Sverigedemokraterna har ärendet i sin hand och gör helt om i frågan om sjukhuschefens framtid.
Kolla in på
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/sd-lagger-ner-rosterna-almroth-tvingas-bort
Kategoriarkiv: fria ordet
Sjukskrivning kan rädda alliansutspel
Min första rubrik till gårdagens blogginlägg – ”Alliansens haveri har lett till sjukskrivning” – kräver en förklaring men också som bakgrund för en vidare utveckling av det allt mer pinsamma utspelet.
Under flera dagar har det inom den politiska administrationen på Region Blekinges kansli varit känt att regionstyrelsens ordförande, Alexander Wendt har sjukskrivits. Det har också gjorts gällande att han skulle ha sjukskrivits ett halvår framåt.
När jag i går kväll publicerade uppgiften om sjukskrivningen blev det snabba ryck i det alliansledda blocket. En av alliansens toppolitiker hade, förklarade man, i ett samtal med Alexander Wendt missuppfattat vad som blivit sagt.
Det som gäller nu är att Alexander Wendt fått veta av läkare att han BORDE sjukskrivas ett halvår. Därav missuppfattningen att sjukskrivningen redan var ett faktum.
Wendt är på semester och när den är slut, säger min uppgiftslämnare, ska Wendt ta beslut om eventuell sjukskrivning.
Noterbart är att även Emma Stjernlöf, m, har rest på semester, vilket betyder att båda huvudrollsinnehavarna i försöket att avsätta sjukhusdirektören, Lars Almroth plötsligt är borta från arenan. Lägg därtill att det är bestämt att endast Alexander Wendt får uttala sig i ärendet!
I detta läge inställer sig frågan, hur man kan tro att ett drastiskt utspel som detta att vilja sparka sjukhusdirektören och samtidigt tro att massmedia skulle ha noll frågor, vittnar om betydande okunskap och dåligt ledarskap.
När det nu står klart att alliansens försök att sparka Lars Almroth kommer att misslyckas säger min uppgiftslämnare att det nu pågår en slags räddningsaktion bland övriga politiker inom alliansen. Hur ska man med en någorlunda heder i behåll komma ur den pinsamma situationen?
Det finns politiker inom alliansen som kan tänkas vägra att lägga fram ett förslag på avsked av sjukhusdirektören vid styrelsesammanträdet den 5 juni. Om den möjligheten ska kunna förverkligas kräver det att Alexander Wendt vid det tillfället är frånvarande, alltså sjukskriven.
Jag vill i dagsläget inte namnge någon allianspolitiker men bara vetskapen om hur diskussionen nu förs inom alliansen är intressant. Inte heller är det särskilt svårt att ändå förstå vilka ledamöter som nu försöker rädda den unikt pinsamma situationen.
Läggs ändå förslaget om avskedandet på bordet den 5 juni ja, då återstår endast för alliansen att lämna sina platser. Detta är de två huvudalternativ som nu gäller. Det finns trots allt politiker inom alliansen som begriper att så är fallet.
Alliansen krävs på bevis för uppsägning
”Det vi nu ser är ett haveri för hela det politiska ledarskapet i det moderatledda minoritetsstyret och en stor oförmåga att se till både sjukvårdens och regionens bästa”.
Orden uttalades av Christina Mattisson, s, regionråd och partiets gruppledare efter att borgerliga alliansen i måndags (20/5) beslutat att bryta avtalet med sjukhuschefen Lars Almroth.
Haveri är nog så allvarligt men jag vill likna det som nu har pågått nästan en vecka inom Region Blekinge vid en form av en gemensam harakiri av den borgerliga alliansen.
Tänk efter – när en minoritet lägger ett skarpt förslag att avskeda hälso- och sjukhusdirektören och på fullt allvar tror att man ska lyckas med detta när man samtidigt talar om att Lars Almroth INTE har begått tjänstefel.
”Han ska entledigas på grund av skäl som vi i alliansen inte vill berätta”.
När man uttalat detta är alliansens förtroende förbrukat. Det som återstår är att den borgerliga alliansens nuvarande besättning snarast avgår eller senast efter förnedringen som infinner sig när man har förlorat omröstningen om avsked vid sammanträdet med regionstyrelsen den 5 juni.
Såväl socialdemokrater som vänsterpartister och sverigedemokrater har uttalat sitt fulla förtroende för Almroth och det i sin tur betyder att minoriteten förlorar med siffrorna 9-6!!
Om dessutom uppgifterna från SVT Blekingenytt i dag stämmer, ja, då har ledarskapet inom moderaterna totalhavererat. SVT uppger att konflikten inte handlar om slitningar mellan Alexander Wendt och Lars Almroth. I stället handlar det om ett utbrett missnöje från sjukhusets chefer och personal som riktas mot hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Emma Stjernlöf, moderat.
Stjernlöf har, enligt vad SVT uppger, farit med osanning i samband med sjukhuspersonalens uppmärksammade demonstration om ansträngda arbetsförhållanden den 6 maj. Hon gav sken av att inte känna till hur personalen upplevde sin arbetsmiljö.
Likaså ställde Stjernlöf in ett sammanträde med nämnden den 23 maj med motiveringen att det saknades handlingar. Ett mejl visar emellertid att handlingar fanns och att de låg klara redan den 16 maj.
I båda fallen agerade Lars Almroth och tillrättavisade Stjernlöf. En vecka senare skulle han avskedas!!
Jag har ingen anledning att tvivla på att SVT:s uppgifter är sanna. Det i sin tur innebär att skandalen kan anses fullskalig.I
Slutord: att utan att samverka med partier utanför alliansen med full vetskap om att inte kunna förverkliga sitt beslut att avskeda sjukhusdirektören visar inte bara på dåligt omdöme utan ger en klar hint om att alliansen sett sitt utspel som ett sätt att återgå till sitt betydligt lättare uppdrag att vara i opposition. Att tvingas ”regera” med oppositionens budget var bara det ett skäl att lämna över ”ickemakten”. I det läget hade man undvikit att smutsa ner en av personalen omtyckt och duglig sjukhusdirektör.
Alliansen har bara en möjlig räddningsplanka att ta till. Lägg korten snarast på bordet och redovisa vad det egentligen handlar om, om det nu finns andra så viktiga skäl att det skulle kunna få socialdemokrater, vänsterpartister och sverigedemokrater att ompröva sin positiva inställning till Lars Almroths duglighet. Jag tvivlar starkt på att sådana uppgifter finns.
Oinskränkt politisk makt förblindar
Oinskränkt makt infinner sig när en politisk ledning saknar en stark opposition, som kan leda till att den politiska demokratin blir helt satt ur spel. Är dessutom fackliga intressen slapphänta i kombination med en utebliven mediabevakning, ja, då kan riktigt allvarliga situationer uppstå.
I Ronneby diskuteras sedan en tid tillbaka hur en moderat politiker kunde få uppdraget som kommunikationschef men med bibehållna politiska uppdrag. Politiker har funderingar som de delger varandra men ingen agerar. Inte ens oppositionen tycks ha intresse eller ork. Detta trots vetskapen att tjänsten som tilldelades en av topparna inom moderaterna aldrig ens utannonserades.
Sune Håkansson, Ronnebypartiet, väckte frågan vid senaste sammanträdet med fullmäktige men blev avbruten med motiveringen att han väckt frågan vid fel tillfälle på dagordningen.
Kommunikationschefen, Johan Sandberg, m, som naturligtvis också fungerar som Ronneby kommuns informatör, är i dag ordförande i kommunala bolaget, ABRI, AB Ronneby Industrifastigheter och han är ersättare i fullmäktige. Tidigare var han ordförande i Ronnebyhus.
Detta, anser Sune Håkansson är direkt olämpligt. Än mer klandervärdigt blir det när Sandberg på sociala medier förmedlar ren politisk propaganda med moderat avsändare.
Jag menar, vore jag i dag aktiv journalist skulle jag i alla lägen kräva och vara bekväm med kommunikationschefens svar först om jag visste att han var just enbart ansvarig informatör och neutral i sitt agerande.
Att sitta på två stolar samtidigt har i alla tider varit en styggelse och i längden ohållbart. I varje fall för mig som journalist och jag blir inte speciellt övertygad av att en kommundirektör säger ”att han litar på att Johan Sandberg håller isär sina roller.” Så lät det i en av lokaltidningarna när det i februari 2018 (valåret) stod klart att man skulle utnämna Johan Sandberg till ersättare när dåvarande kommunikationschefen hade köpts ut, men bara som tillförordnad fram till årsskiftet 2018-2019.
I media la man ut texten och förkunnade att det skulle dröja innan man började rekrytera för att permanenta tjänsten. Man skulle under ett valår inte kunna tillsätta en kommunikationschef utan skulle avvakta valutgången.
Så var den officiella inriktningen men verkligheten var den motsatta. När tillsättningen nu i efterhand har granskats står det klart att Johan Sandberg fick sitt heltidsförordnande utskrivet och undertecknat tre dagar före valet!
Lönen fastställdes till 56 000 kronor i månaden och han skulle formellt från den 1 januari 2019 bli ordinarie kommunikationschef. Han hade från den 1/3 2018 haft uppdraget som tillförordnad chef då han efterträdde Anna Ekberg som köpts ut som kommunikationschef den 28/2 2018.
Nu kan säkert någon ledande politiker påstå att det är kommundirektören som tillsätter chefer, i detta fall Magnus Widén men som själv fick sparken tidigare i vår. Han sparkades av eniga politiker och har nu i sin tur ersatts av en tidigare chef inom kommunen.
Men ingen kommunal chef på den nivå som en kommunikationschef (informatör) anställs utan att hen har godkänts av kommunstyrelsens arbetsutskott. Således är det utan tvivel så att här har ledande politiker givit en politikerkollega ett tjänstemannauppdrag med bibehållna politiska uppdrag. Ett feltänk som borde rättas till genom att befria Johan Sandberg antingen från hans politiska uppdrag eller rent av utlysa den framträdande och viktiga tjänst han nu innehar.
Jag kan inte släppa tanken – om hen istället varit en framträdande socialdemokratisk politiker, hade den personen då också kunnat bli anställd som informationschef med bibehållna politiska uppdrag som t e x ordförande i ett kommunalt bolag? Frågan borde ha ställts för länge sedan, inte minst av oppositionen som i denna fråga tycks vara helt frånvarande.
Ronneby styrs i dag av en delvis splittrad borgerlig allians som i flertalet beslut stöds av sverigedemokraterna.
Kan man som tjänsteman agera politiskt?
För några veckor sedan ställde Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, följande fråga på sociala medier:
”Dagens fråga: kan man som tjänsteman agera politiskt hur man vill? Om svaret är ja, hur kan man då förvänta sig att ens underlag för beslut tas på allvar?”
Många trodde att Fredriksson var självkritisk och avsåg sin egen kommun. Men så var det inte, kommenterade Johan Sandberg, moderat politiker men också kommunikationschef vid just Ronneby kommun.
Frågan som nu ändå har uppstått i Ronneby kring Johan Sandbergs dubbla uppgifter diskuteras nu politiker emellan. Sune Håkansson ställde frågan i senaste fullmäktige men blev då avbruten.
Eftersom jag omhuldar det fria ordet släpper jag i dag fram Håkansson som dessutom får utveckla frågan vidare. Dessutom kommenterar han två andra frågor.
Jag avser för egen del att under morgondagen kommentera frågeställningen kring dubbla uppdrag på en och samma stol.
Sune Håkansson skriver:
”Nytt från Ronnebys läktare
Det händer inte så mycket inom Ronnebys politik just nu. Likväl tre kommentarer.
Informationschefens ställning i kommunen diskuteras. Får, alternativt bör, en informationschef samtidigt vara politiker? Idag är informationschefen ersättare i fullmäktige, därtill ordförande i ett stort kommunalt bolag. Direkt olämpligt, menar jag.
Jag synes inte vara ensam med den uppfattningen. Politisk aktivitet på nätet förstärker inte chefens trovärdighet. Tjänsten tillsattes därtill utan att vara utannonserad.
Ledningen för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.
Ålycke är likväl just nu en våldsamt lönsam tillgång för Ronnebyhus. En hyfsat hög hyra, men inga kostnader för underhåll. Det nuvarande hyreskontraktet löper fram till halvårsskiftet 2021. Måhända kan det bli så att kommunledningen menar att Ronnebyhus har tjänat alltför bra på Ålycke och får betala minst halvdussinet miljoner kronor till Äldrenämnden.
KD har stora framgångar i opinionsmätningarna på riksplanet. På kommunal nivå finns inga mätningar. Detta hindrar inte att KD känner en våldsam medvind. Utan någon ansträngning alls har medlemsantalet fördubblats i år, från 11 till 22 medlemmar. Samtidigt är KD:s problem att man idag bara har ett mandat i kommunfullmäktige och en enda ersättare.
Ledning för Ronnebyhus är missnöjd. Tillhör vi inte kommunkoncernen, frågar man sig. Ty beslutet att avbryta Ålyckeprojektet togs utan att man fick yttra sig. Att få läsa i tidningen vad Alliansledningen beslutat är inte trevligt, menar företagsledningen. Kanske får man efterhand läsa vad Alliansledningen egentligen har beslutat om Ålyckes framtid.”
Sune Håkansson
Charmig etta till salu
Liten etta med ett visst renoveringsbehov. Uppfyller i övrigt framtidens alla tänkbara miljöbehov.
Objektet är beläget på Själaholmen i Ronneby skärgård.
Händig person gör i detta fall ett riktigt klipp.
Garanterad havsutsikt.
Vambåsa hagmarker – naturlig skönhet
I Blekinge är det nära till dom många naturreservaten. Det är bara att välja, kust eller inland. För egen del är det kustlandskapet med lövskog och vidsträckta hagmarker som lockar just nu. Blekinge är unikt för sin lövskogskust.
Nu och en tid framöver är Vambåsa hagmarker ett måste. Ett rikt fågelliv och med hundratalet ekar som är över en meter i diameter. Dessutom imponerande mycket hassel. Trakterna kring Vambåsa är dessutom Blekinges till antalet rikaste fornlämningsområde.
Skaffa gärna Länsstyrelsens utmärkta utflyktsguide eller gå in på deras hemsida www.lansstyrelsen.se/blekinge.
Vi som valt att leva på landsbygden
På landsbygden i Ronneby kommun (Johannishus) har vi fiber, jordvärme (bildbevis) och sophämtning.
Snart har vi också en upplyst gång- och cykelväg mellan Johannishus och Listerby. Lång väntan men trägen vinner.
Järnväg har vi också men tågen har inte tid att stanna. Vi har landsvägsbuss som kommer någon gång då och då.
Vi har också en livsmedelsaffär och ett blomstrande Plantrike. Ridskolan ligger centralt mitt i byn.
Snart tänker kommunen satsa på oss i Johannishus. Ett äldreboende intill livsmedelsaffären blir fin, fint.
Vi har ett rikt djurliv, stort lant- och skogsbruk.
Dessutom har vi en rik historia som experter gräver fram allt mer av varje sommar. Guldgubbar lockar turister. Landsbygden lever.
Vi har själva valt att bo just i denna vackra bygd.
Klassisk maktkamp upprepas i Olofström
Den s-märkta politikerbataljen som utspelas i Olofström är klassisk men ändå unik eftersom ledande politiker tar heder och ära av varandra inför öppen ridå. Generationsbråk av detta slag brukar annars inom s-leden stanna just inom partiet och oftast i en trängre krets.
Det som nu sker i Olofström är unikt även på ett annat plan, nämligen att allmänhet och s-medlemmar utanför den direkta makteliten nås av oväntad information och därmed reagerar utan att ta hänsyn till uråldriga och ålderstyngda partiregler.
Att Sara Rudolfsson inte velat finna sig i att bindas upp till följd av grånade herrars härskarteknik och därför avsagt sig kommunalrådsuppdraget (kommunstyrelsens ordförande) är dessutom unikt i sig och har säkert sänt jordbävningslika stötar in till arbetarkommunens innersta krets. Eller sa man bara ”Äntligen!”
Att allmänhet och medlemmar dessutom väljer att demonstrera för att visa sitt stöd för det avgående kommunalrådet är så ovanligt att jag personligen inte känner till något liknande fall.
Noterbart är också att när striden blev offentlig genom Sara Rudolfssons avgångsbesked stod det snabbt klart att det rörde sig om en generationsrelaterad strid eftersom arbetarkommunens ordförande Jan Björkman valde att lägga locket på. Flera dagar förflöt innan han tog till orda. Den unga generationen skulle aldrig ha handlat på ett så otidsenligt sätt.
När Björkman väl trädde fram föll han på eget grepp, nämligen att försöka försvara sig genom att anklaga Sara Rudolfsson. Jag går inte närmare in på hans anklagelser men efter hans utfall var han slagets förlorare. Sara Rudolfsson fick i detta fall allas sympatier och hon kunde i sin tur kräva att Jan Björkman måste lämna för att hon överhuvudtaget ska kunna tänka sig fortsätta som kommunalråd.
Generationsbråket kollapsar fullständigt i dag när förra kommunalrådet, Margaretha Olsson oombedd ger sig in i striden och det blir ännu tydligare att gammalt står mot nytt.
”Sara Rudolfsson har velat tvinga bort de gamla”, har hon påstått i sociala medier. Intressant uttalande eftersom hon själv avgick för att hon tillhörde ”de gamla” och ville lämna över till ”de unga”.
Margaretha Olsson har i sociala medier också påstått att Sara Rudolfsson struntat i demokratiska beslut som fattats av styrelsen i arbetarkommunen. Hur vet hon det? Margaretha har inte varit politiskt aktiv sedan hon lämnade kommunalrådsuppdraget 2012. Hon har inte heller haft plats i arbetarkommunens styrelse. Men, som Sara Rudolfsson säger i en kommentar till SVT Blekinge, hennes anklagelser har säkert en bestämd avsändare, nämligen Jan Björkman.
Generationsbråk inom socialdemokratin är inget nytt. Äldre partiveteraner har ofta, naturligtvis inte offentligt, varit bekymrade över att ålder och antalet aktiva politikerår inom partiet har varit mer utslagsgivande än kunskap.
Hur s-distriktets ordförande Helén Björklund ska lyckas få slut på härskartekniken i Olofström ska bli ytterst intressant att se. Björklund har kallats in som medlare. Borde hon inte ha varit på plats långt innan striden blev offentlig?
Sara Rudolfsson har gjort ett bra jobb, det tycks alla utom styrelsen i arbetarkommunen vara överens om. Naturligtvis är hon den rättmätiga segraren i denna olustiga maktstrid. Hon är kunnig, kvinna och dessutom ung med ett framtidsperspektiv som tycks vara en bristvara i Olofströms arbetarkommun.
Striden i Olofström sätter ännu en gång fart på framtidstankarna som går ut på att göra Blekinge till en enda kommun. Enda sättet för att sätta stopp för lokala maktpampars lekstuga.
Så hamnar bostadstillägget i kommunkassan
Ungefär 28 000 pensionärer som hyr sin lägenhet i särskilt boende får bostadstillägg till pensionen för att klara hyran.
Nu visar en analys som SPF Seniorerna har gjort hur en stor del av bostadstillägget till pensionärerna försvinner genom att kommunerna tar ut högre kommunala avgifter för omvårdnad och mat i det särskilda boendet.
Ett flertal exempel från sju representativa kommuner i landet visar samma sak: Är man berättigad till bostadstillägg går en del av det till kommunens kassa via höjda avgifter – och inte till pensionärens plånbok.
– Det här är inte rimligt, säger förbundsordförande Eva Eriksson om förbundets rapport Bostadstillägg i särskilt boende – kommunernas kassako?
– För en pensionär med låg pension som bor i en vanlig bostad är ju bostadstillägget tänkt som ett tillskott till den privata ekonomin avsett för bostadsutgifter.
Läs hela artikeln:
https://www.senioren.se/nyheter/sa-hamnar-bostadstillagget-i-kommunkassan/