Sydöstrans lokala journalistik

Blekinge är ett litet län men har ändå fem kommuner. Väl många, kan tyckas, men det förblir så när bypolitiken fortsätter att vara förhärskande.

När lokaltidningen Sydöstran dessutom ger ytterligare näring på detta område blir murarna inte direkt lägre mellan kommunerna.

Den senaste miljörankningen som tidningen ”Aktuell Hållbarhet” har redovisat blir till ett riktigt dåligt exempel på lokal journalistik när lokaltidningen Sydöstran i sin tur presenterar resultaten.

Den 29 juni skriver man på Ronnebysidan med sex rader att Ronneby sjunker i miljörankningen. Kommunen har sjunkigt ”hela” sex placeringar, från 8 till 14. Inte ett ord om att Ronneby är klart bäst av länets kommuner. Övriga kommuners placeringar nämns inte.

Enligt Aktuell Hållbarhets chefredaktör beror tappet framför allt på hårdnande konkurrens.

Några dagar senare, den 1 juli, dyker det upp några rader på tidningens Karlskronasida. Rubriken då är – ”Karlskrona klättrar i miljörankning.”

Karlskronas placering och förbättring från plats 57 till 27 kommenteras av kommunalrådet Magnus Larsson.

Inte heller i denna korta artikel omnämns övriga kommuners placeringar.

Ronneby intar plats 14 av 290 kommuner, på andra plats av länets fem kommuner kommer alltså Karlskrona som följs av Olofström på plats 89, ett tapp från plats 58. Sölvesborg hamnar på plats 100 mot 142 året dessförinnan och Karlshamn på plats 244 som tappat rejält från plats 86.

Hade tidningen redovisat på detta sätt hade läsaren fått en adekvat upplysning.


Ove Joanson bevakar fortfarande USA

Jag träffade i förra veckan förre journalisten, utrikeskorren, radiochefen och kulturrådet, Ove Joanson. Vi kom fram till att förra mötet skedde för 22 år sedan, 1994. Den gången invigde han dåtidens mest moderna radiohus, nämligen Radio Blekinge på Högabergsgatan, mitt i staun.

ove-j

I huset hade det tidigare varit en hattfabrik varför personalen den dagen var iklädda hattar. Förutom Ove Joanson ser du på bilden dåvarande kanalchefen Leif Göran Persson, Johan Mångård och musikproducenten Alf Carlsson. Jag själv i hatt.

Det var en avspänd och berättarglad Ove Joanson som besökte fredagens möte med Rotary i Ronneby. Dagen till ära var även medlemmar från Karlskrona inbjudna.

Ove laddar just nu för sitt 13:e USA-val.

-En uppgift som i någon mån avslöjar att även jag har några år på nacken.

Han var ung när han första gången kom till USA och Washington som korrespondent för Sveriges Radio. Året var 1975 och han förblev radion trogen till 1979 då han gick över till SVT. 1982 utnämndes han till chef för Ekoredaktionen och redan efter två år blev han chef för riksradion. Därefter blev det att flytta in på översta våningen, direktionen och när han 1994 kom till Karlskrona för att inviga Radio Blekinges toppmoderna lokaler var det i funktionen som vd för Sveriges Radio AB.

dsc05391

I dag är han konsult med en rad styrelseuppdrag och han följer med förkärlek vad som händer i USA, inte minst den nu pågående och synnerligen udda valrörelsen.

Förutom starka berättelser från hans bevakning på Cypern bl a bjöd han på en rad mindre dramatiska men desto mer komiska inslag från träffar med ett antal presidenter. Inte minst en presskonferens med Ronald Reagan lockade till goda skratt.

En journalist från en av USA:s större tidningar kom till presskonferensen med en bunt bilder som visade Ronald Reagan ridande på ett antal olika hästar. Journalisten visade upp bilderna och fällde kommentaren:

-Presidenten ser yngre ut för varje ny bild. Hur är detta möjligt, frågade reportern.

Svaret kom snabbt:

-Det gäller att välja allt äldre hästar!!

Länsmuseichefen svarar på kritik

Den 25.8 publicerades här på bloggen ett inlägg med rubriken –”Blekinge Museum missköter Saxemaravarvet”. Du kan läsa inlägget längre ner här i bloggen.

Björn O. Svensson, ordförande i Ronneby Musei- och Hembygdsförening, riktade kritik mot museets sätt att som ägare sköta det anrika varvet i Saxemara. På den kritiken svarar nu Marcus Sandekjer, chef för Blekinge Museum.

”Bemötande av kritik från Björn O Svensson angående Saxemara båtvarv

Björn O Svensson har i senaste numret av Ronneby Musei- och hembygdsförenings tidning Åkröken kritiserat Blekinge museums hantering av Saxemara båtvarv. Det är självklart att det kan finnas synpunkter på hur museet har skött båtvarvet de senaste tio åren och Björn O Svensson har ofta idéer och tankar kring förbättringar. Men denna gång har uppenbarligen Björn inte klart för sig det omfattande arbete som görs – och har därför direkta felaktigheter med i sin text. Jag vill passa på att kommentera dessa.

Blekinge museum måste som alla organisationer hålla budget och det är omöjligt att genomföra alla investeringar vi vill göra på kort tid. Det är ett tråkigt faktum, men även om fler satsningar varit önskvärda, har ändå mycket gjorts. Ett omtag gjordes 2014 – och på bara två år vill jag hävda att varvet utvecklats till ett besöksmål som blir alltmer känt, vilket inte hade hänt utan museets arbete. Självklart ska båtbyggaren Niklas Nyström har mycket beröm för den positiva utvecklingen (och här är vi ense med Björn O Svensson), han har gjort en storartad insats. Men han agerar förstås inte i ett vacuum – utan i dialog med Blekinge museum. De satsningar som görs, stäms av mellan oss och genomförs sedan.

Ronneby kommun, bidrar med 100 000 kr per år till Saxemara båtvarv. Björn O Svensson skriver om detta ”Är det någon som tror att det beloppet lagts ned i eller för Saxemara?” Jag inte bara tror, utan vet att detta är fallet. För det första så inköptes varvet för ca 2,5 miljoner kronor, vilket i sig de facto är en kostnad. Nedan följer också en sammanställning av de viktigaste åtgärderna som medlen använts till åren 2014-2015, tillsammans med resurser (tid och pengar) från Blekinge museum och andra aktörer, bl.a. Blekinge Hembygdsförbund.

– 2014 byttes entreprenör på varvet och Niklas Nyström tillträdde efter en noggrann och tidskrävande process.

– omfattande renovering av den stora skorstenen till bastrumman, inklusive ny skorstensstege.

– ombyggnad och renovering av kök

– ombyggnad av arbetsrum, inklusive ommålning av innertak

– reparation av yttertaket till varvshallen

– renovering av fönster till varvshallen

– reparation av den stora slipvagnen, med vilken båtar dras upp och sjösätts

– byte av uppdragningsvajer till stora slipen

– dykningsarbeten för att åtgärda problem vid stora slipen

– reparation av räls till lilla slipen (både under vatten och på land), där båtar dras upp och sjösätts vid båtskjulet

– dränering runt varvshallen där vatten rann in vid mycket regnande

– omdosering av vägen för att hindra vatten att rinna in i hallen

– Nya armaturer (energieffektiva) i varvshallen, de gamla var delvis trasiga och från 70-talet

– Elöversyn av byggnaderna inklusive jordfelsbrytare till mastkranen

– Skapande av vintervatten i varvshallen

– utbyggnad av bryggplatser på stora bryggan

– Stora bryggan som tidigare var U-formad har dessutom däckats över för att skapa bättre utrymme till evenemang – omfattande uppstädning och röjning av hela området

– en lång rad småreparationer, förbättringar och uppdateringar

– Blekinge museum och Ronneby kommun har i samverkan med ägaren till grannfastigheten skapat en parkering till varvet söder om Församlingshemmet i Saxemara

– uppdatering av teknik och information i utställningen i gamla boningshuset

– marknadsföring av varvet och de evenemang som genomförs (samt deltagande i flera av evenemangen)

– till detta kommer en lång rad avstämningsmöten med entreprenören, träffar med närboende, kommunen, kunder till varvet, affärspartners och andra intressenter. Vi räknar med att Blekinge museums personal under 2014-2015 har lagt ned minst 1 000 timmar på Saxemara båtvarv (motsvarande minst 250 000 kr), under samma tid har utöver detta runt 300 000 kr lagts på varvet i pengar. Jag har därför mycket svårt att förstå Björn O Svenssons kritik på denna punkt.

Vad gäller ytterligare investeringar så ligger följande i plan för 2016-2017: – ny slip vid stora gångspelet (ca 30 000-40 000 kr) – ny slipvagn (ca 30 000 kr) – renovering av Mastkransbryggan (ca 200 000 kr) – ommålning av tak (ca 160 000 kr) – anläggning för tömning av båttoalett (ca 80 000 kr) – grusning av Tullstigen (ca 40 000 kr) – certifiering gästhamnsbrygga – Uppfräschning av Gångspelsbyggnaden – Tre flaggstänger Nämnas kan ett antal saker genomförts på varvet under året, bl.a. lösning på toalettfrågan för gästhamnen, bojar och bojstenar för bryggorna, ny flytbrygga, delvis målning av Varvshallen – något som utförts av Niklas Nyström efter avstämning med museet. Föreningen Allmogebåtar i Blekinge (FABB) har också fått upplåtelse av en lokal på varvet (i museets del) och antalet besökare till varvet beräknas ha stigit från de 500 personer som rapporterades 2013 till minst 7 000. Ronneby kommun ”växlar upp” sina pengar genom att vara med i verksamheten på Saxemara båtvarv; tack vare detta engagemang kan vi fortsätta den positiva utvecklingen.

Vad gäller båten Ran är det en komplex fråga som faller på att Blekinge museum under årtionden haft en insamlingspolicy som täcker så kallade ”bruksbåtar” (som Blekingsekor och Jaktkanoter) och inte fritidsbåtar. Det finns helt enkelt inte plats för båda dessa kategorier utan att få tillgång till en ny båthall. Och då styrelsen i våras tog beslutet att för närvarande inte försöka köpa in mark och bygga en båthall i närheten av Saxemara båtvarv, så föll tanken på att ta in Ran i samlingarna. Jag är den första att beklaga detta – men jag ser ingen annan lösning. Vi har helt enkelt inte plats för fler båtar i befintliga lokaler och någon gång måste ett beslut tas. Båten är dessutom ritad av en konstruktör i Stockholm (byggd i Blekinge) och vårt förslag är därför att vi gemensamt tar kontakt med Sjöhistoriska museet för en möjlig placering där.

Björn O Svensson har synpunkter på möjligheten att Ran då kommer att hamna i Karlskrona, där Sjöhistoriska museet har lokaler. Han skriver ”Den absurda situationen har därmed uppstått att Blekinge museum motarbetar sin egen institution i Ronneby kommun till förmån för ett främmande etablissemang i Karlskrona”. Vi som Länsmuseum kan inte dela denna uppfattning, utan ser till lösningar där kulturarvet är det centrala. Vi måste kunna se längre än det strikt lokala och ha ett öppet lösningsfokuserat sinne för hela Blekinge.”

Marcus Sandekjer Länsmuseichef, Blekinge museum

 

Förhastad utredning om sjukhus

Ord som ”uppskatta” och ”beräknas bli” är flitigt förekommande i det material som politikerna i landstingsstyrelsen (och senare fullmäktige) ska ha som underlag för framtida investeringar inom sjukvården i Blekinge när den sammanträder den 29 mars.

Den nu genomförda utredningen är resultatet av den återremiss som klubbades den 15 februari. I remissen krävdes en jämförelserapport för ett nytt sjukhus alternativt nybyggnation vid befintliga sjukhus i Karlskrona och Karlshamn.

Kravet var också att få skillnader beskrivna när det gäller livscykelkostnader, rationaliseringsvinster, driftkostnader och kapacitetsbehov. Samtliga dessa krav viftas bort med svävande svar att skillnaderna är små eller svårbedömda.

I avsnittet ”Ekonomiska konsekvenser” har den s k kalkylen beräknats på ett 30-årigt perspektiv. Den utgör en kostnadsjämförelse mellan två alternativ varav ett nytt sjukhus utgör alternativ två. Man garderar sig redan i inledningen med att materialet inte utgör något underlag för en ny investeringsram.

Trots att det fortfarande inte har presenterats en total utredning kring vad ett nytt sjukhus kan kosta har man i beräkningarna kommit fram till att det skulle bli 1,8 miljarder kronor dyrare att bygga ett nytt sjukhus på någon plats i Blekinge än vad det skulle kosta att producera nya byggnader på befintliga fastigheter i Karlskrona och Karlshamn.

Det mest oseriösa i den snabbt fabricerade utredningen är ändå de platser som pekas ut som tilltänkta för ett nytt sjukhus. Inte mindre än åtta platser har på ett fantasilöst och föga underbyggt sätt pekats ut. Ett bevis för detta är att man t o m anser att ett tilltänkt handelsområde i Sörby kan vara lämpligt. Lägg därtill att ett sjukhus på detta område skulle komma att hamna under bullermattan från in- och utflygningstrafik till flygfältet i Kallinge, vilket både landstingspolitiker och -tjänstemän vet om. (Se kartbild längre ner)

Riktigt pinsamt är detta exempel eftersom vi i lobbyistgruppen från början valde att ge Ronnebyalternativet arbetsnamnet ”Ett Sörbysjukhus för framtidens sjukvård”. Naturligtvis var det aldrig vår mening att ett eventuellt nytt sjukhus skulle byggas under bullermattan. Det av Ronneby kommun utpekade området ligger intill östra infarten till Ronneby från E 22.

Ekonomer som har tittat på landstingets presenterade snabbutredning säger att man kan hinna utreda en hel del på en månad men att man fortfarande anser att Ronny Petterssons utredning ligger några divisioner högre när det gäller saklighet.

Det finns åtskilliga luckor med återstående frågetecken när det gäller investeringar för ett nytt sjukhus. Naturligtvis har man t ex inte alls kunnat kostnadsberäkna vad grundarbeten och geotekniska förutsättningar kan dra för kostnader. Inget markområde är specifikt utpekat i landstingets redovisade utredning. Med andra ord mycket luft och antaganden som ändå tas som sanningar när man gör en jämförelse.

Inte någon stans i utredningen kan jag finna att man satt patienten i centrum när det gäller funktion och säkerhet. Inte heller är de miljömässiga vinsterna är medtagna.

Men vad har allt detta för betydelse? Den s k demokratin har haft sin gång. Oppositionen måste ju visa att man minsann i alla fall försökte, men mer blev det inte.

I morgon tisdag (29.3) klubbas ärendet i landstingsstyrelsen och den 11 april röstar majoriteten ännu en gång på det man tidigare redan sagt ja till, bristande och jämförande utredningar till trots.

Jag måste erkänna att jag stundtals har trott på den riktiga och genuina demokratin. Det vi nu beskådar är maktfullkomlighet med skattemedel och inget annat.

Om demokratin varit på riktigt hade inga byggjobb ännu varit igång vid sjukhuset i Karlskrona. Redan nu är det en storarbetsplats med ett 30-tal entreprenörer på plats och det jobbas för fullt. Framtida klubbslag till trots.

Vi som ville få fart på Blekinge har ännu en gång förlorat och det är inte vi som ska skämmas. Vi ser istället fram mot nästa val.

Ek 4

Ek 1

Ek 2

Ek 3

 

 

Politiker kommenterar postjobben

Karlskronapolitikern och liberalen, Jan-Olof Petersson kommenterar nu mitt blogginlägg om ”Postjobb som kan gå Blekinge förbi”. Se bloggen nedanför.

Han fäller kommentaren i ett inlägg på Facebook:

Jan-Olof Petersson Ständigt denna träta. Alltid dessa snabba slutsatser. ”har man agerat kraftfullt” ”Uppgifter gör gällande” ”facket vill” Klassisk spekulationsskriverier Bengt Mauritzson. Vilka är ”man” osv. Lösning : EN kommun i Blekinge!

Mitt svar:

Tråkigt Jan-Olof att du hemfaller åt ett gammalt klassiskt politikersvar när du angriper formuleringar i mitt inlägg i stället för att diskutera budskapet. Det svepande svar som du nu har presterat visar att du är offer för en blekingsk förlegad syn på hur länet borde kunna arbeta.

Det är kommunernas sammantagna styrka som skulle kunna ge länet välbehövlig framgång. Du föreslår ”en kommun för Blekinge” men är tydligen inte beredd att agera för att nå ett sådant mål. Ständig träta, ja, men föga framgångsrik som drivkraft för en modern och framgångsrik politik.

Postjobb kan gå Blekinge förbi

Den 29 oktober 2015 tillstyrkte fullmäktige i Ronneby en investering på 60 miljoner kronor för nybyggnation av en omlastningscentral till PostNord. Pengarna är riktade till kommunala industribolaget ABRI under förutsättning att ett hyresavtal upprättas. Föreslagen plats är Viggenområdet i Sörby strax väster om Ronneby centrum.

Efter detta beslut har man i Karlskrona agerat kraftfullt. Uppgifter gör gällande att politiker föser fackliga representanter framför sig som kräver att en ny terminalbyggnad ska uppföras i Torskors. Andemeningen är att byggs inte terminalen i Karlskrona kommun ska den inte heller byggas i någon annan av Blekinges kommuner.

Kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, bekräftar att det har kommit grus i maskineriet och att man noga följer den fortsatta utvecklingen.

Naturligtvis är det länets bästa läge ur kommunikationssynpunkt som har lockat PostNord att vilja ha en ny terminal i Sörby/Ronneby. Läget är det bästa tänkbara, centralt i Blekinge, med ungefär samma transportsträcka till Karlskrona som Karlshamn. Det mest rationella och minst kostsamma valet.

Alternativet, om nu PostNord skulle ändra inställning, blir betydligt kostsammare och inte alls modernt och rationellt och det av följande skäl:

PostNord har i dag en omlastningsterminal som ligger intill järnvägsstationen i Karlskrona på Pottholmen där det planeras bostäder. Terminalen måste rivas och då vill facket att en ny terminal ska byggas i Torskors. Denna skulle, enligt förslaget, även serva Ronnebyområdet.

Tåg 5

Blir det så, ja, då måste det dessutom byggas en ny mindre terminal i Karlshamn som skulle serva västra Blekinge på grund av det långa avståndet till Torskors/Karlskrona. Nu tror jag inte att utredare och ledning inom PostNord skulle välja ett så kostsamt alternativ, men med politiska påtryckningar vet man aldrig hur det kan gå.

Det värsta scenariot kan bli att terminalbygget går Blekinge helt förlorat och därmed många arbetstillfällen. Alternativet kan nämligen bli att PostNord i stället väljer att bygga en stor terminal i Växjö som servar hela Blekinge och södra Kronoberg. En sådan utveckling är tyvärr inte alls otänkbar när kommuner på detta sätt i länet motverkar varandra i stället för att se till hela länets bästa.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.

Ronneby klättrar-Karlskrona sjunker

Det hjälper inte att solen i Karlskrona skiner mest i landet. När Svenskt Näringsliv i dag presenterar sin mätning av företagsklimatet hamnar ”örslogsstaun” i skuggan och intar nu sista platsen i rankingen av kommunerna i Blekinge efter att ha rasat 51 placeringar.

Bästa företagsklimatet finns inte oväntat i Sölvesborg med plats 87, en ökning med hela 40 placeringar.

I Ronneby fortsätter det att ljusna. I år har Ronneby klättrat 35 placeringar och är nu på plats 199. Karlskrona har plats 206. Näst mest har Karlshamn ökat. Intar nu plasts 173 efter att ha klättrat 37 placeringar.

Olofström har tappat och finns på plats 178 efter att ha minskat 45 placeringar.

Tingsryd har tappat greppet som en bra och väl fungerande företagskommun. Tappar i årets ranking 80 placeringar och parkerar på plats 208.  Sämre än alla kommuner i Blekinge. Bromölla i väster har ökat 4 placeringar och finns nu på plats 139.

Ranking för Blekinge:

Sölvesborg plats 87 + 40

Karlshamn plats 173 + 37

Olofström plats 178 – 45

Ronneby plats 199 + 35

Karlskrona plats 206 – 51

 

Försökte genomföra olagligt fullmäktige

KF k-a

Ledamöterna i Karlskrona fullmäktige blev i dag, torsdagen den 21 maj, efter lunch utsatta för ett riktigt dumtest.

Den politiska ledningen ville testa hur det var med kunskapen och hur vakna ledamöterna var. På annat sätt kan jag inte tolka det uppenbara försöket att genomföra ett olagligt sammanträde med fullmäktige.

Det var tillbyggnaden av arenabygget i Rosenholm som skulle avgöras. En affär med ett lånebehov på 75 miljoner kronor. Uppgörelsen mellan kommunen och Karlskrona HK blev klar bara timmar före sammanträdet. Handlingarna måste vara ledamöterna tillhanda en vecka före ett sammanträde.

Nu blev det två kvinnor – Sophia Ahlin, m och Sofia Bothorp, mp som fick bära hundhuvudet med att ifrågasätta mötets laglighet. Efter deras inlägg ajournerades sammanträdet en kvart. Man ville efterhöra kommunjuristens syn på tilltaget. En fråga som borde ha ställts i god tid före sammanträdet.

Beslutet efter pausen blev att sammanträdet i dag ställdes in och ska återupptas först den 3 juni. Ett beslut som fick ledningen för Karlskrona HK att bokstavligt talat gå i taket.

-Vi tvingas nu spela tre till fyra matcher på en byggarbetsplats. Det här är bedrövligt skött, var kommentaren från det hållet.

På bilden ovan ser du pausskylten från fullmäktige i Karlskrona i dag. Skylten släcks först den 3 juni klockan 13.

 

Flygintresset i Blekinge stort

Drömmen

BLT har i dag ett frikostigt och bra uppslag om flyghistoriker i Blekinge. Det är efter torsdagens allmänna möte på Blekinge Museum som tidningen väcker intresse för en gammal dröm, nämligen försöket att skapa ett museum på Stumholmen med flygbåtar.

Bengt Andersson, Karlskrona, länge verksam i Svensk Flyghistorisk Förening vågar inte tro på tanken, men vi är många som fortfarande stöder tanken. Det är inte enbart flyghistoriker bosatta i Karlskrona som tänker och vill agera i denna riktning.

 

F2K-stumholmen-1945[1]

Redan när fastighetsägaren, Mikael Blomqvist, köpte Bastion Kungshalls magasin tog jag upp frågan om ett flygmuseum med honom och pekade bl a på de gamla flyghangarerna som fortfarande finns kvar i gott skick på Stumholmen strax intill magasinet.

Mikael har bl a sponsrat tillkomsten av den nybyggda ubåtshallen på samma ö, så varför inte ta upp frågan med honom ännu en gång.

sff_r1_c1[1]

Vi är relativt många som är medlemmar i Svensk Flyghistorisk Förening och som nu även kommer att engagera oss i den lokala föreningen Quintus 72 som har sin mötesverksamhet förlagd till F 17 i Kallinge. Du får deras adress till hemsidan här:

http://www.quintus72.se/31285268

En mängd av de flygbåtar som var baserade vid Karlskrona flygstation på Stumholmen finns i dag till beskådan vid Flygvapenmuseet i Linköping, men eftersom man där klagar över för många objekt hade det suttit fint med att kunna omhänderta ett antal av dessa.

i34469397._szw1280h1280_[1]

Vi håller tummarna för att det finns bättre kraft i dag för att övertyga. Miljön är perfekt och Karlskrona och Blekinge skulle behöva ett besöksobjekt av detta slag inte minst som ett komplement till Marinmuseet.