Etikettarkiv: Demokrati

Vad är dumt i en demokrati? Forts.

Publicerat av

Den 3 januari ställde jag frågan här i bloggen:

Vad är dumt i en demokrati?

”Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.”

Inlägget lockade extra många läsare och det kom kommentarer. Jag publicerar nu några av dem.

Inlägget från den 3 januari kan du ta del av om du scrollar ner några steg.

Bertil Bergqvist:

Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.”

Han sa också: ”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.”

Agneta Åhrberg:

Hur stor är Ronnebys L-grupp i kommunen? Det är ett arvoderat uppdrag och kräver väl att gruppledaren visar respekt för medlemmarna i gruppen.

Marianne Lundkvist har lång erfarenhet från sitt yrkesliv i Ronnebys näringsliv. Som pensionär kan hon knappast anklagas för att vara ’ny’ även om rummet och sällskapet är nytt. Hon har helt rätt i att andra än de som är valda till nämnders platser enligt KL inte ska behöva övervakas av KFs ordförande. Den sistnämnde kan läsa protokollen från nämndernas möten.

Anna Hellman:

Beslut om maktstrukturer behöver mötas med empiriskt underlag och inte grupptryck. Konsekvenser och möjliga framtida missbruk behöver utvärderas (vilket säkerligen gjordes från fler än bara Marianne i denna fråga).

Tack till de lokalpolitiker (många jobbar ideellt) som vågar stå upp även om det innebär starkt motstånd.

Håkan Robertsson:

Du behövs, särskilt när BLT inte vågar skriva om Roger & Co odemokratiska agerande i kommunfullmäktige.

Vad är dumt i en demokrati?

Publicerat av

Den som egensinnigt valt att iklä sig rollen som ordningsman i en församling, i detta fall kommunfullmäktige i Ronneby, måste rimligen besitta oklanderliga kvalifikationer och stå högt över alla andras moral och kunskap. Visserligen av sitt parti utsedd till gruppledare, men att utifrån den positionen döma andras uppträdande, ställningstagande och ordval är för mig ingen självklarhet.

Trots att såväl Jul som Nyår har blivit till historik kan jag inte lämna det som utspelades i samband med kommunfullmäktiges budgetsammanträde den 21 december. Orden som starkt fördömde att en ledamot av annan partitillhörighet hade fräckheten att ställa ett antal frågor fick ordningsmannen att uppträda såväl barnsligt som tramsigt.

I rollen som ordningsman återfinns liberalernas gruppledare Roger Gardell och måltavla för hans vrede var åldermannen Sune Håkansson, Ronnebypartiet.

Jag tänker inte köra svadan i repris. I stället vill jag peka på hur den självutnämnde ordningsmannen Gardell uppträder i sin roll som gruppledare när han väljer att offentligt förminska och klandra sin egen partikamrat, Marianne Lundkvist.

Lundkvist hade valt att följa sin övertygelse och vad hon tolkat in i vad kommunallagen reglerar i det specifika ärendet som avgjordes i kommunstyrelsen. Detta i sin tur ledde fram till att Marianne Lundkvist röstade med oppositionen i stället för med det nya politiska styret som består av Sd, M, Kd och L.

Frågan gällde om kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, skulle ha rätt att närvara när nämnder bedriver myndighetsutövning men utan att få delta i beslut.

I och med att Lundkvist röstade med den röda oppositionen skulle Fredrikssons närvarorätt komma att begränsas.

I en artikel i Sydöstran den 19 december uttalade sig Roger Gardell kritiskt mot partikollegans sätt att rösta. Han ansåg att resultatet blev dumt eftersom Fredrikssons närvaro därmed starkt skulle begränsas om inte ärendet fick en annan hantering i fullmäktige, vilket det senare också fick.

Det är tidigt i artikeln som Roger Gardell säger till Sydöstran:

”Marianne är ganska ny i politiken. Då vill man mycket, det vet jag själv. Det tar också ett tag att komma in i hur det fungerar.”

Här använder Gardell maktspråk med avsikten att inför allmänheten förminska Marianne Lundkvist som politiker. Detta trots att just hon fick så många personröster att hon därmed blev inkryssad.

Inte heller förstår jag retoriken när Gardell påstår ”att man som ny vill väldigt mycket.” När avtar då den viljan gentemot väljarnas förtroende? Betyder detta resonemang att Gardell numera efter alla sina politiska år endast sitter av möten och njuter av nyvunnen politisk makt i styret, ”Samling för Ronneby ” – för att inte tala om sin makt som gruppledare?

Gardell fortsätter:

”Det hade varit bra om Marianne hade upplyst oss andra före omröstningen. Då hade vi kunnat komma fram till en kompromiss.”

Återigen ett maktspråk som innebär att man skulle försökt övertala Marianne Lundkvist att ändra sig. Ordet kompromiss i det läget blir bara dumt – för att använda Gardells eget språkbruk.

I en insändare den 23 december ger Marianne Lundkvist sin förklaring till sitt röstförfarande. Hon säger:

”Jag anser att detta är en fråga som inte har med partipolitik att göra och det är inte heller en ideologisk kärnfråga. För mig handlar det mer om hur vi som lokalpolitiker tolkar kommunallagen och demokratins principer.

För mig är det självklart att kommunstyrelsens ordförande inte ska ha närvarorätt i nämnder och i frågor som rör myndighetsutövning. Dessa frågor har stor påverkan på individers liv och ska därför inte riskera att utsättas för påtryckning.

Eftersom jag anser att bara kommunstyrelsens ordförandes närvaro på dessa möten kan påverka besluten så kan opartiskheten ifrågasättas. Då riskerar vi maktmissbruk och ministerstyre och det är inte tillåtet i Sverige.”

Eftersom denna debatt fram till nu enbart har förts i Sydöstran har jag tyckt att ämnet är så pass viktigt att det bör belysas i ett bredare perspektiv. Om sedan röstförfarandets resultat ska anses som dumt eller inte får väl i så fall vara ordningsmannens ensidiga uppfattning.

Jösses vilken tillställning!

Publicerat av

Ja, detta är min spontana upplevelse av gårdagens sammanträde med kommunfullmäktige i Ronneby. Inget var sig likt varken när det gällde språkbruk eller hur vanlig enkel demokrati bör skötas.

Stundtals, i varje fall i två fall, tycktes jag uppleva att gatans parlament hade tagit sig in i stadshusets Ronnebysal. Liberalen Roger Gardell tappade plötsligt allt omdöme när han, likt en outbildad ordningsvakt läxade upp en av fullmäktiges äldsta ledamöter, Sune Håkansson, Ronnebypartiet.

Han mer eller mindre skrek ut sin ilska, eller var det rädslan för att misslyckas i sin gärning att byta Lena Mahrle, partikamrat, mot Nils Ingmar Thorell, också partikamrat, på posten som ordförande i Ronnebyhus?

Detta var ungefär vad Gardell hojtade:

”Det Sune håller på med är ett jäkla trams. Som vanligt vill han bara ställa till med så mycket oreda han kan. Du beter dig som en barnunge”, skrek han.

Det som föranledde det minst sagt obalanserade påhoppet var att Sune Håkansson ställt ett antal kontrollfrågor kring bytet av en ordförande i ett kommunalt bolag och hur det bör ske. Att frågorna var högst berättigade framgick inte minst av de många viskningar och överläggningar som presidiet tvingades till innan frågan kunde klubbas.

Gardell fick en snäll tillsägelse av tjänstgörande 2e vice ordförande, Malin Norfall, s. Hon borde i stället ha avbrutit honom och bett honom vårda sitt språk.

Uttrycket Gatans parlament och vad det står för kröp in under mitt skinn och gav rysningar när Moderaterna och Sverigedemokraterna jämte övriga partier i det nya styret ville göra allvar av att inte släppa fram oppositionen på andre vice ordförandeposter i de kommunala bolagen. Det är gängse regler och kutym och är bevis på att politisk demokrati tillämpas i den aktuella kommunen.

Men detta ville styret ändra på och inte heller ville man lämna svar på varför denna demokratiska regel plötsligt skulle sluta att gälla. Trots många frågor från främst Tommy Andersson och Ola Robertsson, båda s, var det total tystnad som rådde. Pinsamheten ökade i styrka och var högst påtaglig när ledamöterna plötsligt bröt upp för lunch.

Roger Fredriksson, m, och tillika kommunstyrelsens ordförande hade i ett kort inlägg gjort gällande att man ville undvika att politisera bolagsstyrelserna. En mening som han omöjligen kan ha tänkt igenom särdeles väl, för blir det mindre politiskt om styrelserna enbart består av m, sd, l och kd?

Någon måste ha övertygat Fredriksson om vart han var på väg med sin s k kupp, nämligen att kringgå demokratins grundvalar. Efter lunch sa han sig vilja vara ”snäll”, ja, han uttryckte sig så, och var då beredd att släppa in oppositionen på sedvanligt sätt.

Ja, jösses vilken tillställning. Fullmäktiges tidigare goda ton var som bortblåst. På tal om blåst, att ta död på ett stycke demokrati var på väg att göra Ronneby unikt och den stormen hade säkert inte blivit lätt att freda sig mot.

Gatans parlament är ett uttryck som ibland används för att beskriva politiska grupper eller metoder som praktiserar civil olydnad och andra så kallade utomparlamentariska metoder för att nå sina mål.

Uttrycket lär ha myntats av Per Albin Hansson i det socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning Fram 1904, när han kritiserade metoden då den åsidosatte den representativa demokratin.

Gnälliga politiker och demokrati

Publicerat av

Jag har de senaste veckorna kunnat ta del av uttalanden från sparkade heltidspolitiker i Blekinge. Mest gnäll har det kommit från ratade politiker i Region Blekinge. I flera fall har bitterheten riktats mot partikamrater som uppges ha uppträtt ohederligt.

I några fall har uppdraget som heltidsarvoderad politiker inneburit att dessa nu måste ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Men lottlösa blir dom ju inte. Vi kan kalla det vid ett slags omställningsbidrag som brukar betalas ut under sex månader för den politiker som har blivit av med sina uppdrag. Storleken på dessa ersättningar varierar.

Det jag inte förstår är gnället och besvikelsen. Det är ju så demokratin fungerar. All makt utgår från folket står det i den svenska grundlagen och folket har nu i senaste valet bestämt hur man vill ha det. Det kallas demokrati och den ska vi vara rädda om. Det är inte kompisarna i respektive partier som har varit illasinnade. Har det varit ett dåligt ledarskap, ja, då ska ett byte ske.

Jag kan förstå att det kan vara svårt att ta en motgång men den upplevelsen bör stanna hos den ratade. Hen bör ju vara fullt på det klara med vilka regler som gäller. Det är inte enbart inom det politiska livet som människor biter sig fast i uppdrag och sitter på tok för länge trots att tröttheten för länge sedan har infunnit sig.

Det finns ingen politiker i Sverige, hoppas jag, som öppet skulle förkasta vår demokrati. Vi omhuldar den bl a med att svenska folket får säga sin mening vart fjärde år. Demokratin innebär att du kan bli vald men det kan också betyda att du mister uppdraget om du har felat eller enbart sett uppdraget som en säker inkomstkälla. Demokratin är till för alla.

När gnället från sparkade politiker blir utdraget och pinsamt är det politikern som tänker, demokrati är bra, bara den inte drabbar mig.

Behöver jag påminna om motsatsen till demokrati och vilka män det då handlar om?  Just det, Xi Jinping och Vladimir Putin, för att nämna några. I båda fallen på heltid och på livstid. Jag tror att även en sparkad heltidspolitiker i Sverige, i Blekinge, innerst inne föredrar demokratin. Så ta av er offerkoftan och sluta gråta krokodiltårar. Valet är över.

Revisorer räddar intresset för politik

Publicerat av

Jag gillar att följa den politiska debatten på såväl riks- som lokal nivå. Men tyvärr blir vi allt färre.  Det är den lokala politiken som lockar allt mindre. Under pandemin har den politiska debatten i min hemkommun Ronneby varit obefintlig. Det i sin tur har inneburit att jag endast korta stunder lagt tid på att följa ett sammanträde med fullmäktige.

Jag ska ge ett exempel. När fullmäktiges ordförande i förväg annonserade att 2020 års budgetbehandling skulle vara avklarad på 90 minuter tog i varje fall jag mig för pannan och ställde frågan – var är demokratin i Ronneby på väg? I vanliga fall brukar ett sammanträde med budgetbeslut ta en hel dag i anspråk.

Förra året var ett i högsta grad ovanligt år med en pandemi som inte bara spred smitta och orsakade många dödsfall, utan tycktes också få rutinerade politiker att tappa allt förnuft. Tidigt kom partierna överens om att göra sammanträdena så korta som möjligt. Detta för att undvika smitta. Det i sin tur innebar att man skulle undvika debatt.

När budgetsammanträdet i Ronneby genomfördes den 26/11 var det dessutom totalt debattförbud anbefallt. Varje parti fick använda tio minuter till ett anförande för att presentera sina budgetförslag. Men ingen debatt!

Nu i efterhand har jag funderat mycket på vem i det politiska sällskapet som kläckte denna idé? Nästa fråga – hur kunde idén få allas gillande? Det handlade om stora summor eftersom beslutet inte enbart gällde budget 2021 utan även plan för 2022 – 2023. Fanns det verkligen inget enda parti som kunde se nyktert på vad demokratin står för? Oppositionen var och är som bortblåst. Den finns inte och får ett svårt arbete att påminna om sin existens inför valet nästa år.

På senare år med Sverigedemokrater som vågmästare har det varit i varje fall lite spänning i luften. Vilken av de två budgetförslagen skulle få just Sverigedemokraternas gillande? I år var även det lilla spänningsmomentet borta. Sd gick ut i media redan före sammanträdet och klargjorde att man skulle rösta på alliansens förslag. Helt logiskt i sig eftersom de har röstat just på det sättet på senare år. Först nu på nyåret har sd vaknat och berättat att man tänker bryta överenskommelsen om att avstå debatter i fullmäktige.

Men just I denna totala avsaknad av demokrati och med detta nattsvarta politiska ointresse och ansvar inför oss väljare ser jag plötsligt ett ljus i tunneln. Ljuset kommer i form av en allvarlig rapport från Ronneby kommuns revisorer med dess ordförande Jan-Anders Palmqvist i spetsen.

Krisledningsnämnden i Ronneby, som sjösattes två gånger under 2020 med ett kort uppehåll, har nämligen på ett långtgående sätt överträtt sina befogenheter. Ett beslut i Krisledningsnämnden att inte ta ut avgifter för tillsyn och kontroll av krogarna togs utan att nämnden hade laglig rätt att göra det. Ett annat sådant beslut var att inte heller ta ut avgifter för tillsyn och kontroll inom livsmedelsbranschen under 2021.

Dessutom har revisorerna riktat kritik mot krisledningsnämndens process som får konsekvenser för taxor och avgifter i en rad nämnder.

Nu kommer säkert inte detta att innebära någon väsentlig förändring med t.ex. krav på politikers avgångar, men, som revisorerna så riktigt påpekar, lagar och förordningar måste följas.

Ytterligare en ljuspunkt är att jag sett att statsvetarprofessorn, Ulf Bjereld, socialdemokrat, fördömer debattstopp till följd av coronarestriktioner.

”Debattstopp är ett hot mot demokratin. Det är absolut inget krav att ledamöter ska vara fysiskt närvarande, men debatten måste tillåtas och genomföras.”

Ulf Bjereld tillägger, att han inte förstår hur det skulle vara coronasäkert att minska den kommunala debatten. Dessutom ger han mig och andra rätt när han säger:

”Även om det kan vara skönt för politikerna att slippa insyn är risken att det leder till att allmänhetens intresse minskar.”

Demokrati tar lång tid i Olofström

Publicerat av

Det handlar om ”Brända tomten” i Olofström. En insändare i Sydöstran den 10 januari av Hugo Ballovarre, ordförande i PRO Olofström, väckte mitt intresse. Han skrev:

”Vi var ett antal pensionärer som läste om Brända Tomten före julafton. Brända Tomtens byggnation skulle förhoppningsvis komma igång vid halvårsskiftet år 2018. Märkligt tänkte vi då det tidigare sagts att starten skulle ske nära årsskiftet 2017/2018.

Slutsats: Byggstarten 2017/2018 är ett fejkat startdatum!”

Hugo Ballovarre har onekligen en poäng när han använder ordet ”fejkat startdatum”. För när jag går tillbaka och följer detta ärende genom åren, det handlar om nästan nio år, har det utlovats byggstart åtskilliga gånger och fortfarande har ingen spade satts i jorden.

Vad är då anledningen till det osedvanligt segdragna ärendet som tog sin början efter branden 2009. Det var då företagscenter brann ner och ända sedan dess har kommunledning och Olofströmshus dragit ärendet i en extra lång långbänk.

Naturligtvis blir det spekulationer när beslut har skjutits upp åtskilliga gånger. Det har t ex talats om beslutsvånda för att s-märkta kommunalrådet Sara Rudolfssons man som delägare i Uniträ var den som allra först kom med förslag att bebygga ”Brända Tomten” med fyra tvåvåningshus. Den händelsen kom i början av november 2015.

Men ärendet har också omgivits av beslutsvånda sedan det blev klart att kommunala Olofströmshus ska få bygga och då var det maj månad 2016. ” Nu måste något hända sa socialdemokraterna efter beslutet och Kaj Joelssons, ordförande i Olofströmshus utropade – ”Det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.

Det har ordnats en idétävling. Den avgjordes i december 2014 och det skulle bli en byggnad i glas med kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen.

Nytt utrop kommer från socialdemokratiska kommunalrådet Sara Rudolfsson i september 2017:

”Alla pusselbitar är på plats. Detaljplanen är klar. Byggstart till hösten. Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar, två hus med 20 till 30 lägenheter.”

När jag läser Ballovarres insändare och därefter kartlägger ärendet genom de nio åren minns jag att ”Brända Tomten” var uppe till debatt när jag 2014 ledde en politisk utfrågning i Olofström och döm om min förvåning när samma fråga var lika rykande aktuell även när jag genomförde en liknande utfrågning den 2 november i fjol.

Under de gångna nio åren har naturligtvis kön av bostadssökande ökat rejält. Jag vill inte tro att frågan dragits i extra lång långbänk av det skälet att det just är äldre människor som är den grupp som mest har ropat efter lägenheter. Det får inte vara så!!

Ballovarres slutsats i insändaren är:

”Hur ska vi väljare med trygghet kunna lämna vår röst i höstens val på en valsedel med sådant folk som bluffar också oss pensionärer?”

Nedan kan du följa min kartläggning av ärendet genom de nio åren. Jag har av utrymmesskäl inte tagit med alla olika turer, endast de mest väsentliga.

Företagscenter brann 2009 och sedan dess har kommunen och Olofströmshus dragit ärendet i långbänk.

9.12. 2014 Idétävling avgjord. Kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen. Byggnad i glas i form av ett L.

29.1.2015 Insändare från PRO och SPF som lämnat in förslag om trygghetsboende på Brända tomten.

3.11.2015 Plan för 28 lägenheter i fyra tvåvåningshus på ”Brända tomten.” Bakom förslaget Uniträ, med kommunalrådets man (Anders Rudolfsson som delägare).

31.5.2016 Socialdemokraterna har tagit beslut att Olofströmshus ska bygga på ”Brända tomten.” ”Nu måste något hända”, är deras kommentar och Kaj Joelsson, ordf. i Olofströmshus lovar ”att det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.”

21.6.2016 Moderaterna genom Patrik Krupa påstår att det aldrig har funnits någon plan.”S satte ner foten men den sjönk”, skrockar Krupa i BLT. Fanns inget konkret förslag att ta beslut om.

1 mars 2017 lämnas besked att Brända tomten ska bebyggas med 48 lägenheter och ska stå klart hösten 2018. Meningen är att det ska bli två fyravåningshus med 24 lägenheter i varje, så totalt blir det alltså 48 nya bostäder. I hus A blir det blandat med människor medan man måste ha fyllt 65 år för att få flytta in i hus B. Det kan dock bli ännu fler lägenheter än de 48.

19.9.2017 ”Alla pusselbitar är på plats”, säger Sara Rudolfsson, detaljplanen klar. Byggstart till hösten, lovar Rudolfsson. ”Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar” säger Rudolfsson. Två hus med 20 till 30 lägenheter.

22.12.2017 Olofströmshus vill köpa Brända tomten. Kölista på 77 personer som vill hyra. Vill börja bygga till sommaren 2018. Nu förhandlas om priset på tomten och byggstart dröjer.

Förhastad utredning om sjukhus

Publicerat av

Ord som ”uppskatta” och ”beräknas bli” är flitigt förekommande i det material som politikerna i landstingsstyrelsen (och senare fullmäktige) ska ha som underlag för framtida investeringar inom sjukvården i Blekinge när den sammanträder den 29 mars.

Den nu genomförda utredningen är resultatet av den återremiss som klubbades den 15 februari. I remissen krävdes en jämförelserapport för ett nytt sjukhus alternativt nybyggnation vid befintliga sjukhus i Karlskrona och Karlshamn.

Kravet var också att få skillnader beskrivna när det gäller livscykelkostnader, rationaliseringsvinster, driftkostnader och kapacitetsbehov. Samtliga dessa krav viftas bort med svävande svar att skillnaderna är små eller svårbedömda.

I avsnittet ”Ekonomiska konsekvenser” har den s k kalkylen beräknats på ett 30-årigt perspektiv. Den utgör en kostnadsjämförelse mellan två alternativ varav ett nytt sjukhus utgör alternativ två. Man garderar sig redan i inledningen med att materialet inte utgör något underlag för en ny investeringsram.

Trots att det fortfarande inte har presenterats en total utredning kring vad ett nytt sjukhus kan kosta har man i beräkningarna kommit fram till att det skulle bli 1,8 miljarder kronor dyrare att bygga ett nytt sjukhus på någon plats i Blekinge än vad det skulle kosta att producera nya byggnader på befintliga fastigheter i Karlskrona och Karlshamn.

Det mest oseriösa i den snabbt fabricerade utredningen är ändå de platser som pekas ut som tilltänkta för ett nytt sjukhus. Inte mindre än åtta platser har på ett fantasilöst och föga underbyggt sätt pekats ut. Ett bevis för detta är att man t o m anser att ett tilltänkt handelsområde i Sörby kan vara lämpligt. Lägg därtill att ett sjukhus på detta område skulle komma att hamna under bullermattan från in- och utflygningstrafik till flygfältet i Kallinge, vilket både landstingspolitiker och -tjänstemän vet om. (Se kartbild längre ner)

Riktigt pinsamt är detta exempel eftersom vi i lobbyistgruppen från början valde att ge Ronnebyalternativet arbetsnamnet ”Ett Sörbysjukhus för framtidens sjukvård”. Naturligtvis var det aldrig vår mening att ett eventuellt nytt sjukhus skulle byggas under bullermattan. Det av Ronneby kommun utpekade området ligger intill östra infarten till Ronneby från E 22.

Ekonomer som har tittat på landstingets presenterade snabbutredning säger att man kan hinna utreda en hel del på en månad men att man fortfarande anser att Ronny Petterssons utredning ligger några divisioner högre när det gäller saklighet.

Det finns åtskilliga luckor med återstående frågetecken när det gäller investeringar för ett nytt sjukhus. Naturligtvis har man t ex inte alls kunnat kostnadsberäkna vad grundarbeten och geotekniska förutsättningar kan dra för kostnader. Inget markområde är specifikt utpekat i landstingets redovisade utredning. Med andra ord mycket luft och antaganden som ändå tas som sanningar när man gör en jämförelse.

Inte någon stans i utredningen kan jag finna att man satt patienten i centrum när det gäller funktion och säkerhet. Inte heller är de miljömässiga vinsterna är medtagna.

Men vad har allt detta för betydelse? Den s k demokratin har haft sin gång. Oppositionen måste ju visa att man minsann i alla fall försökte, men mer blev det inte.

I morgon tisdag (29.3) klubbas ärendet i landstingsstyrelsen och den 11 april röstar majoriteten ännu en gång på det man tidigare redan sagt ja till, bristande och jämförande utredningar till trots.

Jag måste erkänna att jag stundtals har trott på den riktiga och genuina demokratin. Det vi nu beskådar är maktfullkomlighet med skattemedel och inget annat.

Om demokratin varit på riktigt hade inga byggjobb ännu varit igång vid sjukhuset i Karlskrona. Redan nu är det en storarbetsplats med ett 30-tal entreprenörer på plats och det jobbas för fullt. Framtida klubbslag till trots.

Vi som ville få fart på Blekinge har ännu en gång förlorat och det är inte vi som ska skämmas. Vi ser istället fram mot nästa val.

Ek 4

Ek 1

Ek 2

Ek 3