Brantafors har alltid fascinerat

Brantafors kraftstation utmed Ronnebyån med intilliggande berg och damm var ett lockande mål för mig redan i unga år. Inte minst efter att jag blivit medlem i orienteringsklubben Skogsvandrarna. Med bastu och klubbstuga intill Sänksjön hade vi ofta anledning att komma förbi anläggningen i Brantafors.

Vi hade terrängbanor som strök strax intill och även träningsrundor i orientering medförde att platsen ofta besöktes. I dag är det Karlsnäsleden mellan Ronneby, Kallinge och Karlsnäsgården som får människor att stanna till för en fika intill kraftstationen.

Men det är inte bara kraftstationen, som nästa år fyller 100 år, som har fått många av oss att titta i backspegeln och fundera över platsens industriella betydelse i svunnen tid. Bl.a vittnar en större husgrund norr om kraftstationen om detta.

När jag nu i dagarna tog del av BLT:s reportage om en ansiktslyftning av kraftstationens yttre blev jag inspirerad att leta upp ett par bilder som visar Brantafors bebyggelse innan nuvarande kraftstation kom på plats.

Den första kraftstationen vid Brantafors var betydligt anspråkslösare än nuvarande hundraåring.

Fabriksbyggnaden till höger köptes av Djupafors kartongbruk 1886. Här tillverkades torkad massa som fraktades till Djupafors i Kallinge för att där förädlas till kartong och papp. Byggnaden i Brantafors revs 1915 och Djupafors kartongbruk i Kallinge i sin tur gick i graven 2014 efter att ha verkat på platsen sedan 1868.

Vatten och kanoner i Ronnebys vårtal

Våren 2015Så är vi då åter på klassisk mark – högst upp på Snäckebacken har vi tagit oss för att välkomna våren.

Vad tycker ni om våren? Har den varit bra?

April var väl en ganska härlig vårmånad.

Våren kommer ju allt tidigare numera å vi riskerar ibland t o m eldningsförbud i Valborg.

Men traditioner måste få leva vidare – allt behöver vi inte ändra på.

För oss nordbor är våra liv indelade i ett antal årstider som vi på olika sätt har ett förhållande till.

Är vi barn längtar vi till sommaren å sommarlovet med bad och njutning.

Är vi mångåriga är det våren vi längtar intensivast efter. Vi har klarat en vinter till och vi föds på nytt. Vi människor blommar i kapp med bladen på björk och bok som bäddar in vårt landskap i ett mjukt och vackert täcke.

Det är ingen tillfällighet att det är just våren som har beskrivits i ett otal dikter. Ewa Rawling, t ex har tecknat den här bilden:

 Spännande äventyr i solens sken, het på vissa ställen – kjol och bara ben. Ljum blir kvällen – kort blir natten, varma dagar och krokus i rabatten.

En sorglös tid – mycket som händer, njut varje minut, ta en dag i sänder – innan ljuset vänder. Gå på upptäcktsfärd i vår värld – våren är kort, sedan bleknar minnen – men dör aldrig bort.

Vårt viktiga dricksvatten måste jag nämna utan att bli för dramatisk.

Utan vatten kan vi inte leva. Nu införs vattenförbud i våra trädgårdar, men det kan vi väl leva med, men när landets bästa vatten – ja, vattnet i Brantafors var under många år det bästa i landet – när detta vatten då plötsligt har visat sig vara giftigt, ja, då måste vi alla reagera å ställa krav.

Men till vem ska vi rikta våra krav? Kommunen kan inte av egen kraft bära den ekonomiska bördan när nu nya brunnar måste borras och kilometerlånga ledningar krävs för transport av vattnet till Brantafors pumpstation.

Å vem tar hand om alla oroliga människor som druckit av det förgiftade vattnet? Här krävs insatser av hela samhället långt utöver det vanliga.

Till sist måste jag också ta upp den kapprustning och försvarsdebatt som har blossat upp. Och då tänker jag på den lokala försvarsförstärkningen här i Ronneby. Jag tror nämligen att ni har missat att kvällens arrangörer – Ronneby Musei- och Hembygdsförening – vill få tillbaka åtta försvunna kanoner.

Vem tog dom? Naturligtvis var det Lede Fi.

Jo, så är det och det gäller försvaret av just den plats vi nu står på – Snäckebacken. Eller som man också skulle kunna säga – SNACKEBACKEN. En historisk plats av rang.

Men låt oss vara optimistiska. När nu Snäckebacken ska intas av lekfulla barn istället tror jag att allt kommer att ordna sig till det bästa. Vi måste tro på framtiden. Vi behöver inte bebygga varje grön yta. Vi behöver små oaser.

Därmed har det blivit dags att utbringa ett fyrfaldrigt leve för våren å i denna hyllning ska naturligtvis även kvällens värmande underhållare, Ronneby Blåsorkester, Sångkören Decibellerna och inte minst kvällens arrangör ingå.

De leve

 

Djupafors pappersbruk i bokform

 

Djupafors

Nu är historien om anrika Djupafors pappersbruk räddat för eftervärlden. När bruket nu efter 146 års verksamhet rivs är det bilder och text som kommer att minna om denna blekingska industriepok.

Det är John-Erik ”Jonte” Andersson som står bakom en minnesskrift som spänner över tre sekler. Många bilder på maskiner, byggnader och inte minst anställda berättar om brukets start 1868 fram till nedläggningen 2014.

Initiativet till boken togs av Pappers avdelning 151 tillsammans med Cascades Djupafors som också står som utgivare av denna viktiga bok.

Det är en uppskattad och minnesvärd industriepok som har gått i graven när det gäller pappersbruket i Djupafors, Kallinge, i Ronneby kommun. Maskinen stannade för sista gången 11 juni 2014. För många kändes stoppet som en sista suck från en nära anhörig. Många har haft svårt att ta till sig nedläggningsbeskedet.

För min egen del var pappersbruket den första industri jag fick uppleva som liten, antingen på tåget mellan Bredåkra och Ronneby eller på den gamla och slingrande landsvägen. Ofta gick vi från stationshuset i Bredåkra till Nicklastugan strax söder om pappersbruket där min moster var bosatt. Vägen genom Moabacken var en upplevelse i sig innan man kom fram till fabriken med den vita röken.

När jag nyligen i denna blogg beskrev bekymret med förgiftade vattenbrunnar i Brantafors och det nu snabbt ökade grundvattnet vid Sänksjön var jag inte klar över när Djupafors började hämta sitt vatten från just detta område. I boken om Djupafors anges att pumpstationen vid Sänsksjön byggs 1938. Vattnet hämtades ur tre djupborrade brunnar. När Djupafors nu inte längre hämtar vatten från detta område har effekten blivit att grundvattnet redan stigit med över en meter.

Djupafors pappersbruk var föremål för nedläggningsdiskussioner i 20 år innan det blev till verklighet. Vid slutet fanns det 130 anställda varav 100 var kollektivanställda.

Intressanta och viktiga årtal inleder skriften och naturligtvis är det 1868 som tilldrar sig största intresset för hur starten skedde. Det var världsutställningen i Paris 1867 som fick baron Caspar Wrede att uttrycka följande:

”Under min vistelse vid werldsutställningen i Paris förliden sommar fäste jag särdelses intresse vid de exponerade papperssorterna af olika procent trälump”.

20 april 1868 skickades inbjudan ut till släktingar för att teckna aktier i bolaget och redan den 8 juli hade man sålt 126 aktier till ett värde av 126 000 riksdaler och detta datum är också det verkliga datumet för grundandet av Djupafors Fabriksaktiebolag.

År 1870 påbörjas förädling av trämassa till papp och 1873 börjar fabriken tillverka takpapp i skifferfason. Vattenfallet i Verperyd inköps 1882 och 1886 köper man in Brantafors.

Tillverkning av konstläder för väskor, stolsitsar och golvbeläggningar inleds 1918 och 1936 påbörjas bygget av en ny modern fabrik och kartongmaskin.

Munkedalsgruppen tar över Djupafors 1963 och slås samman med Lilla Edet till Inland- Djupafors och 1989 är det Cascadekoncernenen med huvudkontor i Kanada som tar över efter Munkedal.

I ett pressmeddelande från Cascades VD och koncernchef, Mario Plourde hette det bl a:

”Brukets årskapacitet är 60 000 ton falskartong. Djupafors är i en svår ekonomisk situation och arbetar i en mycket konkurrensutsatt marknad. Beslutet om stängning är en del i vår översyn och omstrukturering av vår tillverkningsplattform i Europa”.

Detta besked fick de anställda vid en träff i Kallinge folkets hus den 8 april 2014. Två månader senare stannade maskinen i Djupafors.

Djupafors 5

Ronneby tvingas höja vattenavgiften?

Kommunala energibolaget i Ronneby, Miljöteknik, är på jakt efter färskt vatten.  Ett markområde norr om F 17 och strax söder om Karlsnäsgården är mest intressant i dag. Det handlar om samma markområde som man tidigare pekat ut som lämplig plats för en motorcrossbana. Nu pekar allt på att detta projekt inte längre är aktuellt i detta område.

Att hitta färskt vatten hastar och det handlar om betydande summor som Miljöteknik vill undvika för framtiden. Ändå är det mycket som talar för att det blir konsumenterna som får betala med höjda vattenavgifter.

vattenkran

Bakgrunden är det larm som kom i december i fjol att man funnit höga halter av den förbjudna kemikalien PFAS i dricksvattnet som hämtas från brunnar i Brantafors. Vattenverket i detta område hämtar vatten ur fyra brunnar vilka samtliga stängdes för en period. Två av brunnarna har sedan en tid tillbaka börjat användas igen men är nu utrustade med kostsamma kolfilter. Det är denna avgift på ca 40 000 kronor per månad Miljöteknik nu vill undvika när man letar efter färskt dricksvatten norr om F 17.

Den hälsofarliga kemikalien PFAS (Poly- och Perfluorinerade alkylsubstanser) har förekommit i bl a det brandsläckskum som har använts vid F 17 i Kallinge.  Det är främst abonnenter i Kallinge, Bredåkra, Hasselstad, Djupadal och delar av Norra Hulta som har druckit av det förgiftade dricksvattnet. Omfattande prover har också tagits på barn i Kallinge som uppvisat förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror i blodet jämfört med barn i Ronneby.

Enligt experter vid Arbets- och miljömedicin orsakar ämnena inte några akuta förgiftningstillstånd. Det finns heller ingen anledning att misstänka att barnen i framtiden ska få sjukdomar orsakade av syrorna, säger samma myndighet.

Miljöteknik använder i dag endast två av fyra brunnar vid vattenverket i Brantafors. Dessa två är utrustade med kostsamma kolfilter.

När man nu letar vatten norr om F 17 är det för att återfå samma kapacitet som före vattenverkets stängning men också för att slippa höga reningskostnader. Men borrning efter nya brunnar kostar också en betydande slant så räkna med höjda vattenavgifter i Ronneby. Vattenavgifter som jag anser borde belasta staten med tanke på hur viktig flygflottiljen F 17 i Kallinge är och vars verksamhet anses bära skulden till utsläppen som inneburit att ett tämligen nybyggt vattenverk tvingas gå med endast halv kapacitet.