Ett möte som inte får missas
Kategoriarkiv: fria ordet
Vårtal Snäckebacken Ronneby 2019
Siskorna i björken,
sipporna på marken,
sipprande sav i barken,
sprängande knoppar i alla snår.
Humlesurr och klöver,
snart är vintern över,
se hur naturen växlar dräkt till sol och vår.
Det känns tryggt men också en aning overkligt att ta del av dåtida naturbetraktare som i detta fall älskade och saknade Povel Rammel.
När Povel lät sig förföras av vårens prakt 1954 var det mesta som vanligt. Våren kom när den skulle – i maj månad.
Vid den tidpunkten kunde människor inte ens tänka tanken att vi 65 år senare, alltså i dag 2019 skulle begåvas med ordet FLYGSKAM.
Vi som växte upp i omedelbar närhet av F 17 kunde först 1958 uppleva att folkflyget kom till Blekinge och då med tämligen tystgående propellerplan som DC 3. Att själv få flyga och inte bara titta på militära flygplan var en himmelsk lycka.
Naturligtvis kunde vi då inte heller tänka oss flygandets utveckling, framförallt då på längre distanser. Sverige är ett avlångt land och tanken har ju hela tiden varit att göra landet lite kortare med hjälp av just flyget.
Jag tycker inte att vi ska behöva skämmas om vi flyger inrikes när inga andra val finns att tillgå. Bilar smutsar också ner miljön och tågen, ja, den utvecklingen går ju mer mot avveckling eftersom osäkerheten att komma fram i tid eller helskinnad beror på nedsliten materiel.
Med detta sagt kan ni lätt förledas tro att jag är en klimatförnekare, men så är inte fallet. Jag är väl snarare en klimatkramare som oroligt följer utvecklingen men som vill tro att vi människor är så kloka att vi över alla gränser räddar vårt enda och älskade jordklot.
Jag ska nämna bara ett exempel. Å trots att vi denna kväll välkomnar våren ska jag hämta ett exempel från våra många älskade vinteraktiviteter. Många av oss gillar pimpling eller att i självvalt tempo glida fram på sjöisarna med hjälp av långfärdsskridskor, men allt detta kan vara i farozonen för nästa generation.
Om medeltemperaturen fortsätter att öka i nuvarande takt kan över 35 000 sjöar på norra halvklotet bli isfria året om. Det i sin tur skulle främst drabba sjöar i framför allt södra Sverige med bl a stora konsekvenser för ekosystemet.
Algblomningen skulle öka eftersom växtsäsongen i sjöarna skulle bli längre. Dricksvattenkvaliteten kan försämras eftersom inflödet av skadliga ämnen till sjöarna skulle öka om de aldrig täcks av is.
Naturligtvis har vi svårt att ta in all den information som sköljer över oss men jag vädjar till er – ta forskarnas rapporter och varningar på allvar. Vi måste inte minst rädda miljön för våra efterkommande generationers skull.
På tal om förändringar. Vem av oss, inte jag i varje fall, hade för bara något år sedan kunnat gissa att när bönder släpper ut sina kor på vårbete ska behöva göra det under polisbevakning. Varför har inte korna släppts ut långt tidigare förresten? Det har ju varit vår länge! Nej, framöver kommer det nog inte att bli så många publika kosläpp; allteftersom temperaturen höjs kommer det att vara självklart att korna betar och lever utomhus en mycket längre period under året. Och kommer att släppas ut allteftersom som något helt naturligt – utan publik.
Jag vill tro på ett lagom vårregnande och en för oss lagom varm sommar med bara ett ringa antal fästingar som ska vara av normal storlek och att fjolårets omänskliga grillförbud inte ska behöva upprepas och att fjolårets rekordartade skogsbränder ska vara ett minne blott.
Jag vill tro att vi klarar utmaningarna och därför hälsar vi med optimism våren 2019 med ett fyrfaldigt leve.
Som traditionen bjuder var det som vanligt Ronneby Musei- och Hembygdsförening som arrangerade och med medverkan av Ronneby Blåsorkester och Decibellerna.
Sydostlänken mest slitstarka vallöftet
I likhet med flera ledande företagsledare har jag genom åren haft anledning att ställa frågan – varför är det så svårt för att inte säga dyrt att bygga vägar och järnvägar i just Blekinge?
Inte så sällan har företagare men också politiker skämtat med anledning av lång väntan – ”I Sverige bygger vi inte vägar eller järnvägar på tvären!” Sydostlänken har mer västlig än nordlig riktning och därmed är det kört.
Det är åtskilliga politiker på skiftande nivåer som genom åren har ställt stegen till Olofström för att inför jublande partikamrater leverera det ena vallöftet efter det andra. Senast i raden var Tomas Eneroth, s, som i fjol kom med 1,6 miljarder kronor och löfte om byggstart 2024.
Löftet höll fram till nu för i dagarna har Trafikverket stuckit hål på valballongen. Det sa puff och plötsligt skulle kostnaden för Sydostlänken bli nästan dubbelt så dyr – i stället för 1,6 miljarder skulle räkningen möjligen kunna stanna på tre miljarder kronor. Men det kan också bli ännu dyrare. Trafikverket har garderat sig och säger cirka 3 miljarder kronor.
I media har regiondirektören för Trafikverket Syd, Lennart Andersson sagt att byggstart kan ske först när det finns tillräckligt med pengar avsatta och då skissar han på en byggstart först 2033. I den nationella plan som sträcker sig fram till 2029 räcker således inte regeringens pengar på långa vägar.
Man kan onekligen fråga sig vad det är för räknenissar som står regeringen nära eller var det ånyo bara ett tomt vallöfte som nu visat sig bara ha ett halvt innehåll. Hade regeringen menat allvar skulle naturligtvis den ekonomiska beräkningen haft mer med verkligheten att göra. Det mesta var således luft och det kan vi inte leva på i Blekinge.
Blekinges kommunikationsproblem på järnvägssidan är en mångårig och nu ordentligt kantstött fråga. Redan 1989 i länsstyrelsens ”Blekingevision” för transporter och samhällsfunktioner påpekades problemet utan att ”Sydostlänken” då togs upp som förslag. Man skrev:
”Blekinge ligger i dag i en ”järnvägsskugga” som dock är både möjlig och angelägen att åtgärda. För att förstärka Blekinges förutsättningar som framtida knutpunkt samt för att uppnå önskad samverkan både inom regionen och med näraliggande regioner är det viktigt att befintligt järnvägsnät vidareutvecklas.”
Då, 1989, talades det mest om att räta ut spåret på kustbanan mellan Karlskrona/Malmö och få ner restiden till 2 timmar. Känns idéerna igen? Tänkte väl det. Längre har inte de framtidsutsikterna kommit på nära 30 år! I detta fall kan man mer än väl hävda att utvecklingen för Blekinges järnvägstrafik ”går som tåget.” Med andra ord, mest inställt!
Det var först 2000 som man lät en konsultfirma ta fram en idéstudie för ”Sydostlänken”. Underrubriken till utredningen var- ”En saknad järnvägsförbindelse mellan Olofström och Blekinge Kustbana.”
I utredningen hette det: ”Sydostlänken” kan efter projektering och byggnation tas i bruk omkring 2010. Anläggningskostnaden för banan med ett enkelt utförande och elektrifierad beräknas till cirka 400 miljoner kronor”.
I fjol var samma utbyggnad kostnadsberäknad till 1,6 miljarder. Nu är den redan uppräknad till ca. 3 miljarder! Det blir inte billigare att vänta. Volvo och andra företag samt hamnen i Karlshamn är att beklaga. Era mångåriga rop på åtgärder ekar fortfarande entonigt.
Många sörjer i dag NOTRE-DAME
Branden i går kväll i Notre-Dame (Vår frus katedral i Paris) blev snabbt en världsnyhet som spreds runt världen lika snabbt som elden i den drygt 800-åriga katedralen.
Vi är många, oräkneliga, som genom åren vandrat utmed floden Seine och passerat någon av broarna fram till en av världens mest besökta turistmål.
Det är inte enbart byggnaden i sig som är historisk med sina otaliga skatter utan den har också varit platsen för otaliga historiska händelser. I Katedralen lät t ex Napoleon Bonaparte utnämna sig till kejsare den 2 december 1804.
År 2013 firades katedralens 850-årsjubileum och i dag efter branden uppger flera nyhetsmedier att den var i mycket stort behov av en upprustning, en restaurering som också blev dess fall.
Det var mäktigt, ja, nästan andlöst att träda in och låta blicken söka sig högt upp till valvet som är 34 meter högt.
De färgade glasfönstren från 1850-talet pryder sakristian. Varje fönster har en liten inskription på latin, som tillsammans med glasmönstren berättar legenden om Sainte Geneviève, Paris skyddshelgon. De mest storslagna fönstren är dock det tvillingpar av rosettfönster på norra och södra sidan. De är över 13 meter i diameter.
Det tog nästan 200 år att bygga katedralen. Byggstart 1163 och invigning först 1345.
Redan i dag står det klart att Notre-Dame ska byggas upp igen. Naturligtvis oklart hur lång byggtiden blir nu men pengar finns redan från såväl rika miljardärer som från franska staten. Var säker på att katedralen efter en återuppbyggnad kommer att bli ett lika säkert turistmål som tidigare.
Bilderna tog jag vid ett besök i Paris 2011.
Våren inleder det nya året
Enligt kalendern börjar det nya året med nyårsafton, smällare och nyårslöften som sällan infrias. Sedan börjar en lång väntan i mörker och dis (åtminstone här i söder) innan känslan av något nytt infinner sig.
Det är nu allt i naturen föds ännu en gång. Knoppar spricker och blir till blommor och blad. Det är ingen hejd på det vackra och som vi har längtat efter ljus och färger. Plötsligt finns allt det vi fantiserade om under den långa och mörka vintern.
När en så lång längtan och väntan förlöses av längre och ljusare dagar som på våren först då känns det att ett nytt år har startat. Vi får nytt hopp.
Nu sätter lantbrukaren plogen i jorden. Jord som har fått vila en höst och vinter. Nu ska jorden vändas. För vilken gång i ordningen? Tanken kommer till mig när jag står vid den långa och breda åkern och ser hur vackert jorden vänds och blir till böljande vågor.
Traktorn och plogen följs av hungriga fiskmåsar som för en dag kan överge soptippen vid Angelskog. Måsarna är flera hundra och de är kvar långt in på kvällen när traktorn för länge sedan har lämnat sitt vackra jordvändande bakom sig. Redan morgonen efter är måsarna tillbaka, lika giriga och letande. Jag har alltid undrat vad det är som får måsar att förflytta sig många kilometer från en soptipp till en nyplöjd åker. Vem tipsar dom? Har dom spejare?
De vita måsarna mot den nyvända åkerjorden får vårbilden att fullkomligas.
Däremot är uppvaknandet betydligt mer dramatiskt för invånarna i den myrstack jag har kommit förbi under hela vintern. Frosten gjorde den till en läcker sockertopp innan värmen fick fart på stackens invånare. Innan de gick till vila hade de precis lyckats laga sitt ”boende” efter en mindre attack under förra vintern.
Nu i vår var attacken betydligt grövre och djupare. Plötsligt en morgon var den helt urgröpt. Nu är det åter ett långt lagningsarbete som väntar de boende. En myra ger aldrig upp. Drabbas aldrig av hopplöshet när vildsvin eller grävling uppsöker deras boning. Nu följer jag den intensiva uppbyggnaden som måste vara klar innan höstkylan sätter in. Jag tvivlar inte. Dom kommer att lyckas ännu en gång.
I solen, mitt på grusvägen, möter jag en groda. Den sitter helt stilla och påminner om en kamouflerad soldat. Han verkar ensam och övergiven men någon meter längre fram ser jag det vattenfyllda diket där en kompis snabbt försöker gömma sig under några blad på botten av diket.
Det är liv överallt. Litet som stort och blommor är lika vackra vilda eller som välplanerat till en färgpalett i din trädgård. Det är inte längre någon tvekan. Våren är här även om det vankas ett litet bakslag i veckan som kommer. Men det tar vi med ro.
Kär radiokollega har slutat busa
Ytterligare en kollega från min period på Radio Blekinge har gått ur tiden. Kjell Nodmar, tekniker men också skogsägare, somnade in i förra veckan endast 78 år.
Kjell var som många andra på dåtida radiokanalen en färgstark personlighet som alltid valde snabbaste vägen till ett skratt men också bus.
Han kom till Radio Blekinge från ett tufft liv på hög höjd. Han ingick i ett team som reste landet runt för att i högmaster sätta upp och ta ner s k länkar, alltså antenner för att täcka sändningar som idrott och annat. Ett tufft arbete med klättringar i skiftande väder och temperaturer året runt. Sådana klättringar är för länge sedan ersatta med modern teknik.
Ett sådant klättringsarbete krävdes t ex när Gustaf VI Adolf dog på Helsingborgs lasarett den 15.9. 1973. TV sände direkt och utgjorde en mediapart bland många andra som fanns utanför sjukhuset i flera dygn.
Kjell fick också på plats i Gåsefjärden uppleva en av länets största händelser, nämligen ryska ubåten U 137 som gick på grund där den 27.10.1981. Vi hade i veckan innan grundstötningen fått möjlighet att direktsända vilket räddade oss från extra mycket trafik fram och tillbaka med bandspelare.
På bilden reportern Anders Held, okänd militär och tekniker Kjell Nodmar.
Kjell var också skogsägare och tog gärna emot hjälp när det skulle röjas ungskog. Ersättningen kunde bli en vacker julgran som barnen älskade att få välja ut.
Jag har ett av mina finaste minnen från Kjells skog. Vi gallrade under en helg och på lördagen dukades det upp till fest mitt i skogen. Hans mamma hade huvudrollen och hon hade lagt en stor och vacker linneduk över en av de större granstubbarna. På duken stod hemkokta, vita kroppkakor av modell större. Till detta serverades vit sås och lingon. Ingen öl och ingen sprit utan hemmagjord saft.
En himmelskt god måltid som jag aldrig glömmer med lagom vårvärme och blå himmel.
Ett antal gånger fick Kjell också agera programledare. Det gick till så på den tiden när vi hade försökssändningar inför att nya P 4 med heldagssändningar skulle införas. Kjell fick bl a testa att intervjua gamla musiker och ett annat bejublat program var naturligtvis, ”Kjell N på hemmet”. Han talade med äldre människor och spelade gamla stenkakor, alltså 78-varvsskivor.
Kjell var också en lite busig person. Jag råkade ut för hans tilltag i en sändning när han plötsligt hade valt egen musik och alltså bytt ut musik från planerad skivlista. Musikstycket var helt obegripligt och på gränsen till anstötligt. Hela hans ansikte strålade av lycka genom glasrutan som skilde teknikrummet från studion. Han gjorde så bara en gång för att jag naturligtvis ”avade” med att också berätta vem som valt just den musiken.
Kjell skulle ha fyllt 79 i juli men somnade in i förra veckan. Han var under senare år bosatt i Falkenberg. En vän och kollega som jag saknar på många olika plan.
På grund av hans sjukdom orkade han på slutet endast använda tjänsten ”vinka” på Facebook. Så där satt vi och klickade på knappen ”vinka” till varandra. Som livet kan bli innan det släcks.
Vila i frid Kjell.
Dålig stämning i Ronneby stadshus
Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.
Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.
Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.
”NYTT FRÅN LÄKTAREN
Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig. Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.
Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.
Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat. Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.
Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!
Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många nya medlemmar i närtid,
SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som hårdast satsar på utbildning.
Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.
På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får följa efter.
Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.
Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.
Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.
Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”
Sune Håkansson
SPF agerar mot digitalt utanförskap
Det behövs betydande insatser för att råda bot på mänskliga orättvisor i samhället. Därför har jag inte alls svårt att stödja den insats som SPF Seniorerna nu gör på riksplanet för att bryta ett utanförskap som drabbar seniorer som inte har möjlighet att möta den snabba digitala utvecklingen. Något som samhället tycks blunda inför.
Ta del av den viktiga utmaningen som främst riktas till kommunerna.
”Länets kommuner måste göra mer för ökad digital inkludering
Den digitala utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar. Den omfattar nu i det närmaste hela samhället. Digitaliseringen för mycket gott med sig för människor, företag och samhället i stort, och digital kompetens krävs i regel inom alla delar av samhället idag.
Men samtidigt hamnar en del människor utanför. Traditionella lösningar försvinner, samtidigt förutsätts att alla är digitala. Det kan bli svårare att resa och röra sig i samhället, sköta betalningar, vara en del av sociala gemenskaper eller hantera samhällsinformation och myndighetsärenden.
Enligt siffror från Internetstiftelsen i Sverige handlar det uppskattningsvis här i Blekinge om cirka 20000 äldre som känner sig bara lite eller inte alls delaktiga i det digitala samhället. För dessa finns risk för sämre förutsättningar att delta i samhällslivet.
Det digitala utanförskapet är inget övergående problem, utvecklingen går snabbt och vi måste hela tiden uppdatera vår digitala kompetens. Alla människor måste därför ha möjligheten att inkluderas, och kunna både skaffa och utveckla sin digitala kompetens liksom digitala verktyg. Det finns många digitala lösningar som kan förenkla vardagen och höja livskvaliteten för seniorer.
Vilka kommuner här i Blekinge vill agera föredöme genom inkluderande insatser som seniorvänligt stöd, utbildning för livslångt lärande, mer användarvänliga digitala tjänster och att behålla en del traditionella lösningar?”
Eva
Eriksson
förbundsordförande SPF Seniorerna
Nils
Ingmar Thorell
distriktsordförande SPF Seniorerna Blekinge
Historiska stolar räddar Ronneby?
Nyheten att politikerna vill byta ut hårt nedsuttna stolar i fullmäktige (Ronnebysalen) har väckt skattebetalarnas intresse. Ingen oväntad reaktion, tycker jag.
Två tunga nämnder har redan, efter nästan tre månader, flaggat för kraftiga underskott. Dessutom leder redan Ronneby skatteligan i Blekinge. Man tar ut högst kommunalskatt och större blir tyngden av att Region Blekinge också diskuterar ytterligare skattepåslag. Risk för skattehöjning lär dessutom vara nära förestående i Ronneby om inte något i dag otänkbart kommer att inträffa.
Att i detta läge börja diskutera krav på byte av stolar ter sig för många obegripligt och helt verklighetsfrånvänt.
Men nu har det börjat komma förslag på besparingar. Det mest lockande förslaget kommer från Urban Jönsson, styrelsemedlem i Folkteatern som har följande idé:
”Teatern ska snart byta sina stolar. Kommunfullmäktige kan få överta de gamla. Teatersalongen dög som stadshussal på 1950- och 60-talen. Cirkeln sluts.”
Teaterstolarna är väl insuttna efter mer än 60 år av trogen tjänstgöring för såväl politiker som publik. Med andra ord, aningen bleka i tyget men har inga gropar i likhet med långsittningar och ”tunga” politiker i fullmäktige.
Här ett annat förslag från intresserad skattebetalare.
Rädda Ronneby undan en skattehöjning och kom med fler förslag på besparingar. Kan med fördel skickas under adress:
Stoppa stolbyte i Ronneby fullmäktige
Det tycks inte vara någon hejd på vad politikerna i Ronneby kräver för att styra kommunen. Strax före årsskiftet drev de igenom en ekonomisk satsning i miljonklassen som gav eko bland allmänheten. De gav sig själva ett lönelyft som är likvärdigt med vad riksdagsledamöter har i ersättning.
Nu kommer nästa krav från gruppen ledamöter i fullmäktige. Stolarna är inte bekväma nog. Känns nedsuttna vilket på vardagsspråk innebär att det till följd av långa och tunga sittningar har bildats en djup grop i stolsitsen.
Man kan ana att flera ”tunga” ledamöter känner oro för att det ska bli svårt att lätta från stolen när talarstolen väntar. Men med tanke på att det endast är ett fåtal av ledamöterna, företrädesvis gruppledarna, som kan omfattas av detta problem kan jag inte se någon anledning till byte av stolar i Ronnebysalen.
Jo, kanske ändå, men då ska det vara stolar som är sittriktiga men ändå inte inbjuder till några längre sittningar. Jag kan personligen tänka mig att detta var tanken när man långt tillbaka i historien valde att sätta ledamöterna på bastanta och vackra trästolar. Se bild. Vid den tiden, har det sagts, var inte sammanträdena så långa som i dag. Med andra ord, satsa på trästolar utan sittdyna och ni ska se att kommunen kan spara in de slantar som istället behövs inom skola och omsorg.
Siktar man på att korta ner sammanträdena i fullmäktige kan en slant också sparas in på inköp av frukt och sodavatten.
En respektingivande summa pengar kan också sparas om man snarast inför en ordningsregel som får ledamöter att inte slita sönder mikrofonerna i de två talarstolarna. Politikerna upptäckte tidigt att mikrofonerna är böjbara och det tycker de uppenbarligen är så roligt att de under hela tiden de talar sliter och drar i mikrofonen. Om det är nerverna som får dom att utföra handpåläggning kan de väl välja att som nerviga fotbollstränare tugga tuggummi. Fast då tugga försiktigt så att mikrofonen inte tar upp det ljudet istället.
Nu har jag hört att ledamöterna också vill ha möjlighet till att ladda sina läsplattor. Även här är det allt för långa sammanträden som gör att plattorna hinner laddas ur. Men ska sanningen fram, och det ska den alltid, så är det också deras smarttelefoner som behöver mest laddning. Sociala medier ska ju också informeras och helst med direktsändningar.
Ja, det är inte lätt för dagens ledamöter att utföra alla sina uppdrag. Jag begriper inte hur det kunde funka för dåtidens politiker som inte alls tycktes lika splittrade utan kom pålästa och förberedda på vad det var för beslut som skulle avhandlas.