Några har undrat över den ökade trafik som vissa dagar sker vid gamla tvätteriet intill Kallinge torg. Ur bilarna strömmar äldre män med pärmar under armarna. Efter några timmar återvänder de livligt diskuterande. Vad är på gång?
Svaret är enkelt. Byggnaden man strömmar till inrymmer numera Kallinge Museum. Utställningar visades upp under höstens Kallingedag och nu ska dessa utökas med ytterligare spännande material. Kallinge Sportklubb (Kallinge SK) arbetar på sitt håll och själv tillhör jag en grupp som har fått till uppgift att skildra Blekinge Flygklubbs verksamhet under 70 år.
Det spännande uppdraget har vi fått av Bengt-Christer Nilsson, sekreterare i Kallinge Museums styrelse. Bengt var naturligtvis även han en av Kallinges många ungdomar som vid fyllda 15 år lockades av segelflyg. Givetvis har vi tackat honom för omtanken.
Blekinge Flygklubb bildades 1946 och blev snabbt en verksamhet som lockade bruksortens ungdomar i stora skaror. På den tiden var även många tjejer med i verksamheten som bl a innebar byggande av glidflygplan, alltså inte segelflygplan. De kom senare.
Vid senaste träffen fanns de verkliga veteranerna på plats. Längst fram från vänster, Åke Berglund, Kennert Nero, Kjell Amilon och Olle Mattiasson.Bakom från vänster, Micke Berglund, Bengt-Christer Nilsson och Helge Stenberg. Hos dessa finns ett imponerande stort antal flygtimmar samlade.
Jag tror att det kan bli en ganska spännande utställning med såväl modeller, bilder och annat smått och gott. Hur i hela friden har t ex den bruna pärmen med nazistmärket hamnat i Blekinge Flygklubbs ägor? Äldre och yngre segelflygare hajar säkert vad det handlar om men vi ska inte ännu avslöja för mycket.
Tänk t ex när en av oss i en låda hittade Blekinge Flygklubbs första klubbmärke från 1940-talet. I papper (!) med nål. Inte dåligt. En skatt! Väl bevarade.
Vi är fortfarande i en inledande planeringsfas som innebär att vi forslar fotoalbum från när och fjärran. Vi väljer bilder ur ett rikare sparande än vad vi hade vågat tro. Verksamheten sprider sig nu som ringar på vattnet och allt fler veteraner hittar vägen till Kallinge Museum.
När vi senast träffades, i fredags, kunde vi glädjas åt ytterligare ett antal flygveteraner. Där fanns Åke Berglund (hans son Micke Berglund är självskriven som ”uppslagsverk”.) På plats fanns också Kennert Nero och Olle Mattiasson som naturligtvis kände igen merparten av gamla ansikten. Årtal inte minst.
Givetvis är även Helge Stenberg, Kjell Amilon och Ingmar Olofsson delaktiga i arbetet och är mer frekventa deltagare vilket borgar för gedigen kunskap och noggrannhet.
Redan nu vill jag säga att Kallinge Museum är en samlingsplats, ett museum av rang som på skiftande sätt kommer att minna om Kallinge bruksorts rika verksamhet. Redan nu finns ett rikt material att ta del av och mer kommer.