F 17 byter flottiljchef i juli

Det blir vaktombyte på chefsposten vid Blekinge Flygflottilj.

Lars Bergström som tillträdde 2014 ersätts nu av Tommy Petersson i dag stabschef vid Flygvapnets taktiska stab. Chefsbytet sker i juli, en månad innan flygflottiljen genomför årets flygdag för att bl a fira 75-årig verksamhet i Kallinge.

Tommy Petersson är väl förtrogen med F 17 där han var divisionschef åren 2008 – 2011. Han var operativ chef på Sicilien under Libyeninsatsen 2011 – 2012. Från 2014 var han sektionschef vid Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret. Petersson befordrades den 20 juli 2017 till överste och är sedan samma dag chef för Flygvapnets taktiska stab i Högkvarteret.

Makt viktigare än egna strategier

Varför har Kristdemokraternas besked, att ”man kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”, vållat näst intill politisk orkan?

Uttalandet är inte märkligt på något sätt. Det som nu har sagts rent ut på riksnivå handlar istället om politisk uppriktighet som uppenbarligen har varit så svår att klämma fram. Äntligen kan detta vara slutet på åratal av hyckleri.

Jag menar, att det Kd nu har sagt högt och tydligt, är vad som redan sker och har skett i många av landets kommuner. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, säger det också i dagens ledare:

”Alla partier har vid olika tillfällen valt att luta sig på SD för att få igenom sin politik”.

Jag väljer att ta Ronneby kommun som exempel. Den borgerliga alliansen hade i dag aldrig suttit vid makten om man inte haft stöd av SD. Men även i Ronneby har det hycklats och trots denna tydliga utveckling har media i Blekinge inte uppmärksammat vad som skett. Inte heller den s k oppositionen har i nämnvärd grad opponerat sig.

En förklaring till den uteblivna reaktionen är naturligtvis att SD i Ronneby spelat alliansen i händerna. Vem kan uttala kritik när kommunen uppenbarligen utvecklas och inte heller tror jag att väljarna bryr sig om vem eller vilka partier som står bakom en positiv utveckling.

Självklart har alliansens företrädare samtalat och förhandlat med SD innan ärenden har slussats genom den politiska beslutsprocessen. Att motsäga det påståendet vore att grovt förvanska verkligheten. Eller som Nicolas Westrup, sd:s gruppledare i Ronneby, hade uttryckt saken i en av stadshusets korridorer:

”Nu kan vi kohandla!”

Man kan säga att allt är förhandlingsbart, som MP en gång sa på riksnivå, för det handlar ytterst om att kunna behålla makten.

Daniel Suhonen, socialdemokrat och drivande kraft av reformisterna, ställer i dag en högst berättigad fråga till sitt eget parti:

Samma fråga kan i dag ställas i många kommuner där det finns ett väl utvecklat samarbete med SD för bara i ett fåtal fall har man varit så rak i sin redovisning som KD och Ebba Busch Thor nu är.

Ett citat av Tove Lifvendahl förklarar på ett lättfattligt sätt problematiken:

”Det hedrar Kristdemokraterna att de både ger upp de fåfänga försöken att bota tandvärken med en halsduk runt huvudet, och därtill visar väljarna och parlamentet vederbörlig respekt”.

 Naturligtvis kommer KD att vinna på att de nu offentligt meddelat att de bryter isoleringsstrategin i Sveriges riksdag. Partiet har redan nått höga höjder i opinionsmätningarna och mer kommer, men det i sin tur kommer också att gå ut över SD som kommer att tappa väljare till KD. Naturligtvis kommer attraktionskraften också att öka bland gruppen M-väljare, vilket också inflytelserika politiska kommentatorer är överens om.

”Tåget har gått”

Det har nu blivit allt tydligare att ”tåget nu har gått” för övriga partier som inte har orkat ta fram alternativa programlösningar för att hindra ett högernationalistiskt parti med tydliga rasistiska tendenser att få för mycket makt.  Det har varit en enfaldig taktik att inte tilltala eller se en politisk motståndare med sådana åsikter.  Den taktiken har tvärtom lett till att SD fått allt fler sympatisörer. Taktiken har lett till handlingsförlamning inom övriga partier, som det är dags att bryta nu om man inte vill att SD:s åsikter ska ta över landets politiska inriktning.

USA-filmare dokumenterar Gribshunden

Filmare från USA ska dokumentera det världsunika skeppsvrak som ligger utanför Stora Ekön i Ronneby skärgård. Filmteamet kommer till Blekinge denna vecka för att inleda sitt arbete.

Siiri Irskog, arkeolog vid Blekinge Museum men utlånad till Ronneby kommun under sex månader, berättade nyheten i samband med en föreläsning om Gribshunden i lördags eftermiddag.

Irskog  planerar just nu inför sommarens begivenhet i Brunnsparken. Fastigheten Kallvattenkuren ska nämligen bli platsen för en utställning om Danske Kungens flaggskepp ”Gribshunden” som förliste i Ronneby skärgård 1495. Utställningen ska ge besökaren en bakgrund men ska också berätta om hur framtiden för vraket ska kunna te sig och då bygger det på hur mycket av fartyget man egentligen kan bärga.

1495 utbröt en brand på skeppet vilket ledde till att krut ombord antändes och exploderade. Fartyget ligger sedan dess på nio meters djup och i sommar ska man försöka bärga det som återstår av fartyget.

Hittills har man bl a kunnat ta upp en galjonsfigur kallad ”Monstret” och också ett antal kanonrännor.

Vraket vid Stora Ekön upptäcktes på 1970-talet av lokala dykare som då inte visste något om fartygets bakgrund. Nu vet man hur unikt det är och nu hoppas alla att det ska gå att bärga det som återstår av fartyget som har legat Östersjöns botten i 520 år.

Vraket är redan världskänt och lär vara i bra skick tack vare Östersjöns bräckta vatten som har skonat det från nedbrytning.

Ronnebys politiska karta rejält omritad

Sune Håkansson berättar i dag om Ronnebys politiska karta. En tillbakablick visar att kartan de senaste 28 åren har ritats om rejält. Helt enkelt ett inlägg som bjuder på en högst intressant utveckling för vissa och en djupdykning för andra. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. I dag saknar partiet inflytande.

”Det var 1967, som Ronneby kommun fick sin nuvarande omfattning, genom sammanslagning mellan Ronneby stad samt Kallinge, Listerby och Bräkne-Hoby kommuner. Vår ”lilla vidgade” kallades också Ronneby stad. Först 1971 blev namnet Ronneby kommun.

Under de gångna 50-talet åren har den politiska kartan ritats om rejält. Fram till 1991 hade socialdemokraterna egen majoritet. Idag saknar S inflytande. Malin Norfall har nära nog lämnat kommunpolitiken, hennes oppositionella läggning tilltalade inte ”partivännerna”.

Centern var fram till 1985 det största oppositionspartiet. Sedan har det varit mest förlustval. Mandatantalet har aldrig varit så lågt som nu.

Vi jämför det valår, då respektive parti var som störst, med nuvarande mandatantal. I de fall då maxantalet mandat uppnåddes vid två val, redovisas det sista valet. Sd fick sitt första mandat vid valet 2002.

Parti   År    Mandat   Mandat nu

V       1998         6              2

S        1982       27            15

Mp    1988        3               1

RoP    2006       4               2

C         1976     13              4

Fp       1970       6              2

Kd       1998       3              1

M        2010      11             9

Sd        2018     13            13

Det är naturligtvis svårt att göra prognoser för framtiden. Många partipolitiskt obundna förutspår att Sd får än fler mandat nästa gång. Detta som en reaktion på att en del partier säger att de inte vill ha med Sd att göra. En upplevd otrygghet, som kommunen inte kan påverka så mycket, förstärker. Polisen är en statlig angelägenhet, men fler övervakningskameror är en kommunal fråga.

Alliansen kan leva på att Sd för tillfället helt verkar följa Alliansen, även i de fall då Alliansen gör en kovändning. De egna utspelen från Sd är få, utom i invandrarfrågor. Den tänkta byggnationen av en större skola är ett undantag. Där påtalar Sd, först av alla, att det är tveksamt att satsa ett par hundra miljoner kronor på att bygga om fabrikslokaler till skola. Åsikten tycks sprida sig alltmer bland invånarna.

Ett uttalande från Westrup, ledare för Sd i Ronneby, gör att vi nog kan räkna in Sd i alliansen. ”Numera kan vi kohandla”, yttrade Westrup häromdagen.

De mindre partierna har ett fåtal aktiva medlemmar. För Kd och Mp kan de aktiva medlemmarna räknas på ena handens fingrar. För övriga småpartier behövs båda händerna.”

Sune Håkansson

Eventuella kommentarer skickas till epostadressen nedan:

Dåligt ledarskap inte hela sanningen

Pressmeddelandet som kommunledningen skickade ut i dag på morgonen, om att man inte längre har förtroende för kommundirektören, Magnus Widén, skulle man nog filat en stund till på. För något mer urvattnat innehåll är det länge sedan jag hade anledning att ta del av.

Man skrev bl a:

”Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.”

Att uttrycka sig så luddigt utan att ange direkt skäl till att Widén inte längre har politiska ledningens förtroende är att ge massmedia en direkt startorder att gräva fram fakta. När man nu istället låter oppositionsrådet, Magnus Pettersson (s) i Sydöstran torgföra en av de tyngsta anledningarna, nämligen att beslut tagna av politikerna inte har verkställts, är det bevis på politisk omognad från den yttersta politiska ledningen.

Jag vet inte omfattningen av icke verkställda beslut men detta är ändå en så graverande uppgift att det i sig är snubblande nära en anledning till uppsägning. Detta borde kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson haft modet att peka på i pressmeddelandet. Det hade för oss väljare varit en tydlig anledning till att Magnus Widén nu skiljs från uppgiften att vara tjänstemannasidans högste chef.

Att Magnus Petterssons uppgift om icke verkställda politiska beslut äger sin riktighet kan man bl a utläsa av Roger Fredrikssons inlindade kommentar:

”De kommande åren måste vi långsiktigt rusta organisationen och verkställa de planer vi har.”

Att, som i Sydöstrans nätupplaga, blanda in kommunens alla förvaltningschefer som tycks sakna förtroende för kommundirektören, saknar betydelse vilket även Roger Fredriksson betonar att han inte vill kommentera.

Roger Fredriksson har säkert också dragit detta avgörande beslut i långbänk. Det är vad såväl politiker som tjänstemän vid olika tillfällen har antytt ända sedan fjolåret.

När Magnus Widén tillträdde sin befattning i Ronneby den 1 oktober 2013 hade han lämnat sina politiska uppdrag som moderat i Nykvarns fullmäktige och kommunstyrelse. Han hade då också lämnat ett uppdrag som vård- och omsorgschef i Sollentuna. Han är född 1955 och fyller i höst 64 år.

Det ska tilläggas att det var en enig kommunstyrelse som i dag på morgonen tog beslutet att inte förlänga Widéns förordnande som kommundirektör även om initiativet var Roger Fredrikssons i sin egenskap av ytterst politiskt ansvarig i Ronneby kommun.

Ronneby sparkar sin kommundirektör

Kommundirektör, Magnus Widén i Ronneby får inte förlängt förordnande. Det meddelas i ett extremt kortfattat pressmeddelande nu på tisdagsmorgonen.

Anmärkningsvärt är att hans mångåriga insats bara nämns med en enda kort mening. Hans ledarskap räcker dock inte till, enligt kommunstyrelsens beslut i dag. Nu blir han en i raden av omplacerade chefer som får nya arbetsuppgifter vilket i praktiken innebär att han blir utredare. Om han nu inte väljer att säga upp sig.

Nedan det kortfattade pressmeddelandet:

Pressmeddelande   •   Mar 05, 2019 10:11 CET

– Ronneby Kommun står inför nya utmaningar som kräver insatser av både ledning och medarbetare. Vi i den politiska ledningen uppskattar allt som Magnus har bidragit med, men ser att framtiden kräver ett nytt ledarskap med stort utvecklingsfokus, säger Roger Fredriksson, Kommunstyrelsens ordförande.

2019-03-05. Under dagens sammanträde med kommunstyrelsen beslutade den politiska ledningen att kommundirektör Magnus Widén förordnande kommer att upphöra.

Närmast ska Magnus fortsatta uppdrag i kommunen utformas och en rekryteringsprocess av en ny kommundirektör påbörjas.

Hockeyrink rustas upp men inte Ålycke

På grund av andra spännande uppdrag har tiden inte räckt till för att uppdatera denna bloggs innehåll. Men ser jag till vad som har hänt under denna period upptäcker jag att det är samma gamla frågor som ältas.

När jag t ex lyssnade in hemmakommunens (Ronneby) sammanträde med fullmäktige den 28 februari lät det som så många gånger dessförinnan. En lång stund debatterades äldreboendet Ålycke i Johannishus innan Ronnebyalliansen med stöd av Sverigedemokrater gjorde allvar av sin ”panikbromsning” och stoppade en upprustning av Ålycke. I samma stund hade Ronneby kommun ”Sparat” 50 miljoner kronor som nu istället kan användas till att rusta upp en annan förfallen byggnad – Soft Center Arena i Kallinge.

Arenan i Kallinge ska rustas upp för 32 miljoner och byggstart är planerad till innevarande månad. Men nu har det visat sig att även detta planerade bygge kommer att bli dyrare än vad man tidigare beräknat. Nya behov, som det heter, innebär att det behövs ca 9 miljoner kronor ytterligare. För att då citera ledande politikers senaste inlägg, att det gäller att få ut det mesta och bästa möjliga för pengarna, riskerar väl då rimligtvis även detta bygge att stoppas i likhet med Ålycke? Eller måste man här ge efter för en betydligt röststarkare grupp än de äldre?

Det har diskuterats tidigare, och kan mycket väl jämföras med debatten om Ålycke, att hade det inte varit bäst att bygga en ny hockeyrink istället för att lappa och laga? Bara en enkel fråga som allt fler har börjat ställa sig efter Ålycke-debatten. Det handlar om respekt inför invånares rätt till lika behandling.

Intressant är att äldrefrågorna är lagstadgad verksamhet i kommunerna. Dvs politikerna måste genomföra det som krävs inom det området. Fritidsfrågorna däremot är inte lagstadgad verksamhet för en kommun. Men – en ny hockeyarena får ju rubriker på ett helt annat sätt än ett äldreboende hit eller dit. Tyvärr kan medel som kunnat användas för äldre alltför snabbt användas för att finansiera  flaggskepp som isarenor.

Äldrenämnd kritisk till Ålyckebeslut

Äldrenämnden i Ronneby har tydligen för avsikt att införa diskussionsprotokoll i samband med sina sammanträden. Bra om avsikten är sådan eller ska protokollet från sammanträdet den 30 januari i år ses som en engångsföreteelse?

Jag ser det som positivt att vi skattebetalare kan få en mer detaljerad insyn av vad som diskuteras i nämnder och hur enskilda ledamöter agerar.

Från mötet den 30 januari får vi bl a veta följande:

”Nämndsledamot Agnetha Wildros (S) lyfter en diskussion om ombyggnation av Ålycke och ifrågasätter kunskapen om äldrefrågor hos kommunstyrelsens arbetsutskott när man stoppar projektet efter att nämnd, förvaltning och arbetsgrupp arbetat med projektet hela föregående mandatperiod.

Nämndsledamot Börje Johansson (S) ifrågasätter de siffror som framkommit i media och påpekar att verksamheten som bedrivs på Ålycke är lagstadgad, till skillnad från många andra projekt som finansieras av kommunen där man inte redovisar kostnader i media.

Ordförande Anders Lund (M) anser att det är beklagligt att kommunstyrelsens arbetsutskott sagt nej till Ålyckeprojektet utan att presentera ett alternativ, samt ifrågasätter varför man inte återremitterat ärendet till äldrenämnden för konsekvensanalys.

Nämndsledamot Malin Norfall (S) anser att beskedet avseende Ålycke är problematiskt eftersom kommunen ansvarar för platsgaranti och att projektet riskerar att bli dyrare i takt med att man väntar.”

Samtliga inlägg är intressanta, inte minst att kommunstyrelsens arbetsutskott t ex har struntat i att återremittera ärendet ”Ålycke”. Därmed har man bildligt talat kört över Äldrenämnden. Vilket nämndens ordförande, Anders Lund mycket riktigt påpekar men med andra ord.

Det var nämligen kommunstyrelsens arbetsutskott som plötsligt stoppade den omdiskuterade ombyggnationen av Ålycke i Johannishus. Nu vill man i stället bygga ett nytt äldreboende strax söder om ICA-affären men utan att ange tidsrymd.

Kinas hockeylandslag i Ronneby 1972

Internationell idrott har alltid haft en stor roll i Ronneby genom åren. Några exempel:

Swedish Cup i simhopp på Ronneby brunn med världseliten och Ulrika Knape.

Floyd Petterson med sina upprepade träningsläger, också på Ronneby brunn.

Vladimir Zabrodskys mångåriga tennisskola som startade 1966 och pågick i 50 år.

Orienteringsklubben Skogsvandrarnas utbyte med orienterare från dåtida Tjeckoslovakien med start 1965.

Förutom utbytet i orientering var det naturligtvis Arne ”Isen” Israelsson som var idésprutan bakom övriga mycket uppmärksammade arrangemang som gav Ronneby och brunnshotellet obetalbar reklam världen över.

När jag nu hör att japanska bandyspelare vill ha utbyte med Ronneby och Blekinges enda överlevande bandyklubb, Fredriksbergs BK, är det lätt att t ex minnas när vi 1972 kunde beskåda kinesiska ishockeylandslaget på plats i Ronneby. Kina skulle för första gången delta i ishockey-VM i Rumänien samma år och hade valt att ladda upp i Sverige.

Det arrangerades en turnering åt kinalaget som bl a mötte ett blekingelag på Brunnsvallen i Ronneby.

Naturligtvis var intresset på topp och jag fick som journalist på BLT chansen att följa lagets spännande vistelse i Blekinge. Vi hämtade laget med buss på dåvarande Bulltofta i Malmö. Laget inkvarterades på Ronneby brunn där också en trivsam fest arrangerades efter vänskapsmatchen.

Jag har fortfarande det röda (naturligtvis) programbladet kvar. I bladet finns samtliga spelare och ledare på bild där jag givetvis också har kvar deras unika autografer.

Deras ledarstab var imponerande. Det var överledare, bitr. ledare, generalsekreterare och sekreterare och tolk. De hade också egen läkare. Truppen var på totalt 27 man.

Matchen i Ronneby genomfördes fredagen den 25 februari och efter matchen delades det ut priser till bästa lagmedlemmar.  På bilden ovan ser vi målvakten Wang Ching-An (posttjänsteman) få pris av dåvarande ordföranden i Blekinge Ishockeyförbund, Nils Otto Olsson.

På bilden ser vi överledaren, Liu Ning, tolken, Liu Shih-Ching och Nils Otto Olsson.

En liten extra minnesbild från middagen:  Blekinge hade vid den tiden något som kallades ”Blekingeflickan” och som skulle ge reklam åt turistlänet Blekinge i olika sammanhang. I samband med middagen skulle naturligtvis ”Blekingeflickan” fotograferas med ett antal kinesiska hockeyspelare.

Tilltaget misslyckades redan när den förste spelaren skulle fotograferas.

När Blekingeflickan skulle lägga armen om den förste spelaren vred han på sig som en mask och tolken fick gipa in och förklara att det var helt otänkbart att bli fotograferad tillsammans med en kvinna, dessutom helt okänd.

Siffror bekräftar uttrycket gubbhylla

Kommunstyrelsens arbetsutskott i Ronneby, av mig kallat gubbhyllan, har föranlett en av ledamöterna att framföra kritik mot detta mitt uttryck. Han ogillar benämningen och anser att jag bör ha en mer positiv inställning till ledamöterna.

Kritiken är felriktad och missuppfattad. Jag gillar er som personer och även som politiker, men faktum kvarstår. Ni är enbart män i utskottet och det är illa. Det handlar inte om ålder.

För att reda ut begreppet har jag fått hjälp av nationalekonomen och politikern, Sune Håkansson att med siffror bevisa riktigheten i mitt påstående. Han har inte enbart studerat könsfördelningen i Ronnebys högsta beslutande organ utan också tittat på övriga kommuner i Blekinge.

Frågan var: Finns gubbväldet i Blekinges kommuner?

”Är det män eller kvinnor, som är mest representerade bland de tyngsta politiska uppdragen i länets kommuner? Ett sätt att mäta är att kolla kommunstyrelserna och kommunstyrelsernas arbetsutskott. Resultatet blev:

Kommun             Kommunstyrelsen            Arbetsutskottet

                              Män Kvinnor                     Män Kvinnor

Karlskrona             9          6                             5          2

Ronneby              13          4                             8          0

Karlshamn             8          7                             3          2

Olofström              9          4                             3          2

Sölvesborg            9           4                             2          3

Männen är i majoritet i kommunstyrelserna. I Ronneby är den manliga dominansen störst. I det mäktiga arbetsutskottet står Ronneby i en klass för sig. Därav har arbetsutskottet fått namnet Gubbhyllan.

Hur kan det bli så? Möjligen är det urvalssättet. Skulle vi be länets fotbollsklubbar nominera sin bäste spelare, skulle sannolikt, med den gamla uppställningen, det bli en majoritet av centrar och centerhalvor. Det var där man placerade de bästa. Det var sällan den bäste placerades som vänsterytter.

Ett lag behöver lite olika egenskaper. När partierna nominerar sin ”bäste” politiker, ibland de två bästa, blir det i Ronneby bara män. Det är ledsamt att man inte kan ha lite laguttagning över partigränserna. Kvinnorna behövs även i KSAU. Det borde i varje ”block” finnas åtminstone en duktig kvinna.

Pensionärsorganisationerna brukar påpeka behovet av äldre även på de tyngre uppdragen. I Ronneby finns två pensionärer med bland de 17 i kommunstyrelsen. En är Tomas Lund, SD. Det synes som om Tomas inte är nöjd ändå. Han petades från sitt skötebarn, äldrenämnden. Följden har blivit total frånvaro under de senaste månaderna, i kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

SD har förvisso många nya platser att besätta i nämnderna. Likväl har man en hård konkurrens mellan olika personer.

GUBBHYLLA

I många fall används begreppet gubbhylla om det gäng ”föredettingar”, som finns i många församlingar. De anser sig själva veta bäst, och hänvisar till hur man gjorde under ”den gamla goda tiden”.

En annan kategori på gubbhyllan är när man gör omorganisationer i kommunen. Då låter man ”di gamle” vara kvar med full lön, men på ett något oklart utredningsuppdrag.

Normalt välunderrättade källor säger att en sådan omorganisation är på väg i Ronneby. Nåväl, ”di gamle” kan behövas på utredningssidan. Det finns en mångfald utredningsuppdrag, som väntar på att verkställas.”

Sune Håkansson