Etikettarkiv: Kallinge

”Doven” – historisk vattenkälla

Publicerat av

Bredåkradeltat är ett av södra Sveriges största isälvsdeltan och av stor betydelse som grundvattenmagasin. Det är beläget under F 17:s hela markområde mellan Bredåkra, Hasselstad, Möljeryd och Kallinge samhälle. (Se karta)

Därmed fullt förklarligt att det fortfarande sipprar fram vatten vid ett antal källor söder om Bredåkra hed. Platsen var mellan åren 1886 – 1902 Blekinge bataljons övningsplats. Från 1902 ombildades Blekinge bataljon till Kungliga Karlskrona Grenadjärregemente som fortsatte att använda Bredåkra hed som övningsplats till 1905. Efter den tidpunkten användes heden endast som övningsplats under sommartid. Verksamheten i Bredåkra upphörde 1927. Under alla dessa år var dessa tre källor av stor betydelse för militären, både för matlagning men också för tvagning.

I dag kan man se hur man hade stensatt små kanaler som ledde vattnet fram till bassängen. En mycket fiffig konstruktion som vittnar om vattenkällans stora betydelse.

Vattenkällan var också i början av 1900-talet och fram till 1950-talet en plats där främst husmödrar(tvätterskor) låg på knä och klappade tvätt. Det var särskilt familjer bosatta vid närbelägna Björkehed och Häggatorp som utnyttjade platsen. I dag är källan bortglömd men resterna av en gjuten bassäng och en brunn minner om vad denna historiska plats har använts till. För Kallingebefolkningen har källan varit känd under namnet ”Doven”. Äldre invånare skrev namnet med å.

I dag finns det risk för att mista livet genom drunkning om man inte ser upp med ett ruttnat lock med löv över brunnen på platsen. Ingen vet hur djup brunnen är så det gäller att vara försiktig om man tänker besöka denna historiska plats.

Det fanns också ”klappmöjligheter” vid Flisebäcken och i Ronnebyån. I ån fanns en klappflotte som var förankrad med grova länkar och öglor i stora stenar intill åkanten. Klappflottens mått var 5 x 5 meter, berättar Ewe Nilsson i sin bok ”Kallingeminnen”

I boken ”Blekinge bataljon 1886-1902” utgiven av ”Kamratföreningen Blekinge Bataljon” beskrivs de tre källorna på följande sätt:

”De befintliga källorna ligga i träskartad mark omgivna av vattenväxter samt är mindre lätt åtkomna, men äga riklig tillgång på friskt dricksvatten av 7 graders temperatur.”

Ewe Nilsson, känd Kallingeprofil som bl a byggde upp Gjuterimuseet och räddade Kockums gamla modellada, överlämnade för många år sedan ett handskrivet manus till mig. I detta beskriver han sina minnen av exercisplatsen på Bredåkra hed mellan åren 1923 – 1928. Då elva år gammal.

Ewe berättar i texten om hur militären hämtade vatten i ”Doven” till matlagning och disk. Kokhuset låg bara ca 100 meter norr om källan.

Det berättas också att militären 1898 drog en ledning till vattenkällan varifrån man pumpade upp vatten till ett vattentorn utmed kaserngatans östra del i riktning mot Kallinge. Gatan som kantades av planterade lindar i tre rader (som står kvar än i dag) benämndes också lägergatan. Vattentornet bestod av en större tunna uppburen av fyra träpålar. Från detta torn försågs kaserner, officersmäss, sjukhus och kokhus med färskt vatten.

Vattentillgången på heden var annars ett stort problem för manskapet som inte fick tvätta sig i ”Doven”. Denna källa var endast förbehållen officerarna som t o m talade om att göra en överbyggnad vid platsen. Manskapet fick hålla till godo med andra naturliga vattendrag i närheten.

Från heden var det ca 1 km till Ronnebyåns vatten i öster och till Sänksjön i norr var avståndet 1390 meter. Tydligen noga uppstegat och mätt.

I litteraturen berättas att ”marken på heden utgjordes av ljungjord, sand och lera och föga gräsbunden och till en del utblandad med aska efter nedbränd skog och ljung. Därmed är renligheten svår att upprätthålla då dammet ymnigt intränger över hela kroppen.”

”Doven” var också under många år platsen där Kallinge SK:s fotbollslag tvättade sig efter svettiga och inte minst dammiga matcher på heden. När jag nu står vid källan med rinnande vatten från flera håll och sjunker ner långt över fotknölarna har jag svårt att ta in hur det egentligen fungerade och hur spelarna upplevde dessa enkla förhållanden.  Å andra sidan var detta det bästa som då kunde erbjudas.

Den treradiga lindallén finns fortfarande kvar efter att ha planterats utefter paradgatan i slutet av 1800-talet.

Att jag nu har besökt ”Doven” beror på att jag och några ytterligare personer har som mål att friska upp minnet och säkra platsens historia för framtida generationer. Vi har också genom ett medborgarförslag till Ronneby kommun föreslagit att heden ska återställas och förses med skyltar som beskriver platsens mångåriga betydelse. Vi har fått ett första svar som andas optimism.

Hör Rapp berätta om F 17:s uppbyggnad

Publicerat av

Inför Blekinge Flygflottiljs flygdag och firandet av flottiljens 75-åriga verksamhet den 25 augusti har jag tagit fram en inspelning som jag gjorde med flottiljens första chef, Torsten Rapp.

Det var inför flottiljens 40-årsfirande 1984 som jag lyckades locka Torsten Rapp till mikrofonen och jag har faktiskt hittat inspelningen i mina gömmor.

Han berättar bl a hur nära det var att F 17 hade placerats på bördiga Ramdalaslätten istället för i Kallinge.

Torsten Rapp var endast 38 år när han 1944 tillträdde som chef för F 17 och då som överstelöjtnant.  Överste blev han 1947.  Rapp var sjöofficer från början men blev 1960 chef för flygvapnet och redan året efter, 1961, utnämndes han till överbefälhavare. Rapp avled 1993.

Torsten Rapp blev också Blekinge Flygklubbs första ordförande när klubben bildades 1946. På den tiden var det enbart segelflyg och modellbygge som gällde.

Inspelningen som jag har kortat ner inleds med ljudet av en startande B 3 Junkers som var flottiljens första krigsflygplan. Därefter ett litet smakprov på hur F 17:s egen musikkår lät när flottiljen var ung.

När synden kom till Kallinge

Publicerat av

Det var tidigt 1970-tal i brukssamhället Kallinge. Tv-programmen kan man inte på något sätt påstå var speciellt lockande. Nyheten med två tv-kanaler hade folk redan vant sig vid. Hylands hörna var en gäspning och nu tyckte en man från Malmö att han ville bidra med något lockande för kallingeborna.

Han hyrde en gammal affärslokal på Bredåkravägen 39. I lokalen tänkte han locka med sexshow! Ingen då boende i Kallinge kunde förstå hur en gammal och övergiven mjölk- och speceriaffär kunde utgöra en lockande atmosfär till sådan verksamhet.

Jag hittade annonsen från den 7 januari 1972 när jag letade efter annat historiskt material och kom mycket väl ihåg dramatiken och uppståndelsen.

Efter att ett antal liknande annonser hade varit införda i lokaltidningarna var verksamheten i mjölkbutiken det klart dominerande samtalsämnet på orten. Intresset var stort men lockade en helt annan publik än vad arrangören hade tänkt sig.

Utanför lokalen flockades en hel rad med kvinnor, många äldre och gifta. De kollade noga vilka som kom för att ta en titt på danska miss Tollie och andra avklädda damer med intetsägande ”artistnamn”. Damerna utanför lokalen iakttog och antecknade bilars registreringsskyltar vilket snabbt medförde att endast bilar från Kronoberg dök upp runt husknuten. Män från Kallinge eller Ronneby hade inte en chans att ta sig förbi många vakande ögon.

Jag arbetade på BLT:s Ronnebyredaktion vid denna tidpunkt. En äldre kollega gjorde stora ansträngningar för att vi två skulle få bevista en strip-afton i de gamla affärslokalerna. Han ringde otaliga samtal till arrangören som inte visade något större intresse av att få besök. Kollegan gav inte upp och fick till slut grönt ljus. Vi skulle om en vecka få tillträde och vi skulle få fotografera. Två dagar före besöket sprack nyhetsbubblan; verksamheten skulle upphöra och anledningen lär ha varit de spejande tanterna.

Husmödrarna andades ut och det talades länge om den totala segern över syndens näste på Bredåkravägen 39.

Allt återgick till det gamla vanliga. Fotboll på Jernvallen, bio på Sagabiografen och möjligen någon enstaka resa ut till Ronneby för en filmrulle på antingen Centrum eller Röda kvarn. I januari 1972 var det ”En flicka på gaffeln” med Peter Sellers och Goldie Hawn som lockade och på Röda kvarn 6 desperados med Ernest Borgnine och George Hilton. Men så fanns det också en liten korvkiosk.

Den nedlagda mjölkbutiken var dåvarande Handelsbolagets filial. I dag finns det på samma plats en bilaffär men i en ny byggnad. Handelsbolaget bytte senare namn och blev Konsum. På bilden nedan hur butiken såg ut 1972.

Naturreservat Moabacken invigt

Publicerat av

Markområdet Moabacken strax väster om Kallinge har varit skyddat sedan 2012 men först nu har länsstyrelsen haft tid att märka ut ett antal stigar i området. Det är blå märkning som gäller och den finns på såväl stolpar som träd.

Du som nu blir nyfiken och vill testa den nya stigdragningen ska veta att den längsta varianten är ca 3 km. Du kan korta av och då blir sträckan avsevärt kortare. På vissa ställen är det lite ojämnt underlag varför du som är lite ovan vandrare ska ta det lugnt. Meningen är att stigarna nu ska formas av besökarnas steg.

Eftersom landshövding Sten Nordin är en upptagen man med många invigningar så har vi ett antal äldre Skogsvandrare (orienteringsklubben hette så) nu behagat inviga naturreservatet. Detta i all välmening men också för att stilla vår egen nyfikenhet. I området har vi alla i gruppen haft Moabacken som lekplats under vår uppväxttid.

Vandringen blev således till en riktig nostalgisk upplevelse med rika kommentarer till gamla torpställen, inte minst då Moatorpet som ligger utmed vandringsleden. På denna plats önskar vi också att Länsstyrelsen kompletterar med en skylt som berättar lite om människorna som en gång har bebott torpet. Det tillhörde en gång Bredåkra gård.

Strax söder om denna torpruin finns den gamla eken som förr beboddes av en och annan uggla. Nu vid uppnådd hög ålder är eken inte längre ett bekvämt tillhåll för en uggla. Nu är det betydligt mindre nedbrytare som har tagit över.

Invigningen avrundades naturligtvis med en kamratlig måltid. Denna intogs vid Skogsvandrarstugan intill Sänksjön där ett antal väl grillade korvar avnjöts. I väntan på grillningen genomfördes frågesport som behandlade områden som natur och dåtida resultat i ett antal orienteringstävlingar.

Oväntat möte med hjortflugor

Publicerat av

Det var under en vandring på Storemosse, en av Blekinges största myrar, som jag fick mitt livs första möte med en hjortfluga. En tämligen envis rackare som var svår att få bort från kind och hals. Den är hård och flat och vill gärna krypa in i ditt hår. Keps på är därför ett måste. En aggressiv typ som med vårt numera varma klimat håller på att breda ut sig även i sydsverige.

Det var vännen och dagens guide, Bertil Friberg, som berättade om hjortflugan eller älgflugan, som den också kallas, och som hjälpte till att plocka bort inkräktarna som var väldigt många.

Bertil berättade att flugan, som tillhör arten lusflugor, fäller sina vingar när den har hittat en lämplig värd. Den trivs företrädesvis i våtmarker som myrar och tjärnar.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet ska den här flugan vara tämligen sällsynt i södra Sverige men kan lokalt förekomma i större antal under varma somrar som 2002 och nu 2018.

Storemosse finns norr om Kallinge och är numera ett utmärkt utflyktsmål, men du måste vara tämligen van vid att vandra men också ha hygglig kondition. Underlaget är ojämnt och kan bitvis vara ganska blött. Efter årets extrema värme och torka är det nu tämligen torrlagt med stora sprickor mellan tuvorna. Ute på mossen växer nu allt mer träd. Små tallar har slagit rot men växer naturligtvis mycket sakta i denna miljö. Tallen på bilden är ca 30 år.

Den här mossen var under 1940 och en bit in på 1950-talet ett ofta utnyttjat bombmål för F 17:s dåtida flygplansflotta med bl a Saab T 18. Flygplanstypen fanns på F 17 under åren 1947 – 1956. Kockums Jernverk hade till uppgift att gjuta ”bomberna” som försågs med en mindre krutladdning. På den tiden var mossen betydligt mindre bevuxen varför dåtidens ”bomber” ligger på ett ansenligt djup.

Förutom bekantskapen med hjortflugorna kunde vi njuta av en riklig skörd med ståtliga Karl Johan. Dessutom bjuder alltid våra gemensamma vandringar på rika upplevelser och naturligtvis en och annan berättelse om flydda tider.

Vi i gruppen är gamla orienterare som tillhört anrika klubben Skogsvandrarna och som helt enkelt inte kan sluta med att vandra. På bilden Stig Lindström, Evert Oskarsson och Bertil Friberg.

Hjortfluga Lipoptena cervi. 4-5 mm lång; mörkbrun; har vingar, som avbryts då flugorna funnit lämplig värd.

Värddjur Älg, dovhjort, kronhjort, rådjur; ”anfaller” människor. Tämligen sällsynt i södra Sverige. Dock kan den dyka upp lokalt i större antal – som nu den varma sommaren 2002. Hanen kan ses flyga omkring i skogsmark, medan honan ofta sitter i toppen av grässtrå eller liknande för att invänta passerande värddjur. Larven förpuppas i marken, företrädesvis i mjuk och fuktig jord.

Namnförklaring Släktnamnet kommer från de grekiska orden lipo som betyder överge, lämna eller vara förutan, och ptero som betyder vinge, och avser vingautotomin. Artnamnet kommer från latinets cervus för hjort – vilket syftar på flugans värddjur.

Källa: Naturhistoriska Riksmuseet.

Sune Håkansson tänker helt fel om SD

Publicerat av

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, får i dag ännu en gång stort utrymme i Sydöstran när han upprepar sitt förslag att släppa fram Sverigedemokraterna till ledande poster.  Sker inte det kommer de att gynnas än mer i nästa val, är hans upprepade utspel.

Jag tycker att Sune Håkansson tänker fel och gör det väl enkelt för sig. I stället för att lägga sig platt för sd borde han ha satt sig på kammaren och varit självkritisk i sitt tänkande för framtiden; ”Vad har vi och övriga partier i alliansen, även socialdemokraterna inräknade, gjort för fel?”

En enda politiker i Ronneby har hittills varit självkritisk i sina kommentarer till valnattens resultat och det är Magnus Pettersson, s. Bl a har han i en intervju i Blekinge Läns Tidning sagt:

– Vi har varit ute extra mycket i Kallinge under valrörelsen. Många känner sig otrygga och missnöjda. Vi fick veta att många inte längre har förtroende för oss i Kallinge och det är ganska tydliga signaler som vi måste ta på allvar.

-Det har lagts för mycket fokus på säkerhetsvakter och kameraövervakning de senaste åren.

I Kallinge, Häggatorp har nu Sverigedemokraterna sitt starkaste fäste. I detta distrikt fick sd 40,5 procent i riksdagsvalet. I länet minskade socialdemokraterna med 11 procent medan sverigedemokraterna ökade med 10,6.

Naturligtvis finns det en förklaring till sd:s höga siffror i Kallinge. Orten ligger för nära stadshuset i Ronneby centrum men har ändå hamnat i politisk skugga. Det räcker inte att rusta upp en ishockeyrink och sedan slå sig till ro.

Eller är det så att den gamla bruksortsandan fortfarande lever kvar? Dvs att leva i en ganska stängd miljö där man inte tillät eller var van vid det som var främmande. Jämför t ex med Bräkne Hoby som inte har samma bruksbakgrund och där man aktivt gått ut ur stugorna och välkomnat nyanlända.

Allt för mycket fokus har lagts på människors säkerhet i centrum av Ronneby. Lägg därtill ivern att fylla Viggenområdet i Sörby, strax väster om centrum och strax söder om Moabacken som skiljer Kallinge från tillväxtområdet i Sörby.

Jag förstår mycket väl att Ronneby kommun behöver nya företag, och det har man fått, men man får inte glömma en hel ort som i Kallinges fall. Vem har brytt sig om deras otrygghet? Vem har kommunicerat deras kritik och behov?

Sverigedemokraternas framgångar borde redan tidigare ha gett alliansen och socialdemokraterna anledning att ompröva sitt tänkande och sätt att arbeta. Nu blev det en högersmocka och en spark i baken på alla när sd sopade golvet och blev det parti som missnöjda och bortglömda medborgare tog till för att visa sitt missnöje.

Naturligtvis är det ett riktat missnöje som sd nu rider på i ännu högre grad än tidigare. I Ronneby har sd inte visat någon större handlingskraft när det gällt att presentera konstruktiva idéer eller ens genomarbetade budgetar.

Alliansen i Ronneby har en ordentlig läxa att göra. Gör den i samarbete med socialdemokraterna som tycks vara det enda parti som hittills visat självkritiskt tänkande. Bygg på ett nytt och brett samarbete. Jag tror att Magnus Pettersson i s är mannen som har den styrkan och viljan.

Gammal transportplan snart verklighet

Publicerat av

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Segelflygare Åke har landat för gott

Publicerat av

Åke var stora grabben, 17 år, när jag som 15-åring första gången träffade honom. Naturligtvis skedde mötet på dåtidens naturligaste mötesplats mellan Bredåkra och Kallinge – gamla officersmässen på Bredåkra hed. Lokalen finns inte längre men den var under många år flitigt använd av flygintresserade ungdomar. Det handlade om modellbygge och det kretsade än mer om segelflyg som var det egentliga målet.

Åke Berglund, född på Luleå lasarett den 13 juni 1940 kom till Blekinge som 13-åring. När jag nu försöker minnas Åke och hans många gärningar internationellt är det för att han nu har lämnat jordelivet. Han dog för en vecka sedan omgiven av sin familj.

Åke var en man med många järn i elden. Ett gammalt uttryck som passar väl in på just honom. Han var så mycket mer än bara modellbyggare och segelflygare. Han utbildade sig tidigt till bil- och flygtekniker vilket förde honom till uppdrag runt om i världen. Han var också yrkeslärare inom detta yrke.

 

Sitt första internationella uppdrag genomförde han som 21-åring när han valde att FN-tjänstgöra med svenska flyguppdraget i Kongo 1961. Det uppdraget var för Åke starten på ett 45 år långt engagemang som biståndsarbetare i en rad länder. Han talade mest väl om Etiopien men nära efter placerade han Vietnam.

En av Åkes absolut bästa vänner i Etiopien var naturligtvis en gammal flygare som senare blev president. I början av 2000-talet återvände han med familjen till Etiopien på inbjudan av just president Girma Woldegiorgis i Addis Abeba. Därav rubriken i Bas Blekinge från den 5 juni 2008 där Åke gjorde reklam för Etiopien som turistland.

Girma var före sitt presidentuppdrag SAAB B 17-pilot inom flygvapnet som leddes av Carl Gustaf von Rosen 1946 – 1956. Presidenten gick då under namnet löjtnant Girma.

Åke var utbildad inom både segel som motorflyg och kunde se tillbaka på 2 500 timmar i luften. Hans många internationella resor som passagerare är naturligtvis oräknade.

Det var 1953 som pappa Göte tog det avgörande beslutet att överge Gällivare/Malmberget för en ny framtid i Blekinge. Göte hade en bror som var anställd vid järnvägen och familjen kunde flytta in i en banvaktstuga i Vedeby/Bubbetorp. Av detta blev det först start av cykelverkstad i Karlskrona därefter arbete vid Stålverket på Kockums i Kallinge varefter Göte på nytt startade ett åkeri i Kallinge. Vid den tidpunkten kunde Åke och hans familj flytta in i en nybyggd fastighet på Fårabacken i Kallinge.

Likt många andra ungdomar i Kallinge började Åke Berglund med modellbygge som 15-åring.  Därefter blev det segelflygutbildning. Noterbart är också hur Åke kom in på just mekanikerbanan. Det var helt enkelt så att pappa Göte ledde ner Åke till dåvarande Motorkompaniet i Ronneby för att han skulle få börja som lärling och så blev det också.

John Branje, välkänd lärare i dåtida Kallinge, var styrelsemedlem i Blekinge Flygklubb och det var han som fick Åke (rakt under Branje) att få luft under vingarna.

I september 2016 medverkade Åke vid Blekinge Flygklubbs 70-årsjubileum där han var en av många flygande veteraner med rika minnen. Vi är många som med saknad ser att Åke Berglund nu ytterligare har glesat ut segelflygsällskapet i Blekinge. Vi minns också hans stora insatser med klubbarbetet innan de internationella uppdragen kallade.

Sonen Mikael har naturligtvis ärvt flygintresset efter pappa Åke. På bilden nedan får en ung Micke instruktioner av pappa Åke inför en ensamflygning i Bergfalken.

Då small det i Kallinge

Publicerat av

När man letar efter en speciell händelse dyker det som regel alltid upp andra minnesvärda ögonblick. Ja, har man riktig tur kan man hitta såväl text som bild som skildrar samma händelse.

Jag gjorde en sådan upptäckt för några dagar sedan. Det gäller två händelser i Kallinge, den ena 1970 och den andra någon gång på tidigt 1970-tal. I det senare fallet kan jag kanske få hjälp av någon läsare med att få fram det exakta årtalet.

Även lokaltidningarna brukar då och då tillåta sig att blicka tillbaka på historiska händelser, senast i Blekinge Läns Tidning om det stora snökaoset i Blekinge 1968.

Därför ska du nu få ta del av två bilder som skildrar två smällar i Kallinge på tidigt 1970-tal. I det ena fallet hade jag riktig tur och fann ett helt referat. Det är hämtat ur Brandkårens verksamhetsberättelse för 1970 och jag citerar ordagrant: OBS! Undertexten till bilden tillkom när den skulle visas upp i tidningens skyltfönster.

”Måndagen den 23/2 kl. 11.00. Kraftig explosion i torkugn på spisverkstaden vid Kockums i Kallinge med åtföljande brand i färger och trassel m.m. Själva branden släcktes snabbt av tillstädeskommande brandmän som arbetar på avdelningen, med pulver och vatten.

Då Kallingekåren kom till platsen återstod endast eftersläckning och avspärrning av området i samråd med polisen. Explosionen åstadkom stor förödelse i verkstaden. Förutom att ugnen fullständigt trasades sönder och delar slängdes ut över verkstadsgolvet, blevo samtliga fönster på långsidan ett 50-tal uttryckta av tryckvågen.

Två man som arbetade vid ugnen ocvh den sprutbox som fanns intill, fingo lättare skador. Många blevo chockade av händelsen och arbetet på verkstaden avbröts för dagen.

I ugnen torkades och brändes delar till diskmaskiner sedan de plastbehandlats i sprutboxen. Det framkom senare under pågående undersökning om orsaken till branden, att den utsugningsventil som skall öppna sig i och med att dörren till ugnen stängs, inte hade fungerat. Därigenom hade explosiva gaser hopat sig i ugnen med explosion som följd. Ugnen var elektrisk. Skadorna uppskattades till c:a 50.000 kr.”

Vid tillfället arbetade jag på BLT i Ronneby och lyckades bli insläppt på Kockums för att ta bl a bilden ovan. På den tiden brukade vi inom media skämta om att det var lättare att komma in på F 17 än välbevakade Kockums Jernverk i Kallinge.

Small gjorde det också i början på 1970-talet när man byggde vid Nämndemansvägen i Kallinge. (Kalleberga) Det var ett sprängskott som gick ordentligt fel bland nybyggda villor. Jag lyckades också få till ett skott på platsen och förödelsen.

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Publicerat av

Ett medborgarförslag, undertecknat av tretton personer som vill bevara Kallinge och Bredåkra heds historia, har nu lämnats in till Ronneby kommun. Vår förhoppning är att fullmäktiges ledamöter rätt ska förstå vår vädjan. Här nedan kan du se medborgarförslagets innehåll.

Medborgarförslag Ronneby kommun

Kallinge 2017-12-13

Bredåkra hed – en plats värd att bevara

Bredåkra hed var under åren 1886 – 1902 platsen för Blekinge bataljons verksamhet. En rad byggnader fanns uppförda längs lindallén strax intill nuvarande flygstation – Ronneby Airport. Alla byggnader utom någon mindre husgrund är borta sedan länge men stora delar av den treradiga lindallén står kvar som ett minne över Blekinge bataljon.

Blekinge bataljon bestod av fyra kompanier, vilket betydde ca 300 man. Den byggnad som bevarades längst var officerspaviljongen som i folkmun fick benämningen officersmässen. Denna byggnad användes under många år av Blekinge Flygklubb innan den brändes ner av Kallinge brandkår som ett övningsuppdrag.

1923 restes en minnessten över Blekinge bataljon och placerades intill kaserngatan. Stenen är sedan många år flyttad till bataljonens gamla skjutvall och används i dag som F 17:s paradplats. På stenen står skrivet:

”För fosterlandets försvar vapenövade KUNGL BLEKINGE BATALJON åren 1888 – 1901 å Bredåkra lägerplats”.

Bredåkra hed som ligger mellan lindallén och Ronneby Airport har genom åren varit en omtyckt samlingsplats. Här utfördes bataljonens korum och var också en flitigt använd fotbollsplan som Kallinge SK utnyttjade. På platsen arrangerade Kallinge SK bl a ett antal idrottsmässor med dåtidens mest populära artister på plats.

I dag utgör denna plats ingen fröjd för ögat. Den används som lagringsplats för olika byggmaterial med stora grus- och jordhögar som inte utgör någon bra reklam för kommunen när byggresterna är det första som möter ankommande flygresenärer.

Bredåkra hed ägs inte längre av Ronneby kommun och ingick i ett större markbyte.

Medborgarförslag:

Undertecknade föreslår att Ronneby kommun återtar den markbit som tidigare utgjort Bredåkra hed med tillhörande lindalléer och återställer platsen på ett sätt som på ett värdigt sätt kan påminna om platsens dåtida betydelse ur svensk försvarssynpunkt. Träd bör ansas och gräsyta anläggas på platsen för Bredåkra hed.