Topptjänsteman lämnar Ronneby kommun

En av Ronneby kommuns topptjänstemän lämnar Ronneby  för en liknande tjänst i Karlshamns kommun. Beskedet kommer vid en presskonferens senare i dag.

I ett mail från kommundirektör, Magnus Widén nu på morgonen informeras övriga förvaltningschefer att det är äldreförvaltningens chef, Torill Skaar Magnusson som slutar sitt uppdrag inom Ronneby kommun.

Hon har sökt, erbjudits och accepterat en tjänst som förvaltningschef i Karlshamns kommun.

”Torill har under ca 8 år i Ronneby tillfört mycket nytänkande, utveckling och positiv förändring inom äldreomsorgen i Ronneby”, skriver Magnus Widén.

Torill slutar sin anställning den 1 mars 2017. Rekrytering av en efterträdare kommer att påbörjas inom kort, skriver han vidare.

Allt fler fågelholkar byggs i Ronneby

dsc03429I Ronneby, liksom på många platser i Sverige råder bostadskris. Det byggs för lite och därmed färdigställs inga nya lägenheter. Bostadsbristen är skriande hög men i denna kommun vill man först att kommunala bostadsföretaget, Ronnebyhus ska sälja ut 300 av sina befintliga lägenheter innan man kan börja bygga nytt. I så fall lär det dröja eftersom minoritetsstyret i kommunen tycks vara ensamma om planerna på utförsäljning.

I Ronneby har det därför hittills i år inte byggts en enda ny lägenhet och väntan kan bli lång.

En negativ nyhet på byggsidan tycker jag dock bör vägas upp med en betydligt trevligare och mer positiv sådan. I Ronneby kommun finns nämligen en byggare av fågelholkar. Naturligtvis är det enklare att bygga fågelholkar. Dels behövs inget bygglov och dessutom rör det sig mestadels om betydligt mindre bostäder.

Holkbyggaren har berättat för mig att byggandet hela tiden slår rekord. I år har det byggts 300 hus för fåglar. En del av dessa exporteras dessutom till länder i Europa bl a Tyskland. I dessa länder nöjer man sig inte med enbart holkar, nej, där handlar önskemålen om s k fågelbord. Affärerna går alltså lysande och varje intjänad krona går till välgörande ändamål som att t ex uppmuntra duktiga orienterare eller ledare.

dsc00525Ett fågelliv är väl också behjärtansvärt att värna om, eller?!? Dessutom gäller det att i dessa dagar hitta en enda liten positiv nyhet att förmedla om Ronneby. Detta var dock det enda jag kunde finna för stunden.

Nej, ingen politik på nyhetsplats

Det händer att jag får en kopia när någon skickar insändarinlägg till länets två lokaltidningar. Nu har det inträffat igen. Det är debattören i Jämshög, Kjell-Åke Björklund som vill ha tillbaka den gamla andan på Sydöstran.

Chefredaktören, Gunnar Svensson kan säkert svara för sig men jag kan bara inte låta bli att reagera. Jag tolkar Kjell-Åkes inlägg på så sätt att han vill ha en mer tydlig politisk markering av tidningen Sydöstran. Ja, han vill dessutom att han som besökare till tidningens lokalkontor ska känna att han är på en Socialdemokratisk tidning. Det gör inte Kjell-Åke i dag.

Nej, nej och åter nej, Kjell-Åke, du är inne på helt fel väg. En bra lokaltidning måste sätta lokala händelser i främsta rummet oavsett politisk avsändare. Den politiska agendan är förbehållen tidningens ledarsida.

Däremot kan jag hålla med dig om att två lokala tidningar med i stort sett identiskt material bara kan sluta på ett sätt – nedläggning! Så blir resultatet för den som väljer bort de lokala nyheterna och bortser från politisk färg på tidningen. Den tiden är förbi, som väl är, när läsaren väljer tidning efter partifärg.

Jag kommer väl ihåg hur det var en gång, då kunde Metall hindra en reporter från BLT att bevista sammanträdet. Endast Sydöstran släpptes in. Det är väl ändå inte den ordningen du vill ha tillbaka, Kjell-Åke?!

Här läser du insändaren som kanske kommer att publiceras i BLT och Sydöstran:

”Jag har läst Sydöstran sedan många år tillbaka och har haft Blekinge Län på prov som E-tidning. Man blir ju minst sagt ”förbannad” att de båda tidningarna har i stort sett samma innehåll när man jämför de båda tidningarna, det är ju fullkomligt löjligt att detta lilla län har två dagstidningar som samarbetar med i stort sett samma innehåll.

Jag besökte SSD:s lokalredaktion i Olofström i ett ärende och upptäckte då att de båda tidningarnas redaktioner huserar i samma lokaler och då besannades det jag redan visste att SSD inte är en ”arbetartidning” längre liksom att Socialdemokratiska Partiet inte är ett arbetarparti utan är ”Högersocialistiskt parti”, sedan får ”Gråsossarna” säja vad man vill.

Jag har läst SSD sedan mitten på 1950:talet, alltså cirka 60 år då min mor prenumererade på den hemma och fortsatte sedan med SSD själv när jag flyttat hemifrån och fick eget boende. När SSD och BLT hade egna lokalredaktioner fick jag känslan när jag hade något ärende till BLT att här hör jag inte hemma, men när jag besöker SSD så känns det bra först när Tore Gillberg var redaktionschef och nu sedan Jan-Erik Martinsson tagit över och han har efterträtt Tore på ett mycket bra sätt.

Man saknar den politiska rivaliteten mellan de båda tidningarna något som var mycket givande, kanske kan det komma tillbaka om de båda tidningarna tar ut ”skilsmässa”. Jag vill ha tillbaka ”min” tidning som den varit förut utan någon inblandning från Folkpartistiska BLT. SSD är ju störst i västra Blekinge och BLT i den östra länsdelen så dela upp SSD i väst och BLT i öst eller ge ut en tidning för hela länet, men det är klart att då mister man det statliga ”Presstödet” för en tidning.

Ni reagerar kanske när jag skriver Folkpartiet och inte Liberalerna och det är för att när man söker på Google kommer en himla massa tosigheter fram som Folkpartiet hade för sej men söker jag på Liberalerna så är det rent och oskyldigt som en nybadad bebis.”                                                   Katten Stina & Kjell-Åke Björklund, Jämshög.

Nu har det hänt på riktigt…

inbrott

Det var under helgen som någon eller några gjorde inbrott i arbetsförmedlingens lokaler i Sölvesborg. Ett fönster slogs sönder och i lokalen tillgreps en dator.

Så långt verkligheten.

Nu måste jag berätta hur en poliskonstapel, placerad vid dåvarande polisstationen i Ronneby, behagade skoja med nya lokalreportrar på 60- och 70-talet.

Två gånger per dag skulle polisen ringas upp och den ständiga frågan var:

-Har det hänt nått?

Var poliskonstapeln vid tillfället på gott humör och inte allt för mycket arbetstyngd tog han sig god tid att bläddra i dagboken där olika larm var noterade. Var han på dåligt morgonhumör, mestadels söndagar, blev svaret korthugget:

-Nej!!

Reportern: ”Men något har väl hänt”.

Poliskonstapeln: ”Inget av intresse”.

Det var i detta söndagsläge som den lurige konstapeln slog till mot den nya och intet ont anande reportern. Han sa:

”Jo, jag ser här att det har varit inbrott på arbetsförmedlingen i natt.

Reportern: Va?!? Det var som tusan. Vad tog dom där?

Konstapeln: ”De tog vartenda djä… jobb!!

Följt av ett gapskratt som ekade i örat en god stund.

Nu har det hänt på riktigt och en dator blev fångsten, för några jobb fanns det väl knappast att hämta.

En utställning i Kallinge med lyft

Några har undrat över den ökade trafik som vissa dagar sker vid gamla tvätteriet intill Kallinge torg. Ur bilarna strömmar äldre män med pärmar under armarna. Efter några timmar återvänder de livligt diskuterande. Vad är på gång?

Svaret är enkelt. Byggnaden man strömmar till inrymmer numera Kallinge Museum. Utställningar visades upp under höstens Kallingedag och nu ska dessa utökas med ytterligare spännande material. Kallinge Sportklubb (Kallinge SK) arbetar på sitt håll och själv tillhör jag en grupp som har fått till uppgift att skildra Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år.

Det spännande uppdraget har vi fått av Bengt-Christer Nilsson, sekreterare i Kallinge Museums styrelse. Bengt var naturligtvis även han en av Kallinges många ungdomar som vid fyllda 15 år lockades av segelflyg. Givetvis har vi tackat honom för omtanken.

Blekinge Flygklubb bildades 1946 och blev snabbt en verksamhet som lockade bruksortens ungdomar i stora skaror. På den tiden var även många tjejer med i verksamheten som bl a innebar byggande av glidflygplan, alltså inte segelflygplan. De kom senare.

img_0887

Vid senaste träffen fanns de verkliga veteranerna på plats. Längst fram från vänster, Åke Berglund, Kennert Nero, Kjell Amilon och Olle Mattiasson.Bakom från vänster, Micke Berglund, Bengt-Christer Nilsson och Helge Stenberg. Hos dessa finns ett imponerande stort antal flygtimmar samlade.

Jag tror att det kan bli en ganska spännande utställning med såväl modeller, bilder och annat smått och gott. Hur i hela friden har t ex den bruna pärmen med nazistmärket hamnat i Blekinge Flygklubbs ägor? Äldre och yngre segelflygare hajar säkert vad det handlar om men vi ska inte ännu avslöja för mycket.

fbk-3 Tänk t ex när en av oss i en låda hittade Blekinge Flygklubbs första klubbmärke från 1940-talet. I papper (!) med nål. Inte dåligt. En skatt! Väl bevarade.

fbk-1Vi är fortfarande i en inledande planeringsfas som innebär att vi forslar fotoalbum från när och fjärran. Vi väljer bilder ur ett rikare sparande än vad vi hade vågat tro. Verksamheten sprider sig nu som ringar på vattnet och allt fler veteraner hittar vägen till Kallinge Museum.

När vi senast träffades, i fredags, kunde vi glädjas åt ytterligare ett antal flygveteraner. Där fanns Åke Berglund (hans son Micke Berglund är självskriven som ”uppslagsverk”.) På plats fanns också Kennert Nero och Olle Mattiasson som naturligtvis kände igen merparten av gamla ansikten. Årtal inte minst.

Givetvis är även Helge Stenberg, Kjell Amilon och Ingmar Olofsson delaktiga i arbetet och är mer frekventa deltagare vilket borgar för gedigen kunskap och noggrannhet.

Redan nu vill jag säga att Kallinge Museum är en samlingsplats, ett museum av rang som på skiftande sätt kommer att minna om Kallinge bruksorts rika verksamhet. Redan nu finns ett rikt material att ta del av och mer kommer.

Dåligt väder stoppar inte en hjälte

I veckan har jag träffat en hjälte. En ödmjuk och ganska lågmäld hjälte. Dessutom ganska kortväxt. Jag träffade honom när Quintus 72, en regionförening som ingår i Svensk Flyghistorisk Förening med nästan 6000 medlemmar från hela landet, arrangerade ett föredrag om helikopter 4.

Det handlar om Herman Pålsson som under sitt aktiva liv har varit flygare. Ordet aktiv känns i underkant när man vet att han enbart som pilot på räddningshelikopter (Hkp 4) har drygt 4 000 flygtimmar och att han flugit räddningshelikopter i 26 år.

För Herman Pålsson och hans besättning fanns inget dåligt väder.

img_0884

Herman Pålsson i samspråk med imponerade Micke Berglund, till höger, och bloggaren i mitten. Foto: Klas-Göran Svabre.

-Olyckor inträffar mestadels när vädrets makter ställer oss inför prövningar. Hur skulle det sett ut om vi vägrat att ens försöka när mestadels nödställda till sjöss behövde hjälp. Vi var tränade för sämsta tänkbara situationer och vi klarade uppdragen, berättade Herman Pålsson som efter föredraget blev ”stormad” av deltagarnas många frågor.

Otaliga är de uppdrag som Flygvapnets räddningshelikoptrar utfört genom åren med skiftande resurser och många gånger med sina egna liv som insats. Ett exempel:

”Ett uppdrag i slutet av april. Tre personer räddades från en förlist, nedisad segelbåt under mörker, snöglopp och isbildning.”

dsc05429

Citatet hämtat från en artikel som Herman Pålsson själv skrev i ”Bredåkrabladet”, medlemstidning för F 17 Kamratförening. I besättningen den gången ingick, Lars Karlsson, värnpliktig ytbärgare, Herman Pålsson, förare och besättningschef, Erik Lundberg, navigatör, Leif Classon, förare och Jan Pettersson, färdmekaniker.

Flygvapnet började med dygnet-runt-beredskap med räddningshelikopter 1967. F 17 fick sin HKP 4 A 1966 och då med nummer 92. Från början hade man enbart haft beredskap under den tid som respektive flottilj hade flygverksamhet. Då var uppdraget enbart inriktat på att rädda egna piloter. Senare utökades räddningsverksamheten till att även gälla civila uppdrag mestadels för att undsätta nödställda i Östersjön.

Många insatser gjordes också med direkta sjuktransporter från Blekinge till Lund. Många liv räddades genom dessa insatser. Senare blev det inte längre tillåtet för försvaret att genomföra sådana transporter. Verksamheten flyttades över till den civila marknaden.

I dag belönas årligen s k vardagshjältar. Jag vet att Herman Pålsson och hans kolleger några gånger uppmärksammades internationellt med olika utmärkelser men civil uppmärksamhet var då mer sparsamt även om ett otal tidningsartiklar har skildrat de bragder som utfördes när ingen annan hjälp stod att få.

herman-palsson-2

Herman Pålsson på sin mångåriga arbetsplats, HKP 4. Foto: F 17

Herman Pålsson har av naturliga skäl inte total koll på hur många människoliv han har räddat genom åren och jag tror inte han heller är den person som fört sådan statistik. För honom och kollegerna var det en självklarhet att uträtta det man tränat för. Med andra ord, mycket träning med instrumentflygning i svårast tänkbara väderförhållanden.

Herman Pålsson började i flygvapnet 1955. Han kom till F 17 i Kallinge 1957 för att flyga A 32 Lansen. Han blev flygräddare 1966. Dessförinnan hade han hunnit med FN-tjänstgöring i Kongo 1961. Han gick i pension 1992.

HKP 4, som också gick under benämningen ”Bananen” på grund av sin kroppsform, gjorde sin sista flygning till Malmen den 5 december 2007. Den landade för sista gången klockan 11.30 och avslutade därmed en långvarig epok inom flygvapnet. Helikoptern kallades dessutom för ”Bettan”.

Hur vet jag detta? Jo, givetvis efter att ha lyssnat på och genom åren läst artiklar signerade av Bengt Andersson från Yxnarum. Han är ett orakel på flyghistoria och har varit medlem i Flyghistorisk Förening sedan 1970. I Quintus 72 har han naturligtvis medlemsnummer 1.

Jag behöver knappast förklara att det var Bengt Andersson och Herman Pålsson som hade huvudrollen i veckans populära träff som handlade om just HKP 4.

Guldsmeden flyttar till Karlskrona

I måndags kom beskedet att restaurang- och nattklubben Puls hade begärt sig i konkurs. I dag, två dagar senare, får jag bekräftat att Ronneby Guldsmide AB på samma gata, Karlskronagatan, flyttar till Karlskrona.

Anledningen till flytten är att kundunderlaget och därmed intäkterna i höst har halverats. Naturligtvis är det ett tungt och helt avgörande argument för en flytt. Vilken företagare skulle i det läget tveka?

Naturligtvis är det för Ronneby en betydande förlust ur flera synvinklar. Om kundunderlaget plötsligt sviker är det dock av största vikt att en brett upplagd marknadsundersökning genomförs. Naturligtvis måste anledningen till ett vikande kundunderlag snarast kartläggas. Kommer andra näringsidkare också att drabbas framöver eller är det som nu sker med Puls och Ronneby Guldsmide en isolerad företeelse?

Ronneby Guldsmide räknar med att öppna i Karlskrona senast mars månad.

Snabb reaktion av länsliberalerna

Jag träffade länsliberalen Nils Ingmar Thorell i dag och kunde framföra ett tack för snabb reaktion. Hans ansiktsuttryck avslöjade betänksamhet. Vad syftade jag på?

Han fick följande bakgrund.

I början av oktober ledde jag den årliga Neurodagen där bl a landstinget Blekinges planeringsdirektör Ralph Harlid deltog. Hans föredrag resulterade den 11 oktober i ett inlägg på denna blogg. Jag skrev:

hotell

Det var en artikel i dagens BLT som jag konfronterade honom med. Ett klipp från artikeln kan du se nedan.

Naturligtvis höll liberalen Thorell masken och replikerade att partiet varit inne på tanken med ett patienthotell en längre tid. Det får vara hur det vill med den sanningen, huvudsaken är att den politiska bollen har börjat rulla.

sjukt

Korrekturläsare hade räddat BLT

I dag var det säkert flera som fick en smärre chock redan när de kom till andra sidan av dagens BLT. Jag tänker på tidningens anställda och jag tänker på några tidigare kolleger som lämnat tidningen för uppnådd seniorålder.

Hade BLT under natten begåvats med två politiska chefredaktörer?! Eller har Sylvia Asklöf Fortell redan fått ja på sin ansökan till uppdraget som kommunikationschef vid Ronneby kommun?

Jag känner i varje fall några tidigare medarbetare som reagerade över uppgiften att BLT i dag hälsade ännu en politisk chefredaktör välkommen, nämligen nyanställda Anders Gustafsson.

Snabba efterforskningar visade emellertid att tidningen inte bara lurat sina anställda utan också alla sina läsare. Det som framförs på en tidnings ledarsida måste vara korrekt.

blt

Jag vill mena att detta är ett allvarligt fel och en pinsamhet, eftersom det gäller en chefstjänst, som lätt hade kunnat undvikas om tidningen förfogat över korrekturläsare. Dessa ströks för länge sedan på lönelistan vilket är beviset på upprepade små eller större felaktigheter. Vi tidningsläsare har rätt att fordra en felfri produkt. BLT hade säkert inte försuttit möjligheten att påtala detta om ett företag i annan bransch gjort sig skyldigt till bristfällig varuhantering.

Anders Gustafsson är ledarskribent och inget annat. Vad som ska ske med tidningens nuvarande politiska chefredaktör, Sylvia Asklöf Fortell är en helt annan fråga.

Lokaltidning står upp för det lokala

Rubrikens innehåll kan tyckas självklar, naturligtvis ska en lokaltidning bevaka det lokala skeendet i samhället. I dag är detta av olika anledningar inte längre så självklart. Tidningsledningar väljer ofta att slimma personalstyrkan för att i stället köpa riksmaterial som är en billigare väg, men föga framgångsrik.

I Blekinge har jag märkt en klar förskjutning mellan länets två lokaltidningar på vilket sätt de bevakar länets fem kommuner. Största ”länsdraken” BLT har valt det billigare alternativet medan Sydöstran har vuxit in i den lokala kostymen på ett framgångsrikt sätt.

Att satsa på en bra lokal bevakning behöver inte vara liktydigt med Grönköpings Veckoblad. Jag tänker i dag ge några exempel på skillnader i bevakningen och då företrädesvis med Ronneby som riktmärke.

Vi behöver inte gå många år tillbaka i tiden för att visa hur det HAR varit. En längre intervju med nuvarande kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, var då inte en självklar publicering i Sydöstran. Fredriksson har själv berättat att artikeln stoppades.

I dag behöver man inte studera Sydöstrans Ronnebysida många dagar för att uppleva att en 180-graderssväng har ägt rum. Nu blir jag istället nästan överraskad om Roger Fredriksson en dag inte uttalar sig om vad som sker och SKA ske i Ronneby kommun.

Jag måste nämna reportern Jens Svensson vid namn. Han är grabben från byn som självklart håller på KRIF och som inte missar möjligheten att framhålla att Kockumrinken numera bär namnet Soft Center Arena. Självklart blir hans farsa glad varje gång, men vad gör det. Tidningsledningen bjuder på den familjära reklamen. Det gynnar bygden och det är det lokala som gäller.

budget-2

I dag är det t ex en självklarhet för Sydöstran att citera moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson på följande sätt:

”Vi har gått från att vara den sextonde sovjetstaten till att bli en väldigt liberal kommun…”

Ett uttalande som fälldes och publicerades i samband med att Ronnebyalliansen redovisade sin budget. Naturligtvis var det stor skillnad i såväl bevakning som rubrikstorlekar om jag jämför mellan Sydöstran och BLT.

Ett exempel till. Nu handlar det om isterband från Bräkne-Hoby som utklassade hela den svenska charkindustrin och kammade hem guldet. Dessutom blev det silver för Wiktor Olssons pastej. Naturligtvis är detta en viktig tilldragelse för såväl vår lokala företagsamhet som att dagens ägare, Bengt Olsson, får ytterligare dragkraft.

budget-4Denna händelse ansåg Sydöstran så viktig att ingen lokal reporter skulle kunna ge den rättvisa. Nej, här tog tidningens högsta chef, Gunnar Svensson, chefredaktör och ansvarig utgivare, och satte sig i bilen och rattade E 22-an till Bräkne-Hoby. Besöket resulterade i en stort uppslagen artikel med bild på sidans bästa plats. Att Gunnar säkert också var i behov att fylla på i frysen är en helt annan sak. Guldhändelsen fick den uppmärksamhet den förtjänade.

Medaljerna delades ut i Göteborg i torsdags kväll, på fredagseftermiddagen steg chefredaktören in i köttbutiken och på lördagen fanns artikeln på plats. För att finna något liknande i BLT fick jag vänta tills i dag måndag, men de raderna var svåra att finna. Längst ner på sidan dessutom. Se bildexempel.budget-5

Nej, fram med det lokala skeendet som naturligtvis måste bli till en självklar bevakning om en lokal tidning verkligen ska förbli en lokal utgivare.