Alliansens bondfångeri i Ronneby

När jag hör att alliansen i Ronneby, med som vanligt stöd av sverigedemokraterna, vill sänka skatten med tio öre (10) tänker jag på företag som med enkla knep vill sälja en svårsåld vara.

”Svara inom en vecka och du kan få ett armbandsur i present.”

Det är lätt att omsätta alliansens lockrop med tioöringen till ett försök att kanske rädda ett antal röster med ett sådant beprövat bondfångeri. Jag vill tro att Ronnebys befolkning och väljare är klokare än så och därför anser jag att alliansen missbedömer väljarkåren å det grövsta.

Väljarna vet att nämnderna går back med drygt 40 miljoner kronor och att personalkostnaden ska minska med lika mycket. Samma väljare vet att betydande summor krävs för att säkra vård, skola och trygghet. Det är verksamheter som dessutom är lagstadgade och inte kan viftas bort hur som   helst. Ändå påstår alliansens förespråkare att man har ordning på finanserna.

”Skattesänkningen har ett signalvärde”, har kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, sagt och han har också erkänt att sänkningen naturligtvis hänger samman med valet nästa år. Något annat hade gjort lockropet än mer bedrägligt.

Fredriksson har också sagt att man vill ge invånarna något tillbaka. Ja, hur mycket blir det då? Enligt alliansens beräkningar skulle det kunna handla om 200 till 300 kronor mer i börsen om du har en inkomst kring 25 000 kronor i månaden.

Men dessa pengar är redan, när lockropet uttalas på en presskonferens, uppätna av prisökningar. Största slukhålet är el- och bensinpriset som slår rekord. Swedbank har i dagarna visat att prisuppgången på el och drivmedel har ökat månadskostnaden för hushållen med flera hundra kronor i månaden. För de som bor i småhus i södra Sverige har därför boendekostnaden ökat med 1 600 kronor i månaden sedan januari i år.

Alliansen och sverigedemokraterna i Ronneby visar med sin ”skatteåterbäring” närmast ett förakt för väljarna med tanke på rådande prisökningar. Invånarna avstår nog gärna den s k skattesänkningen för att politikerna i stället ska satsa på skola, omsorg och trygghet.

Oppositionsledaren, Magnus Pettersson har inte föreslagit skattehöjning men han anser att 10-öringen är ett slag i ansiktet på välfärdshjältarna som slitit extra hårt under den långa pandemin.

”Ronneby har ett oansvarigt kommunalråd”, säger han vidare.

Jag tycker att det är väldigt milt uttryckt och jag tror definitivt att han har helt rätt när han tror att en skattesänkning är något som kommuninvånarna inte efterfrågar. Jag är tämligen övertygad om att alliansens tokiga utspel om skattesänkning kommer att i stället gynna oppositionen.

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera vad centerpartisten Kenneth Michaelsson slapp ur sig när 10-öringens lovsång hade nått takhöjd under presskonferensen. Han sa:

”Skattesatsen ska användas som ett dragspel i den kommande ekonomin.” Jo, enligt Sydöstran sa han så!

När reportern frågade om skatten kan höjas igen om behov uppstår blir det ett jakande svar. Men jag tror inte att centerpartisten behöver tänka på vad som sker efter valet. Då är inte Michaelsson med och styr. Han sitter någonstans och spelar dragspel och tänker på hur en 10-öring kunde förändra hans vardag.

Fler följer högmässan än fullmäktige

Mitt blogginlägg (se nedan) om den obefintliga och stoppade politiska debatten i Ronneby har fått Sune Håkansson, Ronnebypartiet att kommentera inlägget.

Till stora delar ger han mig rätt i min kritik, men anser samtidigt att han har försökt att genom insändare skapa debatt. Han skriver:

”Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo.  Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.”

I inlägget ger han prov på en rad frågor som borde vara föremål för en offentlig debatt. Bl.a. att Ronneby redan har räknat fel på åtskilliga miljoner.

”På Bengtbloggen uttrycks en rädsla för att vi är på väg bort från demokratin. Till stor del är jag beredd att hålla med. I andra fall menar jag att det finns förklaringar, som en gång var godtagbara.

Budgetsammanträdet var förvisso parodiskt. Åtminstone jag hade då förhoppningen att pandemin skulle gå över snabbare. För min del, om jag minns rätt, var det mest ett påpekande om att den befolkningsprognos som används, var för optimistisk. Jag fick rätt. Innebörden är att kommunen räknar med ca fem miljoner kronor i skatteintäkter, som aldrig kommer.

Jag har också påpekat att vården av våra äldre blir något tiotal miljoner kronor dyrare än budgeterat. Förklaringen är att införandet av LOV ger konsekvenser, som de styrande inte hade räknat med. Tomma platser kostar nästan lika mycket pengar som belagda.

Bengtbloggen efterlyser opposition. Äldreomsorgen är ett område, där jag har opponerat. Jag påstod dels att det skulle bli orimligt dyrt att bygga om Ålycke, dels att platserna inte behövs. Till sist höll kommunalrådet med om kostnaderna. Vad gäller platserna behövs dom förvisso inte, det finns gott om lediga. De styrande väljer dock att avveckla dels vårt nyaste boende, Ågårdsbo. Dels dras verksamheten ner på det relativt nyrenoverade Vidablick.

Min tes är att våra äldre helst vill bo kvar i det ordinära boendet, så länge det går. I andra hand vill man bo på trygghetsboende. Jag motionerade om att antalet lägenheter på trygghetsboendena skulle öka, så att våra äldsta kunde garanteras plats. Motionen avslogs. Det var inte så konstigt, ty Kommunala pensionärsrådet avstyrkte motionen, enligt förslag från SPF. Vill inte pensionärernas organisationer ha fler trygghetsboenden, så faller frågan.

Förvisso är jag förvånad över att massmedia, eller pensionärsorganisationerna, inte har skrivit en rad om att mer än hälften av de äldre i centralorten väljer Attendo.

Jag menar att jag trots allt har opponerat mer än någon annan politiker i kommunfullmäktige. Naturligtvis behöver inte detta vara enbart av godo. Dyrbar tid går åt. Andra politiker och kommuninvånare kan mena att jag inte tillför debatten något.

Min målsättning har varit att publicera tre insändare i månaden. Det har blivit så, trots att något inlägg har hamnat i papperskorgen. Jag tror att jag har publicerat fler inlägg än vad alla övriga fullmäktigeledamöter tillsammans har skrivit.

Jag håller fullständigt med Bengtbloggens påpekande om att den politiska debatten går på lågvarv. Redan före Corona hände det ofta att fullmäktigesammanträden passerade utan att omnämnas med en rad i dagstidningarna. Har jag förstått rätt är det avsevärt fler som följer högmässorna via datorn än som följer fullmäktigesammanträdena på nätet. Då sprids ingen kunskap, då kan man inte diskutera.

Slutligen: Idag räknar jag Sverigedemokraterna till Alliansen. SD får ofta stöd för sina förslag.”

Sune Håkansson

Lönesatsning för patientnära arbete

Försenad julklapp. Extra lönesatsning på 35 miljoner kronor.

Utöver en särskild bonus på 4000 kronor till medarbetare i Region Blekinge som har arbetat patientnära under coronapandemin föreslår Alliansen en lönesatsning på totalt 35 miljoner kronor extra i den kommande löneöversynen.

Pressmeddelandet i sin helhet:

  • Genom att avsätta 35 miljoner kronor extra i löneöversynen får medarbetare en långsiktig löneutveckling och inte bara i form av en engångssatsning. Det är en viktig åtgärd för att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna behålla och rekrytera medarbetare, säger Lennarth Förberg (M).
  • Lönesatsning ska användas till de medarbetare som arbetar där det är svårt att behålla, rekrytera och där vi idag använder hyrpersonal. Satsningen ger en positiv signal som bygger på långsiktighet och vi ser det som en investering för framtiden, säger Lars Karlsson (C).
  • Alliansens förslag till regionstyrelsen innebär att löneökningsutrymmet för 2021 utökas med 35 miljoner kronor, som ska fördelas i ordinarie löneöversyn och i samverkan mellan parterna, säger Erik Lindborg (KD).
  • Hälso- och sjukvården har ett högt kostnadsläge, men det har inte sin grund i att löneläget hos vår personal är högt. Så ett förstärkt löneökningsutrymme ska inte ses som en kostnadsökning, utan åtgärden förväntas snarare leda till positiva effekter, säger Nils Ingmar Thorell (L).
  • En framgångsfaktor för att minska kostnaderna för hyrpersonal är vår förmåga att behålla medarbetare och vid behov rekrytera. Därför är lönesatsningen i detta läge helt rätt, avslutar Emma Stjernlöf (M).

Sommarbrev från stadshusläktaren

Det har kommit ett sommarbrev från Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Han betraktar Ronnebys politiska skeende från stadshusläktaren. Han delar med sig av intressanta tankar som ni naturligtvis ska få ta del av.

Det mest intressanta, även om han har placerat den meningen långt ner, är hans grundtips att Sverigedemokrater och moderater bildar en styrande koalition efter nästa val!

På regional nivå, anser han, tillåts sd numera vara med och sätta dagordningen. Han syftar naturligtvis på sparförslaget på 400 miljoner som kom just från sd och som alliansen snabbt svalde. Däremot är det tyst från sd när det gäller Ronneby.

Han funderar också på varför lokaltidningarna har tappat intresset för de kommunala frågorna i Ronneby.

Nu till stadshusläktaren:

”Snart har halva mandatperioden gått. Man bör se både bakåt och framåt. Det konstateras att dagstidningarna nära nog har tappat intresset för de kommunala frågorna. Dessa behandlas sparsamt i de allt tunnare tidningarna. Några av sammanträdena i kommunfullmäktige har inte refererats med en enda rad.

Hur har ”Svensson” skött sig, frågade jag en gång en ärrad partiveteran, angående en nyvald. ”Han har inte misskött sig…å andra sidan har han inte sagt någonting”.

Så är det. Sitter man tyst, gör man inte bort sig. Det synes vara den strategin Sverigedemokraterna har valt. Knappast något sägs i kommunfullmäktige, förslagen i nämnderna är lätträknade.

Ty Sd har fördelen att rikssiffrorna ser hyfsade ut. I Sölvesborg har man ett Sd-kommunalråd. Utvecklingen där är ingalunda dålig. Man kan i andra kommuner inte ta Sölvesborg som ett avskräckande exempel. För den Alliansledda regionen går det illa, men Sd tillåts numera vara med och sätta dagordningen. Att utreda hur 400 miljoner kronor skall sparas är ett förslag från Sd.

För Ronneby går det inte bra. Befolkningstalet sjunker och SCB förutspår fortsatt kräftgång. Olika utvärderingar placerar Ronneby långt ner på listan. Nämnderna gör av med tiotals miljoner mer än vad som budgeterats. Det kommunala bostadsbolaget vägrar att följa kommunfullmäktiges direktiv. Centrum upplevs som alltmer öde.

I närtid öppnar Attendo sitt äldreboende på Kilen. Det är fler än Wildros (S), som störs av att kommunen drar ner antalet platser på Vidablick och hänvisar de äldre till Attendo. Generellt gäller att Wildros tillhör de mest kritiska i kommunfullmäktige. Han är avsevärt mer kritisk än sin gruppledare, som hittills valt att ligga relativt lågt. Men det kan ju vara en Coronaeffekt.

Förvisso kan mycket hända inför nästa val. Mitt grundtips är likväl att Sd och M bildar en styrande koalition. Det behövs inga större ommöbleringar för att man skall nå majoritet.

Mycket beror på hur de mindre partierna: Kd, L, Mp, Rp och V klarar sig. Det behövs inga större snedsteg för att några partier får lämna kommunfullmäktige. I en del fall är föryngringar att vänta. För Mp synes gälla regeln att politiker inte skall sitta för länge.

Sune Håkansson

Blir det S eller Sd som formar Ronnebys budget?

I dag är det dags att släppa fram Sune Håkansson, Ronnebypartiet med sina funderingar kring budgetarbetet som tycks mer snårigt och osäkert än på många år. Han är inte säker på att Roger Fredriksson och en splittrad allians lyckas bestämma årets budget. Det kan, spekulerar Sune Håkansson, antingen bli socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna som formar årets budget.

”Stundom kallas kommunfullmäktiges ledamöter för tyrannerna. Måhända upplevs de så, även i vår kommun. Detta inte minst då den samlade kommunalskatten ligger nära två procentenheter högre än riksgenomsnittet. För en normalinkomsttagare motsvarar detta ca 400 kronor i månaden. Vad får vi för pengarna, brukar frågan bli.

Det är inte mer än ett år sedan förra valet. Likväl finns det anledning att något påminna om resultatet då. I kommunvalet blev S störst och fick 15 mandat. Sd var näst störst med 13 mandat. M har 9 mandat. Det är ett bräckligt minoritetsstyre i kommunen. Roger Fredriksson har att försöka leda det hela.

Opinionssiffrorna svänger. För dagen torde Sd i vår kommun vara nära nog ikapp, om inte förbi. S har nära nog försvunnit från den politiska arenan. Nåväl, inför budgetarbetet tvingas de ut på plan. Likväl torde partierna snart börja tänka på livet efter nästa val. Sd blir alltmer rumsrent, kanske mest därför att de övriga partierna har närmat sig Sd:s uppfattning i invandringsfrågan. Frågan ställs alltmer på sin spets för Fredriksson och hans parti. Är det viktigast att komma överens med S, eller är det lika bra att komma överens med Sd? Risken finns ju annars att S och Sd kommer överens.

Ty budgetarbetet har redan visat den stora osäkerheten. Visst har de olika nämnderna i nära nog enighet visat på förslag till besparingar. När uppgörelserna har blivit kända, har nämndsledamöterna fått bakläxa. Detta synes gälla inom flera partier. Exemplet Kulturskolan, där Sd nu plockar poäng genom att påpeka att deras ledamöter i Utbildningsnämnden röstat fel, är på intet sätt ett undantag. Ty häri ligger också den demokratiska fördelen. När en nämnd föreslår besparingar, får medborgarna möjligheter att reagera.

Lagen säger att kommunen, något förenklat, varje år skall ha en budget där intäkterna är minst lika stora som kostnaderna. Det är alls inte svårt. Problemet är att följa budgeten. I år visar prognoserna på att kostnaderna är ca 30 miljoner högre än budgeten. Dessa måste sparas in inför nästa år. Därtill kan det försvinna trettiotalet miljoner i statsbidrag. Möjligen, men det blir alltmer osannolikt, tillskjuter staten lika mycket genom andra bidrag.

I förra budgeten fanns en plan för 2020. Då antogs att befolkningstalet i år skulle öka. Just nu ligger kommunen 200 personer lägre än vad som då antogs. Detta motsvarar 12 miljoner kronor! Hur spara dessa miljoner?

I många fall kan en nämnds politiker inte göra så mycket, åtminstone inte under innevarande år. Först framåt midsommar får man veta att budgeten inte håller. Då är det redan för sent att göra något. Folk är redan anställda.

Att spara på, exempelvis, socialbidragen är inte lätt. Det socialnämnden kan göra är att ge tjänstemännen order om att vara strängare i sina bedömningar. Bidragstagaren har då möjligheten att överklaga. Det finns inte många överklaganden i vår kommun, ännu färre som går igenom. Det antyder att kommunen ligger en bit från laglighetsgränsen. Likväl torde det vara svårt att nå politisk majoritet för en skärpning.

På motsvarande sätt är det inom äldreomsorgen. Äldrenämnden, och kommunfullmäktige, gör en bedömning om hur många hemtjänsttimmar, som kommer att utföras under det kommande året. Håller inte prognosen, får man tillskjuta mer pengar. Alternativet är, även här: Vi gör en hårdare bedömning. Samma resonemang gäller platserna på Himmet. Antalet avslag kan räknas på ena handens tumme. Under mina år i äldrenämnden var det inte någon, som föreslog hårdare regler. En viktig förklaring är att våra äldre ser Himmet som en sista utväg. Att flera av deras bekanta borde flytta till Himmet, håller man med om. Att det skulle gälla dem själva är otänkbart.

Dilemmat för äldrenämnden är därtill att kommunledningen, med moderaterna i spetsen, har beslutat att införa LOV även för Himmen. Som det ser ut nu, kommer Attendo att öppna 54 platser i slutet av nästa år. Följden blir en kostnadsökning på ca 15 miljoner kronor per år för äldrenämnden, såvida man inte, på något sätt, lyckas avveckla lika många platser på övriga boenden. Därtill talas det om lika många nya platser i Bräkne-Hoby. Jag menar att det rätta är att redan nu besluta om att avveckla LOV på Himmen.

Det bör påpekas att en del kommuner försöker spara genom att bygga trygghetsboenden, varigenom söktrycket till Himmen minskar. Ronneby gör tvärtom. För att spara bygger man inga trygghetsboenden.

Så några tankar om budgetprocessen. Den ena är att både utbildningsnämnd och socialnämnd har fått sparbeting, som framstår som omöjliga. Vad gör man då? Man ger upp! I båda fallen var deras förslag till besparingar dåligt genomarbetade.

Det andra är: En nämnd försöker ibland ”luras”, genom att inte komma med det bästa sparalternativet. I stället presenterar man en del ”omöjliga” alternativ.

När det, som nu, ser bedrövligt ut för Ronneby, liksom för många andra kommuner, är det då rimligt att lägga resurser på långtidsprognoser, innebärande stora investeringar och höga kostnader för driften? Ett stadsmuseum har man talat om i något årtionde. Är det inte lika bra att stryka projektet?

Sammanfattningsvis: Det ser illa ut för Ronneby. Jag menar att det är värre än så. För att undvika högre skatt torde det behövas en sammanslagning till en enda kommun i länet. Därtill, övergångsvis, också ett statligt stödpaket till utbildning och infrastruktur.

Visst, det kommer att bli en budget även denna gång. Men det blir en budget, som inte kommer att hållas

Debatten kommer att gälla: Är det inte nödvändigt att göra som en småländsk kommun, sänk arvodena till politikerna till den tidigare nivån? Är det försvarbart att ha den lägsta taxan i länet för maten till pensionärerna? Är det inte nödvändigt att få ner kostnaderna för maten till skolbarnen, idag ligger kostnaden 40 procent högre än i Karlshamn.

Den intressantaste frågan torde likväl bli: Lyckas Roger Fredriksson få majoritet för en budget, som någorlunda är styrd av alliansen? Alternativet är att det är socialdemokraterna och/eller sverigedemokraterna, som utformar budgeten.”

Sune Håkansson

Jakten på Almroths ersättare stoppad

I tisdagens (11.6) Blekinge Läns Tidning uppges att jakten på Lars Almroths efterträdare har startat. Det är regiondirektör Peter Lilja som har intervjuats och som berättar att man söker en person med driv, kunskap och erfarenhet och som kan entusiasmera.

”Vi behöver en hälso- och sjukvårdsdirektör som både kan jobba internt och leda och driva på strategier, men det handlar också om att kunna arbeta tillsammans med kommunerna och med närliggande regioner, säger Peter Lilja vidare.

Uppgifterna till trots så blev det aldrig någon start på rekryteringsprocessen. Den avbröts innan den ens hade börjat.

Det är en trovärdig källa som står alliansen inom regionen nära som uppger att rekryteringen har stoppats. Uppgiftslämnaren berättar att alliansen vid ett sammanträde i måndags sa stopp.

Först ska en utvärdering genomföras som gäller den administrativa chefsgrupp som Lars Almroth har byggt upp och som innehåller tio medarbetare.

Högt kostnadsläge

Det är ett högt kostnadsläge för dessa chefer som nu ska utvärderas. Lönerna för var och en av de chefer som ingår i ledningsgruppen ligger i kostnadsläget 95 000 – 100 000 kronor i månaden och det är denna kostnad som alliansen nu vill granska och utvärdera. Uppgiftslämnaren kan inte heller utesluta att det kan bli en helt annan lösning än att rekrytera en ny hälso- och sjukvårdsdirektör.

Alliansen menar att kostnaden för administrationen har skjutit i höjden och nu vill man undersöka om dessa pengar kan användas till sjukvården i stället.

Organisationen som bär Lars Almroths signum godkändes i fjol höstas och gick i skarpt läge vid årsskiftet 2018 – 2019. Det är denna organisation som alliansen nu vill se över och också minska i omfattning.

BLT: Okänsligt av Ronnebyalliansen

Det är inte enbart skattebetalare i Ronneby som reagerar över alliansens förslag att kraftigt höja politikernas arvoden till en sammanlagd kostnad av 2 miljoner kronor.

Ett provocerande utspel, skrev jag för två dagar sedan. I dag skriver BLT:s politiska chefredaktör, Anders Gustafsson bl a så här i sin ledare:

”Det är okänsligt av Ronnebyalliansen att höja arvodena och kostnaderna för politiken samtidigt som de anser att kommunens verksamheter ska jaga kostnader. Det skickar helt enkelt helt fel signaler till både de kommunanställda och till kommuninvånarna. En prestigelös allians inser sitt misstag och ändrar sig till budgetfullmäktige den 29 september. Den gör om och gör rätt.”

Läs hela ledaren här:
http://www.blt.se/ledare/ronnebyalliansen-gor-om-gor-ratt/

Nu tvingas vi betala för gamla synder

Det är med blandade känslor jag åser hur alliansen ska lösa urgamla ekonomiska problem inom landstinget Blekinge som nu vid årsskiftet ska ingå i nya Region Blekinge.

Tidigare har alliansen sagt att en skattehöjning är den yttersta åtgärden om ingen annan lösning finns för att åtgärda miljonunderskotten. Det hann bara gå 42 dagar så hade man snabbt kommit fram till att en skattehöjning på 60 öre är enda tänkbara lösningen. Då har man snabbt fixat fram 200 miljoner kronor.

Mest anmärkningsvärt är ett uttalande av Alexander Wendt, m, som förklarar skattehöjningen med följande ord:

”Nu när vi fått se verkligheten så är det nödvändigt med en skattehöjning.”

Ett uttalande som direkt föranleder två frågor:

Har de röd/gröna med socialdemokraterna i spetsen då mörkat alla årliga miljonunderskott?

Den andra frågan blir:

Vad har alliansen då i opposition under alla år hållit på med? Har ni sovit eller har ni enbart lutat er tillbaka utan att komma med förslag på åtgärder? Om alliansen varit påläst och haft verktyg i sin verktygslåda hade dessa nu snabbt kunnat omsättas i praktiken och vi hade därmed sluppit den nu föreslagna skattehöjningen. Vad jag vet har varken alliansen eller de röd/gröna i närtid föreslagit skattehöjning.

Redan nu har alliansen dessutom flaggat för fler framtida skattehöjningar medan man också har förkunnat att den nu föranstaltade skattehöjningen skulle vara högst tillfällig. Hur nu en skattehöjning kan vara tillfällig. Se kommentarer i den vägen som jag hämtat från inlägg på Facebook.

Redan när nya Region Blekinge fördes på tal var ledande politiker snabba med utfästelsen att den nya organisationen inte skulle innebära ett utökat antal politiker. Nu när verkligheten är här, ja, då handlar det om minst 12 avlönade regionråd eller fler dvs dubbelt så många som i tidigare organisationer.

-Men det ska inte bli mer kostsamt, har alliansens företrädare kommenterat. I nästa andetag höjer man skatten!

Det är viktigt för alliansen att nu peka på tidigare underskott för att få oss skattebetalare medgörliga. Samtidigt talar man stort och brett om att man ska infria gamla vallöften som t.ex. att öppna en närakut i Karlshamn. Eftersom den ska vara i drift dygnet runt krävs det personal som i sin tur drar kostnader i storleksordningen 40 – 45 miljoner kronor.  I denna satsning hade man kallt räknat med ca 20 miljoner i statsbidrag, men dessa lär utebli när en regeringsbildning ser ut att dröja.

En annan viktig fråga är hur alliansen har tänkt sig att få skattehöjning och andra åtgärder i sin kommande budget godkänd av socialdemokrater och sverigedemokrater. För att de sistnämnda ska kunna godkänna en budget får den, enligt vad sd tidigare sagt, inte innehålla några satsningar på kultur eller folkhögskolan i Bräkne-Hoby. Alliansen behöver sd:s röster för att ro sin budget i hamn, hur nu detta balansnummer ska gå till.

Så alla lovande och hotande rubriker om närakut och skattehöjning som nästan har lurat läsare och lyssnare att allt skulle vara klappat och klart får nog ändra uppfattning. Alliansen har gjort det lätt för sig i ett län som redan är tyngt av höga skatter och arbetslöshet. Och den skattesänkning som har utlovats till landets pensionärer på riksplanet äts nu snabbt upp i Blekinge om alliansen i nya Region Blekinge får sin vilja genomförd.

Tag del av kritik i dag framförd på Facebook:

Peter GH Enckel:

Har just nåtts av nyheten att den nya regionstyrelsen vill höja skatten 60 öre
I ett landskap med dålig utveckling och redan alldeles för höga skatter är detta naturligtvis förödande
Var finns viljan att utveckla verksamheter av egen kraft utan alla skattebetalares bidrag
Jag bara undrar?

Johan Sandberg: Det gick väldigt fort att komma fram till ”sista utvägen”… Detta bådar inte gott

Anders Olsson: Haha. En ” tillfällig” skattehöjning😀 Hur funkar en sådan?

Christoffer Lundin Ungefär lika tillfällig som momsen från 60 talet

Anders Olsson Det finns inget som är så permanent som tillfälliga skattehöjningar😳

 

 

Sune Håkansson tänker helt fel om SD

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, får i dag ännu en gång stort utrymme i Sydöstran när han upprepar sitt förslag att släppa fram Sverigedemokraterna till ledande poster.  Sker inte det kommer de att gynnas än mer i nästa val, är hans upprepade utspel.

Jag tycker att Sune Håkansson tänker fel och gör det väl enkelt för sig. I stället för att lägga sig platt för sd borde han ha satt sig på kammaren och varit självkritisk i sitt tänkande för framtiden; ”Vad har vi och övriga partier i alliansen, även socialdemokraterna inräknade, gjort för fel?”

En enda politiker i Ronneby har hittills varit självkritisk i sina kommentarer till valnattens resultat och det är Magnus Pettersson, s. Bl a har han i en intervju i Blekinge Läns Tidning sagt:

– Vi har varit ute extra mycket i Kallinge under valrörelsen. Många känner sig otrygga och missnöjda. Vi fick veta att många inte längre har förtroende för oss i Kallinge och det är ganska tydliga signaler som vi måste ta på allvar.

-Det har lagts för mycket fokus på säkerhetsvakter och kameraövervakning de senaste åren.

I Kallinge, Häggatorp har nu Sverigedemokraterna sitt starkaste fäste. I detta distrikt fick sd 40,5 procent i riksdagsvalet. I länet minskade socialdemokraterna med 11 procent medan sverigedemokraterna ökade med 10,6.

Naturligtvis finns det en förklaring till sd:s höga siffror i Kallinge. Orten ligger för nära stadshuset i Ronneby centrum men har ändå hamnat i politisk skugga. Det räcker inte att rusta upp en ishockeyrink och sedan slå sig till ro.

Eller är det så att den gamla bruksortsandan fortfarande lever kvar? Dvs att leva i en ganska stängd miljö där man inte tillät eller var van vid det som var främmande. Jämför t ex med Bräkne Hoby som inte har samma bruksbakgrund och där man aktivt gått ut ur stugorna och välkomnat nyanlända.

Allt för mycket fokus har lagts på människors säkerhet i centrum av Ronneby. Lägg därtill ivern att fylla Viggenområdet i Sörby, strax väster om centrum och strax söder om Moabacken som skiljer Kallinge från tillväxtområdet i Sörby.

Jag förstår mycket väl att Ronneby kommun behöver nya företag, och det har man fått, men man får inte glömma en hel ort som i Kallinges fall. Vem har brytt sig om deras otrygghet? Vem har kommunicerat deras kritik och behov?

Sverigedemokraternas framgångar borde redan tidigare ha gett alliansen och socialdemokraterna anledning att ompröva sitt tänkande och sätt att arbeta. Nu blev det en högersmocka och en spark i baken på alla när sd sopade golvet och blev det parti som missnöjda och bortglömda medborgare tog till för att visa sitt missnöje.

Naturligtvis är det ett riktat missnöje som sd nu rider på i ännu högre grad än tidigare. I Ronneby har sd inte visat någon större handlingskraft när det gällt att presentera konstruktiva idéer eller ens genomarbetade budgetar.

Alliansen i Ronneby har en ordentlig läxa att göra. Gör den i samarbete med socialdemokraterna som tycks vara det enda parti som hittills visat självkritiskt tänkande. Bygg på ett nytt och brett samarbete. Jag tror att Magnus Pettersson i s är mannen som har den styrkan och viljan.

Obegripliga utspel för att överleva

Aprilvädret bjuder för närvarande på tämligen behagliga temperaturer, men det finns fyra politiska partier i Ronneby vars medlemmar borde vara rejält svettiga. Jag tänker på Kristdemokraterna (1,61%), Ronnebypartiet (4,93%), Liberalerna (5,00%) och Vänsterpartiet (5,30%). Siffran inom parentes visar förra valets resultat i kommunvalet.

Naturligtvis tänker jag på den spärr som i årets val införs vid kommunalval. Parti som inte når upp till 2 % ställs utanför. Motiveringen till införandet av spärren är att det ska bli lättare att skapa majoriteter i kommunerna.

Flertalet av utpekade partier gör vad de kan för att hålla skenet uppe. Mest svettig och andfådd  offentligt tycks Ronnebypartiet och dess upphovsman Sune Håkansson vara. Hans utspel för några veckor sedan var så chockartat och sände sådana nödsignaler att jag först hade svårt att ta honom på allvar.

Vidlyftig respons i media

För att se det ur ett lokalt perspektiv fick Håkansson väldigt vidlyftig respons i media på sitt utspel. Men så var det också drastiskt. Han kunde tänka sig att låta Ronnebypartiet vara med och bilda en majoritet med Sverigedemokraterna! Redan i ett inlägg här i denna blogg i juni 2017 kunde Håkansson  t o m se SD bli så stort att det kan kräva rollen som oppositionsledare, dvs andre vice ordförande i kommunstyrelsen.  Med ett förbehåll – att man plötsligt i vissa frågor skulle bortse från SD:s syn på invandrarfrågan. Hur nu detta skulle vara möjligt?!

Han anser att en likabehandling av SD skulle tillföra kommunen mer kompetens. Han går så långt att han pekar ut frågor som äldreboendenas utformning och idrottsplatsernas placering inte skulle behöva kräva partipolitik. Här slår han onekligen knut på sig själv. Vilka andra frågor kan då anses vara opolitiska?!

Förändring har redan skett

I sin insändare till tidningarna, som även jag tillställdes, var Håkanssons budskap: ”Särbehandla inte Sverigedemokraterna”!

-Om var femte invånare i Ronneby sympatiserar med ett parti, är det orimligt och odemokratiskt att särbehandla partiet, fastslog Håkansson och förklarade vad han menade med att uttrycka följande:

-Till stor del har förändringen redan skett i vår kommun. Några viktiga förslag från SD har inte klubbats ner bara för att de kommer från SD. Däremot är det så att SD har varit inaktiva, deras förslag i exempelvis budgetfrågor har varit dåligt genomarbetade.

Med dessa meningar avslöjar Sune Håkansson, omedvetet eller högst medvetet, den tysta överenskommelse som varit rådande mellan SD och alliansen under nuvarande mandatperiod. I flertalet stora frågor har SD röstat med alliansen. Motprestationen har bestått av en plats i kommunstyrelsen för SD.

Med denna bild för ögonen står det därför klart att en röst på något av allianspartierna eller RP innebär att SD därmed stärker sin ställning i Ronneby fullmäktige. På annat sätt kan man inte tolka Sune Håkanssons utspel, ett utspel under galgen som borde glömmas, men det som sagts är sagt och bäddar för en ytterst kaosartad valrörelse.

Är det t o m så illa att Håkanssons utspel ska ses som ett sätt att avslöja alliansens spel under täcket med SD för att han själv i sin egenskap av ordförande i äldrenämnden anser sig överkörd av kommunstyrelsen i några få viktiga frågor som förfrågningsunderlaget för LOV:en inom särskilda boenden eller upprustningen av Ålycke i Johannishus.

Jag kan tyvärr inte utesluta att det kan vara på det sättet.

Det sägs att Ronnebypartiet är delat i sin uppfattning om Håkanssons utspel. Vad säger t ex Anna Carlbrant, partiets gruppledare, som fram till nu har haft rakt motsatt uppfattning om SD:s nu påtalade förträfflighet. Skulle hon i vissa frågor verkligen kunna blunda för SD:s syn på invandrarfrågan. Jag har svårt att tro det.