Etikettarkiv: Kallinge

Regeringen – Otur att ni blev sjuka

Publicerat av

Otur för er att ni blev sjuka och drabbade.

”Shit happens” kan man säga men ni får stå för alla juridiska och medicinska kostnader själva. Regeringen, och jag som miljöminister, kommer inte att hjälpa er.

Så rakt och osminkat måste man tolka miljöminister Åsa Romsons besked till PFAS-drabbade i Kallinge och Ronneby. Ett besked som, om det når den globala världen, måste få luttrade miljövänner att chockas. Vad har hänt med Sverige som alltid har gått i täten för en renare värld?

Av miljöexperter har det som inträffat i Kallinge och Ronneby beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Ändå vänder regeringen ryggen åt dessa tusentals drabbade och deras framtida ovissa öde.

Det är en ytterst cynisk syn på ett allvarligt miljöproblem där regeringen mer eller mindre anser att de drabbade har haft otur när de valt att leva och bo i just dessa två blekingska samhällen med en dominerande flygplats där man använt brandskum innehållande farliga kemikalier.

På Naturvårdsverkets hemsida kan man ta del av att ett av ämnena i PFAS-familjen ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på såväl hälsa som miljö. I USA har man efter studier på nära 70 000 personer konstaterat samband mellan njurcancer, testikelcancer. tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol.

Naturligtvis är det en skandal att drabbade själva ska behöva föra en oviss och kostsam juridisk kamp mot militären som använt och har sagt att man tänker fortsätta att använda medlet vid ett eventuellt framtida haveri med Jas-Gripen. Däremot har det civila flyget redan övergått till en annan och mer miljövänlig skumhantering vid flygbränder.

Att många människor nu är tveksamma till att satsa pengar för en eventuell rättegång är lätt att förstå. Skulle man dessutom förlora en rättegång mot staten med sina ekonomiska och juridiska resurser skulle många säkert bli tvingade att lämna både hus och hem.

Naturligtvis är det staten som bär hela ansvaret för att en av södra Sveriges bästa grundvattentäkter ”Bredåkradeltat” har förgiftats och inte längre kan användas. Nu åsamkas Ronneby kommun betydande kostnader för att hitta nytt drickbart vatten i närheten av Karlsnäs.

Inte heller kan jag förstå hur PFAS-föreningen har kommit fram till siffran 50 000 kronor i skadestånd från staten för de som drabbats av det giftiga vattnet. Summan ter sig futtig när man vet att allvarliga livshotande sjukdomar kan bli följden av det som skett.

Naturligtvis måste det vara ett oavvisligt krav, som första åtgärd, att drabbade som har testats och noterats för höga värden måste få snabb och gratis vård av specialister. Ersättningsfrågan handlar uteslutande om ekonomi, inte helt oviktig, men det handlar om människors hälsa och framtid och om den vet ingen expert. Det vet inte heller staten eller försvaret. För stunden lever regeringen på hoppet och lämnar därmed de drabbade åt sitt eget öde.

Hur skulle vi i Sverige ha reagerat om vi genom media fått vetskap om liknande skandaler i världen och samtidigt nåtts av uppgiften att folkets regering vänt dem ryggen? Vi skulle förfasat oss och vi skulle ha dömt landet som cyniskt och människoovänligt. Men nu handlar det om vårt dricksvatten, vårt viktiga dricksvatten som alla myndigheter tycks bevaka och beskydda. Varför ska då människor i Ronneby och Kallinge behandlas med kommentaren – ”Shit happens”???

Regeringen sviker PFAS-drabbade

Publicerat av

”Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.”

Detta är andemeningen i det debattinlägg som i dag har publicerats på Svenska Dagbladets nätupplaga och har styrelsen i PFAS-föreningen som avsändare.

Jag stöder naturligtvis denna kamp därför att jag anser det helt orimligt att regering och andra myndigheter sviker en stor grupp människor i Ronneby kommun och lämnar dem åt sitt öde. Jag publicerar därför deras debattinlägg i sin helhet och jag återkommer senare med en personlig betraktelse av det som nu sker. Här följer PFAS-föreningens text:

”PFAS-föreningen fick torsdagen 6/8 2015 ett skriftligt besked från Åsa Romson och regeringen att det inte blir något ekonomiskt stöd för att hjälpa drabbade i Kallinge och Ronneby, i vad som beskrivits som ”den värsta kemikalieolyckan i modern tid”. Åsa Romsons besked innebär att tusentals drabbade barn, ungdomar och vuxna i Ronneby och Kallinge aldrig kommer att få svar på hur skadliga de PFAS-gifter är som vi ofrivilligt fått i våra kroppar. Inte heller får vi veta vem som skall stå till svars. Är det vad Åsa Romson vill? Ska de som bär ansvar för att tusentals människor förgiftats gå fria? Ska vi leva i ovisshet om våra skador?

Vi vill att någon ska stå till svars för sitt utsläpp av miljöfarliga ämnen (PFAS med flera) som förgiftat både mark, vatten och människor! Värst drabbat är Ronneby i Blekinge där det kan röra sig om 27 000 människor som exponerats för gifterna över tid.

Det finns mycket som tyder på att det vatten vi fått i oss under årtionden är mycket farligt. Svenska brandmän som arbetar med den här typen av kemikalier drabbas av dubbelt så mycket cancer som andra grupper, för testikelcancer gäller det tredubbla. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) vill testa 15 000 brandmän för PFAS. KEMI och MSB avråder från att använda brandskum med dessa kemikalier helt. Det finns omfattande amerikanska studier (C8 science panel), där det gjorts studier på drygt 69 000 människor där man visat samband mellan njurcancer, testikelcancer, tarmsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att ett av ämnena i PFAS-familjen; ”PFOS” har mycket allvarliga effekter på hälsa och miljö. PFOS är sedan 2008, med vissa undantag, förbjudet inom EU. Ett annat ämne; ”PFOA” är reproduktionsstörande och misstänks vara cancerframkallande för människa.”

Det är dessa ämnen vi har fått in i våra kroppar. Ett av proverna i Ronneby visade värden som var 240 gånger högre än det ”åtgärdsvärde” som Livsmedelsverket har fastslagit.

Detta borde väl vara varningssignaler nog för Åsa Romson?

Under ett möte i Kallinge i början av året, pratade representanter från Avdelningen för Arbets- och Miljömedicin i Lund, som genomför en omfattande kartläggning av oss i Ronneby och Kallinge om den ”cocktail” som vi fått i oss. För det är ju inte ”bara” PFOS och PFOA. I giftmixen som Försvarsmakten släppt ut i vårt vatten finns totalt åtta andra PFAS-ämnen. Våra värden är hundrafalt högre än hos andra i Sverige som druckit rent vatten. Detta är gifter vi aldrig kommer att bli av med. De bryts inte ner, varken i naturen eller i våra kroppar. Vi kommer sannolikt att få leva med dem resten av våra liv.

Försvarsmakten har sent omsider förklarat sig ansvarigt för att PFAS finns i vårt vatten. Problemet ligger på regeringens och miljöministerns bord. Det är en Svensk myndighet som orsakat förgiftningen av tusentals medborgare.

Vi har tvingats att organisera oss och starta denna PFAS-förening kring en fråga vi aldrig bett om eller kunnat förutse. Vi har gjort det för att hantera den olycka vi drabbats av. Vi har lagt ner massor med tid för att sprida information, dela ut flygblad, kräva informationsmöten, föra dialog med tidningar och tv och samla kunskap om vad det är vi fått i våra kroppar, ett arbete som kräver mycket tid och energi. Tid som vi lägger på vår fritid för att säkerställa att vi och våra barn får den upprättelse, ursäkt och hjälp som vi rimligtvis borde ha.

Vi i PFAS-föreningen känner oss svikna och mycket frågande till Åsa Romson och regeringens beslut. Vad är det för miljöminister, tillika miljöpartist som nu nonchalerar oss som drabbats av vad hon själv betecknat som ”en historisk miljöskada”?

Vi anser fortfarande att det är helt orimligt att vi, de drabbade, själva ska behöva bekosta en juridisk prövning och dess höga ekonomiska risker för att dessa frågor ska belysas och bedömas opartiskt och rättvist och inte dra ut på tiden.

I en sådan process kommer vi i PFAS-föreningen att ställa följande krav:

  • Minst en kostnadsfri grundlig hälsokontroll årligen, samt uppföljningar om så krävs.
  • Fri sjukvård och medicinering för sjukdomar och besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Ekonomisk ersättning för den som redan blivit sjuk eller i framtiden drabbas av sjukdom eller besvär på grund av PFAS-förgiftningen.
  • Att det tillskjuts ekonomiska medel för genomförande av opartiskt, omfattande, grundlig och långsiktig forskning.

Vi bad om ett stöd från regeringen eftersom vi inte vill att denna fråga skulle behöva bli en klassfråga och att alla i kommunen skulle ha samma förutsättning för en rättvis och opartisk bedömning av denna skandal. Inget av detta kommer nu alltså att hända, eftersom Åsa Romson väljer att vända oss ryggen.

Vi undrar varför Åsa Romson ens kom till Ronneby för att träffa oss?”

Herman Afzelius, ordförande PFAS-föreningen, Thomas Lähdet, vice ordförande, Cilla Oijens, sekreterare, Stefan Hansson, kassör, Katarina Tilholm, medlemsansvarig, Lollo Knutson Karlsson, ledamot.

FAKTA: PFAS

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsyror) är en hel grupp av syntetiska ämnen. Två av de mer kända ämnena är PFOS och PFOA. PFOS förbjöds inom EU 2008, men övriga ämnen används fortfarande för exempelvis klädimpregnering, ytbehandling och rengöring.

Runt 2 000 personer i Kallinge och Ronneby har sedan december 2013 lämnat blodprov

 

 

Flygintresset i Blekinge stort

Publicerat av

Drömmen

BLT har i dag ett frikostigt och bra uppslag om flyghistoriker i Blekinge. Det är efter torsdagens allmänna möte på Blekinge Museum som tidningen väcker intresse för en gammal dröm, nämligen försöket att skapa ett museum på Stumholmen med flygbåtar.

Bengt Andersson, Karlskrona, länge verksam i Svensk Flyghistorisk Förening vågar inte tro på tanken, men vi är många som fortfarande stöder tanken. Det är inte enbart flyghistoriker bosatta i Karlskrona som tänker och vill agera i denna riktning.

 

F2K-stumholmen-1945[1]

Redan när fastighetsägaren, Mikael Blomqvist, köpte Bastion Kungshalls magasin tog jag upp frågan om ett flygmuseum med honom och pekade bl a på de gamla flyghangarerna som fortfarande finns kvar i gott skick på Stumholmen strax intill magasinet.

Mikael har bl a sponsrat tillkomsten av den nybyggda ubåtshallen på samma ö, så varför inte ta upp frågan med honom ännu en gång.

sff_r1_c1[1]

Vi är relativt många som är medlemmar i Svensk Flyghistorisk Förening och som nu även kommer att engagera oss i den lokala föreningen Quintus 72 som har sin mötesverksamhet förlagd till F 17 i Kallinge. Du får deras adress till hemsidan här:

http://www.quintus72.se/31285268

En mängd av de flygbåtar som var baserade vid Karlskrona flygstation på Stumholmen finns i dag till beskådan vid Flygvapenmuseet i Linköping, men eftersom man där klagar över för många objekt hade det suttit fint med att kunna omhänderta ett antal av dessa.

i34469397._szw1280h1280_[1]

Vi håller tummarna för att det finns bättre kraft i dag för att övertyga. Miljön är perfekt och Karlskrona och Blekinge skulle behöva ett besöksobjekt av detta slag inte minst som ett komplement till Marinmuseet.

 

F 17 i Kallinge bantas med en division

Publicerat av

Flygvapnet står inför en omfattande omorganisation. Meningen är att den ska träda i kraft i januari 2016. Ännu så länge handlar det om ett förslag.

I stora drag innebär förslaget att Sverige ska ha tre stridsflygdivisioner, en på vardera F 17 Kallinge, F 21 Luleå och F 7 Såtenäs. Noterbart är att F 7 åter ska bli en stridsdivision från att i dag enbart ansvarat för utbildning av piloter.

För F 17 och F 21 innebär förändringen att dessa bantas med en stridsdivision vardera. I dag har de två divisioner vardera. De framtida divisionerna ska innehålla fler flygplan än dagens.

Antalet JAS Gripen är i dag ca 100 och ska bantas ner till 60 när den nya versionen tas i bruk.

Med denna nya organisation bildar varje flottilj ett krigsförband.

Arbetet med en ny organisation tillkom ursprungligen utifrån förra regeringens besparingsbeslut, men även utifrån försvarsmaktens egna behov av att förändra organisationen.

Utredningen som haft många olika namn har också omgärdats med en rad rykten. Det började med FMorg 18 som blev till FMorg16 men som nu tycks ha landat i FMorg NY.

Från början krävdes att löneökningskostnaderna skulle minska med en halv miljard. ÖB har dock klargjort att det endast går att spara 225 miljoner.

Djupafors pappersbruk i bokform

Publicerat av

 

Djupafors

Nu är historien om anrika Djupafors pappersbruk räddat för eftervärlden. När bruket nu efter 146 års verksamhet rivs är det bilder och text som kommer att minna om denna blekingska industriepok.

Det är John-Erik ”Jonte” Andersson som står bakom en minnesskrift som spänner över tre sekler. Många bilder på maskiner, byggnader och inte minst anställda berättar om brukets start 1868 fram till nedläggningen 2014.

Initiativet till boken togs av Pappers avdelning 151 tillsammans med Cascades Djupafors som också står som utgivare av denna viktiga bok.

Det är en uppskattad och minnesvärd industriepok som har gått i graven när det gäller pappersbruket i Djupafors, Kallinge, i Ronneby kommun. Maskinen stannade för sista gången 11 juni 2014. För många kändes stoppet som en sista suck från en nära anhörig. Många har haft svårt att ta till sig nedläggningsbeskedet.

För min egen del var pappersbruket den första industri jag fick uppleva som liten, antingen på tåget mellan Bredåkra och Ronneby eller på den gamla och slingrande landsvägen. Ofta gick vi från stationshuset i Bredåkra till Nicklastugan strax söder om pappersbruket där min moster var bosatt. Vägen genom Moabacken var en upplevelse i sig innan man kom fram till fabriken med den vita röken.

När jag nyligen i denna blogg beskrev bekymret med förgiftade vattenbrunnar i Brantafors och det nu snabbt ökade grundvattnet vid Sänksjön var jag inte klar över när Djupafors började hämta sitt vatten från just detta område. I boken om Djupafors anges att pumpstationen vid Sänsksjön byggs 1938. Vattnet hämtades ur tre djupborrade brunnar. När Djupafors nu inte längre hämtar vatten från detta område har effekten blivit att grundvattnet redan stigit med över en meter.

Djupafors pappersbruk var föremål för nedläggningsdiskussioner i 20 år innan det blev till verklighet. Vid slutet fanns det 130 anställda varav 100 var kollektivanställda.

Intressanta och viktiga årtal inleder skriften och naturligtvis är det 1868 som tilldrar sig största intresset för hur starten skedde. Det var världsutställningen i Paris 1867 som fick baron Caspar Wrede att uttrycka följande:

”Under min vistelse vid werldsutställningen i Paris förliden sommar fäste jag särdelses intresse vid de exponerade papperssorterna af olika procent trälump”.

20 april 1868 skickades inbjudan ut till släktingar för att teckna aktier i bolaget och redan den 8 juli hade man sålt 126 aktier till ett värde av 126 000 riksdaler och detta datum är också det verkliga datumet för grundandet av Djupafors Fabriksaktiebolag.

År 1870 påbörjas förädling av trämassa till papp och 1873 börjar fabriken tillverka takpapp i skifferfason. Vattenfallet i Verperyd inköps 1882 och 1886 köper man in Brantafors.

Tillverkning av konstläder för väskor, stolsitsar och golvbeläggningar inleds 1918 och 1936 påbörjas bygget av en ny modern fabrik och kartongmaskin.

Munkedalsgruppen tar över Djupafors 1963 och slås samman med Lilla Edet till Inland- Djupafors och 1989 är det Cascadekoncernenen med huvudkontor i Kanada som tar över efter Munkedal.

I ett pressmeddelande från Cascades VD och koncernchef, Mario Plourde hette det bl a:

”Brukets årskapacitet är 60 000 ton falskartong. Djupafors är i en svår ekonomisk situation och arbetar i en mycket konkurrensutsatt marknad. Beslutet om stängning är en del i vår översyn och omstrukturering av vår tillverkningsplattform i Europa”.

Detta besked fick de anställda vid en träff i Kallinge folkets hus den 8 april 2014. Två månader senare stannade maskinen i Djupafors.

Djupafors 5

Första landningen på Bredåkra hed

Publicerat av

 

Flyg 1920

Fotografen Oscar Ekholm tog 1920 bilden ovan som visar den första landningen med ett flygplan på Bredåkra hed. Landningen orsakade stor uppståndelse bland lokalbefolkningen. ”Engelskt plan för tankning”, har Oscar skrivit på baksidan av bilden. Oscar Ekholm levde i Kallinge 1900-1982.

När jag nu har talat med lokala flyghistoriker är dessa övertygade om att flygplanet på bilden måste vara en Avro 504 K. Lika övertygade är de att flygplanet då tillhörde P.O. Flygkompani som i sin tur ägdes av Per Oscar Herrström. Företaget bildades 1919 för att bedriva civil luftfart med passagerare samt att utbilda flygförare. Företaget ägde två stycken Avro 504 K och en De Havilland DH 6 Dove.

Avro 504 var ett tvåsitsigt brittiskt skol-, jakt och bombflygplan som användes under första världskriget och konstruerades under 1913 som en förbättrad variant av skolflygplanet Avro 500.

Maxhastigheten var 145 km/h, räckvidden 402 km och den maximala flyghöjden 4875 meter.

Svenska marinflyget beställde den 27 oktober 1923 två Avro 504 K i England som vintertid användes som skol- och övningsflygplan vid flygskolan i Hägernäs. I augusti 1924 beställdes ytterligare tre Avro 504 K.

När flygvapnet bildades 1 juli 1926 överfördes samtliga marinens Avro 504 K till Ljungbyhed och den där nyligen startade militära flygskolan där de ingick som skolflygplan med beteckningen Sk 3.

På platsen Bredåkra hed vapenövade Blekinge Bataljon 1888 – 1901. Från 1901 till 1927 huserade Karlskrona Grenadjärregemente på platsen. 1942 tog riksdagen beslut om att påbörja byggarbetet med att anlägga flygflottiljen F 17.

Alla myndigheter har svikit Kallinge

Publicerat av

När myndigheter och kommunen bjuder in allmänheten för att informera finns det mycket övrigt att önska. Jag vill påstå att torsdagens träff i Kallingeskolan om PFAS rörde upp och resulterade i fler frågor än vad som gavs av lugnande svar.

Att inleda ett möte med att visa bilder på rör i olika storlek och ”hemliga” pumphus är ingen bra start när t ex föräldrar har kommit för att få sin ångest dämpad och få relevanta svar på frågor om giftets farlighet.

Ju längre mötet pågick desto mer krystad och pinsam blev dialogen mellan s k experter som talade över huvudet på församlad allmänhet. När ”kemisten från Länsstyrelsen” angriper allmänhetens anlitade advokat med frågan – ” Jag är kemist. Är du?” – då blir plötsligt detta möte med osmakligt maktspråk till en bakgårdsuppgörelse utan substans, vilket också en åskådare påtalade.

Mest anmärkningsvärt är att ”kemisten från Länsstyrelsen” som är satt att vara allmänhetens garant i sitt uppdrag som kontrollmyndighet plötsligt blir dess motståndare, ja, då har allmänhetens förtroende hamnat på noll.

Samma var förhållandet med Folke Borg som representerade försvaret och som mer hotade än lugnade de närvarande. Trots att han i dag vet vad giftet i brandskummet har åstadkommit i Kallinge och flera andra flygorter i landet sa han så här:

– Gäller det att rädda en pilots liv tänker vi använda skummet igen!

Vad han egentligen sa i den meningen var att – ett människoliv går före miljön och många andra människors hälsa. Likaså blåste han upp sig till nästan andnöd när han fick frågor om försvarets ansvar.

– Det här med PFAS är något vi har ärvt sedan 30 år tillbaka och ännu har vi inget konkret att ta ställning till.

Vad han menade var att det ännu inte har kunnat bevisas att människor har avlidit till följd av detta gift.

Detta påstående till trots erkände representanten från myndigheten Generalläkaren att hon personligen slagit larm 2011 men utan resultat.

Eftersom Generalläkaren lyder direkt under regeringen och har till uppgift att kontrollera att Försvarsmakten följer lagar och föreskrifter, måste hela den nu riksbekanta giftskandalen i Kallinge fördömas ur flera synvinklar.

I detta fall har inte bara regeringen och Naturvårdsverket utan också lokala kontrollmyndigheter som Länsstyrelsen och Kommunen grovt svikit sitt uppdrag.  Det räcker inte med att ta upprepade blodprov och på detta sätt försöka lugna människor när man i nästa andetag tvingas påstå att man i ett längre perspektiv inte vet vad giftet kan ha för påverkan när det gäller cancerrisk o. d.

Jag och säkert många med mig hade i torsdags säkert velat höra att myndigheterna stod på deras sida och att åtgärder nu har satts in. Sådana svar uteblev.

Var fanns kommunens ledande politiker? Jag hade velat höra dem säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi agera för våra medborgare på följande sätt…

I brist på åtgärder blev det bilder på vattenfyllda rör och pumpstationer och intetsägande fraser från kommundirektör som bl a tackade för ett givande möte. För vem?  Jag och säkert också nybildade kampföreningen PFAS vill säkert snabbt veta hur kommunens åtgärdsprogram ser ut. Hur kommer kommunens invånare i Kallinge och delvis Ronneby centrum att hjälpas!

Upp till bevis Åsa Romson

Publicerat av

I dag har miljöminister Åsa Romson, mp, tagit till orda på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Det handlar om vårt dricksvatten som hotas allt mer av farliga kemikalier. I riksmedia pekas vattenverket i Kallinge (Ronneby) nu ut som det mest drabbade. Se blogginlägget här under.

Miljöministern skriver att regeringen nu ska ge flera myndigheter i uppdrag att intensifiera arbetet med att upptäcka och begränsa spridningen av högfluorerade ämnen i miljön.

Vidare ska regeringens expertmyndighet för kemikalier, Kemikalieinspektionen, ges i uppdrag att skapa ett nationellt åtgärdsprogram för att minska användningen av högfluorerade ämnen i produkter och varor.

Dessa åtgärder är väl i och för sig välmenande, men jag saknar de skarpa förslagen. Vad tänker regeringen göra med redan förgiftade områden, typ Kallinge? Ska kommuner själva stå för dessa kostnader med saneringar och borrande av nya brunnar?

I dag har också finansministern sagt att det saknas pengar till reformer för 2016. Men förgiftat dricksvatten kräver snabba åtgärder. Fram med stålarna! Upp till bevis miljöminister Åsa Romson, Miljöpartist.

Bredåkradeltat – en miljöskandal

Publicerat av

Bredåkradeltat är av Statens Naturvårdsverk klassat som riksintresse. Deltat är Sydsveriges enda större isälvsdelta i Baltiska issjön. Det sträcker sig från Bredåkra till norra delen av Kallinge och är ca 10 km långt i nord/sydlig riktning och 3-4 km brett i öst/västlig riktning.

I den norra delen av deltat, i Brantafors, finns ett vattenverk som tillhör det kommunala bolaget Miljöteknik. Här har man med hjälp av fyra brunnar försett Kallinge med dricksvatten och på senare tid även Ronneby centralort.

Dessa vattentäkter måste nu skyndsamt överges på grund av att giftiga kemikalier har upptäckts i brunnarna. Det handlar om ämnet PFAS som enligt experter tillhör kemikaliernas värstingar därför att det bryts ner extremt långsamt i miljön. Men det finns andra nu ”glömda” utsläpp som också har bidragit till förgiftningen.

I riksmedia har professorer klassat detta som en – ”Miljöskandal av historiska mått”.

Enligt ledande lokalpolitiker är det besvärande att Blekinge Flygflottilj, som är placerad mitt i Bredåkradeltat, pekas ut som skyldig till förgiftningen av dricksvattnet.

Men det är ingalunda första gången som detta unika isälvsdelta förgiftas. Redan på tidigt 80-tal (1983) drabbades dårvarande trädgårdsmästeriet i Bredåkra. Då slogs deras brunnsvatten ut av kamikalier. Den gången ville ansvariga inom Ronneby kommun peka ut Blekinge Flygklubb som ansvariga. Klubben hade en hangar strax intill trädgårdsmästeriet men tillbakavisade anklagelserna.

Kommunen gjorde allt för att tysta ner händelsen och det gjorde man genom att ge trädgårsmästeriet gratis kommunalt vatten i utbyte mot den stängda egna brunnen.

Det kommunen då inte ville diskutera var det som hade inträffat den 12 juni 1965. Den dagen träffade ett blixtnedslag mitt i prick i en stor drivmedelscistern och med en explosion som följd. Vid detta tillfälle rann 300 000 liter flygbränsle MC- 77 rakt ut i Bredåkradeltat. Med största sannolikhet var detta drivmedel största anledningen till att brunnen i Bredåkra slogs ut.

DSC03796

I boken ”Från B 3 till jaktviggen” och utgiven 1994 beskriver författaren denna händelse som – ”den stora smällen”. Av texten framgår att flottiljchefen tvingades till ett flera dagar långt flygstopp till följd av smällen.

Bredåkradeltat har genom åren drabbats av oerhörda mängder kemikalier av skiftande slag. Betänk hur stora mängder UREA (ett slags urin med myckedt hög kvävehalt) som genom åren har spridits på start- och landningsbanor för att isbekämpa. Mätningar har visat att under en enda vintersäsong användes 30 ton (!) UREA vid F 17. Då har jag inte redovisat de utsläpp av UREA som använts för att avvisa den civila flygtrafiken.

Därför var det knappast någon sensation, men väl en chock för allmänheten, när det under fjolåret avslöjades höga halter av ämnet PFAS (se ovan) i kommunens vattenbrunnar i Brantafors, strax nordost om flygflottiljen. Ämnet som upptäcktes ingår som en beståndsdel i det skum som används då man släcker bränder.

Släck F 17

Vid F 17 har detta skum använts flitigt genom åren och med start redan på 60-talet. I boken ”Från B 3 till jaktviggen” beskrivs denna verksamhet tämligen utförligt. Flygflottiljens övningsverksamhet med att släcka flygplansbränder var inte bara av lokal karaktär utan här genomfördes också ett stort antal övningar av regional- och rikskaraktär.  Med andra ord var utsläppen till Bredåkradeltat av betydande omfattning.

Men det var först under fjolåret som man upptäckte och uppmätte höga halter av giftet i kommunens drickvatten.  Något hade plötsligt inträffat, men vad? En anledning var bl a att man upptäckt samma gifter i dricksvatten på andra platser i landet, inte minst då vid andra flygplatsorter.

I vårt fall i Kallinge skedde samtidigt en annan viktig förändring som man menar starkt kan ha bidragit till att giftet i grundvattnet visat sig just nu.

Sänksjön, som ligger inom Bredåkradeltat, har genom åren varit en viktig regulator för grundvattnet. Pappersbruket i Djupafors har genom åren tagit ut betydande mängder vatten ur Sänksjön.  Detta upphörde när pappersbruket lades ner och verksamheten upphörde vilket resulterade i att nivån på grundvattnet i området snabbt steg och brunnarna i Brantafors slogs ut.

Nu letar kommunala bolaget Miljöteknik nya vattentäkter norr om flygfältet, strax söder om Karlsnäsgården. Ledningar ska sedan dras flera kilometer till vattenverket i Brantafors. Detta medför betydande kostnader. Kommer staten att stå för dessa fördyrningar eller ska befolkningen drabbas dubbelt (förutom förgiftat dricksvatten)genom att även betala höjda vattenavgifter?

Rune Johansson, tidigare bosatt i Hasselstad, och starkt engagerad i miljöfrågorna vid F 17 gjorde en anmälan 2007 när det s k Ronnebypaketet redovisades. Han pekade i sin anmälan på vad som behöver åtgärdas i området när bl a byggandet av en ny hangar till helikoptrar ska genomföras.

– Marken i området är starkt förgiftad och experter är eniga om att det som har skett inom Bredåkradeltat är en miljöskandal av historiska mått. Marken måste således fraktas bort och saneras, ett gigantiskt arbete som jag ser som nästan olösligt, säger Rune Johansson som väntar på tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) besked.

Även regeringen har nu genom miljöminister Åsa Romson engagerat sig i miljöfrågan som berör Bredåkradeltat och dess miljöskandal. Bl a har framstående professorer flera gånger krävt att regeringen måste agera. Från regeringshåll är det fortfarande tyst, mycket tyst.

Det är trots allt Länsstyrelsen i Blekinge som är tillsynsmyndighet i det aktuella fallet med utbyggnaden av F 17. Frågan är hur man ska förhålla sig till den mark som nu ska tas i anspråk för utbyggnad och inte minst – vem ska stå för kostnaderna?

Ja, må hon leva uti hundrade år

Publicerat av

DSC03789

Ja, må hon leva. Ja, må hon leva! Ja, må hon leva uti hundrade år! Javisst ska hon leva! javisst ska hon leva! javisst ska hon leva många lyckliga år!

Det är onsdagen den 12 november. Det är en halvmörk dag, ganska disig, men inomhus på Olsgården i Kallinge är det ljust och trivsamt. Människor sitter bänkade vid ett långbord och på bordet likt öar står tårtor av skiftande slag. Några är precis påbörjade andra fortfarande vackert dekorerade.

Vid ena kortändan tronar en glasögonprydd dam. Hon pratar glatt med de närmaste. Hon tar små munsbitar, dricker av kaffet. Ibland kommer den allvarsamma minen. Hon försvinner in i sig själv med sina tankar.

In genom dörren kommer nya gäster, tidigare grannar, vänner, nära släktingar barn och barnbarn. Hon är ensam kvar i livet av 13 syskon. Älskade moster Elsa firar i dag sin hundrade födelsedag.

Bakom henne växer blomsterprakten och bildar efterhand en häck med vackra färger. På kortsidan av det långa presentbordet små paket som ännu inte har hunnit öppnas.

Moster Elsa är bestämd med att hon denna unika dag inte tänker slösa tid på att vila middag.

– Det kan jag göra i morgon, skrattar hon och är noga med att kolla upp vänners hälsotillstånd.

Hon får veta att en nyanländ vän har besökt ögonläkaren och är ivrig att få veta hur det gick. Hon besväras själv av gula fläcken och har hjälp av en läsapparat som förstorar texten i de tidningar hon följer. Hon är bekymrad över hur det ska bli. I örat hjälper en ny och modern hörapparat henne att vara social även på det planet.

– Läsplattan är jättebra men jag har fått problem med att den slocknar efter bara någon minut. Ljuset kommer och går, men jag ska jag ringa och se till att få en ny, berättar moster och tar en bit smörgåstårta.

Nya gäster står på tur. Kramarna är många och Elsa är mån om att få veta hur det är med deras hälsa.

En politiker från Äldrenämnden har hittat till Olsgården och han håller ett personligt tal. Stundens allvar medverkar till att han glömmer att presentera sig.

Men moster tar över och säger att hon mycket väl känner igen honom och vilket parti han representerar.

– Jag har sett dig i tidningen – och säger hans namn.

För moster är det lika självklart att hålla reda på politikers namn som att hon följer idrotten och dess utövare mycket nogsamt. Det är mest tv:n hon numera förlitar sig på när det gäller idrotten som hon alltid varit intresserad av. Bara tills nyligen var hon ofta på plats för att se Mjällby spela.

Vid kortändan sitter moster och obehindrat kommunicerar med hjälp av tal, syn och hörsel, även om de två sistnämnda är aningen utmattade. Men vad då – hennes hjärta har slagit sina slag i 100 år. Hur många slag blir det? Jag vågar inte ens tänka.

Grattis moster!