På auktion om blekingsk sjukvård

I går måndag upplevde jag mitt livs hittills mest udda landstings/regiondebatt och jag har upplevt åtskilliga genom åren.

Det hela var upplagt som en slags auktion där det gällde att få bästa priset på den blekingska sjukvården i ny tappning. Sjukvården är naturligtvis den samma men ledningen av den är nu något darrig när den ska ledas av alliansen antingen med hjälp av vänstern eller sverigedemokrater. Ja, det kan också bli tvärt om.

Auktionen hade inletts med att alliansen satt ett pris på den framtida sjukvården i Blekinge. Den är värd en skattehöjning på 60 öre hade man slagit fast.

När så budgivningen inleddes i går stegade alliansens ledare, Alexander Wendt, m, upp och förkunnade att priset hastigt hade minskat med tio öre. En chockvåg gick genom församlingen. Vad hade föranlett denna oväntade rea? Den framtida prognosen ser bättre ut än den gjorde för några veckor sedan var förklaringen.

Nu var utgångspriset satt till 50 öre. Jag kunde för mitt inre höra alliansens röst tala till församlingen. ”Vad får jag nu?

Det var i det läget nästa chockvåg for genom salen i Wämö center. Erik Olsson i vänstern gick upp och var beredd att höja budet med tio öre!

Nu var spänningen på topp. Vad skulle nästa bud hamna på?

Då stegade Christina Mattisson upp och förkunnade att hon och hennes partikamrater inom socialdemokraterna tyckte priset var för högt. Hon kunde varken tänka sig 50 eller 60 öre. Vi lägger oss på 40 öre, var budet.

Alliansens vänner skakade på sina huvuden. Ett skambud, måste de ha tänkt och jag hörde åter alliansens ledare i mitt inre ropa:

”Men 50 öre kan jag väl ändå få. Någon?!?

Då stegar sverigedemokraternas ombud upp och förkunnar:

”Vi vill ha oförändrat pris på den blekingska sjukvården. Alltså ingen höjning.

Här tycktes budgivningen ha nått sitt absoluta slutmål. Nu plockade plötsligt alla upp sina telefoner. Inte för att ringa. Man tog fram kalkylatorn och började räkna röster. Hur skulle detta sluta?

Det hade i inledningen, före auktionens början, berättats att organisationen sålt värdepapper för att om möjligt bättra på den totala ekonomin. Skulle det komma förslag om mer avyttring? Sverigedemokraterna hade tidigare sagt att man ville sälja folkhögskolan i Bräkne-Hoby och banta på kulturkontot.

Några ytterligare bud kom inte och efter att åtskillig tid lagts på att räkna röster stod det klart att budet på 40 öre hade segrat. Fråga mig inte hur. Det bara blev så plötsligt.

Men det var onekligen lite lurigt och underligt. Alliansen som sagt att man måste ha 50 öre i skattehöjning för att klara sin budget fick nu i stället endast 40 öre. Vad ska nu slängas i deras budget?

Frågan är ännu obesvarad. En förklaring är naturligtvis att trots att alliansens budget vann så räcker bara pengarna till vad socialdemokraterna har räknat med i sin budget. Lurigt är det.

E-hälsa vänder på vårdpyramiden

Svensk sjukvård står inför betydande problem, inte minst ur ekonomisk synpunkt. Man beräknar att kostnaden för hälso- och sjukvården i Sverige kommer att öka med 30 procent fram till 2050. För äldreomsorgen förväntas ökningen bli mer än dubbelt så stor.

Positivt är att vi lever betydligt längre, men det i sin tur betyder att många också hinner drabbas av allt fler sjukdomar. Experter på området, såväl läkare som politiker, anser inte att skattehöjningar är en framkomlig väg. Ökade kostnader måste därför mötas med en radikalt förändrad sjukvård.

Lösningen heter e-hälsa och det innebär att man i allt högre grad ska använda digitaliseringen och elektroniska tjänster för att främja god och jämlik hälsa. Meningen är nämligen att såväl patienter som vårdgivare kan använda e-hälsa.

I Blekinge har man redan kommit en bra bit på väg. Man har stuckit ut hakan rejält och utmanande ställt ut löftet att vara ledande i Sverige på att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Detta framkom när Neuroförbundet i Blekinge för kort tid sedan arrangerade en konferens om just framtidens e-hälsa. Jag fick då också klart för mig att omvandlingstakten inom sjukvården är tämligen låg. Det finns ett motstånd på chefsnivå bland läkare som kan komma att komplicera och bromsa takten i omställningsarbetet.

Du ska få ett exempel på hur trögheten kan te sig här i Blekinge.

Lars Almroth är hälso- och sjukvårdsdirektör vid Blekingesjukhuset. Han rekryterade i fjol en av landets främsta krafter på e-och närhälsa, Christer Rosenberg, specialist i allmänmedicin och som fram till mars i år var utvecklingschef för Närhälsan i Västra Götalandsregionen.

I april i år flyttade han och familjen till Blekinge och Karlskrona. Christer Rosenberg var ditlockad med en tjänst som projektledare för Nära Vård vid Landstinget Blekinge. Men så blev det inte. Löftet om en tjänst drogs tillbaka och anledningen var att övriga chefer inom läkarkåren ansåg att Rosenberg och hans framtidsvisioner skulle gå allt för snabbt fram. Landstinget kan fortfarande utnyttja hans kunskap men då ur ett konsultperspektiv. På övrig tid tjänstgör han vid en av länets vårdcentraler. Han trivs i länet och har ingen tanke på att återvända till Sveriges s k framsida.

Christer Rosenberg är fullt medveten om att det är gamla strukturer som nu utmanas men han tänker inte nedslås. Han anser att kritiska ögon innebär att slutresultatet blir bra och skapar en gynnsam dynamik.

Av bilderna i detta blogginlägg framgår dels åldringskurvan hur den ser ut fram till 2035 men också hur hälso- och sjukvårdens pyramid kommer att förändras. Man måste nämligen vända på hela pyramiden för att samhället ska kunna klara framtida sjukvård, inte minst ur ekonomisk synvinkel.

Överst på den framtida pyramiden finns invånarna och den framtida egenvården. Längst ner återfinns det som i dag toppar, nämligen specialist- och akutvården. Obs! Klicka för större bilder.

Det är inför denna omvandling, trots tydliga fördelar, som det finns en tveksamhet. I en genomförd undersökning tillfrågades 600 läkare i Sverige om de anser att en satsning på e-hälsa kan förbättra sjukvården. Nästan hälften av dem svarade nej. Naturligtvis finns det en tveksamhet även hos allmänheten men den kan överbryggas, menar Christer Rosenberg, med hjälp av tydlig information.

Neuroförbundet har också genomfört en undersökning hos sina medlemmar. Den visar att så gott som alla använder internet och detta borde göra oss väl rustade att ta till vara e-hälsans möjligheter. Neuros undersökning visar emellertid också att långt ifrån alla är bekväma med datorer och internet.

Slutsatsen blir ändå att de som i dag använder digitala tjänster upplever sin hälsa som bättre än de som inte använder sådana tjänster.

Christer Rosenberg ser enbart positivt på framtiden och när han som expert deltog i en diskussionspanel i samband med Nationella e-hälsodagen var hans kommentar bl a:

-Läkare har länge nog idiotförklarat patienter. Jag menar att 50 till 60 procent av landets patienter är fullt kapabla att bedöma sitt hälsoläge vilket är grunden för framtidens e-hälsa som bygger på digitala verktyg som ska tillämpas så att patienterna utnyttjar sina egna resurser.

”Målet är inte att spara pengar!”

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!

Lyssnarkupp i Radio Blekinge

Direktsändningar i radio kan ha sina poänger ibland. Som i dag när Radio Blekinge drog iväg till Karlshamns lasarett för att direktsända en landstingsdebatt.

Det var när man skulle diskutera Blekinge landstings ofta ifrågasatta och kritiserade dåliga ekonomi när en lyssnare ur publiken i rutig skjorta fick ordet.

Mannen presenterade sig artigt och berättade att han hette Bengt Olof Dike. Han var upprörd över att landstingsrådet, Kalle Sandström ofta säger att ”vi är på god väg”.

-Du har sagt så under alla år du har suttit som landstingsråd, men det har inte blivit bättre.

När debatten startade hade varje politiker fått berätta för lyssnarna något de är bra på men som ingen känner till. Då berättade Kalle Sandström att hans barnbarn gillade när han lagade köttbullar.

Det avslöjandet utnyttjade Bengt Olof Dike som avrundade med en rejäl skrapa:

-Med tanke på dina färdigheter i köket kanske du skulle välja det istället och lämna landstinget!

Programledaren avkrävde Kalle Sandström en kommentar. Den kan du lyssna till här:

Givetvis representerade Bengt Olof Dike allmänheten. Han har varit moderat politiker men uteslöts för ca 18 år sedan då han också var politisk redaktör på Norrköpings Tidningar.

Man kunde också ha upplyst lyssnarna om att Bengt Olof Dike ingår i gruppen ”Opinion Västblekinge” som ofta skriver insändare i ämnet landstinget Blekinge.

Jag tycker att Kalle Sandström med lite distans till sitt uppdrag hade kunnat ta sig ur det pinsamma kravet på sin avgång med att t ex upplysa Dike om att han har sin fulla rätt att rösta på vem han vill i valet till Region Blekinge.

Men roligt var det!

Christel Friskopp mottog mångas krav

Neuroförbundet, som numera heter Neuro, har på riksplanet en kampanj riktad mot landstingen. Kravet är ”minst ett fungerande neuroteam per länssjukhus”.

Blekinge har genomfört sin kampanj och vid en politisk utfrågning i Ronneby i torsdags kväll överlämnades 252 namnunderskrifter till Christel Friskopp, socialdemokratisk ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Neuro vill att alla i Blekinge som har en neurologisk diagnos ska få tillgång till ett ”multidisciplinärt team”.

En neurologisk diagnos kan gälla MS, ALS, Parkinson m fl.

Bilden: Ordföranden i Neuro Blekinge, Billy Lannér, överlämnar namninsamlingen till Christel Friskopp.

Politikerträff om orättvis sjukvård

Fortfarande är det av stor betydelse var i Sverige du är bosatt när det gäller att få sjukvård på lika villkor. En undersökning utförd av Neuroförbundet i Blekinge visar t o m på stor orättvisa inom detta lilla län. Det har visat sig att man får olika vård om man bor i östra respektive västra länsdelen.

För personer med neurologiska diagnoser är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Men i Neuroförbundets senaste enkät framkom att 39 % inte får sådan behandling.

-Man får ingen information, ingen bryr sig vilket leder till utanförskap men också negativa följder i form av ökade kostnader för vård genom insatser av hemtjänst, hjälpmedel och färdtjänst, betonar styrelsen i Neuroförbundet Blekinge.

Nu har man därför bjudit in till en samtalskväll som genomförs på torsdag kväll (14/6) i Ronneby. Inte mindre än tolv politiker med skiftande ansvar kommer att delta i diskussionen. En av deltagarna är Christel Friskopp, socialdemokraterna, som är ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Förutom rehabilitering ska frågor som hjälpmedel, färdtjänst, hemsjukvård, vårdcentraler och olikheter mellan länets två sjukhus som båda går under benämningen ”Blekingesjukhuset” diskuteras.

Inför politikerträffen har Neuroförbundet i Blekinge presenterat en insändare i vilken man påtalar utebliven eller bristfällig rehabilitering och vad detta kan leda till. Du kan nedan ta del av inlägget i sin helhet.

”Sämre rehabilitering kan ge dyrare vård i Blekinge!

För personer med neurologiska diagnoser som exempelvis ms, parkinson, als, stroke och muskelsjukdomar är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Det är för många den enda behandling som finns att tillgå och den är relativt sett en billig vårdinsats.

Men i Neuroförbundets senaste enkät visar det sig att 39 % inte får rehabilitering trots att man har behov av det. Det här leder till ett utanförskap, man får ej information, ingen bryr sig och det kan leda till så negativa följder att kostnaderna för vård ökar liksom att samhällets kostnader för andra insatser som hemtjänst, hjälpmedel, färdtjänst med mera ökar.

I Blekinge svarar endast 29 % att de har en rehabiliteringsplan, detta trots att det i Hälso- och sjukvårdslagen stadgas att landstinget ska erbjuda patienter en sådan. Planen ska innehålla såväl kortsiktiga som mer långsiktiga mål, vem som ansvarar för planen och de olika insatserna samt hur planen ska följas upp och eventuellt revideras. Med en fungerande organisering av hur sådan plan utformas skulle mycket vara vunnet för de med en neurologisk diagnos.

Så många som 79% anser att de ej får tillräcklig information om möjligheter till rehabilitering. Med brist på kunskap och information är det svårt för neurologiskt sjuka att efterfråga det som man så väl behöver. Då är det heller inte konstigt att hela 57 % svarar att de är missnöjda med hur deras rehabilitering fungerar.

Allt fler förväntas klara sin träning själva men det ställer krav på såväl lämplig miljö som att få handledning av kompetent personal som t ex fysioterapeuter, men i vår undersökning framgår att allt färre har kontakt med sådan kompetens. Det riskerar att leda till att man inte tränar alls eller tränar fel och i värsta fall förvärrar möjligheten till att klara vardagslivet och möjligheten att kanske kunna arbeta.

Våra undersökningar har genomförts vid tre tillfällen sedan år 2007 och vi ser att landstinget nedprioriterar den för oss så viktiga behandlingen i form av rehabilitering. På nästan varje fråga är resultaten nu sämre. Är det okunskap eller ovilja som styr denna negativa utveckling för oss som individer och för samhället i stort som får ökade kostnader? Bra rehabilitering är en bra investering!

Hur vill ansvariga politiker att rehabiliteringen för oss med neurologiska diagnoser ska utvecklas? Vi ser fram emot era svar före valet.”

Styrelsen i Neuroförbundet Blekinge

Billy Lannér, ordförande

Landstinget backar om föreningsbidrag

Ett tjänstemannaförslag inom Landstinget Blekinge som på ett nytt sätt och mer överbyråkratiskt skulle införas har nu skjutits på framtiden. Ärendet återremitterades vid landstingsstyrelsens sammanträde den 9 april. Kravet på en återremiss kom från alliansen med liberalen, Nils Ingmar Thorell i spetsen.

När ärendet nu åter dyker upp på styrelsens sammanträde kommande måndag (28.5.2018) är förslaget att en utredning ska genomföras. Alla bidrag, inte enbart landstingets utan också Region Blekinges, ska nu studeras för att man ska få enhetliga regler för utbetalning av föreningsbidrag. Ett eventuellt nytt bidragssystem kan införas först 2020.

En bra lösning med tanke på att Landstinget och Regionen blir en och samma organisation från årsskiftet 2018/2019.

Ni som missade mina två tidigare blogginlägg i ärendet får nu en ny möjlighet att ta del av hur förslaget var utformat och vad det kunde leda till och hur diskussionen lät när ärendet debatterades den 9 april.

Det överbyråkratiska förslag som landstingets ledning vill införa i Blekinge när det gäller föreningsbidrag är för tillfället stoppat. Alliansens partier med Nils Ingmar Thorell, l, i spetsen krävde återremiss och en justering av tjänstemannaförslaget och lyckades också med detta.

Det hade krävts 15 ja-röster för en återremiss med enkel majoritet och det blev 17. Ärendet skickas därmed tillbaka för ytterligare hantering.

-Jag tycker att liggande förslag andas misstänksamhet mot föreningslivet och det beklagar jag, sa Thorell i ett av sina inlägg och slog verkligen huvudet på spiken när han tillade:

-Ni säger att vi ska vara noga med skattepengar och det är jag den första att ställa mig bakom, men vi ställer inte samma krav på oss själva när skattepengar betalas ut som partistöd.

-När partistöden betalas ut till de politiska partierna är de inte bundna av regler eller redovisningar av det slag som nu ska krävas av föreningslivet. I det fallet är det generella regler som gäller, sa Nils Ingmar Thorell.

Pensionärsföreningar och anhörigföreningar som ideellt arbetar för att skapa goda förutsättningar för en god hälsa, inte minst i förebyggande syfte, ska nu straffas istället för att belönas för sina insatser.

Landstinget Blekinge är på väg att införa en byråkratisk hantering som för tankarna åtskilliga år tillbaka i tiden och inte minst till den stora grannen i öst. Det tjänstemannaförslag som ledande politiker är på väg att genomföra kan endast gynna en grupp, nämligen tjänstemännen som med ökat blankettraseri ser nya arbetstillfällen skapas. Anledningen sägs vara att Landstinget vill anpassa till regionens regler när Landstinget och Regionen blir en organisation från 1.1. 2019.

Fram till i dag har pensionärsorganisationer i Blekinge som SPF och PRO erhållit en summa pengar per år som man kunnat använda utifrån sina olika behov. Naturligtvis har utbetalningar föregåtts av redovisade verksamhetsplaner och årsredovisningar men detta räcker inte längre, anser tjänstemännen i sitt förslag.

Nu ska ett årligt medlemsbidrag på 35 kronor per medlem utbetalas. Dessutom ska varje förening tilldelas 5 000 kronor årligen. Resterande anslag ska fördelas i förhållande till verksamhetens innehåll. Bedömningskriterierna är dom här:

– Samverkansaktiviteter

– Informations och opinionsbildande insatser

– Utbildningsinsatser

– Medverkan i Landstinget Blekinges verksamheter

– Medverkan i regional och/eller nationella aktiviteter

Av detta förslag framgår tydligt att varje aktivitet som pensionärsorganisationer vill genomföra ska föregås av ett blankettifyllande som saknar motstycke. Efter att ansökan skickats in till landstinget får förening eller distriktsorganisation snällt vänta på ett besked – godkänd eller underkänd ansökan?!

Detta medför ett trögt för att inte säga helidiotiskt merarbete för redan ansträngda ideellt arbetande ledare på förenings- och distriktsnivå. Verksamheter blir försenade eller inte alls genomförda.

Detta har också påtalats i den hittills genomförda politiska hanteringen i landstingsstyrelsen. Inte minst har mångårige föreningsledaren och politikern, Nils Ingmar Thorell, l, gjort allt för att få tjänstemannaförslaget stoppat i papperskorgen. I första omgången fick han hjälp av Jan Björkman, s, som ställde upp bakom Thorells krav på återremiss.

När frågan nu kommer upp i landstingsfullmäktige i morgon måndag (9.4) har Björkman rättat in sig i det s-politiska ledet. Nu kan endast en enkel majoritet begärd av Thorell rädda detta föreningsfientliga förslag. I varje fall ett tag.

-Jag har goda möjligheter att nå dit, säger Nils Ingmar Thorell numera också ordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Föreningsledare är tagna på sängen och är ännu så länge lyckligt ovetande om den ökade arbetsbörda som väntar. Jag kan bara ana hur reaktionen blir.

Ideellt arbetande människor ska belönas inte straffas för sina insatser.

Kalle unik makthavare i Blekinge

Unik är kanske ett väl laddat ord när man ska bedöma makthavare i Blekinge, men sticker ut gör han onekligen och det på flera sätt.

Jag syftar på landstingsrådet Kalle Sandström. Även när det har blåst storm kring hans uppdrag har han alltid ställt upp för att kommentera och den delen lever han fortfarande upp till. Strax ett bevis på vad jag syftar till.

Men Kalle Sandström är unik även ur en annan synvinkel när jag jämför honom med övriga politiker i Blekinge. Han skriver själv och han använder inget maktspråk. Inte heller snuttifierar han sina kommentarer. Han tar med andra ord kritikerna på allvar. Andra politiker bryr sig inte ens om att svara.

Ett nu aktuellt ämne gäller det kontantlösa samhället som inte minst pensionärernas organisationer driver kraftfullt i stark motvind. Bankerna vill inte självmant ändra sina inkomstbringande åtgärder att stänga ute kontanthanteringen.

Därför var det positivt när Blekinge Läns Tidning på lördagen i en ledare riktade sig till landstingsrådet Kalle Sandström med en begäran i ämnet. ”Vägra inte kontanter, Kalle Sandström” var den samlade rubriken för budskapet.

Tidningen skrev:

”Sedan den 1 januari kan man inte längre betala med kontanter inom Folktandvården i ­Blekinge. Den som önskar göra det är hän­visad till centralkassan vid Blekingesjukhuset i Karlskrona eller Karlshamn. I fredags berättade BLT att sjukhusens restauranger och ­kaféer från och med i onsdags inte längre tar emot kontanter. ”Vi har ju många moderna betalningssätt i dag, som betalkort och swish”, kommenterade ansvarig chef Magnus Helge förändringen (BLT den 4 maj).

2013 fattade Landstinget Kronoberg beslut om att patienter inte längre skulle erbjudas att betala patientavgiften kontant, mer än vid lasaretten i Växjö och Ljungby. Det var ett ­beslut som sedan prövades i domstol med hänvisning till Riksbankslagens formulering att sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Hösten 2015 kom Högsta förvaltningsrätten fram till att beslutet skulle rivas upp och att landstinget har en skyldighet att ta emot betalning av patient­avgifter kontant. Har Landstinget Blekinge analyserat sina beslut utifrån denna dom?”

Kalle Sandström svarar utförligt i ett inlägg på Facebook men han är ändå inte beredd att ändra på landstingets inriktning i Blekinge även om han säger sig förstå problematiken och vilken grupp av människor som är mest drabbad. Han skriver:

”BLT: s politiske chefredaktör Anders Gustafsson tar i sin ledare 5/5 upp utvecklingen i vårt land mot ett kontantlöst samhälle. Specifikt handlar det om landstingets restauranger och caféers beslut att begränsa möjligheten att betala med kontanter. I rubriken uppmanar han mig att inte vägra kontanter!

Jag tycker det är ett intressant ämne att fundera över. Det är frapperande att se hur vi svenskar använder kort som betalningsmedel, för såväl stora som små inköp. För att inte tala om vilket genomslag Swish fått som betalningsmetod. Jag kan erkänna att jag själv tillhör dem som sällan bär kontanter på mig.
Vi behöver inte komma längre än till Tyskland för att se ett helt annat  användande av kontanter. Visst går det att betala med kort, men det är ju ingalunda lika självklart som här.

Anders Gustafsson tar upp några trådar som jag vill kommentera:

  1. Ett kontantlöst samhälle är en fara ur beredskapssynpunkt. Slås det elektroniska systemet ut fungerar inte våra basala affärstransaktioner. Svårt att säga emot Försvarsberedningen och Riksbanken som sagt detta. Men är det ett problem som måste åtgärdas, måste det ske genom lagstiftning. Vi kan inte förvänta oss att enskilda aktörer löser detta.
  2.  Det finns en dom som säger att sjukvården inte kan kräva kortbetalning. Den handlar just om avgifter i den offentligt finansierade sjukvården som alla ska ha tillgång till. Domen kan dock inte tillämpas på landstingets andra verksamheter. Exempelvis som i detta fall personalmatsalar.
  3. Politiskt styrda organisationer (i det här fallet landstinget) ska ta ett större ansvar för att bevara kontanter som betalningsmedel än privata näringsidkare. Ett märkligt resonemang, inte minst i detta fall där landstingets del är mycket, mycket marginellt i det totala restaurang, café och affärsutbudet.
    De som borde ta störst ansvar, bankerna, är väl de som kommit längst i avskaffandet av kontanter!
  4. Även fortsättningsvis kommer det att gå att betala med kontanter i den mest publika delen av landstingets restaurangverksamhet, caféet och kiosken på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Det som kan vara lite mer problematiskt är motsvarande verksamhet i Karlshamn där caféet är integrerat med personalmatsalen. I det stora hela bedömer jag dock åtgärden som väl avvägd och rimlig.”

 

Regiontjänster placeras i Ronneby

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när JanAnders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

JanAnders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

Dom lokaler man har tittat på i dag ägs av Ronneby kommun och bör väl då rimligen vara godkända.

 

Landstinget misstror föreningslivet

Det överbyråkratiska förslag som landstingets ledning vill införa i Blekinge när det gäller föreningsbidrag är för tillfället stoppat. Alliansens partier med Nils Ingmar Thorell, l, i spetsen krävde återremiss och en justering av tjänstemannaförslaget och lyckades också med detta.

Det hade krävts 15 ja-röster för en återremiss med enkel majoritet och det blev 17. Ärendet skickas därmed tillbaka för ytterligare hantering.

-Jag tycker att liggande förslag andas misstänksamhet mot föreningslivet och det beklagar jag, sa Thorell i ett av sina inlägg och slog verkligen huvudet på spiken när han tillade:

-Ni säger att vi ska vara noga med skattepengar och det är jag den första att ställa mig bakom, men vi ställer inte samma krav på oss själva när skattepengar betalas ut som partistöd.

-När partistöden betalas ut till de politiska partierna är de inte bundna av regler eller redovisningar av det slag som nu ska krävas av föreningslivet. I det fallet är det generella regler som gäller, sa Nils Ingmar Thorell.

I bloggen nedan kan du läsa mer om den nu diskuterade frågan.