Ett oväntat brev från regiondirektören

Jag har besökt Kallinge vårdcentral och redan dagen efter fick jag ett brev från regiondirektör Peter Lilja! Ja, inte med snigelposten utan naturligtvis digitalt, både ett mess och ett mejl som talar om att jag har ett spännande brev att hitta i postlådan på 1177.

Någon har viskat i hans öra att jag har varit på plats och nu vill han veta hur besöket avlöpte. Han skriver:

”Hur var ditt senaste besök/vistelse vid Kallinge vårdcentral?”

Redan i brevets inledning vill regiondirektören veta hur just jag blev mottagen, hur personalen uppträdde mot just mig? Jag är imponerad, ja, nästan lite chockad. Har Peter Lilja verkligen tid så det räcker att bry sig om lilla mig?

Det kan upplevas lite känsloladdat där i början av brevet, men sanningen bakom den imponerande inledningen gjorde mig betydligt lugnare. Lilja förklarade:

”Genom detta meddelande får du en länk till en enkät med frågor om den vård du fått vid Region Blekinge.”

Han förklarar att mina erfarenheter är viktiga och att de hjälper regionen att utveckla hälso- och sjukvården i Region Blekinge. Han lovar dessutom att enkäten bara tar 5 – 10 minuter att besvara.

Peter Lilja smickrar för att få mig vänligt inställd för han vet att tio minuter är dyrbar tid för en pensionär som råkar veta att läkarbesök per telefon med samma tidsrymd kostar 150 kronor! Just läkarkontakt per telefon är regionens senaste sätt för att få ner skyhöga kostnader. Eftersom jag i likhet med alla andra vill ha en bättre vård ställde jag naturligtvis upp utan att pruta.

Enkäten gjorde mig dock lite nyfiken, ja, aningen bekymrad. Nästan alla frågor handlade om hur jag blivit bemött av sjuksköterskor. Inte en enda fråga hur läkarna har uppträtt. Varför denna fokusering mot just gruppen sjuksköterskor? Vad är på gång?

Vissa av frågorna kunde jag inte besvara eftersom dom inte var aktuella för just mitt besök. Enkäter är allvarliga saker och ska besvaras ärligt och allvarligt. I övrigt blev det femmor över hela linjen för just så perfekt blir jag bemött på Kallinge vårdcentral. En plats där arbetsmoral och god stämning råder i den monotona och slitsamma vardagen. Hade det funnits en fråga om lönepåslag för just sjuksköterskor hade det blivit ett rungande JA!

Tack Peter Lilja för din omtanke!

Ska alliansen klara vårdens stålbad?

Det har varit tämligen tyst inom blekingsk sjukvård sedan Regionstyrelsen gjort sig av med sjukvårdsdirektör Lars Almroth. Utåt sett har det mest handlat om hur politiker ska nå nya positioner efter att Alexander Wendt nu lämnar som regionstyrelsens ordförande. Dessutom kunde jag för några dagar sedan berätta att man stoppat rekryteringen för att hitta en efterträdare till sparkade sjukvårdsdirektören. Alliansen vill se över kostnaden för den ytterst ansvariga staben.

Vad det var som ledde fram till avskedandet är fortfarande höljt i dunkel. Däremot slog moderaten, Lennarth Förberg fast att en av anledningarna var att Almroth visat att han var en chef som inte kunde hålla budgeten. Därmed stod det klart att sjukvårdens hittills uppnådda underskott på 180 miljoner kronor var enbart Almroths fel.

Nu ställer jag därför frågan vem eller vilka av sjukvårdens ansvariga politiker eller tjänstemän som har den kunskapen, förmågan och inte minst modet som räcker till att plocka fram besparingar som motsvarar 180 miljoner kronor?

Det avslöjades för några dagar sedan att sjukvården redan nu i sommar har betydande problem. På grund av sjuksköterskebrist måste var femte vårdplats stängas över sommaren. Men detta är ju endast smärre problem om man jämför med vad som väntar när verksamhet ska spara 180 miljoner kronor!

Det är nu det stora stålbadet inleds om styrande politiker ska leva upp till den kritik som föranledde avskedandet av Lars Almroth.

Vem ska inför väljare och vårdtagare lyckas att med hedern i behåll skära i verksamheter som motsvarar den summa i underskott som ledde till Almroths avsked? Underskottet måste bort nu annars hade ju Almroth lika gärna kunnat stanna kvar och svinga sitt trollspö. För det är en person med trollspö som måste till för att lyckas.

En första fingervisning om omedelbara besparingar måste rimligtvis komma redan nu på onsdag (19.6) när regionfullmäktige sammanträder, första sammanträdet sedan sjukvårdsdirektören sparkades. Det ligger således 180 miljoner i potten när spelet om blekingsk sjukvårds framtid snabbt måste avgöras.

Jakten på Almroths ersättare stoppad

I tisdagens (11.6) Blekinge Läns Tidning uppges att jakten på Lars Almroths efterträdare har startat. Det är regiondirektör Peter Lilja som har intervjuats och som berättar att man söker en person med driv, kunskap och erfarenhet och som kan entusiasmera.

”Vi behöver en hälso- och sjukvårdsdirektör som både kan jobba internt och leda och driva på strategier, men det handlar också om att kunna arbeta tillsammans med kommunerna och med närliggande regioner, säger Peter Lilja vidare.

Uppgifterna till trots så blev det aldrig någon start på rekryteringsprocessen. Den avbröts innan den ens hade börjat.

Det är en trovärdig källa som står alliansen inom regionen nära som uppger att rekryteringen har stoppats. Uppgiftslämnaren berättar att alliansen vid ett sammanträde i måndags sa stopp.

Först ska en utvärdering genomföras som gäller den administrativa chefsgrupp som Lars Almroth har byggt upp och som innehåller tio medarbetare.

Högt kostnadsläge

Det är ett högt kostnadsläge för dessa chefer som nu ska utvärderas. Lönerna för var och en av de chefer som ingår i ledningsgruppen ligger i kostnadsläget 95 000 – 100 000 kronor i månaden och det är denna kostnad som alliansen nu vill granska och utvärdera. Uppgiftslämnaren kan inte heller utesluta att det kan bli en helt annan lösning än att rekrytera en ny hälso- och sjukvårdsdirektör.

Alliansen menar att kostnaden för administrationen har skjutit i höjden och nu vill man undersöka om dessa pengar kan användas till sjukvården i stället.

Organisationen som bär Lars Almroths signum godkändes i fjol höstas och gick i skarpt läge vid årsskiftet 2018 – 2019. Det är denna organisation som alliansen nu vill se över och också minska i omfattning.

E-hälsa vänder på vårdpyramiden

Svensk sjukvård står inför betydande problem, inte minst ur ekonomisk synpunkt. Man beräknar att kostnaden för hälso- och sjukvården i Sverige kommer att öka med 30 procent fram till 2050. För äldreomsorgen förväntas ökningen bli mer än dubbelt så stor.

Positivt är att vi lever betydligt längre, men det i sin tur betyder att många också hinner drabbas av allt fler sjukdomar. Experter på området, såväl läkare som politiker, anser inte att skattehöjningar är en framkomlig väg. Ökade kostnader måste därför mötas med en radikalt förändrad sjukvård.

Lösningen heter e-hälsa och det innebär att man i allt högre grad ska använda digitaliseringen och elektroniska tjänster för att främja god och jämlik hälsa. Meningen är nämligen att såväl patienter som vårdgivare kan använda e-hälsa.

I Blekinge har man redan kommit en bra bit på väg. Man har stuckit ut hakan rejält och utmanande ställt ut löftet att vara ledande i Sverige på att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Detta framkom när Neuroförbundet i Blekinge för kort tid sedan arrangerade en konferens om just framtidens e-hälsa. Jag fick då också klart för mig att omvandlingstakten inom sjukvården är tämligen låg. Det finns ett motstånd på chefsnivå bland läkare som kan komma att komplicera och bromsa takten i omställningsarbetet.

Du ska få ett exempel på hur trögheten kan te sig här i Blekinge.

Lars Almroth är hälso- och sjukvårdsdirektör vid Blekingesjukhuset. Han rekryterade i fjol en av landets främsta krafter på e-och närhälsa, Christer Rosenberg, specialist i allmänmedicin och som fram till mars i år var utvecklingschef för Närhälsan i Västra Götalandsregionen.

I april i år flyttade han och familjen till Blekinge och Karlskrona. Christer Rosenberg var ditlockad med en tjänst som projektledare för Nära Vård vid Landstinget Blekinge. Men så blev det inte. Löftet om en tjänst drogs tillbaka och anledningen var att övriga chefer inom läkarkåren ansåg att Rosenberg och hans framtidsvisioner skulle gå allt för snabbt fram. Landstinget kan fortfarande utnyttja hans kunskap men då ur ett konsultperspektiv. På övrig tid tjänstgör han vid en av länets vårdcentraler. Han trivs i länet och har ingen tanke på att återvända till Sveriges s k framsida.

Christer Rosenberg är fullt medveten om att det är gamla strukturer som nu utmanas men han tänker inte nedslås. Han anser att kritiska ögon innebär att slutresultatet blir bra och skapar en gynnsam dynamik.

Av bilderna i detta blogginlägg framgår dels åldringskurvan hur den ser ut fram till 2035 men också hur hälso- och sjukvårdens pyramid kommer att förändras. Man måste nämligen vända på hela pyramiden för att samhället ska kunna klara framtida sjukvård, inte minst ur ekonomisk synvinkel.

Överst på den framtida pyramiden finns invånarna och den framtida egenvården. Längst ner återfinns det som i dag toppar, nämligen specialist- och akutvården. Obs! Klicka för större bilder.

Det är inför denna omvandling, trots tydliga fördelar, som det finns en tveksamhet. I en genomförd undersökning tillfrågades 600 läkare i Sverige om de anser att en satsning på e-hälsa kan förbättra sjukvården. Nästan hälften av dem svarade nej. Naturligtvis finns det en tveksamhet även hos allmänheten men den kan överbryggas, menar Christer Rosenberg, med hjälp av tydlig information.

Neuroförbundet har också genomfört en undersökning hos sina medlemmar. Den visar att så gott som alla använder internet och detta borde göra oss väl rustade att ta till vara e-hälsans möjligheter. Neuros undersökning visar emellertid också att långt ifrån alla är bekväma med datorer och internet.

Slutsatsen blir ändå att de som i dag använder digitala tjänster upplever sin hälsa som bättre än de som inte använder sådana tjänster.

Christer Rosenberg ser enbart positivt på framtiden och när han som expert deltog i en diskussionspanel i samband med Nationella e-hälsodagen var hans kommentar bl a:

-Läkare har länge nog idiotförklarat patienter. Jag menar att 50 till 60 procent av landets patienter är fullt kapabla att bedöma sitt hälsoläge vilket är grunden för framtidens e-hälsa som bygger på digitala verktyg som ska tillämpas så att patienterna utnyttjar sina egna resurser.

Politikerträff om orättvis sjukvård

Fortfarande är det av stor betydelse var i Sverige du är bosatt när det gäller att få sjukvård på lika villkor. En undersökning utförd av Neuroförbundet i Blekinge visar t o m på stor orättvisa inom detta lilla län. Det har visat sig att man får olika vård om man bor i östra respektive västra länsdelen.

För personer med neurologiska diagnoser är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Men i Neuroförbundets senaste enkät framkom att 39 % inte får sådan behandling.

-Man får ingen information, ingen bryr sig vilket leder till utanförskap men också negativa följder i form av ökade kostnader för vård genom insatser av hemtjänst, hjälpmedel och färdtjänst, betonar styrelsen i Neuroförbundet Blekinge.

Nu har man därför bjudit in till en samtalskväll som genomförs på torsdag kväll (14/6) i Ronneby. Inte mindre än tolv politiker med skiftande ansvar kommer att delta i diskussionen. En av deltagarna är Christel Friskopp, socialdemokraterna, som är ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Förutom rehabilitering ska frågor som hjälpmedel, färdtjänst, hemsjukvård, vårdcentraler och olikheter mellan länets två sjukhus som båda går under benämningen ”Blekingesjukhuset” diskuteras.

Inför politikerträffen har Neuroförbundet i Blekinge presenterat en insändare i vilken man påtalar utebliven eller bristfällig rehabilitering och vad detta kan leda till. Du kan nedan ta del av inlägget i sin helhet.

”Sämre rehabilitering kan ge dyrare vård i Blekinge!

För personer med neurologiska diagnoser som exempelvis ms, parkinson, als, stroke och muskelsjukdomar är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Det är för många den enda behandling som finns att tillgå och den är relativt sett en billig vårdinsats.

Men i Neuroförbundets senaste enkät visar det sig att 39 % inte får rehabilitering trots att man har behov av det. Det här leder till ett utanförskap, man får ej information, ingen bryr sig och det kan leda till så negativa följder att kostnaderna för vård ökar liksom att samhällets kostnader för andra insatser som hemtjänst, hjälpmedel, färdtjänst med mera ökar.

I Blekinge svarar endast 29 % att de har en rehabiliteringsplan, detta trots att det i Hälso- och sjukvårdslagen stadgas att landstinget ska erbjuda patienter en sådan. Planen ska innehålla såväl kortsiktiga som mer långsiktiga mål, vem som ansvarar för planen och de olika insatserna samt hur planen ska följas upp och eventuellt revideras. Med en fungerande organisering av hur sådan plan utformas skulle mycket vara vunnet för de med en neurologisk diagnos.

Så många som 79% anser att de ej får tillräcklig information om möjligheter till rehabilitering. Med brist på kunskap och information är det svårt för neurologiskt sjuka att efterfråga det som man så väl behöver. Då är det heller inte konstigt att hela 57 % svarar att de är missnöjda med hur deras rehabilitering fungerar.

Allt fler förväntas klara sin träning själva men det ställer krav på såväl lämplig miljö som att få handledning av kompetent personal som t ex fysioterapeuter, men i vår undersökning framgår att allt färre har kontakt med sådan kompetens. Det riskerar att leda till att man inte tränar alls eller tränar fel och i värsta fall förvärrar möjligheten till att klara vardagslivet och möjligheten att kanske kunna arbeta.

Våra undersökningar har genomförts vid tre tillfällen sedan år 2007 och vi ser att landstinget nedprioriterar den för oss så viktiga behandlingen i form av rehabilitering. På nästan varje fråga är resultaten nu sämre. Är det okunskap eller ovilja som styr denna negativa utveckling för oss som individer och för samhället i stort som får ökade kostnader? Bra rehabilitering är en bra investering!

Hur vill ansvariga politiker att rehabiliteringen för oss med neurologiska diagnoser ska utvecklas? Vi ser fram emot era svar före valet.”

Styrelsen i Neuroförbundet Blekinge

Billy Lannér, ordförande

Varannan senior beredd byta parti

Jag träffade en politiker i går. En ganska oprövad. Han är tämligen ny men ska nu ge sig hän för större uppgifter. Han kommer att återfinnas på kommunlistan i Ronneby.

Redan nu, ca 6 månader före valet den 9 september, hade han kryss (personkryss) i blicken.

-Jag får väl ett kryss av dig!?

– Vad får jag då av dig, var min snabba motfråga.

Hans ansikte sken upp och följdes av ett skratt, men inget svar.

Nu var vår position en aning svår med mycket folk omkring oss. Hög ljudvolym dessutom. Att i den stunden försöka inleda en dialog om partiers olikheter hade varit svårt för att inte säga omöjlig.

Men vid närmare eftertanke hade det kanske ändå varit ganska lätt. Jag menar, det är verkligen inte mycket som skiljer svenska partier åt när det gäller deras s k hjärtefrågor.

Det handlar om trygghet och lag och ordning fast med lite olika formuleringar, lek med ord. Naturligtvis är en av de fåtaliga frågorna integration eller med tillägget migration. Ett enda parti nämner bland de viktigaste valfrågorna vården om man nu inte ska placera värfärd som ett övergripande samlingsbegrepp.

Vid en av flera kartläggningar som visar vad partierna brinner för visar att det är jobben, klimatförändringar, jämlikhet, integration, Sverige får inte klyvas, skolan, äldres rättigheter och samhället i stort.

Men det är inget parti som direkt sticker ut, i varje fall inte inför riksdagsvalet vilket brukar vara normgivande för samtliga val.

Jag kunde också ha talat om för politikern, om han inte redan vet, att jag tillhör valets betydande maktgrupp, nämligen personer som är 65 år och äldre. Vi är nästan två miljoner och en enkät genomförd av SPF Seniorerna har visat att varannan senior är beredd att i år byta parti. Detta i sin tur betyder att ca 1 miljon seniorer kommer att leta efter och rösta på sakfrågor som berör deras välfärd och inte på förutbestämda partier.

I sammanhanget ska jag inte undanhålla er opinionsmätningen ”Bäst parti” genomförd av Novus som visar hur väljare ser på partiernas politik i olikas sakfrågor.

I den mätningen kvarstår sjukvård som viktigaste sakfrågan. Integration och invandring har klättrat från tredje viktigaste sakfrågan till en andraplacering. Utbildning och skola går från att ha varit näst viktigaste sakfrågan till en tredjeplacering. Lag och ordning ligger kvar på fjärde plats.

Men som sagt, det är vad vi väljare anser är viktigt men det är många som vill bestämma vad som ska bli de viktigaste valfrågorna i år, nämligen journalister, medborgare och de politiska partierna. Vi får se vem som vinner.

Vrickning ledde till ömma röda tår

Tänk vad en vrickad fot kan åstadkomma. Trots sin blålila färg sågs den ändå som enbart blå och det innebar att någon som kallade sig ”en sjuksköterska och en kurator” på grund av detta såg rött och spydde galla.

Man tyckte att den vrickade foten satt på fel person. Denna gång råkade foten tillhöra en moderat politiker, dessutom landstingspolitiker och sådana ska tydligen placeras sist i kön om de över huvud taget ska tillåtas besöka länets akutmottagning i Karlskrona.

Foten 1

Hur som helst – vrickad fot eller vrickad debatt – har fram till nu resulterat i 5 insändare (BLT, Sydöstran), en artikel (Sydöstran) och en ledarkommentar (BLT).

Det handlar om landstingspolitikern och moderaten, Lennarth Förbergs vrickade fot. På Facebook beskrev han det mottagande han fick som patient på akutmottagningen i Karlskrona. Inlägget resulterade i 370 delningar, 500 gillanden och 180 kommentarer.

Jag citerade Lennarts hela inlägg i min blogg den 14 maj och publicerade dessutom en bild på hans ömma fot. Därefter tog debatten full fart.

En anonym insändare med signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” publicerades i Sydöstran den 17.5. En i flera stycken unik insändare därför att den präglades mer som som ett politikskt inlägg än som en medicinsk- och sjukvårdsinriktad kommentar. Moderaternas syn på sjukförsäkringen var bl a målet för det hatiska inlägget.

Fot 3

Insändaren gav också Sylvia Asklöf Fortell, politisk chefredaktör på BLT, anledning att i ett ledarstick göra en satirisk kommentar med rubriken – ”Länets mest delade fot”. Hon skrev:

”Får man egentligen åka till en akut med stukad fot eller ska man linda den själv? I synnerhet om man är landstingspolitiker?”

Den starkt politiserade insändaren har varit publicerad i såväl Sydöstran som BLT och har i båda fallen bemötts av Lennarth Förberg. Han har bl a svarat så här:

” Jag gnäller inte över min stukade fot, den gav mig en inblick i hur det är att vara patient”.

Förberg har också, skriver han, svårt att förstå varför ”En sjuksköterska och en kurator” öser så mycket hat över honom.

Fot 2

För mig är hatet och den starkt politiska vinklingen i insändaren ganska självklar. Det är helt enkelt svar på hur Lennarth Förberg avslutade sitt inlägg på Facebook och som jag ordagrant citerade i denna blogg. Jag upprepar citatet:

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Jag känner igen ordval och sättet att uttrycka sig i insändaren och signaturen ”En sjuksköterska och en kurator” kan i varje fall inte lura mig. Signaturen borde rätteligen ha varit en helt annan men då hade det för läsaren varit betydligt lättare att förstå att det handlade mer om ett politiskt svar än ett inlägg om en stukad fot i högläge.

Akut sjuka Landstinget Blekinge

Lennarts

Här ska ni få ta del av en i dagarna akut upplevelse. Jag ska helt utan kommentar, jo en – strax, låta landstingspolitikern Lennarth Förberg, m, berätta om sitt besök på akuten i Karlskrona. Ett besök som blev till två men ändå utan att ha fått någon vård eller att ens ha fått träffa en läkare.

Hans berättelse är chockerande och borde ge den yttersta politiska ledningen skamkänslor och rodnande kinder. Nu är Lennart själv ledamot av landstingsstyrelsen men kan som en av oppositionen ändå inte påverka tagna majoritetsbeslut.

Min kommentar: Jag och övriga blekingar som också har liknande erfarenheter av blekingsk sjukvård (inte personalen som pekas ut) måste vara kritiska till att så få beslutande politiker gör studiebesök på akuten för att med egna ögon se problemen som drabbar allt fler.

Hans inlägg på Facebook har resulterat i 200 delningar, 306 gillaklick och 104 kommentarer.

Här följer Lennarts upplevelse:

”En berättelse ur verkligheten om akuten i Karlskrona. 11 maj 2016

Söker efter tvekan till akuten för stukad fot. Provar först att ringa till sjukvårdsupplysningen men det är en halvtimmes telefonkö så det lägger jag ner. Leden är svullen och större än fotbladet och det gör ordentligt ont. Jag har stukat mig förr men nu känns det annorlunda och värre. Lite orolig är jag när jag linkar in på akuten kl 18. Röntgen klar kl 19. Under de följande tre timmarna händer ingenting. Tiden stannar. När man blivit inskriven får man sitta i timmar på en stol i väntrummet. Ingen smärtlindring, ingen fixering, ingen möjlighet till högläge. Det sker helt enkelt ingen vård förrän läkaren kommer och om han eller hon inte kommer så händer inget alls.

Genomströmningen är endast nio patienter per timme. Några får träffa läkare men ortopedpatienter får vänta. Nattskiftet går på och meddelar kl 22 att det finns två ortopedläkare och att båda är upptagna i operation. Inget besked om väntetid eller turordning. Besked att det kommer att dröja till kl 03 innan vi blir behandlade. Cirka tio patienter som väntat i flera timmar lämnar. Några kör till Kristianstad. Jag var inte sjukast. Bland de som fick åka hem igen utan någon vård var en man med axeln ur led, barn med skadade fingrar, en man som hade skurit sig och behövde bli sydd och en handfull stukade leder som åtminstone hade behövt fixeras och få smärtstillande. Eftersom jag redan väntat i fyra timmar gav jag också upp.

Jag bad om ett par kryckor så att jag i varje fall kan ta mig hem och fick köpa två för 100 kr. Det är billigt, blir jag upplyst om, eftersom vårdcentralen tar 100 kr styck.

Men jag har fortfarande inte fått besked om vad röntgenbilderna visar och hur allvarligt skadad jag eventuellt är. Ringer därför ortopedmottagningen morgonen efter. Ingen läkartid kan jag få, vare sig på mottagningen eller per telefon.

Åker därför tillbaka till akuten och anländer kl 12:40. Det är två nummer före mitt. Ropas in efter en halvtimme. Inskriven och klar 13.20. När jag väntat i ytterligare en timme ger jag upp och går hem kl 14:20, återigen utan att ha fått träffa en läkare eller fått någon vård, bedömning eller råd.

Jag konstaterar efter sammanlagt nästan sex timmars väntan att det inte fanns någon vård att få. Ingen har ens tittat eller känt på min fotled.

Observera att ovanstående inte är kritik mot dem som tjänstgjorde på akuten vid detta tillfälle. Jag blev vänligt och korrekt bemött. Min erfarenhet är att kvaliteten på vården är god. Om man får någon. Akuten fyller inte sin funktion. Problemen är dåliga rutiner, för lite resurser och brist på styrning.

Jag förstår att det kan komma mycket patienter med ambulanserna och att man kan behöva stänga akuten för övriga patienter. Varför inte ringa till akutmottagningarna i Kristianstad, Växjö eller Kalmar och kolla läget där och berätta det för patienterna? Varför kan inte en läkare ringa upp när han senare tittat på röntgenbilderna och ge ett utlåtande? Varför kan man inte bli inbokad på vårdcentralen eller mottagningen redan på akuten? Det är inte OK att bara sända hem patienter mitt i natten och hänvisa till vårdcentralen i morgon.

I landstingsfullmäktige den 11 april hade jag en interpellationsdebatt angående akuten med Christel Friskopp (S). Hon är landstingsråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor och ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset. Hon sa att på akuten får man i medeltal träffa en läkare inom en timme vilket inte är sämre i Blekinge än i andra län. Vidare sa hon att det är upp till professionen att lägga upp rutinerna. Allt är så bra som det kan vara och det finns inga ambitioner att göra det bättre. Antingen ljuger hon eller också har hon helt enkelt igen koll.

Skälet majoriteten angav för att stänga akuten i Karlshamn var att det inte gick att manna upp med läkare så att det kan kallas för akut. Jag tycker inte att akuten i Karlskrona heller verkar tillräcklig bemannad med läkare.

Blekingarna förtjänar bättre vård och de ska kunna känna sig trygga att om något händer så finns det vård.

Hjälp oss att byta politisk ledning i landstinget Blekinge. Låt Alliansen ta över i nästa val.”

Lennarth Förberg

Obegripligt uttalande av miljöpartiet

Klipp BLT

När bilden ovan på ett pressklipp från BLT den 18 oktober 2014 dammades av på Facebook i helgen kom det ett märkligt uttalande från Thomas Nihlén, Miljöpartiet. Uttalandet som egentligen är obegripligt visar hans och miljöpartiets syn på vad ”den nya framtidens hälso- och sjukvård med programplan och strategier” ska innehålla för Blekinges del.

Så här skriver han:

”MP deklarerade mycket riktigt att vi ville se en ny utredning kring ”Framtidens hälso- och sjukvård. MEN observera att det vi krävde var en utredning som fokuserade på vårdens innehåll, primärvårdens roll och samabetet med kommunernas vård och omsorg, detta saknades helt i de utredningar och underlag som beslutades 2014. Vi har som parti aldrig tagit ställning för ett sjukhus eller en ny utredning av sjukhusbyggnader. Det beslut som ska fattas av fullmäktige nu på måndag, den Nya Framtidens hälso- och sjukvård med programplan och strategier uppfyller MP:s politiska ambitioner som vi deklarerade inför och efter valet, till fullo.”

Thomas Nihlén leker med orden och försöker glida mellan blindskären för att inte stöta sig med majoritetsstyret. Självklart vill väl alla – och alla partier – att vårdens innehåll ska ha en hög kvalitet. Det är precis det som diskussionen om ett nytt sjukhus handlar om. Ett nytt sjukhus har överlägset större möjlighet att uppfylla kraven på den ”Nya framtidens hälso- och sjukvård” i stället för att fortsätta driva verksamheten i ett gammalt, nedslitet och trångt sjukhus. Hur mycket kan politiker blunda för fakta ? Att tala om framtiden och samtidigt välja bort ett nytt sjukhus som alternativ är ett politiskt lågvattenmärke.

Vårdens innehåll hänger nämligen ihop med byggnaderna.

Fortsatt vård i trånga och i många fall utdömda operationsutrymmen på en byggarbetsplats, är vad som väntar länets framtida patienter..

Majoritetens envisa inställning till att lappa och laga har i stället mer och mer handlat om ekonomi och INTE om vårdens innehåll. Däremot har förespråkarna för ett nytt sjukhus framför allt använt argumentet; bättre vård.

Ekonomiska experter har visat att ett nytt sjukhus blir såväl billigare som effektivare än att lappa och laga på befintliga sjukhus. Så här skrev ekonomerna:

”Att driva ett sjukhus i förhållande till två är ett billigare alternativ. Ett sjukhus innebär lägre personalkostnader då transporter inte behövs, lägre driftskostnader, behov av färre kvadratmeter och mindre behov av medicinteknisk utrustning. Ett nytt sjukhus betyder smartare energilösningar.”

När landstingsdirektör Lilja presenterade sin utredning kring renoveringarna visade den på 4,5 miljarder kronor. Nu liggande inriktningsbeslut omfattar bara tre miljarder, vilket har inneburit att denna beräkning redan har överskridits.

Självklart måste ett nytt sjukhus finnas som alternativ till de beräkningar som gjorts kring att lappa och laga länets två sjukhus som vid en ny regionindelning riskerar att nedgraderas till två sjukstugor. Är det detta som majoriteten kommer att kalla ”Nya framtidens hälso- och sjukvård”?

I Värmland är man smarta, där invigs i kommande vecka ett nybyggt operationscentrum vid centralsjukhuset i Karlstad.

Redan har 3000 besökt nybygget. Noterbart är att ingen socialdemokrat eller miljöpartist från Blekinge har intresserat sig för framtidens hälso- och sjukvård.

Nedan två länkar där operationscentrum i Karlstad presenteras.

http://www.vf.se/nyheter/allman/nu-oppnar-framtidens-operationshus

http://www.liv.se/Om-Landstinget-i-Varmland/Ovrigt/Byggprojekt/Framtidens-operationshus/

 

 

Sjukvårdens hearing direktsänds

Du som är intresserad av framtidens sjukvård i Blekinge, vi är många, kan se fram emot en unik sändning nu på onsdag den 23 oktober kl. 08.30 – 12. Då direktsänds det dialogmöte (hearing) som har begärts efter att landstingsdirektör Peter Lilja presenterat sitt beslut.

Fortsätt läsa