Ska alliansen klara vårdens stålbad?

Det har varit tämligen tyst inom blekingsk sjukvård sedan Regionstyrelsen gjort sig av med sjukvårdsdirektör Lars Almroth. Utåt sett har det mest handlat om hur politiker ska nå nya positioner efter att Alexander Wendt nu lämnar som regionstyrelsens ordförande. Dessutom kunde jag för några dagar sedan berätta att man stoppat rekryteringen för att hitta en efterträdare till sparkade sjukvårdsdirektören. Alliansen vill se över kostnaden för den ytterst ansvariga staben.

Vad det var som ledde fram till avskedandet är fortfarande höljt i dunkel. Däremot slog moderaten, Lennarth Förberg fast att en av anledningarna var att Almroth visat att han var en chef som inte kunde hålla budgeten. Därmed stod det klart att sjukvårdens hittills uppnådda underskott på 180 miljoner kronor var enbart Almroths fel.

Nu ställer jag därför frågan vem eller vilka av sjukvårdens ansvariga politiker eller tjänstemän som har den kunskapen, förmågan och inte minst modet som räcker till att plocka fram besparingar som motsvarar 180 miljoner kronor?

Det avslöjades för några dagar sedan att sjukvården redan nu i sommar har betydande problem. På grund av sjuksköterskebrist måste var femte vårdplats stängas över sommaren. Men detta är ju endast smärre problem om man jämför med vad som väntar när verksamhet ska spara 180 miljoner kronor!

Det är nu det stora stålbadet inleds om styrande politiker ska leva upp till den kritik som föranledde avskedandet av Lars Almroth.

Vem ska inför väljare och vårdtagare lyckas att med hedern i behåll skära i verksamheter som motsvarar den summa i underskott som ledde till Almroths avsked? Underskottet måste bort nu annars hade ju Almroth lika gärna kunnat stanna kvar och svinga sitt trollspö. För det är en person med trollspö som måste till för att lyckas.

En första fingervisning om omedelbara besparingar måste rimligtvis komma redan nu på onsdag (19.6) när regionfullmäktige sammanträder, första sammanträdet sedan sjukvårdsdirektören sparkades. Det ligger således 180 miljoner i potten när spelet om blekingsk sjukvårds framtid snabbt måste avgöras.

Länspensionärer kräver ny ordförande

Blekinges 16 000 organiserade pensionärer är kritiska till hur Region Blekinges Pensionärsråd fungerar. Ett inställt sammanträde den 21 maj på grund av att ordföranden fått förhinder anser de tre pensionärsorganisationerna inte bara är olyckligt utan kräver personella förändringar.

-Vårt önskemål är att ordförande för Hälso- och Sjukvårdsnämnden även blir ordförande eller vice ordförande för Regionpensionärsrådet, skriver nu PRO, SPF Seniorerna och SKPF till regionstyrelsen.

Ann-Charlotte Johansson, centern, är i dag ordförande i regionens pensionärsråd och var den som fick förhinder den 21 maj och mötet med kort varsel ställdes in. Nu föreslås att det också tillsätts en vice ordförande för att säkra att sammanträden kan genomföras.

Ett förslag är att nuvarande ordförande byts ut och att ordföranden i Hälso- och sjukvårdsnämnden, Emma Stjärnlöf, m, också blir ordförande i pensionärsrådet.

Pensionärsorganisationerna är också kritiska till att sjukvårdsdirektör, Lars Almroth avskedades på grund av saknat förtroende.

-Har han inte genomfört er politik. Finns det någon dold agenda, skriver de och påpekar att avskedandet har skapat många frågor som man vill ha svar på, avslutar man brevet som är ställt till Regionstyrelsen i Region Blekinge.

Brevet i sin helhet nedan.

Jakten på Almroths ersättare stoppad

I tisdagens (11.6) Blekinge Läns Tidning uppges att jakten på Lars Almroths efterträdare har startat. Det är regiondirektör Peter Lilja som har intervjuats och som berättar att man söker en person med driv, kunskap och erfarenhet och som kan entusiasmera.

”Vi behöver en hälso- och sjukvårdsdirektör som både kan jobba internt och leda och driva på strategier, men det handlar också om att kunna arbeta tillsammans med kommunerna och med närliggande regioner, säger Peter Lilja vidare.

Uppgifterna till trots så blev det aldrig någon start på rekryteringsprocessen. Den avbröts innan den ens hade börjat.

Det är en trovärdig källa som står alliansen inom regionen nära som uppger att rekryteringen har stoppats. Uppgiftslämnaren berättar att alliansen vid ett sammanträde i måndags sa stopp.

Först ska en utvärdering genomföras som gäller den administrativa chefsgrupp som Lars Almroth har byggt upp och som innehåller tio medarbetare.

Högt kostnadsläge

Det är ett högt kostnadsläge för dessa chefer som nu ska utvärderas. Lönerna för var och en av de chefer som ingår i ledningsgruppen ligger i kostnadsläget 95 000 – 100 000 kronor i månaden och det är denna kostnad som alliansen nu vill granska och utvärdera. Uppgiftslämnaren kan inte heller utesluta att det kan bli en helt annan lösning än att rekrytera en ny hälso- och sjukvårdsdirektör.

Alliansen menar att kostnaden för administrationen har skjutit i höjden och nu vill man undersöka om dessa pengar kan användas till sjukvården i stället.

Organisationen som bär Lars Almroths signum godkändes i fjol höstas och gick i skarpt läge vid årsskiftet 2018 – 2019. Det är denna organisation som alliansen nu vill se över och också minska i omfattning.

Lars Almroth sparkad på osaklig grund

Onsdagens sammanträde med regionstyrelsen kunde mycket väl ha varit öppet för massmedia och allmänhet. Inget hemligt avslöjades under det slutna mötet som pågick i drygt två timmar. Det har deltagande politiker bekräftat.

Trots envisa försök från socialdemokraterna och vänsterpartiet gavs det inget svar på varför sjukhusdirektör Lars Almroth skulle sparkas. Det tidigare svävande svaret från alliansen fick gälla även denna gång – ”vi har olika syn på hur sjukvården i Blekinge ska skötas”. Vilket i sin tur måste tolkas som att alliansen saknar förtroende för Almroth.

Inte heller Almroth har fått någon förklaring till varför han sparkas. Samma är förhållandet med sjukvårdens chefer och övrig personal.

Så länge inget konkret skäl till avskedandet har framförts av alliansen kan Almroth anses ha avskedats på osaklig grund, vilket är helt sanslöst och spär på politikerföraktet med flera ton.

Med andra ord har Almroth sparkats av politiska skäl och där vet vi i dag att Emma Stjärnlöf, m, och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden har spelat en slags huvudroll. Många anser att tjänstemannen Almroth gick över en gräns när han påtalade att politikern Stjärnlöf farit med osanning i ett medialt uttalande när personal demonstrerade mot svåra arbetsförhållanden. En vecka efter att han sagt ifrån fick han besked om avsked.

På så lösa grunder har nu sjukhusdirektören sparkats till en kostnad av fem miljoner kronor. Det allvarliga är att alliansen inte vill eller kan berätta den egentliga orsaken inför skattebetalarna. Det i sin tur innebär att ärendet har handlagts på ett så klandervärt sätt att det måste utropas till en av sjukvårdens största skandaler i Blekinge!

När det i dagens nätupplagor talas om att Almroth avskedats på grund av bristande förtroende är det också en grov felaktighet från alliansens sida. Olika personalgrupper på Blekingesjukhuset har på olika sätt visat sitt stöd för Almroth som beskrivits som en chef som kan samla personalen mot ett gemensamt mål, t. ex en budgetbesparing.   Redan sent i fjol höstas presenterade Almroth en ny organisationsplan som skulle ta Region Blekinges sjukvård in i framtiden. Organisationsplanen är på drygt 80 sidor och den togs dessutom av en enig regionstyrelse för att vid årsskiftet 2018 – 2019 gå i skarpt läge. Sedan dess har ingen annan uppfattning framförts från Alliansen.

De senaste veckornas händelser visar att den styrande alliansen inte förstått sitt uppdrag, nämligen att se till så att verksamheten kan fungera och utvecklas enligt de mål som finns. Alliansen förstår tydligen inte heller värdet av att en chef har personalens förtroende för att genomföra de förändringar han har ålagts att genomföra. Nej, i stället satte dom sig på piedestal och tyckte att dom blev bemötta på fel sätt av chefstjänstemannen. Då avskedades han! Bara svaga politiker/makthavare beter sig på det sättet. Det finns tyvärr många exempel genom historien på sådan svaghet och maktfullkomlighet.

Inom alliansen härskar nu uppfattningen att ”det hela kommer snart att blåsa över”. I det fallet begår alliansens ledande politiker ännu ett fatalt misstag.

Uppgiften om att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt, m, nu tänker lämna på grund av sjukdom kommer inte som någon överraskning. Redan den 24 maj berättade jag i denna blogg att läkaren velat sjukskriva Wendt ett halvår.

Att han skulle lämna efter att ha fällt avgörandet med sin utslagsröst har varit känt inom alliansen i flera veckor vilket också har bekräftats i dag av allianspolitiker i regionstyrelsen. Det var t o m uttalat att han kanske skulle utebli från gårdagens sammanträde. Hade han uteblivit är det mycket som talar för att Lars Almroth fortfarande hade varit anställd. Mina källor, från alliansen, säger att bara Wendt var den som kunde tänka sig lägga fram förslag på att avskeda Almroth!

Även Sverigedemokraternas krystade förklaring till att inte delta med sina röster i förtroendefrågan är lätt att smula sönder. Partiet ansåg sig tillhöra oppositionen som inte ska lägga sig i personalärenden. Fel och åter fel. Det är HELA regionstyrelsen, oavsett om man tillhör oppositionen eller inte, som har att anställa eller avskeda personal. Med andra ord var detta ett i högsta grad politiskt spel som var noga planerat.

Det återstår många stora och allvarliga frågor till alliansen. Många av dom som nu ska fortsätta arbetet efter Wendts avgång är redan i dag körda och deras förtroende i botten inför kvarvarande chefer och övrig personal. Hur ska dessa lyckas i sina kontakter med personal som ännu i dag hålls utanför skeendet?

Tala om motvind och förbrukat förtroende som säkert kan komma att kosta Region Blekinge ännu fler miljoner i personal som nu snabbt ser sig om efter nya arbetsgivare. För den arbetsgivare dom i dag tillhör har visat att man avskedar på grunder som inte lämpar sig för varken media eller allmänhet.

Hur långt når moderata partipiskan?

Har Sverigedemokraterna i Region Blekinge en hård partipiska? Naturligtvis har dom det och det är kort avstånd mellan de tre ledamöterna i Regionstyrelsen.

Även om svaret är tämligen givet ställer jag frågan mer av en pedagogisk anledning för att påvisa det som nu har inträffat i sd-gruppen inför den 5 juni när Almroths öde ska avkunnas. I dag har sd meddelat genom sin gruppledare, Björn T Nurhadi, att man lägger ner sina tre röster vid det kommande styrelsesammanträdet. I det läget har alliansen sex röster mot s och v:s lika många. Ordförande Alexander Wendt får utslagsröst och blir då också ansvarig politiker för detta unika avsked.

Först var det rena rama omfamningen av Lars Almroth och han skulle verkligen bli kvar som sjukhuschef. Nu vänder man honom plötsligt ryggen och ger honom en rejäl spark ut i ovissheten, detta trots att sd flera gånger upprepat att Almroth inte gjort några fel!

Samtidigt yttrar Nurhadi till BLT följande motsägelsefulla kommentar om Almroth:

” Hela kroppen säger att man vill rösta för att Almroth ska vara kvar, men att kringgå praxis utan en plan för ett alternativt styre hade inte varit till gagn för väljarna.”

 Då blir deras helomvändning intressant ur flera synvinklar och då ställer jag och säkert många med mig frågan – hur långt når den moderata partipiskan? I Sölvesborg ven den rejält och så präktigt att det räckte till ett samgående mellan just moderater och Sverigedemokrater. Ett även på riksplanet ytterst uppmärksammat samgående som nu emellertid har spruckit på grund av obetänksamt agerande som innebar tre avhopp av ledande ledamöter. Nog om detta.

Naturligtvis kan varken jag eller någon annan i nuläget leda i bevis det jag starkt misstänker. Naturligtvis sker inte en helomvändning av den kalibern som nu sd kommer att leverera vid regionstyrelsens sammanträde den 5 juni utan påtryckningar och löften från moderaterna.

Alliansen vill naturligtvis inte riskera att inför öppen ridå förlora omröstningen när det gäller att sparka Lars Almroth. I ett så viktigt läge kan alliansen mycket väl tänka sig att gå sd tämligen långt till mötes. Vad byteshandeln innebär får vi uppleva längre fram i verkligheten. Var så säkra och var uppmärksamma på vad som händer. Ett politiskt rävspel inför väljarna då sd går ifrån sina åsikter för att få fördelar längre fram men ändå konstigt eftersom sd i en majoritetsstyrd regionstyrelse skulle få väl så mycket att säga till om.

Hur som helst, jag anser fortfarande att Region Blekinges stora underskott skulle behandlats på ett betydligt klokare sätt än vad som nu blir fallet. Fyra miljoner kronor, som det kostar att lösa ut en klanderfri (!) sjukhuschef, är hutlöst och till alla delar ogenomtänkt. Tre partier, s, v och sd har fram till i dag ansett att Almroth är klanderfri. Nu hjälper sd till att sparka honom! Obegripligt. Hittills framförda skäl till avskedet är inte trovärdiga.

Sjukskrivning kan rädda alliansutspel

Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.

Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.

När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.

Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.

Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.

Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!

I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.

När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?

Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.

Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.

Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.

Alliansen krävs på bevis för uppsägning

”Det vi nu ser är ett haveri för hela det politiska ledarskapet i det moderatledda minoritetsstyret och en stor oförmåga att se till både sjukvårdens och regionens bästa”.

Orden uttalades av Christina Mattisson, s, regionråd och partiets gruppledare efter att borgerliga alliansen i måndags (20/5) beslutat att bryta avtalet med sjukhuschefen Lars Almroth.

Haveri är nog så allvarligt men jag vill likna det som nu har pågått nästan en vecka inom Region Blekinge vid en form av en gemensam harakiri av den borgerliga alliansen.

Tänk efter – när en minoritet lägger ett skarpt förslag att avskeda hälso- och sjukhusdirektören och på fullt allvar tror att man ska lyckas med detta när man samtidigt talar om att Lars Almroth INTE har begått tjänstefel.

”Han ska entledigas på grund av skäl som vi i alliansen inte vill berätta”.

När man uttalat detta är alliansens förtroende förbrukat. Det som återstår är att den borgerliga alliansens nuvarande besättning snarast avgår eller senast efter förnedringen som infinner sig när man har förlorat omröstningen om avsked vid sammanträdet med regionstyrelsen den 5 juni.

Såväl socialdemokrater som vänsterpartister och sverigedemokrater har uttalat sitt fulla förtroende för Almroth och det i sin tur betyder att minoriteten förlorar med siffrorna 9-6!!

Om dessutom uppgifterna från SVT Blekingenytt i dag stämmer, ja, då har ledarskapet inom moderaterna totalhavererat. SVT uppger att konflikten inte handlar om slitningar mellan Alexander Wendt och Lars Almroth. I stället handlar det om ett utbrett missnöje från sjukhusets chefer och personal som riktas mot hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Emma Stjernlöf, moderat.

Stjernlöf har, enligt vad SVT uppger, farit med osanning i samband med sjukhuspersonalens uppmärksammade demonstration om ansträngda arbetsförhållanden den 6 maj. Hon gav sken av att inte känna till hur personalen upplevde sin arbetsmiljö.

Likaså ställde Stjernlöf in ett sammanträde med nämnden den 23 maj med motiveringen att det saknades handlingar. Ett mejl visar emellertid att handlingar fanns och att de låg klara redan den 16 maj.

I båda fallen agerade Lars Almroth och tillrättavisade Stjernlöf. En vecka senare skulle han avskedas!!

Jag har ingen anledning att tvivla på att SVT:s uppgifter är sanna. Det i sin tur innebär att skandalen kan anses fullskalig.I

Slutord: att utan att samverka med partier utanför alliansen med full vetskap om att inte kunna förverkliga sitt beslut att avskeda sjukhusdirektören visar inte bara på dåligt omdöme utan ger en klar hint om att alliansen sett sitt utspel som ett sätt att återgå till sitt betydligt lättare uppdrag att vara i opposition. Att tvingas ”regera” med oppositionens budget var bara det ett skäl att lämna över ”ickemakten”. I det läget hade man undvikit att smutsa ner en av personalen omtyckt och duglig sjukhusdirektör.

Alliansen har bara en möjlig räddningsplanka att ta till. Lägg korten snarast på bordet och redovisa vad det egentligen handlar om, om det nu finns andra så viktiga skäl att det skulle kunna få socialdemokrater, vänsterpartister och sverigedemokrater att ompröva sin positiva inställning till Lars Almroths duglighet. Jag tvivlar starkt på att sådana uppgifter finns.

På auktion om blekingsk sjukvård

I går måndag upplevde jag mitt livs hittills mest udda landstings/regiondebatt och jag har upplevt åtskilliga genom åren.

Det hela var upplagt som en slags auktion där det gällde att få bästa priset på den blekingska sjukvården i ny tappning. Sjukvården är naturligtvis den samma men ledningen av den är nu något darrig när den ska ledas av alliansen antingen med hjälp av vänstern eller sverigedemokrater. Ja, det kan också bli tvärt om.

Auktionen hade inletts med att alliansen satt ett pris på den framtida sjukvården i Blekinge. Den är värd en skattehöjning på 60 öre hade man slagit fast.

När så budgivningen inleddes i går stegade alliansens ledare, Alexander Wendt, m, upp och förkunnade att priset hastigt hade minskat med tio öre. En chockvåg gick genom församlingen. Vad hade föranlett denna oväntade rea? Den framtida prognosen ser bättre ut än den gjorde för några veckor sedan var förklaringen.

Nu var utgångspriset satt till 50 öre. Jag kunde för mitt inre höra alliansens röst tala till församlingen. ”Vad får jag nu?

Det var i det läget nästa chockvåg for genom salen i Wämö center. Erik Olsson i vänstern gick upp och var beredd att höja budet med tio öre!

Nu var spänningen på topp. Vad skulle nästa bud hamna på?

Då stegade Christina Mattisson upp och förkunnade att hon och hennes partikamrater inom socialdemokraterna tyckte priset var för högt. Hon kunde varken tänka sig 50 eller 60 öre. Vi lägger oss på 40 öre, var budet.

Alliansens vänner skakade på sina huvuden. Ett skambud, måste de ha tänkt och jag hörde åter alliansens ledare i mitt inre ropa:

”Men 50 öre kan jag väl ändå få. Någon?!?

Då stegar sverigedemokraternas ombud upp och förkunnar:

”Vi vill ha oförändrat pris på den blekingska sjukvården. Alltså ingen höjning.

Här tycktes budgivningen ha nått sitt absoluta slutmål. Nu plockade plötsligt alla upp sina telefoner. Inte för att ringa. Man tog fram kalkylatorn och började räkna röster. Hur skulle detta sluta?

Det hade i inledningen, före auktionens början, berättats att organisationen sålt värdepapper för att om möjligt bättra på den totala ekonomin. Skulle det komma förslag om mer avyttring? Sverigedemokraterna hade tidigare sagt att man ville sälja folkhögskolan i Bräkne-Hoby och banta på kulturkontot.

Några ytterligare bud kom inte och efter att åtskillig tid lagts på att räkna röster stod det klart att budet på 40 öre hade segrat. Fråga mig inte hur. Det bara blev så plötsligt.

Men det var onekligen lite lurigt och underligt. Alliansen som sagt att man måste ha 50 öre i skattehöjning för att klara sin budget fick nu i stället endast 40 öre. Vad ska nu slängas i deras budget?

Frågan är ännu obesvarad. En förklaring är naturligtvis att trots att alliansens budget vann så räcker bara pengarna till vad socialdemokraterna har räknat med i sin budget. Lurigt är det.

Stort ansvar höja regionskatten

Allt talar för att Blekinge från 2019 kommer att vara det mest skattetyngda länet i landet. Allt talar nämligen för en skattehöjning när regionfullmäktige sammanträder den 26 november.

Det mest troliga är att skatten höjs med 60 öre, ett förslag från den borgerliga alliansen och vänsterpartiet. Socialdemokraterna vill också höja men bara med 40 öre. Sverigedemokraterna vill inte höja alls men det mesta tyder på att sd ändå röstar på alliansens höjning. Det låter motsägelsefullt men har en förklaring.

Förklaringen har med folkhögskolan i Bräkne-Hoby att göra. Den vill sd avyttra och dessutom vill partiet genomföra besparingar inom konst, kultur, politiska arvoden och tolkar. Partiet har också sagt att man kommer att rösta på det skattehöjarförslag som ger mest pengar till sjukvården.

-Socialdemokraterna lägger mest pengar till kulturen och det gillar inte vårt parti, har Björn T Nurhadi, sd:s gruppledare sagt.

Detta i sin tur bör innebära att sd till slut, när deras eget budgetförslag har röstats ner, röstar med alliansen och vänsterpartiet som föreslår en skattehöjning med 60 öre. Motsägelsefullt igen, men frågan som avgör är vilket av förslagen som ger mest åt sjukvården och mindre till administration. Detta KAN innebära att sd ändå röstar med socialdemokraterna, kultursatsningen till trots, detta för att inte vara med och tynga ner redan hårt skattetyngda blekingar.

Naturligtvis vilar det ett tungt ansvar på alliansen och vänstern som vill höja skatten mest. Att efter höjningen ståta med landets högsta landstingsskatt är inget man hurrar och hoppar högt av. Detta kommer att påverka företagssatsningar. Skattetyngden är naturligtvis högst avgörande när företag söker nya etableringsorter.

Jag har sagt det tidigare, men det kan mycket väl upprepas, nämligen behovet av besparingar på en rad områden när det gäller administration och inte minst kostnader för hyrläkare.

Många har chockats av alliansens alltför kraftiga skattehöjning, men å andra sidan är detta deras enda chans. Det är nu, bara nu, de kan chocka, om något år hade det varit för sent ja, rent av omöjligt. Nu kan man skylla på företrädarna som tillåtit stora underskott under flera år av rädsla för att inte förlora makten. Nu blev det förlust ändå och det just på grund av ideliga miljonunderskott.

Men en skattehöjning av den storlek som nu är föreslagen resulterar alltid i kritik, inte minst när man som alliansen inte ens försökte andra alternativ. Här tog man inget samhällsansvar för länet som helhet. Blekinge kommer att sticka ut och det på ett synnerligen negativt sätt.

Så långt som att föreslå en nedläggning av Blekingesjukhuset i Karlshamn vågade man inte, detta trots att flera av de partier som nu föreslår en kraftig skattehöjning tidigare uttryckt önskemål i den vägen. Blekinge är för litet att ha två sjukhus på sex mils avstånd. Det förslaget kommer säkert att dröja, men kan bli enda utvägen när kostnaderna fortsätter att stiga på grund av bl a allt högre levnadsålder och därmed ökade sjukvårdskostnader. De skattehöjningar som nu föreslås räcker endast att kortsiktigt få ekonomin någorlunda i balans. Tråkigt men sant.