En rubrik som andas betydande dramatik. Dramatiskt var det naturligtvis eftersom militär kallades in för att stoppa ett fritagningsförsök. Men lugn, händelsen har 127 år på nacken.
Går man tillbaka i tiden med hjälp av tidningslägg, i detta fall rikstidningen Svenska Dagbladet, kan man hitta ett och annat som har med dramatik att göra när det gäller Ronneby.
Jag gör denna publicering för att påvisa att det även förr kunde vara bråkigt i Ronneby. I Tom Alandhs film talas det om ”idyllen som försvann” och det med anledning av rubriker i stil med ”ungdomsgäng löpte amok” och ”storbråk i Ronneby”. Händelser som speglar nutid.
Det tidningsklipp jag i dag publicerar visar en händelse som inträffade i Ronneby på söndagskvällen den 29 juli 1894. Artikeln, med den ovanligt balanserade rubriken ”Ett störande uppträde”, beskriver hur 1 000 (!) personer försökte frita en av polisen gripen stenhuggare. Anledningen till gripandet var att han hade uppträtt berusad.
Beskrivningen av den tusenhövdade folkmassan är också något udda jämfört med dagens sätt att uttrycka sig. Den beskrivs bestå av stenhuggare och slödder från landet.
Polisen räckte inte till varför borgmästare Flensburg kontaktade militären som då fanns på Bredåkra hed. Vid tiotiden anlände 40 man och det räckte för att lugna folkmassan. Men militären stannade kvar och patrullerade i stadens centrum hela natten.
Vid fritagningsförsöket skadades borgmästare Flensburg som blev slagen i huvudet. Även då krossades fönster men inte i samma utsträckning som nu. Så var det med idyllen i Ronneby på sent 1800-tal.
Tidningens sätt att uttrycka sig då – ”Ett störande uppträde” – var betydligt mer balanserat än vad rubriker i dag skildrar.
I september 2018 lämnade vi, 13 verksamma i Kallinge Museum, in ett medborgarförslag till fullmäktige i Ronneby kommun. Förslagets innebörd framgår av texten nedan och redan nu i maj 2020 har platsen fått en ansiktslyftning som andas framtidstro:
I förslaget gavs en tillbakablick på vad Bredåkra hed en
gång har betytt för trakten och inte minst att platsen under åren 1886 – 1902 användes
av Blekinge bataljons verksamhet. En minnessten restes på platsen 1923 men
denna är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i
dag som F 17:s paradplats.
För att vara ett medborgarförslag måste jag säga att ärendet fått en både positiv och ovanligt snabb handläggning. Ärendet antogs av fullmäktige 2018-01-25 och remitterades till kommunstyrelsen för hantering.
I Kommunstyrelsens arbetsutskott 2018-09-17 framkom att
Ronnebys kommunfullmäktige den 30 augusti 2018 tagit beslut om att köpa en del
av Bredåkra gård. Vidare framkom att den plats som medborgarförslaget benämner
som Bredåkra hed ligger inom det markområde som är föremål för köp.
Vidare är det numera väl känt att markområdet utgör ett
större utvecklingsprojekt. Bl a heter det:
”Flygplatsen, både den civila och militära plus ett framtida tågstopp och utveckling av verksamhetsområde måste ingå i planeringen. I kommande planering kan man ta hänsyn till historiska platser. I dag finns inget som säger att man i framtiden inte kommer att renovera Bredåkra hed men planprocessen måste få påbörjas.”
Så här såg det ut för ett år sedan.
Markområdet som omfattar Bredåkra hed ägs således i dag av Ronneby kommun och det företag som tidigare använde platsen som upplag har nu flyttat sin verksamhet till mark intill XL-bygg.
Platsen är ordentligt uppsnyggad och nu återstår endast mindre rester av upplaget. Därmed ser vi 13 bakom medborgarförslaget med stor optimism på framtiden för att få se Bredåkra hed återställd på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse. Ronneby kommun har dessutom möjlighet att söka s k återställningsbidrag från staten.
I vår positiva syn på aktuellt markområde innefattas naturligtvis
också en mötesplats för den framtida tågtrafiken. Platsen för detta är
naturligtvis rakt söder om nuvarande stationsbyggnad för Ronneby Airport.
” Ja, så minns jag åren 1923 – 1928 då jag blev elva år.”
Så avslutar Kallingeprofilen, Ewe Nilsson sitt handskrivna manus som jag fick av honom i början av 1980-talet. Det, liksom mycket annat som hade med min då aktiva tid som journalist, börjar nu dyka upp när städning sker i etapper.
Manuset måste ha varit ett slags utkast till det som 1994 blev en bok med titeln- ”Kallingeminnen” och utgiven av Ronneby Hembygdsförening. I boken skildras en rad minnesbilder ur Ewes synvinkel.
Jag kommer denna gång att återge hans intryck från Bredåkra hed och dåvarande Blekinge Bataljon och då mellan åren 1923 – 1928. Han skriver:
”Mina minnen från lägerplatsen är väl mest de byggnader som
revs så sent som i början av 1940-talet och då i samband med anläggandet av
Blekinge Flygflottilj, F 17.
Jag har gått minne av de militärer som hade exercis på övningsområdet. Det grävdes också skyttegravar (som i dag mest påminner om ett djupt dike. Min anmärkning). Vi barn lekte kvällstid kurragömma och ta fatt i dessa gropar.
Vad jag starkast kommer ihåg är kokhuset och utspisningen där men även dansbanan som låg intill officersmässen där militär och Kallinges ungdomar samlades till dans efter musik av bataljonens musikkår.
Ewes handskrivna manus som 1994 blev till en bok med Kallingeminnen.
Speciellt kokhuset bevakade vi ungar i Kallinge väl och höll
noga reda på vid vilka tider som militären utspisades. Vid dessa tidpunkter
sprang vi upp till kokhuset som låg strax norr om vattendraget ”Doven”. När vi
hörde trumpetsignalerna, som betydde samling, blev det extra fart på oss ty
ingen ville missa matutdelningen.
Det vankades nämligen knäckebröd och ”knallar”. Knäckebrödet var bitar från stora runda kakor med hål i mitten. Knäckebrödet var grovt och mycket gott. För att kunna ta emot så mycket bröd som möjligt hade vi ett snöre knutet runt magen. ”Knallarna” var små ljusa kex, något större än hasselnötter. Dessa fyllde våra fickor när vi ätit tillräckligt många och blivit mätta.
Både befäl och manskap var mycket snälla och jag mins inte
att vi barn någon gång blev bortmotade. Aldrig heller några hårda ord riktades
mot oss.
Det fanns även skjutbana inne i tallskogen och när vi på dagen hört skjutningar brukade vi kvällstid springa upp till skjutbanan. Vi plockade tomhylsor som vi sedan sålde som metallskrot till en gubbe som vi kallade ”Klintahåken”.
Officersmässen låg i den västra änden av den lindallé som ännu finns kvar. Vid officersmässen låg dansbanan. Mässen var ett stort hus med veranda med mycket ”snickarglädje”. Intill detta hus fanns också en berså av Liguster varifrån vi ibland hörde både sång och svordomar. In på officersmässen tog vi oss aldrig. Vi kände oss inte välkomna dit.
Jag har många gånger funderat på att det egendomligt nog inte fanns något staket runt förläggningen. Vi ungar och annan allmänhet kunde komma och gå som man ville. Visst fanns det vakter på post, dels vid officersmässen och patrullerande i området.”
Modelladan med dess historiska innehåll räddades av Ewe Nilsson.
Ewe Nilsson en verklig Kallingeprofil och prisad
Ewe Nilsson föddes 20.4.1917 och gick ur tiden den 6.2. 2002. Efter sin pension var han verksam med att bl a samla och bevara Kockumsminnen. Han har bl a byggt upp Gjuterimuseet och räddat Modelladan i Kallinge som också tillhörde Kockum. Han har för detta arbete tilldelats Ronneby kommuns kulturpris 1987 och Blekinge Landstings kulturpris 1992. Han blev också utsedd till Hedersgjutare i Gjuterihistoriska Sällskapet 1993.
Mer information om Blekinge Bataljon, Bredåkra hed och vattenkällan ”Doven” finner du längre ner i denna blogg.
Bredåkradeltat är ett av södra Sveriges största isälvsdeltan och av stor betydelse som grundvattenmagasin. Det är beläget under F 17:s hela markområde mellan Bredåkra, Hasselstad, Möljeryd och Kallinge samhälle. (Se karta)
Därmed fullt förklarligt att det fortfarande sipprar fram vatten vid ett antal källor söder om Bredåkra hed. Platsen var mellan åren 1886 – 1902 Blekinge bataljons övningsplats. Från 1902 ombildades Blekinge bataljon till Kungliga Karlskrona Grenadjärregemente som fortsatte att använda Bredåkra hed som övningsplats till 1905. Efter den tidpunkten användes heden endast som övningsplats under sommartid. Verksamheten i Bredåkra upphörde 1927. Under alla dessa år var dessa tre källor av stor betydelse för militären, både för matlagning men också för tvagning.
I dag kan man se hur man hade stensatt små kanaler som ledde vattnet fram till bassängen. En mycket fiffig konstruktion som vittnar om vattenkällans stora betydelse.
Vattenkällan var också i början av 1900-talet och fram till 1950-talet en plats där främst husmödrar(tvätterskor) låg på knä och klappade tvätt. Det var särskilt familjer bosatta vid närbelägna Björkehed och Häggatorp som utnyttjade platsen. I dag är källan bortglömd men resterna av en gjuten bassäng och en brunn minner om vad denna historiska plats har använts till. För Kallingebefolkningen har källan varit känd under namnet ”Doven”. Äldre invånare skrev namnet med å.
I dag finns det risk för att mista livet genom drunkning om man inte ser upp med ett ruttnat lock med löv över brunnen på platsen. Ingen vet hur djup brunnen är så det gäller att vara försiktig om man tänker besöka denna historiska plats.
Det fanns också ”klappmöjligheter” vid Flisebäcken och i
Ronnebyån. I ån fanns en klappflotte som var förankrad med grova länkar och
öglor i stora stenar intill åkanten. Klappflottens mått var 5 x 5 meter,
berättar Ewe Nilsson i sin bok ”Kallingeminnen”
I boken ”Blekinge bataljon 1886-1902” utgiven av
”Kamratföreningen Blekinge Bataljon” beskrivs de tre källorna på följande sätt:
”De befintliga källorna ligga i träskartad mark omgivna av vattenväxter samt är mindre lätt åtkomna, men äga riklig tillgång på friskt dricksvatten av 7 graders temperatur.”
Ewe Nilsson, känd Kallingeprofil som bl a byggde upp
Gjuterimuseet och räddade Kockums gamla modellada, överlämnade för många år
sedan ett handskrivet manus till mig. I detta beskriver han sina minnen av
exercisplatsen på Bredåkra hed mellan åren 1923 – 1928. Då elva år gammal.
Ewe berättar i texten om hur militären hämtade vatten i
”Doven” till matlagning och disk. Kokhuset låg bara ca 100 meter norr om
källan.
Det berättas också att militären 1898 drog en ledning till vattenkällan varifrån man pumpade upp vatten till ett vattentorn utmed kaserngatans östra del i riktning mot Kallinge. Gatan som kantades av planterade lindar i tre rader (som står kvar än i dag) benämndes också lägergatan. Vattentornet bestod av en större tunna uppburen av fyra träpålar. Från detta torn försågs kaserner, officersmäss, sjukhus och kokhus med färskt vatten.
Vattentillgången på heden var annars ett stort problem för
manskapet som inte fick tvätta sig i ”Doven”. Denna källa var endast
förbehållen officerarna som t o m talade om att göra en överbyggnad vid
platsen. Manskapet fick hålla till godo med andra naturliga vattendrag i
närheten.
Från heden var det ca 1 km till Ronnebyåns vatten i öster och till Sänksjön i norr var avståndet 1390 meter. Tydligen noga uppstegat och mätt.
I litteraturen berättas att ”marken på heden utgjordes av
ljungjord, sand och lera och föga gräsbunden och till en del utblandad med aska
efter nedbränd skog och ljung. Därmed är renligheten svår att upprätthålla då
dammet ymnigt intränger över hela kroppen.”
”Doven” var också under många år platsen där Kallinge SK:s fotbollslag tvättade sig efter svettiga och inte minst dammiga matcher på heden. När jag nu står vid källan med rinnande vatten från flera håll och sjunker ner långt över fotknölarna har jag svårt att ta in hur det egentligen fungerade och hur spelarna upplevde dessa enkla förhållanden. Å andra sidan var detta det bästa som då kunde erbjudas.
Den treradiga lindallén finns fortfarande kvar efter att ha planterats utefter paradgatan i slutet av 1800-talet.
Att jag nu har besökt ”Doven” beror på att jag och några ytterligare personer har som mål att friska upp minnet och säkra platsens historia för framtida generationer. Vi har också genom ett medborgarförslag till Ronneby kommun föreslagit att heden ska återställas och förses med skyltar som beskriver platsens mångåriga betydelse. Vi har fått ett första svar som andas optimism.
Läste i dagens lokala blad att medborgarförslag till Ronneby kommun har en benägenhet att försvinna. Inte bra, riktigt dåligt faktiskt och urholkar de demokratiska rättigheterna. Det nu aktuella medborgarförslaget går inte att hitta, inte heller har förslagsställaren fått bekräftelse på att handlingen kommit kommunen tillhanda. Det lämnades in i april 2016!!
Däremot kan jag lugna tolv kolleger i Kallinge Museum att vårt medborgarförslag om ”Bredåkra hed – en plats värd att bevara” har nått Ronneby kommun. Det anmäldes vid torsdagens sammanträde med kommunfullmäktige och det blir kommunstyrelsen som ska handlägga frågan.
Så långt är allt gott och väl, frågan är dock om medborgarförslaget kommer att dras i långbänk? Under större delen av fjolåret var det hård press på kommunledningskontoret vilket resulterade i att flera ärenden blev slarvigt beredda med påföljd att de inte kunde behandlas i fullmäktige och därför återremitterades till kommunstyrelsen för vidare beredning.
Även om en avdelning av olika anledningar anses överbelastad ska naturligtvis ärenden, som nu med medborgarförslaget, inte kunna spårlöst försvinna.
Du som vill ta del av vårt medborgarförslag om f d exercisplatsen Bredåkra hed kan skrolla ner i denna blogg till den 20.12. 2017 där den återges i sin helhet.
Bilder: Den översta visar Bredåkra hed i sin glans dagar. Det är korum och året är 1900.
Undre bilden visar hur den anrika heden ser ut i dag. Detta är vad flygresenärer möts av när de lämnar Ronneby airport.
Ett medborgarförslag, undertecknat av tretton personer som vill bevara Kallinge och Bredåkra heds historia, har nu lämnats in till Ronneby kommun. Vår förhoppning är att fullmäktiges ledamöter rätt ska förstå vår vädjan. Här nedan kan du se medborgarförslagets innehåll.
Medborgarförslag Ronneby kommun
Kallinge 2017-12-13
Bredåkra hed – en plats värd att bevara
Bredåkra hed var under åren 1886 – 1902 platsen för Blekinge bataljons verksamhet. En rad byggnader fanns uppförda längs lindallén strax intill nuvarande flygstation – Ronneby Airport. Alla byggnader utom någon mindre husgrund är borta sedan länge men stora delar av den treradiga lindallén står kvar som ett minne över Blekinge bataljon.
Blekinge bataljon bestod av fyra kompanier, vilket betydde ca 300 man. Den byggnad som bevarades längst var officerspaviljongen som i folkmun fick benämningen officersmässen. Denna byggnad användes under många år av Blekinge Flygklubb innan den brändes ner av Kallinge brandkår som ett övningsuppdrag.
1923 restes en minnessten över Blekinge bataljon och placerades intill kaserngatan. Stenen är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats. På stenen står skrivet:
”För fosterlandets försvar vapenövade KUNGL BLEKINGE BATALJON åren 1888 – 1901 å Bredåkra lägerplats”.
Bredåkra hed som ligger mellan lindallén och Ronneby Airport har genom åren varit en omtyckt samlingsplats. Här utfördes bataljonens korum och var också en flitigt använd fotbollsplan som Kallinge SK utnyttjade. På platsen arrangerade Kallinge SK bl a ett antal idrottsmässor med dåtidens mest populära artister på plats.
I dag utgör denna plats ingen fröjd för ögat. Den används som lagringsplats för olika byggmaterial med stora grus- och jordhögar som inte utgör någon bra reklam för kommunen när byggresterna är det första som möter ankommande flygresenärer.
Bredåkra hed ägs inte längre av Ronneby kommun och ingick i ett större markbyte.
Medborgarförslag:
Undertecknade föreslår att Ronneby kommun återtar den markbit som tidigare utgjort Bredåkra hed med tillhörande lindalléer och återställer platsen på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt. Träd bör ansas och gräsyta anläggas på platsen för Bredåkra hed.
I eftermiddag har arbetsgrupperna inom Kallinge Museum haft höstavslutning med stort deltagande. Man kunde se tillbaka på ännu en framgångsrik säsong som inneburit att antalet utställningar har ökat. Bl a har en utställning som skildrar F 17:s verksamhet färdigställts.
En annan grupp arbetar med att i skrift och bild berätta Kallinge SK:s långa historia. Även pappersbruket Djupafors uppgång och fall har arbetats fram och nu har också industrin Bröderna Karlsson påbörjats. Industrin blev sedermera mest känd under namnet Värmos.
Kallinge Museum har på kort tid vuxit i omfattning och flera projekt väntar på att lyftas fram och bevaras för framtiden.
Bland deltagarna på mötet antogs ett förslag till medborgarförslag som i dagarna ska lämnas till kommunfullmäktige i Ronneby. Förslaget gäller Bredåkra hed som bör återställas på ett sätt som på ett värdigt sätt kan minna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt.
Jag återkommer till detta medborgarförslag i ett kommande blogginlägg.
Som brukligt är vid säsongavslutningar med Kallinge Museum avåts smörgåstårta med efterföljande kaffe med välsmakande pepparkakor. God julstämning rådde under hela sammankomsten som också hedrades med ett besök av reportern, Stefan Larsson från tidningen ”Bas Blekinge”.
För många är dåtida Blekinge Bataljon på Bredåkra hed fortfarande ett begrepp. Däremot är det svårt för att inte säga omöjligt att i dag leta sig fram till den historiska platsen. Heden har i dag förvandlats till en byggtipp med bl a stora jordhögar omöjliga att forcera.
Det som minner om hedens storhetstid är de lindar som fortfarande står kvar och som utgjorde en dubbel allé för lägergatan som ledde fram till officersmässen. Detta är det enda som i dag minner om Bredåkra heds storhetstid mellan åren 1888 och 1901.
Vi är ett antal personer som anser att det är stor skam att Ronneby kommun inte har bevarat minnet av platsen för Blekinge bataljon, även kallad I 30, som bestod av fyra kompanier. 1923 restes en enkel minnessten som placerades vid den gamla kaserngatan. Stenen flyttades för många år sedan in på F 17:s område och utgör i dag F 17:s paradplats.
Min vän Bertil Friberg är en av tillskyndarna att få Bredåkra hed återställd till ett skick som på ett värdigt sätt skulle kunna minna om platsens storhetstid. En åtgärd inte helt lätt att åstadkomma eftersom Ronneby kommun inte längre äger marken på vilken Bredåkra hed en gång rymdes. Bertil Friberg förklarar:
-Vårt önskemål är att platsen skall röjas upp och den tidigare heden få en gräsyta. Dit borde också minnesstenen flyttas. Dessa våra önskemål har jag framfört till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m.
-Svaret blev att kommunen inte längre äger den aktuella markbiten. Den byttes bort vid ett markskifte och ägs i dag av Mats Månsson, ägare av Bredåkra gård. Han i sin tur hyr ut markbiten till en firma som handskas med bl a byggrester.
Naturligtvis är det djupt beklagligt att Ronneby kommun inte ansett det mödan värt att slå vakt om platsens historiska användning. Engagerade politiker har genom åren motionerat om platsens bevarande men har klingat ohört.
Bredåkra hed har genom åren inte bara använts för militära ändamål för bl a korum (se bild ovan från 1900). Den har också varit en flitigt använd fotbollsplan som användes av Kallinge SK. Föreningen byggde där också en dansbana för stora pengar men som gick om intet när en väg drogs rakt genom området. På Bredåkra hed ordnades också idrottsmässor där bl a dåtidens storhet Edvard Persson uppträdde.
Bredåkra hed var också platsen på vilken unga flygintresserade grabbar från Kallinge flög med sina modellbyggen. Inte minst var grusplanen en omtyckt plats för de som första gången fick ratta en bil inför körkortsproceduren.
Vi, ett antal historiskt intresserade, anser att kommunen bör tänka om för att rädda platsen för framtiden. Köp tillbaka markbiten och gör den till en minnesplats värd namnet. Flytta minnesstenen till platsen och sätt upp en skylt som berättar om Bredåkra heds hela storhetstid.
Fotografen Oscar Ekholm tog 1920 bilden ovan som visar den första landningen med ett flygplan på Bredåkra hed. Landningen orsakade stor uppståndelse bland lokalbefolkningen. ”Engelskt plan för tankning”, har Oscar skrivit på baksidan av bilden. Oscar Ekholm levde i Kallinge 1900-1982.
När jag nu har talat med lokala flyghistoriker är dessa övertygade om att flygplanet på bilden måste vara en Avro 504 K. Lika övertygade är de att flygplanet då tillhörde P.O. Flygkompani som i sin tur ägdes av Per Oscar Herrström. Företaget bildades 1919 för att bedriva civil luftfart med passagerare samt att utbilda flygförare. Företaget ägde två stycken Avro 504 K och en De Havilland DH 6 Dove.
Avro 504 var ett tvåsitsigt brittiskt skol-, jakt och bombflygplan som användes under första världskriget och konstruerades under 1913 som en förbättrad variant av skolflygplanet Avro 500.
Maxhastigheten var 145 km/h, räckvidden 402 km och den maximala flyghöjden 4875 meter.
Svenska marinflyget beställde den 27 oktober 1923 två Avro 504 K i England som vintertid användes som skol- och övningsflygplan vid flygskolan i Hägernäs. I augusti 1924 beställdes ytterligare tre Avro 504 K.
När flygvapnet bildades 1 juli 1926 överfördes samtliga marinens Avro 504 K till Ljungbyhed och den där nyligen startade militära flygskolan där de ingick som skolflygplan med beteckningen Sk 3.
På platsen Bredåkra hed vapenövade Blekinge Bataljon 1888 – 1901. Från 1901 till 1927 huserade Karlskrona Grenadjärregemente på platsen. 1942 tog riksdagen beslut om att påbörja byggarbetet med att anlägga flygflottiljen F 17.
Dåtid
Nutid
