Etikettarkiv: F 17

Hasselstad – byn som nästan försvann

Publicerat av

Bredåkra 15-6

Det var i slutet av 1990 som media i Blekinge började skriva och tala om framtida bullerproblem i samband med att JAS Gripen skulle tas i bruk på 2000-talet.

Den 11 augusti 1990 skrev Sydöstran att ”JAS hotar en framtida expansion av Kallinge”. Politiker i Kallinge slogs för att få bygga ut i Södermark med 100 lägenheter.

Ingen politiker nämnde Hasselstad och Bredåkra. Det blev nämligen dessa två byar som fick betala högsta priset för att JAS Gripen började flyga på F 17 från 2002.

I dag vet vi att ett 30-tal fastigheter på dessa två platser har lösts in av staten och rivits, andra har bullerisolerats för stora belopp.

På tisdag kväll, 27 oktober, kommer jag och Rune Johansson att berätta om bakgrunden och invånarnas kamp men också att visa unika bilder på hur alla de rivna fastigheterna en gång såg ut. Vi gör det på inbjudan av Hasselstad Samhällsförening och platsen är Hasselstad Bygdegård kl. 18.

Hasselstad 5-6

Det är mycket som har förändrats i Hasselstad och Bredåkra de senaste tio åren, men att slå vakt om F 17 och jobben har även inneburit stora begränsningar för Ronneby kommun som redan i ett yttrande till Koncessionsnämnden för Miljöskydd i november 1994 gjorde betydande utfästelser när JAS Gripen skulle placeras vid flottiljen.

  • Att avslå bygglovsansökningar inom Skarup/Hasselstad/Skärvgöl.
  • Att ej genomföra byggplaner med utökad bebyggelse i Kalleberga, Oxelgården, Södermark.
  • Att ej medverka till tomtdelningar och efterföljande nybyggnader.
  • Att skrinlägga planerna på ”Ronneby Transportcentrum” på planerad plats söder om flygfältet.
  • Att förvärva ett antal fastigheter i Kallinge.
  • Att aktualisera upphävning av detaljplaner i Kallinge.

I brevet från Ronneby kommun till Koncessionsnämnden för Miljöskydd påstod man följande:

”Vidare bör framföras att klagomål från kommunens befolkning på F 17:s verksamhet är mycket sällsynt”.

Ett påstående som var falskt utifrån befolkningens upplevelser i Hasselstad, Bredåkra och Möljeryd. Då ska man veta att vid den tidpunkten var det högaktuellt att lägga ner en flottilj i södra Sverige. Det stod mellan F 10 i Ängelholm och F 17 i Kallinge. Vi vet resultatet men priset blev högt för såväl kommun som många invånare.

I Hasselstad fanns det före JAS-epoken ett 60-tal fastigheter, i dag finns bara hälften kvar. I Bredåkra finns endast två hus kvar.

Bredåkra 15-4

Arrangörerna, Hasselstad Samhällsförening hälsar även icke medlemmar välkomna till visningen på tisdag kväll. En nostalgisk afton om människorna och företagen som en gång verkade på dessa orter.

Bilderna visar tre rivna hus.

Överst: Blomsterhallens bostadshus, Bredåkra. Ägare Karl-Gunnar Olsson.

Mitten: Gunnar Johanssons lanthandel, Hasselstad. Huset uppfört 1850.

Nederst: Börje Enarssons Speceri- och diversehandel, Bredåkra. Fastigheten uppförd 1890.

Klicka för större bild.

 

 

Regeringen sviker PFAS-drabbade

Publicerat av

”Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.”

Detta är andemeningen i det debattinlägg som i dag har publicerats på Svenska Dagbladets nätupplaga och har styrelsen i PFAS-föreningen som avsändare.

Jag stöder naturligtvis denna kamp därför att jag anser det helt orimligt att regering och andra myndigheter sviker en stor grupp människor i Ronneby kommun och lämnar dem åt sitt öde. Jag publicerar därför deras debattinlägg i sin helhet och jag återkommer senare med en personlig betraktelse av det som nu sker. Här följer PFAS-föreningens text:

”PFAS-föreningen fick torsdagen 6/8 2015 ett skriftligt besked från Åsa Romson och regeringen att det inte blir något ekonomiskt stöd för att hjälpa drabbade i Kallinge och Ronneby, i vad som beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Åsa Romsons besked innebär att tusentals drabbade barn, ungdomar och vuxna i Ronneby och Kallinge aldrig kommer att få svar på hur skadliga de PFAS-gifter är som vi ofrivilligt fått i våra kroppar. Inte heller får vi veta vem som skall stå till svars. Är det vad Åsa Romson vill? Ska de som bär ansvar för att tusentals människor förgiftats gå fria? Ska vi leva i ovisshet om våra skador?

Vi vill att någon ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS med flera) som förgiftat både mark, vatten och människor! Värst drabbat är Ronneby i Blekinge där det kan röra sig om 27 000 människor som exponerats för gifterna över tid.

Det finns mycket som tyder på att det vatten vi fått i oss under årtionden är mycket farligt. Svenska brandmän som arbetar med den här typen av kemikalier drabbas av dubbelt så mycket cancer som andra grupper, för testikelcancer gäller det tredubbla. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) vill testa 15 000 brandmän för PFAS. KEMI och MSB avråder från att använda brandskum med dessa kemikalier helt. Det finns omfattande amerikanska studier (C8 science panel), där det gjorts studier på drygt 69 000 människor där man visat samband mellan njurcancer, testikelcancer, tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att ett av ämnena i PFAS-familjen; ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på hälsa och miljö. PFOS är sedan 2008, med vissa undantag, förbjudet inom EU. Ett annat ämne; ”PFOA” är reproduktionsstörande och misstänks vara cancerframkallande för människa.”

Det är dessa ämnen vi har fått in i våra kroppar. Ett av proverna i Ronneby visade värden som var 240 gånger högre än det ”åtgärdsvärde” som Livsmedelsverket har fastslagit.

Detta borde väl vara varningssignaler nog för Åsa Romson?

Under ett möte i Kallinge i början av året, pratade representanter från Avdelningen för Arbets- och Miljömedicin i Lund, som genomför en omfattande kartläggning av oss i Ronneby och Kallinge om den ”cocktail” som vi fått i oss. För det är ju inte ”bara” PFOS och PFOA. I giftmixen som Försvarsmakten släppt ut i vårt vatten finns totalt åtta andra PFAS-ämnen. Våra värden är hundrafalt högre än hos andra i Sverige som druckit rent vatten. Detta är gifter vi aldrig kommer att bli av med. De bryts inte ner, varken i naturen eller i våra kroppar. Vi kommer sannolikt att få leva med dem resten av våra liv.

Försvarsmakten har sent omsider förklarat sig ansvarigt för att PFAS finns i vårt vatten. Problemet ligger på regeringens och miljöministerns bord. Det är en Svensk myndighet som orsakat förgiftningen av tusentals medborgare.

Vi har tvingats att organisera oss och starta denna PFAS-förening kring en fråga vi aldrig bett om eller kunnat förutse. Vi har gjort det för att hantera den olycka vi drabbats av. Vi har lagt ner massor med tid för att sprida information, dela ut flygblad, kräva informationsmöten, föra dialog med tidningar och tv och samla kunskap om vad det är vi fått i våra kroppar, ett arbete som kräver mycket tid och energi. Tid som vi lägger på vår fritid för att säkerställa att vi och våra barn får den upprättelse, ursäkt och hjälp som vi rimligtvis borde ha.

Vi i PFAS-föreningen känner oss svikna och mycket frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar oss som drabbats av vad hon själv betecknat som ”en historisk miljöskada”?

Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.

I en sådan process kommer vi i PFAS-föreningen att ställa följande krav:

  • Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.
  • Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden drabbas av sjukdom eller besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Vi bad om ett stöd från regeringen eftersom vi inte vill att denna fråga skulle behöva bli en klassfråga och att alla i kommunen skulle ha samma förutsättning för en rättvis och opartisk bedömning av denna skandal. Inget av detta kommer nu alltså att hända, eftersom Åsa Romson väljer att vända oss ryggen.

Vi undrar varför Åsa Romson ens kom till Ronneby för att träffa oss?”

Herman Afzelius, ordförande PFAS-föreningen, Thomas Lähdet, vice ordförande, Cilla Oijens, sekreterare, Stefan Hansson, kassör, Katarina Tilholm, medlemsansvarig, Lollo Knutson Karlsson, ledamot.

FAKTA: PFAS

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsyror) är en hel grupp av syntetiska ämnen. Två av de mer kända ämnena är PFOS och PFOA. PFOS förbjöds inom EU 2008, men övriga ämnen används fortfarande för exempelvis klädimpregnering, ytbehandling och rengöring.

Runt 2 000 personer i Kallinge och Ronneby har sedan december 2013 lämnat blodprov

 

 

Ronneby byter säkerhetssamordnare

Publicerat av

Först var det meningen att han enbart skulle bli projektledare och samordnare för den grupp som nu ska arbeta vidare med helikopterprojektet som berör Sjöfartsverket. Ronneby kommun driver frågan att få behålla de två räddningshelikoptrar som redan finns baserade på F 17 i Kallinge.

Det handlar om Anders Engblom som i dag är chef för räddningstjänsten i östra Blekinge som omfattas av Ronneby och Karlskrona kommuner. I höst blir han säkerhetssamordnare i Ronneby kommun och med ansvar för säkerhet och krishanteringsfrågor. Anders Engblom ersätter Disa Kristinsdotter Käppi.

Anders Engblom har varit chef i östra Blekinge sedan starten 2001 då Ronneby och Karlskrona samordnade sina räddningstjänster.

Men nu ska han först leda arbetet med den grupp som ska möjliggöra en fortsättning för Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar med basering på F 17 i Kallinge. Ytterst ansvarig för gruppen är kommunalrådet, Roger Fredriksson, m, som redan i slutet av denna månad ska kalla till ett nytt sammanträde med inblandade parter.

Räddningshelikoptrarna är i dag inhysta i en hangar som inte längre nyttjas av försvaret, men kruxet är att man måste få till en ny miljöprövning innan civila helikoptrar kan stationeras där fortsättningsvis. Sjöfartsverkets utredning ska vara klar den sista september och då bestäms placeringsorten för de två helikoptrar det gäller.

Sjöfartsverket har bestämt att bollen nu vilar i händerna på Blekinges myndigheter, bl a då Ronneby kommun och länsstyrelsen. Roger Fredriksson är ansvarig för det lokala arbetet.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar som nu finns i Kallinge är inte bara en kommunal, regional eller nationell resurs utan en internationell räddningsresurs som betalas med hjälp av avgifter från sjö- och luft-farten bl.a. de svenska skeppsredarna. 

 

Räddningshelikoptrar kvar på F 17

Publicerat av

I dag har jag anledning att gratulera kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, m, till en framgångsrik överläggning med Sjöfartsverkets t f generaldirektör, Noomi Eriksson.

Resultatet av samtalen som skedde på plats i Ronneby stadshus i dag blev att huvudspåret för framtiden är att Sjöfartsverkets två räddningshelikoptrar blir kvar på F 17 i Kallinge.

-I dagsläget finns inget annat spår, berättar Roger Fredriksson direkt efter sammanträdet.

Sjöfartsverket har tidigare tittat på lokaler i Kalmar men dessa är inte längre aktuella, uppgavs i dag. Inte heller letar man längre aktivt efter andra hangarmöjligheter.

Det som gör Roger Fredriksson extra glad är att Ronneby kommun nu fått rollen som samordnare för att lösa hangarproblematiken för Sjöfartsverkets helikoptrar.

-Anders Engblom som är lånad från räddningstjänsten i östra Blekinge (Ronneby och Karlskrona) är utsedd att fungera som projektledare, berättar Roger Fredriksson.

– Det som nu måste lösas är ett miljötillstånd som blir en fråga för länsstyrelsen, berättar han vidare.

Viktigt är också att tre inblandade myndigheter måste tala sig samman, nämligen Försvaret, Fortifikationsverket och Sjöräddningsverket.

I debatten fram till nu har Sjöfartsverket angett olika anledningar till att eventuellt behöva överge F 17 i Kallinge. Det har bl a gällt hyreskostnad av hangarutrymme, en allt för lång sträcka för helikoptrar att ta sig från hangar till lyft, svårt att fungera på militär anläggning med civil besättning och nu senast ett utspel om att en placering på F 17 skulle strida mot Genèvekonventionen.

-Det sistnämnda tog Sjöfartsverket avstånd ifrån och ansåg att detta var ett privat inlägg från Anders Jönsson, tidigare operativ chef för Sjöräddningssällskapet.

En återträff med betydligt fler myndigheters företrädare inblandade planeras nu till senare delen av augusti.

Huvudspåret efter dagens sammanträde är således att helikoptrarna ska bli kvar på F 17 i Kallinge.

Min fråga kvarstår dock varför Ronneby kommun genom sitt kommunalråd, Roger Fredriksson är ensam i denna viktiga kamp som nu sakta tycks sluta lyckligt.

 

Skanska bygger för 310 miljoner på F17

Publicerat av

Byggbolaget Skanska ska bygga en kombinerad helikopterhangar och administrationsbyggnad med en bruttoyta på 21.000 kvadratmeter på flygflottiljen F17 i Kallinge åt Fortifikationsverket, enligt ett pressmeddelande.

Kontraktet är värt 310 miljoner kronor och inräknas i orderingången för Skanska Sverige för andra kvartalet 2015. Byggstart är planerad till juli 2015 och hangaren ska stå färdig att tas i bruk före sommaren 2017.

 

Fallskärmshopp nära ödelägga Torkö

Publicerat av

IMG_0662

I dag klockan 11.25 den 6 maj för 44 år sedan tvingades Christer Kindblad och Leif Possung lämna sin A 32 Lansen efter motorbortfall över Östersjön strax söder om Ronneby. Båda blev rekordsnabbt upplockade av en helikopter och förda till F 17.

Det förarlösa flygplanet plöjde en bred gata i ett litet skogsbestånd på Torkö innan det hamnade i havet. I efterhand fick Kindblad och Possung veta att flygplanet varit nära att ödelägga stora delar av Torkö.

På Torkö fanns på den tiden ett stenbrott och dit hade samma dag förts en ny last med dynamit. Inte mindre än 50 ton dynamit fanns samlad på en plats och hade flygplanet träffat den hade större delen av Torkö varit borta för alltid.

I går kväll (tisdag) var vi ett antal flyghistoriskt intresserade som fick träffa och lyssna till besättningens lyckliga fallskärmshopp.

IMG_0666

Christer Kindblad, pilot och löjtnant var vid olyckstillfället 28 år. Leif Possung var vid tillfället flygplanmästare och tekniker. Hans uppgift var under många år att från baksits i A 32 Lansen föra protokoll under kontrollflygningar efter reparationer.

Kindblad och Possung lyfte med sin A 32 A Lansen (32071) från F 17 klockan 11.17. De flög sydväst ut och i höjd med Bräkne-Hoby fick de varvtalsfall vilket snabbt följdes av motorstopp.

-Jag tänkte först att kanske kunna vända tillbaka till F 17 men övergav snabbt den tanken, berättade Christer Kindblad.

Eftersom återstart av motorn visat sig omöjlig började Kindblad instruera Possung hur han skulle förbereda uthoppet med katapultstolen. I hans huvud fanns samtidigt oron över att det förarlösa planet kanske skulle nå centrala delar av Karlskrona.

Efter att Kindblad rapporterat att huven skjutits bort var det dags för Possung att dra i det röda handtaget över huvudet. Därmed utlöstes laddningen som snabbt förde stolen med Possung ut ur flygplanet.

-Oj, vilken smäll, var Possungs kommentar efter att hans kropp belastats med hela 18 G. Har du själv provat en g-belastning på ca. 5 g vet du vad det handlade om. 5 g är lika med 5 gånger din egen vikt. Han blev medvetslös under själva utskjutningen och vaknade när han hängde i fallskärmen som förde honom ner mot havets yta.

Strax efter hoppade även Kindblad. Hans kommentar i utskjutningsögonblicket var:

-Vågade Possung så måste väl jag också.

Båda hamnade lyckligt i vattnet och deras gummibåtar blåstes upp så när som på Kindblads som bara kom halvvägs. Han hade dessutom fått flera fallskärmslinor runt sina ben men det hela ordnade upp sig eftersom snabb hjälp kom från en räddningshelikopter.

-Vi plockades upp rekordsnabbt, berättade i går Possung som lämnade exakta klockslag för räddningsproceduren.

Start från F 17 klockan 11.17. Uthopp ca 11.25. Tillbaka på F 17 klockan 11.35.

Senare undersökning visade att motorstopppet förorsakats av en felmonterad bränsleslang. I går fick vi veta att en skruv endast satt fast med två gänger. Otur dock att felet inte uppdagades vid motorkörning på marken. Felet kunde också uppstått under start och då förmodligen med ett helt annat resultat.

 

Flygintresset i Blekinge stort

Publicerat av

Drömmen

BLT har i dag ett frikostigt och bra uppslag om flyghistoriker i Blekinge. Det är efter torsdagens allmänna möte på Blekinge Museum som tidningen väcker intresse för en gammal dröm, nämligen försöket att skapa ett museum på Stumholmen med flygbåtar.

Bengt Andersson, Karlskrona, länge verksam i Svensk Flyghistorisk Förening vågar inte tro på tanken, men vi är många som fortfarande stöder tanken. Det är inte enbart flyghistoriker bosatta i Karlskrona som tänker och vill agera i denna riktning.

 

F2K-stumholmen-1945[1]

Redan när fastighetsägaren, Mikael Blomqvist, köpte Bastion Kungshalls magasin tog jag upp frågan om ett flygmuseum med honom och pekade bl a på de gamla flyghangarerna som fortfarande finns kvar i gott skick på Stumholmen strax intill magasinet.

Mikael har bl a sponsrat tillkomsten av den nybyggda ubåtshallen på samma ö, så varför inte ta upp frågan med honom ännu en gång.

sff_r1_c1[1]

Vi är relativt många som är medlemmar i Svensk Flyghistorisk Förening och som nu även kommer att engagera oss i den lokala föreningen Quintus 72 som har sin mötesverksamhet förlagd till F 17 i Kallinge. Du får deras adress till hemsidan här:

http://www.quintus72.se/31285268

En mängd av de flygbåtar som var baserade vid Karlskrona flygstation på Stumholmen finns i dag till beskådan vid Flygvapenmuseet i Linköping, men eftersom man där klagar över för många objekt hade det suttit fint med att kunna omhänderta ett antal av dessa.

i34469397._szw1280h1280_[1]

Vi håller tummarna för att det finns bättre kraft i dag för att övertyga. Miljön är perfekt och Karlskrona och Blekinge skulle behöva ett besöksobjekt av detta slag inte minst som ett komplement till Marinmuseet.

 

F 17 i Kallinge bantas med en division

Publicerat av

Flygvapnet står inför en omfattande omorganisation. Meningen är att den ska träda i kraft i januari 2016. Ännu så länge handlar det om ett förslag.

I stora drag innebär förslaget att Sverige ska ha tre stridsflygdivisioner, en på vardera F 17 Kallinge, F 21 Luleå och F 7 Såtenäs. Noterbart är att F 7 åter ska bli en stridsdivision från att i dag enbart ansvarat för utbildning av piloter.

För F 17 och F 21 innebär förändringen att dessa bantas med en stridsdivision vardera. I dag har de två divisioner vardera. De framtida divisionerna ska innehålla fler flygplan än dagens.

Antalet JAS Gripen är i dag ca 100 och ska bantas ner till 60 när den nya versionen tas i bruk.

Med denna nya organisation bildar varje flottilj ett krigsförband.

Arbetet med en ny organisation tillkom ursprungligen utifrån förra regeringens besparingsbeslut, men även utifrån försvarsmaktens egna behov av att förändra organisationen.

Utredningen som haft många olika namn har också omgärdats med en rad rykten. Det började med FMorg 18 som blev till FMorg16 men som nu tycks ha landat i FMorg NY.

Från början krävdes att löneökningskostnaderna skulle minska med en halv miljard. ÖB har dock klargjort att det endast går att spara 225 miljoner.

Bredåkradeltat – en miljöskandal

Publicerat av

Bredåkradeltat är av Statens Naturvårdsverk klassat som riksintresse. Deltat är Sydsveriges enda större isälvsdelta i Baltiska issjön. Det sträcker sig från Bredåkra till norra delen av Kallinge och är ca 10 km långt i nord/sydlig riktning och 3-4 km brett i öst/västlig riktning.

I den norra delen av deltat, i Brantafors, finns ett vattenverk som tillhör det kommunala bolaget Miljöteknik. Här har man med hjälp av fyra brunnar försett Kallinge med dricksvatten och på senare tid även Ronneby centralort.

Dessa vattentäkter måste nu skyndsamt överges på grund av att giftiga kemikalier har upptäckts i brunnarna. Det handlar om ämnet PFAS som enligt experter tillhör kemikaliernas värstingar därför att det bryts ner extremt långsamt i miljön. Men det finns andra nu ”glömda” utsläpp som också har bidragit till förgiftningen.

I riksmedia har professorer klassat detta som en – ”Miljöskandal av historiska mått”.

Enligt ledande lokalpolitiker är det besvärande att Blekinge Flygflottilj, som är placerad mitt i Bredåkradeltat, pekas ut som skyldig till förgiftningen av dricksvattnet.

Men det är ingalunda första gången som detta unika isälvsdelta förgiftas. Redan på tidigt 80-tal (1983) drabbades dårvarande trädgårdsmästeriet i Bredåkra. Då slogs deras brunnsvatten ut av kamikalier. Den gången ville ansvariga inom Ronneby kommun peka ut Blekinge Flygklubb som ansvariga. Klubben hade en hangar strax intill trädgårdsmästeriet men tillbakavisade anklagelserna.

Kommunen gjorde allt för att tysta ner händelsen och det gjorde man genom att ge trädgårsmästeriet gratis kommunalt vatten i utbyte mot den stängda egna brunnen.

Det kommunen då inte ville diskutera var det som hade inträffat den 12 juni 1965. Den dagen träffade ett blixtnedslag mitt i prick i en stor drivmedelscistern och med en explosion som följd. Vid detta tillfälle rann 300 000 liter flygbränsle MC- 77 rakt ut i Bredåkradeltat. Med största sannolikhet var detta drivmedel största anledningen till att brunnen i Bredåkra slogs ut.

DSC03796

I boken ”Från B 3 till jaktviggen” och utgiven 1994 beskriver författaren denna händelse som – ”den stora smällen”. Av texten framgår att flottiljchefen tvingades till ett flera dagar långt flygstopp till följd av smällen.

Bredåkradeltat har genom åren drabbats av oerhörda mängder kemikalier av skiftande slag. Betänk hur stora mängder UREA (ett slags urin med myckedt hög kvävehalt) som genom åren har spridits på start- och landningsbanor för att isbekämpa. Mätningar har visat att under en enda vintersäsong användes 30 ton (!) UREA vid F 17. Då har jag inte redovisat de utsläpp av UREA som använts för att avvisa den civila flygtrafiken.

Därför var det knappast någon sensation, men väl en chock för allmänheten, när det under fjolåret avslöjades höga halter av ämnet PFAS (se ovan) i kommunens vattenbrunnar i Brantafors, strax nordost om flygflottiljen. Ämnet som upptäcktes ingår som en beståndsdel i det skum som används då man släcker bränder.

Släck F 17

Vid F 17 har detta skum använts flitigt genom åren och med start redan på 60-talet. I boken ”Från B 3 till jaktviggen” beskrivs denna verksamhet tämligen utförligt. Flygflottiljens övningsverksamhet med att släcka flygplansbränder var inte bara av lokal karaktär utan här genomfördes också ett stort antal övningar av regional- och rikskaraktär.  Med andra ord var utsläppen till Bredåkradeltat av betydande omfattning.

Men det var först under fjolåret som man upptäckte och uppmätte höga halter av giftet i kommunens drickvatten.  Något hade plötsligt inträffat, men vad? En anledning var bl a att man upptäckt samma gifter i dricksvatten på andra platser i landet, inte minst då vid andra flygplatsorter.

I vårt fall i Kallinge skedde samtidigt en annan viktig förändring som man menar starkt kan ha bidragit till att giftet i grundvattnet visat sig just nu.

Sänksjön, som ligger inom Bredåkradeltat, har genom åren varit en viktig regulator för grundvattnet. Pappersbruket i Djupafors har genom åren tagit ut betydande mängder vatten ur Sänksjön.  Detta upphörde när pappersbruket lades ner och verksamheten upphörde vilket resulterade i att nivån på grundvattnet i området snabbt steg och brunnarna i Brantafors slogs ut.

Nu letar kommunala bolaget Miljöteknik nya vattentäkter norr om flygfältet, strax söder om Karlsnäsgården. Ledningar ska sedan dras flera kilometer till vattenverket i Brantafors. Detta medför betydande kostnader. Kommer staten att stå för dessa fördyrningar eller ska befolkningen drabbas dubbelt (förutom förgiftat dricksvatten)genom att även betala höjda vattenavgifter?

Rune Johansson, tidigare bosatt i Hasselstad, och starkt engagerad i miljöfrågorna vid F 17 gjorde en anmälan 2007 när det s k Ronnebypaketet redovisades. Han pekade i sin anmälan på vad som behöver åtgärdas i området när bl a byggandet av en ny hangar till helikoptrar ska genomföras.

– Marken i området är starkt förgiftad och experter är eniga om att det som har skett inom Bredåkradeltat är en miljöskandal av historiska mått. Marken måste således fraktas bort och saneras, ett gigantiskt arbete som jag ser som nästan olösligt, säger Rune Johansson som väntar på tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) besked.

Även regeringen har nu genom miljöminister Åsa Romson engagerat sig i miljöfrågan som berör Bredåkradeltat och dess miljöskandal. Bl a har framstående professorer flera gånger krävt att regeringen måste agera. Från regeringshåll är det fortfarande tyst, mycket tyst.

Det är trots allt Länsstyrelsen i Blekinge som är tillsynsmyndighet i det aktuella fallet med utbyggnaden av F 17. Frågan är hur man ska förhålla sig till den mark som nu ska tas i anspråk för utbyggnad och inte minst – vem ska stå för kostnaderna?