Oväntat möte med hjortflugor

Det var under en vandring på Storemosse, en av Blekinges största myrar, som jag fick mitt livs första möte med en hjortfluga. En tämligen envis rackare som var svår att få bort från kind och hals. Den är hård och flat och vill gärna krypa in i ditt hår. Keps på är därför ett måste. En aggressiv typ som med vårt numera varma klimat håller på att breda ut sig även i sydsverige.

Det var vännen och dagens guide, Bertil Friberg, som berättade om hjortflugan eller älgflugan, som den också kallas, och som hjälpte till att plocka bort inkräktarna som var väldigt många.

Bertil berättade att flugan, som tillhör arten lusflugor, fäller sina vingar när den har hittat en lämplig värd. Den trivs företrädesvis i våtmarker som myrar och tjärnar.

Enligt Naturhistoriska Riksmuseet ska den här flugan vara tämligen sällsynt i södra Sverige men kan lokalt förekomma i större antal under varma somrar som 2002 och nu 2018.

Storemosse finns norr om Kallinge och är numera ett utmärkt utflyktsmål, men du måste vara tämligen van vid att vandra men också ha hygglig kondition. Underlaget är ojämnt och kan bitvis vara ganska blött. Efter årets extrema värme och torka är det nu tämligen torrlagt med stora sprickor mellan tuvorna. Ute på mossen växer nu allt mer träd. Små tallar har slagit rot men växer naturligtvis mycket sakta i denna miljö. Tallen på bilden är ca 30 år.

Den här mossen var under 1940 och en bit in på 1950-talet ett ofta utnyttjat bombmål för F 17:s dåtida flygplansflotta med bl a Saab T 18. Flygplanstypen fanns på F 17 under åren 1947 – 1956. Kockums Jernverk hade till uppgift att gjuta ”bomberna” som försågs med en mindre krutladdning. På den tiden var mossen betydligt mindre bevuxen varför dåtidens ”bomber” ligger på ett ansenligt djup.

Förutom bekantskapen med hjortflugorna kunde vi njuta av en riklig skörd med ståtliga Karl Johan. Dessutom bjuder alltid våra gemensamma vandringar på rika upplevelser och naturligtvis en och annan berättelse om flydda tider.

Vi i gruppen är gamla orienterare som tillhört anrika klubben Skogsvandrarna och som helt enkelt inte kan sluta med att vandra. På bilden Stig Lindström, Evert Oskarsson och Bertil Friberg.

Hjortfluga Lipoptena cervi. 4-5 mm lång; mörkbrun; har vingar, som avbryts då flugorna funnit lämplig värd.

Värddjur Älg, dovhjort, kronhjort, rådjur; ”anfaller” människor. Tämligen sällsynt i södra Sverige. Dock kan den dyka upp lokalt i större antal – som nu den varma sommaren 2002. Hanen kan ses flyga omkring i skogsmark, medan honan ofta sitter i toppen av grässtrå eller liknande för att invänta passerande värddjur. Larven förpuppas i marken, företrädesvis i mjuk och fuktig jord.

Namnförklaring Släktnamnet kommer från de grekiska orden lipo som betyder överge, lämna eller vara förutan, och ptero som betyder vinge, och avser vingautotomin. Artnamnet kommer från latinets cervus för hjort – vilket syftar på flugans värddjur.

Källa: Naturhistoriska Riksmuseet.

Vandring i historisk vildmark

DSC04852

Vi sitter på en ö i utkanten av en stor mosse. Vi har tagit rast för att avnjuta innehållet i våra ryggsäckar. Över oss knarrar några korpar som tycker att de måste varna omgivningen. I övrigt är det härlig tystnad.

Vi har vandrat i kanten av en kanal där man förr bröt torv och där vattnet nu glittrar i solljuset. Vi har vinklat av och styrt stegen ut på den stora mossen och passerat en speglande göl. Det har varit sug och gung i stegen när vi passerat lågt växande tallar.

Vi är fyra skogsvandrare som nu låter fikat smaka och jag tänker:

Visst är det häftigt, nästan lite overkligt att så här nära central bebyggelse uppleva ett stort stycke orörd natur, ja, vildmark. Vi är ju ändå bara 7 km norr om Kallinge och 8 km väster om Tving. Vårt syfte är att utforska Storemosse väster om Listersjön.

DSC04855

I detta stora och unika naturreservat som omfattar 172 hektar finns rariteter av skiftande slag. Ute på mossen hittade vi blommande tranbär, blåbär, lingon och faktiskt också hjortron. I mossen finns en s k myrsjö (Mossegölen) och två vattenfyllda äldre torvtäkter. På fastmarken finns ek- och bokskog men också barrnaturskog, västlig taiga.

I slutet av fjolåret beslutade Länsstyrelsen att utöka detta naturreservat som ligger inom område av riksintresse för naturvård. Delar av reservatet är klassade som nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt av Skogsstyrelsen.

DSC04856

En del av Storemosse var efter andra världskriget ett nära bombmål för F 17:s flyg. ”Bomberna” tillverkades av Kockums i Kallinge och hade naturligtvis ingen sprängverkan men i djupet finns stora mängder med järn- och cementklumpar.

Ute på mossen fanns på 50- och 60-talet en hemlig anläggning, en avlyssningsstation. Byggnaden stod kvar in på 80-talet och utgjorde övningsuppdrag för bl a dåvarande hemvärn. Den vidsträckta mossen utgjorde en störningsfri omgivning vilket var viktigt med dåtidens radioteknik.

Jag minns att jag under min uppväxttid vid Bredåkra station frågade far vad det var för allvarliga män iklädda hattar och grå tränskott (trenchcoat) som ofta steg av tåget och hämtades med taxibilar.

-Det ska du inte bry dig om, svarade han alltid. Långt senare berättades att de utgjorde avbytande personal vid avlyssningsstationen.

DSC04847

Att vandra i en mosse av detta slag är en upplevelse utöver vanliga utflykter i Blekinges rika natur. När Länsstyrelsen nu ska göra Storemosse än mer tillgänglig för allmänheten ska du ta god tid på dig men också se till att du har sällskap av naturkunnig ledare. Vi hade detta i form av välutbildade Bertil Friberg som under vandringen genomförde fortlöpande utbildning med förhör av oss tre övriga.

DSC04859

Vandringen blev till en rik och spännande upplevelse under ett antal eftermiddagstimmar. Vi som deltog var Mats Pihlgren, Evert Oskarsson , Bertil Friberg, och jag själv som dokumenterade med såväl sinnen som kamera. Obs! Klicka för större bilder.

Vandring