Kategoriarkiv: fria ordet

Då small det i Kallinge

Publicerat av

När man letar efter en speciell händelse dyker det som regel alltid upp andra minnesvärda ögonblick. Ja, har man riktig tur kan man hitta såväl text som bild som skildrar samma händelse.

Jag gjorde en sådan upptäckt för några dagar sedan. Det gäller två händelser i Kallinge, den ena 1970 och den andra någon gång på tidigt 1970-tal. I det senare fallet kan jag kanske få hjälp av någon läsare med att få fram det exakta årtalet.

Även lokaltidningarna brukar då och då tillåta sig att blicka tillbaka på historiska händelser, senast i Blekinge Läns Tidning om det stora snökaoset i Blekinge 1968.

Därför ska du nu få ta del av två bilder som skildrar två smällar i Kallinge på tidigt 1970-tal. I det ena fallet hade jag riktig tur och fann ett helt referat. Det är hämtat ur Brandkårens verksamhetsberättelse för 1970 och jag citerar ordagrant: OBS! Undertexten till bilden tillkom när den skulle visas upp i tidningens skyltfönster.

”Måndagen den 23/2 kl. 11.00. Kraftig explosion i torkugn på spisverkstaden vid Kockums i Kallinge med åtföljande brand i färger och trassel m.m. Själva branden släcktes snabbt av tillstädeskommande brandmän som arbetar på avdelningen, med pulver och vatten.

Då Kallingekåren kom till platsen återstod endast eftersläckning och avspärrning av området i samråd med polisen. Explosionen åstadkom stor förödelse i verkstaden. Förutom att ugnen fullständigt trasades sönder och delar slängdes ut över verkstadsgolvet, blevo samtliga fönster på långsidan ett 50-tal uttryckta av tryckvågen.

Två man som arbetade vid ugnen ocvh den sprutbox som fanns intill, fingo lättare skador. Många blevo chockade av händelsen och arbetet på verkstaden avbröts för dagen.

I ugnen torkades och brändes delar till diskmaskiner sedan de plastbehandlats i sprutboxen. Det framkom senare under pågående undersökning om orsaken till branden, att den utsugningsventil som skall öppna sig i och med att dörren till ugnen stängs, inte hade fungerat. Därigenom hade explosiva gaser hopat sig i ugnen med explosion som följd. Ugnen var elektrisk. Skadorna uppskattades till c:a 50.000 kr.”

Vid tillfället arbetade jag på BLT i Ronneby och lyckades bli insläppt på Kockums för att ta bl a bilden ovan. På den tiden brukade vi inom media skämta om att det var lättare att komma in på F 17 än välbevakade Kockums Jernverk i Kallinge.

Small gjorde det också i början på 1970-talet när man byggde vid Nämndemansvägen i Kallinge. (Kalleberga) Det var ett sprängskott som gick ordentligt fel bland nybyggda villor. Jag lyckades också få till ett skott på platsen och förödelsen.

Medborgarförslag försvinner i Ronneby

Publicerat av

Läste i dagens lokala blad att medborgarförslag till Ronneby kommun har en benägenhet att försvinna. Inte bra, riktigt dåligt faktiskt och urholkar de demokratiska rättigheterna. Det nu aktuella medborgarförslaget går inte att hitta, inte heller har förslagsställaren fått bekräftelse på att handlingen kommit kommunen tillhanda. Det lämnades in i april 2016!!

Däremot kan jag lugna tolv kolleger i Kallinge Museum att vårt medborgarförslag om ”Bredåkra hed – en plats värd att bevara” har nått Ronneby kommun. Det anmäldes vid torsdagens sammanträde med kommunfullmäktige och det blir kommunstyrelsen som ska handlägga frågan.

Så långt är allt gott och väl, frågan är dock om medborgarförslaget kommer att dras i långbänk? Under större delen av fjolåret var det hård press på kommunledningskontoret vilket resulterade i att flera ärenden blev slarvigt beredda med påföljd att de inte kunde behandlas i fullmäktige och därför återremitterades till kommunstyrelsen för vidare beredning.

Även om en avdelning av olika anledningar anses överbelastad ska naturligtvis ärenden, som nu med medborgarförslaget, inte kunna spårlöst försvinna.

Du som vill ta del av vårt medborgarförslag om f d exercisplatsen Bredåkra hed kan skrolla ner i denna blogg till den 20.12. 2017 där den återges i sin helhet.

Bilder: Den översta visar Bredåkra hed i sin glans dagar. Det är korum och året är 1900.

Undre bilden visar hur den anrika heden ser ut i dag. Detta är vad flygresenärer möts av när de lämnar Ronneby airport.

Demokrati tar lång tid i Olofström

Publicerat av

Det handlar om ”Brända tomten” i Olofström. En insändare i Sydöstran den 10 januari av Hugo Ballovarre, ordförande i PRO Olofström, väckte mitt intresse. Han skrev:

”Vi var ett antal pensionärer som läste om Brända Tomten före julafton. Brända Tomtens byggnation skulle förhoppningsvis komma igång vid halvårsskiftet år 2018. Märkligt tänkte vi då det tidigare sagts att starten skulle ske nära årsskiftet 2017/2018.

Slutsats: Byggstarten 2017/2018 är ett fejkat startdatum!”

Hugo Ballovarre har onekligen en poäng när han använder ordet ”fejkat startdatum”. För när jag går tillbaka och följer detta ärende genom åren, det handlar om nästan nio år, har det utlovats byggstart åtskilliga gånger och fortfarande har ingen spade satts i jorden.

Vad är då anledningen till det osedvanligt segdragna ärendet som tog sin början efter branden 2009. Det var då företagscenter brann ner och ända sedan dess har kommunledning och Olofströmshus dragit ärendet i en extra lång långbänk.

Naturligtvis blir det spekulationer när beslut har skjutits upp åtskilliga gånger. Det har t ex talats om beslutsvånda för att s-märkta kommunalrådet Sara Rudolfssons man som delägare i Uniträ var den som allra först kom med förslag att bebygga ”Brända Tomten” med fyra tvåvåningshus. Den händelsen kom i början av november 2015.

Men ärendet har också omgivits av beslutsvånda sedan det blev klart att kommunala Olofströmshus ska få bygga och då var det maj månad 2016. ” Nu måste något hända sa socialdemokraterna efter beslutet och Kaj Joelssons, ordförande i Olofströmshus utropade – ”Det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.

Det har ordnats en idétävling. Den avgjordes i december 2014 och det skulle bli en byggnad i glas med kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen.

Nytt utrop kommer från socialdemokratiska kommunalrådet Sara Rudolfsson i september 2017:

”Alla pusselbitar är på plats. Detaljplanen är klar. Byggstart till hösten. Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar, två hus med 20 till 30 lägenheter.”

När jag läser Ballovarres insändare och därefter kartlägger ärendet genom de nio åren minns jag att ”Brända Tomten” var uppe till debatt när jag 2014 ledde en politisk utfrågning i Olofström och döm om min förvåning när samma fråga var lika rykande aktuell även när jag genomförde en liknande utfrågning den 2 november i fjol.

Under de gångna nio åren har naturligtvis kön av bostadssökande ökat rejält. Jag vill inte tro att frågan dragits i extra lång långbänk av det skälet att det just är äldre människor som är den grupp som mest har ropat efter lägenheter. Det får inte vara så!!

Ballovarres slutsats i insändaren är:

”Hur ska vi väljare med trygghet kunna lämna vår röst i höstens val på en valsedel med sådant folk som bluffar också oss pensionärer?”

Nedan kan du följa min kartläggning av ärendet genom de nio åren. Jag har av utrymmesskäl inte tagit med alla olika turer, endast de mest väsentliga.

Företagscenter brann 2009 och sedan dess har kommunen och Olofströmshus dragit ärendet i långbänk.

9.12. 2014 Idétävling avgjord. Kontor i bottenplanet och bostäder på andra våningen. Byggnad i glas i form av ett L.

29.1.2015 Insändare från PRO och SPF som lämnat in förslag om trygghetsboende på Brända tomten.

3.11.2015 Plan för 28 lägenheter i fyra tvåvåningshus på ”Brända tomten.” Bakom förslaget Uniträ, med kommunalrådets man (Anders Rudolfsson som delägare).

31.5.2016 Socialdemokraterna har tagit beslut att Olofströmshus ska bygga på ”Brända tomten.” ”Nu måste något hända”, är deras kommentar och Kaj Joelsson, ordf. i Olofströmshus lovar ”att det här kan gå fort, byggstart redan under nästa år, alltså 2017. Kostnad 50 miljoner kronor.”

21.6.2016 Moderaterna genom Patrik Krupa påstår att det aldrig har funnits någon plan.”S satte ner foten men den sjönk”, skrockar Krupa i BLT. Fanns inget konkret förslag att ta beslut om.

1 mars 2017 lämnas besked att Brända tomten ska bebyggas med 48 lägenheter och ska stå klart hösten 2018. Meningen är att det ska bli två fyravåningshus med 24 lägenheter i varje, så totalt blir det alltså 48 nya bostäder. I hus A blir det blandat med människor medan man måste ha fyllt 65 år för att få flytta in i hus B. Det kan dock bli ännu fler lägenheter än de 48.

19.9.2017 ”Alla pusselbitar är på plats”, säger Sara Rudolfsson, detaljplanen klar. Byggstart till hösten, lovar Rudolfsson. ”Vi tillåter sju våningar men det blir troligtvis bara fyra våningar” säger Rudolfsson. Två hus med 20 till 30 lägenheter.

22.12.2017 Olofströmshus vill köpa Brända tomten. Kölista på 77 personer som vill hyra. Vill börja bygga till sommaren 2018. Nu förhandlas om priset på tomten och byggstart dröjer.

SPF finslipar argument inför valet

Publicerat av

Tro inte att SPF Seniorerna kommer att stillatigande invänta valdagen den 9 september. Redan nu genomförs regionala konferenser på sju olika orter i landet. Vi i Blekinge hade gemensam uppladdning med Skånedistriktet i Hässleholm under tisdagen.

Partierna brukar se äldre väljare som en pålitlig röst och har därför heller aldrig lagt någon större vikt vid äldrefrågor. Partier som i år väljer att tänka i samma banor blir till förlorare och det finns lättförklarlig orsak till att seniorernas tålamod har tagit slut.

Pensionärerna blir för varje val en allt röststarkare grupp eftersom den hela tiden ökar i antal. Under årets val kommer var fjärde väljare (26 procent) att vara 65 år och äldre. När SPF nyligen genomförde en opinionsundersökning med drygt 2 300 tillfrågade visade den att varannan pensionär är beredd att i år byta bort sitt gamla parti. Utan tvekan kommer man att välja en röstsedel som tillhör ett parti som har bäst fokus på seniorfrågor.

”Våra medlemmar är trötta på att inte bli lyssnade på”, säger Stina Nordström, biträdande generalsekreterare på SPF Seniorerna som har ansvarat för undersökningen.

Bl a. har man nu regeringens pensionsgrupp, av pensionärer kallad hemliga klubben, i blickfånget för sin kritik. Man anser pensionsfrågan vara så viktig, inte minst efter ideliga omprövningar, måste bli en fråga för hela riksdagen och inte enbart en fråga för ett statsråd och sju ledamöter som arbetar i största hemlighet.

Pensionerna i Sverige är låga och halkar efter inkomst- och kostnadsutvecklingen i övrigt. Var sjätte pensionär i Sverige lever under EU:s gräns för risk för relativ fattigdom (16,8 % 2016). Med samma mått riskerar var fjärde person som är över 75 år fattigdom. Särskilt illa ser det ut för kvinnor. Nära var tredje kvinna som fyllt 75 har en inkomst under den relativa fattigdomsgränsen (31,3% 2016).

”Skattesänkningarna som har föreslagits är i och för sig bra men det krävs en revidering av hela pensionssystemet. Vi måste få till en ordning som ger alla pensionärer en rättvis pension som i sin tur möjliggör rättvisare levnadsvillkor, anser SPF Seniorerna.

Därför blir nu kraven på riksdagsnivå:

  • Ta helt bort den högre skatten på pension.
  • Höj taket i bostadstillägget (BTP) så att man kan få BTP även för dyrare bostäder. Gör om förmögenhetsberäkningen så att man inte missar BTP bara för att man möjligen har ett litet fritidshus eller pengar sparade på banken.
  • Minska pensionssystemets underfinansiering med en pensionsbuffert som stärker både dagens och morgondagens pensioner. En buffert skapas genom att låta pensionsavgifterna ovanför taket stanna i pensionssystemet.
  • Tillsätt omgående en översyn av hela pensionssystemet för att se vad som har gått snett.

Blekinge var vid tisdagens valupptakt väl representerat med deltagare från såväl föreningar som distriktsstyrelse.

Blekinge i behov av neuroteam

Publicerat av

Just nu genomför Neuroförbundet en riksomfattande kampanj för att förmå landstingen att inrätta speciella neuroteam. Även Blekinge deltar i kampen och samlar nu namnunderskrifter som ska överlämnas till Christel Friskopp, s, ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

” Vi vill att alla i Sverige som har en neurologisk diagnos (MS, ALS, Parkinson m fl), får tillgång till ett multidiciplinärt team (Neuroteam, MS-team, epilepsiteam, stroketeam etc).”, säger Billy Lannér, ordförande i neuroförbundets blekingeavdelning.

De patienter som har tillgång till ett neuroteam upplever sin livssituation och sina vårdkontakter mera positiva än de som inte har det och komplexa sjukdomstillstånd och livssituationer hanteras bäst av multidisciplinära specialistteam, enligt Neuroförbundets rapport från 2016 (Neurorapporten 2016 | Patienten och neuroteam).

Namninsamlingen pågår via nätet och på följande sätt informerar kampanjledarna Billy Lannér och Carina Mattisson besökare på Neuroförbundets hemsida:

” Billy: Hej! Så här ser kampanjen ut för Blekinges del. Har du några som du känner som skulle kunna tänkas skriva på digitalt? Hittills har vi fått in 169 namnunderskrifter och fler behövs. Detta handlar ju även om rehabilitering för att bibehålla funktionsförmåga osv.

Tyvärr är det så att människor hamnar mellan stolarna efter en stroke, ms diagnos Als Ep osv. Se den här kampanjen som en början till en opinionsbildning för att möta befolkningens förväntningar och tillgodose patienternas vårdbehov där en god balans måste hållas mellan den politiska viljan och den verksamhetsmässiga förmågan.

Det handlar om att styra kapaciteten till de områden där behoven är som störst. Det krävs både mod och handlingskraft att kunna genomföra nödvändiga åtgärder. Och man måste nog vara beredda på att i vissa lägen prioritera och fokusera på sådant som är allra viktigast.”

”Den här frågan betyder mycket för oss i Neuroförbundet och ju mer stöd vi kan få desto bättre”, säger Billy Lannér.

Här nedan kan du läsa mer om kampanjen. Den finns upplagd på Neuroförbundet Blekinges hemsida och det går att skriva på digitalt där.

https://www.halsokampanj.se/petitions/ett-fungerande-neuroteam-per-lanssjukhus-christel-friskopp-s

500 000 människor i Sverige har en neurologisk diagnos och neurologi är en gren av medicinen som behandlar sjukdomar i hjärnan och övriga nervsystemet (som stroke, epilepsi, multipel skleros, Parkinson, ryggmärgsskada, als och myastenia gravis).

 

Roger Fredriksson faller på eget grepp?

Publicerat av

Valet i Ronneby den 9 september kommer att bli en ytterst oviss tillställning och den som mest bäddar för det är kommunstyrelsens nuvarande ordförande Roger Fredriksson, m. Ovissheten skapade han när han för kort tid sedan berättade att han kandiderar till riksdagen. Det tolkas av många som att han har tröttnat på sitt kommunala uppdrag. Hela innevarande mandatperiod har alliansen varit helt beroende av Sverigedemokraternas röster och som det ser ut i dag kan den situationen förstärkas ytterligare.

I dag står det därför klart att Roger Fredriksson på grund av det osäkra politiska läget i Ronneby nu för egen del ikläder sig såväl hängslen som livrem. Jag menar att man inte på annat sätt ska tolka hans besked än att han vill ha en plats i såväl riksdag som kommun och helst lite till – landsting/region.

I det läget inställer sig en ofrånkomlig fråga – vilket uppdrag sätter han i främsta rummet? Han är andranamn på moderaternas länslista till riksdagen efter Annicka Engblom och kan knappast räkna med   att gå förbi Annicka med antalet personröster. Så känd är inte Fredriksson utanför Ronnebys kommungräns. Att moderaterna i röda Blekinge skulle öka med ett mandat ser jag som utsiktslöst.

Frågan har ställts internt till Fredriksson och då blev svaret – ”Då prioriterar jag kommunalrådsposten”. Det svaret betyder i klarspråk att han inte är intresserad av att bli oppositionsledare om valutgången skulle bli sådan.

Nu ska man inte stirra sig blind på vad nuvarande opposition (s, v, mp) kan åstadkomma i valet. S är splittrat internt på grund av maktstrid men hotet kan mycket väl komma från allians-familjen, nämligen centern som satsar stort. Kenneth Michaelsson är fortfarande hungrig och inte alls nöjd med att spela andrafiol.

Men Roger Fredriksson vill också hamna på valbar plats på landstingslistan som denna gång blir extra intressant eftersom landsting och Region Blekinge sammanslås med start 2019. Enligt samstämmiga uppgifter hamnar han utanför den möjligheten när han sägs hamna på någon av platserna 8 – 12 på moderatlistan.

Hur som helst, Roger Fredriksson har en stark ställning inte bara på lokal nivå inom moderaterna, där en utmanare saknas, utan har nu också befäst sin ställning när han seglar upp på deras riksdagslista som tvåa. I och med detta blir han också en mångsysslare. Härigenom spär partiet på kritiken som gör gällande att de har brist på kandidater. Roger Fredriksson faller på eget grepp när han signalerar att han inte kan tänkas arbeta lokalt om han skulle tvingas bli oppositionsledare. Sådan taktik lockar inga väljare.

Roger Fredriksson har naturligtvis ett personligt minuskonto. Han hastar fram ärenden utan att skapa politisk förankring och måste anses ytterst ansvarig för att många ärenden har återremitterats under de två senaste mandatperioderna. Ärenden har varit dåligt beredda på kommunstyrelsenivå och underlaget har därmed inte kunnat behandlas på fullmäktigenivå. Fredriksson är som ordförande i kommunstyrelsen ytterst ansvarig till att sådant material har passerat kommunstyrelsen och presenterats för fullmäktige.

När Fredriksson tillträdde som kommunalråd 2010 lovade han en mer öppen kommun som tidigare beskyllts för att ha det slutna rummets beslutsordning. ”Min dörr ska alltid stå öppen” var hans programförklaring. Men det var då, nu har stadshuset i stället blivit en allt mer tillbommad ”försvarsanläggning” i betong som blivit ytterst svårtillgänglig. Hans utrop 2010 att han alltid är tillgänglig för besök och samtal känns nu allt mer som en utopi.

Jag förstår mycket väl att säkerheten för personal måste säkras men Roger Fredriksson begick ett stort psykologiskt fel när han i bl a Svenska Dagbladet berättade om sin rädsla för övergrepp. På bilder kunde man bl a se honom krypa under sin bil för att leta efter sprängmedel. När kommunens ledare är så rädd blir också invånarna skrämda.

Den senaste felräkningen på 37 miljoner kronor i budgetberedningen måste naturligtvis sättas på Roger Fredrikssons ansvarskonto även om ekonomichefen agerade räddande budbärare och tog på sig skulden.

Den infekterade skolfrågan, som var nära att stjälpa hela allianssamarbetet, ska inte heller glömmas. I det läget skyndade Fredriksson och Michaelsson så snabbt att inte ens övriga i alliansen hann med. Informationsbehovet glömdes bort och ett extra blixtinkallat sammanträde fick lappa ihop trupperna.

Nej, Roger Fredriksson, man blir som politiker inte mer populär för att man ställer upp på tidningsbilder när mindre eller medelstora företag sätter en spade i marken. Det är handlingskraft som ger invånare trygghetskänslor som är allra viktigast i Ronneby för tillfället och där har Roger Fredriksson och alliansen misslyckats.

Hur idrott kan förblinda en stad

Publicerat av

Vad betyder ett lag för en stad eller mindre ort? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Frågorna ställs av författaren Fredrik Backman och han ger själv svaren i sin senaste bok – ”Björnstad”. Han är mest känd för romanen ”En man som heter Ove” (hans debutroman) som gavs ut 2012 och som också blev en mycket uppskattad film.

”Björnstad” är hans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.

Björnstad är en fiktiv mindre stad i skogen i norra delen av landet. Allt kretsar kring hockeylaget som kämpar för en uppflyttning i seriesystemet. Alla, allt från sponsorer, kommunpampar, ledare till 17-åriga pojkar som drömmer om att bli som han, ledaren som har vänt hem från ett proffsliv som till slut inte blev som han hade drömt om.

Naturligtvis är det ishallen som utgör centrum för drömmar och blir till ett maktcentrum som engagerar precis alla i den lilla staden. Det handlar om pengar från lokala företag och det handlar inte minst om kommunala intressen som i sin tur pressar ledare, spelare men också deras anhöriga till insatser utöver det vanliga. Ansträngningar av sådant slag kräver sammanhållning men skapar också spänningar och utanförskap.

Författaren sätter hela hockeysamhället på prov när han låter en skandal, ett övergrepp, ske. Det är då kraften i samhällets lojalitet gentemot stjärnan i laget ställs på kant och blir till en prövning för alla i den lilla hockeystaden. Vem står på vems sida och vad blir priset för en lojalitet som inte delas av den stora folkmassan som sätter föreningens bästa före allt annat.

Det är när skandalen kreverar som författaren ställer frågan – Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj.

Svaret finns i boken – Den betyder bara allt!

Den fiktiva handlingen skulle vi kunna finna i många av våra städer där allt liksom i Björnstad kretsar kring ett lag, företrädesvis ishockey. Ett lags uppgång och fall engagerar precis alla på orten. Kommunpampar, journalister, publik och inte minst sponsorer i form av företagsledare som i sin tur vill utnyttja laget för egna framgångar.

En klubbs verksamhet kan engagera så till den grad att den förblindar alla oavsett vad som händer och sker. Fredrik Backman skildrar detta på ett strålande sätt och jag ser redan fram emot andra delen i en av författaren utlovad serie om den lilla platsen med de stora drömmarna. Klart läsvärd roman som sätter fingret på en företeelse som lätt kan spåra ur om man inte ser upp.

Malin Norfall klarade inte gubbarna

Publicerat av

Det är många kommunpolitiker i Blekinge som nu vill överge det lokala arbetet för att i stället söka lyckan i riksdagen. Enbart i Ronneby kommun är det fyra som anser sig manade – Malin Norfall, s, Tim Svanberg, c, Roger Fredriksson, m, och Nicolas Westrup, Sd.

I dag ska jag uppehålla mig vid Malin Norfall och hennes eventuella möjlighet att nå riksdagen. Jag ska också ge en bakgrund till rubrikens innehåll.

Jag väljer att återvända till april 2012. Alldeles i början av den månaden gör Malin Norfall ett uppmärksammat uttalande i SVT:s Blekingenytt. Hon har precis slagit ut en s-veteran, Teo Zickbauer, och blivit vald till ordförande i Ronneby arbetarekommun och då när SVT väljer att presentera henne blir rubriken:

”Ny politiker tar strid”.

Jag skrev då i bloggen:

”En sådan rubrik skapar alltid ett visst intresse. Inte minst i Blekinge där allt färre politiker tar strid. Numera handlar det mest om att gå i försvarsställning. Men vem skulle hon ta strid med?”

Förklaringen kom i inslaget efter en stund:

”Socialdemokraterna har varit svaga i opposition. Vi måste bli mer synliga, förändra bilden av partiet. Det handlar mest om en massa äldre herrar. Vi måste släppa in unga”, tyckte Malin Norfall.

Där sprack liksom den uppblåsta ballongen. Striden ville hon således ta med sitt eget parti och de äldre herrarna, vilka hon nu kunde mena.

Frågan är minst lika aktuell i dag när hon nu väljer att överge den lokala politiken. Ingen av herrarna har försvunnit från arenan, inte heller blivit yngre, och nu blir det i stället Malin Norfall som väljer att ge upp och ta bakvägen ut.

Sanningen är att Malin Norfall har misslyckats totalt med föresatsen att föryngra och vitalisera socialdemokratin i Ronneby. Inte heller har partiet blivit mer synligt. Inte ens Malin själv har gjort något större väsen av sig eller fått utrymme i lokala medier.

Jo, vid ett tillfälle blev hon ett rubriknamn, dessutom på riksplanet, och det var när hon 2015 skulle bli mamma och förvägrades mammaledighet i sin egenskap av 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen. I övrigt har det varit tyst, förvånansvärt tyst, även i Sydöstran som brukar stå socialdemokratin nära. Sydöstran har i stället under hennes fem år i ledande position valt att torgföra moderaten, Roger Fredriksson.

Allt fler socialdemokrater, inte minst de äldre herrarna, har på senare tid allt oftare mer eller mindre kritiserat sin partiledare i Ronneby, Malin Norfall. Man menar att hon har haft svårt att samla styrkorna och detta har inneburit gnissel och dåligt samarbete. Även i fullmäktige har detta blivit allt mer synligt när Tommy Andersson, Bo Johansson och Jan-Eric Wildros varit de mest framträdande socialdemokraterna.

Malin Norfall har således haft fem år av stark motvind i opposition. Ett litet ljus i tunneln tycktes hon se efter valet 2014 då hon t o m dristade sig till att i ett utspel lova ett maktskifte. Hon lovade att presentera ett nytt namn som kommunstyrelsens ordförande. Hon pekade ut sig själv men fick se rivalen Roger Fredriksson knycka posten efter otaliga förhandlingsveckor.

Naturligtvis blir det också svårt för Malin Norfall, med sin dåliga exponering, att nå framgång i valet till riksdagen när hon ska tävla med andra mer belysta partikamrater från Blekinge, inte minst Heléne Björklund, Sölvesborg.

Mitt tips är att Malin Norfall blir utan riksdagsplats och får hålla tillgodo med regionala arbetsuppgifter.

Stort intresse för Bredåkra gård

Publicerat av

Gårdagens blogginlägg om Bredåkra gård lockade många intresserade.

Kan därför i dag komplettera med att det är Ronneby Musei- och Hembygdsförening som säljer skriften till det fasila priset av 80 kronor.

Jag bjuder nu också på några fler bilder bl.a. skriftens förstasida med historiska bilder. Mangårdsbyggnaden, förvaltarbostaden, som brann ner 1957 och ladugården som den såg ut före branden 1948.

Traktorer och hästar uppställda för fotografering på Ellegårdens ägor i Sörby, i dag industriområde.

Vidare en bild på gamla mejeriet med två lägenheter på övervåningen som användes av säsongsarbetare ända in på 1960-talet.

Nederst en bild på nuvarande ladugårdsbyggnad som tillkom efter branden 1948. De två sistnämnda bilderna ur mitt fotoarkiv.

Bredåkra gård under 400 år

Publicerat av

Gården har en anrik historia som sträcker sig från tidigt 1600-tal fram till i dag men den har genom åren också naggats i kanten av inte minst kommunala intressen men också statliga när F 17 anlades på tidigt 1940-tal.

När Ronneby kommun nu åter behöver mark för framtida byggnationer har Ronneby Musei- och Hembygdsförening påpassligt givit ut en skrift om nämnda gård. Den ägs i dag av Mats och Katarina Månsson som övertog den från kommunen 2006. Dessförinnan hade den även ägts av Kallinge kommun.

Det är föreningens Arne Enarsson som har sammanställt uppgifter från tidigt 1600-tal fram till i dag. Ett digert grundmaterial insamlat av Eric Pettersson i Kallinge Hembygds- och Folkdansgille har legat till grund för det som nu blivit en dokumenterande skrift.

Bredåkra gård har genom åren också haft ett betydande antal torp. Enligt uppgift ett 25-tal. I skriften får jag t.ex. äntligen namnet på torparen i Moabacken, Ola Svensson. När jag genom åren passerat torpruinen har jag ofta funderat på hur det kunde vara att leva just där. I Olas fall gick det riktigt dåligt. Hans jord ansågs allt för bördig och blev därför tvångsflyttad från torpet i Moabacken till betydligt magrare jord på nuvarande F 17:s markområde.

Emil på Vassatorpet är en annan torpare som inte minst vi som orienterade med Skogsvandrarna har hört talas om. Han har hävdat att han blev den siste torparen under Bredåkra gård och 1960 var arrendet 200 kronor.

Även orienteringsklubben Skogsvandrarna gynnades av ägarna på Bredåkra gård när föreningen i slutet på 1930-talet fick ta mark i anspråk vid Sänksjön för att där anlägga en klubbstuga. Föreningen fick fritt använda marken under förutsättning att skogen i markområdet inte kom till skada. Major George Nyblad hade undertecknat ett handskrivet ”avtal” den 29 juni 1943. Återfinns i boken ”Skogsvandrarminnen”.

Eftersom jag mer eller mindre har vuxit upp på Bredåkra gård med alla dess spännande sysslor är skriften en välkommen skatt. Gården, belägen endast några hundra meter från mitt barndomshem vid Bredåkra station, var en lockande plats att utforska med dåtidens alla djur och redskap

På gården bodde också en av mina bästa skolkamrater, fotbollsgeniet Kjell Johansson, Lill-Kjell kallad. De dagar vi inte rörde vid en fotboll måste vi ha haft mässlingen eller något annat viktigt förhinder. Vår dåtida fotbollsplan med en växande ek på mittplanen tillhör i dag svenska kyrkan. Kjells pappa var ladugårdskarl på Bredåkra gård och en av dem som fanns inne i ladugården när blixten antände den 3 augusti 1948. Jag var sex år då och minns dramatiken och branden som det tog en hel vecka att släcka.

Jag har också ett annat starkt minne av ännu en stor brand på Bredåkra gård. Det var när mangårdsbyggnaden brann ner 1957 på grund av ett glömt strykjärn. Sistnämnda händelse har jag fått berätta om i skriften som också innehåller berättelsen om Bredåkra skola där såväl jag själv som min far har varit elever, dessutom med samma lärare.

Nu går Bredåkra gård en oviss framtid till mötes när Ronneby kommun är i behov av mark för framtida byggnationer från Viggenområdet i Sörby till Bredåkra i norr.

Bilder: Tidig bild på mangårdsbyggnaden innan den moderniserades och fick ytterligare en vång. Brann ner 1957. Den låga flygelbyggnaden uppfördes på 1600-talet och förstördes också i branden.

Sten Håkansson, mångårig traktorförare och god vän till min familj. Här i arbete med skördetröska.

Bredåkra gårds arbetarbostäder. I huset närmast kameran växte min kamrat Kjell Johansson upp. Bostäderna är sedan länge rivna.