Varannan senior beredd byta parti

Jag träffade en politiker i går. En ganska oprövad. Han är tämligen ny men ska nu ge sig hän för större uppgifter. Han kommer att återfinnas på kommunlistan i Ronneby.

Redan nu, ca 6 månader före valet den 9 september, hade han kryss (personkryss) i blicken.

-Jag får väl ett kryss av dig!?

– Vad får jag då av dig, var min snabba motfråga.

Hans ansikte sken upp och följdes av ett skratt, men inget svar.

Nu var vår position en aning svår med mycket folk omkring oss. Hög ljudvolym dessutom. Att i den stunden försöka inleda en dialog om partiers olikheter hade varit svårt för att inte säga omöjlig.

Men vid närmare eftertanke hade det kanske ändå varit ganska lätt. Jag menar, det är verkligen inte mycket som skiljer svenska partier åt när det gäller deras s k hjärtefrågor.

Det handlar om trygghet och lag och ordning fast med lite olika formuleringar, lek med ord. Naturligtvis är en av de fåtaliga frågorna integration eller med tillägget migration. Ett enda parti nämner bland de viktigaste valfrågorna vården om man nu inte ska placera värfärd som ett övergripande samlingsbegrepp.

Vid en av flera kartläggningar som visar vad partierna brinner för visar att det är jobben, klimatförändringar, jämlikhet, integration, Sverige får inte klyvas, skolan, äldres rättigheter och samhället i stort.

Men det är inget parti som direkt sticker ut, i varje fall inte inför riksdagsvalet vilket brukar vara normgivande för samtliga val.

Jag kunde också ha talat om för politikern, om han inte redan vet, att jag tillhör valets betydande maktgrupp, nämligen personer som är 65 år och äldre. Vi är nästan två miljoner och en enkät genomförd av SPF Seniorerna har visat att varannan senior är beredd att i år byta parti. Detta i sin tur betyder att ca 1 miljon seniorer kommer att leta efter och rösta på sakfrågor som berör deras välfärd och inte på förutbestämda partier.

I sammanhanget ska jag inte undanhålla er opinionsmätningen ”Bäst parti” genomförd av Novus som visar hur väljare ser på partiernas politik i olikas sakfrågor.

I den mätningen kvarstår sjukvård som viktigaste sakfrågan. Integration och invandring har klättrat från tredje viktigaste sakfrågan till en andraplacering. Utbildning och skola går från att ha varit näst viktigaste sakfrågan till en tredjeplacering. Lag och ordning ligger kvar på fjärde plats.

Men som sagt, det är vad vi väljare anser är viktigt men det är många som vill bestämma vad som ska bli de viktigaste valfrågorna i år, nämligen journalister, medborgare och de politiska partierna. Vi får se vem som vinner.

Vrickning ledde till ömma röda tår

Tänk vad en vrickad fot kan åstadkomma. Trots sin blålila färg sågs den ändå som enbart blå och det innebar att någon som kallade sig ”en sjuksköterska och en kurator” på grund av detta såg rött och spydde galla.

Man tyckte att den vrickade foten satt på fel person. Denna gång råkade foten tillhöra en moderat politiker, dessutom landstingspolitiker och sådana ska tydligen placeras sist i kön om de över huvud taget ska tillåtas besöka länets akutmottagning i Karlskrona.

Foten 1

Hur som helst – vrickad fot eller vrickad debatt – har fram till nu resulterat i 5 insändare (BLT, Sydöstran), en artikel (Sydöstran) och en ledarkommentar (BLT).

Det handlar om landstingspolitikern och moderaten, Lennarth Förbergs vrickade fot. På Facebook beskrev han det mottagande han fick som patient på akutmottagningen i Karlskrona. Inlägget resulterade i 370 delningar, 500 gillanden och 180 kommentarer.

Jag citerade Lennarts hela inlägg i min blogg den 14 maj och publicerade dessutom en bild på hans ömma fot. Därefter tog debatten full fart.

En anonym insändare med signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” publicerades i Sydöstran den 17.5. En i flera stycken unik insändare därför att den präglades mer som som ett politikskt inlägg än som en medicinsk- och sjukvårdsinriktad kommentar. Moderaternas syn på sjukförsäkringen var bl a målet för det hatiska inlägget.

Fot 3

Insändaren gav också Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på BLT, anledning att i ett ledarstick göra en satirisk kommentar med rubriken – ”Länets mest delade fot”. Hon skrev:

”Får man egentligen åka till en akut med stukad fot eller ska man linda den själv? I synnerhet om man är landstingspolitiker?”

Den starkt politiserade insändaren har varit publicerad i såväl Sydöstran som BLT och har i båda fallen bemötts av Lennarth Förberg. Han har bl a svarat så här:

” Jag gnäller inte över min stukade fot, den gav mig en inblick i hur det är att vara patient”.

Förberg har också, skriver han, svårt att förstå varför ”En sjuksköterska och en kurator” öser så mycket hat över honom.

Fot 2

För mig är hatet och den starkt politiska vinklingen i insändaren ganska självklar. Det är helt enkelt svar på hur Lennarth Förberg avslutade sitt inlägg på Facebook och som jag ordagrant citerade i denna blogg. Jag upprepar citatet:

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Jag känner igen ordval och sättet att uttrycka sig i insändaren och signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” kan i varje fall inte lura mig. Signaturen borde rätteligen ha varit en helt annan men då hade det för läsaren varit betydligt lättare att förstå att det handlade mer om ett politiskt svar än ett inlägg om en stukad fot i högläge.

Akut sjuka Landstinget Blekinge

Lennarts

Här ska ni få ta del av en i dagarna akut upplevelse. Jag ska helt utan kommentar, jo en – strax, låta landstingspolitikern Lennarth Förberg, m, berätta om sitt besök på akuten i Karlskrona. Ett besök som blev till två men ändå utan att ha fått någon vård eller att ens ha fått träffa en läkare.

Hans berättelse är chockerande och borde ge den yttersta politiska ledningen skamkänslor och rodnande kinder. Nu är Lennart själv ledamot av landstingsstyrelsen men kan som en av oppositionen ändå inte påverka tagna majoritetsbeslut.

Min kommentar: Jag och övriga blekingar som också har liknande erfarenheter av blekingsk sjukvård (inte personalen som pekas ut) måste vara kritiska till att så få beslutande politiker gör studiebesök på akuten för att med egna ögon se problemen som drabbar allt fler.

Hans inlägg på Facebook har resulterat i 200 delningar, 306 gillaklick och 104 kommentarer.

Här följer Lennarts upplevelse:

”En berättelse ur verkligheten om akuten i Karlskrona. 11 maj 2016

Söker efter tvekan till akuten för stukad fot. Provar först att ringa till sjukvårdsupplysningen men det är en halvtimmes telefonkö så det lägger jag ner. Leden är svullen och större än fotbladet och det gör ordentligt ont. Jag har stukat mig förr men nu känns det annorlunda och värre. Lite orolig är jag när jag linkar in på akuten kl 18. Röntgen klar kl 19. Under de följande tre timmarna händer ingenting. Tiden stannar. När man blivit inskriven får man sitta i timmar på en stol i väntrummet. Ingen smärtlindring, ingen fixering, ingen möjlighet till högläge. Det sker helt enkelt ingen vård förrän läkaren kommer och om han eller hon inte kommer så händer inget alls.

Genomströmningen är endast nio patienter per timme. Några får träffa läkare men ortopedpatienter får vänta. Nattskiftet går på och meddelar kl 22 att det finns två ortopedläkare och att båda är upptagna i operation. Inget besked om väntetid eller turordning. Besked att det kommer att dröja till kl 03 innan vi blir behandlade. Cirka tio patienter som väntat i flera timmar lämnar. Några kör till Kristianstad. Jag var inte sjukast. Bland de som fick åka hem igen utan någon vård var en man med axeln ur led, barn med skadade fingrar, en man som hade skurit sig och behövde bli sydd och en handfull stukade leder som åtminstone hade behövt fixeras och få smärtstillande. Eftersom jag redan väntat i fyra timmar gav jag också upp.

Jag bad om ett par kryckor så att jag i varje fall kan ta mig hem och fick köpa två för 100 kr. Det är billigt, blir jag upplyst om, eftersom vårdcentralen tar 100 kr styck.

Men jag har fortfarande inte fått besked om vad röntgenbilderna visar och hur allvarligt skadad jag eventuellt är. Ringer därför ortopedmottagningen morgonen efter. Ingen läkartid kan jag få, vare sig på mottagningen eller per telefon.

Åker därför tillbaka till akuten och anländer kl 12:40. Det är två nummer före mitt. Ropas in efter en halvtimme. Inskriven och klar 13.20. När jag väntat i ytterligare en timme ger jag upp och går hem kl 14:20, återigen utan att ha fått träffa en läkare eller fått någon vård, bedömning eller råd.

Jag konstaterar efter sammanlagt nästan sex timmars väntan att det inte fanns någon vård att få. Ingen har ens tittat eller känt på min fotled.

Observera att ovanstående inte är kritik mot dem som tjänstgjorde på akuten vid detta tillfälle. Jag blev vänligt och korrekt bemött. Min erfarenhet är att kvaliteten på vården är god. Om man får någon. Akuten fyller inte sin funktion. Problemen är dåliga rutiner, för lite resurser och brist på styrning.

Jag förstår att det kan komma mycket patienter med ambulanserna och att man kan behöva stänga akuten för övriga patienter. Varför inte ringa till akutmottagningarna i Kristianstad, Växjö eller Kalmar och kolla läget där och berätta det för patienterna? Varför kan inte en läkare ringa upp när han senare tittat på röntgenbilderna och ge ett utlåtande? Varför kan man inte bli inbokad på vårdcentralen eller mottagningen redan på akuten? Det är inte OK att bara sända hem patienter mitt i natten och hänvisa till vårdcentralen i morgon.

I landstingsfullmäktige den 11 april hade jag en interpellationsdebatt angående akuten med Christel Friskopp (S). Hon är landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor och ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset. Hon sa att på akuten får man i medeltal träffa en läkare inom en timme vilket inte är sämre i Blekinge än i andra län. Vidare sa hon att det är upp till professionen att lägga upp rutinerna. Allt är så bra som det kan vara och det finns inga ambitioner att göra det bättre. Antingen ljuger hon eller också har hon helt enkelt igen koll.

Skälet majoriteten angav för att stänga akuten i Karlshamn var att det inte gick att manna upp med läkare så att det kan kallas för akut. Jag tycker inte att akuten i Karlskrona heller verkar tillräcklig bemannad med läkare.

Blekingarna förtjänar bättre vård och de ska kunna känna sig trygga att om något händer så finns det vård.

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Lennarth Förberg

Obegripligt uttalande av miljöpartiet

Klipp BLT

När bilden ovan på ett pressklipp från BLT den 18 oktober 2014 dammades av på Facebook i helgen kom det ett märkligt uttalande från Thomas Nihlén, Miljöpartiet. Uttalandet som egentligen är obegripligt visar hans och miljöpartiets syn på vad ”den nya framtidens hälso- och sjukvård med programplan och strategier” ska innehålla för Blekinges del.

Så här skriver han:

”MP deklarerade mycket riktigt att vi ville se en ny utredning kring ”Framtidens hälso- och sjukvård. MEN observera att det vi krävde var en utredning som fokuserade på vårdens innehåll, primärvårdens roll och samabetet med kommunernas vård och omsorg, detta saknades helt i de utredningar och underlag som beslutades 2014. Vi har som parti aldrig tagit ställning för ett sjukhus eller en ny utredning av sjukhusbyggnader. Det beslut som ska fattas av fullmäktige nu på måndag, den Nya Framtidens hälso- och sjukvård med programplan och strategier uppfyller MP:s politiska ambitioner som vi deklarerade inför och efter valet, till fullo.”

Thomas Nihlén leker med orden och försöker glida mellan blindskären för att inte stöta sig med majoritetsstyret. Självklart vill väl alla – och alla partier – att vårdens innehåll ska ha en hög kvalitet. Det är precis det som diskussionen om ett nytt sjukhus handlar om. Ett nytt sjukhus har överlägset större möjlighet att uppfylla kraven på den ”Nya framtidens hälso- och sjukvård” i stället för att fortsätta driva verksamheten i ett gammalt, nedslitet och trångt sjukhus. Hur mycket kan politiker blunda för fakta ? Att tala om framtiden och samtidigt välja bort ett nytt sjukhus som alternativ är ett politiskt lågvattenmärke.

Vårdens innehåll hänger nämligen ihop med byggnaderna.

Fortsatt vård i trånga och i många fall utdömda operationsutrymmen på en byggarbetsplats, är vad som väntar länets framtida patienter..

Majoritetens envisa inställning till att lappa och laga har i stället mer och mer handlat om ekonomi och INTE om vårdens innehåll. Däremot har förespråkarna för ett nytt sjukhus framför allt använt argumentet; bättre vård.

Ekonomiska experter har visat att ett nytt sjukhus blir såväl billigare som effektivare än att lappa och laga på befintliga sjukhus. Så här skrev ekonomerna:

”Att driva ett sjukhus i förhållande till två är ett billigare alternativ. Ett sjukhus innebär lägre personalkostnader då transporter inte behövs, lägre driftskostnader, behov av färre kvadratmeter och mindre behov av medicinteknisk utrustning. Ett nytt sjukhus betyder smartare energilösningar.”

När landstingsdirektör Lilja presenterade sin utredning kring renoveringarna visade den på 4,5 miljarder kronor. Nu liggande inriktningsbeslut omfattar bara tre miljarder, vilket har inneburit att denna beräkning redan har överskridits.

Självklart måste ett nytt sjukhus finnas som alternativ till de beräkningar som gjorts kring att lappa och laga länets två sjukhus som vid en ny regionindelning riskerar att nedgraderas till två sjukstugor. Är det detta som majoriteten kommer att kalla ”Nya framtidens hälso- och sjukvård”?

I Värmland är man smarta, där invigs i kommande vecka ett nybyggt operationscentrum vid centralsjukhuset i Karlstad.

Redan har 3000 besökt nybygget. Noterbart är att ingen socialdemokrat eller miljöpartist från Blekinge har intresserat sig för framtidens hälso- och sjukvård.

Nedan två länkar där operationscentrum i Karlstad presenteras.

http://www.vf.se/nyheter/allman/nu-oppnar-framtidens-operationshus

http://www.liv.se/Om-Landstinget-i-Varmland/Ovrigt/Byggprojekt/Framtidens-operationshus/

 

 

Sjukvårdens hearing direktsänds

Du som är intresserad av framtidens sjukvård i Blekinge, vi är många, kan se fram emot en unik sändning nu på onsdag den 23 oktober kl. 08.30 – 12. Då direktsänds det dialogmöte (hearing) som har begärts efter att landstingsdirektör Peter Lilja presenterat sitt beslut.

Läs mer

Nonchalant att ställa oss utanför

Nu har vi fått veta vad ett nybyggt sjukhus skulle kosta, och det blir för dyrt, tycker landstingets s-ledning. I stället vill man satsa på att renovera gamla skamfilade byggnader. Till vilket pris då, frågar vi skattebetalare? DET får vi inte veta! Det är vi som bor i Blekinge som får betala ombyggnaden alt ett nybygge. Vi vill inte lägga dyra pengar på en kortsiktig lösning som kommer att leda till att nya renoveringar måste göras IGEN om 10-15 år.

I dag när dimmorna har börjat lätta efter den rökridå som landstingsdirektör Peter Lilja spred omkring sig i går är det bara en stor tomhet kvar. Under lång tid har han  suttit på kammaren och filat på länets framtida sjukvård. Det blev 43 A4-sidor plus bilagor men inte blev det bättre för att pappershögen blev tjock och kostsam att kopiera.

I dag tycks bara landstingsrådet Kalle Sandström och politiska chefredaktören på Sydöstran Hans Bûlow utgöra den lilla spillra som säger sig vara nöjda med vad Lilja presterat.

När t.o.m. en inbiten och aktiv socialdemokrat som Håkan Robertsson i Ronneby protesterar högljutt mot förslaget och gör nästan vågen över huvudledaren i BLT som naturligtvis sablar ner förslaget, ja, då förstår du hur inskränkt och visionslöst det är. Man kan inte ens räkna.

Oppositionsrådet Alexander Wendt gick ett steg längre när han i en radiointervju slog fast att hans parti sannolikt inte ens kan rösta när frågan kommer upp i november.

– Vad ska vi ta ställning till? Det finns inget att jämföra med. Lilja har sagt att han har kommit fram till vad ett nytt sjukhus skulle kosta, men har inte räknat på vad upprustningen av två utdömda sjukhus kan kosta.

Redan i går kväll satt centerns gruppledare, Petronella Petersson vid datorn och försökte formulera vad hon hade upplevt under Liljas redovisning. Hon skrev:

– Hur han har kommit fram till sitt beslut begriper inte jag för vi har ju haft en hel stab med tjänstemän som blött och stött frågan under ledning av Ronny Pettersson. Och dom kom inte fram till den slutsatsen.

– Frågorna jag ställde på dagens möte var många. Svaren var ytterst få och INTE väl grundade. Hon fortsatte:

– Vart tog Ronny Petterssons gedigna utredning vägen? Vart tog beräkningarna kring att bygga till Karlshamns lasarett och förlägga all vård där vägen? Hur motiverar man att kostnadsberäkningen för att bygga ett nytt lasarett helt plötsligt blev ofantligt mycket högre än det utredande tjänsteman kom fram till?

När inte ens väl pålästa politiker som har till uppgift att ta viktiga ekonomiska och politiska beslut får veta vad som pågår, ja, hur ska då vi som utgör gruppen skattebetalare förstå vad som sker.

Utredningen är inte bara dålig den är nonchalant långt under vad den enklaste demokrati måste kräva av en stab tjänstemän som är satta att förvalta skattepengar som ska bli till den bästa sjukvården.

Det finns ett värdeladdat ord för motsatsen till demokrati. Jag vill inte ta ordet i min mun men så dumma är inte vi Blekingar som Peter Lilja vill göra oss till i det han kallar en utredning för framtida sjukvård.