På auktion om blekingsk sjukvård

I går måndag upplevde jag mitt livs hittills mest udda landstings/regiondebatt och jag har upplevt åtskilliga genom åren.

Det hela var upplagt som en slags auktion där det gällde att få bästa priset på den blekingska sjukvården i ny tappning. Sjukvården är naturligtvis den samma men ledningen av den är nu något darrig när den ska ledas av alliansen antingen med hjälp av vänstern eller sverigedemokrater. Ja, det kan också bli tvärt om.

Auktionen hade inletts med att alliansen satt ett pris på den framtida sjukvården i Blekinge. Den är värd en skattehöjning på 60 öre hade man slagit fast.

När så budgivningen inleddes i går stegade alliansens ledare, Alexander Wendt, m, upp och förkunnade att priset hastigt hade minskat med tio öre. En chockvåg gick genom församlingen. Vad hade föranlett denna oväntade rea? Den framtida prognosen ser bättre ut än den gjorde för några veckor sedan var förklaringen.

Nu var utgångspriset satt till 50 öre. Jag kunde för mitt inre höra alliansens röst tala till församlingen. ”Vad får jag nu?

Det var i det läget nästa chockvåg for genom salen i Wämö center. Erik Olsson i vänstern gick upp och var beredd att höja budet med tio öre!

Nu var spänningen på topp. Vad skulle nästa bud hamna på?

Då stegade Christina Mattisson upp och förkunnade att hon och hennes partikamrater inom socialdemokraterna tyckte priset var för högt. Hon kunde varken tänka sig 50 eller 60 öre. Vi lägger oss på 40 öre, var budet.

Alliansens vänner skakade på sina huvuden. Ett skambud, måste de ha tänkt och jag hörde åter alliansens ledare i mitt inre ropa:

”Men 50 öre kan jag väl ändå få. Någon?!?

Då stegar sverigedemokraternas ombud upp och förkunnar:

”Vi vill ha oförändrat pris på den blekingska sjukvården. Alltså ingen höjning.

Här tycktes budgivningen ha nått sitt absoluta slutmål. Nu plockade plötsligt alla upp sina telefoner. Inte för att ringa. Man tog fram kalkylatorn och började räkna röster. Hur skulle detta sluta?

Det hade i inledningen, före auktionens början, berättats att organisationen sålt värdepapper för att om möjligt bättra på den totala ekonomin. Skulle det komma förslag om mer avyttring? Sverigedemokraterna hade tidigare sagt att man ville sälja folkhögskolan i Bräkne-Hoby och banta på kulturkontot.

Några ytterligare bud kom inte och efter att åtskillig tid lagts på att räkna röster stod det klart att budet på 40 öre hade segrat. Fråga mig inte hur. Det bara blev så plötsligt.

Men det var onekligen lite lurigt och underligt. Alliansen som sagt att man måste ha 50 öre i skattehöjning för att klara sin budget fick nu i stället endast 40 öre. Vad ska nu slängas i deras budget?

Frågan är ännu obesvarad. En förklaring är naturligtvis att trots att alliansens budget vann så räcker bara pengarna till vad socialdemokraterna har räknat med i sin budget. Lurigt är det.

Stort ansvar höja regionskatten

Allt talar för att Blekinge från 2019 kommer att vara det mest skattetyngda länet i landet. Allt talar nämligen för en skattehöjning när regionfullmäktige sammanträder den 26 november.

Det mest troliga är att skatten höjs med 60 öre, ett förslag från den borgerliga alliansen och vänsterpartiet. Socialdemokraterna vill också höja men bara med 40 öre. Sverigedemokraterna vill inte höja alls men det mesta tyder på att sd ändå röstar på alliansens höjning. Det låter motsägelsefullt men har en förklaring.

Förklaringen har med folkhögskolan i Bräkne-Hoby att göra. Den vill sd avyttra och dessutom vill partiet genomföra besparingar inom konst, kultur, politiska arvoden och tolkar. Partiet har också sagt att man kommer att rösta på det skattehöjarförslag som ger mest pengar till sjukvården.

-Socialdemokraterna lägger mest pengar till kulturen och det gillar inte vårt parti, har Björn T Nurhadi, sd:s gruppledare sagt.

Detta i sin tur bör innebära att sd till slut, när deras eget budgetförslag har röstats ner, röstar med alliansen och vänsterpartiet som föreslår en skattehöjning med 60 öre. Motsägelsefullt igen, men frågan som avgör är vilket av förslagen som ger mest åt sjukvården och mindre till administration. Detta KAN innebära att sd ändå röstar med socialdemokraterna, kultursatsningen till trots, detta för att inte vara med och tynga ner redan hårt skattetyngda blekingar.

Naturligtvis vilar det ett tungt ansvar på alliansen och vänstern som vill höja skatten mest. Att efter höjningen ståta med landets högsta landstingsskatt är inget man hurrar och hoppar högt av. Detta kommer att påverka företagssatsningar. Skattetyngden är naturligtvis högst avgörande när företag söker nya etableringsorter.

Jag har sagt det tidigare, men det kan mycket väl upprepas, nämligen behovet av besparingar på en rad områden när det gäller administration och inte minst kostnader för hyrläkare.

Många har chockats av alliansens alltför kraftiga skattehöjning, men å andra sidan är detta deras enda chans. Det är nu, bara nu, de kan chocka, om något år hade det varit för sent ja, rent av omöjligt. Nu kan man skylla på företrädarna som tillåtit stora underskott under flera år av rädsla för att inte förlora makten. Nu blev det förlust ändå och det just på grund av ideliga miljonunderskott.

Men en skattehöjning av den storlek som nu är föreslagen resulterar alltid i kritik, inte minst när man som alliansen inte ens försökte andra alternativ. Här tog man inget samhällsansvar för länet som helhet. Blekinge kommer att sticka ut och det på ett synnerligen negativt sätt.

Så långt som att föreslå en nedläggning av Blekingesjukhuset i Karlshamn vågade man inte, detta trots att flera av de partier som nu föreslår en kraftig skattehöjning tidigare uttryckt önskemål i den vägen. Blekinge är för litet att ha två sjukhus på sex mils avstånd. Det förslaget kommer säkert att dröja, men kan bli enda utvägen när kostnaderna fortsätter att stiga på grund av bl a allt högre levnadsålder och därmed ökade sjukvårdskostnader. De skattehöjningar som nu föreslås räcker endast att kortsiktigt få ekonomin någorlunda i balans. Tråkigt men sant.

Nu tvingas vi betala för gamla synder

Det är med blandade känslor jag åser hur alliansen ska lösa urgamla ekonomiska problem inom landstinget Blekinge som nu vid årsskiftet ska ingå i nya Region Blekinge.

Tidigare har alliansen sagt att en skattehöjning är den yttersta åtgärden om ingen annan lösning finns för att åtgärda miljonunderskotten. Det hann bara gå 42 dagar så hade man snabbt kommit fram till att en skattehöjning på 60 öre är enda tänkbara lösningen. Då har man snabbt fixat fram 200 miljoner kronor.

Mest anmärkningsvärt är ett uttalande av Alexander Wendt, m, som förklarar skattehöjningen med följande ord:

”Nu när vi fått se verkligheten så är det nödvändigt med en skattehöjning.”

Ett uttalande som direkt föranleder två frågor:

Har de röd/gröna med socialdemokraterna i spetsen då mörkat alla årliga miljonunderskott?

Den andra frågan blir:

Vad har alliansen då i opposition under alla år hållit på med? Har ni sovit eller har ni enbart lutat er tillbaka utan att komma med förslag på åtgärder? Om alliansen varit påläst och haft verktyg i sin verktygslåda hade dessa nu snabbt kunnat omsättas i praktiken och vi hade därmed sluppit den nu föreslagna skattehöjningen. Vad jag vet har varken alliansen eller de röd/gröna i närtid föreslagit skattehöjning.

Redan nu har alliansen dessutom flaggat för fler framtida skattehöjningar medan man också har förkunnat att den nu föranstaltade skattehöjningen skulle vara högst tillfällig. Hur nu en skattehöjning kan vara tillfällig. Se kommentarer i den vägen som jag hämtat från inlägg på Facebook.

Redan när nya Region Blekinge fördes på tal var ledande politiker snabba med utfästelsen att den nya organisationen inte skulle innebära ett utökat antal politiker. Nu när verkligheten är här, ja, då handlar det om minst 12 avlönade regionråd eller fler dvs dubbelt så många som i tidigare organisationer.

-Men det ska inte bli mer kostsamt, har alliansens företrädare kommenterat. I nästa andetag höjer man skatten!

Det är viktigt för alliansen att nu peka på tidigare underskott för att få oss skattebetalare medgörliga. Samtidigt talar man stort och brett om att man ska infria gamla vallöften som t.ex. att öppna en närakut i Karlshamn. Eftersom den ska vara i drift dygnet runt krävs det personal som i sin tur drar kostnader i storleksordningen 40 – 45 miljoner kronor.  I denna satsning hade man kallt räknat med ca 20 miljoner i statsbidrag, men dessa lär utebli när en regeringsbildning ser ut att dröja.

En annan viktig fråga är hur alliansen har tänkt sig att få skattehöjning och andra åtgärder i sin kommande budget godkänd av socialdemokrater och sverigedemokrater. För att de sistnämnda ska kunna godkänna en budget får den, enligt vad sd tidigare sagt, inte innehålla några satsningar på kultur eller folkhögskolan i Bräkne-Hoby. Alliansen behöver sd:s röster för att ro sin budget i hamn, hur nu detta balansnummer ska gå till.

Så alla lovande och hotande rubriker om närakut och skattehöjning som nästan har lurat läsare och lyssnare att allt skulle vara klappat och klart får nog ändra uppfattning. Alliansen har gjort det lätt för sig i ett län som redan är tyngt av höga skatter och arbetslöshet. Och den skattesänkning som har utlovats till landets pensionärer på riksplanet äts nu snabbt upp i Blekinge om alliansen i nya Region Blekinge får sin vilja genomförd.

Tag del av kritik i dag framförd på Facebook:

Peter GH Enckel:

Har just nåtts av nyheten att den nya regionstyrelsen vill höja skatten 60 öre
I ett landskap med dålig utveckling och redan alldeles för höga skatter är detta naturligtvis förödande
Var finns viljan att utveckla verksamheter av egen kraft utan alla skattebetalares bidrag
Jag bara undrar?

Johan Sandberg: Det gick väldigt fort att komma fram till ”sista utvägen”… Detta bådar inte gott

Anders Olsson: Haha. En ” tillfällig” skattehöjning😀 Hur funkar en sådan?

Christoffer Lundin Ungefär lika tillfällig som momsen från 60 talet

Anders Olsson Det finns inget som är så permanent som tillfälliga skattehöjningar😳

 

 

Palmqvist fick rätt efter sex år

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

”Målet är inte att spara pengar!”

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!

Blekinges nonchalanta politiker

Bekväma och nonchalanta politiker finns det många, men varför i hela friden måste flertalet av dessa vara verksamma i just Blekinge?

Jag tillhör inte den del av mänskligheten som längtar efter reklam i brevlådan men jag hade gärna sett fram emot någon form av politisk information inför valet. Valet är bara tre veckor från att förverkligas och då är det dags för alla oss väljare att utse bästa möjliga politiker.

Dessutom anses årets val vara ett av de viktigaste men också svårast i mannaminne enligt vad som sägs. När då till synes uppgivna politiker inte lyfter ett finger för att hjälpa oss, ja, då är det väl endast att kasta tärning om vilka som ska styra nästkommande mandatperiod.

Hittills har det i min brevlåda ramlat in tre ganska tunna blad med minst lika tunt innehåll. Se bild!  Ett av partierna önskade oss en skön sommar, men det vet vi ju alla hur den blev. Grillförbud och bevattningsförbud. När kommer ursäkten?

I Ronneby tycks politikerna ha infört ett slags självplockningssystem, nämligen att det är vi väljare som ska söka upp politikerna och inte tvärt om. Några av dom sitter i sina valstugor på torget i Ronneby centrum och kurar. Ett parti ska dyka upp på hemliga platser medan ett annat tänker tälta. Enda parti som tycks vara rörligt, nåja enbart i Ronneby centrum, är Ronnebypartiet vars ordförande har sagt att han ska vandra runt, runt. Detta om man ska tro vad lokaltidningarna har berättat.

Osynligheten till trots har det aldrig tidigare varit så många politiker i Ronneby som känt sig manade att få en bänk att sitta på i riksdagen. Vad vill de åstadkomma där då? Det får vi inte veta och då kan de lika gärna stanna kvar hemma. Nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, vet inte ens vad HAN själv ska välja om han blir inröstad i såväl riksdag som fullmäktige! Men med den tystnad som hittills har rått lär han inte få så värst mycket att välja mellan.

Inte heller hörs det något nämnvärt i lokalmedia om vårt nya val här i Blekinge. Jag tänker på landstinget som denna gång gäller en sammanslagning av landsting och region. Sammanslagningen innebär bl a att fler politiker ska utses men om detta har det hittills varit tyst. Dessutom har vi det gamla valsveket om akutfrågan i Karlshamn.

Jag har en stark känsla av att alla, även i det fallet med landstinget och regionen, är tämligen nöjda. Detta gäller inte minst oppositionen som verkar vara mer nöjd med tingens ordning än någonsin tidigare. Men oppositionen bör ju rimligen ha minst lika dåligt samvete som de tre styrande partierna när det gällt att handskas med verksamheten och med urdålig ekonomi som följd.  Men nu lovar regeringspartiet Socialdemokraterna i ett utslag av inre stress och katastroftänkande att dom själva ska avskaffa allt vad som heter stafettläkare. Men man vet inte hur det ska gå till!

Nej, politiker, om ni vill ha era s k förtroendeuppdrag kvar så vill det till att vakna nu. Hittills har valrörelsen mest handlat om vem som ska regera med vem. Inte mycket om vad man vill med landet, kommunen eller regionen.

Skärpning anbefalls. I annat fall anammar vi er nonchalans och likgiltighet och stannar hemma den 9 september.

Gammal transportplan snart verklighet

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Landstinget backar om föreningsbidrag

Ett tjänstemannaförslag inom Landstinget Blekinge som på ett nytt sätt och mer överbyråkratiskt skulle införas har nu skjutits på framtiden. Ärendet återremitterades vid landstingsstyrelsens sammanträde den 9 april. Kravet på en återremiss kom från alliansen med liberalen, Nils Ingmar Thorell i spetsen.

När ärendet nu åter dyker upp på styrelsens sammanträde kommande måndag (28.5.2018) är förslaget att en utredning ska genomföras. Alla bidrag, inte enbart landstingets utan också Region Blekinges, ska nu studeras för att man ska få enhetliga regler för utbetalning av föreningsbidrag. Ett eventuellt nytt bidragssystem kan införas först 2020.

En bra lösning med tanke på att Landstinget och Regionen blir en och samma organisation från årsskiftet 2018/2019.

Ni som missade mina två tidigare blogginlägg i ärendet får nu en ny möjlighet att ta del av hur förslaget var utformat och vad det kunde leda till och hur diskussionen lät när ärendet debatterades den 9 april.

Det överbyråkratiska förslag som landstingets ledning vill införa i Blekinge när det gäller föreningsbidrag är för tillfället stoppat. Alliansens partier med Nils Ingmar Thorell, l, i spetsen krävde återremiss och en justering av tjänstemannaförslaget och lyckades också med detta.

Det hade krävts 15 ja-röster för en återremiss med enkel majoritet och det blev 17. Ärendet skickas därmed tillbaka för ytterligare hantering.

-Jag tycker att liggande förslag andas misstänksamhet mot föreningslivet och det beklagar jag, sa Thorell i ett av sina inlägg och slog verkligen huvudet på spiken när han tillade:

-Ni säger att vi ska vara noga med skattepengar och det är jag den första att ställa mig bakom, men vi ställer inte samma krav på oss själva när skattepengar betalas ut som partistöd.

-När partistöden betalas ut till de politiska partierna är de inte bundna av regler eller redovisningar av det slag som nu ska krävas av föreningslivet. I det fallet är det generella regler som gäller, sa Nils Ingmar Thorell.

Pensionärsföreningar och anhörigföreningar som ideellt arbetar för att skapa goda förutsättningar för en god hälsa, inte minst i förebyggande syfte, ska nu straffas istället för att belönas för sina insatser.

Landstinget Blekinge är på väg att införa en byråkratisk hantering som för tankarna åtskilliga år tillbaka i tiden och inte minst till den stora grannen i öst. Det tjänstemannaförslag som ledande politiker är på väg att genomföra kan endast gynna en grupp, nämligen tjänstemännen som med ökat blankettraseri ser nya arbetstillfällen skapas. Anledningen sägs vara att Landstinget vill anpassa till regionens regler när Landstinget och Regionen blir en organisation från 1.1. 2019.

Fram till i dag har pensionärsorganisationer i Blekinge som SPF och PRO erhållit en summa pengar per år som man kunnat använda utifrån sina olika behov. Naturligtvis har utbetalningar föregåtts av redovisade verksamhetsplaner och årsredovisningar men detta räcker inte längre, anser tjänstemännen i sitt förslag.

Nu ska ett årligt medlemsbidrag på 35 kronor per medlem utbetalas. Dessutom ska varje förening tilldelas 5 000 kronor årligen. Resterande anslag ska fördelas i förhållande till verksamhetens innehåll. Bedömningskriterierna är dom här:

– Samverkansaktiviteter

– Informations och opinionsbildande insatser

– Utbildningsinsatser

– Medverkan i Landstinget Blekinges verksamheter

– Medverkan i regional och/eller nationella aktiviteter

Av detta förslag framgår tydligt att varje aktivitet som pensionärsorganisationer vill genomföra ska föregås av ett blankettifyllande som saknar motstycke. Efter att ansökan skickats in till landstinget får förening eller distriktsorganisation snällt vänta på ett besked – godkänd eller underkänd ansökan?!

Detta medför ett trögt för att inte säga helidiotiskt merarbete för redan ansträngda ideellt arbetande ledare på förenings- och distriktsnivå. Verksamheter blir försenade eller inte alls genomförda.

Detta har också påtalats i den hittills genomförda politiska hanteringen i landstingsstyrelsen. Inte minst har mångårige föreningsledaren och politikern, Nils Ingmar Thorell, l, gjort allt för att få tjänstemannaförslaget stoppat i papperskorgen. I första omgången fick han hjälp av Jan Björkman, s, som ställde upp bakom Thorells krav på återremiss.

När frågan nu kommer upp i landstingsfullmäktige i morgon måndag (9.4) har Björkman rättat in sig i det s-politiska ledet. Nu kan endast en enkel majoritet begärd av Thorell rädda detta föreningsfientliga förslag. I varje fall ett tag.

-Jag har goda möjligheter att nå dit, säger Nils Ingmar Thorell numera också ordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Föreningsledare är tagna på sängen och är ännu så länge lyckligt ovetande om den ökade arbetsbörda som väntar. Jag kan bara ana hur reaktionen blir.

Ideellt arbetande människor ska belönas inte straffas för sina insatser.

Regiontjänster placeras i Ronneby

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när JanAnders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

JanAnders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

Dom lokaler man har tittat på i dag ägs av Ronneby kommun och bör väl då rimligen vara godkända.