Ja, må hon leva uti hundrade år

DSC03789

Ja, må hon leva. Ja, må hon leva! Ja, må hon leva uti hundrade år! Javisst ska hon leva! javisst ska hon leva! javisst ska hon leva många lyckliga år!

Det är onsdagen den 12 november. Det är en halvmörk dag, ganska disig, men inomhus på Olsgården i Kallinge är det ljust och trivsamt. Människor sitter bänkade vid ett långbord och på bordet likt öar står tårtor av skiftande slag. Några är precis påbörjade andra fortfarande vackert dekorerade.

Vid ena kortändan tronar en glasögonprydd dam. Hon pratar glatt med de närmaste. Hon tar små munsbitar, dricker av kaffet. Ibland kommer den allvarsamma minen. Hon försvinner in i sig själv med sina tankar.

In genom dörren kommer nya gäster, tidigare grannar, vänner, nära släktingar barn och barnbarn. Hon är ensam kvar i livet av 13 syskon. Älskade moster Elsa firar i dag sin hundrade födelsedag.

Bakom henne växer blomsterprakten och bildar efterhand en häck med vackra färger. På kortsidan av det långa presentbordet små paket som ännu inte har hunnit öppnas.

Moster Elsa är bestämd med att hon denna unika dag inte tänker slösa tid på att vila middag.

– Det kan jag göra i morgon, skrattar hon och är noga med att kolla upp vänners hälsotillstånd.

Hon får veta att en nyanländ vän har besökt ögonläkaren och är ivrig att få veta hur det gick. Hon besväras själv av gula fläcken och har hjälp av en läsapparat som förstorar texten i de tidningar hon följer. Hon är bekymrad över hur det ska bli. I örat hjälper en ny och modern hörapparat henne att vara social även på det planet.

– Läsplattan är jättebra men jag har fått problem med att den slocknar efter bara någon minut. Ljuset kommer och går, men jag ska jag ringa och se till att få en ny, berättar moster och tar en bit smörgåstårta.

Nya gäster står på tur. Kramarna är många och Elsa är mån om att få veta hur det är med deras hälsa.

En politiker från Äldrenämnden har hittat till Olsgården och han håller ett personligt tal. Stundens allvar medverkar till att han glömmer att presentera sig.

Men moster tar över och säger att hon mycket väl känner igen honom och vilket parti han representerar.

– Jag har sett dig i tidningen – och säger hans namn.

För moster är det lika självklart att hålla reda på politikers namn som att hon följer idrotten och dess utövare mycket nogsamt. Det är mest tv:n hon numera förlitar sig på när det gäller idrotten som hon alltid varit intresserad av. Bara tills nyligen var hon ofta på plats för att se Mjällby spela.

Vid kortändan sitter moster och obehindrat kommunicerar med hjälp av tal, syn och hörsel, även om de två sistnämnda är aningen utmattade. Men vad då – hennes hjärta har slagit sina slag i 100 år. Hur många slag blir det? Jag vågar inte ens tänka.

Grattis moster!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *