Fredriksson måste redovisa uppgörelsen

Roger Fredriksson, m, fortsätter att styra och ställa i Ronneby trots att alliansen och dess minoritet har krympt till en nivå som inte längre kan anses försvarbar. Redan innan man sparkade ut Ronnebypartiet var alliansen och de röd/gröna lika stora räknat i antal mandat, nämligen 18-18. Nu kan alliansen som bäst räkna hem 17 mandat medan övriga har kvar 18 mandat. Sverigedemokraterna har 13 mandat.

Av denna anledning börjar t o m medgörliga socialdemokraterna att reagera. Magnus Pettersson ställer i dag den högst relevanta frågan i de två lokaltidningarna:

– Det som gör mig bekymrad, som också borde oroa Roger Fredriksson, är frågan ”Hur liten kan en minoritet vara och ändå fortsätta styra?”, Som det är nu speglas inte styret av valresultatet.

– Frågan är ju egentligen hur liten en minoritet kan vara för att ändå ha mandat att styra vidare?

Svaret på dessa frågor har i dag endast Roger Fredriksson som, självklara siffror till trots, säger att han fortfarande har makt att fortsätta styra Ronneby. Med den fortsatta inställningen är det dags för Fredriksson att redovisa sin dolda agenda.

Hur ser de ännu oredovisade uppgörelserna ut? Det har blivit hög tid att lägga korten på bordet.

Vilken uppgörelse finns med Magnus Pettersson och socialdemokraterna? Har den krympta alliansen köpt dess lojalitet med en heltidstjänst som oppositionsledare och någon eller flera ordförandeposter i nämnder?  Magnus Pettersson skulle säkert trivas med att t ex ikläda sig ordförandeuppdraget i Miljö- och Byggnadsnämnden efter avgående Knut Svensson, centern.

Det är något som inte stämmer när Magnus Pettersson och socialdemokraterna fortsätter att tveka trots att man i nuläget har den rättmätiga makten att styra Ronneby. Det måste rimligen finnas en outtalad överenskommelse som varken Roger Fredriksson eller Magnus Pettersson vill yppa.

Eller vad har man för outtalad uppgörelse med Sverigedemokraterna som man vägrar att redovisa. Får inte dessa och andra frågor kring maktförhållandet svar är förtroendet för Roger Fredriksson som politisk ledare kört i botten.

Hur ser den politiska samverkan ut?

Nu har trätan i Ronneby gått för långt

Det är inte ens fel när två träter men nu har det politiska krigandet mellan Roger Fredriksson, m, och Sune Håkansson, rp, nått tålamodets gräns.

Samarbetet dem emellan spårade ur redan tidigt i våras och har nu efter valet trappats upp till den grad att den politiska styrningen av kommunen nu allvarligt äventyras.

När länets medier i dag har förmedlat att alliansen kastar ut Ronnebypartiet ur gemenskapen får det till följd att det röd/gröna alternativet får övervikt med två mandat gentemot alliansen. Snabbt har det därmed blivit fritt fram för Magnus Pettersson, s, att ikläda sig ordförandeposten i kommunstyrelsen. Om han så önskar!?

När han i dag inte vill svara på den naturliga frågan om intresset finns föder detta naturligtvis nya frågor. Svaret på dessa kan vara följande:

”Jag säger nej till kommunstyrelsens ordförandepost men ser fram emot att bli oppositionsledare på heltid”.

Detta har Magnus Pettersson i förtroende framfört till politiker på allianssidan. Den kommentaren kan ge hela förklaringen till att han i dag inte har velat kommentera frågan.

Sune Håkansson har i dag till media berättat varför han vägrat att gå med på alliansens (läs Roger Fredrikssons) fördelning av platser. Liberalerna har lika många mandat som Ronnebypartiet men har fått betydligt fler platser, vilket har förnekats av Roger Fredriksson som anser att rp har fått i princip samma tilldelning som före valet.

Samma var förhållandet efter valet 2014 men då ville inte Ronnebypartiet och Sune Håkansson bråka. Men nu är det annorlunda och det finns en anledning till detta och den heter ”synen på åldringsvården.”

Men det finns ytterligare frågor som Fredriksson och Håkansson träter om. En är att Roger Fredriksson vill ge sig själv och andra politiker höjda löner. Sune Håkansson anser att det bör Fredriksson inte pyssla med utan istället ge det uppdraget till icke berörda politiker.

När vi nu också vet vad Magnus Pettersson har för planer kommer kostnaden ytterligare att späs på för kommunstyrelsens del. Det är dyrt att ingå valtekniskt samarbete.

Sune Håkansson har till Radio Blekinge sagt att han är öppen för att lämna Ronnebypartiet som han själv var med om att bilda. Men det hjälper föga i den politiska situation som uppstår. Håkansson ikläder sig då politiska vildens kofta och den rollen har han visat tidigare att han trivs med.

Det sägs att Sune Håkansson gjort sonderingar med en politisk samverkan med vänstern, miljöpartiet och sverigedemokraterna och att detta skulle vara skälet till uteslutning. Det skälet anser inte jag håller. Alliansen har i så fall sonderat lika mycket med socialdemokraterna.

Det handlar istället om att Roger Fredriksson inte vill släppa in Sune Håkansson i kommunstyrelsen. Det är just den platsen som hägrar och som nu ställer Ronnebys politiska framtid på kant.

Till er båda – Väx upp. Ta en öl och tala ut.

Skvaller om Ronnebys framtida politik

Min vanligtvis välunderrättade tipsare, centralt placerad i stadshuset, berättar att tidigare tidningsuppgifter måste tillbakavisas när det gäller antalet platser i den framtida kommunstyrelsen.

Det var när gamla alliansen talade om att allt stannar vid det vanliga, att man alltså fortsätter att styra utan majoritet. Däremot berättades att man vill införa en ny politisk organisation.

Mest troligt var att man skulle minska antalet platser i kommunstyrelsen från 15 till 13. Arbetsutskottet skulle också minskas, men osäkert hur mycket. Fram till nu har det funnits 7 platser plus en närvaroplats (Anna Carlbrant, Rp) utan rösträtt.

Efter det senaste nomineringsmötet i tisdags står det nu klart att kommunstyrelsen i stället ska få ökat antal platser, nämligen 17, men endast 13 ersättare. Arbetsutskottet får då 8 platser med fördelningen 3 + 3 + 2.

Roger Fredriksson (M) behåller alltså kommunalrådsposten och menar att förutsättningarna för att styra i minoritet är bättre än efter förra valet.

Hur han har kommit fram till detta är lite svårt att förstå om han inte har en alldeles egen och hemlig uppgörelse med socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Det är ju trots allt de sistnämnda som har stärkt sin ställning i Ronneby.

Den ytterst beslutande politiska ledningen växer således i omfattning och därmed ökar också kostnaden, men det kanske man tar igen om man gör allvar av en tidigare planerad politisk förändring. I det fallet handlar det om att slopa Fritid- och kulturnämnden. Fritidsverksamheten som i dag mest omfattar idrottsanläggningar, som lyder under tekniska förvaltningen och kommunstyrelsen, behöver således ingen egen nämnd medan kulturen avses att placeras under utbildningsnämnden.

Skälet till att avveckla Fritid- och Kulturnämnden tycks vara att den inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt.

Utbildningsnämnden i sin tur ser ut att mista sin nuvarande ordförande, Lennarth Förberg,M, eftersom han får tyngre uppdrag i landstinget/regionen efter att alliansen tagit över styret i den organisationen. I dag är Tim Svanberg, C, förste vice ordförande men av arbetsskäl har han tydligen inte möjlighet att ikläda sig ordförandekostymen.

Nils Ingmar Thorell, L, som tidigare aviserat att han skulle trappa ner och enbart ägna sig åt ordförandeskapet i fullmäktige får nu också ändrade arbetsuppgifter och betydligt mer än vad han tidigare förutsatt inom landstinget/regionen.

Thorell ska sannolikt ha 60 % i landstinget, och vara kvar som ordförande i KF på 20 %. Begreppet dra sig tillbaka synes därmed ha fått en ny innebörd, som min tipsare uttryckte det.

Det har också efter valet spekulerats kring den oppositionsledarplats som nu ska intas av Magnus Pettersson, s. Tydligen är alliansens företrädare inne på tanken att höja arvodet för detta uppdrag.

Dessutom ska Äldrenämnden vaska fram en ersättare till Sune Håkansson, Rp, som inte längre får förtroendet som ordförande. Anledningen till detta är väl känt, inte minst genom denna blogg.

Hur svårt att hitta en politiker?

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.

Slimmade ”vallöften” i Ronneby

Jämfört med överbuden på riksplanet intar Ronneby en rakt motsatt inställning i sättet att agera i den nu pågående valrörelsen. I Ronneby handlar det mest om att lägga ner och riva upp. Satsningar som tidigare har utlovats tas nu tillbaka när penningpåsen snabbt har krympt.

Magnus Pettersson, socialdemokraternas nyaste kommunalrådskandidat efter Malin Norfall, hade inga spenderbyxor på sig under sitt tal första maj. En enda satsning utlovade han om socialdemokraterna skulle lyckas återta den politiska makten i Ronneby. En crossbana var vad han kunde utlova, men det som väckte mest uppmärksamhet var vad han istället ville skrota och avveckla.

-Vinner vi valet lovar jag att placera LOVEN (Lag om valfrihetssystemet) så långt ner i källaren jag kan komma!

Att skrota den lokalt genomförda LOVEN är inte gjort i en handvändning. En sådan procedur tar minst ett år att genomföra. Då måste man också räkna in all oro och stress som ett sådant handlande skulle skapa bland de många som redan har utnyttjat just valfriheten inom vården.

Nu regerande allians med benäget bistånd av Sverigedemokraterna gör inte heller väljarna speciellt glada. Nu handlar det om anställningsstopp, nedläggning av skola på landsbygden, utlovade datorer till alla elever som inte blir av. Allt detta och lite till på grund av att utbildningsnämnden går back med 14 miljoner kronor i år. För några veckor sedan var siffran 20 miljoner!?

Visserligen är de negativa förslagen till besparingarna än så länge på tjänstemannastadiet men de kan snabbt komma i ett skarpt läge om det visar sig att kommunstyrelsen väljer att vänta med att ge utbildningsnämnden ett begärt tilläggsanslag.

Här har kommunalrådet, Roger Fredriksson, moderat, varit kallsinnig hittills och svarat med att utbildningsnämnden måste arbeta utifrån kravet på en budget i balans. Men under en hotande bila kan det tuffa beslutet snabbt bli ett annat.

Skolan i Backaryd har ett nedläggningshot hängande över sig på grund av att inga lärare vill vara kvar på skolan. Nu är det bussning som ser ut att bli ett alternativ.

Nattis kan skrotas för att uppnå en besparing på 800 000 kronor. Uteblivna datorer till alla elever inbringar en besparing på 6,6 miljoner kronor. Ett anställningsstopp ger 6 miljoner kronor. Ett antal mindre drastiska åtgärder skulle ge en besparing med 950 000 kronor. Med dessa besparingar på lite drygt 14 miljoner kronor skulle man uppnå en budget i balans.

Däremot ligger en om- och utbyggnad av ishallen i Kallinge för 32 miljoner fast även om ett nu pågående överklagande försenar detta arbete. Den sammanlagda satsningen på idrotten kommer upp till 47 miljoner om man också räknar in byggande av nya omklädningsrum efter branden på Brunnsvallen. Även den satsningen har dragits i långbänk.

Nu väntar jag och säkert många andra invånare i Ronneby kommun på vad som ska bli de ”riktiga” vallöftena. För det kommer väl sådana?! Hittills har det som sagt mest handlat om att skrota tidigare givna löften. Tur i oturen är att dessa besked har kommit i god tid före valet i höst.

Sune Håkansson tillbaka på läktaren

I dag släpper jag lös Sune Håkansson, Ronnebypartiet som är laddad, frispråkig och tuffare än vid senaste sammanträdet med fullmäktige. Men så sker betraktelsen också från läktaren.

Han tar upp ledarproblem hos såväl socialdemokraterna som moderaterna. Naturligtvis också några väl valda ord om Ålycke och en viss ombyggnation men också LOV:en som socialdemokraterna går till val på att skrota om de vinner valet.

Sune Håkansson:

”Det är måhända svårt att sitta på läktaren när man skall analysera äldreomsorgen. Jag är likväl ordförande i Äldrenämnden. Jag försöker likväl.

Först konstaterar jag att Socialdemokraterna betonar att Ålycke måste byggas om. ”Kommunfullmäktige har så beslutat”, synes vara deras viktigaste argument.

Kommunfullmäktige har också beslutat om att det skall vara LOV i äldreomsorgen, både i hemtjänsten och för Vård- och omsorgsboendena. ”Det är beslut, som vi vill upphäva, efter valet”, var det klara beskedet vid 1 maj.

Det viktiga är: Investeringsbeslut behöver inte verkställas förrän kontrakt är skrivna. Inga kontrakt är skrivna för Ålycke. Det kommer inte heller att skrivas några kontrakt före valet.

Beslut om LOV kan sägas upp. Då gäller uppsägningstid. För LOV på Vård- och omsorgsboendena är tiden ett år. Attendo hinner inte påbörja verksamheten, om socialdemokraterna får styra!

Då är vi där igen. Vem, eller mera vilka, styr Ronneby kommun efter valet?

Kanske har det skrivits förr. Årets val är mer svårförutsägbart än någonsin tidigare! Även när vi fått se resultatet, återstår det svåra arbetet med att bilda ”lämpliga” koalitioner.

Måhända har Sverigedemokraterna det mest svårförutsägbara valresultatet. På riksnivå är opinionssiffrorna bättre än vid förra valet. Det torde blåsa förlig SD-vind även i vår kommun. SD:s största problem torde vara att Westrup kandiderar till riksdagen. Kommer han dit, vem blir då förstanamn i Ronneby? Att SD inte med ett minsta lilla inlägg deltog i kommunfullmäktiges debatt om bokslutet antyder en skriande brist på kompetens på det ekonomiska området.

Moderaterna har lite av samma ledarproblem. Om Fredriksson kommer in i riksdagen, vem blir då deras förstanamn. När Förberg och Evaldsson träter, kan det bli Anders Lund, som vinner.

Mest besvikna är många på att Fredriksson har för många inte slutförda ”projekt” i sin låda. Efter lång tankemöda tillsatte kommunstyrelsen en tvärpolitisk grupp för att uppnå en långsiktigt hållbar ekonomi. Tolkningen var enkel. Det ser allvarligt ut för kommunens ekonomi. Ett enda, kort, sammanträde har gruppen haft. Inget mer sammanträde är utlyst. I sitt budgetförslag menade socialdemokraterna att gruppen skulle spara någon miljon kronor redan under innevarande år.

Att det inte hörs något kring kommunalrådets polisanmälan av Miljöteknik sprider osäkerhet.

Att byggnationen av skolor senareläggs är inte bra. Där är det inget parti, som har någon alternativ lösning. Än värre är det om även lokalerna för barnomsorgen skjuts på framtiden.

Socialdemokraternas dilemma är att deras nye ledare är så okänd. Kommunalrådskandidaten Magnus Pettersson valde att vara mol tyst vid det senaste sammanträdet i kommunfullmäktige. Partiet har varit svaga i sin opposition under hela mandatperioden, det torde inte locka väljare.

De mindre partiernas problem är delvis att nå ut med sina budskap. Förr bevakades kommunens göranden noga av våra tidningar. Detta är ett minne blott. I synnerhet BLT har kraftigt dragit ner textmassan om det kommunala görandet.

Ett par nya namn tilldrar sig en extra uppmärksamhet. Ynglingen Jonatan Glader sprider förhoppningar för Centerpartiets framtid. Gunnar Cornelius, med gedigna kunskaper som idrottsledare, kandiderar ”halvgammal” för Ronnebypartiet.  I övrigt synes det vara brist på både föryngring och än mer förnyelse, även om det förvisso finns flera helt unga kandidater.”

Sune Håkansson

 

Hoten haglade under politikerdebatt

Nog märks det att det är valår. Det har också sagts att årets valrörelse kommer att bli ovanligt hetsig men också smutsig. Torsdagens sammanträde med fullmäktige i Ronneby levde verkligen upp till detta. Ingen punkt på dagordningen ansågs för futtig för att inte inbjuda till debatt men också krav på personliga ursäkter när orden föll snabbare än tanken.

Inte sällan uttalades hot även om en del av dem gick in under benämningen vädjan. Vädjan att inte sälja, i annat fall överklagan till Förvaltningsrätten om olaglig försäljning. Anledning: underpris.

Naturligtvis blev det som jag tidigare förutsett en batalj mellan de röd/gröna och alliansen om försäljningen av Järnaviks camping – del av Järnavik, 1:1 och 3:1. Här kommer att redovisas några kortfattade repliker från den långa och hetsiga debatten som fick precis samma utgång som i kommunstyrelsen, men med en skillnad – en slags uppvisning för allmänheten. Försäljning efter 24 ja och 22 nej vid voteringen.

Socialdemokraterna yrkade på avslag och ansåg i inledningen av debatten att anledningen var oklarheter i beslutsunderlaget. Malin Norfall ifrågasatte priset med utgångspunkt från att två olika värderingar underkänts av kommunens tjänstemän. En värdering slutade i 10 miljoner kronor en annan i 4,5 miljoner kronor. Hur har man räknat, frågade Norfall.

Det var först när Tommy Andersson, s, gick upp i talarstolen som det blev riktigt tydligt hur socialdemokraterna ville agera i ärendet:

” Vi vill inte sälja och det har jag hela tiden varit tydlig med. Jag var med när den nu tilltänkte köparen skulle tillträda som arrendator för drygt 13 år sedan och jag betonade då att jag aldrig skulle tillåta en försäljning av campingen. Jag sa detta också till arrendatorn.

Kenneth Michaelsson, c, missade inte möjligheten att efter det inlägget tacka för Tommy Anderssons tydlighet.

”Äntligen fick vi veta den egentliga orsaken till kvällens yrkande på avslag, fastlog Michaelsson varpå Malin Norfall kände sig påhoppad men också bortglömd när hon nu beskylldes för indirekt otydlighet. Hon upprepade sin kritik om dåligt beslutsunderlag och spetsade till med en rejäl anklagelse riktad främst till kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, när hon sa:

”Jag vill nästan tro att det finns en baktanke med tunna underlag/beredningar!”

Rakast av alla var Erik Ohlson, v, även om han också yrkade på avslag men han motiverade sitt ställningstagande aningen mer med bl a undermåligt beslutsunderlag men också med att räkna upp en rad motsägelsefulla eller ofullständiga och rent felaktiga uppgifter i underlaget.

”Vi riskerar att sälja capingen till underpris vilket vi inte får och därmed kan denna affär anses vara olaglig. Jag vet inte med säkerhet men jag tänker prova ärendet genom att överklaga till Förvaltningsrätten,” fastslog han.

Roger Fredriksson replikerade inte oväntat med att beskylla Erik Ohlsons inlägg som ren och skär vänsterretorik.

Erik Ohlson återkom vid flera tillfällen och frågade bl a varför två byggnader (reception och servicebyggnad) och en dansbana skulle kvarstå i kommunal ägo.

”Varför benämns köparen ha ett aktiebolag när det endast handlar om enskild firma. Varför inte begära in anbud och genomföra en försäljning på öppna marknaden?”

Erik Ohlson ifrågasatte också värderingen som tydligen är baserad på 2004 års marknadsvärde.

Det var i detta läge som Tommy Andersson, s, återkom till talarstolen och framförde sitt hot en aning inlindat i en vädjan riktad till Roger Fredriksson, m, och alliansen att tänka om för att slippa få köpet underkänt av Förvaltningsrätten vid ett överklagande.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, som ingår i alliansen ursäktade sig nästan när han yrkade på återremiss. Ett yrkande som senare röstades ner.

Peter Bowin,v, besökte också talarstolen ett antal gånger men hans inlägg resulterade endast i att han gjorde Kenneth Michaelsson förbannad (Michaelsson använde det ordet) och som i sin tur avkrävde Bowin en ursäkt.

”Jag kan inte lova en sådan, ska se på sändningen i efterhand så får vi se”.

Mest märkliga inlägget kom från Nicolas Westrup som inte alls deltog i debatten men som ändå ville demonstrera partiets maktställning i Ronnebys fullmäktige. Han begärde ajournering i fem minuter och anledningen skulle vara, ansåg han, att partiet blivit aningen villrådigt under debatten. Efter pausen var han inte det minsta villrådig och sd röstade som de brukar göra och som de redan röstat i kommunstyrelsen.

Nu får Stefan Nilsson köpa stora delar av campingen för 3 250 000 kronor men reception, kök och servering samt dansbana ska han fortfarande arrendera av kommunen. Om nu inte Förvaltningsrätten upphäver köpet när man tagit del av eventuell överklagan.

Roger Fredriksson faller på eget grepp?

Valet i Ronneby den 9 september kommer att bli en ytterst oviss tillställning och den som mest bäddar för det är kommunstyrelsens nuvarande ordförande Roger Fredriksson, m. Ovissheten skapade han när han för kort tid sedan berättade att han kandiderar till riksdagen. Det tolkas av många som att han har tröttnat på sitt kommunala uppdrag. Hela innevarande mandatperiod har alliansen varit helt beroende av Sverigedemokraternas röster och som det ser ut i dag kan den situationen förstärkas ytterligare.

I dag står det därför klart att Roger Fredriksson på grund av det osäkra politiska läget i Ronneby nu för egen del ikläder sig såväl hängslen som livrem. Jag menar att man inte på annat sätt ska tolka hans besked än att han vill ha en plats i såväl riksdag som kommun och helst lite till – landsting/region.

I det läget inställer sig en ofrånkomlig fråga – vilket uppdrag sätter han i främsta rummet? Han är andranamn på moderaternas länslista till riksdagen efter Annicka Engblom och kan knappast räkna med   att gå förbi Annicka med antalet personröster. Så känd är inte Fredriksson utanför Ronnebys kommungräns. Att moderaterna i röda Blekinge skulle öka med ett mandat ser jag som utsiktslöst.

Frågan har ställts internt till Fredriksson och då blev svaret – ”Då prioriterar jag kommunalrådsposten”. Det svaret betyder i klarspråk att han inte är intresserad av att bli oppositionsledare om valutgången skulle bli sådan.

Nu ska man inte stirra sig blind på vad nuvarande opposition (s, v, mp) kan åstadkomma i valet. S är splittrat internt på grund av maktstrid men hotet kan mycket väl komma från allians-familjen, nämligen centern som satsar stort. Kenneth Michaelsson är fortfarande hungrig och inte alls nöjd med att spela andrafiol.

Men Roger Fredriksson vill också hamna på valbar plats på landstingslistan som denna gång blir extra intressant eftersom landsting och Region Blekinge sammanslås med start 2019. Enligt samstämmiga uppgifter hamnar han utanför den möjligheten när han sägs hamna på någon av platserna 8 – 12 på moderatlistan.

Hur som helst, Roger Fredriksson har en stark ställning inte bara på lokal nivå inom moderaterna, där en utmanare saknas, utan har nu också befäst sin ställning när han seglar upp på deras riksdagslista som tvåa. I och med detta blir han också en mångsysslare. Härigenom spär partiet på kritiken som gör gällande att de har brist på kandidater. Roger Fredriksson faller på eget grepp när han signalerar att han inte kan tänkas arbeta lokalt om han skulle tvingas bli oppositionsledare. Sådan taktik lockar inga väljare.

Roger Fredriksson har naturligtvis ett personligt minuskonto. Han hastar fram ärenden utan att skapa politisk förankring och måste anses ytterst ansvarig för att många ärenden har återremitterats under de två senaste mandatperioderna. Ärenden har varit dåligt beredda på kommunstyrelsenivå och underlaget har därmed inte kunnat behandlas på fullmäktigenivå. Fredriksson är som ordförande i kommunstyrelsen ytterst ansvarig till att sådant material har passerat kommunstyrelsen och presenterats för fullmäktige.

När Fredriksson tillträdde som kommunalråd 2010 lovade han en mer öppen kommun som tidigare beskyllts för att ha det slutna rummets beslutsordning. ”Min dörr ska alltid stå öppen” var hans programförklaring. Men det var då, nu har stadshuset i stället blivit en allt mer tillbommad ”försvarsanläggning” i betong som blivit ytterst svårtillgänglig. Hans utrop 2010 att han alltid är tillgänglig för besök och samtal känns nu allt mer som en utopi.

Jag förstår mycket väl att säkerheten för personal måste säkras men Roger Fredriksson begick ett stort psykologiskt fel när han i bl a Svenska Dagbladet berättade om sin rädsla för övergrepp. På bilder kunde man bl a se honom krypa under sin bil för att leta efter sprängmedel. När kommunens ledare är så rädd blir också invånarna skrämda.

Den senaste felräkningen på 37 miljoner kronor i budgetberedningen måste naturligtvis sättas på Roger Fredrikssons ansvarskonto även om ekonomichefen agerade räddande budbärare och tog på sig skulden.

Den infekterade skolfrågan, som var nära att stjälpa hela allianssamarbetet, ska inte heller glömmas. I det läget skyndade Fredriksson och Michaelsson så snabbt att inte ens övriga i alliansen hann med. Informationsbehovet glömdes bort och ett extra blixtinkallat sammanträde fick lappa ihop trupperna.

Nej, Roger Fredriksson, man blir som politiker inte mer populär för att man ställer upp på tidningsbilder när mindre eller medelstora företag sätter en spade i marken. Det är handlingskraft som ger invånare trygghetskänslor som är allra viktigast i Ronneby för tillfället och där har Roger Fredriksson och alliansen misslyckats.

Malin Norfall klarade inte gubbarna

Det är många kommunpolitiker i Blekinge som nu vill överge det lokala arbetet för att i stället söka lyckan i riksdagen. Enbart i Ronneby kommun är det fyra som anser sig manade – Malin Norfall, s, Tim Svanberg, c, Roger Fredriksson, m, och Nicolas Westrup, Sd.

I dag ska jag uppehålla mig vid Malin Norfall och hennes eventuella möjlighet att nå riksdagen. Jag ska också ge en bakgrund till rubrikens innehåll.

Jag väljer att återvända till april 2012. Alldeles i början av den månaden gör Malin Norfall ett uppmärksammat uttalande i SVT:s Blekingenytt. Hon har precis slagit ut en s-veteran, Teo Zickbauer, och blivit vald till ordförande i Ronneby arbetarekommun och då när SVT väljer att presentera henne blir rubriken:

”Ny politiker tar strid”.

Jag skrev då i bloggen:

”En sådan rubrik skapar alltid ett visst intresse. Inte minst i Blekinge där allt färre politiker tar strid. Numera handlar det mest om att gå i försvarsställning. Men vem skulle hon ta strid med?”

Förklaringen kom i inslaget efter en stund:

”Socialdemokraterna har varit svaga i opposition. Vi måste bli mer synliga, förändra bilden av partiet. Det handlar mest om en massa äldre herrar. Vi måste släppa in unga”, tyckte Malin Norfall.

Där sprack liksom den uppblåsta ballongen. Striden ville hon således ta med sitt eget parti och de äldre herrarna, vilka hon nu kunde mena.

Frågan är minst lika aktuell i dag när hon nu väljer att överge den lokala politiken. Ingen av herrarna har försvunnit från arenan, inte heller blivit yngre, och nu blir det i stället Malin Norfall som väljer att ge upp och ta bakvägen ut.

Sanningen är att Malin Norfall har misslyckats totalt med föresatsen att föryngra och vitalisera socialdemokratin i Ronneby. Inte heller har partiet blivit mer synligt. Inte ens Malin själv har gjort något större väsen av sig eller fått utrymme i lokala medier.

Jo, vid ett tillfälle blev hon ett rubriknamn, dessutom på riksplanet, och det var när hon 2015 skulle bli mamma och förvägrades mammaledighet i sin egenskap av 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. I övrigt har det varit tyst, förvånansvärt tyst, även i Sydöstran som brukar stå socialdemokratin nära. Sydöstran har i stället under hennes fem år i ledande position valt att torgföra moderaten, Roger Fredriksson.

Allt fler socialdemokrater, inte minst de äldre herrarna, har på senare tid allt oftare mer eller mindre kritiserat sin partiledare i Ronneby, Malin Norfall. Man menar att hon har haft svårt att samla styrkorna och detta har inneburit gnissel och dåligt samarbete. Även i fullmäktige har detta blivit allt mer synligt när Tommy Andersson, Bo Johansson och Jan-Eric Wildros varit de mest framträdande socialdemokraterna.

Malin Norfall har således haft fem år av stark motvind i opposition. Ett litet ljus i tunneln tycktes hon se efter valet 2014 då hon t o m dristade sig till att i ett utspel lova ett maktskifte. Hon lovade att presentera ett nytt namn som kommunstyrelsens ordförande. Hon pekade ut sig själv men fick se rivalen Roger Fredriksson knycka posten efter otaliga förhandlingsveckor.

Naturligtvis blir det också svårt för Malin Norfall, med sin dåliga exponering, att nå framgång i valet till riksdagen när hon ska tävla med andra mer belysta partikamrater från Blekinge, inte minst Heléne Björklund, Sölvesborg.

Mitt tips är att Malin Norfall blir utan riksdagsplats och får hålla tillgodo med regionala arbetsuppgifter.

Skärvor från en seg budgetdebatt

Jag erkänner, jag är en nörd. I torsdags ägnade jag nästan hela dagen åt att följa den försenade budgetdebatten i Ronneby kommunfullmäktige.

Lokaltidningarna har redan pliktskyldigt refererat sammanträdet efter vissa korrigeringar och utskällning. Jag å min sida sopar nu upp de skärvor som glömdes bort eller enbart förbisågs. Helt enkelt en slags politisk julstädning av Ronnebysalens ekande inlägg från två talarstolar.

Först att hoppa av: Fullmäktigers ordförande, Nils Ingmar Thorell, l, som lämnade över klubban till sina två vice män. Han kände sig krasslig men var tillbaka i gott slag när det sex timmar senare var dags att svinga klubban i röstningsförfarandet.

Udda bilförare: Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, som redan tidigt avslöjade sin udda körstil mellan Abborremåla och Ronneby.

-Det gäller att såväl gasa som bromsa – samtidigt – men också att iaktta försiktighet, var hans morgontidiga tips till församlingen.

Sjö- och fartygsvana visade kapten Nicolas Westrup, sd, som liknade inte bara stadshuset utan hela Ronneby kommun vid ett fartyg. Ja, en skuta snarare som har flera hål och håller på att sjunka.

Sköt på budbäraren gjorde liberalen Roger Gardell när han sent på eftermiddagen nästan rusade upp i talarstolen, inte för att angripa något parti utan istället ge en skopa ovett till Sydöstran som haft den dåliga smaken, tyckte han, att citera Westrups bild av det sjunkande skeppet.

Pressfrihet råder fortfarande i såväl Ronneby som Blekinge och övriga Sverige, måste här tilläggas. Fri citaträtt råder också och i detta fall var en namnpublicering fullt berättigad.

Missnöjd med priset var Malin Norfall, s, som hade frågat kommunala bolaget ABRI:s vd vad en försäljning av Ronneby brunn skulle kunna inbringa. Ca 20 miljoner hade svaret blivit, avslöjade hon nu och tyckte att det inte var tillräckligt för att rädda den röd/gröna budgeten. Ett chockerande svar tycker jag som skattebetalare som alltid fått höra att Ronneby brunn är kommunens guldägg. Uppenbarligen har guldpriset rasat. I varje fall lokalt.

Dolda reserver hade Ronnebypartisten Sune Håkansson hittat. Hans letande hade resulterat i att han funnit 15 undanstoppade miljoner. Roger Fredriksson gjorde delvis en pudel och erkände att den ”hemliga” summan endast var 9,8 miljoner!

Floskelbingo hade vänsterpartisten Peter Bowin roat sig med under den maratonliknande debatten men avslöjade inte om han eventuellt hade vunnit några slantar. Flosklerna, ansåg han, hade bestått i allt för många positiva benämningar levererade av företrädesvis alliansens företrädare.

Grekiska politikers förträfflighet eller snarare okunskap diskuterades en stund. Det var Tim Svanberg, c, som kände sig manad att testa ledamöternas kunskaper när han nu själv ska söka lyckan i rikspolitiken. Han angrep det vänsterorienterade partiet Syriza vilket inte föll i god jord hos Erik Ohlson, vänstern.

Ny slogan är på ingång. Medvetet eller omedvetet avslöjade Roger Fredriksson hur den kan bli. ”Vi har alla möjligheter i Ronneby”. Inte nog snärtig tycker jag. Han kan säkert också räkna med kritik från Bräkne-Hoby som tycker att det ska heta Ronneby kommun och inte bara Ronneby som man tycker är slarvigt och avslöjar att kommunledningen enbart åsyftar Ronneby centrum när man uttrycker sig på det sättet.

Rörigt var ordet tyckte Malin Norfall att årets budgetberedning hade varit. Hon hade räknat och räknat och räknat om fem till sex gånger. Inte undra på att slutsumman aldrig stämde eftersom ekonomichefen hade lurat alla på 37 miljoner kronor redan från början.

Mest ledsen under debatten var Nicolas Westrup som tyckte övriga partier varit riktigt elaka som inte hade gått med på Sverigedemokraternas förslag att på hemsidan skriva in anledningen till när svenska flaggan ska hissas eller halas på halv stång vid stadshuset. Nu visste man därför inte hur man skulle rösta om budgeten. Det blev alliansens budget, även utan flaggförklaring på kommunens hemsida.

Tipsade Sydöstran gjorde Tim Svanberg som vänligt talade om för reportern Jens Svensson vilken budget i ordningen det var för alliansen. Nedan beviset.

Fråga 1: Allmänpolitisk debatt i all ära men varför fri talartid?

Fråga 2: Varför uteblev nästan helt en kortfattad information från respektive nämnder. Äldrenämnden representerades av Sune Håkansson och Bo Johansson men utbildningsnämndens ordförande, Lennarth Förberg tvingades mer eller mindre upp i talarstolen av Jan-Eric Wildros, s, 2:e vice ordförande i utbildningsnämnden. Men det finns väl fler nämnder som kan vara intressanta.

Nytt ord i debatten; Floskelbingo. I övrigt kan jag och andra medborgare uti Ronneby kommun enbart hoppas att dolda reserver och glömda miljoner ska vara ett minne blott.

God Jul å Gott Nytt År