vi hittills lyckligtvis förskonade från dessa övergrepp. Dödandet sker i Europa nära oss och borde få oss att tänka till – att rätt uppskatta vår frihet och vårt fredliga samhälle. Vi i Sverige kan lugnt ägna oss åt bär- och svampplockning och möjligen uppröras över att några miljöaktivister lyckas veckla ut en banderoll om brunkol. Visserligen lyckades de ta sig upp på entrétaket till Rosenbad men därifrån är steget ändå långt till en statskupp – även om det var en kupp i sig.

Naturligtvis är Frankrike utan motstycke det land i Europa som drabbast hårdast fram till nu. Landet har haft tio större terrordåd under de senaste 18 månaderna. Senast attacken i Nice den 14 juli, Frankrikes nationaldag, som resulterade i 84 döda och många allvarligt skadade.

Bryssel är ett annat exempel som ligger bara ca tre månader tillbaka i tiden. Även där många döda och skadade på flygplatsen och i tunnelbanan. Siffran stannade vid 35 döda och 300 skadade.

Vi i Sverige hade knappast hunnit fatta omfattningen av terrordådet i Nice när det redan kvällen efter blossar upp ett allvarligt försök till statskupp i Turkiet. Även om militärkuppen misslyckades är resultatet förödande efter att 294 människor mist sina liv och ca 1400 skadats allvarligt.

I Turkiet övervägar man nu att införa dödsstraff men då kan landet glömma alla planer på att bli EU-land.

I nyhetsväg måste vi naturligtvis även väga in Storbritanniens brexit som har gjort Europa än mer osäkert och instabilt.

Vi har många dödsskjutningar i USA, nu senast har åtta poliser dödats. Men USA utgör inte heller någon stabil plattform för framtiden. Naturligtvis tänker jag på Donald Trump som tyvärr anses ha stora möjligheter att bli landets nästa president. Jag kan i varje fall inte tänka mig att han skulle vara en garant för att våldet skulle bli mindre i USA eller i världen i övrigt.

Kriget i Syrien är sedan länge ett mänskligt nederlag på grund av omvärldens oförmåga att ingripa.

Min uppräkning är bara en liten del av det som allvarligt hotar vår framtid. Vad har kunskap och världsomspännande nätverk för betydelse när det trots allt till slut handlar om religion, politik och länders råvarotillgångar.

Med detta i backspegeln tror jag att vi i det här landet har blivit mer ödmjuka och inser vad vår frihet egentligen är värd.

Nu tar jag cykeln till blåbärsstället som ligger bara 1000 meter från min bostad. I skogen är det möjligen bara myggen som anfaller. Visst lever vi i ett tryggt och vackert land. Men det kräver naturligtvis att vi då och då skänker just detta faktum en tanke. Gör vi det?

Klart läsvärt om ljusskygg politik

Vetenskapsmannen

Anders Jallai har gjort det igen. Han har skruvat till en hemligstämplad story om fallet med professor Sven Olin som försvann spårlöst 1986 i Grisslehamn. Han låter en Säpoutredare gräva i det hemligstämplade fallet. Vetenskapsmannen utförde hemliga mätningar som på ett nytt sätt skulle avslöja kränkande ubåtar i svenska farvatten. Naturligtvis rör det sig om politisk kamp på absolut högsta nivå.

För att ytterligare få den politiska kittlingen i thrillern har en ny socialdemokratisk regering med Sten Lovén i spetsen tagit över landet. Natofrågan är högst närvarande och Sveriges roll mellan USA och Ryssland är även i det verkliga livet en högst uppmärksammad balansgång som utgör kryddan i den här sjätte fristående delen i Anders Jallais serie av politiska thrillers om den före detta SSI-agenten Anton Modin.

Var Berlinmurens fall ett skämt?

Jag tillhör det omtalade och beryktade köttberget. Jag föddes ungefär i mitten av andra världskriget. Av kriget minns jag inget annat än ett par kalla vintrar och dom minns jag knappast heller. Vintrarna var under min barndom nästan mer kommenterade än kriget, det krig som aldrig nådde Sverige.

Våra pappor gjorde långa beredskapstider och våra mammor var aktiva i kyrkans syjunta. Inte minst beredskapstidens upplevelser satte naturligtvis sina spår i ständigt återkommande berättelser, mer eller mindre kryddade efter en eller flera groggar.

Beteckningen köttberg och omdömet att vi skulle vara den hittills mest radikala generationen kommer att förfölja oss ner i graven. Förmodligen kommer vi också att spöka inför kommande generationer, de som nu successivt tar vid för att föra utvecklingen vidare.

Vi fick uppleva att Berlinmuren byggdes för att stoppa flykten av östberlinare till väst via Västberlin. Ett makabert sätt av Östtyskland att fängsla sitt eget folk. En mur som vi i väst aldrig förstod därför att vi fått lära oss att leva i fred och frihet.

Naturligtvis var glädjen nästan obeskrivlig på båda sidor när muren äntligen föll 1989 efter 28 års förnedring. Europa öppnades och skulle aldrig mer slutas, vi ville ha ett gemensamt Europa, ett Europa som skulle bli starkt i sin öppenhet och fredsvilja.

Därför är det nu obegripligt att förstå vad det är som nu sker i Europa. Murar och taggtrådshinder har uppförts i en omfattning som är svår att jämföra med något tidigare. En bro för frihet – Öresundsbron – är Sveriges regering nu beredd att stänga! Man vill inte stänga för att sätta stopp för svenska medborgare att fly landet. Nej, nu vill det öppna och gemensamma Europa sätta gränser för antalet asylsökande. Vi klarar inte längre att leva upp till Sveriges välkända och generösa öppenhet och solidaritet.

Vart tog allt det positiva och öppna vägen? Vi känner oss plötligt vilsna i vårt eget land och vårt gemensamma Europa.