Gott Nytt År och decennium tillönskas alla vänner. Lev väl och du kanske rent av får uppleva utbyggnaden av E 22 mellan Ronneby östra och Nättraby. Färdig att provåka 2028 är ett mål så gott som något. Åtta år betyder att vi snart är där.
Det är bra med gästskribenter när jag själv har tagit långledigt för att ladda inför ett nytt och spännande decennium.
Sune Håkansson, nationalekonom och Ronnebypartiet har tittat bakåt och framåt när det gäller Ronneby kommun. Det är på flera olika områden som kommunen har en tuff tid framför sig som påverkar ekonomin negativt.
Arbetsmarknaden sviktar högst betänkligt och redan i dag har Ronneby en nettoutpendling på nära 1 200 personer. Dessutom minskar befolkningstalet och det är främst landsbygden som tar stryk i detta avseende.
Här följer Sune Håkanssons betraktelse:
Nyårsbrev från läktaren
”Vid årsskiften brukar man se både bakåt och framåt. Ofta blir frågan om trender kommer att fortsätta, kanske också förstärkas.
För Ronneby kommun skedde ett trendskifte under det tredje kvartalet. Befolkningstillväxten försvann. Under de senaste månaderna har befolkningstalet sjunkit, mest i skogsbygden.
Det har inte byggts många bostäder under de senaste åren. Nu är byggnationen på gång, mest på Kilen. Attendos äldreboende medför att åtminstone Ålycke kommer att avvecklas.
Likväl blir den stora frågan: Kommer invandringen att fortsätta? Även under åren med befolkningstillväxt var kommunens ökning av befolkningen lägre än invandringen. Många av de, som redan bodde i kommunen, valde att flytta. I synnerhet valde många att flytta när man fyllt 20.
Arbetsmarknaden sviktar
På riksnivå synes de stora partierna vara överens. Invandringen skall minska. Blir det så, är risken för en snabb befolkningsminskning överhängande. En förklaring härtill är att arbetsmarknaden sviktar. Blekinge var det enda län i landet, där antalet arbetstillfällen minskade under 2018. Ronneby har därtill en nettoutpendling på nära 1200 personer.
Om befolkningstalet sjunker, samtidigt som kommunen, och andra, bygger i centralorten, drabbas landsbygden och de mindre samhällena.
Förvisso har kommunfullmäktige gett ett uppdrag till Ronnebyhus att bygga i de mindre samhällena, men därav blir det föga eller intet. Ronnebyhus räknar som ett vanligt aktiebolag. Det är omöjligt att få den ekonomiska kalkylen att gå ihop. Det är inte utan att det klagas i centerleden ute i kommunen.
Nybygge lockar äldre
Inom äldreomsorgen finns det en kö till vård- och omsorgsboendena. Många beviljas plats, men säger sedan: Nej tack, jag väntar. Tolkningen torde vara att man vill flytta till Attendos nybygge, när detta blir klart framåt hösten.
På skolans område håller en omsvängning på att ske. Föräldrar och andra vuxna menar att det räcker med 6-8 barn i varje årsklass som underlag för en skola i de mindre orterna. Skolfolket har tyckt att det behövs åtminstone 15-20 barn. Nu synes uppfattningen vara att det skall vara två paralleller. Annars går det inte att få dit behöriga lärare. Kommunen har en bedrövligt låg andel behöriga. Risken är stor.
Skolorna i norr samlas i Backaryd, även om en del föräldrar då väljer att låta telningarna ha sin skolgång i Konga. I den östra kommundelen fanns redan för 60 år sedan tankegångar om en enda skola för hela dåvarande Listerby kommun, placerad norr Riksvägen.
Många har fått löften
Miljöteknik, och kommunstyrelsen, har ännu inte lyckats presentera något förslag till nya taxor för Vatten och Avlopp. Problemet är delvis att alltför många har fått löften, som inte riktigt stämmer överens med kommunfullmäktiges beslut.
Höstens budgetmöte visade att SD alls inte hade svårt för att komma överens med M. Samma bud avvisades av S. Håller rikstrenden kan vi vänta oss att SD får alltmer att säga till om, redan före nästa val.”
Sune Håkansson
Sune Håkansson, nationalekonom och Ronnebypartiet, är gästskribent i dagens blogg. Han är förundrad över att 87 statliga miljoner som tilldelats Ronneby inte ens nämns i den budget som antogs för en tid sedan. Inte heller nämndes summan när fullmäktige debatterade budgeten.
Att kommunalrådet, Roger Fredriksson ville bortse från regeringens slantar kan möjligen vara naturligt men att Socialdemokraterna inte med ett ord antydde att det var regeringen som löste Ronnebys problem, tycker han är än mer märkligt.
Här följer Sune Håkanssons fundering kring varför det i budgeten inte framgår hur stort statsbidraget verkligen blev:
”Så togs budgeten för Ronneby kommun. Alliansen tillgodosåg kraven från SD. Därmed var allt klart.
I ett tidigare inlägg här på ”Bengtbloggen” skrev jag att ”endast staten oss rädda kan.” Så blev det. Förunderligt nog står det knappast något om detta i budgetunderlaget. Än mer förunderligt var det att S inte med ett ord antydde att det var regeringen, delvis i strid mot M, delvis också övriga oppositionen, som löste Ronnebys problem. Inte heller kommunalrådet syntes ha insett det hela.
Allt handlar om kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Regeringen tidigarelade införandet av det nya systemet ett år. Därtill gjordes en del ändringar i ursprungsförslaget.
Allt verkar ha gått Ronnebys väg.
I höstas utgick ekonomienheten på att förslaget om omläggning skulle följa en statlig utredning. Ronneby kommun skulle få 32 nya miljoner kronor. Utfallet blev fantastiska 87 miljoner kronor!
Till en del beror tillskottet dock på förändringar i kommunens befolkningsstruktur. Invandringen har gett många unga, vilket i sig höjer statsbidraget.
Återigen: I budgeten beskrivs alls inte detta välkomna tillskott. Det anges inte alls. Man får räkna själv.
87 miljoner motsvarar en skattehöjning med ca 1,60 kronor per beskattningsbar hundralapp.
Likväl blev det en svag budget. Det budgeterade resultatet är lågt. Till en del har det redan försvunnit. Budgeten utgår från att befolkningen skulle vara 29 700 invånare den 1 november. Det blev ca 35 färre. Där rök 2 miljoner i skatteintäkter och statsbidrag.
Skatteutjämningens siffror är preliminära. De kan slå på någon miljon.
Sammanfattningsvis: Min kritik gäller att det inte framgår i budgeten att statsbidragen stiger så kraftigt. Min förvåning är att S inte påpekat detta.”
Sune Håkansson
F 17 meddelar att det på grund av låg molnhöjd kan bli ändringar i programmet. Företrädesvis gäller det sträckan Halmstad – Kalmar. Blir det så kommer julgranen att komma in över Ronneby strax före kl. 15.
Konkurrensen mellan Blekinges fem kommuner har alltid varit stenhård. Genom åren har man stulit idéer av varandra hej vilt.
Därför var årets taktikgrepp från Karlskrona aningen överraskande. Inte minst för att det skedde helt öppet. Taktiken ”avslöjades” av BLT som även detta år skulle ansvara för den ytterst prestigefyllda tävlingen – ”Årets vackraste kommunala julgran.”
Trots att Karlskrona i fjol tog hem en jordskredsseger ville kommunen i år ta hjälp av Ronneby för att klä granen för ännu en seger. Istället blev det tvärt om. De två kommunerna hade i år bildat en ”julgranspakt” men Ronneby snodde, trots det nära samarbetet, segern före Karlskrona.
Ronnebys taktik kommer sannolikt aldrig att avslöjas. Men Sara Svensson från Ronneby kommun måste självklart ha mixtrat med kulor och ljus på ett sätt som ingen i Karlskrona förstod.
BLT konstaterade: ” I år får Karlskronas julgran en helt ny stil – med hjälp av experter från Ronneby.”
Man ”lånade” helt enkelt Ronnebys uppskattade upplägg med röda bollar som kulor i granen på torget, rapporterade BLT.
Naturligtvis måste Sara Svenssons utlåning till Karlskrona ha gjort moderata kommunalrådet, Roger Fredriksson ordentligt nervös. Han brukar ofta uttrycka sig på följande sätt;
Med Karlskronas stora seger i fjolårets julgranstävling måste Fredriksson haft många sömnlösa nätter uppe i sin egen granskog.
Men så visar det sig efter en veckas orolig och ytterst spännande väntan på resultatet att Ronneby i år snuvade Karlskrona på segern. Ronneby vann dessutom stort och sopade hem hela 54,36 procent av de 1490 rösterna. Karlskrona fick nöja sig med en andraplats med 28,52 procent.
Då ska man veta att Ronneby i fjolårets tävling var nära att hamna under kvalstrecket. Man nådde endast en tredjeplacering. Med denna kunskap i färskt minne är det lätt att förstå varför årets kommunala granar i Ronneby var nära att sparas bort på grund av krisartad ekonomi.
Allmänhetens intresse för kommunala julgranar är svagt. I fjol röstade 8014, i år var siffran endast 1490. Sämst är intresset i västra Blekinge. I BLT, inför julgranstävlingen, uttalade sig parkarbetarna från båda kommunerna om vikten av kunskap och erfarenhet samt inte minst hur viktigt ett samarbete är när det gäller att klä kommunala julgranar. Med tanke på den nybildade ”julgranspakten” och med tanke på resultatet kommer säkert detta nya samarbete att omprövas. Befolkningen i Karlskrona lär vara rejält uppbragt.
Julen står för dörren, som man säger. Allt tycks glittra och stråla och lyckan tycks total. Julklappshandeln slår ständigt nya rekord. Gemenskapen likaså.
Alla verkar lyckliga och förväntansfulla – eller är allt bara en fasad, ett spel inför omgivningen?
Eller är det enbart så att mörkret i december förändrar oss människor så radikalt?
Lucia är en fin tradition. Hon kommer med ljus i denna mörka tid. Och så luciasångens första versrader;
”Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.”
För att uppnå detta har flickor genom åren tävlat i ett förnedrande skönhetstest. Vi har fått möjlighet att utse den vackraste av sju flickor. Företrädesvis är det lokala tidningar som har valt att agera på detta sätt. Å vi alla har ryckts med av bara farten.
Nu när man har insett vad denna urvalsmetod kan leda till har arrangörer tvingats nyansera uttagningsmetoden högst radikalt. Nu rekryterar man utefter uppnådd sångprestation. Å detta för att om möjligt rädda hela denna vackra högtid för framtiden.
Tävlandet har tagit sig andra uttryck. För tävla ska vi i december månad som slutar med den största och ljudligaste tävlingen av alla. Nyårsfyrverkeriet! Även detta firande, för att avsluta ett år och välkomna det nya, har i många stycken urartat. Flest, störst, vackrast och mest påkostade fyrverkeriet ska bräcka grannarna med krutrök och brinnande pinnar som på morgonen efter mest påminner om ett plockepinn som tvingar grannen att plocka, plocka och kanske blir detta startsignalen för att nästa nyårsafton ge igen med en ännu större kanonad.
Som jag sa, luciatävlingen är på upphällningen men nu har lokaltidningen hittat en annan tävlingsform. Nu bjuds vi in att tävla om Blekinges snyggaste julgran. Tävlingen är begränsad till att endast gälla kommunala granar. Ronneby är med i tävlingen. Granen där räddades med ett undanstoppat reservkapital och bör nu ha god chans att vinna hela tävlingen. Spänningen är olidlig för att inte tala om prestigen.
Men störst av alla decembertävlingar är ändå privatpersoners julbelysningar. Den person som leder överlägset just nu, dagarna före jul, har köpt belysning för 300 000 kronor!! Han har klätt hus, uthus, fruktträd ja, allt på tomten förekommande är klätt mad lampor. I hans fall rör det sig om 58 000 lampor. Behöver jag förtydliga att han är elektriker.
Tänk vad många munnar som hade kunnat mättas med dessa slantar.
Jag säger stackars grannar. Om han nu har några grannar efter denna rekordslakt. Trafiken förbi hans hus har ökat med 3000 procent. Gatan måste repareras för en halv miljon. Å hur många lampor han måste ha i reserv vill jag inte ens veta.
Vad är det då som frammanar denna tävlingshets i den mörka decembermånaden? Är det en ny form av statusjakt? Är det en form av underhållning eller är det ett utslag av ensamhet och rädsla för mörkret som gör att vi inte kan tänka klart? Jag har inte svaret. Jag fortsätter att fundera.
Lite positivt är ändå att många jag har talat med den senaste månaden berättat att de radikalt har ändrat sina julvanor. Inte minst har de tröttnat på allt för många och för dyrbara julklappar. Många nämner att de numera har valt att inom familjen arrangera ett slags julklappslotteri. Inget paket över 20 kronors värde. Jag tror att det finns hopp om mänskligheten trots allt.
På tal om mörker i december å julefrid så skulle jag inte förvånas om någon plötsligt efter julmatens intagande reser sig upp och inför församlad släkt reciterar ”Tomten” av Viktor Rydberg och att han dessutom återupprepar sitt personliga rekord i att felfritt läsa de elva stroferna. Ett mysigt inslag i sättet att mysa jul.
Ronneby liksom merparten av Sveriges kommuner befinner sig i djup ekonomisk kris. Detta efter att regeringen straffat med indragna statsbidrag efter väl utfört mottagande av nysvenskar. Nu tvingas kommunerna dra in på en mängd områden som naturligtvis skapar oro och frustration.
Ronneby har därför i likhet med många andra kommuner tvingats till krisdrag. Först och främst är det inom icke lagstadgad verksamhet som rödpennan har varit flitigt använd. Förslagen på besparingar har varit chockerande många inom t ex skola, socialvård och kultur.
Men oavsett debatt om kulturskolans vara eller inte vara eller julgranars bevarande är det ändå, enligt min uppfattning, en helt annan fråga som har överskuggat all annan debatt. Det har handlat om politikers kaffestunder och om dessa ska betalas med skattemedel eller tas ur egen ficka.
Socialnämnden var först ut att ta beslutet att politiker ska betala fika med egna pengar. Utbildningsnämnden var snabb att följa i det spåret medan äldrenämnden skapade rubriker genom att sätta klackarna i marken och göra rejält motstånd. Nämnden, innan man tog eget beslut, ville att kommunstyrelsen skulle komma med direktiv. Kommunstyrelsen som inte ens yttrat sig om sitt eget fika!
Mest kraft tycks man ha lagt på att utreda hur betalningen för politikers fika skulle kunna genomföras. Äldrenämndens ordförande ansåg i ett försök att komma undan betalning att det skulle kosta mer för kommunen att administrera betalningen än att fortsätta med gratis fika.
Jag kan tänka mig hur heta diskussionerna har varit. Några exempel:
” Om jag vill ha wienerbröd istället för fralla, hur ska det bokföras.
Ja, fyllde då en annan i, om jag tar ett överblivet wienerbröd, påförs jag då dubbelt avdrag?
Hur blir det om jag tar med eget kaffe på termos. Hur redovisas detta?
En annan politiker som suttit tyst en stund tar till orda och frågar: jag vill ha skinka på frallan inte ost. Hur blir det då? Hur ska jag debiteras om jag bara äter en halv fralla?
I det läget tar nästa politiker till orda:
Stopp nu! Vilka valmöjligheter kommer det att finnas? Kan jag rent av beställa en kanelbulle som jag älskar så högt.
Jag vill ha en smörbulle, fyller en annan i.
Tydligen har de administrativa kvarnarna ännu inte malt färdigt för det är fortfarande osäkert hur stort avdraget ska bli per politiker och år. Någon nämnd har bestämt summan till 250 kronor och år medan andra talar om 500 kronor och år. I det fallet talas det tydligen om landgångar eller liknande.
Hur som helst. När sköterskor från hemtjänsten demonstrerade inför förra sammanträdet med fullmäktige överlämnades påpassligt nog en kaffebryggare över till äldrenämndens ordförande, Anders Lund, m, som ganska omgående lämnade bryggaren vidare till förvaltningen.
”Jag kan inte ta emot för egen del i så fall kan jag fällas för tagande av muta!”
Nåja, på torsdag (28.11) Avgörs kanske även kaffefrågan i samband med att budgeten ska klubbas. Som seden bjuder i Ronneby är det Sverigedemokraterna som avgör vilken budget som ska tas.
Mötet blir på dagtid och dessutom med nya debattregler. Spännande ska det bli, med eller utan kaffepauser.
Det gäller att hänga med i matkulturens stränga gränser i almanackan. Dessutom är det ytterst viktigt var man intar våra mest omhuldade mattraditioner.
Gåsmiddag ska företrädesvis intas på skånsk mark. Du behöver inte ens tvivla på varifrån gåsen kommer. Naturligtvis är det granngården som har levererat och det sedan generationer tillbaka. Genuint så det förslår.
Jag vill inte heller underskatta dialektens betydelse. Redan innan den inledande soppan ska skånskan fylla matsalen med breda och aningen slappa uttalanden. För att inte tala om det goa och kärleksfulla sörplandet vid intagande av svartsoppan. För min del utgör den soppan lite överkurs. Jag föredrar svampsoppa men beställer den naturligtvis aningen mumlande för att undvika uppståndelse.
När jag nu i helgen tillsammans med infödda skåningar intog gåsmiddagen var jag fullt medveten om att det var på övertid. Rödkålen på fatet vittnade om att nedtyngda julbord står för dörren för att ta vid när årets korta gåsperiod har nått final.
Jag vet att denna helg har ändrat karaktär inom den skånska restaurangbranschen och de traditionella julborden har redan tagit vid. Så gåsen avnjöts därför med extra njutning i vetskap om att det var den absolut sista för året.
Naturligtvis kan man med fördel också tränga in en eller annan ”skånsk äggakaga” innan jultraditionen helt tar över. Skånsk äggkaka har som väl är inga skarpa begränsningar i almanackan. Den kan med fördel avnjutas på alla årets dagar, men företrädesvis då i Skåne. På Höörs gästis skyltar köket med hur många äggakakor man serverat den senaste månaden. Motsvarigheten på Blekingsk mark skulle i så fall vara hur många kroppkakor som har serverats.
Efter gåsmiddag tillhör det min tradition att ta en stärkande promenad på Yngsjöstranden. Denna gång var havet vresigt värre med hög ljudvolym som lät långt upp på land.
Det är alltid lika märkligt, nästan ödesmättat, att vandra på en långsträckt sandstrand som den mellan Åhus och Simrishamn. Så när som på två joggande personer låg stranden öde och vilande med sjötång sakta förflyttad i vinden.
Gåsmiddag i Skåne är så mycket mer än bara smaklökarnas tillfredsställelse och gommens förberedelse inför en kommande glädjemånad.
I dag måste jag få skryta lite. Helt enkelt vara en aning oblekingsk.
Det handlar om mitt kusinbarn. Ja, barn å barn. Han är fullvuxen och han är professor i trumpet och har i åratal återkommande blivit benämnd ”Världens bästa trumpetare” av recensenter runt om i världen.
Han heter Håkan Hardenberger och är professor i trumpet vid Musikhögskolan i Malmö och vid Royal Northern College of Music i Manchester. Dessutom är han ”Artist in Residence vid Philharmonie Dresden.
Flera av nutidens främsta kompositörer internationellt och i Sverige har specialskrivit verk för Håkan Hardenberger. Googla gärna om du vill veta mer om vad han har presterat genom åren.
I veckan prisades han igen och nu av Malmö Live Konserthus styrelseordförande, Elin Brusewitz, som överlämnade blommor och hedersplakett. Han utsågs därmed till Malmö Symfoniorkesters första hedersartist.
Under prisceremonin östes det lovord över Håkan.
” Sveriges främste instrumentalist någonsin”, var ett omdöme som nämndes vid flera tillfällen.
I går kväll genomförde han sin 34:e konsert med Malmö Symfoniorkester och då som solist.
Han har under alla år haft en speciell anknytning och kärlek till Malmö Symfoniorkester. Det var en av medlemmarna i orkestern, Bo Nilsson, som gav Håkan sitt livs första lektion i att hantera en trumpet. Håkan var då endast 8 år och hade fått en trumpet av pappa.
Håkan Hardenberger har blekingska rötter. Hans morfar, Edvin Olsson (bror till min mor) växte upp i Röaby, Bräkne-Hoby tillsammans med tolv syskon. Hans föräldrar Mona och Åke växte upp i Skåne.
Grattis Håkan till utmärkelsen och ännu en gång framför jag önskemålet att få lyssna till dig här i Blekinge.