Hör Rapp berätta om F 17:s uppbyggnad

Inför Blekinge Flygflottiljs flygdag och firandet av flottiljens 75-åriga verksamhet den 25 augusti har jag tagit fram en inspelning som jag gjorde med flottiljens första chef, Torsten Rapp.

Det var inför flottiljens 40-årsfirande 1984 som jag lyckades locka Torsten Rapp till mikrofonen och jag har faktiskt hittat inspelningen i mina gömmor.

Han berättar bl a hur nära det var att F 17 hade placerats på bördiga Ramdalaslätten istället för i Kallinge.

Torsten Rapp var endast 38 år när han 1944 tillträdde som chef för F 17 och då som överstelöjtnant.  Överste blev han 1947.  Rapp var sjöofficer från början men blev 1960 chef för flygvapnet och redan året efter, 1961, utnämndes han till överbefälhavare. Rapp avled 1993.

Torsten Rapp blev också Blekinge Flygklubbs första ordförande när klubben bildades 1946. På den tiden var det enbart segelflyg och modellbygge som gällde.

Inspelningen som jag har kortat ner inleds med ljudet av en startande B 3 Junkers som var flottiljens första krigsflygplan. Därefter ett litet smakprov på hur F 17:s egen musikkår lät när flottiljen var ung.

Ännu ett hus mindre i Bredåkra

Snart är det bara kyrkan, kyrkogården och Bredåkra gård kvar av det som en gång utgjorde Bredåkra samhälle. Ja, stationshuset med intilliggande hyreshus för dåtida stationspersonal står kvar men får sedan lång tid tillbaka inte användas som bostäder på grund av flygbuller.

Nu i dagarna har den gamla smedjan med tillhörande bostadshus också rivits liksom 13 tidigare fastigheter efter inlösen och rivning på grund av just flygbuller. Smedjan och torpet tillhörde Bredåkra gård på 1800-talet och till långt in på 1900-talet.

Smedjan har också flyttats en gång och låg tidigare strax söder om kyrkobyggnaden. Enligt Arne Enarssons sammanställning om Bredåkra gård från tidigt 1600-tal framgår att smeden på 1800-talet hette Petter Nilsson.

”Petter dog 1890 och när en ny ägare skulle tillträda bestämde baron Wrede på Bredåkra gård att denne också måste vara smed. Smedjan flyttades senare några hundra meter norrut och fanns kvar in i vår tid”, skriver Arne Enarsson.

När jag växte upp i Bredåkra på 1940- och 1950-talet var smedjan fortfarande i drift. En spännande plats att titta in i.

Torpet med den gamla smedjan ägdes senast av Lars-Erik Eriksson. Fastigheten hade beteckningen Bredåkra 15:8 och när Bredåkra station var i drift var postadressen Box 18, Bredåkra.

Smeden under min uppväxt hette Sven Svensson, född 1894, och hans hustru, Ellen Johansson. Deras barn: Bertil född 1931, Vanja född 1932 och Lennart född 1934.

Fastigheten har gränsat till F 17 och på platsen uppmättes den näst högsta ljudnivån av alla vid tidigare fastigheter i Bredåkra. Man uppmätte 104,09 dB mot Bredåkra gårds 104,91 dB.

Många av er har passerat torpet med smedjan på väg till kyrkan, kyrkogården eller Hasselstad som ligger strax norr om. Även det samhället har drabbats av ljudbuller och många fastigheter har även där rivits eller isolerats mot flygbuller.

Jag har medvetet valt att endast visa hur torpet och smedjan, som skymtar till höger, tog sig ut. Rivningen är inget att minnas.Rakt fram mellan hus och smedja kan man ana kyrkogården.

Gammal transportplan snart verklighet

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Varför färdigställs inte Moabacken?

Skogsområdet Moabacken väster om Kallinge blev naturreservat 2012 men fram till i dag är det endast en informationstavla som vittnar om framtida användningsområde.

I området som långt tillbaka har varit ett populärt strövområde är det planerat att stigar ska anläggas som ska kunna utnyttjas av även rullstolsburna. Men av detta har inget ännu kunnat spåras i terrängen som på många platser helt håller på att förbuskas.

Naturreservatet innehåller kulturhistoriska värden i form av fornlämningar (gravar och stensättningar från bronsåldern/järnåldern) samt kulturhistoriska spår som torpruiner, stenmurar och äldre markvägar, berättar Länsstyrelsen som är förvaltare av området.

Området beskrivs också på följande sätt:

”Naturreservatet, som är 90 ha stort, ligger under högsta kustlinjen på mellan 20 och 55 meters höjd över Östersjön. Det ligger i ett sprickdalslandskap med skogsklädda höjder och dalsänkor med åkermark. Ungefär 70 % av reservatet består av ädellövskog med främst gammal bok och ek. Tillgången på död ved är god både i skuggiga och i solbelysta lägen. Området innehåller ett flertal kända rödlistade arter, framför allt av lavar och svampar.”

Moabacken har i alla tider ända fram på 1980-talet varit barn- och ungdomars favoritplats. Fortfarande vittnar många om var hyddor byggdes på olika platser för att inte tala om djävulsklyftan. I terrängen finns också ett berg som på vintrarna användes som vågad skidbacke som i dag inte alls är så brant som då.

I detta skogsområde hade nu nerlagda orienteringsklubben Skogsvandrarna en egenritad karta som användes till träningspass för nattorientering. Vi utgick från Jernvallens idrottsplats och vi klädde om i pissoaren eftersom vi inte hade tillgång till fotbollslagens omklädningsrum.

Rakt genom Moabacken går också en gammal väg som förr sträckte sig från Bredåkra ner till i närheten av dåvarande Djupafors pappersbruk. På 1960-1970-talet var den en populär cykelväg.

Bredåkra återuppstår som tågmötesplats

Det kom goda nyheter i dag när Trafikverket på uppdrag av regeringen presenterade ”Transportplan 2018 – 2029”. En viktig investeringsplan.

Trafikverket förordar ett nytt mötesspår och hastighetshöjning på Blekinge kustbana vid Kallinge (Bredåkra) söder om flygplatsen. För denna utbyggnad satsas 103 miljoner kronor.

Viktigt är också, vilket trafikflödet på morgnar och eftermiddagar visar, att det satsas 704 miljoner kronor till fyrfilig motorväg på E 22 mellan Ronneby och Nättraby.

Tyvärr blev det ingen satsning på den länge begärda utbyggnaden av Sydostlänken mellan Älmhult och Olofström. Det blir förbättringar men ingen elektrifiering, inte heller anslutning mellan Blekinge kustbana och Olofström.

Planen gäller 2018-2029 så det gäller att vara rejält uthållig, inte minst mellan alla politiska val.

Ronneby behöver inga myndigheter

Regeringen som kämpar för sin överlevnad har rekordtidigt börjat sprida vidlyftiga vallöften. Nu senast vill man flytta ut sju myndigheter från Stockholm till landet i övrigt. Det sägs att ca 500 arbetstillfällen kommer att beröras. Ett allt för högt pris säger fackliga representanter och sätter prislappen på varje myndighets flytt till en miljon kronor.

Blekinge blev utan tilldelning men i Ronneby ligger inte den politiska ledningen sömnlös om nätterna över detta faktum. Jag säger bara Sörby eller Viggenområdet så förstår du säkert vad jag åsyftar. Hade jag litat på tågens punktlighet hade jag kunnat dra till med den slitna klyschan – etableringarna i Sörby går som tåget!

Ronneby är populärt som aldrig tidigare. Alla företag, små eller lite större, vill till vägskälet i Sörby, Blekinges bästa plats med tanke på hur vägarna strålar samman just här. Lokaltidningarna är lyriska, mest Sydöstran, som nästan dagligen beskriver läget i Sörby. Tala om oväntad politisk draghjälp för den politiska ledningen i Ronneby med en moderat vid rodret.

Markområdet i Sörby har blivit så väletablerat att kommunen nu blickar ända upp till Bredåkra, mina gamla domäner under uppväxttiden. Man kan med fog påstå att Ronneby inom en snar framtid kommer att växa fram till en av kommunens mest frekventerade platser, nämligen Bredåkra kyrkogård. En plats nästan lika välbesökt som Maxi som kommer att ligga i utkanten av den nya kommundelen om bara några år.

Ronneby är populärt även inom andra områden. Bland Blekinges kommuner har turismen ökat mest i Ronneby. Ökningen var hela 17,1 procent och mest ökade utländska gästnätter framför allt på vandrarhem. GRATTIS Pehr Andersson som arbetar hårt och med framgång driver Ronneby Vandrarhem. Kom dessutom ihåg att denna mätning endast gällde de första sex månaderna! Och denna framgång utan att vi i Ronneby har försökt mäta antalet soltimmar ute i skärgården som Karlskrona på Utklippan.

Detta med turismen kan bli hur stort som helst. Betänk utvecklingspotentialen när Ronneby får möjlighet att visa upp såväl ”Guldgubbar” som historiska vrakdelar från danska kungaskeppet ”Gripshunden”. Ni måste förstå hur jag nästan går i spinn när jag tänker på att en riktig turistbyrå i centrum av stan blir en allt mer oundviklig inrättning.

Dessutom har Ronneby blivit riktigt bra på att spara pengar. Redan den 11 augusti kunde läsare av denna blogg upplysas om att kommunen kan spara upp mot 100 miljoner kronor på att bygga om en övergiven fabrikslokal till skola istället för att bygga en ny. Strålande!

Men visst finns det stora eller mindre problem. Hur länge ska t ex fotbollsspelare som använder Brunnsvallen behöva gå 125 meter till ett omklädningsrum i sporthallen?! Detta för att politiker på olika plan nu ”bollar” frågan mellan sig. Jag vill inte bli missuppfattad i denna min ironi om gångavståndet.

Dessutom måste jag påstå att politiker, men även tjänstemän, har en förmåga att krångla till frågor som man egentligen vill skjuta framför sig och slippa ta beslut om. Naturligtvis tänker jag på betongbron vid Ronnebyåns utlopp i hamnen som med högt vattenstånd hindrar även mindre båtar att passera. Senaste förslaget går ut på att bygga en högre bro istället för en enkel klaffbro.

En motgång av ganska stort mått blev det dock med den planerade postterminalen i Sörby. Det var i september 2015 som kommunen flaggade för att en regional terminal var på väg att beslutas men tyvärr kom intressen placerade i Karlskrona in i affären och den uteblev såväl i Ronneby som i övriga länet.

 

 

Bredåkra gård med många minnen

I höst kommer Ronneby Musei- och Hembygdsförening att ge ut en skrift som handlar om Bredåkragodset som har anor från tidigt 1600-tal.

Det är Arne Enarsson, verksam i föreningen, som har sammanställt ett intressant material som samlats in av Eric Pettersson, Kallinge Hermbygds- och Folkdansgille.

För mig som växte upp 200 meter söder om gårdens centrum på Bredåkra järnvägsstation väcker detta många härliga minnen. Vi barn var ett med gården och dess verksamhet och då menar jag året runt. Naturligtvis med vår och sommar som extra upplevelserika men även hösten hade sina speciella lockelser med potatisskörd och betupptagning.

Av redovisningen framgår bl a att den ursprungliga mangårdsbyggnaden hade anor från 1600-talet men byggdes om och till i flera omgångar. Byggnaden förstördes vid en dramatisk brand 1957. En brand som jag mycket väl minns.

Vi, några grabbar, hade som vanligt sparkat fotboll och hade nu valt att pusta ut uppe på taket till stationens jordkällare. En liten kulle som vi gillade att fly till.

När vi låg där kom min blick att söka sig till mangårdsbyggnaden ca 100 meter från vår viloplats. Det var något som inte stämde. Fönstren såg egendomligt svarta ut. Jag kunde inte släppa byggnaden med blicken och strax hördes en väldig smäll. Fönsterrutorna i nedervåningen hade exploderat och stora lågor började slå ut från byggnaden.

På snabba ben sprang jag ner till järnvägsstationen och berättade för far vad som hade hänt. Han i sin tur ringde Kallinge brandkår. Tyvärr gick byggnaden inte att rädda. I branden förstördes också en låg flygelbyggnad som uppförts under tidigt 1600-tal.

När Arne Enarsson nu berättar om Bredåkra gård och den historiska flygelbyggnaden (syns till vänster på bilden ovan) kan jag fortfarande se den framför mig. Den var nämligen unik på många sätt.

Från mangårdsbyggnaden fick man kliva ner någon meter för en gammal trappa för att komma in i 1600-talsrummet. Det unika var att det fanns väggfasta träbänkar runt hela rummet men det mest unika, tyckte vi barn, var jordgolvet. Naturligtvis var detta rum extra spännande när vi barn bosatta runt gården varje december bjöds in till stor julfest här.

Av Arnes sammanställning framgår att detta historiska rum kallades kungarummet. Enligt traditionen skulle Karl XI ha övernattat i rummet på väg hem från slaget vid Lund 1676.

Efter branden 1957 uppfördes en modern förvaltarbostad på samma plats.

Jag ska inte föregripa Arne Enarssons skrift som ska ges ut i höst men eftersom vissa avslöjanden redan gjorts i Ronneby Musei- och Hembygdsförenings medlemsblad ”Åkröken” kan följande berättas.

”Bredåkragodset nämns första gången i ett domstolsprotokoll från 1609 i samband med  en gränskonflikt med angränsande byar. Ägare då var en landsförvisad svensk adelsman vid namn Claes Bielke. Därefter följde en lång rad prominenta ägare, mest känd var entreprenören och industrimannen Caspar Wrede på Djupadal som förvärvade Bredåkra 1855.

År 1964 köpte dåvarande Kallinge kommun Bredåkra gård av familjen Wrede. Men 2006 lyckades Mats och Katarina Månsson köpa tillbaka det som fanns kvar av gården och den är nu i privat ägo. Mats far, Gösta, hade tidigare arrenderat den historiska gården.”

Jag är säkert inte ensam om att ha rika minnen från Bredåkra gård men mina minnen från den tiden återkommer jag till i ett annat forum.

 

 

Snabbare blekingetåg för 3 miljarder

Region Blekinge arbetar med ett långsiktigt mål att en resa från Karlskrona till Malmö i framtiden ska ta knappt två timmar. En vällovlig inriktning men se då till att sätta blåslampa i häcken på regeringen. Nästa år ska nämligen regeringen besluta om en nationell plan för transportsystemet 2018 till 2019. Det måste i alla fall bli nuvarande regerings inriktning.

Blekinges utveckling kräver snabbare restider med tåg till Öresundsregionen och det kravet har länge framförts men med halvdant resultat. Nu säger Region Blekinge att det långsiktiga målet måste vara en restid på som mest två timmar. I dag är restiden ca 3 timmar.

-Blekinge växer och vi har ett stort behov av snabbare förbindelser, bland annat mot Öresundsområdet, säger regionråd Christina Mattisson, s, i ett pressmeddelande. Men även för att ansluta Blekinge till det höghastighetståg som i framtiden kommer att stanna i Hässleholm, fortsätter hon.

För att få veta vad som behöver genomföras och till vilka kostnader för att nå målet med restiden har Region Blekinge tillsammans med Trafikverket genomfört en så kallad åtgärdsvalsstudie. Studien visar att det går att pressa restiderna i tre steg och att det i sista etappen krävs kostsamma kurvrätningar och nya sträckor. Kostnaden för denna sista etapp har varit svår att beräkna men man uppger att det kommer att handla om flera miljarder kronor och omfatta långa kurvuträtningar.

Första etappen kostar drygt 100 miljoner kronor och beräknas kunna genomföras i nästa planperiod från 2018. Åtgärder innebär en tidsvinst på ca 20 minuter för s k prioriterade tåg. I åtgärderna ingår bl a en ny mötesstation i Kallinge eller Bredåkra och nya växlar som gör det möjligt för tågen att hålla en högre hastighet.

Etapp 2 ocvh 3 är inte lika detaljerat beräknade. De ger restidsvinster på 20 respektive 40 minuter för alla tåg på banan.

Jag har sagt det tidigare och jag upprepar det gärna – den nya mötesstationen bör med fördel anläggas närmare Bredåkra än Kallinge. (Obs! se min vackra bild av den perfekta nya mötesplatsen för framtida snabbgående tåg.) Då kan en gammal tanke med en nära transportväg upp till flygstationen möjliggöras. (Se lilla bilden) Inte minst skulle jag vilja se en sådan lösning på grund av starka nostalgiska skäl. Jag tänker naturligtvis på svunna tider med mötesstationen Bredåkra under storhetstiden med tåg även till Växjö.

Hasselstad – byn som nästan försvann

Bredåkra 15-6

Det var i slutet av 1990 som media i Blekinge började skriva och tala om framtida bullerproblem i samband med att JAS Gripen skulle tas i bruk på 2000-talet.

Den 11 augusti 1990 skrev Sydöstran att ”JAS hotar en framtida expansion av Kallinge”. Politiker i Kallinge slogs för att få bygga ut i Södermark med 100 lägenheter.

Ingen politiker nämnde Hasselstad och Bredåkra. Det blev nämligen dessa två byar som fick betala högsta priset för att JAS Gripen började flyga på F 17 från 2002.

I dag vet vi att ett 30-tal fastigheter på dessa två platser har lösts in av staten och rivits, andra har bullerisolerats för stora belopp.

På tisdag kväll, 27 oktober, kommer jag och Rune Johansson att berätta om bakgrunden och invånarnas kamp men också att visa unika bilder på hur alla de rivna fastigheterna en gång såg ut. Vi gör det på inbjudan av Hasselstad Samhällsförening och platsen är Hasselstad Bygdegård kl. 18.

Hasselstad 5-6

Det är mycket som har förändrats i Hasselstad och Bredåkra de senaste tio åren, men att slå vakt om F 17 och jobben har även inneburit stora begränsningar för Ronneby kommun som redan i ett yttrande till Koncessionsnämnden för Miljöskydd i november 1994 gjorde betydande utfästelser när JAS Gripen skulle placeras vid flottiljen.

  • Att avslå bygglovsansökningar inom Skarup/Hasselstad/Skärvgöl.
  • Att ej genomföra byggplaner med utökad bebyggelse i Kalleberga, Oxelgården, Södermark.
  • Att ej medverka till tomtdelningar och efterföljande nybyggnader.
  • Att skrinlägga planerna på ”Ronneby Transportcentrum” på planerad plats söder om flygfältet.
  • Att förvärva ett antal fastigheter i Kallinge.
  • Att aktualisera upphävning av detaljplaner i Kallinge.

I brevet från Ronneby kommun till Koncessionsnämnden för Miljöskydd påstod man följande:

”Vidare bör framföras att klagomål från kommunens befolkning på F 17:s verksamhet är mycket sällsynt”.

Ett påstående som var falskt utifrån befolkningens upplevelser i Hasselstad, Bredåkra och Möljeryd. Då ska man veta att vid den tidpunkten var det högaktuellt att lägga ner en flottilj i södra Sverige. Det stod mellan F 10 i Ängelholm och F 17 i Kallinge. Vi vet resultatet men priset blev högt för såväl kommun som många invånare.

I Hasselstad fanns det före JAS-epoken ett 60-tal fastigheter, i dag finns bara hälften kvar. I Bredåkra finns endast två hus kvar.

Bredåkra 15-4

Arrangörerna, Hasselstad Samhällsförening hälsar även icke medlemmar välkomna till visningen på tisdag kväll. En nostalgisk afton om människorna och företagen som en gång verkade på dessa orter.

Bilderna visar tre rivna hus.

Överst: Blomsterhallens bostadshus, Bredåkra. Ägare Karl-Gunnar Olsson.

Mitten: Gunnar Johanssons lanthandel, Hasselstad. Huset uppfört 1850.

Nederst: Börje Enarssons Speceri- och diversehandel, Bredåkra. Fastigheten uppförd 1890.

Klicka för större bild.

 

 

Första landningen på Bredåkra hed

 

Flyg 1920

Fotografen Oscar Ekholm tog 1920 bilden ovan som visar den första landningen med ett flygplan på Bredåkra hed. Landningen orsakade stor uppståndelse bland lokalbefolkningen. ”Engelskt plan för tankning”, har Oscar skrivit på baksidan av bilden. Oscar Ekholm levde i Kallinge 1900-1982.

När jag nu har talat med lokala flyghistoriker är dessa övertygade om att flygplanet på bilden måste vara en Avro 504 K. Lika övertygade är de att flygplanet då tillhörde P.O. Flygkompani som i sin tur ägdes av Per Oscar Herrström. Företaget bildades 1919 för att bedriva civil luftfart med passagerare samt att utbilda flygförare. Företaget ägde två stycken Avro 504 K och en De Havilland DH 6 Dove.

Avro 504 var ett tvåsitsigt brittiskt skol-, jakt och bombflygplan som användes under första världskriget och konstruerades under 1913 som en förbättrad variant av skolflygplanet Avro 500.

Maxhastigheten var 145 km/h, räckvidden 402 km och den maximala flyghöjden 4875 meter.

Svenska marinflyget beställde den 27 oktober 1923 två Avro 504 K i England som vintertid användes som skol- och övningsflygplan vid flygskolan i Hägernäs. I augusti 1924 beställdes ytterligare tre Avro 504 K.

När flygvapnet bildades 1 juli 1926 överfördes samtliga marinens Avro 504 K till Ljungbyhed och den där nyligen startade militära flygskolan där de ingick som skolflygplan med beteckningen Sk 3.

På platsen Bredåkra hed vapenövade Blekinge Bataljon 1888 – 1901. Från 1901 till 1927 huserade Karlskrona Grenadjärregemente på platsen. 1942 tog riksdagen beslut om att påbörja byggarbetet med att anlägga flygflottiljen F 17.