Kategoriarkiv: fria ordet

Kolshult lockar trots servicebrist

Publicerat av

Filmaren Mats Harrysson fortsätter att skildra landsbygden i Ronneby kommun. Denna gång är det en liten by i mellersta Blekinges skogsbygd som skildras, nämligen Kolshult. Den lite spekulativa titeln på filmen – ”Har Nils Dacke varit i Kolshult?”  är den röda tråden i filmen men jag ska inte avslöja vad svaret blir.

Däremot ges det många intressanta svar från en rad intervjuade profiler från Kolshult och angränsande byar. Servicen har blivit allt sämre till de som har valt att leva och bo i dessa trakter men ändå lockar det även relativt yngre människor att slå sig ner här.

Det är lugnet och lagom avstånd till grannar, en eller flera kilometer, som utgör lockelsen.

-Men visst hade det varit bättre om vi hade kunnat få dagens tidning samma dag som den ges ut, säger Karl-Håkan Olsson i Munkamåla.

-Lördagstidningen får vi först på tisdagen och inte heller får vi post varje dag, är hans kritiska hållning.

Författaren Kim Kimselius berättar om stora snömängder vissa vintrar men anser ändå att hon bor i himmelriket med lugnet och grannar som inte stör i onödan. Hon har nu varit bosatt i Kolshult i 24 år och har inga planer på att flytta.

Kolshult, som ligger strax söder om Eringsboda, var på 1800-talet en blomstrande bygd med 321 bofasta. Det fanns affär, smed och vagnmakare. Gårdarna var många men i dag finns det endast 35 bofasta i den lilla byn.

Georg Svensson köpte det gamla affärshuset när han återvände till Kolshult.

Affärshuset finns kvar, även dess inventarier som utgör ett slags museum från en svunnen tid. I huset bor numera 93-årige Georg Svensson som i filmen visar prov på god berättarkonst. Han är en återvändare av rang efter att ha varit verksam i Norrland under hela sitt verksamma liv. Han utbildade sig till ingenjör och var som vägmästare sysselsatt med att bygga skogsvägar i betydligt större glesbygd än vad han upplever i Blekinge och Kolshult.

I gamla filmklipp kan man också lyssna till förra landshövdingen Ulf Lönnqvist som på sin aktiva tid hade ett slags egen Eriksgata i trakterna runt Eringsboda där han växte upp.

Gör man en film som skildrar den här trakten är det svårt att inte uppmärksamma nu nedlagda och igenväxta Blomstergården som på sin tid lockade besökare från hela Norden. Nostalgin flödar när man åter kan beskåda dåtida verksamhet och försök till att återuppliva den en gång så lockande turistmagneten för Ronneby kommun.

Varma dagar älskar även hästar att svalka sig med ett dopp. Heike Lewik ledsagar i vattnet.

Ett bra och levande exempel på att Kolshult även i dag kan utgöra stor dragningskraft på människor utgör Heike Lewik. Hon driver i dag framgångsrikt företaget ”Kolshults Ponnybus”. En verksamhet som är inriktad på att hålla barn och ungdomar sysselsatta året runt.

Ja, filmen visar helt enkelt hur olika generationer lever sina liv i denna bygd. Fastigheter som skulle ha förfallit och fallit i glömska räddas nu av medelålders som älskar lugnet och som inte räds utmaningar med dålig service. Kort sagt, en film med samtal som ger en del att tänka på inför framtiden.

Hur är det nu det sägs från myndighetshåll? Visst är det – ”Hela Sverige ska leva.”

I Coronatider ska vi hjälpa varandra, därför bjussar jag på uppgiften att filmen finns att köpa på Ellens Café och Bokhandel på Karlskronagatan 28, Ronneby.

Foto: Mats Harrysson

Hjälp KRIF-hockey och miljön

Publicerat av

I dag, när Coronaviruset sätter hela vårt samhälle på enormt stora utmaningar, vill jag stötta KRIF-hockey genom att förmedla ett upprop som kan hjälpa såväl hockeyföreningen som miljön.

Det är Miljöteknik som har slagit larm till KRIF-hockey och bett om hjälp att sanera ett naturområde. Dom bilder jag har sett från markområdet visar ett miljöbrott av stort format. Vem som ligger bakom nedskräpningen är inte klarlagt men nu ska platsen städas upp och det med hjälp av frivilliga krafter inom KRIF.

Naturligtvis lider hockeyklubben också av betydande ekonomiskt bortfall under rådande förhållanden med Corona. Ingen vet när vi kan återgå till den trygga vardagen och nu måste alla vägar testas för att i någon mån råda bot på inte minst svidande ekonomi.

KRIF har sedan länge ett pågående projekt som heter ”Pantamera” som går ut på att människor skänker burkar av olika slag. Dessa insamlade burkar kan föreningen sedan omvandla till viktig ekonomisk hjälp.

Detta är bakgrunden till att jag i dag låter KRIF och dess ordförande Conny Berg komma till tals i denna blogg. Här följer uppropet:

 VILL DU HJÄLPA OSS!

Som många av er läst på sociala medier har ett antal KRIFare hjälpt Miljöteknik med att plocka skräp i skogen någonstans i Ronneby. Vi gör detta dels för miljön och dels för vår ekonomi i KRIF.

Vi har en del kvar att plocka och det hade varit kanon om vi blir fler som kunde hjälpa till.

Nästa gång vi ska plocka är tisdagen den 7 april kl. 9 då samlas vi på soptippen i Angelskog.

Vi kör fram till ca kl. 13 denna dag. Det man ska tänka på är oömma kläder, bra skor, handskar och eventuellt lite fika till sig själv.

Har du lust och tid att hjälpa till några timmar på tisdag förmiddag så kontakta conny.berg55@gmail.com.

Tack på förhand!

OBS! DET ÄR VIKTIGT ATT VI HÅLLER PÅ FOLKHÄLSOMYNDIGHETENS REKOMMENDATIONER. STANNA HEMMA OM DU HAR SYMTOM SOM SNUVA, HOSTA ELLER FEBER.

Beatles köpte äpplen från Blekinge

Publicerat av

Dagens löpsedel är hämtad från tisdagen den 7 januari 1969. Ett spännande och aningen lurigt budskap som säkert lockade många att ta en extra tur till kiosken för ett s k lösnummer.

Frågan är, handlade verkligen Beatles med frukt, dessutom frukt från Blekinge? Naturligtvis var det inte så. Hur skulle de ha hunnit det mellan alla spelningar?

Men löpsedeln ljuger ändå inte. Beatles köpte nämligen äpplen från Ronneby. Glasäpplen tillverkade och formgivna av Benito Marcolin 1968. Tillsammans med brodern Josef drev han Färe-Marcolin Konstglas i Ronneby. Glashyttan fanns på den mark som nu hyser HSB:s fastigheter mellan Ronnebyån och Brunnsparken. Tillverkningen av konstglas pågick mellan åren 1961 – 1991. Marken kallas än i dag för glasbrukstomten.

Naturligtvis är jag stolt ägare till ett guldinfattat Beatles-äpple formgivet och tillverkat i Ronneby.

Glasäpplet innehöll bladguld av 24 karat och blev en stor succé för bröderna Marcolin. Tänk dig själv storheten att få sälja äpplen till the Beatles i slutet av 1960-talet, ett decennium, då Beatles totalt dominerade musikmarknaden. Förklaringen var att Beatles musik gavs ut av skivbolaget Apple Records Parlophone EMI.

Enligt uppgift hade bröderna Josef och Benito Marcolin god kontakt med den kända tv-journalisten Ingrid Schrewelius som i sin tur hade en bra inkörsport till Beatles. Hon hjälpte till att förmedla kontakten som resulterade i en affärsuppgörelse med äpplen från Ronneby. Ingrid Schrewelius var programledare för modeinriktade ”Lilla Journalen”.

Bredåkra rätt svar för nytt tågstopp

Publicerat av

Jag blir skogstokig för att inte säga sjövild när jag läser rubriker i stil med:

Rubriken denna gång är hämtad från Radio Blekinge, men även lokaltidningarna kan då och då hemfalla åt slappheten att placera ett önskat tågstopp vid Kallinge gamla järnvägsstation.

Den ska heta Bredåkra och inget annat. Platsen som lokala politiker har pekat ut, rakt söder om Ronneby flygplats, ligger bara ett stenkast från gamla stationsbyggnaden i Bredåkra. Hur många gånger ska jag behöva upprepa detta?

Inte heller fanns det belägg för att Radio Blekinge skulle skriva Kallinge i rubriken. Uttalandet från flottiljchefen, Tommy Petersson lät nämligen som följer:

” Försvarsmakten är positiv till Ronneby kommuns arbete med att få till en tågstation i närheten av flygplatsen.

I en skrivelse till kommunen skriver chefen för F17 att en tågstation skulle göra flottiljen till en mer attraktiv arbetsgivare då pendling skulle underlättas.

Vidare pekar man också på att en tågstation skulle underlätta transporter av materiel till och från flottiljen.”

I flottiljchefens uttalande nämns inget om Kallinge järnvägsstation. Det talas om det kloka förslaget att bygga en station/mötesplats strax söder om flygplatsen.

I dagens BLT citeras flottiljchefen på ett betydligt mer korrekt sätt:

”Jag är mycket positiv till utvecklingen av en järnvägsstation söder om dagens civila flygterminal liknande de kollektivtrafikkluster som skapats på andra platser”, går det att läsa i Peterssons skrivelse.”

Att som vissa journalister tro att Kallinge järnvägsstation skulle ligga strax söder om den civila flygterminalen visar att man är dåligt orienterad.

Min bild nedan visar platsen för den nya mötesplatsen utefter kustbanan. En vacker plats med mark som redan är inköpt av Ronneby kommun. Diskussionen har pågått allt för länge. Nu är det hög tid att komma till skott.

Det är inte Ronneby kommun som har fördröjt utvecklingen. Nej, dom som har stått på bromsen är Trafikverket som stretat emot länge nog.

Tidningslöp berättar dåtidshistoria

Publicerat av

Filmaren Mats Harrysson och fotografen Tommy Nilsson har på var sitt sätt lockat storpublik till Centrumbiografen i Ronneby. Detta med filmer från 1990-talet och stillbilder från 1989. Nostalgin har flödat och intresset för dåtiden kommer nog alltid att förbli stort.

Nu när publika arrangemang har starkt reducerats på grund av Coronavirus kan jag tänka mig att bjuda på ett stycke historia med hjälp av löpsedlar från Blekinge Läns Tidning på 1960- och 1970-talet.

Jag var anställd på lokalredaktionen i Ronneby 1969 – 1974 och då skulle man också lämna förslag på ett lokalt löp. Jag var samlare redan då och nu tänker jag att det i virustider kanske kan passa med en del korta tillbakablickar.

Säkert finns det en eller annan som eventuellt kan minnas vissa av löpen och vad de stod för.

Jag inleder med en löpsedel från onsdagen den 18 april 1973. Redan då hade Ronneby kommun problem med att få polisiär förstärkning. Förstärkning hade utlovats men Rikspolisstyrelsen svek i sista stund.

I nutid har rubrikerna haft liknande innehåll. Rubriken nedan är från 16 november 2019.

Torkö – naturskönt stenbrott och haveri

Publicerat av

Nu i dessa dagar är det extra viktigt att lufta lungor och röra på benen. Synintrycken inte att förglömma. Är man som jag 70-plussare gäller det att inte bli allt för isolerad när man villigt efterlever vad våra experter vill att vi ska göra för att minska spridning av coronavirus.

Lördagens vårvärme med nästan omärkbarbar vind var som gjort för en utflykt till Torkö i Ronneby vackra skärgård. Vi var många som hade kläckt samma idé men vi tog alla ut tillräckliga avstånd när vi möttes på bitvis smala och kurviga stigar.

Det är på Torkö man får njuta av såväl natur som vacker havshorisont. Typiskt för Blekinge är att skogen sträcker sig ända fram till strandkanten.

burst

Varje gång som jag återvänder till denna pärla är det en gammal löpsedel från Blekinge Läns Tidning som med automatik dyker upp på min näthinna. Löpsedeln är från den 7 maj 1971 och berättar om ett flyghaveri som hade kunnat ödelägga stora delar av Torkö. Min blick söker sig alltid till terrängavsnittet där en förarlös A 32 Lansen plöjde fram och gjorde en gata i snårskogen innan det slutligen hamnade i havet.

Besättningen, Christer Kindblad och Leif Possung, hade tvingats lämna sin A 32:a på grund av motorbortfall. På Torkö fanns vid den tidpunkten ett stenbrott och dit hade samma dag förts en last med dynamit. Inte mindre än 50 ton dynamit fanns samlad på en plats och hade det förarlösa flygplanet träffat den hade större delen av Torkö varit borta för all framtid.

Händelsen har etsat sig fast. Förarlöst flygplan som lika gärna hade kunnat glidflyga ända bort till Karlskrona. Det var vad besättningen först befarade medan de sakta föll mot Östersjöns yta med sina fallskärmar.

Det gamla stenbrottet på ön är dramatiskt i sig. Det är vattenfyllt i dag vilket har skapat en annorlunda badplats för våghalsade yngre och äldre. Även sjöfåglarna har här funnit en fristad. Omgivningen kryddas sommartid med såväl betande får som kor.

Parkeringsplatsen intill brofästet har genom åren varit flitigt diskuterad. Frågan löstes på ett bra sätt under fjolåret och med en uppgörelse mellan Ronneby kommun och markägaren finns det nu sedan fjolåret 30 parkeringsplatser.

Förutom badet i stenbrottet finns det en fin havsvik som är badvänlig och även utrustad med sandstrand. Har du ännu inte upplevt Torkö så har du en del att utforska. Lycka till!

Även detta en bit av vackra Torkö

Varken stock eller sten stoppar fiber

Publicerat av

Vårsolen flödar och skänker oss naturliga D-vitaminer. För egen del fortsätter jag att idka social distansering och självvald karantän. I mitt fall betyder det skogspromenader och vissa aktiviteter i trädgården.

Vi på landsbygden har under rådande Coronapandemi betydligt lättare än storstadsbor att idka motionsaktiviteter utan att träffa allt för många. Det är i skogen som i många affärer tämligen glest med personliga möten. I går fick vi dock hjälpa två kvinnor som irrat bort sig på Johannishustraktens många skogsvägar. Vi mötte dem två gånger och blev lite misstänksamma.

-Vi hittar inte tillbaka till Edestad, flåsade dom fram på behörigt avstånd. Dom fick anvisningar och lösningen på deras problem var endast ett vägskäl bortom vägkröken.

Jag försöker inskränka tidningsläsandet och lyssnande på radions nyheter till ett minimum för att inte helt tappa ork och livslust. Bilder på likkistor och uppställda containrar och ideligen upprepande och stigande dödstal kan få den mest levnadsglade att tappa sugen.

På tal om positiva nyheter kan jag berätta att området Johannishus/Hjortsberga har blivit med fiber. Äntligen, hör jag många utropa. Sedan några veckor tillbaka har det grävts och donats runt om i skogarna. Bara att på en avlägsen skogsväg mötas av en skylt som varnar för vägarbete är en sällsynt upplevelse i sig. Att sedan konstatera hur kabeln dras mellan stock och sten är att uppleva att nutida teknik även har nått kommunens yttre områden.

Än mer glädjande var det att få veta av grannen i skogen att det sker samarbete nu i dagarna. Miljöteknik och elleverantör samarbetar och det betyder att det samtidigt läggs ner en elkabel på vissa sträckor. Bra. Mycket bra. Äntligen, vill jag utropa.

I området Johannishus/Hjortsberga finns det möjlighet att ansluta 349 fastigheter. I dag är 246 redan anslutna (bl. a vi) vilket utgör 70 procent. Ytterligare 12 har begärt anslutning. Siffrorna hämtade från Miljötekniks hemsida.

Så visst händer det positiva saker även i Coronatider. Det gäller bara att finna dom. Gör gärna som Johan Giesecke upprepade i dag igen. Ta en promenad i vårsolen. Sitt inte inne för långa stunder.

Rapport från frisk men isolerad årgång

Publicerat av

”Fram till i måndags var vi 70-plussare som folk är mest. Nu har synen på våra förmågor rasat i takt med börsen. När den dagen kommer att vi får röra oss fritt, har vi då kvar spänst i ben och sinne?

Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder. Den tid Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell behövde för att, extra tydligt, slå fast: Är man över 70 ska man helst isoleras.

Först fick ingen komma och hälsa på oss. Nu ska vi helst inte gå ut bland folk. Om vi inte måste.”

Så inleder Karin Thunberg sin krönika i dagens Svenska Dagbladet. På Twitter bemöts dessa rader av en yngre kvinna med orden: ”Men herregud boomers, skärp er. (En boomer är född mellan 1946 och 1964. Och vi kan av yngre generationer betraktas som bakåtsträvande och omsprungna.)

Detta är en rapport från en isolerad med utgånget bäst före-datum. Men inget rop på hjälp, bara några reflektioner till följd av coronavirusets utbredning.

Naturligtvis följer jag och mina närmaste de rekommendationer som ges. Att ta samhällsansvar ska och är alltid lätt att ta. Däremot tycker jag det brister ordentligt när det gäller solidariteten. Jag har alltid upplevt trygghet av att leva i Sverige men jag måste tillstå att jag förvånas över den oro och i vissa fall panik som det nu aktuella coronaviruset har skapat.

Jag tänker på det helt oförståeliga i att plötsligt hamstra just toapapper. Dessutom hamstras mjöl och jäst, ja, strängt taget vad som helst. Jag varken kan eller vill peka ut någon speciell åldersgrupp för fenomenet som senare måste utvärderas. Redan utförda undersökningar visar att vi 70-plussare är mest lugna och balanserade trots anbefallen isolering.

Naturligtvis ska vi som tillhör denna grupp undvika att ta emot besök, inte heller utsätta oss för större folksamlingar i affärer och apotek, men det får heller inte bli drastiskt tillämpat. Vi som t ex har fördelen av att leva på landsbygden fortsätter naturligtvis att genomföra våra dagliga promenader i skog och mark.

För någon dag sedan klättrade vi t o m i träd för att hänga upp nya fågelholkar. På kvällen efter promenad och klättring kände vi oss friska ock krya. Inte heller är vi giftiga, men jag förstår poängen med att vi KAN bli smittade. KAN bli smittade!!

Vi äldre letar efter och vill ha vederhäftig information av media.

Jag kan också förstå när människor blir ordentligt upprörda när rutinerade media som Ekoredaktionen tar efter tv och plötsligt bryter viktig samhällsinformation som delges i form av presskonferenser. Man bryter vederhäftiga informationssändningar för att i stället låta reportrar svamla och sia om framtida problem. Sådana tilltag skrämmer och oroar mer än nödvändigt. Inger i varje fall ingen trygghet.

Däremot tycker jag att lokala medier har fått tämligen bra rätsida på informationen genom att ha skapat en särskild kanal där relevant information ges. Artiklar på nyhetssidor har naturligtvis också sitt värde men kan ofta ha sämre källkritisk granskning. Jag såg en rubrik i dag- ”Tegnell: Fler kommer att dö av corona i Sverige.” Naturligtvis blir det så men för att rätt förstå innebörden i det uttalandet måste man också läsa förklaringen till rubriksättningen. Många fler människor har redan tidigare avlidit i Sverige till följd av influensa men utan dagens krigsrubriker.

Hur många dör dagligen av malaria och vad händer med alla miljontals flyktingar som sitter fast under bar himmel i Turkiet? Vem tänker på dessa människor där en stor del utgörs av barn. Vi hamstrar toapapper och jäst och struntar i att våra medmänniskor kanske blir utan. Vart tog den svenska solidariteten vägen?

Nu i denna stund kommer också den rubrik jag bara väntat på skulle komma i den s k kvällspressen: ”Corona skapar en konflikt mellan generationerna”. Expressen, skapa inte onödiga konflikter i en orolig situation.

Var det några som tänkte på oss 70-plussare så var det barnbarnen som snabbt erbjöd sin hjälp. DET är solidaritet.

Nu allra senast nyheten att ”Eurovision song contest” ställs in. Det är tydligen på allvar nu.

Journalistgräv av bästa slag

Publicerat av

En undersökning som blev till ett journalistiskt gräv som i sin tur resulterade i Stora Journalistpriset och som också resulterade i en uppföljande bok med den korta men fullt tillräckliga titeln ”Klubben”.

I boken fördjupar Matilda Gustavsson sina avslöjanden om den så kallade Kulturprofilen Jean-Claude Arnaults sexuella övergrepp. Övergrepp som till slut resulterade i att han dömdes till två och ett halvt års fängelse.

Fotograf: Thron Ullberg

Det mest anmärkningsvärda i hela den tragiska historien var kulturprofilens nära samröre med Svenska Akademien som inför öppen ridå kom att krackelera.

Det är ett svårt men gediget hantverk som kulturjournalisten Matilda Gustavsson har lämnat ifrån sig. Inget har lämnats åt slumpen och hennes uthållighet är minst sagt imponerande. Inte minst har resultatet av hennes arbete fått internationellt kända grävspecialister att höja på ögonbrynen. Det är hennes placering inom kulturjournalistiken som har gjort henne så unik. Grävuppdrag av detta slag med ett så omfattande genomslag brukar annars vara förbehållet personer placerade inom nyhetsjournalistiken.

Imponerande tycker jag också det är att Dagens Nyheters redaktionsledning så totalt gav Matilda Gustavsson sitt helhjärtade stöd under lång tid. Svårigheten med ett avslöjande av denna art med många drabbade är naturligtvis att få övergreppen bekräftade. I ett inledningsskede är journalisten oerhört ensam vilket ger upphov till tvivel och sömnlösa nätter. Detta beskriver också Matilda Gustavsson på ett till synes enkelt sätt men ger ändå bilden av hur mycket kraft hon tvingades lägga ner på att lyckas få drabbade kvinnor att berätta och inte minst framträda.

”Klubben” är en viktig läsning som inte bara avslöjar starka personliga band mellan flera av Svenska Akademiens ledamöter och kulturprofilen utan också hur lätt dessa kunnat omintetgöra hela denna viktiga sanering av ruttenhet som försökte döljas med kultur placerad på hög piedestal.

SPF Seniorerna ställer in utbildningar

Publicerat av

Det är till följd av coronavirusets spridning som SPF Seniorerna Blekinge nu ställer in två utbildningstillfällen på distriktsnivå.

Tisdagen den 17 mars skulle utbildning ha skett inom området rekrytering och måndagen den 23 mars skulle utbildningen ha gällt hörselnedsättning. I det senare fallet skulle personal från regionen ha deltagit. Denna personal får till följd av restriktioner inte medverka vid uppdrag utanför sin arbetsplats.

Nu inställda utbildningsdagar kommer att arrangeras vid annan lämplig tidpunkt.

-När det gäller SPF Seniorernas distriktsstämma den 7 april avvaktar vi och kommer att följa de rekommendationer som då gäller, säger Nils Ingmar Thorell, Seniorernas distriktsordförande Blekinge.