Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.
Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.
När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.
Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.
Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.
Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!
I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.
När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?
Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.
Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.
Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.