Roger Fredriksson faller på eget grepp?

Valet i Ronneby den 9 september kommer att bli en ytterst oviss tillställning och den som mest bäddar för det är kommunstyrelsens nuvarande ordförande Roger Fredriksson, m. Ovissheten skapade han när han för kort tid sedan berättade att han kandiderar till riksdagen. Det tolkas av många som att han har tröttnat på sitt kommunala uppdrag. Hela innevarande mandatperiod har alliansen varit helt beroende av Sverigedemokraternas röster och som det ser ut i dag kan den situationen förstärkas ytterligare.

I dag står det därför klart att Roger Fredriksson på grund av det osäkra politiska läget i Ronneby nu för egen del ikläder sig såväl hängslen som livrem. Jag menar att man inte på annat sätt ska tolka hans besked än att han vill ha en plats i såväl riksdag som kommun och helst lite till – landsting/region.

I det läget inställer sig en ofrånkomlig fråga – vilket uppdrag sätter han i främsta rummet? Han är andranamn på moderaternas länslista till riksdagen efter Annicka Engblom och kan knappast räkna med   att gå förbi Annicka med antalet personröster. Så känd är inte Fredriksson utanför Ronnebys kommungräns. Att moderaterna i röda Blekinge skulle öka med ett mandat ser jag som utsiktslöst.

Frågan har ställts internt till Fredriksson och då blev svaret – ”Då prioriterar jag kommunalrådsposten”. Det svaret betyder i klarspråk att han inte är intresserad av att bli oppositionsledare om valutgången skulle bli sådan.

Nu ska man inte stirra sig blind på vad nuvarande opposition (s, v, mp) kan åstadkomma i valet. S är splittrat internt på grund av maktstrid men hotet kan mycket väl komma från allians-familjen, nämligen centern som satsar stort. Kenneth Michaelsson är fortfarande hungrig och inte alls nöjd med att spela andrafiol.

Men Roger Fredriksson vill också hamna på valbar plats på landstingslistan som denna gång blir extra intressant eftersom landsting och Region Blekinge sammanslås med start 2019. Enligt samstämmiga uppgifter hamnar han utanför den möjligheten när han sägs hamna på någon av platserna 8 – 12 på moderatlistan.

Hur som helst, Roger Fredriksson har en stark ställning inte bara på lokal nivå inom moderaterna, där en utmanare saknas, utan har nu också befäst sin ställning när han seglar upp på deras riksdagslista som tvåa. I och med detta blir han också en mångsysslare. Härigenom spär partiet på kritiken som gör gällande att de har brist på kandidater. Roger Fredriksson faller på eget grepp när han signalerar att han inte kan tänkas arbeta lokalt om han skulle tvingas bli oppositionsledare. Sådan taktik lockar inga väljare.

Roger Fredriksson har naturligtvis ett personligt minuskonto. Han hastar fram ärenden utan att skapa politisk förankring och måste anses ytterst ansvarig för att många ärenden har återremitterats under de två senaste mandatperioderna. Ärenden har varit dåligt beredda på kommunstyrelsenivå och underlaget har därmed inte kunnat behandlas på fullmäktigenivå. Fredriksson är som ordförande i kommunstyrelsen ytterst ansvarig till att sådant material har passerat kommunstyrelsen och presenterats för fullmäktige.

När Fredriksson tillträdde som kommunalråd 2010 lovade han en mer öppen kommun som tidigare beskyllts för att ha det slutna rummets beslutsordning. ”Min dörr ska alltid stå öppen” var hans programförklaring. Men det var då, nu har stadshuset i stället blivit en allt mer tillbommad ”försvarsanläggning” i betong som blivit ytterst svårtillgänglig. Hans utrop 2010 att han alltid är tillgänglig för besök och samtal känns nu allt mer som en utopi.

Jag förstår mycket väl att säkerheten för personal måste säkras men Roger Fredriksson begick ett stort psykologiskt fel när han i bl a Svenska Dagbladet berättade om sin rädsla för övergrepp. På bilder kunde man bl a se honom krypa under sin bil för att leta efter sprängmedel. När kommunens ledare är så rädd blir också invånarna skrämda.

Den senaste felräkningen på 37 miljoner kronor i budgetberedningen måste naturligtvis sättas på Roger Fredrikssons ansvarskonto även om ekonomichefen agerade räddande budbärare och tog på sig skulden.

Den infekterade skolfrågan, som var nära att stjälpa hela allianssamarbetet, ska inte heller glömmas. I det läget skyndade Fredriksson och Michaelsson så snabbt att inte ens övriga i alliansen hann med. Informationsbehovet glömdes bort och ett extra blixtinkallat sammanträde fick lappa ihop trupperna.

Nej, Roger Fredriksson, man blir som politiker inte mer populär för att man ställer upp på tidningsbilder när mindre eller medelstora företag sätter en spade i marken. Det är handlingskraft som ger invånare trygghetskänslor som är allra viktigast i Ronneby för tillfället och där har Roger Fredriksson och alliansen misslyckats.

Malin Norfall klarade inte gubbarna

Det är många kommunpolitiker i Blekinge som nu vill överge det lokala arbetet för att i stället söka lyckan i riksdagen. Enbart i Ronneby kommun är det fyra som anser sig manade – Malin Norfall, s, Tim Svanberg, c, Roger Fredriksson, m, och Nicolas Westrup, Sd.

I dag ska jag uppehålla mig vid Malin Norfall och hennes eventuella möjlighet att nå riksdagen. Jag ska också ge en bakgrund till rubrikens innehåll.

Jag väljer att återvända till april 2012. Alldeles i början av den månaden gör Malin Norfall ett uppmärksammat uttalande i SVT:s Blekingenytt. Hon har precis slagit ut en s-veteran, Teo Zickbauer, och blivit vald till ordförande i Ronneby arbetarekommun och då när SVT väljer att presentera henne blir rubriken:

”Ny politiker tar strid”.

Jag skrev då i bloggen:

”En sådan rubrik skapar alltid ett visst intresse. Inte minst i Blekinge där allt färre politiker tar strid. Numera handlar det mest om att gå i försvarsställning. Men vem skulle hon ta strid med?”

Förklaringen kom i inslaget efter en stund:

”Socialdemokraterna har varit svaga i opposition. Vi måste bli mer synliga, förändra bilden av partiet. Det handlar mest om en massa äldre herrar. Vi måste släppa in unga”, tyckte Malin Norfall.

Där sprack liksom den uppblåsta ballongen. Striden ville hon således ta med sitt eget parti och de äldre herrarna, vilka hon nu kunde mena.

Frågan är minst lika aktuell i dag när hon nu väljer att överge den lokala politiken. Ingen av herrarna har försvunnit från arenan, inte heller blivit yngre, och nu blir det i stället Malin Norfall som väljer att ge upp och ta bakvägen ut.

Sanningen är att Malin Norfall har misslyckats totalt med föresatsen att föryngra och vitalisera socialdemokratin i Ronneby. Inte heller har partiet blivit mer synligt. Inte ens Malin själv har gjort något större väsen av sig eller fått utrymme i lokala medier.

Jo, vid ett tillfälle blev hon ett rubriknamn, dessutom på riksplanet, och det var när hon 2015 skulle bli mamma och förvägrades mammaledighet i sin egenskap av 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. I övrigt har det varit tyst, förvånansvärt tyst, även i Sydöstran som brukar stå socialdemokratin nära. Sydöstran har i stället under hennes fem år i ledande position valt att torgföra moderaten, Roger Fredriksson.

Allt fler socialdemokrater, inte minst de äldre herrarna, har på senare tid allt oftare mer eller mindre kritiserat sin partiledare i Ronneby, Malin Norfall. Man menar att hon har haft svårt att samla styrkorna och detta har inneburit gnissel och dåligt samarbete. Även i fullmäktige har detta blivit allt mer synligt när Tommy Andersson, Bo Johansson och Jan-Eric Wildros varit de mest framträdande socialdemokraterna.

Malin Norfall har således haft fem år av stark motvind i opposition. Ett litet ljus i tunneln tycktes hon se efter valet 2014 då hon t o m dristade sig till att i ett utspel lova ett maktskifte. Hon lovade att presentera ett nytt namn som kommunstyrelsens ordförande. Hon pekade ut sig själv men fick se rivalen Roger Fredriksson knycka posten efter otaliga förhandlingsveckor.

Naturligtvis blir det också svårt för Malin Norfall, med sin dåliga exponering, att nå framgång i valet till riksdagen när hon ska tävla med andra mer belysta partikamrater från Blekinge, inte minst Heléne Björklund, Sölvesborg.

Mitt tips är att Malin Norfall blir utan riksdagsplats och får hålla tillgodo med regionala arbetsuppgifter.

Bredåkra gård under 400 år

Gården har en anrik historia som sträcker sig från tidigt 1600-tal fram till i dag men den har genom åren också naggats i kanten av inte minst kommunala intressen men också statliga när F 17 anlades på tidigt 1940-tal.

När Ronneby kommun nu åter behöver mark för framtida byggnationer har Ronneby Musei- och Hembygdsförening påpassligt givit ut en skrift om nämnda gård. Den ägs i dag av Mats och Katarina Månsson som övertog den från kommunen 2006. Dessförinnan hade den även ägts av Kallinge kommun.

Det är föreningens Arne Enarsson som har sammanställt uppgifter från tidigt 1600-tal fram till i dag. Ett digert grundmaterial insamlat av Eric Pettersson i Kallinge Hembygds- och Folkdansgille har legat till grund för det som nu blivit en dokumenterande skrift.

Bredåkra gård har genom åren också haft ett betydande antal torp. Enligt uppgift ett 25-tal. I skriften får jag t.ex. äntligen namnet på torparen i Moabacken, Ola Svensson. När jag genom åren passerat torpruinen har jag ofta funderat på hur det kunde vara att leva just där. I Olas fall gick det riktigt dåligt. Hans jord ansågs allt för bördig och blev därför tvångsflyttad från torpet i Moabacken till betydligt magrare jord på nuvarande F 17:s markområde.

Emil på Vassatorpet är en annan torpare som inte minst vi som orienterade med Skogsvandrarna har hört talas om. Han har hävdat att han blev den siste torparen under Bredåkra gård och 1960 var arrendet 200 kronor.

Även orienteringsklubben Skogsvandrarna gynnades av ägarna på Bredåkra gård när föreningen i slutet på 1930-talet fick ta mark i anspråk vid Sänksjön för att där anlägga en klubbstuga. Föreningen fick fritt använda marken under förutsättning att skogen i markområdet inte kom till skada. Major George Nyblad hade undertecknat ett handskrivet ”avtal” den 29 juni 1943. Återfinns i boken ”Skogsvandrarminnen”.

Eftersom jag mer eller mindre har vuxit upp på Bredåkra gård med alla dess spännande sysslor är skriften en välkommen skatt. Gården, belägen endast några hundra meter från mitt barndomshem vid Bredåkra station, var en lockande plats att utforska med dåtidens alla djur och redskap

På gården bodde också en av mina bästa skolkamrater, fotbollsgeniet Kjell Johansson, Lill-Kjell kallad. De dagar vi inte rörde vid en fotboll måste vi ha haft mässlingen eller något annat viktigt förhinder. Vår dåtida fotbollsplan med en växande ek på mittplanen tillhör i dag svenska kyrkan. Kjells pappa var ladugårdskarl på Bredåkra gård och en av dem som fanns inne i ladugården när blixten antände den 3 augusti 1948. Jag var sex år då och minns dramatiken och branden som det tog en hel vecka att släcka.

Jag har också ett annat starkt minne av ännu en stor brand på Bredåkra gård. Det var när mangårdsbyggnaden brann ner 1957 på grund av ett glömt strykjärn. Sistnämnda händelse har jag fått berätta om i skriften som också innehåller berättelsen om Bredåkra skola där såväl jag själv som min far har varit elever, dessutom med samma lärare.

Nu går Bredåkra gård en oviss framtid till mötes när Ronneby kommun är i behov av mark för framtida byggnationer från Viggenområdet i Sörby till Bredåkra i norr.

Bilder: Tidig bild på mangårdsbyggnaden innan den moderniserades och fick ytterligare en vång. Brann ner 1957. Den låga flygelbyggnaden uppfördes på 1600-talet och förstördes också i branden.

Sten Håkansson, mångårig traktorförare och god vän till min familj. Här i arbete med skördetröska.

Bredåkra gårds arbetarbostäder. I huset närmast kameran växte min kamrat Kjell Johansson upp. Bostäderna är sedan länge rivna.

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Ett medborgarförslag, undertecknat av tretton personer som vill bevara Kallinge och Bredåkra heds historia, har nu lämnats in till Ronneby kommun. Vår förhoppning är att fullmäktiges ledamöter rätt ska förstå vår vädjan. Här nedan kan du se medborgarförslagets innehåll.

Medborgarförslag Ronneby kommun

Kallinge 2017-12-13

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Bredåkra hed var under åren 1886 – 1902 platsen för Blekinge bataljons verksamhet. En rad byggnader fanns uppförda längs lindallén strax intill nuvarande flygstation – Ronneby Airport. Alla byggnader utom någon mindre husgrund är borta sedan länge men stora delar av den treradiga lindallén står kvar som ett minne över Blekinge bataljon.

Blekinge bataljon bestod av fyra kompanier, vilket betydde ca 300 man. Den byggnad som bevarades längst var officerspaviljongen som i folkmun fick benämningen officersmässen. Denna byggnad användes under många år av Blekinge Flygklubb innan den brändes ner av Kallinge brandkår som ett övningsuppdrag.

1923 restes en minnessten över Blekinge bataljon och placerades intill kaserngatan. Stenen är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats. På stenen står skrivet:

”För fosterlandets försvar vapenövade KUNGL BLEKINGE BATALJON åren 1888 – 1901 å Bredåkra lägerplats”.

Bredåkra hed som ligger mellan lindallén och Ronneby Airport har genom åren varit en omtyckt samlingsplats. Här utfördes bataljonens korum och var också en flitigt använd fotbollsplan som Kallinge SK utnyttjade. På platsen arrangerade Kallinge SK bl a ett antal idrottsmässor med dåtidens mest populära artister på plats.

I dag utgör denna plats ingen fröjd för ögat. Den används som lagringsplats för olika byggmaterial med stora grus- och jordhögar som inte utgör någon bra reklam för kommunen när byggresterna är det första som möter ankommande flygresenärer.

Bredåkra hed ägs inte längre av Ronneby kommun och ingick i ett större markbyte.

Medborgarförslag:

Undertecknade föreslår att Ronneby kommun återtar den markbit som tidigare utgjort Bredåkra hed med tillhörande lindalléer och återställer platsen på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt. Träd bör ansas och gräsyta anläggas på platsen för Bredåkra hed.

Spåren av Blekinge Bataljon borta

För många är dåtida Blekinge Bataljon på Bredåkra hed fortfarande ett begrepp. Däremot är det svårt för att inte säga omöjligt att i dag leta sig fram till den historiska platsen. Heden har i dag förvandlats till en byggtipp med bl a stora jordhögar omöjliga att forcera.

Det som minner om hedens storhetstid är de lindar som fortfarande står kvar och som utgjorde en dubbel allé för lägergatan som ledde fram till officersmässen. Detta är det enda som i dag minner om Bredåkra heds storhetstid mellan åren 1888 och 1901.

Vi är ett antal personer som anser att det är stor skam att Ronneby kommun inte har bevarat minnet av platsen för Blekinge bataljon, även kallad I 30, som bestod av fyra kompanier. 1923 restes en enkel minnessten som placerades vid den gamla kaserngatan. Stenen flyttades för många år sedan in på F 17:s område och utgör i dag F 17:s paradplats.

Min vän Bertil Friberg är en av tillskyndarna att få Bredåkra hed återställd till ett skick som på ett värdigt sätt skulle kunna minna om platsens storhetstid. En åtgärd inte helt lätt att åstadkomma eftersom Ronneby kommun inte längre äger marken på vilken Bredåkra hed en gång rymdes. Bertil Friberg förklarar:

-Vårt önskemål är att platsen skall röjas upp och den tidigare heden få en gräsyta. Dit borde också minnesstenen flyttas. Dessa våra önskemål har jag framfört till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m.

-Svaret blev att kommunen inte längre äger den aktuella markbiten. Den byttes bort vid ett markskifte och ägs i dag av Mats Månsson, ägare av Bredåkra gård. Han i sin tur hyr ut markbiten till en firma som handskas med bl a byggrester.

Naturligtvis är det djupt beklagligt att Ronneby kommun inte ansett det mödan värt att slå vakt om platsens historiska användning. Engagerade politiker har genom åren motionerat om platsens bevarande men har klingat ohört.

Bredåkra hed har genom åren inte bara använts för militära ändamål för bl a korum (se bild ovan från 1900). Den har också varit en flitigt använd fotbollsplan som användes av Kallinge SK. Föreningen byggde där också en dansbana för stora pengar men som gick om intet när en väg drogs rakt genom området. På Bredåkra hed ordnades också idrottsmässor där bl a dåtidens storhet Edvard Persson uppträdde.

Bredåkra hed var också platsen på vilken unga flygintresserade grabbar från Kallinge flög med sina modellbyggen. Inte minst var grusplanen en omtyckt plats för de som första gången fick ratta en bil inför körkortsproceduren.

Vi, ett antal historiskt intresserade, anser att kommunen bör tänka om för att rädda platsen för framtiden. Köp tillbaka markbiten och gör den till en minnesplats värd namnet. Flytta minnesstenen till platsen och sätt upp en skylt som berättar om Bredåkra heds hela storhetstid.

Roger Fredriksson – Ronnebys sheriff

Han drar snabbt och från höften. Han använder inte skjutvapen men rensar stan eller snarare – de kommunala förvaltningarna!

En politiker kan bli känd av olika skäl. Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby och moderat, är numera rikskänd för att ha polisanmält kommunens eget bolag. Polisanmälan gäller trolöshet mot huvudman, brott mot vattentjänstlagen samt brott mot kommunallagen. En anmälan som snabbt gav eko runt om i landet.

Enligt samstämmiga uppgifter är det försyndelser som har många år på nacken men som ingen tidigare har velat ta i. Nu anmälda undantag har blivit till vedertagen praxis och detta vill nu Roger Fredriksson ha utrett. Han vill helt enkelt rensa upp en gång för alla.

Roger Fredriksson tillträdde som kommunstyrelsens ordförande efter valet 2010. Hans första polisanmälan kom redan 2013. Även om den inte alls var i klass med den senaste riktad mot kommunala bolaget Miljöteknik gav den också ett rejält eko. Han polisanmälde en journalist som då tjänstgjorde på Sydöstran.

”Reporter anmäld för poststöld”. ”Ronneby kommun polisanmäler reporter”, ”Reporter polisanmäld av kommunalråd” var några av rubrikerna den gången i augusti 2013.

I en intervju berättade dåvarande tillförordnade kommundirektören Anna-Karin Sonesson att hon lagt ett brev adresserat till Roger Fredriksson i hans personliga postfack. Brevet hamnade på Sydöstrans redaktion. Journalisten å sin sida hävdade att han fått med sig brevet till redaktionen av misstag. När brevet återlämnades dagen efter uppgavs att brevet var öppnat vilket journalisten förnekade.

Journalisten i sin tur motanmälde Ronneby kommun till JK, Justitiekanslern, och det hela rann efter ett tag ut i sanden som det heter.

I augusti i år var det dags igen men stannade tydligen vid ett hot om polisanmälan. Ronneby kommun övervägde att polisanmäla entreprenören som byggt Lugnevi isbana efter att denne skickat ett mejl till kommunens tekniske chef som uppfattats som hotfullt.

”Han har passerat alla rimliga gränser för hur man uttrycker sig”, sa vid det tillfället kommunalrådet Roger Fredriksson, m, och putsade sheriffbrickan.

Så i slutet av september drog Roger Fredriksson snabbt från höften och riktade ”vapnet” – en polisanmälan – mot hela kommunala bolaget Miljöteknik. Anmälan gäller trolöshet mot huvudman, brott mot vattentjänstlagen samt brott mot kommunallagen. Tre skarpa ”skott” som gav eko runt om i landets kommuner.

Ärendet ligger nu på åklagarens bord och ska man tro på de signaler som Roger Fredriksson delat med sig av till ledamöter i bl a kommunstyrelsen och dess arbetsutskott är han tämligen säker på att nå framgång med sin anmälan.

Ledamöterna i dessa två nämnder har fått information om polisanmälans innehåll men det finns inga protokoll upprättade om just detta ärende. Inte heller har det genomförts några sammanträden i moderbolaget ”AB Ronneby Helsobrunn” innan polisanmälan lämnades in och inte heller efter. Senast man sammanträdde i moderbolaget var i juni i år. Nästa sammanträde äger rum den 31 oktober.

Jag tycker det är moget och ansvarsfullt agerat av Roger Fredriksson och det hedrar honom extra mycket att han nu vill städa upp en gång för alla när andra tydligen har blundat när misstänkta undantag har blivit vedertagen praxis. I sådana ögonblick kan ensamheten vara ansträngande men får säkert sin belöning om misstankarna visar sig vara precis så allvarliga som har angivits i polisanmälan.

Ronneby behöver en ”sheriff” som gör rent hus. Vi skattebetalare önskar gärna att det blir fler sheriffer av samma kaliber.

Tuff krog- och kondismarknad i Ronneby

Det väckte förundran men också förstämning när det i dag på morgonen stod klart att anrika Konditori Continental (Contan) har låst dörren och upphört i nuvarande konstellation på grund av konkurs. Ett familjeägt kondis i Ronneby sedan 1959.

Därmed skickas tio anställda ut i arbetslöshet, ett nästan jämförbart antal som i våras fick arbete när Burger King öppnade i Ronneby.

Men att konditorier upphör är inget nytt i Ronneby om vi tittar tillbaka. På 1960-talet fanns det inte mindre än sex kondis och då med betydligt mindre befolkningsunderlag. I många år var Contan ensamma och helt utan konkurrens. I dag pekas mäktiga Maxi ut som anledning till att konkurrensen hårdnat och nu fått Contan att ge upp och med en dryg miljon kronor i skuld. Tillgångarna är 600 000 kronor.

Jag tycker inte att man enbart ska peka ut Maxi som krossande konkurrent även om de blivit allt mer mäktiga i form av goda parkeringsmöjligheter och inte minst – all handel på en och samma plats. I så fall ska även Willys och Mandeltårtan nämnas som några av anledningarna. Willys har eget bageri och Mandeltårtan bakar numera surdegsbröd vilket man tidigare bara kunde inhandla i Karlskrona. Men jag tror att det också handlar om utebliven förnyelse i konditoribranschen. Jag tänker på det genomslag som bl a bakning av surdegsbröd har haft på senare tid. Vi får inte heller glömma att Ninas konditori gav upp i Ronneby för bara dagar sedan.

Givetvis är det av inte minst nostalgiska skäl som Contans konkurs i dag väcker stor uppmärksamhet, men glöm inte Ronnebys många krogar som redan nu har det kämpigt. Konkurrensen inom den branschen är flera knäpp större än inom kondisnäringen.

Där är det det mäktiga Ronneby brunn som regerar och slåss om gästerna, inte minst gruppen pensionärer som aväter lunchbuffén för 79 kronor, samma lunch som andra betalar 110 kronor för. På grund av stenhård konkurrens har nu också Andra Våningen i Ronneby börjat servera pensionärer för 60 kronor och då från klockan 13.

Samtidigt pekar allt fler krogar ut Ronneby kommun för att stå bakom låga hyror till ett antal krogar och därmed medverkar kommunen till osund konkurrens, anser krögare som dras med betydligt högre hyreskostnader än de kommunen erbjuder.

Fler s k snabbmatkedjor väntar i Sörbyområdet och det lättar sannerligen inte på trycket. Vintern i Ronneby kommer att bli kall, mycket kall och fler konkurser väntar tämligen snart om ingen förändring sker.

Varför polisanmäla vedertagen praxis?

Jag vet inte om jag är dum, naiv eller rent av aningslös. En sak vet jag dock – jag kan inte vara ensam i denna min undran. Upphov till frågeställningen är naturligtvis det som utspelat sig i Ronneby stadshus och inte minst i massmedia till följd av en oväntad och ovanlig polisanmälan mot kommunala bolaget Miljöteknik.

I politiska kretsar talas nu utbrett om en slags vedertagen praxis som inte finns nedtecknad i skrift. Jag förklarar längre fram vad som menas med denna s.k. praxis.

Mina omedelbara frågor bygger på följande händelser:

Torsdagen den 21 september nästan springer kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson med en polisanmälan i handen. Han rundar stadshuset och lämnar anmälan på polisstationen. Promenaden filmas och han intervjuas under tiden. Man får intryck av att det hastar. Kommunen kan ha förlorat miljontals kronor, befarar Roger Fredriksson. Dagen efter, den 22 september, är polisanmälan förstasidestoff i lokaltidningarna.

Den 23 september skriver Sydöstran att ”fusket med va-taxor var känt internt i flera år. Det slogs larm 2014 men dåvarande ledning ville vänta med att vidta åtgärder.”

Den 26 september är rubrikerna- ”Nytt misstänkt fusk i kommunalt bolag”. Roger Fredriksson berättar att han fått nya tips om avvikelser men att det nu gäller avgift för att ansluta till fibernätet.

Den 27 september följer Sydöstran upp tipset om fiberanslutningen och tar Glasbacken i Ronneby centrum, som exempel.

Fredagen den 29 september tar miljötekniks vd, Peter Berglin, kontakt med Sydöstran och tillbakavisar anklagelser om fusk med va-taxor. Inget fusk har skett. Detta har han, enligt vad han själv uppger, kommit fram till efter en djupanalys. VD:ns avståndstagande publiceras dagen efter, den 30 september.

Samma vd, Peter Berglin, som vände sig till kommunstyrelsens ordförande med så grava anklagelser att det fanns fog för omedelbar polisanmälan har alltså på mindre än en vecka gjort en djupanalys och kommit fram till att allt är i sin ordning!!

Frågor inställer sig. Varför genomfördes inte denna djupanalys innan han gick till Roger Fredriksson? Har Peter Berglin därmed fört Fredriksson bakom ljuset och fått denne att göra en uppmärksammad polisanmälan helt i onödan och vad får detta i så fall för konsekvenser? Varför gick Peter Berglin direkt till Roger Fredriksson istället för att först informera sin styrelse? En intervju visade bl a att ordföranden i Miljöteknik, Bengt Holm, c, inget visste.

Varför ansåg Roger Fredriksson att det hastade med en polisanmälan? ”Ronneby kommun polisanmäler sitt eget bolag”, var en av rubrikerna. Vem stod bakom polisanmälan? Var det Roger Fredriksson personligen eller kommunstyrelsens arbetsutskott? Och vem är kommunledningen? Den frågan ställdes bl a av vänsterns Erik Ohlson i senaste sammanträdet med fullmäktige.

Bakom uppgiften att inget fusk lär ha skett med va-taxorna har nu framskymtat uppgifter som gör gällande att det genom åren har blivit en vedertagen praxis att vara flexibla med va-taxorna. Det uppges att tidigare politiska ledningar har framfört muntliga krav på att göra vissa undantag när det gäller företag som vill etablera sig i kommunen. ”Vi behöver arbetstillfällen” har varit den underliggande ”ordern”.

Det sägs också att man inte följt riktlinjerna med va-taxor när företag utökat sin verksamhet och köpt till mark.

Om dessa uppgifter stämmer har man alltså rundat lagen och brutit mot de va-taxor som fastställts av fullmäktige. Men hur ska det kunna bevisas att en mjukare tillämpning av va-taxor har skett på politiska ledares uppmaning och vilka var ledarna? Är det denna praxis som Roger Fredriksson nu vill visa inför nästa års val för att ha sin egen rygg fri? Eller vad är sanningen bakom den minst sagt märkliga och stort uppmärksammade polisanmälan? Vi är många som behöver hjälp med logiken.

Miljötekniks ”oegentligheter” på VD-nivå

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson fick viss kritik i dag när kommunstyrelsens arbetsutskott behandlade misstänkta oegentligheter inom Miljöteknik i Ronneby.

Varför så bråttom, till polis och till massmedia?

Sune Håkansson, som fortsätter att kommentera händelserna för denna blogg, anser att kritiken är missriktad och att tempot i utredningen istället borde höjas.

TURERNA KRING MILJÖTEKNIK

”Idag fick Kommunstyrelsens arbetsutskott, KSAU, i Ronneby en kortare redovisning om vad som kan ha hänt inom det kommunala Miljöteknik. Misstanken är att ”oegentligheter” har pågått åtminstone sedan år 2009. Det var då, som den nya bolagsordningen klubbades i kommunfullmäktige. Åren dessförinnan torde, åtminstone i huvudsak, vara svåra att rota i. Förvisso kan man tvingas därtill, exempelvis om någon kund hänvisar till ett gammalt avtal. Måhända gäller avtalet, även om avtalet strider mot kommunfullmäktiges beslut.

När man skall nagelfara verksamheten för så många år bör påpekas att 2009 hette verkställande direktören Hans Olausson. Han återkom lite grann i år. Under större delen av perioden har Hans Nilsson varit VD.

Måhända är det på VD-nivå, som de flesta ”klandervärda” besluten har fattats. Det har dock antytts att en del beslut har fattats längre ner i hierarkin.

Under förra mandatperioden hade JanAnders Palmqvist en ledande roll inom styrelsen. Skall han nu, som ordförande för revisorerna, granska denna verksamhet?

Frågan: Vad visste styrelsen i allmänhet och ordföranden i synnerhet, kommer naturligtvis att ställas. Det är synnerligen, synnerligen uppseendeväckande om VD:n inget berättat när en del kunder fick rabatter.

Det har sagts, och det kan gälla andra verksamheter också, att ”ordern” från kommunledningen, oberoende av vem som suttit vid makten har varit: Tänk på arbetstillfällena!

Närtid

Kommunalrådet fick idag viss kritik. Varför så bråttom, till polis och till massmedia? Varför inte göra en internutredning först.

Min kritik är det motsatta. Varför inte högre tempo i utredandet?

Nu sägs beslutet ha blivit att frågan utreds mer inför nästa KSAU. Sedan skall ärendet till KS. Fullmäktige får ärendet TIDIGAST i slutet av oktober. Då antas kommunfullmäktige ge ägardirektiv till Miljöteknik att utreda, men ägardirektivet kräver en extrastämma.

Jag menar att det hade varit bättre att presentera ägardirektiven redan nu på torsdag. Möjligen skulle KS få uppdraget att delvis formulera beslutet.

Jag menar därtill att den nuvarande styrelsen bör ta ”time out”. JanAnders Palmqvist bör inte heller delta i utredningsarbetet.

Det torde vara så att beviljade ansvarsfriheter kan upphävas om styrelserna har gjort ”större” olagligheter.”

Sune Håkansson

Insyn nödvändig i Miljöteknik

Jag hade precis tagit beslutet att inte publicera mer av Sune Håkansson med tanke på stundande val nästa år. Detta beslut river jag nu tillfälligt upp därför att Sune Håkansson i lördags publicerade en insändare i Sydöstran med uppgifter som är så anmärkningsvärda att de måste få en större spridning till den breda allmänheten.

Texten väcker många frågor bl.a. vilken kultur som egentligen råder inom kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby och vad ägaren Ronneby kommun har för insyn och påverkan. Jag har fått Håkanssons tillstånd att publicera hans synpunkter.

DEN NÖDVÄNDIGA INSYNEN

”När Ronnebypartiet bildades på 1990-talet var vår viktigast valfråga: Det måste bli slut på det slutna rummets politik. Alltför många viktiga beslut fattades utan insyn.

Strax efter det första valet, som Rp deltog i, briserade den så kallade Ronnebyskandalen. I ett kommunalt bolag hade det förekommit uppenbara felaktigheter.

Så sent som i våras betonade jag behovet av mer insyn i bolagen, i synnerhet i Miljöteknik. Jag poängterade att årsredovisningen var felaktig. Jag påpekade därtill att Miljöteknik presenterade två olika årsredovisningar. En fanns på nätet, en annan presenterades för kommunfullmäktige. Fortfarande finns den felaktiga kvar på nätet. Den upplaga som kommunfullmäktige godkände, saknas.

Entledigad VD

Strax efter nyår avskedade Miljötekniks styrelse sin dåvarande VD. Jag begärde ut överenskommelsen mellan bolaget och VD:n. Det behövdes flera mejl, och många dagars väntan, innan handlingarna kom. Tendensen var klar. Miljöteknik ville mörka uppgörelsen.

Fortfarande saknas en del att offentliggöra. Arbetsgivaren skulle sätta betyg på VD:ns insatser. Senast jag frågade om betyget blev svaret att ordförande Holm, som skall skriva betyget, ännu inte var färdig med uppgiften. Det torde vara dags snart. Frågan blir om jag behöver efterlysa betyget, eller om den tidigare ”rekvisitionen” duger.

F 17

Numera levererar Miljöteknik fjärrvärme till F17. Det finns en uppgörelse med Fortifikationsverket, som reglerar bl.a. de ekonomiska villkoren.

Jag begärde ut denna uppgörelse. Sekretessbelagt, svarade Miljöteknik. Jag överklagade till Kammarrätten, påpekande att hela avtalet knappast kan behöva sekretessbeläggas. Exempelvis borde avtalets längd vara offentligt.

Kammarrätten gav mig rätt, i så måtto att jag fick se avtalet, men där en del viktiga uppgifter, kanske de viktigaste, var raderade. Tyvärr har arbetet inkräktat på fritiden så mycket, att jag inte har tyat driva frågan vidare. Det fick hänskjutas till kommande vinter.

Måhända medför dagens polisanmälan att jag slipper driva frågan själv.

Beslut från 1990-talet

Påpekas kan att Miljöteknik hänvisade till ett beslut i kommunfullmäktige. Beslutet togs under förra århundradet. Beslutet säger, ungefär, att om särskilda skäl förekommer, fick Miljöteknik själva bestämma taxan. Om jag minns rätt, skulle det kunna gälla för en villaägare, som nyss hade djupborrat. Då skulle han kunna få lite lägre anslutningsavgift.

Det kan vara på liknande sätt även inom fjärrvärmen. Jag menar dock att även om Miljöteknik fattar egna beslut, skall besluteten vara offentliga.

När det gäller fjärrvärmen synes Miljötekniks styrelse ha uppfattningen att det viktiga är att kunna göra bra affärer. Därför vill man inte tala om vilket pris F17 betalar. Det där med likabehandling synes inte vara viktigt alls.

Vad gäller fjärrvärmetaxan för företag finns inte denna publicerad på nätet. Ta kontakt med vår medarbetare NN, skriver man. Intrycket är att det finns utrymme för förhandlingar.

Styrelsen visste alls ingenting, påstås det. Måhända blev det så redan före år 2000 att den möjlighet som Miljöteknik fick, att frångå taxan, på alla områden delegerades till någon tjänsteman. Likväl gäller att det på dagordningen i kommunala nämnder finns en paragraf ”delegationsbeslut”. Den paragrafen finns inte hos Miljöteknik.

Lagen

För några år sedan fattade kommunfullmäktige beslut om en ny bolagsordning för Miljöteknik. I bolagsordningen står inget om att Miljöteknik själva får fatta beslut ”i särskilda fall”. Jag tror inte att vårt kommunalråd är medveten om beslutet från förra seklet.

Vad säger lagen? Jag vet inte. Jag har frågat juridisk expertis, både inom och utom Stadshuset. Något entydigt svar har jag inte fått.

Sammanfattningsvis: Det finns skäl att återigen påpeka behovet av insyn i våra kommunala bolag. Tyvärr kan jag bara konstatera att den nuvarande ledningen för Miljöteknik i handling har visat att den har en annan uppfattning.”

Sune Håkansson, Ronnebypartiet