Det var inte bara en i flera fall overklig och bisarr debatt i Ronneby fullmäktige i torsdags kväll utan också rena cirkusen av den producent/kamerahanterare som hade fått för sig att försöka göra tillställningen lite lättsammare än vad dagordningen inbjöd till.
Av tidningsbilder har det framgått att kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson (m) har slimmat sin lekamen något under semestern. Det sägs att han har arbetat rent fysiskt och där igenom uppnått en nästan total förändring.
Men bilden nedan fick mig i ett slags chocktillstånd när han i ett tidigt skede i debatten tog sig upp i fullmäktiges talarstol. T o m frisyren var annorlunda för att inte säga klädseln. Titta själv.
När sedan Christer Leksell, sd, dök upp i samma talarstol var jag totalt utslagen. Jag kunde nästan tagit gift på att det var snarlikt Roger Fredriksson. Men nej, producenten talade om för nätpubliken att det var den förändrade Christer Leksell som agerade i talarstolen.
Frågan är nu vad producenten hade för tanke när han la ut bilden nedan. Det står att Peter Bowin, v, deltar i ett replikskifte men han dök aldrig upp i bild. Hans röst hördes från en obestämd plats i lokalen. Peter är inte känd för att göra korta inlägg men det här måste ha varit rekordsnabbt för han fastnade aldrig på bild. Eller så har han gått och blivit osynlig.
Naturligtvis är det tacksamt och roligt att raljera över det kaos som rådde i fullmäktige och då menar jag att text och bild aldrig fann varandra. Vi som känner merparten av ledamöterna i Ronneby fullmäktige hade roligt men för oinvigda är en sådan hantering av sanningen helt vilseledande.
Meningen med texten under bilden på talaren är ju att vägleda tittaren så att hen lär sig känna igen ledamöterna. Det är ofta som kameran ligger kvar på den talarstol som senast utnyttjades. Resultatet blir att man hör en röst men inte får se vem som säger vad.
Skärpning anbefalls även om jag har lätt att förstå att tröttheten kan bli besvärande när vissa debatter blir mer pladder än saklig information. Sådant går ofta under beteckningen ”onödigt vetande”. Men låt oss tittare avgöra vad som är relevant att lyssna och titta på. Kommunal information måste vi kunna lita på.
