Den s-märkta politikerbataljen som utspelas i Olofström är klassisk men ändå unik eftersom ledande politiker tar heder och ära av varandra inför öppen ridå. Generationsbråk av detta slag brukar annars inom s-leden stanna just inom partiet och oftast i en trängre krets.
Det som nu sker i Olofström är unikt även på ett annat plan, nämligen att allmänhet och s-medlemmar utanför den direkta makteliten nås av oväntad information och därmed reagerar utan att ta hänsyn till uråldriga och ålderstyngda partiregler.
Att Sara Rudolfsson inte velat finna sig i att bindas upp till följd av grånade herrars härskarteknik och därför avsagt sig kommunalrådsuppdraget (kommunstyrelsens ordförande) är dessutom unikt i sig och har säkert sänt jordbävningslika stötar in till arbetarkommunens innersta krets. Eller sa man bara ”Äntligen!”
Att allmänhet och medlemmar dessutom väljer att demonstrera för att visa sitt stöd för det avgående kommunalrådet är så ovanligt att jag personligen inte känner till något liknande fall.
Noterbart är också att när striden blev offentlig genom Sara Rudolfssons avgångsbesked stod det snabbt klart att det rörde sig om en generationsrelaterad strid eftersom arbetarkommunens ordförande Jan Björkman valde att lägga locket på. Flera dagar förflöt innan han tog till orda. Den unga generationen skulle aldrig ha handlat på ett så otidsenligt sätt.
När Björkman väl trädde fram föll han på eget grepp, nämligen att försöka försvara sig genom att anklaga Sara Rudolfsson. Jag går inte närmare in på hans anklagelser men efter hans utfall var han slagets förlorare. Sara Rudolfsson fick i detta fall allas sympatier och hon kunde i sin tur kräva att Jan Björkman måste lämna för att hon överhuvudtaget ska kunna tänka sig fortsätta som kommunalråd.
Generationsbråket kollapsar fullständigt i dag när förra kommunalrådet, Margaretha Olsson oombedd ger sig in i striden och det blir ännu tydligare att gammalt står mot nytt.
”Sara Rudolfsson har velat tvinga bort de gamla”, har hon påstått i sociala medier. Intressant uttalande eftersom hon själv avgick för att hon tillhörde ”de gamla” och ville lämna över till ”de unga”.
Margaretha Olsson har i sociala medier också påstått att Sara Rudolfsson struntat i demokratiska beslut som fattats av styrelsen i arbetarkommunen. Hur vet hon det? Margaretha har inte varit politiskt aktiv sedan hon lämnade kommunalrådsuppdraget 2012. Hon har inte heller haft plats i arbetarkommunens styrelse. Men, som Sara Rudolfsson säger i en kommentar till SVT Blekinge, hennes anklagelser har säkert en bestämd avsändare, nämligen Jan Björkman.
Generationsbråk inom socialdemokratin är inget nytt. Äldre partiveteraner har ofta, naturligtvis inte offentligt, varit bekymrade över att ålder och antalet aktiva politikerår inom partiet har varit mer utslagsgivande än kunskap.
Hur s-distriktets ordförande Helén Björklund ska lyckas få slut på härskartekniken i Olofström ska bli ytterst intressant att se. Björklund har kallats in som medlare. Borde hon inte ha varit på plats långt innan striden blev offentlig?
Sara Rudolfsson har gjort ett bra jobb, det tycks alla utom styrelsen i arbetarkommunen vara överens om. Naturligtvis är hon den rättmätiga segraren i denna olustiga maktstrid. Hon är kunnig, kvinna och dessutom ung med ett framtidsperspektiv som tycks vara en bristvara i Olofströms arbetarkommun.
Striden i Olofström sätter ännu en gång fart på framtidstankarna som går ut på att göra Blekinge till en enda kommun. Enda sättet för att sätta stopp för lokala maktpampars lekstuga.