Moabacken väcker ungdomsminnen

Publicerat 2021/03/22 av Bengt Mauritzson

När jag på jakt efter våren besöker Moabacken sydväst om Kallinge centrum blir det inte enbart en motionsrunda. Det blir med solens hjälp och lövtäckets prassel en nostalgitripp. Jag återvänder till dom riktigt unga ungdomsåren. Då allt skulle upptäckas och vi fann storheten i den obegränsade lekplats som ett stycke natur kunde erbjuda.

I dag är Moabacken räddad för framtiden. Den skyddas i sin egenskap av naturreservat sedan 2012 och omfattar 90 hektar. Nu finns det en rösad stig genom området. En vandring som bjuder på rika naturvärden i lagom kuperad terräng.

Med barnaögon sett var Moabacken en naturskatt som innehöll allt. När skolarbetet krävde att växter skulle samlas in för levande lektioner var det alltid nära till rikedomen. Det var den skogen som också under snörika vintrar bjöd på skidåkning på såväl längden som utför.

Lite längre upp i åldrarna var det naturligtvis i Moabacken vi medlemmar i Skogsvandrarna fick våra första lärorika övningar i konsten att orientera. Jag har kanske berättat det tidigare, men det var naturligtvis i denna hemtama natur vi lärde oss att leta upp kontroller nattetid. Ja, natt och natt. Vi utnyttjade naturligtvis höstmörkret för våra övningar.

Vi utgick från idrottsplatsen Jernvallen i Kallinge. Omklädningen fick ske under primitiva former. Vi orienterare hade inte tillgång till omklädningsrum. Dom var förbehållna fotbollsspelarna och låsta när ingen sådan träning bedrevs.

Vi var därför hänvisade till en liten byggnad, ganska illaluktande, som fanns mellan a-och träningsplanen. Det var helt enkelt en pissoar, i dag benämnd urinoar, med kallt cementgolv. Ingen belysning, vad jag kan påminna mig.

Varför skriver jag nu om detta? Jo, när jag i helgen besökte gamla kära Moabacken fick jag syn på två vackra små lyktor hängande i ett träd alldeles intill vandringsstigen. Kvarglömda? Använda till vad? Naturligtvis var jag tillbaka i ungdomsåren med våra natträningar. Vi använde dåtidens enkla batterier och kopplade rödlackade lampor till dom. Har nya generationer med utvecklad teknik haft liknande övningar som vi ungdomar hade på sent 1950-tal? Kanske, kanske inte. Kanske bara några lyktor i ett träd för att göra vistelsen i Moabacken än mer glädjefylld? Vad vet jag.

Jag hade blivit förvarnad av att blåsipporna är på gång. Visst fanns dom mellan och under löven. De är fortfarande små och i knopptillstånd men dom finns och inom kort blir det vackert blått i de avsnitt som ligger nära till för att fånga värmande solstrålar.

Blekinges unika natur rena hälsopillret

Publicerat 2020/05/31 av Bengt Mauritzson

Inget ont som inte har något gott med sig. Ett gammalt ordspråk som passar väl in för att beskriva vad som händer nu i Coronatid.

Många av oss ska sedan flera månader tillbaka idka social distansering och det tror jag vi gör här i Blekinge med bravur. Ännu så länge visar statistiken att så är fallet. Och det är med tämligen enkla och självklara grepp vi håller smittspridningen i strama tyglar.

Nu under Coronavirusets framfart har verkligen Blekinges vackra och i många stycken unika natur fått sin rätta uppskattning. Vi har i Blekinge inga långa avstånd för en stund av naturlig njutning. För många har det dock aldrig blivit så ofta som nu. Mycket annat har lockat oss stressade nutidsmänniskor och med flygets hjälp och relativt låga reskostnader har vi i stället valt att uppleva andra sevärdheter.

Nu när vårt resande är begränsat av Coronaregleringar behöver vi inte längre dra oss för att vistas och ”hemestra” i vår egen ”trädgård”. Nu när det t o m finns ett ord för vår lokala upptäckarglädje är det bara att leva ut och njuta av allt det vackra och för många nyupptäckta.

Skulle nu Coronaregleringen bli långvarig har vi mycket att upptäcka i vårt eget län och det sker redan. Jag har genom åren aldrig sett så många människor i naturen som nu. Riktigt roligt och vi blir samtidigt mer avspända och trevliga mot varandra när vi möts på ringlande stigar eller skogsvägar.

Har du svårt att hitta utflyktsmål ska du veta att det finns räddning. Länsstyrelsen förfogar över en riktigt bra utflyktsguide som med vägbeskrivningar och kartor lotsar oss säkert till våra vackra naturområden.

Jag har för egen del genom åren skaffat mig en rad favoritplatser, mestadels naturreservat. En av favoriterna är för mig så nära paradiset man kan komma här på jorden och det är Vambåsa hagmarker som jag besöker flera gånger om året. Nu senast för några dagar sedan.

En fikastund under mäktiga ekar eller intill vackra ”öar” av hassel. Grönskan nu är bedövande vacker och bekantskapen med nyfikna ungdjur som sköter undervegetationen får du liksom på köpet. Var som helst kan du slå dig ner för en fikastund. Ingen risk för trängsel. Njut av utsikten och du, det är helt gratis.

Vambåsa hagmarker – naturlig skönhet

Publicerat 2019/05/13 av Bengt Mauritzson

I Blekinge är det nära till dom många naturreservaten. Det är bara att välja, kust eller inland. För egen del är det kustlandskapet med lövskog och vidsträckta hagmarker som lockar just nu. Blekinge är unikt för sin lövskogskust.

Nu och en tid framöver är Vambåsa hagmarker ett måste. Ett rikt fågelliv och med hundratalet ekar som är över en meter i diameter. Dessutom imponerande mycket hassel. Trakterna kring Vambåsa är dessutom Blekinges till antalet rikaste fornlämningsområde.

Skaffa gärna Länsstyrelsens utmärkta utflyktsguide eller gå in på deras hemsida www.lansstyrelsen.se/blekinge.

Tre nya naturreservat I Blekinge

Publicerat 2018/01/02 av Bengt Mauritzson

Blekinge har i dagarna begåvats med ytterligare tre naturreservat. Två av dem återfinns i Sölvesborgs kommun – Västra Näsnabben och Sölvesborgsviken. Det tredje i Karlskrona kommun – Östra Flymen.

Läs mer om de nya naturreservaten på denna länk.

http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/sv/nyheter/2017/sidor/tre-nya-naturreservat.aspx/

Varför färdigställs inte Moabacken?

Publicerat 2017/11/07 av Bengt Mauritzson

Skogsområdet Moabacken väster om Kallinge blev naturreservat 2012 men fram till i dag är det endast en informationstavla som vittnar om framtida användningsområde.

I området som långt tillbaka har varit ett populärt strövområde är det planerat att stigar ska anläggas som ska kunna utnyttjas av även rullstolsburna. Men av detta har inget ännu kunnat spåras i terrängen som på många platser helt håller på att förbuskas.

Naturreservatet innehåller kulturhistoriska värden i form av fornlämningar (gravar och stensättningar från bronsåldern/järnåldern) samt kulturhistoriska spår som torpruiner, stenmurar och äldre markvägar, berättar Länsstyrelsen som är förvaltare av området.

Området beskrivs också på följande sätt:

”Naturreservatet, som är 90 ha stort, ligger under högsta kustlinjen på mellan 20 och 55 meters höjd över Östersjön. Det ligger i ett sprickdalslandskap med skogsklädda höjder och dalsänkor med åkermark. Ungefär 70 % av reservatet består av ädellövskog med främst gammal bok och ek. Tillgången på död ved är god både i skuggiga och i solbelysta lägen. Området innehåller ett flertal kända rödlistade arter, framför allt av lavar och svampar.”

Moabacken har i alla tider ända fram på 1980-talet varit barn- och ungdomars favoritplats. Fortfarande vittnar många om var hyddor byggdes på olika platser för att inte tala om djävulsklyftan. I terrängen finns också ett berg som på vintrarna användes som vågad skidbacke som i dag inte alls är så brant som då.

I detta skogsområde hade nu nerlagda orienteringsklubben Skogsvandrarna en egenritad karta som användes till träningspass för nattorientering. Vi utgick från Jernvallens idrottsplats och vi klädde om i pissoaren eftersom vi inte hade tillgång till fotbollslagens omklädningsrum.

Rakt genom Moabacken går också en gammal väg som förr sträckte sig från Bredåkra ner till i närheten av dåvarande Djupafors pappersbruk. På 1960-1970-talet var den en populär cykelväg.

Vandring i historisk vildmark

Publicerat 2016/06/13 av Bengt Mauritzson

Vi sitter på en ö i utkanten av en stor mosse. Vi har tagit rast för att avnjuta innehållet i våra ryggsäckar. Över oss knarrar några korpar som tycker att de måste varna omgivningen. I övrigt är det härlig tystnad.

Vi har vandrat i kanten av en kanal där man förr bröt torv och där vattnet nu glittrar i solljuset. Vi har vinklat av och styrt stegen ut på den stora mossen och passerat en speglande göl. Det har varit sug och gung i stegen när vi passerat lågt växande tallar.

Vi är fyra skogsvandrare som nu låter fikat smaka och jag tänker:

Visst är det häftigt, nästan lite overkligt att så här nära central bebyggelse uppleva ett stort stycke orörd natur, ja, vildmark. Vi är ju ändå bara 7 km norr om Kallinge och 8 km väster om Tving. Vårt syfte är att utforska Storemosse väster om Listersjön.

I detta stora och unika naturreservat som omfattar 172 hektar finns rariteter av skiftande slag. Ute på mossen hittade vi blommande tranbär, blåbär, lingon och faktiskt också hjortron. I mossen finns en s k myrsjö (Mossegölen) och två vattenfyllda äldre torvtäkter. På fastmarken finns ek- och bokskog men också barrnaturskog, västlig taiga.

I slutet av fjolåret beslutade Länsstyrelsen att utöka detta naturreservat som ligger inom område av riksintresse för naturvård. Delar av reservatet är klassade som nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt av Skogsstyrelsen.

En del av Storemosse var efter andra världskriget ett nära bombmål för F 17:s flyg. ”Bomberna” tillverkades av Kockums i Kallinge och hade naturligtvis ingen sprängverkan men i djupet finns stora mängder med järn- och cementklumpar.

Ute på mossen fanns på 50- och 60-talet en hemlig anläggning, en avlyssningsstation. Byggnaden stod kvar in på 80-talet och utgjorde övningsuppdrag för bl a dåvarande hemvärn. Den vidsträckta mossen utgjorde en störningsfri omgivning vilket var viktigt med dåtidens radioteknik.

Jag minns att jag under min uppväxttid vid Bredåkra station frågade far vad det var för allvarliga män iklädda hattar och grå tränskott (trenchcoat) som ofta steg av tåget och hämtades med taxibilar.

-Det ska du inte bry dig om, svarade han alltid. Långt senare berättades att de utgjorde avbytande personal vid avlyssningsstationen.

Att vandra i en mosse av detta slag är en upplevelse utöver vanliga utflykter i Blekinges rika natur. När Länsstyrelsen nu ska göra Storemosse än mer tillgänglig för allmänheten ska du ta god tid på dig men också se till att du har sällskap av naturkunnig ledare. Vi hade detta i form av välutbildade Bertil Friberg som under vandringen genomförde fortlöpande utbildning med förhör av oss tre övriga.

Vandringen blev till en rik och spännande upplevelse under ett antal eftermiddagstimmar. Vi som deltog var Mats Pihlgren, Evert Oskarsson , Bertil Friberg, och jag själv som dokumenterade med såväl sinnen som kamera. Obs! Klicka för större bilder.

Blekinge får 45 miljoner till natur

Publicerat 2016/02/04 av Bengt Mauritzson

Länsstyrelsen i Blekinge informerar:

Anslagen för skydd och skötsel av värdefull natur har förstärkts i Blekinge under 2016. Det innebär att många fler områden kan bevaras och göras tillgängliga för naturupplevelser.

Foto: Bengt Mauritzson

– Nu har vi möjlighet att öka insatserna för att ge människor möjlighet till friluftsliv och bidra till en mångfald av arter och livsmiljöer, säger Markus Forslund, chef för avdelningen för kunskapsuppbyggnad, Länsstyrelsen i Blekinge.

Fler naturreservat och förbättrat friluftsliv

– Ökade resurser innebär att vi kan bilda fler naturreservat. Värdefulla områden som nu kan skyddas är t.ex. delar av Mörrumsåns dalgång, Hanö, Lommaflyet och Utlängan, säger Åke Widgren, samordnare för områdesskydd.

– Vi kan nu ta tag i projekt som länge väntat på finansiering. Ett exempel är bättre skyltning av våra fågelskyddsområden. Det finns även ett stort uppdämt behov av skötsel och underhåll av anläggningar för att förbättra tillgängligheten för våra besökare. Länsstyrelsen planerar att bland annat byta toaletter på Järkö och Svenö, nya leder i Tattamåla och Kvallåkra-området samt ett antal grillplatser varav en del blir tillgänglighetsanpassade, säger Karin Bergman, samordnare av naturvårdsförvaltningen.

– En stor och helt ny uppgift för Länsstyrelsen är att samordna arbetet med friluftsliv i länet. Vi kan nu förstärka vår kompetens för att stödja friluftslivet lokalt och regionalt. Det blir även en fortsatt satsning på lokala naturvårdsåtgärder, det så kallade LONA-bidraget. Satsningen stimulerar lokala initiativ och ger den tätortsnära naturen ett lyft, säger Markus Forslund.

Hotade arter och värdefull trädmiljöer

– Extra medel gör att vi kan satsa mer resurser på konkreta åtgärder för hotade arter och naturtyper, som till exempel friställning av gamla grova ekar, restaurering av betesmarker för att gynna sällsynta fjärilar och grävning av dammar för hotade groddjur, säger Annika Lydänge, samordnare för arbetet med hotade arter.

Satsningarna som görs 2016 tar oss ett steg närmare att uppnå de nationella miljö- och friluftslivsmålen.

Fakta

I dag finns 106 naturreservat, 186 Natura 2000-områden (varav ett 100-tal även är naturreservat eller biotopskyddsområde), 17 biotopskydd, 78 naturminnen, tre naturvårdsavtal samt 59 fågelskyddsområden i Blekinge. Regeringens budget för skydd av värdefull natur 2016 ligger på 1093 miljoner kronor och för åtgärder för värdefull natur på 952 miljoner kronor.

Naturreservat Store Mosse utvidgas

Publicerat 2015/12/14 av Bengt Mauritzson

Länsstyrelsen i Blekinge förbereder en utvidgning av naturreservatet Store Mosse norr om Kallinge. Den utvidgade delen omfattar ca 30 ha mark och består till största delen av sumpskog dominerad av tall och glasbjörk. I markområdet finns två torvgravar och den lilla Mossegölen.

Ärendet har varit ute på remiss. Remisstiden löper ut den 14 december och Ronneby kommun har nyligen behandlat ärendet. I kommunens beslut heter det bl a:

”De förändringar som görs avseende syftet med reservatet ser Ronneby kommun som positiva.”

OBS! Klicka för större bild. Länsstyrelsen motiverar utvidgningen av Store Mosse på följande sätt:

”Store Mosse har varit naturreservat sedan 1981. Myrkomplexet innehåller öppna blöta mader, sumpskogar, öppen mosse och tallmosse. Tallmossen innehåller ytor med små senvuxna tallar och ytor med högstammig tallskog som är påverkad av dikning och torvtäkt. Förutom våtmarksbiotoper finns det lövblandskogar i den mellersta delen av Listersjön.

Sedan naturreservatet bildades har en omvärdering av hur naturvärdena ska bevaras och utvecklas samt vilken skötsel som behövs för att bevara naturvärdena i reservatet gjorts. Till exempel pågår en spridning av gran både in i ädellövskogarna i anslutning till Listersjön samt ut på mossen. Reservatets syfte, föreskrifter och skötselplan föreslås därför ändras.”

Ronneby kommun skriver i sitt remissyttrande till Länsstyrelsen:

” Ronneby kommun eller dess bolag äger ingen mark och har inga rättigheter inom området. Områdets speciella och stora naturvärden som bl a gör att det till stor del omfattas av Natura 2000 samt till viss del fågelskyddsområde gör det bevarandevärt. Karaktären av vildmark gör det även intressant ur friluftssynpunkt och här finns goda möjligheter att informera om såväl naturvärden som kulturlämningar.

Store mosse är en av Blekinges största myrar. Naturreservatet omfattar den östra delen av myren samt en del av Listersjön. Här finns öppnare delar med enstaka tall, kärr, sumpskogar, men också barr- och ädellövskog. Stora delar av reservatet är vått och svårtillgängligt.

Naturreservat med minnen från krigsår

Publicerat 2015/10/03 av Bengt Mauritzson

I maj i år invigdes Blekinges senaste naturreservat – Garnanäs, en udde i Bräkne-Hoby skärgård i mellersta Blekinge. Reservatet omfattar 22 hektar betade skogsmarker med ädellövskog och strandängar.

Vi, ett gubbgäng skogsvandrare förstärkt med en kvinna, testade för några dagar sedan reservatet. Det blev en knixig promenad med vacker havsutsikt mot söder och överraskande försvarsanläggningar tillhörande den s k Per Albinlinjen. Området bjuder på mycket sten varför man bör vara något van vid svår terräng.

En vandring i detta område minner om äldre tiders stenbrytning i form av brott och stora stenhögar. Uddens högsta topp ligger på 16 meter över havet.

Enligt länsstyrelsen är större delen av området en nyckelbiotop som består av ädellövskog, betad skog och hällmarksskog med förekomst av jätteträd, rikligt med död ved, vedsvampar, värdefull kryptogamflora och lägre fauna.

Kulsprutenästen och andra tyngre försvarsanläggningar finns på udden och är mestadels övergivna och plomberade med betong. Överraskningen var därför stor när vi erbjöds att stiga ner i ett välbevarat kulsprutenäste. Markägaren har satt in fönsterrutor i skyttegluggarna och målat betongväggarna invändigt med vit färg.

Det berättas att det vid provskjutningar i nästena under krigsåren inte fungerade riktigt som man tänkt sig. Av skjutningarna bildades gas och det blev kraftig rökutveckling varför manskapet snabbt tvingades överge försvarsanläggningen. Kanske tur ändå att det för Sveriges del aldrig blev skarpt läge.

Besök gärna reservatet som ligger ca 8 km sydsydväst om Bräkne-Hoby. Ta god tid på dig med vandringen så kan du säkert undvika fotskador. Tyvärr belamras stora delar av stränderna med ilandfluten plast och annat skräp. En påminnelse om vad som dumpas i denna begränsade Östersjö.

Bengt Mauritzson

Ordet föddes fritt – låt det leva

Etikettarkiv: Naturreservat