Segelflygare Åke har landat för gott

Åke var stora grabben, 17 år, när jag som 15-åring första gången träffade honom. Naturligtvis skedde mötet på dåtidens naturligaste mötesplats mellan Bredåkra och Kallinge – gamla officersmässen på Bredåkra hed. Lokalen finns inte längre men den var under många år flitigt använd av flygintresserade ungdomar. Det handlade om modellbygge och det kretsade än mer om segelflyg som var det egentliga målet.

Åke Berglund, född på Luleå lasarett den 13 juni 1940 kom till Blekinge som 13-åring. När jag nu försöker minnas Åke och hans många gärningar internationellt är det för att han nu har lämnat jordelivet. Han dog för en vecka sedan omgiven av sin familj.

Åke var en man med många järn i elden. Ett gammalt uttryck som passar väl in på just honom. Han var så mycket mer än bara modellbyggare och segelflygare. Han utbildade sig tidigt till bil- och flygtekniker vilket förde honom till uppdrag runt om i världen. Han var också yrkeslärare inom detta yrke.

 

Sitt första internationella uppdrag genomförde han som 21-åring när han valde att FN-tjänstgöra med svenska flyguppdraget i Kongo 1961. Det uppdraget var för Åke starten på ett 45 år långt engagemang som biståndsarbetare i en rad länder. Han talade mest väl om Etiopien men nära efter placerade han Vietnam.

En av Åkes absolut bästa vänner i Etiopien var naturligtvis en gammal flygare som senare blev president. I början av 2000-talet återvände han med familjen till Etiopien på inbjudan av just president Girma Woldegiorgis i Addis Abeba. Därav rubriken i Bas Blekinge från den 5 juni 2008 där Åke gjorde reklam för Etiopien som turistland.

Girma var före sitt presidentuppdrag SAAB B 17-pilot inom flygvapnet som leddes av Carl Gustaf von Rosen 1946 – 1956. Presidenten gick då under namnet löjtnant Girma.

Åke var utbildad inom både segel som motorflyg och kunde se tillbaka på 2 500 timmar i luften. Hans många internationella resor som passagerare är naturligtvis oräknade.

Det var 1953 som pappa Göte tog det avgörande beslutet att överge Gällivare/Malmberget för en ny framtid i Blekinge. Göte hade en bror som var anställd vid järnvägen och familjen kunde flytta in i en banvaktstuga i Vedeby/Bubbetorp. Av detta blev det först start av cykelverkstad i Karlskrona därefter arbete vid Stålverket på Kockums i Kallinge varefter Göte på nytt startade ett åkeri i Kallinge. Vid den tidpunkten kunde Åke och hans familj flytta in i en nybyggd fastighet på Fårabacken i Kallinge.

Likt många andra ungdomar i Kallinge började Åke Berglund med modellbygge som 15-åring.  Därefter blev det segelflygutbildning. Noterbart är också hur Åke kom in på just mekanikerbanan. Det var helt enkelt så att pappa Göte ledde ner Åke till dåvarande Motorkompaniet i Ronneby för att han skulle få börja som lärling och så blev det också.

John Branje, välkänd lärare i dåtida Kallinge, var styrelsemedlem i Blekinge Flygklubb och det var han som fick Åke (rakt under Branje) att få luft under vingarna.

I september 2016 medverkade Åke vid Blekinge Flygklubbs 70-årsjubileum där han var en av många flygande veteraner med rika minnen. Vi är många som med saknad ser att Åke Berglund nu ytterligare har glesat ut segelflygsällskapet i Blekinge. Vi minns också hans stora insatser med klubbarbetet innan de internationella uppdragen kallade.

Sonen Mikael har naturligtvis ärvt flygintresset efter pappa Åke. På bilden nedan får en ung Micke instruktioner av pappa Åke inför en ensamflygning i Bergfalken.

Kristina unik som segelflygare

På tidigt 1950-tal var det i Blekinge unikt att tjejer började segelflyga. Den typen av fritidsintresse var länge endast förbehållen grabbar som vid 15-års ålder startade sin flygarkarriär med siktet inställt på att bli piloter inom flygvapnet.

När Kristina Månsson från Kallinge 1954 fick motta sitt B-diplom var det en så unik händelse att redaktören på Blekinge Läns Tidning hade svårt att uttrycka sig. Kristina blev i en artikel kallad såväl ”Ung Kallingeflicka” som ”Flygsinnad ung dam”. Diplomet delades ut av dåvarande flottiljchefen och översten Sten Rydström.

Kristina inledde sin flygutbildning 1953, hon var 15 år och det var åldersgränsen för att börja. Det började, som brukligt var på 50-talet, med att eleven fick ta plats i glidaren SG-38. (Se bild)  Först små, låga skutt efter en bogserbil för att bli vän med det mycket enkla flygplanet. Enkelt uttryckt kan man säga att flygaren satt på en trästock med glidskida under till.

Efterhand blev det högre höjder med hjälp av vinschstarter och även bättre segelflygplan typ Gronau Baby.(Se bild)

Kristina minns med kärlek hur det kändes att få luft under vingarna.

-Jag älskade sporten allt mer och jag ville verkligen förkovra mig så fort det bara gick, minns Kristina när hon nu i dagarna är högst delaktig i arbetet med att färdigställa en utställning om segelflyget. Utställningen kan snart ses på Kallinge Museum och skildrar Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år. ”Segelflyg över Blekinge” blir samlingsnamnet för utställningen som skildrar verksamheten med bilder från 1940-talet fram till nutid.

Kristina föddes i Kallinge 1938 och hennes flygintresse började tidigt. Hennes bror Klas Månsson, känd affärsman i Kallinge och Ronneby (Handelsbolaget i Kallinge och Konsum, Ronneby) blev med tiden en av landets duktigaste och flitigaste modellbyggare av flygplan. Inte mindre än 300 modeller hann han bygga och en del av denna digra samling visas också i samband med utställningen.

-Jag klarade a-diplomet 1953 och därefter blev det b och c 1954 och 1955, berättar Kristina.

Hon lämnade Kallinge 1960 och flyttade till Stockholm. Vistelsen där varade i fyra år och därefter var hon tillbaka i Kallinge, men bara för ett år. Därefter bar det av till Linköping, Älmhult, Skillinge och tillbaka i Kallinge först 2004 då hon övertog föräldrahemmet i Kallinge.

Intresset för segelflygning fanns hos henne även efter att hon bildat familj och nu är hon på plats som ensam kvinna och hjälper gruppen med namn och årtal för att dokumentera äldre tiders verksamhet inom Blekinge Flygklubb.

Kristina var som kvinna något av pionjär när det gäller segelflyg i Blekinge men hon fick efter hand många efterföljare.

OBS! Klicka för större bild.

En utställning i Kallinge med lyft

Några har undrat över den ökade trafik som vissa dagar sker vid gamla tvätteriet intill Kallinge torg. Ur bilarna strömmar äldre män med pärmar under armarna. Efter några timmar återvänder de livligt diskuterande. Vad är på gång?

Svaret är enkelt. Byggnaden man strömmar till inrymmer numera Kallinge Museum. Utställningar visades upp under höstens Kallingedag och nu ska dessa utökas med ytterligare spännande material. Kallinge Sportklubb (Kallinge SK) arbetar på sitt håll och själv tillhör jag en grupp som har fått till uppgift att skildra Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år.

Det spännande uppdraget har vi fått av Bengt-Christer Nilsson, sekreterare i Kallinge Museums styrelse. Bengt var naturligtvis även han en av Kallinges många ungdomar som vid fyllda 15 år lockades av segelflyg. Givetvis har vi tackat honom för omtanken.

Blekinge Flygklubb bildades 1946 och blev snabbt en verksamhet som lockade bruksortens ungdomar i stora skaror. På den tiden var även många tjejer med i verksamheten som bl a innebar byggande av glidflygplan, alltså inte segelflygplan. De kom senare.

img_0887

Vid senaste träffen fanns de verkliga veteranerna på plats. Längst fram från vänster, Åke Berglund, Kennert Nero, Kjell Amilon och Olle Mattiasson.Bakom från vänster, Micke Berglund, Bengt-Christer Nilsson och Helge Stenberg. Hos dessa finns ett imponerande stort antal flygtimmar samlade.

Jag tror att det kan bli en ganska spännande utställning med såväl modeller, bilder och annat smått och gott. Hur i hela friden har t ex den bruna pärmen med nazistmärket hamnat i Blekinge Flygklubbs ägor? Äldre och yngre segelflygare hajar säkert vad det handlar om men vi ska inte ännu avslöja för mycket.

fbk-3 Tänk t ex när en av oss i en låda hittade Blekinge Flygklubbs första klubbmärke från 1940-talet. I papper (!) med nål. Inte dåligt. En skatt! Väl bevarade.

fbk-1Vi är fortfarande i en inledande planeringsfas som innebär att vi forslar fotoalbum från när och fjärran. Vi väljer bilder ur ett rikare sparande än vad vi hade vågat tro. Verksamheten sprider sig nu som ringar på vattnet och allt fler veteraner hittar vägen till Kallinge Museum.

När vi senast träffades, i fredags, kunde vi glädjas åt ytterligare ett antal flygveteraner. Där fanns Åke Berglund (hans son Micke Berglund är självskriven som ”uppslagsverk”.) På plats fanns också Kennert Nero och Olle Mattiasson som naturligtvis kände igen merparten av gamla ansikten. Årtal inte minst.

Givetvis är även Helge Stenberg, Kjell Amilon och Ingmar Olofsson delaktiga i arbetet och är mer frekventa deltagare vilket borgar för gedigen kunskap och noggrannhet.

Redan nu vill jag säga att Kallinge Museum är en samlingsplats, ett museum av rang som på skiftande sätt kommer att minna om Kallinge bruksorts rika verksamhet. Redan nu finns ett rikt material att ta del av och mer kommer.