Kan politiskt självmord undvikas?

När regionfullmäktige i november 2020 genomförde ett sammanträde under två dagar i Ronneby, mot sina egna utfärdade pandemiregler, skapade detta kritik såväl inom organisationen som bland allmänheten.

När jag några dagar senare ställde frågan till en av alliansens politiker om det lämpliga med mötet blev svaret kort men också laddat och överraskande:

”I regionen kommer vi inte överens om något alls!”

I dag, drygt fyra månader senare, börjar jag sakta förstå vidden av vad hen egentligen hade velat säga. Jag vet också att det interna och intensiva moderatbråket, som nu har pågått inför öppen ridå i fyra månader, var djupare och mer dramatiskt än vad någon kunnat drömma om. Men vi vet ännu inte den egentliga orsaken till att två av regionens m-märkta och mäktigaste regionråd har vägrat samarbeta.

Det som nu senast har visats upp av Moderaternas konfliktlösare och distriktsordförande, Roger Fredriksson, kunde först tolkas som att den sista utlovade pusselbiten hade resulterat i en total förlikning. Pressmeddelandet från Moderaterna löd:

”Emma Stjernlöf behåller sin plats som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden och återgår till att delta i Alliansens interna arbete.”

Av detta kunde man förledas tro att hon därmed också var godkänd för att delta i moderatgruppen.

Men när väl några journalister började ställa mer djupgående frågor, ja, då krackelerade fasaden rejält. I Radio Blekinges nyheter förkunnades att – ”Stjernlöf hålls fortfarande utanför det interna arbetet inom Moderaterna.”

Roger Fredriksson förtydligade:

”Där har vi en process eftersom det har sagts mycket och det har gått för långt. Nu måste vi jobba upp både gruppen och Emma på banan igen.”

I ett pressmeddelande hade Roger Fredriksson meddelat att – ”Vi har pratat igenom läget tillsammans och det känns bra, dessutom har vi en plan för hur vi framöver kan samarbeta bättre som lag.”

Av dessa uttalanden kan man onekligen dra slutsatsen att alla stridande parter har deltagit i de försoningslösande samtalen. Att så inte är fallet avslöjas när SVT Blekingenytt ställer frågor till de två huvudrollsinnehavarna i moderatstriden, Emma Stjernlöf och Lennarth Förberg.

I intervjun säger Stjernlöf:

” Att Roger, med partigruppens stöd, och jag har kunnat sätta oss ner och börjat prata och se framåt, har varit avgörande för lösningen på konflikten.” Hon säger dessutom till SVT Blekingenytt att hon nu känner sig välkommen till moderata gruppen från vilken hon varit utestängd.

Så långt är det frid och fröjd men det låter helt annorlunda när SVT ställer frågor till regionrådet Lennarth Förberg, som just nu vilar upp sig under två veckors semester.

Förberg berättar att han inte har deltagit i några samtal eller diskussioner som har lett fram till att Stjernlöf fortsätter som ordförande för Hälso- och Sjukvårdsnämnden.

”Om gruppen stödjer Emma gör jag det också och arbetar efter det,” säger han.

När SVT frågar hur samarbetet kommer att fungera, blir svaret:

”Jag samarbetar med alla. Jag tro det kommer att lösa sig. Vad jag förstår har man bestämt att hon ska ingå i alliansgruppen, det har jag inga synpunkter på.”

Då blir genast frågan – hur hade han svarat om Stjernlöf också hade fått komma tillbaka till moderatgruppen? Man kan ana svaret när SVT berättar att hon hoppas vara välkommen även i den moderata regionfullmäktigegruppen.

”Är hon det? ” frågar reportern:

”Jag tror inte jag vill kommentera det. Jag har inte varit med i beslutet och vet därför inte exakt vad man har kommit fram till gällande arbetet framåt, svarar Lennarth Förberg.

Av detta framgår med all tydlighet att Moderaterna i Region Blekinge har en lång och tung väg att avverka innan man når målet för en total lösning på den fyra månader långa konflikten.

Klart är dock att övriga partier i regionens Allians har fått sina krav tillgodosedda när Stjernlöf är tillbaka som ordförande och ingår i Alliansgruppen. Moderaterna måste lösa sin djupa interna konflikt på egen hand. Och det hastar verkligen. Lyckas man inte lösa upp knutarna i god tid före nästa års val ja, då måste det konstateras att partiet har begått ett slags politiskt självmord.

Sjukskrivning kan rädda alliansutspel

Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.

Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.

När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.

Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.

Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.

Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!

I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.

När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?

Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.

Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.

Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.

Alliansen krävs på bevis för uppsägning

”Det vi nu ser är ett haveri för hela det politiska ledarskapet i det moderatledda minoritetsstyret och en stor oförmåga att se till både sjukvårdens och regionens bästa”.

Orden uttalades av Christina Mattisson, s, regionråd och partiets gruppledare efter att borgerliga alliansen i måndags (20/5) beslutat att bryta avtalet med sjukhuschefen Lars Almroth.

Haveri är nog så allvarligt men jag vill likna det som nu har pågått nästan en vecka inom Region Blekinge vid en form av en gemensam harakiri av den borgerliga alliansen.

Tänk efter – när en minoritet lägger ett skarpt förslag att avskeda hälso- och sjukhusdirektören och på fullt allvar tror att man ska lyckas med detta när man samtidigt talar om att Lars Almroth INTE har begått tjänstefel.

”Han ska entledigas på grund av skäl som vi i alliansen inte vill berätta”.

När man uttalat detta är alliansens förtroende förbrukat. Det som återstår är att den borgerliga alliansens nuvarande besättning snarast avgår eller senast efter förnedringen som infinner sig när man har förlorat omröstningen om avsked vid sammanträdet med regionstyrelsen den 5 juni.

Såväl socialdemokrater som vänsterpartister och sverigedemokrater har uttalat sitt fulla förtroende för Almroth och det i sin tur betyder att minoriteten förlorar med siffrorna 9-6!!

Om dessutom uppgifterna från SVT Blekingenytt i dag stämmer, ja, då har ledarskapet inom moderaterna totalhavererat. SVT uppger att konflikten inte handlar om slitningar mellan Alexander Wendt och Lars Almroth. I stället handlar det om ett utbrett missnöje från sjukhusets chefer och personal som riktas mot hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Emma Stjernlöf, moderat.

Stjernlöf har, enligt vad SVT uppger, farit med osanning i samband med sjukhuspersonalens uppmärksammade demonstration om ansträngda arbetsförhållanden den 6 maj. Hon gav sken av att inte känna till hur personalen upplevde sin arbetsmiljö.

Likaså ställde Stjernlöf in ett sammanträde med nämnden den 23 maj med motiveringen att det saknades handlingar. Ett mejl visar emellertid att handlingar fanns och att de låg klara redan den 16 maj.

I båda fallen agerade Lars Almroth och tillrättavisade Stjernlöf. En vecka senare skulle han avskedas!!

Jag har ingen anledning att tvivla på att SVT:s uppgifter är sanna. Det i sin tur innebär att skandalen kan anses fullskalig.I

Slutord: att utan att samverka med partier utanför alliansen med full vetskap om att inte kunna förverkliga sitt beslut att avskeda sjukhusdirektören visar inte bara på dåligt omdöme utan ger en klar hint om att alliansen sett sitt utspel som ett sätt att återgå till sitt betydligt lättare uppdrag att vara i opposition. Att tvingas ”regera” med oppositionens budget var bara det ett skäl att lämna över ”ickemakten”. I det läget hade man undvikit att smutsa ner en av personalen omtyckt och duglig sjukhusdirektör.

Alliansen har bara en möjlig räddningsplanka att ta till. Lägg korten snarast på bordet och redovisa vad det egentligen handlar om, om det nu finns andra så viktiga skäl att det skulle kunna få socialdemokrater, vänsterpartister och sverigedemokrater att ompröva sin positiva inställning till Lars Almroths duglighet. Jag tvivlar starkt på att sådana uppgifter finns.