Palmqvist fick rätt efter sex år

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

”Målet är inte att spara pengar!”

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!

Blekinges nonchalanta politiker

Bekväma och nonchalanta politiker finns det många, men varför i hela friden måste flertalet av dessa vara verksamma i just Blekinge?

Jag tillhör inte den del av mänskligheten som längtar efter reklam i brevlådan men jag hade gärna sett fram emot någon form av politisk information inför valet. Valet är bara tre veckor från att förverkligas och då är det dags för alla oss väljare att utse bästa möjliga politiker.

Dessutom anses årets val vara ett av de viktigaste men också svårast i mannaminne enligt vad som sägs. När då till synes uppgivna politiker inte lyfter ett finger för att hjälpa oss, ja, då är det väl endast att kasta tärning om vilka som ska styra nästkommande mandatperiod.

Hittills har det i min brevlåda ramlat in tre ganska tunna blad med minst lika tunt innehåll. Se bild!  Ett av partierna önskade oss en skön sommar, men det vet vi ju alla hur den blev. Grillförbud och bevattningsförbud. När kommer ursäkten?

I Ronneby tycks politikerna ha infört ett slags självplockningssystem, nämligen att det är vi väljare som ska söka upp politikerna och inte tvärt om. Några av dom sitter i sina valstugor på torget i Ronneby centrum och kurar. Ett parti ska dyka upp på hemliga platser medan ett annat tänker tälta. Enda parti som tycks vara rörligt, nåja enbart i Ronneby centrum, är Ronnebypartiet vars ordförande har sagt att han ska vandra runt, runt. Detta om man ska tro vad lokaltidningarna har berättat.

Osynligheten till trots har det aldrig tidigare varit så många politiker i Ronneby som känt sig manade att få en bänk att sitta på i riksdagen. Vad vill de åstadkomma där då? Det får vi inte veta och då kan de lika gärna stanna kvar hemma. Nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, vet inte ens vad HAN själv ska välja om han blir inröstad i såväl riksdag som fullmäktige! Men med den tystnad som hittills har rått lär han inte få så värst mycket att välja mellan.

Inte heller hörs det något nämnvärt i lokalmedia om vårt nya val här i Blekinge. Jag tänker på landstinget som denna gång gäller en sammanslagning av landsting och region. Sammanslagningen innebär bl a att fler politiker ska utses men om detta har det hittills varit tyst. Dessutom har vi det gamla valsveket om akutfrågan i Karlshamn.

Jag har en stark känsla av att alla, även i det fallet med landstinget och regionen, är tämligen nöjda. Detta gäller inte minst oppositionen som verkar vara mer nöjd med tingens ordning än någonsin tidigare. Men oppositionen bör ju rimligen ha minst lika dåligt samvete som de tre styrande partierna när det gällt att handskas med verksamheten och med urdålig ekonomi som följd.  Men nu lovar regeringspartiet Socialdemokraterna i ett utslag av inre stress och katastroftänkande att dom själva ska avskaffa allt vad som heter stafettläkare. Men man vet inte hur det ska gå till!

Nej, politiker, om ni vill ha era s k förtroendeuppdrag kvar så vill det till att vakna nu. Hittills har valrörelsen mest handlat om vem som ska regera med vem. Inte mycket om vad man vill med landet, kommunen eller regionen.

Skärpning anbefalls. I annat fall anammar vi er nonchalans och likgiltighet och stannar hemma den 9 september.

Gammal transportplan snart verklighet

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Landstinget backar om föreningsbidrag

Ett tjänstemannaförslag inom Landstinget Blekinge som på ett nytt sätt och mer överbyråkratiskt skulle införas har nu skjutits på framtiden. Ärendet återremitterades vid landstingsstyrelsens sammanträde den 9 april. Kravet på en återremiss kom från alliansen med liberalen, Nils Ingmar Thorell i spetsen.

När ärendet nu åter dyker upp på styrelsens sammanträde kommande måndag (28.5.2018) är förslaget att en utredning ska genomföras. Alla bidrag, inte enbart landstingets utan också Region Blekinges, ska nu studeras för att man ska få enhetliga regler för utbetalning av föreningsbidrag. Ett eventuellt nytt bidragssystem kan införas först 2020.

En bra lösning med tanke på att Landstinget och Regionen blir en och samma organisation från årsskiftet 2018/2019.

Ni som missade mina två tidigare blogginlägg i ärendet får nu en ny möjlighet att ta del av hur förslaget var utformat och vad det kunde leda till och hur diskussionen lät när ärendet debatterades den 9 april.

Det överbyråkratiska förslag som landstingets ledning vill införa i Blekinge när det gäller föreningsbidrag är för tillfället stoppat. Alliansens partier med Nils Ingmar Thorell, l, i spetsen krävde återremiss och en justering av tjänstemannaförslaget och lyckades också med detta.

Det hade krävts 15 ja-röster för en återremiss med enkel majoritet och det blev 17. Ärendet skickas därmed tillbaka för ytterligare hantering.

-Jag tycker att liggande förslag andas misstänksamhet mot föreningslivet och det beklagar jag, sa Thorell i ett av sina inlägg och slog verkligen huvudet på spiken när han tillade:

-Ni säger att vi ska vara noga med skattepengar och det är jag den första att ställa mig bakom, men vi ställer inte samma krav på oss själva när skattepengar betalas ut som partistöd.

-När partistöden betalas ut till de politiska partierna är de inte bundna av regler eller redovisningar av det slag som nu ska krävas av föreningslivet. I det fallet är det generella regler som gäller, sa Nils Ingmar Thorell.

Pensionärsföreningar och anhörigföreningar som ideellt arbetar för att skapa goda förutsättningar för en god hälsa, inte minst i förebyggande syfte, ska nu straffas istället för att belönas för sina insatser.

Landstinget Blekinge är på väg att införa en byråkratisk hantering som för tankarna åtskilliga år tillbaka i tiden och inte minst till den stora grannen i öst. Det tjänstemannaförslag som ledande politiker är på väg att genomföra kan endast gynna en grupp, nämligen tjänstemännen som med ökat blankettraseri ser nya arbetstillfällen skapas. Anledningen sägs vara att Landstinget vill anpassa till regionens regler när Landstinget och Regionen blir en organisation från 1.1. 2019.

Fram till i dag har pensionärsorganisationer i Blekinge som SPF och PRO erhållit en summa pengar per år som man kunnat använda utifrån sina olika behov. Naturligtvis har utbetalningar föregåtts av redovisade verksamhetsplaner och årsredovisningar men detta räcker inte längre, anser tjänstemännen i sitt förslag.

Nu ska ett årligt medlemsbidrag på 35 kronor per medlem utbetalas. Dessutom ska varje förening tilldelas 5 000 kronor årligen. Resterande anslag ska fördelas i förhållande till verksamhetens innehåll. Bedömningskriterierna är dom här:

– Samverkansaktiviteter

– Informations och opinionsbildande insatser

– Utbildningsinsatser

– Medverkan i Landstinget Blekinges verksamheter

– Medverkan i regional och/eller nationella aktiviteter

Av detta förslag framgår tydligt att varje aktivitet som pensionärsorganisationer vill genomföra ska föregås av ett blankettifyllande som saknar motstycke. Efter att ansökan skickats in till landstinget får förening eller distriktsorganisation snällt vänta på ett besked – godkänd eller underkänd ansökan?!

Detta medför ett trögt för att inte säga helidiotiskt merarbete för redan ansträngda ideellt arbetande ledare på förenings- och distriktsnivå. Verksamheter blir försenade eller inte alls genomförda.

Detta har också påtalats i den hittills genomförda politiska hanteringen i landstingsstyrelsen. Inte minst har mångårige föreningsledaren och politikern, Nils Ingmar Thorell, l, gjort allt för att få tjänstemannaförslaget stoppat i papperskorgen. I första omgången fick han hjälp av Jan Björkman, s, som ställde upp bakom Thorells krav på återremiss.

När frågan nu kommer upp i landstingsfullmäktige i morgon måndag (9.4) har Björkman rättat in sig i det s-politiska ledet. Nu kan endast en enkel majoritet begärd av Thorell rädda detta föreningsfientliga förslag. I varje fall ett tag.

-Jag har goda möjligheter att nå dit, säger Nils Ingmar Thorell numera också ordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Föreningsledare är tagna på sängen och är ännu så länge lyckligt ovetande om den ökade arbetsbörda som väntar. Jag kan bara ana hur reaktionen blir.

Ideellt arbetande människor ska belönas inte straffas för sina insatser.

Regiontjänster placeras i Ronneby

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när JanAnders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

JanAnders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

Dom lokaler man har tittat på i dag ägs av Ronneby kommun och bör väl då rimligen vara godkända.

 

Får konst vara gränslös på Kulturcentrum?

Kulturcentrum i Ronneby, en av sydöstra Sveriges största konsthallar, ägs och administreras av Ronneby kommun. Dessutom ska detta bli platsen där Region Blekinge tillsammans med kommunen i år etablerar ett konstrecurscentrum. Meningen är att detta ska utveckla och stödja det professionella konstlivet i Blekinge.

Frågan är dock vad som tillåts visas på Kulturcentrum? Frågan har ställts på sin spets av kända graffitikonstnären Pärra Andreasson från Göteborg, som på lördagen hade vernissage med sin senast producerade utställning på just Kulturcentrum.

Före utställningen anmodades han i samband med kontraktskrivningen att godkänna konsthallen och kommunens policy som hade följande lydelse:

”Respektera Ronneby kommuns policy att undvika uttryck som kan uppfattas som rasistiska eller könsdiskriminerande”.

Pärra Andreasson godkände kraven och undertecknade kontraktet. Men formuleringen kunde han inte släppa, berättade han på vernissagen, vilket medförde att han producerade en helt annan utställning än vad som först var planerat. Det blev en provokativ utställning om tillåtet respektive förbjudet där han inte minst riktade sin kritik mot konsthallens chef, Kirsti Emaus.

Ett minst sagt oförskämt tilltag att i en utställning klandra en enskild tjänsteman som dessutom inte bär ansvar för formuleringen av kommunens policy, även om hon ställer sig bakom den. Hon tvingas nu åse en karikatyr av sig själv målad på en av väggarna.

Kulturarbetaren och förre kulturpolitikern, socialdemokraten Håkan Robertsson, var inbjuden att inviga graffitiutställningen men tog naturligtvis chansen att hålla ett politiskt brandtal i vilket han lovordade och prisade den absolut fria konsten. Han markerade inte minst, nästan övertydligt, att enskilda tjänstemän som t ex en konsthallschef och liknande inte ska bestämma vad konsten ska få innehålla.

-Det är politikerna och inga andra som ska bestämma vad som ska få visas på Kulturcentrum, betonade han i ett långt och upphetsat tal.

I Ronneby har det i alla tider markerats att det är politikerna som bestämmer, punkt slut, även om inte kunskapen alltid är den bästa. Hur ska oftast okunniga och inte minst ointresserade politiker i nämnden för Fritid- och kultur kunna besluta om framtida utställningar? Oftast bevistar de inte ens de konstutställningar som arrangeras. Jag är övertygad om att det räcker med den utställningsgrupp som redan i dag finns, sammansatt av tjänstemän men också av kunniga krafter i form av Ronneby konstförening.

En uppfriskande debatt om konsten är alltid välkommen men låt bli att hänga ut kommunala tjänstemän som enbart har att leva upp till den policy som politiker redan har beslutat.

Blekinge ska bli känt som konstlän

Att utveckla den professionella dansen i Blekinge och att etablera ett konstresurscentrum i länet. Det är två mål i kulturplanen som nu är på väg att nås.

I kulturplanen vill Region Blekinge särskilt utveckla och stödja det professionella konstlivet i Blekinge. I det arbetet tar Blekinge ett stort steg framåt när ett konstresurscentrum senare i år är planerat att öppna i Blekinge. Centrumet kommer att ha sin bas på Kulturcentrum i Ronneby, berättar Region Blekinge i ett pressmeddelande.

– Konstresurscentrum ska bli ett stöd för Blekinges kommuner och driva på utvecklingen av fler konstproduktioner som sker i Blekinge, berättar Torun Ekstrand som projektleder arbetet.

Målet är att på olika sätt stödja yrkesverksamma konstnärer och formgivare, liksom konstarrangörer och konstföreningar. Det kan exempelvis handla om rådgivning, att utveckla samarbeten, arbeta med kompetensutveckling eller anordna workshops och utställningar kring till exempel offentlig konst och konstpedagogik.

– Vi vill fortsätta att utveckla samarbeten regionalt men även skapa nätverk på andra sidan Östersjön och med övriga världen, säger Torun Ekstrand. På längre sikt ska arbetet resultera i att Blekinge etableras som ett konstlän och attrahera yngre yrkesverksamma konstnärer till Blekinge.

En miljon extra till dansen.

I Blekinge dansas det som aldrig förr, både av amatörer och professionella. I ett extra tillskott till dansutveckling ger Kulturrådet därför en miljon kronor, utöver det ordinarie kulturanslaget, till Region Blekinge och Region Kronoberg för att utveckla den professionella dansen i de två länen.

Dansföreställningarna administreras av Regionteatern Blekinge Kronoberg.

Snabbare blekingetåg för 3 miljarder

Region Blekinge arbetar med ett långsiktigt mål att en resa från Karlskrona till Malmö i framtiden ska ta knappt två timmar. En vällovlig inriktning men se då till att sätta blåslampa i häcken på regeringen. Nästa år ska nämligen regeringen besluta om en nationell plan för transportsystemet 2018 till 2019. Det måste i alla fall bli nuvarande regerings inriktning.

Blekinges utveckling kräver snabbare restider med tåg till Öresundsregionen och det kravet har länge framförts men med halvdant resultat. Nu säger Region Blekinge att det långsiktiga målet måste vara en restid på som mest två timmar. I dag är restiden ca 3 timmar.

-Blekinge växer och vi har ett stort behov av snabbare förbindelser, bland annat mot Öresundsområdet, säger regionråd Christina Mattisson, s, i ett pressmeddelande. Men även för att ansluta Blekinge till det höghastighetståg som i framtiden kommer att stanna i Hässleholm, fortsätter hon.

För att få veta vad som behöver genomföras och till vilka kostnader för att nå målet med restiden har Region Blekinge tillsammans med Trafikverket genomfört en så kallad åtgärdsvalsstudie. Studien visar att det går att pressa restiderna i tre steg och att det i sista etappen krävs kostsamma kurvrätningar och nya sträckor. Kostnaden för denna sista etapp har varit svår att beräkna men man uppger att det kommer att handla om flera miljarder kronor och omfatta långa kurvuträtningar.

Första etappen kostar drygt 100 miljoner kronor och beräknas kunna genomföras i nästa planperiod från 2018. Åtgärder innebär en tidsvinst på ca 20 minuter för s k prioriterade tåg. I åtgärderna ingår bl a en ny mötesstation i Kallinge eller Bredåkra och nya växlar som gör det möjligt för tågen att hålla en högre hastighet.

Etapp 2 ocvh 3 är inte lika detaljerat beräknade. De ger restidsvinster på 20 respektive 40 minuter för alla tåg på banan.

Jag har sagt det tidigare och jag upprepar det gärna – den nya mötesstationen bör med fördel anläggas närmare Bredåkra än Kallinge. (Obs! se min vackra bild av den perfekta nya mötesplatsen för framtida snabbgående tåg.) Då kan en gammal tanke med en nära transportväg upp till flygstationen möjliggöras. (Se lilla bilden) Inte minst skulle jag vilja se en sådan lösning på grund av starka nostalgiska skäl. Jag tänker naturligtvis på svunna tider med mötesstationen Bredåkra under storhetstiden med tåg även till Växjö.

Visst går polissituationen att utreda

Sedan polisens omorganisation har allt fler poliser sagt upp sig i hela landet, dubbelt så många jämfört med för fem år sedan. I region Stockholm har man tillsatt en utredning för att ta reda på orsaken. På lokalpolisområdet Södermalm märks effekten:

– Vi räcker inte till, säger polischefen Peter Ågren.

Så skildras polissituationen i dagens Svenska Dagbladet. När lokala politiker i Ronneby, se blogginlägget nedanför detta, anser att man inte kan påverka polisens nya organisation är skeendet i region Stockholm ett klart bevis på att – visst går det!

I Blekinge borde det redan ha varit klart att starta en utredning om bristen på poliser även här. Att så inte har skett är obegripligt. Varför utnyttjar inte lokala politiker region Blekinge?

Jag tror det handlar om ömma tår därför att såväl alliansen som socialdemokrater varit med om att kräva den omorganisation som nu har havererat. När nu t ex moderaterna kräver att beredskapspoliser ska införas, ska man ha klart för sig att partiet har varit med om att för kort tid sedan ta bort dom. Det kan aldrig vara fel och erkänna fel, än mindre se till att förbättra okloka beslut.

Av artikeln framgår t ex att nästan 550 poliser var tjänstlediga i juli i år, i hela landet.

Redan före polisens omorganisation som började genomföras 2015 har kritiken strömmat in från olika håll. Målet är att polisen ska komma närmare medborgarna och bli mer effektiv. Men Polisförbundet och enskilda poliser menar att polisen kommer allt längre bort från människors vardag.”

Du kan ta del av hela artikeln på följande adress:

http://www.svd.se/polischef-polisen-racker-inte-till