Dålig stämning i Ronneby stadshus

Sune Håkansson, Ronnebypartiet, dagens gästskribent, konstaterar att han under sina 25 års vandringar i stadshusets korridorer aldrig upplevt så dålig stämning som i dag. Politiker framför kritik mot ledande tjänstemän som i sin tur klagar på politiker.

Nyligen sparkades kommundirektören och han kan följas av fler högt upp i hierarkin, anser Håkansson som har börjat sakna förra oppositionsrådet, Malin Norfall, s.

Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje ledamot kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga hade varit att i stället minska med två ledamöter, ses som stötande, skriver Håkansson.

”NYTT FRÅN LÄKTAREN

Så har det hänt. KD avser att förhandla med SD. SD skall behandlas på samma sätt som övriga partier. Resultatet lät inte vänta på sig. Opinionssiffrorna för KD steg i höjden. Inte så konstigt, ty folk i allmänhet har länge uttalat den åsikten. Jag gissar att M snart följer efter.

Även om det är länge till nästa val, kan jag inte låta bli att spekulera. Hur ser det då ut i Ronneby kommun, om de nuvarande trenderna står sig, och om de översätts till kommunal nivå? KD plus tre mandat, minus ett för M och minus ett för S samt minus ett för L. måhända.

Vid ett sådant utfall skulle KD få 4, SD 13 samt M 8 mandat. Tillsammans 25 mandat och majoritet i kommunfullmäktige.

Vid ett sådant utfall torde det också vara svårt att hindra SD från att ta hand om kommunalrådsposten!

Förvisso finns problem, kanske mest inom KD. Man har nära nog bara Willy Persson, som börjar bli gammal. Nu sägs det ju vara så, att personer som funderar på en politisk karriär ställer frågan: Var kommer jag fortast fram? De egna åsikterna har inte så stor betydelse. KD torde få många nya medlemmar i närtid,

SD har en orutinerad uppställning, men är det parti som hårdast satsar på utbildning.

Likväl kan det bli problem med att finna kompetenta ordföranden i de olika nämnderna. Det är inte utan att det redan nu antyds problem. Att det just nu också synes vara problem på oppositionssidan förstärker. Det är inte utan att Malin Norfall saknas.

På tjänstemannasidan fick, som jag antydde i en tidigare inlaga, kommundirektören gå. Det kan bli fler, högt upp i hierarkin, som får följa efter.

Det är ett dilemma att det på politikerhåll framförs kritik mot de högre tjänstemännen. Samtidigt upplevs att tjänstemännen inte har alltför mycket till övers för politikerna. Att utöka antalet politiker i KSAU, där varje person kostar 400 000 kronor per år, när det naturliga steget hade varit att minska med två ledamöter, att därtill ge höga arvodesökningar, ses som stötande.

Jag har vandrat i Stadshusets korridorer i 25 år. Aldrig har jag upplevt en så dålig stämning som nu. Det måste finnas skratt på en arbetsplats. Dörrar skall sällan vara stängda.

Åter till inledningen. Frågan blir ju hur C och S kommer att behandla SD. Den officiella invändningen hos de båda partierna är att SD har alltför nazistiska rötter. Samtidigt brukar S beskylla C för att ha ett till vissa delar brunt förflutet, då under 1920- och 1930-talen. Vissa uttalanden från dessa årtionden pekar ju också i denna riktning.

Dilemmat för S är att man själva knappast är rena. Initiativ om den rasbiologiska forskningen i Sverige togs i stor omfattning av S. Fortfarande lever svenskar, som finns med i de register över ”mindervärdiga” grupper, som då upprättades.”

Sune Håkansson