Lars Almroth sparkad på osaklig grund

Onsdagens sammanträde med regionstyrelsen kunde mycket väl ha varit öppet för massmedia och allmänhet. Inget hemligt avslöjades under det slutna mötet som pågick i drygt två timmar. Det har deltagande politiker bekräftat.

Trots envisa försök från socialdemokraterna och vänsterpartiet gavs det inget svar på varför sjukhusdirektör Lars Almroth skulle sparkas. Det tidigare svävande svaret från alliansen fick gälla även denna gång – ”vi har olika syn på hur sjukvården i Blekinge ska skötas”. Vilket i sin tur måste tolkas som att alliansen saknar förtroende för Almroth.

Inte heller Almroth har fått någon förklaring till varför han sparkas. Samma är förhållandet med sjukvårdens chefer och övrig personal.

Så länge inget konkret skäl till avskedandet har framförts av alliansen kan Almroth anses ha avskedats på osaklig grund, vilket är helt sanslöst och spär på politikerföraktet med flera ton.

Med andra ord har Almroth sparkats av politiska skäl och där vet vi i dag att Emma Stjärnlöf, m, och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden har spelat en slags huvudroll. Många anser att tjänstemannen Almroth gick över en gräns när han påtalade att politikern Stjärnlöf farit med osanning i ett medialt uttalande när personal demonstrerade mot svåra arbetsförhållanden. En vecka efter att han sagt ifrån fick han besked om avsked.

På så lösa grunder har nu sjukhusdirektören sparkats till en kostnad av fem miljoner kronor. Det allvarliga är att alliansen inte vill eller kan berätta den egentliga orsaken inför skattebetalarna. Det i sin tur innebär att ärendet har handlagts på ett så klandervärt sätt att det måste utropas till en av sjukvårdens största skandaler i Blekinge!

När det i dagens nätupplagor talas om att Almroth avskedats på grund av bristande förtroende är det också en grov felaktighet från alliansens sida. Olika personalgrupper på Blekingesjukhuset har på olika sätt visat sitt stöd för Almroth som beskrivits som en chef som kan samla personalen mot ett gemensamt mål, t. ex en budgetbesparing.   Redan sent i fjol höstas presenterade Almroth en ny organisationsplan som skulle ta Region Blekinges sjukvård in i framtiden. Organisationsplanen är på drygt 80 sidor och den togs dessutom av en enig regionstyrelse för att vid årsskiftet 2018 – 2019 gå i skarpt läge. Sedan dess har ingen annan uppfattning framförts från Alliansen.

De senaste veckornas händelser visar att den styrande alliansen inte förstått sitt uppdrag, nämligen att se till så att verksamheten kan fungera och utvecklas enligt de mål som finns. Alliansen förstår tydligen inte heller värdet av att en chef har personalens förtroende för att genomföra de förändringar han har ålagts att genomföra. Nej, i stället satte dom sig på piedestal och tyckte att dom blev bemötta på fel sätt av chefstjänstemannen. Då avskedades han! Bara svaga politiker/makthavare beter sig på det sättet. Det finns tyvärr många exempel genom historien på sådan svaghet och maktfullkomlighet.

Inom alliansen härskar nu uppfattningen att ”det hela kommer snart att blåsa över”. I det fallet begår alliansens ledande politiker ännu ett fatalt misstag.

Uppgiften om att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt, m, nu tänker lämna på grund av sjukdom kommer inte som någon överraskning. Redan den 24 maj berättade jag i denna blogg att läkaren velat sjukskriva Wendt ett halvår.

Att han skulle lämna efter att ha fällt avgörandet med sin utslagsröst har varit känt inom alliansen i flera veckor vilket också har bekräftats i dag av allianspolitiker i regionstyrelsen. Det var t o m uttalat att han kanske skulle utebli från gårdagens sammanträde. Hade han uteblivit är det mycket som talar för att Lars Almroth fortfarande hade varit anställd. Mina källor, från alliansen, säger att bara Wendt var den som kunde tänka sig lägga fram förslag på att avskeda Almroth!

Även Sverigedemokraternas krystade förklaring till att inte delta med sina röster i förtroendefrågan är lätt att smula sönder. Partiet ansåg sig tillhöra oppositionen som inte ska lägga sig i personalärenden. Fel och åter fel. Det är HELA regionstyrelsen, oavsett om man tillhör oppositionen eller inte, som har att anställa eller avskeda personal. Med andra ord var detta ett i högsta grad politiskt spel som var noga planerat.

Det återstår många stora och allvarliga frågor till alliansen. Många av dom som nu ska fortsätta arbetet efter Wendts avgång är redan i dag körda och deras förtroende i botten inför kvarvarande chefer och övrig personal. Hur ska dessa lyckas i sina kontakter med personal som ännu i dag hålls utanför skeendet?

Tala om motvind och förbrukat förtroende som säkert kan komma att kosta Region Blekinge ännu fler miljoner i personal som nu snabbt ser sig om efter nya arbetsgivare. För den arbetsgivare dom i dag tillhör har visat att man avskedar på grunder som inte lämpar sig för varken media eller allmänhet.

Hur långt når moderata partipiskan?

Har Sverigedemokraterna i Region Blekinge en hård partipiska? Naturligtvis har dom det och det är kort avstånd mellan de tre ledamöterna i Regionstyrelsen.

Även om svaret är tämligen givet ställer jag frågan mer av en pedagogisk anledning för att påvisa det som nu har inträffat i sd-gruppen inför den 5 juni när Almroths öde ska avkunnas. I dag har sd meddelat genom sin gruppledare, Björn T Nurhadi, att man lägger ner sina tre röster vid det kommande styrelsesammanträdet. I det läget har alliansen sex röster mot s och v:s lika många. Ordförande Alexander Wendt får utslagsröst och blir då också ansvarig politiker för detta unika avsked.

Först var det rena rama omfamningen av Lars Almroth och han skulle verkligen bli kvar som sjukhuschef. Nu vänder man honom plötsligt ryggen och ger honom en rejäl spark ut i ovissheten, detta trots att sd flera gånger upprepat att Almroth inte gjort några fel!

Samtidigt yttrar Nurhadi till BLT följande motsägelsefulla kommentar om Almroth:

” Hela kroppen säger att man vill rösta för att Almroth ska vara kvar, men att kringgå praxis utan en plan för ett alternativt styre hade inte varit till gagn för väljarna.”

 Då blir deras helomvändning intressant ur flera synvinklar och då ställer jag och säkert många med mig frågan – hur långt når den moderata partipiskan? I Sölvesborg ven den rejält och så präktigt att det räckte till ett samgående mellan just moderater och Sverigedemokrater. Ett även på riksplanet ytterst uppmärksammat samgående som nu emellertid har spruckit på grund av obetänksamt agerande som innebar tre avhopp av ledande ledamöter. Nog om detta.

Naturligtvis kan varken jag eller någon annan i nuläget leda i bevis det jag starkt misstänker. Naturligtvis sker inte en helomvändning av den kalibern som nu sd kommer att leverera vid regionstyrelsens sammanträde den 5 juni utan påtryckningar och löften från moderaterna.

Alliansen vill naturligtvis inte riskera att inför öppen ridå förlora omröstningen när det gäller att sparka Lars Almroth. I ett så viktigt läge kan alliansen mycket väl tänka sig att gå sd tämligen långt till mötes. Vad byteshandeln innebär får vi uppleva längre fram i verkligheten. Var så säkra och var uppmärksamma på vad som händer. Ett politiskt rävspel inför väljarna då sd går ifrån sina åsikter för att få fördelar längre fram men ändå konstigt eftersom sd i en majoritetsstyrd regionstyrelse skulle få väl så mycket att säga till om.

Hur som helst, jag anser fortfarande att Region Blekinges stora underskott skulle behandlats på ett betydligt klokare sätt än vad som nu blir fallet. Fyra miljoner kronor, som det kostar att lösa ut en klanderfri (!) sjukhuschef, är hutlöst och till alla delar ogenomtänkt. Tre partier, s, v och sd har fram till i dag ansett att Almroth är klanderfri. Nu hjälper sd till att sparka honom! Obegripligt. Hittills framförda skäl till avskedet är inte trovärdiga.

Sjukskrivning kan rädda alliansutspel

Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.

Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.

När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.

Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.

Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.

Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!

I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.

När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?

Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.

Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.

Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.

Alliansen krävs på bevis för uppsägning

”Det vi nu ser är ett haveri för hela det politiska ledarskapet i det moderatledda minoritetsstyret och en stor oförmåga att se till både sjukvårdens och regionens bästa”.

Orden uttalades av Christina Mattisson, s, regionråd och partiets gruppledare efter att borgerliga alliansen i måndags (20/5) beslutat att bryta avtalet med sjukhuschefen Lars Almroth.

Haveri är nog så allvarligt men jag vill likna det som nu har pågått nästan en vecka inom Region Blekinge vid en form av en gemensam harakiri av den borgerliga alliansen.

Tänk efter – när en minoritet lägger ett skarpt förslag att avskeda hälso- och sjukhusdirektören och på fullt allvar tror att man ska lyckas med detta när man samtidigt talar om att Lars Almroth INTE har begått tjänstefel.

”Han ska entledigas på grund av skäl som vi i alliansen inte vill berätta”.

När man uttalat detta är alliansens förtroende förbrukat. Det som återstår är att den borgerliga alliansens nuvarande besättning snarast avgår eller senast efter förnedringen som infinner sig när man har förlorat omröstningen om avsked vid sammanträdet med regionstyrelsen den 5 juni.

Såväl socialdemokrater som vänsterpartister och sverigedemokrater har uttalat sitt fulla förtroende för Almroth och det i sin tur betyder att minoriteten förlorar med siffrorna 9-6!!

Om dessutom uppgifterna från SVT Blekingenytt i dag stämmer, ja, då har ledarskapet inom moderaterna totalhavererat. SVT uppger att konflikten inte handlar om slitningar mellan Alexander Wendt och Lars Almroth. I stället handlar det om ett utbrett missnöje från sjukhusets chefer och personal som riktas mot hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Emma Stjernlöf, moderat.

Stjernlöf har, enligt vad SVT uppger, farit med osanning i samband med sjukhuspersonalens uppmärksammade demonstration om ansträngda arbetsförhållanden den 6 maj. Hon gav sken av att inte känna till hur personalen upplevde sin arbetsmiljö.

Likaså ställde Stjernlöf in ett sammanträde med nämnden den 23 maj med motiveringen att det saknades handlingar. Ett mejl visar emellertid att handlingar fanns och att de låg klara redan den 16 maj.

I båda fallen agerade Lars Almroth och tillrättavisade Stjernlöf. En vecka senare skulle han avskedas!!

Jag har ingen anledning att tvivla på att SVT:s uppgifter är sanna. Det i sin tur innebär att skandalen kan anses fullskalig.I

Slutord: att utan att samverka med partier utanför alliansen med full vetskap om att inte kunna förverkliga sitt beslut att avskeda sjukhusdirektören visar inte bara på dåligt omdöme utan ger en klar hint om att alliansen sett sitt utspel som ett sätt att återgå till sitt betydligt lättare uppdrag att vara i opposition. Att tvingas ”regera” med oppositionens budget var bara det ett skäl att lämna över ”ickemakten”. I det läget hade man undvikit att smutsa ner en av personalen omtyckt och duglig sjukhusdirektör.

Alliansen har bara en möjlig räddningsplanka att ta till. Lägg korten snarast på bordet och redovisa vad det egentligen handlar om, om det nu finns andra så viktiga skäl att det skulle kunna få socialdemokrater, vänsterpartister och sverigedemokrater att ompröva sin positiva inställning till Lars Almroths duglighet. Jag tvivlar starkt på att sådana uppgifter finns.

På auktion om blekingsk sjukvård

I går måndag upplevde jag mitt livs hittills mest udda landstings/regiondebatt och jag har upplevt åtskilliga genom åren.

Det hela var upplagt som en slags auktion där det gällde att få bästa priset på den blekingska sjukvården i ny tappning. Sjukvården är naturligtvis den samma men ledningen av den är nu något darrig när den ska ledas av alliansen antingen med hjälp av vänstern eller sverigedemokrater. Ja, det kan också bli tvärt om.

Auktionen hade inletts med att alliansen satt ett pris på den framtida sjukvården i Blekinge. Den är värd en skattehöjning på 60 öre hade man slagit fast.

När så budgivningen inleddes i går stegade alliansens ledare, Alexander Wendt, m, upp och förkunnade att priset hastigt hade minskat med tio öre. En chockvåg gick genom församlingen. Vad hade föranlett denna oväntade rea? Den framtida prognosen ser bättre ut än den gjorde för några veckor sedan var förklaringen.

Nu var utgångspriset satt till 50 öre. Jag kunde för mitt inre höra alliansens röst tala till församlingen. ”Vad får jag nu?

Det var i det läget nästa chockvåg for genom salen i Wämö center. Erik Olsson i vänstern gick upp och var beredd att höja budet med tio öre!

Nu var spänningen på topp. Vad skulle nästa bud hamna på?

Då stegade Christina Mattisson upp och förkunnade att hon och hennes partikamrater inom socialdemokraterna tyckte priset var för högt. Hon kunde varken tänka sig 50 eller 60 öre. Vi lägger oss på 40 öre, var budet.

Alliansens vänner skakade på sina huvuden. Ett skambud, måste de ha tänkt och jag hörde åter alliansens ledare i mitt inre ropa:

”Men 50 öre kan jag väl ändå få. Någon?!?

Då stegar sverigedemokraternas ombud upp och förkunnar:

”Vi vill ha oförändrat pris på den blekingska sjukvården. Alltså ingen höjning.

Här tycktes budgivningen ha nått sitt absoluta slutmål. Nu plockade plötsligt alla upp sina telefoner. Inte för att ringa. Man tog fram kalkylatorn och började räkna röster. Hur skulle detta sluta?

Det hade i inledningen, före auktionens början, berättats att organisationen sålt värdepapper för att om möjligt bättra på den totala ekonomin. Skulle det komma förslag om mer avyttring? Sverigedemokraterna hade tidigare sagt att man ville sälja folkhögskolan i Bräkne-Hoby och banta på kulturkontot.

Några ytterligare bud kom inte och efter att åtskillig tid lagts på att räkna röster stod det klart att budet på 40 öre hade segrat. Fråga mig inte hur. Det bara blev så plötsligt.

Men det var onekligen lite lurigt och underligt. Alliansen som sagt att man måste ha 50 öre i skattehöjning för att klara sin budget fick nu i stället endast 40 öre. Vad ska nu slängas i deras budget?

Frågan är ännu obesvarad. En förklaring är naturligtvis att trots att alliansens budget vann så räcker bara pengarna till vad socialdemokraterna har räknat med i sin budget. Lurigt är det.

Stort ansvar höja regionskatten

Allt talar för att Blekinge från 2019 kommer att vara det mest skattetyngda länet i landet. Allt talar nämligen för en skattehöjning när regionfullmäktige sammanträder den 26 november.

Det mest troliga är att skatten höjs med 60 öre, ett förslag från den borgerliga alliansen och vänsterpartiet. Socialdemokraterna vill också höja men bara med 40 öre. Sverigedemokraterna vill inte höja alls men det mesta tyder på att sd ändå röstar på alliansens höjning. Det låter motsägelsefullt men har en förklaring.

Förklaringen har med folkhögskolan i Bräkne-Hoby att göra. Den vill sd avyttra och dessutom vill partiet genomföra besparingar inom konst, kultur, politiska arvoden och tolkar. Partiet har också sagt att man kommer att rösta på det skattehöjarförslag som ger mest pengar till sjukvården.

-Socialdemokraterna lägger mest pengar till kulturen och det gillar inte vårt parti, har Björn T Nurhadi, sd:s gruppledare sagt.

Detta i sin tur bör innebära att sd till slut, när deras eget budgetförslag har röstats ner, röstar med alliansen och vänsterpartiet som föreslår en skattehöjning med 60 öre. Motsägelsefullt igen, men frågan som avgör är vilket av förslagen som ger mest åt sjukvården och mindre till administration. Detta KAN innebära att sd ändå röstar med socialdemokraterna, kultursatsningen till trots, detta för att inte vara med och tynga ner redan hårt skattetyngda blekingar.

Naturligtvis vilar det ett tungt ansvar på alliansen och vänstern som vill höja skatten mest. Att efter höjningen ståta med landets högsta landstingsskatt är inget man hurrar och hoppar högt av. Detta kommer att påverka företagssatsningar. Skattetyngden är naturligtvis högst avgörande när företag söker nya etableringsorter.

Jag har sagt det tidigare, men det kan mycket väl upprepas, nämligen behovet av besparingar på en rad områden när det gäller administration och inte minst kostnader för hyrläkare.

Många har chockats av alliansens alltför kraftiga skattehöjning, men å andra sidan är detta deras enda chans. Det är nu, bara nu, de kan chocka, om något år hade det varit för sent ja, rent av omöjligt. Nu kan man skylla på företrädarna som tillåtit stora underskott under flera år av rädsla för att inte förlora makten. Nu blev det förlust ändå och det just på grund av ideliga miljonunderskott.

Men en skattehöjning av den storlek som nu är föreslagen resulterar alltid i kritik, inte minst när man som alliansen inte ens försökte andra alternativ. Här tog man inget samhällsansvar för länet som helhet. Blekinge kommer att sticka ut och det på ett synnerligen negativt sätt.

Så långt som att föreslå en nedläggning av Blekingesjukhuset i Karlshamn vågade man inte, detta trots att flera av de partier som nu föreslår en kraftig skattehöjning tidigare uttryckt önskemål i den vägen. Blekinge är för litet att ha två sjukhus på sex mils avstånd. Det förslaget kommer säkert att dröja, men kan bli enda utvägen när kostnaderna fortsätter att stiga på grund av bl a allt högre levnadsålder och därmed ökade sjukvårdskostnader. De skattehöjningar som nu föreslås räcker endast att kortsiktigt få ekonomin någorlunda i balans. Tråkigt men sant.

Nu tvingas vi betala för gamla synder

Det är med blandade känslor jag åser hur alliansen ska lösa urgamla ekonomiska problem inom landstinget Blekinge som nu vid årsskiftet ska ingå i nya Region Blekinge.

Tidigare har alliansen sagt att en skattehöjning är den yttersta åtgärden om ingen annan lösning finns för att åtgärda miljonunderskotten. Det hann bara gå 42 dagar så hade man snabbt kommit fram till att en skattehöjning på 60 öre är enda tänkbara lösningen. Då har man snabbt fixat fram 200 miljoner kronor.

Mest anmärkningsvärt är ett uttalande av Alexander Wendt, m, som förklarar skattehöjningen med följande ord:

”Nu när vi fått se verkligheten så är det nödvändigt med en skattehöjning.”

Ett uttalande som direkt föranleder två frågor:

Har de röd/gröna med socialdemokraterna i spetsen då mörkat alla årliga miljonunderskott?

Den andra frågan blir:

Vad har alliansen då i opposition under alla år hållit på med? Har ni sovit eller har ni enbart lutat er tillbaka utan att komma med förslag på åtgärder? Om alliansen varit påläst och haft verktyg i sin verktygslåda hade dessa nu snabbt kunnat omsättas i praktiken och vi hade därmed sluppit den nu föreslagna skattehöjningen. Vad jag vet har varken alliansen eller de röd/gröna i närtid föreslagit skattehöjning.

Redan nu har alliansen dessutom flaggat för fler framtida skattehöjningar medan man också har förkunnat att den nu föranstaltade skattehöjningen skulle vara högst tillfällig. Hur nu en skattehöjning kan vara tillfällig. Se kommentarer i den vägen som jag hämtat från inlägg på Facebook.

Redan när nya Region Blekinge fördes på tal var ledande politiker snabba med utfästelsen att den nya organisationen inte skulle innebära ett utökat antal politiker. Nu när verkligheten är här, ja, då handlar det om minst 12 avlönade regionråd eller fler dvs dubbelt så många som i tidigare organisationer.

-Men det ska inte bli mer kostsamt, har alliansens företrädare kommenterat. I nästa andetag höjer man skatten!

Det är viktigt för alliansen att nu peka på tidigare underskott för att få oss skattebetalare medgörliga. Samtidigt talar man stort och brett om att man ska infria gamla vallöften som t.ex. att öppna en närakut i Karlshamn. Eftersom den ska vara i drift dygnet runt krävs det personal som i sin tur drar kostnader i storleksordningen 40 – 45 miljoner kronor.  I denna satsning hade man kallt räknat med ca 20 miljoner i statsbidrag, men dessa lär utebli när en regeringsbildning ser ut att dröja.

En annan viktig fråga är hur alliansen har tänkt sig att få skattehöjning och andra åtgärder i sin kommande budget godkänd av socialdemokrater och sverigedemokrater. För att de sistnämnda ska kunna godkänna en budget får den, enligt vad sd tidigare sagt, inte innehålla några satsningar på kultur eller folkhögskolan i Bräkne-Hoby. Alliansen behöver sd:s röster för att ro sin budget i hamn, hur nu detta balansnummer ska gå till.

Så alla lovande och hotande rubriker om närakut och skattehöjning som nästan har lurat läsare och lyssnare att allt skulle vara klappat och klart får nog ändra uppfattning. Alliansen har gjort det lätt för sig i ett län som redan är tyngt av höga skatter och arbetslöshet. Och den skattesänkning som har utlovats till landets pensionärer på riksplanet äts nu snabbt upp i Blekinge om alliansen i nya Region Blekinge får sin vilja genomförd.

Tag del av kritik i dag framförd på Facebook:

Peter GH Enckel:

Har just nåtts av nyheten att den nya regionstyrelsen vill höja skatten 60 öre
I ett landskap med dålig utveckling och redan alldeles för höga skatter är detta naturligtvis förödande
Var finns viljan att utveckla verksamheter av egen kraft utan alla skattebetalares bidrag
Jag bara undrar?

Johan Sandberg: Det gick väldigt fort att komma fram till ”sista utvägen”… Detta bådar inte gott

Anders Olsson: Haha. En ” tillfällig” skattehöjning😀 Hur funkar en sådan?

Christoffer Lundin Ungefär lika tillfällig som momsen från 60 talet

Anders Olsson Det finns inget som är så permanent som tillfälliga skattehöjningar😳

 

 

Palmqvist fick rätt efter sex år

I slutet av april i år uppmärksammade jag här i bloggen att en helomvändning var att vänta i landstinget/regionens syn på att flytta ut verksamhet från Karlskrona till Ronneby. I dag kom bekräftelsen på att mitt tips hade med verkligheten att göra. Alltså inget fake news.

Det är ett 50-tal tjänster som ska flyttas till Ronneby och det gäller Blekinge Kunskapscentrum och tandvårdsstaben som flyttar in i lokaler på Soft center.

Jag måste medge att det är ett historiskt flyttbeslut som nu förverkligas. Tidigare har varje sådan tanke varit bannlyst. Det var detta jag uppmärksammade i denna blogg den 27 april i år när jag redovisade en hetsig debatt mellan Jan-Anders Palmqvist och Kalle Sandström, båda socialdemokrater. Den förstnämnde ville ha flytt medan Sandström ansåg det omöjligt.

Ta del av min text från april:

Postat 2018/04/27

En kontakt med god insyn i Region Blekinge och Landstingets sammanslagning anser att det finns utomordentligt goda möjligheter att ett antal framtida tjänster inom den nya organisationen kan bli placerade i Ronneby.

Sonderingar har gjorts när det gäller lämpliga lokaler, och sådana finns, men ännu har inga beslut tagits. Däremot sägs det vara brist på lämpliga lokaler i Karlskrona där all administration i dag finns.

Region Blekinge och landstinget ingår som bekant ”äktenskap” som ska ta sin början vid årsskiftet 2018/2019.

Frågan är om man kommer att lyckas bättre denna gång än vad som blev resultatet 2012?

I detta läge kan jag nämligen inte låta bli och tänka tillbaka på när Jan-Anders Palmqvist (s) och ledamot av regionstyrelsen 2012 föreslog en flytt av regionens verksamhet till SOFT Center i Ronneby. Vilket ramaskri det blev. Flytta till Ronneby??? Aldrig i livet, hojtade bl.a. tjänstemännen.

Palmqvist hade läst på och föreslog i sin motion, förutom en flytt, att ändra en paragraf i Region Blekinges förbundsordning som föreskriver att regionens säte skall vara Karlskrona.

Jan-Anders Palmqvist framförde i debatten synpunkten att både statliga myndigheter och annan verksamhet tenderar att lokaliseras till färre orter. Han skrev i sin motion:

” Genom åren har vi sett att offentliga statliga och regionala arbetstillfällen har förlagts antingen till Karlskrona eller i de fall man är representerad på två ställen, Karlskrona och Karlshamn. Detta leder i sin tur till att verksamhet såsom olika typer av privat serviceverksamhet också koncentreras till dessa orter”.

Hemläxan då blev att varje parti skulle gå hem och diskutera en möjlig inomregional förändring av Region Blekinges säte.

Av den diskussionen har det inte hörts mycket. Ronneby var för långt bort och centralt. Nu förlägger man i stället många av regionens styrelsesammanträden till rådhuset i Karlshamn.

När placeringsorten diskuterades 2012 dundrade landstingsrådet Kalle Sandström och fastslog att regionens verksamhet ska inrymmas i lokaler som ägs av regionens medlemmar, antingen av landstinget eller någon av kommunerna. Lokalerna i Ronneby som diskuterades då fanns på SOFT Center som är privatägt.

”Målet är inte att spara pengar!”

Ska straffet bli höjd landstingsskatt?

För första gången ska vi i Blekinge få möjlighet att välja de politiker som vi tycker bäst ska kunna styra nya Region Blekinge. Från den 1 januari 2019 slår regionen och landstinget ihop sina pengapåsar.

Ett samgående borde i företagsvärlden innebära att man slimmar verksamheten och sparar pengar. Men inte i offentlig verksamhet. Tillträdande regiondirektör, Peter Lilja, i dag landstingsdirektör, har i stället sagt att ”målet är inte att spara pengar, däremot ska vi bli effektivare”.

Låt mig starkt betvivla sanningshalten i detta hans uttalande. Han har sagt det förr, ändå har landstingets miljonunderskott upprepats år efter år. I år ser underskottet ut att bli 50 miljoner kronor!

Fram till söndag bör vi väljare därför ta oss en rejäl funderare på varför sjukvården i Blekinge kostar 120 miljoner mer jämfört med Kalmar och Kronoberg. Den frågan har hittills blivit obesvarad av såväl styrande politiker (s,v,mp) och ledande tjänstemän.

Att lägga en röst i valet till landsting och region blir ingen lätt uppgift. Med ideligen återkommande miljonunderskott och nu hot om skattehöjning från sittande politiska ledning borde det i rimlighetens namn vara en lätt uppgift att göra upp med hela rasket, sopa rent, vädra ut och testa nya politiska krafter. Inte sedan 1923 har det skett någon förändring, vilket i sin tur talar sitt tydliga språk om väljares ointresse för en bättre tingens ordning.

Svårigheten ligger i att hitta alternativen på den borgerliga sidan. Där finns i dag ingen kandidat som kan anses vara den självklara ledaren att ta över. Jag känner fortfarande en bedövande besvikelse över hur just den borgerliga oppositionen velade bort den viktiga framtidsfrågan med ett nytt sjukhus som kunde ha givit Blekinge en trygg och miljömässigt fullödig vård. Borgerliga partier splittrades och såg mer till lokala intressen i Karlskrona än att lösa hela länets sjukvårdsproblematik. Inte ens Miljöpartiet orkade/vågade ha en egen uppfattning.

När politiker i dag säger att man måste undersöka varför vården i Blekinge är 120 miljoner dyrare än i angränsande län måste motfrågan bli, varför har inte den utredningen redan genomförts? Varför just nu några dagar före valdagen?

I nu genomförda valdebatter har bl a Erik Lindborg, kd, pekat på ett ledningsproblem. Alexander Wendt, m, påstod i samma debatt att läkarna klagar på att de administrerar ihjäl sig. De anser att de arbetar mer vid datorn än att ägna sig åt patienterna.

Skyhöga kostnader för hyrläkare har länge varit den största anledningen till uppkomna miljonunderskott. Detta problem har ledningen länge lovat att rätta till men har fram till nu inte lyckats. Återigen en trovärdighetsfråga som inte blir lätt att skaka av sig. Målet nu är att vara oberoende av hyrpersonal från nyåret.

Men det målet kommer inte att nås, har landstingsrådet Kalle Sandström upprepat vid flera tillfällen. På den punkten är jag beredd att tro honom.

När Kristdemokraterna i valrörelsen har talat om ett ledningsproblem är det naturligtvis lätt att peka på en ledningsstab som storleksmässigt går att jämföra med betydligt större landsting. Även kostnaden för densamma är häpnadsväckande stor. När landstingsdirektör Peter Lilja klär om vid årsskiftet och sätter på sig regiondirektörens kostym har han i samma stund utökat sin lön till 145 000 kronor i månaden. Det är i runda slängar 9 000 kronor mer än vad ministrarna i dag tjänar.

Hans lön ökade från 108 000 kronor till 125 000 kronor på två år. Nu får han ytterligare ett påslag med 20 000 kronor i månaden.

Just den kartläggningen av tjänstemäns kraftfulla löner tycker jag att gruppen ”Opinion Västblekinge” har utfört med bravur i insändarform. Men hur många väljare tog del av den iögonfallande redovisningen? Allt för få, skulle jag tro.

Att rösta för en bättre hantering av vår sjukvård i Blekinge blir därför ett spel med ”Svarte Petter”. Bara ett mirakel kan rädda oss redan skattetyngda blekingar från en ytterligare pålaga för att politiker inte kan handskas med våra skattemedel.

Hur är det nu landstingsrådet Kalle Sandström brukar upprepa likt en speldosa? ”Vi är på god väg när det gäller att rätta till ekonomin”. Den vägen tycks allt för krokig och lång. Blekinge behöver förnyelse i sjukvårdsorganisationen.

Ps! Kan möjligen borgerliga alliansens sena utspel om en dygnet runt-öppen närakut bli det som kan väga över i vågskålen för västblekingarnas intresse? Ds!