Kategoriarkiv: fria ordet

Christel Friskopp mottog mångas krav

Publicerat av

Neuroförbundet, som numera heter Neuro, har på riksplanet en kampanj riktad mot landstingen. Kravet är ”minst ett fungerande neuroteam per länssjukhus”.

Blekinge har genomfört sin kampanj och vid en politisk utfrågning i Ronneby i torsdags kväll överlämnades 252 namnunderskrifter till Christel Friskopp, socialdemokratisk ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Neuro vill att alla i Blekinge som har en neurologisk diagnos ska få tillgång till ett ”multidisciplinärt team”.

En neurologisk diagnos kan gälla MS, ALS, Parkinson m fl.

Bilden: Ordföranden i Neuro Blekinge, Billy Lannér, överlämnar namninsamlingen till Christel Friskopp.

Hur svårt att hitta en politiker?

Publicerat av

I Blekinge kan man med fog påstå att vi väljare lever nära våra politiker. Inte minst nu i valtider kan det väl inte vara allt för svårt att nå kontakt om behov skulle uppstå.

Men när jag läser Sydöstran tycks det vara svårt för att inte säga helt hopplöst att finna en politiker. Tidningen tycks nu på fredag eftermiddag haft två dygn på sig för att nå kontakt med vänsterpartisten Erik Ohlson, Ronneby.

Redan klockan 10.15 i onsdags publicerade tidningen en artikel med rubriken – ”Domstol godkänner campingförsäljning”.

Erik Ohlson hade som ledamot av fullmäktige i Ronneby överklagat beslutet att sälja Järnaviks camping. Han överklagade till Förvaltningsrätten och ansåg att försäljningen var olaglig. Ett påstående som rätten ogillade och gav Ronneby kommun rätt. Artikeln på nätet, som fortfarande ligger kvar med samma text, avslutades med att tidningen söker Erik Ohlsson.

Sökandet har ännu inte varit framgångsrikt.

När en känd politiker som Erik Ohlsson inte kan nås på två dygn tycker jag det finns anledning till oro. Speciellt nu i valtider.

Kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, var tydligen också orolig när han på onsdagskvällen via Facebook fastslog att Erik Ohlson vid den tidpunkten varit oanträffbar i tio timmar. Detta inlägg har nu redigerats bort.

Därför var min förvåning stor när jag i torsdags kväll träffade en livs levande och väldigt pigg Erik Ohlson.

-Där har vi den eftersökte. Du finns alltså, var min spontana kommentar.

Han reagerade över min kommentar och jag förklarade hur länge Sydöstran sökt honom för en kommentar.

Han tog upp sin telefon. Bläddrade ett tag och utbrast.

-Ingen har sökt mig!

Erik Ohlson deltog i en politikerutfrågning om landstingsfrågor arrangerad av Neuroförbundet i Blekinge. Även när jag såg honom lämna debatten senare på kvällen såg han ut att må väl.

Lycka till Sydöstran. Han finns! och vi är fortfarande intresserade av hans kommentar.

Gammal transportplan snart verklighet

Publicerat av

Redan 1990 lät Ronneby kommun genomföra en översiktsplanering där ett transportcentrum intill nuvarande flygstationen skissades. Efter snart 30 år kan i varje fall vissa delar av planen bli verklighet.

Det är när Ronneby kommun nu köper loss mark från Bredåkra gård som läget har ljusnat betydligt för att möjliggöra ett tågstopp vid Bredåkra söder om flygplatsen. Fördelen nu är att såväl region som kommun är överens om hur man vill se verkligheten.

Enda smolken i bägaren är att trafikverket helst vill ha tågstoppet vid gamla Kallinge järnvägsstation och inte vid Bredåkra lite längre väster om Kallinge. Trafikverket vill utnyttja den mark som redan finns vid den gamla stationen men nu förekommer Ronneby kommun med att köpa loss lämplig mark och då kommer frågan i ett helt annat läge.

Att lägga ett tågstopp i Kallinge skulle resultera i byten för tågresenärer för transport upp till flygstationen och då missar man hela idén med att locka till bekvämt tågåkande.

Ett stopp i närheten av Bredåkra skulle innebära ett ökat lyft för flygplatsen. Det uttalade dåvarande flygplatschefen Mona Grönqvist i en intervju redan 2013.

-Ett tågstopp på den platsen skulle öka antalet flygresor med 25 000 per år, var hennes absoluta övertygelse.

Lennarth Förberg, m, andre vice ordförande i regionstyrelsen, sa vid samma tidpunkt:

-Tåget är nyckeln och Trafikverket är intresserat. Ett tågstopp vid Bredåkra skulle gynna inte minst flygresenärer från västra Blekinge.

Men samma år fanns det en stark motståndare till ett tågstopp i Bredåkra nämligen Hans Jonasson som då var vd för Blekingetrafiken. Han bromsade utvecklingen med följande ord:

-Ett tågstopp i Kallinge/Bredåkra lär aldrig bli aktuellt. Flygplatsen är helt enkelt för liten. Dessutom ligger stationerna i Kallinge och Bredåkra för långt från själva flygplatsen.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, kommenterade dåvarande Blekingetrafikens vd:s uttalande på följande sätt:

-Alltid detta Karlskronaperspektiv. Blekingetrafikens vd väljer att helt bortse från västblekingarnas behov av täta och bra förbindelser med flygplatsen i Kallinge.

I dag är Ronneby Airport sydöstra Sveriges största flygplats och är fortfarande statligt ägd. I dag mäter man avståndet från järnvägen till flygstationen till ca 300 meter!

När nu regionrådet, Christina Mattisson är inne på samma linje som Ronneby kommun ser läget mer ljust ut än någonsin tidigare.

Ronnebys översiktsplanering 1990 siktade 25 år framåt i tiden men tiden löpte ut 2015 men byggstart 2024 är inte någon större miss när det gäller kommunikationer i Blekinge. Vi är vana vid att tvingas vänta.

Bilden visar platsen för det framtida tågstoppet vid Bredåkra söder om flygplatsen.

Politikerträff om orättvis sjukvård

Publicerat av

Fortfarande är det av stor betydelse var i Sverige du är bosatt när det gäller att få sjukvård på lika villkor. En undersökning utförd av Neuroförbundet i Blekinge visar t o m på stor orättvisa inom detta lilla län. Det har visat sig att man får olika vård om man bor i östra respektive västra länsdelen.

För personer med neurologiska diagnoser är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Men i Neuroförbundets senaste enkät framkom att 39 % inte får sådan behandling.

-Man får ingen information, ingen bryr sig vilket leder till utanförskap men också negativa följder i form av ökade kostnader för vård genom insatser av hemtjänst, hjälpmedel och färdtjänst, betonar styrelsen i Neuroförbundet Blekinge.

Nu har man därför bjudit in till en samtalskväll som genomförs på torsdag kväll (14/6) i Ronneby. Inte mindre än tolv politiker med skiftande ansvar kommer att delta i diskussionen. En av deltagarna är Christel Friskopp, socialdemokraterna, som är ordförande i nämnden för Blekingesjukhuset.

Förutom rehabilitering ska frågor som hjälpmedel, färdtjänst, hemsjukvård, vårdcentraler och olikheter mellan länets två sjukhus som båda går under benämningen ”Blekingesjukhuset” diskuteras.

Inför politikerträffen har Neuroförbundet i Blekinge presenterat en insändare i vilken man påtalar utebliven eller bristfällig rehabilitering och vad detta kan leda till. Du kan nedan ta del av inlägget i sin helhet.

”Sämre rehabilitering kan ge dyrare vård i Blekinge!

För personer med neurologiska diagnoser som exempelvis ms, parkinson, als, stroke och muskelsjukdomar är behovet av rehabilitering ofta livslångt. Det är för många den enda behandling som finns att tillgå och den är relativt sett en billig vårdinsats.

Men i Neuroförbundets senaste enkät visar det sig att 39 % inte får rehabilitering trots att man har behov av det. Det här leder till ett utanförskap, man får ej information, ingen bryr sig och det kan leda till så negativa följder att kostnaderna för vård ökar liksom att samhällets kostnader för andra insatser som hemtjänst, hjälpmedel, färdtjänst med mera ökar.

I Blekinge svarar endast 29 % att de har en rehabiliteringsplan, detta trots att det i Hälso- och sjukvårdslagen stadgas att landstinget ska erbjuda patienter en sådan. Planen ska innehålla såväl kortsiktiga som mer långsiktiga mål, vem som ansvarar för planen och de olika insatserna samt hur planen ska följas upp och eventuellt revideras. Med en fungerande organisering av hur sådan plan utformas skulle mycket vara vunnet för de med en neurologisk diagnos.

Så många som 79% anser att de ej får tillräcklig information om möjligheter till rehabilitering. Med brist på kunskap och information är det svårt för neurologiskt sjuka att efterfråga det som man så väl behöver. Då är det heller inte konstigt att hela 57 % svarar att de är missnöjda med hur deras rehabilitering fungerar.

Allt fler förväntas klara sin träning själva men det ställer krav på såväl lämplig miljö som att få handledning av kompetent personal som t ex fysioterapeuter, men i vår undersökning framgår att allt färre har kontakt med sådan kompetens. Det riskerar att leda till att man inte tränar alls eller tränar fel och i värsta fall förvärrar möjligheten till att klara vardagslivet och möjligheten att kanske kunna arbeta.

Våra undersökningar har genomförts vid tre tillfällen sedan år 2007 och vi ser att landstinget nedprioriterar den för oss så viktiga behandlingen i form av rehabilitering. På nästan varje fråga är resultaten nu sämre. Är det okunskap eller ovilja som styr denna negativa utveckling för oss som individer och för samhället i stort som får ökade kostnader? Bra rehabilitering är en bra investering!

Hur vill ansvariga politiker att rehabiliteringen för oss med neurologiska diagnoser ska utvecklas? Vi ser fram emot era svar före valet.”

Styrelsen i Neuroförbundet Blekinge

Billy Lannér, ordförande

Ordningen delvis återställd i Ronneby

Publicerat av

Vissa politiker tänker fel och bromsar utvecklingen, andra gör rätt och skapar tillväxt. Inget märkligt i det. Det är så vi människor fungerar. Vi är olika och så ska det vara.

Detta faktum finns nu väl dokumenterat i Ronneby. Turistbyråns vara eller inte vara eller var den ska vara har under flera år hållit befolkningen i olidlig spänning och förväntan. Skulle förnuftet ändå till slut kunna segra? Svaret på frågan är JA, JA, JA!!!

Det tog tid men nu är turistbyrån i Ronneby äntligen på plats och såväl bemannad som välfylld med information om vår vackra och turistvänliga kommun. I går, fredag på kontorstid, invigdes den av vice kommunalrådet, Kenneth Michaelsson, c.

Det såg riktigt festligt ut med ballonger och nöjd allmänhet på plats. Länets just nu meste invigare, landshövding Sten Nordin saknades men hade ett barndop i Stockholm att bevista. Jag menar ett vice kommunalråd behöver väl också visas upp någon gång.

Rubrikerna har genom åren varit många när turistbyråns flyttkarusell snurrat som snabbast men nu har kommunstyrelsen satt ner foten och bromsat in vilket innebär att turistbyrån är tillbaka där den gör mest nytta, nämligen vid torget i Clarbergska huset.

Allt är i sin ordning, ja, nästan. Byrån ska vara stängd söndagar vilket jag inte kan förstå. Turister tar inte ledigt söndagar så med detta tilltag missar man en viktig ”kundkrets”.

En fundering; Det blev kommunstyrelsen som till sist räddade turistbyrån för framtiden när man tog ifrån Fritid- och kulturnämnden ansvaret. Bra! Men blir inte kommunstyrelsen överbelastad när man måste ta över och rätta till fel som sker i nämnder som i detta fall.

Till sist kan jag inte nog betona glädjen över att vi slapp den utveckling som var på gång med just en byrå under trappan i biblioteket eller placerad på annan undanskymd uteplats.

Tack hela kommunstyrelsen, för ni var väl helt eniga över partigränserna?!

Greda löväng – lockande rikedom

Publicerat av

Rikedom behöver inte alltid vara förknippad med pengar. Vår svenska natur, på många platser fredad, är en rikedom i sig. Den skänker oss ögonfröjd och lockar människor till långa resor för att uppleva unik växtlighet.

Öland är en ö som nästan utövar magnetisk kraft på människor runt om i Europa som personligen vill uppleva allt det vackra som finns. Södra Greda löväng är en plats som utgör en lockelse av högsta rang.

När vi, ett mindre sällskap, besöker platsen är vi långt ifrån ensamma. På en stig som alla följer för att inte trampa ner det vackra, möter vi ett sällskap från Skottland. Ett annat par kommer från Örebro. Alla är vi seniorer av skiftande ålder men med ett och samma intresse, att få vandra i Carl von Linnés fotspår.

Mitt på en blomstrande äng är det lätt att för en stund få nya vänner. Man utbyter tankar och ställer frågor. Tjock eller mindre litteratur plockas upp ur ryggsäckar och man pekar och hjälper varandra. Tro inte att det räcker med att dokumentera med kamera, nej, här antecknas noga vad rariteterna heter på såväl svenska som latin.

När jag studerar mitt eget lilla sällskap kan jag inte låta bli att med några bilder registrera hur det ser ut när jakten är som intensivast. Alla letar men kanske på olika sätt och väderstreck men till slut utropar någon – här! Titta, här är den. Dagen är räddad. Vi trodde först att den var överblommad men här står den i sin fulla glans.

Någon lyfter blicken och utbrister:

-Ser ni eken?!

Alla lyfter blicken och rätar på ryggen. Någon ligger kvar och kryper på marken för att plocka bort några grässtrån för att växten ska komma till sin rätt.

Eken är verkligen säregen där den står i den svaga lutningen, som ett paraply breder den ut sina långsträckta grenar och blir till ängens överhuvud.

Solen gör att ängens nästan överdådiga rikedom blir till en fulländad plats för naturlyriker som för länge sedan har glömt tid och rum. Det känns nästan andäktigt att få vistas i detta rum som våra svenska myndigheter haft klokheten att freda för framtida generationer. Att det på platsen finns flygande rariteter gör upplevelsen total.

I luften pilar svalor och tornseglare och i trädens lummiga grönska sjunger halsbandsflugsnapparen sin lite kärva visa tillsammans med lövsångare och trädpiplärkor.

Vid ingången till Greda Löväng söker sig blicken till ett litet och ovanligt hus. Ett lusthus? Förklaringen får vi av Länsstyrelsens text:

” I lövängens norra del finns en mindre byggnad som kallas fårhuset. Byggnaden fanns här redan i början av 1800-talet och har främst nyttjats som förvaringplats för redskap och seldon. Troligen också som skydd vid arbetet ute på åker och äng.”

Efter ett besök på Öland med många skiftande upplevelser är det lätt att känna sig rik.

Ett tips, res gärna i sällskap med en utbildad naturguide. I vårt fall hette han Bertil Friberg. Väl beprövad och uppskattad vän.

FAKTA
Naturreservatets storlek: 3 ha, beslutsår: 1962
Syfte: att bevara en typisk löväng och dess flora, samt åsbildningen i ängen.
Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

HITTA HIT
Södra Greda löväng ligger på Ölands östra sida, cirka 20 km NO Borgholm. Från Södra Greda by finns skyltning österut till naturreservatet. Vid naturreservatet finns parkeringsplats och information.

Sydostlänken – ett slitet vallöfte

Publicerat av

Ännu en gång har ”Sydostlänken” blivit ett vallöfte.  Under hård press och i elfte timmen före valet i höst har socialdemokraterna låtit sin minister åka ända ner till Blekinge och Olofström för att ännu en gång lova pengar till järnvägsprojektet.

Byggstart är satt till 2024 vilket mycket väl kan innebära att en alliansledd regering kan få ”äran” att genomföra socialdemokraternas förnyade löfte. Frågan är dessutom var ”Sydostlänken” hamnar när byggstart ska ske först efter ytterligare en mandatperiod. Så självklart som det lät i Olofström på söndagen är det långt ifrån.

Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:

”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”

Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!

Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”

I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.

I dag är samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder.

Vidare hette det: ”Projektet ”Sydostlänken innefattar huvudsakligen cirka tolv kilometer ny järnväg mellan Blekinge kustbana vid Sandbäck och Olofströms industriområde. Mellan Olofström och Älmhult finns en modern järnväg som skall elektrifieras enligt gällande länstransportplan.”

I dag är sträckan för nybyggnationen mellan Olofström och Karlshamns hamn beräknad till 18 km.

Efter denna utredning/idéstudie 2000 hände inget. Det var tyst i hela 13 år! Det var först i februari 2013 som tre företagsledare tröttnade på den ihållande tystnaden. De vände sig till infrastrukturminister, Catharina Elmsäter-Svärd, m, på näringsdepartementet.

I ett två sidor långt brev betonade de att ”för våra företag är det av mycket stor betydelse att vi kan komma fram i frågan om Sydostlänken. Därför hoppas vi få gehör hos regeringen och att regeringen ställa sig bakom en kraftfull jobb- och tillväxtsatsning i Sydöstra Sverige.”

Brevet undertecknades av Håkan Samuelsson, vd Volvo Personvagnar, Thomas Carlzon, vd IKEA AB, Tomas Nilsson, transportområdeschef, IKEA Europa och Mats Olsson, VD Karlshamns hamn.

Brevet möttes av tystnad.

Efter söndagens presskonferens i Olofström utbröt en mindre lokal debatt på Twitter om vem som har gjort mest eller minst:

Lennarth Förberg, riksdagskandidat, m: ”Regeringen uppfyller till slut vallöftet från 2014. Planen togs fram av Alliansen har legat hela mandatperioden. Vi som har lobbat och arbetat för detta är glada. Är det ett nytt vallöfte? Sydostlänken är lönsam och bra för hela Sverige.”

Tim Svanberg, riksdagskandidat, c: ”Glädjande att påtryckningar från bland annat Centerpartiet resulterar i att byggandet av Sydostlänken blir av. Samtidigt kommer beskedet alldeles för sent. (s) lovade ju att bygget skulle komma igång den här mandatperioden.”

Per-Ola Mattsson, kommunstyrelsens ordförande, Karlshamn, s:  ”Och för den delen… var det inte så att Åsa Torstensson (C) var infrastrukturminister 2006-2010 och hon efterträddes av Catharina Elmsäter Svärd (M) 2011-2014. Båda ingick i en borgerlig regering men ingen av dem gjorde något för Sydostlänken.”

Noterbart är att sedan idéstudien om ”Sydostlänken” togs fram 2000 har socialdemokraterna suttit vid makten i 10 år och borgerliga alliansen 8 år. Först nu blir länken till ett nytt vallöfte. Eller…

Spåren efter Ölands järnvägar

Publicerat av

Vid vårvandringar på Öland för att finna sällsynta och vackra växter har jag två år i rad hamnat på platser som minner om järnvägens storhetstid på ön. Den blev inte så långvarig, bara ca 60 år. Trafiken ägdes av SJ från 1947 och upphörde 1 oktober 1961.

Betydelsen av järnvägen på ön var dock stor. Det var inte enbart persontrafiken, inte minst badgäster, utan också godstrafiken med betydande frakter av sockerbetor.

Min farbror var motorvagnsförare på Öland under ett antal år. Han körde de gula och lådaktiga rälsbussarna vars upphovsman Hilding Carlsson var ett aktat namn inom järnvägen. Hans storhetstid med rälsbussarna var i början på 1940-talet.

Järnvägen på Öland hade sträckningen Näsby – Mörbylånga – Färjestaden – Borgholm – Böda. En sträcka på 151 km. Spårvidden var 891 mm och gick således under benämningen smalspår. Hastigheten var inte svindlande, endast 35 km/h.

 

 

 

Vid vandringar på Öland i dag påminns man på flera platser om järnvägens dåtida sträckning.

Det var mestadels långa raksträckor som gällde. Inte många berg som skulle rundas.

 

Vid årets vandring var det norra delen av Öland som skulle utforskas och vi övernattade på Böda hotell. Ett besök på Böda järnvägsstation var då naturligtvis ett måste. Den ligger endast 100 meter från hotellet och utgör fortfarande i dag ett vackert blickfång. Stationshuset är väl omhuldat och minner om dåtidens tänk att stationshus inte bara skulle vara funktionella utan också vackra.

Böda trafikplats anlades 1906. I uppslagsverket ”Sveriges Järnvägsstationer” och tryckt 1950 uppges att Böda 1949 hade sålt 2159 biljetter och hela 8176 godsexpeditioner. Vid den tidpunkten hade Böda samhälle ett pensionat, en droskbil, två speceri- och diverseaffärer, en manufakturaffär, kvarn och såg samt cykelverkstad. Sevärdheter då var raukar vid Byrum och fornminneskvarnar.

När järnvägen på Öland lades ner 1961 fanns det i SJ:s ägo 562 fastigheter varav ett stort antal utgjordes av stationshus av skiftande utformning.

I början av 2000-talet gjorde försök att utnyttja de övergivna järnvägsbankarna till cykel, vandrings- och ridleder. Det var dåtida Vägverket som ville se en sådan utveckling men efter 2006 dog frågan helt.

Det är lätt att i dag framkalla bilden och motorljudet från de gula rälsbussarna där de en gång vaggade fram på den smalspåriga järnvägen. I varje fall för oss som föddes på sent 1940-tal eller tidigt 1950-tal. Vi åkte med de gula lådorna på järnvägen mellan Bredåkra och Växjö.

Vill du uppleva tågnostalgi på Öland i dag ska du ta dig till Fagerrör på norra Öland. Där kan du från 23 juni åka än smalare tåg. Det är Böda Skogsjärnväg som håller liv i verksamheten. Mellan Fagerrör och Trollskogen tar det ca 30 minuter enkel resa. från

Nostalgisk industrihistoria på Öland

Publicerat av

Att färdas den lilla och anspråkslösa kustvägen på nordvästra Öland är en lisa för själen och med total harmoni men också en resa i tiden. Utmed kustremsan ligger stenbrotten i rad, några av dem fortfarande i drift.

För bönderna var det en icke oväsentlig inkomstkälla att bryta och bearbeta kalksten. På bilden ser du en skurkvarn, den enda som finns kvar. Den uppfördes 1905 och förvaltas i dag av Åkerbo hembygdskrets som senast 2013 genomförde en restaurering av kvarnen.

Den har varit vinddriven till skillnad från äldre skurkvarnar som drevs av bl a oxar. Skurningen av stenen var egentligen en slags slipning som tog lång tid att genomföra med dåtidens teknik. Man kan ännu i dag med handkraft driva stenarna runt för att därmed uppleva själva effekten. Att driva skurverket med vindkraft måste på sin tid ha varit ett viktigt steg i utvecklingen.

Skurverket som ligger vid Jordhamn var i drift fram till 1930 då nästa utvecklingsfas tog vid med maskiner. En verksamhet som i dag kan upplevas strax söder om den väl bevarade och historiska skurkvarnen.

Länsstyrelsen i Kalmar län beskriver verksamheten på följande sätt:

”I skurkvarnar slipades kalkstenen innan den skeppades i väg. Många skurkvarnar har funnits längs Ölands nordvästkust. Den enda som idag återstår är den i Jordhamn. Det är en vinddriven skurkvarn till skillnad från de äldsta som var drivna med oxar. Invid den restaurerade skurkvarnen finns lämningar av gamla stenbrott och äldre kreatursdrivna skurvandringar.

Skurverket i Jordhamn är ursprungligen uppfört 1905. Gustav Johansson Österskogen, Persnäs, var den sista att bedriva verksamhet här och gjorde det fram till 1930. Vid denna tid tog andra maskiner över slipandet av stenen.

Att bearbeta och sälja sten var en inkomstkälla för den öländske bonden förutom jordbruket. Stenar har skurats (slipats) sedan medeltiden. Den främsta användningen för den skurade stenen var som golvbeläggning i kyrkor och bostadshus. Det vinddrivna skurverket är en vidareutveckling av en skurvandring som drevs av oxar eller hästar.

Skurverket ägs idag av Åkerbo hembygdskrets som under 2013 restaurerat skurverket med stöd från Länsstyrelsens kulturmiljövårdsbidrag. Jordhamns skurverk är byggnadsminne.”

Landstinget backar om föreningsbidrag

Publicerat av

Ett tjänstemannaförslag inom Landstinget Blekinge som på ett nytt sätt och mer överbyråkratiskt skulle införas har nu skjutits på framtiden. Ärendet återremitterades vid landstingsstyrelsens sammanträde den 9 april. Kravet på en återremiss kom från alliansen med liberalen, Nils Ingmar Thorell i spetsen.

När ärendet nu åter dyker upp på styrelsens sammanträde kommande måndag (28.5.2018) är förslaget att en utredning ska genomföras. Alla bidrag, inte enbart landstingets utan också Region Blekinges, ska nu studeras för att man ska få enhetliga regler för utbetalning av föreningsbidrag. Ett eventuellt nytt bidragssystem kan införas först 2020.

En bra lösning med tanke på att Landstinget och Regionen blir en och samma organisation från årsskiftet 2018/2019.

Ni som missade mina två tidigare blogginlägg i ärendet får nu en ny möjlighet att ta del av hur förslaget var utformat och vad det kunde leda till och hur diskussionen lät när ärendet debatterades den 9 april.

Det överbyråkratiska förslag som landstingets ledning vill införa i Blekinge när det gäller föreningsbidrag är för tillfället stoppat. Alliansens partier med Nils Ingmar Thorell, l, i spetsen krävde återremiss och en justering av tjänstemannaförslaget och lyckades också med detta.

Det hade krävts 15 ja-röster för en återremiss med enkel majoritet och det blev 17. Ärendet skickas därmed tillbaka för ytterligare hantering.

-Jag tycker att liggande förslag andas misstänksamhet mot föreningslivet och det beklagar jag, sa Thorell i ett av sina inlägg och slog verkligen huvudet på spiken när han tillade:

-Ni säger att vi ska vara noga med skattepengar och det är jag den första att ställa mig bakom, men vi ställer inte samma krav på oss själva när skattepengar betalas ut som partistöd.

-När partistöden betalas ut till de politiska partierna är de inte bundna av regler eller redovisningar av det slag som nu ska krävas av föreningslivet. I det fallet är det generella regler som gäller, sa Nils Ingmar Thorell.

Pensionärsföreningar och anhörigföreningar som ideellt arbetar för att skapa goda förutsättningar för en god hälsa, inte minst i förebyggande syfte, ska nu straffas istället för att belönas för sina insatser.

Landstinget Blekinge är på väg att införa en byråkratisk hantering som för tankarna åtskilliga år tillbaka i tiden och inte minst till den stora grannen i öst. Det tjänstemannaförslag som ledande politiker är på väg att genomföra kan endast gynna en grupp, nämligen tjänstemännen som med ökat blankettraseri ser nya arbetstillfällen skapas. Anledningen sägs vara att Landstinget vill anpassa till regionens regler när Landstinget och Regionen blir en organisation från 1.1. 2019.

Fram till i dag har pensionärsorganisationer i Blekinge som SPF och PRO erhållit en summa pengar per år som man kunnat använda utifrån sina olika behov. Naturligtvis har utbetalningar föregåtts av redovisade verksamhetsplaner och årsredovisningar men detta räcker inte längre, anser tjänstemännen i sitt förslag.

Nu ska ett årligt medlemsbidrag på 35 kronor per medlem utbetalas. Dessutom ska varje förening tilldelas 5 000 kronor årligen. Resterande anslag ska fördelas i förhållande till verksamhetens innehåll. Bedömningskriterierna är dom här:

– Samverkansaktiviteter

– Informations och opinionsbildande insatser

– Utbildningsinsatser

– Medverkan i Landstinget Blekinges verksamheter

– Medverkan i regional och/eller nationella aktiviteter

Av detta förslag framgår tydligt att varje aktivitet som pensionärsorganisationer vill genomföra ska föregås av ett blankettifyllande som saknar motstycke. Efter att ansökan skickats in till landstinget får förening eller distriktsorganisation snällt vänta på ett besked – godkänd eller underkänd ansökan?!

Detta medför ett trögt för att inte säga helidiotiskt merarbete för redan ansträngda ideellt arbetande ledare på förenings- och distriktsnivå. Verksamheter blir försenade eller inte alls genomförda.

Detta har också påtalats i den hittills genomförda politiska hanteringen i landstingsstyrelsen. Inte minst har mångårige föreningsledaren och politikern, Nils Ingmar Thorell, l, gjort allt för att få tjänstemannaförslaget stoppat i papperskorgen. I första omgången fick han hjälp av Jan Björkman, s, som ställde upp bakom Thorells krav på återremiss.

När frågan nu kommer upp i landstingsfullmäktige i morgon måndag (9.4) har Björkman rättat in sig i det s-politiska ledet. Nu kan endast en enkel majoritet begärd av Thorell rädda detta föreningsfientliga förslag. I varje fall ett tag.

-Jag har goda möjligheter att nå dit, säger Nils Ingmar Thorell numera också ordförande i SPF Seniorerna Blekinge.

Föreningsledare är tagna på sängen och är ännu så länge lyckligt ovetande om den ökade arbetsbörda som väntar. Jag kan bara ana hur reaktionen blir.

Ideellt arbetande människor ska belönas inte straffas för sina insatser.