Kategoriarkiv: fria ordet

Ewe Nilsson minns Blekinge Bataljon

Publicerat av

” Ja, så minns jag åren 1923 – 1928 då jag blev elva år.”

Så avslutar Kallingeprofilen, Ewe Nilsson sitt handskrivna manus som jag fick av honom i början av 1980-talet. Det, liksom mycket annat som hade med min då aktiva tid som journalist, börjar nu dyka upp när städning sker i etapper.

Manuset måste ha varit ett slags utkast till det som 1994 blev en bok med titeln- ”Kallingeminnen” och utgiven av Ronneby Hembygdsförening. I boken skildras en rad minnesbilder ur Ewes synvinkel.

Jag kommer denna gång att återge hans intryck från Bredåkra hed och dåvarande Blekinge Bataljon och då mellan åren 1923 – 1928. Han skriver:

”Mina minnen från lägerplatsen är väl mest de byggnader som revs så sent som i början av 1940-talet och då i samband med anläggandet av Blekinge Flygflottilj, F 17.

Jag har gått minne av de militärer som hade exercis på övningsområdet. Det grävdes också skyttegravar (som i dag mest påminner om ett djupt dike. Min anmärkning). Vi barn lekte kvällstid kurragömma och ta fatt i dessa gropar.

Vad jag starkast kommer ihåg är kokhuset och utspisningen där men även dansbanan som låg intill officersmässen där militär och Kallinges ungdomar samlades till dans efter musik av bataljonens musikkår.

Ewes handskrivna manus som 1994 blev till en bok med Kallingeminnen.

Speciellt kokhuset bevakade vi ungar i Kallinge väl och höll noga reda på vid vilka tider som militären utspisades. Vid dessa tidpunkter sprang vi upp till kokhuset som låg strax norr om vattendraget ”Doven”. När vi hörde trumpetsignalerna, som betydde samling, blev det extra fart på oss ty ingen ville missa matutdelningen.

Det vankades nämligen knäckebröd och ”knallar”. Knäckebrödet var bitar från stora runda kakor med hål i mitten. Knäckebrödet var grovt och mycket gott. För att kunna ta emot så mycket bröd som möjligt hade vi ett snöre knutet runt magen. ”Knallarna” var små ljusa kex, något större än hasselnötter. Dessa fyllde våra fickor när vi ätit tillräckligt många och blivit mätta.

Både befäl och manskap var mycket snälla och jag mins inte att vi barn någon gång blev bortmotade. Aldrig heller några hårda ord riktades mot oss.

Det fanns även skjutbana inne i tallskogen och när vi på dagen hört skjutningar brukade vi kvällstid springa upp till skjutbanan. Vi plockade tomhylsor som vi sedan sålde som metallskrot till en gubbe som vi kallade ”Klintahåken”.

Officersmässen låg i den västra änden av den lindallé som ännu finns kvar. Vid officersmässen låg dansbanan. Mässen var ett stort hus med veranda med mycket ”snickarglädje”. Intill detta hus fanns också en berså av Liguster varifrån vi ibland hörde både sång och svordomar. In på officersmässen tog vi oss aldrig. Vi kände oss inte välkomna dit.

Jag har många gånger funderat på att det egendomligt nog inte fanns något staket runt förläggningen. Vi ungar och annan allmänhet kunde komma och gå som man ville. Visst fanns det vakter på post, dels vid officersmässen och patrullerande i området.”

Modelladan med dess historiska innehåll räddades av Ewe Nilsson.

Ewe Nilsson en verklig Kallingeprofil och prisad

Ewe Nilsson föddes 20.4.1917 och gick ur tiden den 6.2. 2002. Efter sin pension var han verksam med att bl a samla och bevara Kockumsminnen. Han har bl a byggt upp Gjuterimuseet och räddat Modelladan i Kallinge som också tillhörde Kockum. Han har för detta arbete tilldelats Ronneby kommuns kulturpris 1987 och Blekinge Landstings kulturpris 1992. Han blev också utsedd till Hedersgjutare i Gjuterihistoriska Sällskapet 1993.

Mer information om Blekinge Bataljon, Bredåkra hed och vattenkällan ”Doven” finner du längre ner i denna blogg.

”Doven” – historisk vattenkälla

Publicerat av

Bredåkradeltat är ett av södra Sveriges största isälvsdeltan och av stor betydelse som grundvattenmagasin. Det är beläget under F 17:s hela markområde mellan Bredåkra, Hasselstad, Möljeryd och Kallinge samhälle. (Se karta)

Därmed fullt förklarligt att det fortfarande sipprar fram vatten vid ett antal källor söder om Bredåkra hed. Platsen var mellan åren 1886 – 1902 Blekinge bataljons övningsplats. Från 1902 ombildades Blekinge bataljon till Kungliga Karlskrona Grenadjärregemente som fortsatte att använda Bredåkra hed som övningsplats till 1905. Efter den tidpunkten användes heden endast som övningsplats under sommartid. Verksamheten i Bredåkra upphörde 1927. Under alla dessa år var dessa tre källor av stor betydelse för militären, både för matlagning men också för tvagning.

I dag kan man se hur man hade stensatt små kanaler som ledde vattnet fram till bassängen. En mycket fiffig konstruktion som vittnar om vattenkällans stora betydelse.

Vattenkällan var också i början av 1900-talet och fram till 1950-talet en plats där främst husmödrar(tvätterskor) låg på knä och klappade tvätt. Det var särskilt familjer bosatta vid närbelägna Björkehed och Häggatorp som utnyttjade platsen. I dag är källan bortglömd men resterna av en gjuten bassäng och en brunn minner om vad denna historiska plats har använts till. För Kallingebefolkningen har källan varit känd under namnet ”Doven”. Äldre invånare skrev namnet med å.

I dag finns det risk för att mista livet genom drunkning om man inte ser upp med ett ruttnat lock med löv över brunnen på platsen. Ingen vet hur djup brunnen är så det gäller att vara försiktig om man tänker besöka denna historiska plats.

Det fanns också ”klappmöjligheter” vid Flisebäcken och i Ronnebyån. I ån fanns en klappflotte som var förankrad med grova länkar och öglor i stora stenar intill åkanten. Klappflottens mått var 5 x 5 meter, berättar Ewe Nilsson i sin bok ”Kallingeminnen”

I boken ”Blekinge bataljon 1886-1902” utgiven av ”Kamratföreningen Blekinge Bataljon” beskrivs de tre källorna på följande sätt:

”De befintliga källorna ligga i träskartad mark omgivna av vattenväxter samt är mindre lätt åtkomna, men äga riklig tillgång på friskt dricksvatten av 7 graders temperatur.”

Ewe Nilsson, känd Kallingeprofil som bl a byggde upp Gjuterimuseet och räddade Kockums gamla modellada, överlämnade för många år sedan ett handskrivet manus till mig. I detta beskriver han sina minnen av exercisplatsen på Bredåkra hed mellan åren 1923 – 1928. Då elva år gammal.

Ewe berättar i texten om hur militären hämtade vatten i ”Doven” till matlagning och disk. Kokhuset låg bara ca 100 meter norr om källan.

Det berättas också att militären 1898 drog en ledning till vattenkällan varifrån man pumpade upp vatten till ett vattentorn utmed kaserngatans östra del i riktning mot Kallinge. Gatan som kantades av planterade lindar i tre rader (som står kvar än i dag) benämndes också lägergatan. Vattentornet bestod av en större tunna uppburen av fyra träpålar. Från detta torn försågs kaserner, officersmäss, sjukhus och kokhus med färskt vatten.

Vattentillgången på heden var annars ett stort problem för manskapet som inte fick tvätta sig i ”Doven”. Denna källa var endast förbehållen officerarna som t o m talade om att göra en överbyggnad vid platsen. Manskapet fick hålla till godo med andra naturliga vattendrag i närheten.

Från heden var det ca 1 km till Ronnebyåns vatten i öster och till Sänksjön i norr var avståndet 1390 meter. Tydligen noga uppstegat och mätt.

I litteraturen berättas att ”marken på heden utgjordes av ljungjord, sand och lera och föga gräsbunden och till en del utblandad med aska efter nedbränd skog och ljung. Därmed är renligheten svår att upprätthålla då dammet ymnigt intränger över hela kroppen.”

”Doven” var också under många år platsen där Kallinge SK:s fotbollslag tvättade sig efter svettiga och inte minst dammiga matcher på heden. När jag nu står vid källan med rinnande vatten från flera håll och sjunker ner långt över fotknölarna har jag svårt att ta in hur det egentligen fungerade och hur spelarna upplevde dessa enkla förhållanden.  Å andra sidan var detta det bästa som då kunde erbjudas.

Den treradiga lindallén finns fortfarande kvar efter att ha planterats utefter paradgatan i slutet av 1800-talet.

Att jag nu har besökt ”Doven” beror på att jag och några ytterligare personer har som mål att friska upp minnet och säkra platsens historia för framtida generationer. Vi har också genom ett medborgarförslag till Ronneby kommun föreslagit att heden ska återställas och förses med skyltar som beskriver platsens mångåriga betydelse. Vi har fått ett första svar som andas optimism.

Sune H utvecklar sitt länsförslag

Publicerat av

Naturligtvis är jag med på tåget när Sune Håkansson, Ronnebypartiet föreslår skrotning av fem kommuner och att göra Blekinge till en enda kommun. Jag ville enbart påvisa hur svårt det blir, hur splittrat Blekinge är i denna fråga. (Se mitt blogginlägg längre ner.)

Trevligt hade också varit att få reaktioner från länets övriga politiker. Vill ni också utveckla Blekinge? Ni är välkomna på:

bengtbloggen@hotmail.com

I dag försvarar Sune Håkansson sina spekulationer och hänvisar till en artikel i ”Dagens Samhälle”:

”Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.”

Här följer Sune Håkanssons hela inlägg:

En kommun i Blekinge

”Motionen om en enda kommun i Blekinge har gett en del kommentarer. Det behövs måhända några klargöranden.

Blekinge är splittrat, exempelvis politiskt. Olofström kan anses vara det starkaste S-fästet. I Sölvesborg styr SD, i nära samarbete med M.

 I Ronneby styr en mandatmässigt mycket svag allians, som kräver stöd från SD.  Där finns internt inom SD en allt hårdare kritik mot att SD inte får ett mer synligt inflytande. Naturligtvis ger SD:s framgångar i opinionsmätningarna förväntningar inom SD, samtidigt som man inom Alliansen anar vad som händer efter nästa val.

Likväl gäller att det finns stora olikheter inom Sverige. Vi styrs av en riksdag.

Det finns stora olikheter inom Blekinge. Vi bildar en region, före detta landstinget.

Det är inte konstigare att låta Blekinge styras av ett kommunfullmäktige.

Mest förståelse har jag för invändningen att Sölvesborg och Olofström mer naturligt hör samman med Skåne.

Spekulationer

Jag anses spekulera. Dessa spekulationer bygger på en artikel i Dagens Samhälle, en veckotidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Regioner. Att den sittande utredningen kommer att föreslå statliga förmåner till de kommuner som går samman, tror åtminstone de styrande inom ”kommunförbundet”. Kritik kan riktas mot att jag har varit alltför försiktig i min bedömning. Det går lätt att tolka artikeln i Dagens Samhälle som att Ronneby kommun skulle få skulder på en miljard kronor avskrivna, hela Blekinge fem miljarder kronor.

Pessimism

Jag menar att det finns skäl för pessimism om Blekinges utveckling, kanske än mer för Ronnebys utveckling. SD:s ökade inflytande, alternativt att så många partier ”stjäl” SD:s åsikter, är en del av pessimismen. Utan flyktingströmmen hade antalet invånare varit minst tio procent färre.

I Karlskrona, men även i Karlshamn, planerar man för en våldsam befolkningstillväxt. Karlskrona har målet 100 000 invånare, Karlshamn 50 000 invånare. Varifrån skall dessa invånare tas?

Samtidigt är Karlskrona på väg att nära nog avveckla skolan i Tving.

I Ronneby säger kommunalrådet till media att den ekonomiska situationen har försämrats under de senaste månaderna. Tio miljoner kronor i nya statsbidrag ger därför inget utrymme för ”expansion”. Detta sägs när Alliansen gjort självmål genom att plocka bort matserveringar på kommunens trygghetsboenden. Pensionärernas ilska är inte att ta miste på. Kyrkans sopplunch har fått fler besökare än någonsin. Att pensionärsorganisationerna är förhållandevis tysta är förunderligt.

Redan vid budgetbehandlingen påpekade jag att det inte är svårt att göra en budget i balans. Det är svårare att göra en budget, som håller. LOVen inom äldreomsorgen kommer att kosta kommunen tiotals miljoner kronor i anpassningskostnader.

Ronneby kommunlednings tankar om att flyga mer är också alarmerande. Tankegångarna synes inte ha stöd i de djupare centerleden.

Kovändningar

En kommun i Blekinge är inget nytt förslag. Motionen kommer sannolikt inte att få något större stöd i kommunfullmäktige.

Nåväl, kommunfullmäktige har svängt förr. I frågan om Ålycke var det länge 48-1 för att rusta upp en nedsliten byggnad. När kommunalrådet, långt om länge, insåg de ekonomiska konsekvenserna, blev beslutet annorlunda. Att det tog så länge att inse verkligheten har kostat kommunen miljoner kronor.

Vid en begravning lär det ha inträffat att man, när allt var överstökat, hörde knackningar inifrån kistan.

”Begravt är begravt”, fastslog prästen.

Jag är inte alls säker på att det är rätt att låta frågan om kommunsammanslagning i Blekinge vara begravd.

Sune Håkansson

Tack BLT som har tänkt om

Publicerat av

När en person med makt kan tänka om och ändra sitt beslut vill jag beteckna det som starkt och ödmjukt. Jag anser att en chefredaktör för lokaltidningen Blekinge Läns Tidning har makt, men måste naturligtvis också ikläda sig ett stort ansvar. Ett ansvar gentemot trogna läsare men givetvis också ett ansvar inför ägaren av tidningen, i detta fall GOTA Media.

Det är chefredaktören Mimmi Karlsson-Bernfalk jag åsyftar och som jag nu direkt riktar mig till när jag påstår att i dag kan jag tala för många glada människor inte minst inom länets föreningsliv. Blekinge har alltid haft ett rikt föreningsliv och så också i dag. Inte minst är det många inom pensionärsorganisationerna som är speciellt tacksamma för att BLT:s chefredaktör nu har backat från sitt tidigare beslut att slopa ”Föreningsnytt”.

Vi i SPF Seniorerna har påtalat vad ett sådant beslut skulle innebära för en stor grupp människor, nämligen alla dom som inte har tillgång till datorer och därför står utanför föreningarnas egna hemsidor.

Jag vill därför i dag förmedla många tacksamma hälsningar från föreningsmänniskor som också är mångåriga och trogna läsare av BLT.

Det är glädjen över att Mimmi Karlsson-Bernfalk i sin utgivarkrönika uttrycker sig på följande sätt:

”Så har vi det här med Föreningsnytt. Sedan vi på flera sätt kommunicerat att vi slutat publicera Föreningsnytt, med motiveringen att de flesta föreningar i dag har egna hemsidor där de kan kommunicera direkt med medlemmarna, har telefonerna gått varma och mejlen strömmat in. Exempelvis har länets pensionärsföreningar protesterat, med hänvisning till att föreningsnotiserna i BLT har stor betydelse för deras medlemmar och att många äldre inte tar del av föreningsinformation digitalt. Jag har stor respekt för det. Och jag har stor respekt för att en lokaltidnings samhällsnytta har många dimensioner. Demokratin bygger på medborgarnas engagemang och samhällsintresse och har sin stomme i föreningslivet.

Därför har jag tagit beslutet att återinföra Föreningsnytt i BLT, när utrymme finns.
Vi samordnar våra föreningsnotiser med vår systertidning Sydöstran. Det här är material vi inte konkurrerar om.
Den som vill skicka in material till Föreningsnytt gör det via länken på blt.se och hamnar då vid Sydöstrans formulär.
Den som skickar in föreningsnotiser får alltså vara beredd på att materialet publiceras i bägge tidningarna.
Jag är glad över att vi har kommit fram till den här lösningen och är säker på att många andra också är det.”

När Mimmi Karlsson-Bernfalk skriver att text till ”Föreningsnytt” kommer att publiceras när utrymme finns, är det då en återgång till hur det fungerade före stoppet. Allt är därmed frid och fröjd bland många föreningsmänniskor. Tack BLT.

Sorry Sune – det gaur aldrig!

Publicerat av

Med en dåres envishet upprepar nu Sune Håkansson, Ronnebypartiet, ett gammalt mantra att låta Blekinge bli en enda kommun. Han om någon, som politisk veteran i Blekinge, borde veta bättre än att ännu en gång försöka väcka denna döda och väl begravda fråga till liv.

När inte ens ett enigt näringsliv har lyckats övertyga om förträffligheten och inte minst då av ekonomiska skäl, lär han nu ännu en gång tala för döva öron. Som politiker borde han veta att denna fråga inte kan avgöras så länge det är just politiker som ska bestämma.

Även om Sune Håkansson i sin motion lockar med åtskilliga miljoner, om de fem kommunerna i Blekinge frivilligt skulle välja sammanslagning, så är det trots allt ännu bara spekulationer. Han skriver:

”En förklaring till att förslaget återkommer är att det spekuleras i att staten kommer att ge bidrag, i form av skuldavskrivningar, till de kommuner som frivilligt slår sig samman. För Blekinges del skulle det kunna röra sig om flera hundra miljoner kronor”.

Även tidigare har, som jag påpekat, näringslivet i sina krav på sammanslagning av kommunerna i Blekinge pekat på betydande vinster med ett samgående inte enbart ekonomiskt utan också styrkemässigt gentemot stat och regering.

Vi behöver bara titta ut i länets fem kommuner för att konstatera vilka murar som har byggts upp mellan kommunerna genom alla år.

Se bara på hur svårt en liten kommun som Olofström har att styra och komma överens. Inte ens i kommunens största parti, Socialdemokraterna, kan man vara överens om hur samhällsbygget ska fungera optimalt. Där handlar det om mångårig härskarteknik som nu med en ny generation äntligen blir till offentlig beskådning.

I Karlskrona är problemet ett helt annat. Politiker där är mer hemmablinda än i någon annan kommun i Blekinge. Där rider man på att Karlskrona minsann är länsstyrelsen och regionens hemvist och det innebär därför att ett läns kommunledning ska sitta just där. Redan nu talar t ex kommunalrådet i Ronneby, Roger Fredriksson, moderat, i termer som – ”Alltid detta Karlskronaperspektiv.”

Sölvesborg behöver jag inte ens nämna när det gäller motstånd till att kunna förverkliga en sedan länge behövlig sammanslagning av länets fem kommuner till en.

Så därför Sune Håkansson, räkna inte heller denna gång med något jubel. Kanske från allmänheten som anser att skattetrycket redan är på tok för högt. Naturligtvis skulle en bantad administration i kommunerna också bidra till ett minskat skattetryck.

Särskilt på en punkt kan jag hålla med Sune Håkansson och det är att Blekinge med en enda kommun skulle få en helt annan styrka i sina förhandlingar med staten. Inte sällan har staten just utnyttjat detta splittrade förhållande i stora frågor, framför allt när det gällt infrastrukturen.

Jag har nämligen själv tidigare föreslagit just det som Sune Håkansson nu förespråkar. Därav min något negativa inställning. Glöm inte heller näringslivets försök i samma fråga. Den är död för lång tid framöver. Det är den lärdom jag har gjort.

Räcker det med hårda nypor i omsorgen?

Publicerat av

-Att Carina Ringtun skulle bli tillförordnad chef för omsorgen efter avgående Catherine Persson var helt oväntat. Ringtun fyller 66 år i dagarna och har tillhört skolans värld, men förvisso känd för inte helt mjuka nypor.

Det är tidigare ordförande i Äldrenämnden, Sune Håkansson, Ronnebypartiet som fäller den spontana kommentaren efter att utnämningen blivit klar i dag.

-På min tid som ordförande i äldrenämnden var Torill Skaar Magnusson chef. Torills ledarstil var att alltid ha en öppen dörr. Hon var alltid glad, vi kunde skämta först, för att sedan avhandla de viktigare frågorna. Möjligen var Torill för snäll. Det blev något ”lik i lasten”, någon anställd gjorde för lite. Torills duktighet gjorde att hon värvades till Karlshamn. Hon har också uppdrag på riksnivå.

-Catherine fick rensa bort liken. Det ger motstånd hos en del, men hennes tuffare ledarstil behövdes. Hon arbetade alltid med stängd dörr.

-Vilken ledarstil, som är bäst, är svårt att uttala sig om. Kunskaperna fanns hos båda, betonar Sune Håkansson.

Svårt uppdrag inför stora förändringar.

– Carina Ringtuns problem torde bli att utan någon erfarenhet från äldreomsorgen styra en förvaltning, som står inför stora förändringar. Framåt hösten öppnar Attendo sitt boende med 54 platser på Kilen. Då skall ungefär lika många platser bort på kommunens egna boenden. Inte ens om Ålycke stängs och Backen helt görs till trygghetsboende räcker det. Själva omställningen blir svår, sannolikt också dyr. Under omställningstiden kommer en del platser att stå tomma. Det kostar, fastslår Sune Håkansson.

Slopad matservering möts av kritik.

– Just nu får majoriteten i äldrenämnden, eller som det numera heter Vård- och omsorgsnämnden, mest kritik för att man inte serverar mat på en del av kommunens trygghetsboenden. Likaså har bemanningen minskats på äldreboendena.

Sune Håkansson filar på en motion om att mat skall serveras på trygghetsboendena. Den nya lösningen att sända ut luncherna via matdistribution håller inte, menar han.

 Han ser också problem med personkemin på ledande politisk nivå:

– Min bedömning är att detta till en del är en följd av dålig personkemi mellan ordföranden i nämnden, Anders Lund, moderat och kommunalrådet, Roger Fredriksson också moderat. Det är inte lätt att vara ordförande i nämnden när kommunalrådet tror att han vet bäst.

Vänlighet i Karlsnässpåren

Publicerat av

Ronneby OK, som driver Karlsnäsgården, en klubb- och friluftsgård, och dess medlemmar tänker med hjärtat. De tänker på oss som är lite mindre tränade men som älskar att vistas i naturen.

Att promenera, med eller utan tips, i terrängen runt gården är en lisa för själen. Vi är därför många som utnyttjar de utmärkta spåren.

En del kanske pustar när de möts av ett motlut som på bilden nedan.

Men det finns alternativ och det är här som jag tycker att klubben tänker med hjärtat och på alla människors olika förutsättningar. Bilden nedan.

BLT sågar av en populär läsargren

Publicerat av

Dagarna före årsskiftet förkunnade Blekinge Läns Tidning att man kommer att göra tidningen mindre lockande till läsning. En betydande stor grupp människor, företrädesvis pensionärer, mister nu en viktig informationskanal. Tidningen publicerade en liten notis med följande innehåll:

När tidningen hänvisar till föreningars egna hemsidor glömmer man att en stor grupp pensionärer inte har tillgång till dator. Största anledningen till detta är kostnaden men många saknar också kunskap i att hantera en dator. Pensionärsorganisationerna bedriver fortlöpande utbildning inom området men många medlemmar blir ändå särbehandlade när allt fler förutsätter att situationen är en annan. Samma var förhållandet när svenska banker försökte överge kontanthantering.

SPF Seniorerna i Blekinge har protesterat mot tidningens beslut genom att tillskriva tidningens chefredaktör, Mimmi Karlsson-Bernfalk:

Öppet brev till Blekinge Läns tidning

Vi har noterat att ni slutar med Föreningsnytt. Som ordförande i en av de stora organisationerna i Blekinge vad gäller föreningsliv, SPF Seniorerna Blekinge, protesterar vi emot detta. Var har detta beslutat tagits inom tidningen, redaktion, styrelse eller var?

Vi är en modern organisation och använder i hög utsträckning hemsidor, app mm för att kommunicera med våra medlemmar. Det civila samhället, vilket vi tillhör, är viktigt för ett gott samhälle och det borde ligga i anrika BLT att stå upp för dessa bundsförvanter. Föreningsnytt har varit ett bra sätt att nå ut till kretsar utanför SPF Seniorerna. Dessutom har den typ av information ett högt läsvärde för tidningens prenumeranter vilket ni borde slå vakt om.

 Med förhoppning om ändring av beslut.

Nils Ingmar Thorell, ordförande SPF Blekinge

Samma dag kom följande svar från chefredaktören på BLT:

Beslutet är taget av mig efter samråd med övriga i redaktionsledningen utifrån bland annat läsarundersökningar som visar att den här typen av innehåll inte hör till det som blir särskilt läst. Materialet kräver också en hel del bearbetning innan det kan publiceras vilket kräver en del resurser. Sedan förstår jag naturligtvis att förändringen skapar besvikelse hos aktuella föreningar och hos dem som läser Föreningsnytt. 

Med vänlig hälsning

Mimmi Karlsson-Bernfalk, BLT

Läsarundersökningar i all ära men Mimmi Karlsson- Bernfalk hade säkert fått en helt annan bild av verkligheten om hon före nämnda beslut besökt några av länets pensionärsföreningar. Noterbart är att Sydöstran, med samma ägare, Gota Media, ännu inte tagit något liknande beslut.

Blekinges två största pensionärsorganisationer, PRO och SPF har tillsammans närmare 14 000 medlemmar.

Lokal nostalgi med jazz och sillabord

Publicerat av

Lokala filmpremiärer duggar tätt i Ronneby och nu är det redan dags för ännu en.

Mats Harrysson, med rötterna i brukssamhället Kallinge, var först ut i oktober 2018. Då var det 1980-talets aktiva människor och aktiviteter i Ronneby som visades upp. Nästan på pricken ett år senare, oktober 2019 var det Tommy Nilssons tur att dela med sig av sin bildskatt.

Nu återkommer Mats Harrysson med en film som skildrar 1990-talet. Med ett antal klipp även från 1980-talet blir det näst intill full tid som för vilken spelfilm som helst. Under en timme och 26 minuter kommer nostalgin att flöda. Datum blir den 22 januari och klockan 18.30 bör du vara på plats för att inte missa godsakerna.

Naturligtvis är det anrika Centrumbiografen som blir skådeplatsen. Biografägarna har verkligen varit positiva till att satsa lokalt och det har de inte behövt ångra. De lokala arrangemangen har hjälpt till att ytterligare förbättra besöksstatistiken.

Denna gång ska vi få återuppleva de då så populära sillaborden på gågatan (Karlskronagatan). I det fallet kunde man verkligen tala om långbord och frågan är om inte detta bör vara ett av Ronnebys absolut populäraste arrangemang genom tiderna. Då ska du veta att jag även har räknat in Brunnskvittret på den naturligt lutande backen i Brunnsskogen med mygg och allt vad som krävs av ett svenskt sommararrangemang.

Naturligtvis blir det också en rad glimtar från Jazzfestivalen 1994. Även det ett arrangemang som jag personligen saknar.  Det var härlig stämning på de vackra bakgårdarna som älskvärt öppnades upp.

Hundraprocentig nostalgi är naturligtvis att åter få stifta bekantskap med och lyssna till Kockums Dragspelklubb. Varför inte just då ”Konvaljens avsked”? 1990-talets Brunnsoktett blir det också med naturlig inramning intill Brunnshallarna.

Blekinge Flygflottilj, F 17 i Kallinge firade sina uppnådda 50 år med en populär flygdag med stor publik och avancerade uppvisningar.

Biljetterna lär gå åt som smör i solsken även om det nu är mest dimma och regn. Men så var det inte på 1990-talet. Då var det idel solsken över Ronneby och dess folk.

Stig-Björn Ljunggren en chansning

Publicerat av

Merparten av tidningen Sydöstrans tillskyndare hoppade högt av lycka när det stod klart att s-lutande statsvetaren Stig-Björn Ljunggren blir löntagare i form av politisk chefredaktör för tidningen.

Sydöstrans chefredaktör Anders Nilsson fastslog i tidningens välkomstartikel att Stig-Björn Ljunggren är en av landets mest profilerade debattörer. Han kunde också sagt att Ljunggren tillsammans med Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten, tillhör topplistan av citerade s- politiska debattörer.

Det är just detta faktum som starkt medverkar till att Ljunggren blir en chansning för Sydöstran och den lokala politiska debatten. På riksplanet räcker det inte att benämna E 22-an genom Blekinge som en kostig och som med sin bristfällighet hämmar utvecklingen. Ljunggren vill säkert även framdeles, efter att ha börjat anställningen på den lokala blekingetidningen, bli citerad på riksplanet och då finns risk för att just lokala frågor får stryka på foten.

I Sydöstrans välkomst- och hyllningsartikel intar han en försiktig hållning när reportern påstår att Ljunggren ska bilda opinion i Blekinge genom att bli politisk chefredaktör. Han kommenterar:

”Det är skillnad på opinionsspeglande och opinionsbildande. Därför kommer jag, åtminstone till en början, att lyssna väldigt mycket på hur politiker och vanligt folk i Blekinge ser på läget.”

Det blir en lätt syssla för Ljunggren eftersom det inte finns någon politisk debatt. Det är heldött, i varje fall från politikernas sida. Ingen verksam politiker i Blekinge tycks vara skrivkunnig. Den offentliga debatten är, som Hasse Alfredson uttryckte det hela, ”Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt”.

Lite roligt blev det allt när reportern skulle förankra Ljunggrens redan nu lokala hemvist i Blekinge och mest Ronneby. Han har en stuga i Korsanäs (sydost om Ronneby) där han mest tillbringar somrarna. Reportern fastslår;

” Jag har vid ett par tillfällen sett dig på Systembolaget i Ronneby”.

”Det kan säkert stämma svarar, Ljunggren.

På denna lokala punkt kan jag hjälpa såväl Ljunggren som tidningen Sydöstran i deras ambition. Jag har nämligen ett antal gånger stått skuldra vid skuldra med nämnda kändis i den i vissa fall trånga lokalen hos Wiktor Olssons i Bräkne-Hoby.  Jo då, han handlar kött också lokalt. Det har han visat bildmässigt på Twitter.

Ljunggren har också setts inta luncher på ”Äggaboden” och säkert har han också gjort ett eller annat besök på ”Mandeltårtan”. Om han därmed är lokalt förankrad för att räcka till för att bli accepterad Bleking återstår att se.

Det jag uppskattar hos statsvetaren, författaren och debattören Stig-Björn Ljunggren, 62, är hans närhet till humorn. Dessutom har han en klädsam distans till det socialdemokratiska partiet. Han är klarsynt i sina analyser. Han har ofta slagit fast, inte minst på senare tid, ”att den svenska socialdemokratin befinner sig i en djup identitetskris”. En synpunkt som dock inte kräver kunskap på statsvetarnivå.

Nu ska Anders Gustafssons debattglöd (politisk chefredaktör BLT) mätas med en ny och betydligt mer känd proffstyckare. Anders har etablerat sig riktigt bra på kort tid och har redan gjort en rad uppmärksammade nedslag i de Blekingska kommunerna. Tyvärr har inte heller han lyckats väcka liv i ledande politiker som envisas med att använda sin eventuella styrka inåt och hellre göra upp i trängre utrymmen än i offentligheten, som kräver lite mer.

Gustafsson behöver inte alls komma till korta gentemot Ljunggren. Båda behövs för att sätta var sin blåslampa i baken på ledande samhällsbyggare i Blekinges fem kommuner. Kör hårt!