Gåsmiddag på övertid med smak av jul

Det gäller att hänga med i matkulturens stränga gränser i almanackan. Dessutom är det ytterst viktigt var man intar våra mest omhuldade mattraditioner.

Gåsmiddag ska företrädesvis intas på skånsk mark. Du behöver inte ens tvivla på varifrån gåsen kommer. Naturligtvis är det granngården som har levererat och det sedan generationer tillbaka. Genuint så det förslår.

Jag vill inte heller underskatta dialektens betydelse. Redan innan den inledande soppan ska skånskan fylla matsalen med breda och aningen slappa uttalanden. För att inte tala om det goa och kärleksfulla sörplandet vid intagande av svartsoppan. För min del utgör den soppan lite överkurs. Jag föredrar svampsoppa men beställer den naturligtvis aningen mumlande för att undvika uppståndelse.

När jag nu i helgen tillsammans med infödda skåningar intog gåsmiddagen var jag fullt medveten om att det var på övertid. Rödkålen på fatet vittnade om att nedtyngda julbord står för dörren för att ta vid när årets korta gåsperiod har nått final.

Jag vet att denna helg har ändrat karaktär inom den skånska restaurangbranschen och de traditionella julborden har redan tagit vid. Så gåsen avnjöts därför med extra njutning i vetskap om att det var den absolut sista för året.

Naturligtvis kan man med fördel också tränga in en eller annan ”skånsk äggakaga” innan jultraditionen helt tar över. Skånsk äggkaka har som väl är inga skarpa begränsningar i almanackan. Den kan med fördel avnjutas på alla årets dagar, men företrädesvis då i Skåne. På Höörs gästis skyltar köket med hur många äggakakor man serverat den senaste månaden. Motsvarigheten på Blekingsk mark skulle i så fall vara hur många kroppkakor som har serverats.

Efter gåsmiddag tillhör det min tradition att ta en stärkande promenad på Yngsjöstranden. Denna gång var havet vresigt värre med hög ljudvolym som lät långt upp på land.

Det är alltid lika märkligt, nästan ödesmättat, att vandra på en långsträckt sandstrand som den mellan Åhus och Simrishamn. Så när som på två joggande personer låg stranden öde och vilande med sjötång sakta förflyttad i vinden.

Gåsmiddag i Skåne är så mycket mer än bara smaklökarnas tillfredsställelse och gommens förberedelse inför en kommande glädjemånad.

Hög politikernärvaro vid julbord

Vi har läst om politiker i Karlskrona som uteblir från sammanträden men som ändå uppbär ekonomisk ersättning. Systemet som har gynnat ett sådant beteende måste anses hutlöst och högst anmärkningsvärt.

När frågan ställs om de tänker betala tillbaka felaktigt utbetalda arvoden, ja, då kommer inte helt oväntat motfrågan – varför!?

-Vi har läst in oss på ärendena och det måste väl räknas som arbetsinsats, har påkomna politiker svarat.

Däremot tycks närvaron nästan vara total när politiska nämnder och utskott genomför de årligen återkommande julborden som aväts med god aptit.

K-A 1

Det är åtskilliga skattekronor som årligen avsätts till självpåtagen rätt till ett extra tack för årets arbetsinsats. En arbetsinsats som arvoderas antingen man har närvarat eller inte.

Det finns politiker som aväter ett stort antal julbord och detta beroende på att de ofta sitter i flera olika nämnder. Detta har nu uppmärksammats av ett parti i Ronneby som vill ändra på denna ordning och därför har lämnat in en motion. Hur det har gått? Jag har inte en susning men säkert kommer behandlingen av den motionen ta minst lika lång tid som andra för politiker lite obekväma förslag.

Politiker avverkar traditionella julbord på arbetstid vilket i sin tur innebär att de äter på arvoderad tid. Jag vet att det finns politiker som anser det vara en självklarhet att de själva ska betala en jullunch eftersom de betraktar den som vilken annan lunch som helst. Mestadels är det unga politiker som har denna sunda syn på sitt uppdrag. Därmed kan vi kanske trots allt se en aning positivt på framtiden och kanske rent av med en förhoppning om en snar förändring på den traditionsbundna synen att tacka sig själva med hjälp av skattemedel.

När politiker sätter klackarna i marken och bromsar en speciell utveckling heter det ofta att pengar inte finns. Ett märkligt synsätt eftersom alla vet att pengar finns, det gäller bara att rätt fördela dom. Att det alltid tycks finnas skattemedel till julbord och andra tveksamma förlustelser beslutade av politiker till politiker, ja, det måste väl ändå anses som en egennyttig budgetplanering.

När alla inför julen tycks vara besjälade av godhet och givmildhet kan vi väl hoppas att även förtroendevalda politiker ska ”drabbas” av denna syn på verkligheten. Låt oss därför hoppas att skattemedel ska hanteras på ett mer modernt och neutralt sätt i en snar framtid. Inte minst när det numera saknas pengar inom nära nog alla om råden borde det vara en självklarhet att politiker uppträder med just ansvar som ambition och ledstjärna.