Så mycket att det nästan pyser över

Det är mycket nu. Lite väl mycket, om man vill hänga med. Och det vill man ju. Det jäser och bubblar så det nästan pyser över.

Det är rekordvärme över Sverige. Blekinge inget undantag även om vi nära kusten har någon grad lägre. Nytt värmerekord redan under fredagen, visserligen i inre Småland, men ändå.

Vi har fortsatt Coronavirus i vårt samhälle. Vi har en väntande regeringskris runt knuten som tydligen ska infalla på måndag förmiddag om inte Centerpartiet backar från Januariuppgörelsen.

Vi har ett fotbolls-EM att hålla reda på där Svenska landslaget håller oss i ett slags skruvstäd.

Vad är då mest spännande för tillfället? Att bli av med det härskande viruset måste vara nummer ett på en femskalig lista. Stefan Löfven tycker så också men anser samtidigt att regeringskrisen är väl så allvarlig. Inte minst om regeringen faller på måndag.

Det får vara hur som helst med de olika hoten men mitt i allt detta måste det också finnas plats för det lilla, det lokala, det som är nära människan.

Jag tänker på den lokala opinion som utbröt när det i denna blogg kunde berättas att Ronneby kommun hade sagt upp hyresavtalet för ”aktivitetslokalerna” på trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Det blåste snabbt upp till storm på Eringsbodas  Facebooksida. Stormen var så kraftig att kommunen genast backade.

Lätt att backa var det naturligtvis när det visade sig att uppsägningen hade kommit för sent till Ronnebyhus. I och med detta förlängs hyresavtalet automatiskt ytterligare tre år.

Det var kommundirektören som hade sagt upp hyresavtalet, men ingen, inte ens Vård- och omsorgsnämnden vet i dag vem som gav honom uppdraget. Se kopia på uppsägningen undertecknad av Tommy Ahlquist, kommundirektör.

Det var Sune Håkansson, Ronnebypartiet som med hjälp av denna blogg slog larm om hyresuppsägningen. När han frågade en eringsbodabo vilka aktiviteter man har i aktivitetslokalerna på Björkliden, blev svaret:

”Tja, man lagar ju maten där…”

Nu återstår frågan, vem bestämde att hyresavtalet skulle sägas upp och varför fick just kommundirektören detta uppdrag?

Pandemi, regeringskris, värmebölja och EM-fotboll till trots så var det ändå den lokalt förankrade frågan om Björkliden i Eringsboda som fick människor där att med en synnerligen kraftig opinion stoppa en nedläggning av Björkliden. I varje fall för stunden. Men kontraktet är ju på tre år…

Håll ut, håll i och slå vakt om det lokala.

Klart besked om Björkliden

Att tolka kommunala protokoll är många gånger en utmaning. Det gav politikern Sune Håkansson prov på i gårdagens inlägg i denna blogg. Skrolla ner och du kan ta del av inlägget.

Det gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda och dess framtid.

Det var många bud om hur beslut och protokoll skulle tolkas, men nu finns ett besked.

Nyss kom ett mejl från en vanligen välunderrättad källa. Matsalen på Björkliden stängs den 1 augusti i år.

Sune Håkanssons omedelbara kommentar:

”Det är ju döden för boendet.”

Så här beskriver Ronneby kommun Björkliden:

Den 1 maj 2012 blev Björkliden i Eringsboda ett trygghets-boende.Trygghetsbostäder är ett alternativt boende för äldre, fyllda 70 år, och som känner sig otrygga hemma men som anses för friska för att få plats på kommunens särskilda boenden.

Boendet erbjuder gemensamma lokaler för måltider, samvaro, kultur, hobby och rekreation. Boendet är inte behovsprövat av äldreomsorgen utan man hyr direkt av Ronnebyhus som en vanlig hyresgäst.

På Björkliden i Eringsboda är förutsättningen för gemenskap, samhörighet, trivsel och trygghet inbyggd i den fysiska anläggningen. En rektangulär kedja av 16 marklägenheter som tillsammans med huvudbyggnaden omsluter ett uterum av trädgård med träd buskar och perenner som avspeglar årstidens växling. Växterna avlöser varandra i blomning från tidig vår till sen höst. De boende kan här, precis som före flytten från det egna hemmet till Björkliden, på våren uppleva glädjen över hur den första snödroppen vid husväggen blommar och sädesärlornas ankomst. Huvudbyggnaden innehåller en rymlig och ljus restauranglokal, där de boende på trygghetsboendet och även utomstående kan äta efter beställning.

En värdinna finns regelbundet på plats och erbjuder gemensamma aktiviteter för de boende.

Kommunala protokoll obegripliga

”Kommunala protokoll är alltför vagt formulerade i Ronneby. Eller är det nämnderna som tar allt för otydliga beslut? Nu kräver Sune Håkansson, Ronnebypartiet skärpning.

Jag håller med Håkansson. Om han som rutinerad och mångårig politiker har svårt att tolka kommunala protokoll, hur svårt ska det då inte vara för allmänheten att tillägna sig viktig information?

Dessutom är det inte rimligt att den som tar del av kommunala handlingar och protokoll ska vara hänvisad till att behöva tolka innehållet. Det ska vara kristallklart. Punkt slut.

Håkansson pekar på ett ärende som har handlagts i Vård- och omsorgsnämnden. Trots att han ställde frågor till en rad personer kunde han inte få full klarhet, vilket måste vara ett klart underkännande.

Här kan du ta del av hans tankar kring trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda:

”När man, via protokoll och annan information, försöker tolka beslut, stöter man stundom på problem. Protokollen är alltför vagt formulerade.

Det nu aktuella beslutet gäller trygghetsboendet Björkliden i Eringsboda. Min tolkning var att Vård- och omsorgsnämnden sagt upp matsalen, för att spara pengar. Vad ett trygghetsboende innebär är inte entydigt. Olika kommuner har olika definitioner. Min tolkning är att en matsal skall finnas, där dagens huvudmåltid serveras. Därtill skall det finnas vissa aktiviteter för de boende.

När det finns oklarheter får man fråga vidare. VD:n på Ronnebyhus svarar: Matsalen är uppsagd. En tjänsteperson på Vård- och omsorgsnämnden meddelar: Nämnden har inte sagt upp matsalen!

Kommundirektören sänder, via sekreteraren, en kopia på uppsägningen. Att tolka ”uppsägningen” är nog ogörligt. Det är snarast en kladdanteckning. Jag håller dock med VD:n på Ronnebyhus. Matsalen är uppsagd.

Tolkningssvårigheterna är delvis beroende av att nämnden, och måhända kommunfullmäktige, beslutat säga upp ”gemensamhetslokaler”. På Björkliden finns dels matsalen, dels en lokal som används för olika aktiviteter.

Möjligen avsåg nämnden att matsalen inte skulle sägas upp.

Jag menar att nämnden måste ta ett tydligare beslut på nästa sammanträde.

Det finns förslag om att ta bort tjänsterna som aktivitetssamordnare.  Att göra så skulle innebära en radikal försämring för trygghetsboendena.”

Sune Håkansson

Kolshult lockar trots servicebrist

Filmaren Mats Harrysson fortsätter att skildra landsbygden i Ronneby kommun. Denna gång är det en liten by i mellersta Blekinges skogsbygd som skildras, nämligen Kolshult. Den lite spekulativa titeln på filmen – ”Har Nils Dacke varit i Kolshult?”  är den röda tråden i filmen men jag ska inte avslöja vad svaret blir.

Däremot ges det många intressanta svar från en rad intervjuade profiler från Kolshult och angränsande byar. Servicen har blivit allt sämre till de som har valt att leva och bo i dessa trakter men ändå lockar det även relativt yngre människor att slå sig ner här.

Det är lugnet och lagom avstånd till grannar, en eller flera kilometer, som utgör lockelsen.

-Men visst hade det varit bättre om vi hade kunnat få dagens tidning samma dag som den ges ut, säger Karl-Håkan Olsson i Munkamåla.

-Lördagstidningen får vi först på tisdagen och inte heller får vi post varje dag, är hans kritiska hållning.

Författaren Kim Kimselius berättar om stora snömängder vissa vintrar men anser ändå att hon bor i himmelriket med lugnet och grannar som inte stör i onödan. Hon har nu varit bosatt i Kolshult i 24 år och har inga planer på att flytta.

Kolshult, som ligger strax söder om Eringsboda, var på 1800-talet en blomstrande bygd med 321 bofasta. Det fanns affär, smed och vagnmakare. Gårdarna var många men i dag finns det endast 35 bofasta i den lilla byn.

Georg Svensson köpte det gamla affärshuset när han återvände till Kolshult.

Affärshuset finns kvar, även dess inventarier som utgör ett slags museum från en svunnen tid. I huset bor numera 93-årige Georg Svensson som i filmen visar prov på god berättarkonst. Han är en återvändare av rang efter att ha varit verksam i Norrland under hela sitt verksamma liv. Han utbildade sig till ingenjör och var som vägmästare sysselsatt med att bygga skogsvägar i betydligt större glesbygd än vad han upplever i Blekinge och Kolshult.

I gamla filmklipp kan man också lyssna till förra landshövdingen Ulf Lönnqvist som på sin aktiva tid hade ett slags egen Eriksgata i trakterna runt Eringsboda där han växte upp.

Gör man en film som skildrar den här trakten är det svårt att inte uppmärksamma nu nedlagda och igenväxta Blomstergården som på sin tid lockade besökare från hela Norden. Nostalgin flödar när man åter kan beskåda dåtida verksamhet och försök till att återuppliva den en gång så lockande turistmagneten för Ronneby kommun.

Varma dagar älskar även hästar att svalka sig med ett dopp. Heike Lewik ledsagar i vattnet.

Ett bra och levande exempel på att Kolshult även i dag kan utgöra stor dragningskraft på människor utgör Heike Lewik. Hon driver i dag framgångsrikt företaget ”Kolshults Ponnybus”. En verksamhet som är inriktad på att hålla barn och ungdomar sysselsatta året runt.

Ja, filmen visar helt enkelt hur olika generationer lever sina liv i denna bygd. Fastigheter som skulle ha förfallit och fallit i glömska räddas nu av medelålders som älskar lugnet och som inte räds utmaningar med dålig service. Kort sagt, en film med samtal som ger en del att tänka på inför framtiden.

Hur är det nu det sägs från myndighetshåll? Visst är det – ”Hela Sverige ska leva.”

I Coronatider ska vi hjälpa varandra, därför bjussar jag på uppgiften att filmen finns att köpa på Ellens Café och Bokhandel på Karlskronagatan 28, Ronneby.

Foto: Mats Harrysson

SD och politiska makten i Ronneby

I dag återkommer Sune Håkansson i Ronnebypartiet till sin nuvarande hjärtefråga, vilken makt som Sverigedemokraterna ska tilldelas i Ronneby efter valet.

Läs och begrunda. För egen del återkommer jag med kommentar inom kort.

Bengt Mauritzson (BM) är mäkta störd över mitt förslag om att ge någon tyngre post till SD. Jag saknar dock varje antydan till förklaring till varför fjärdedelen av väljarna skall särbehandlas. Skall samma behandling ges till SD-are i idrottsföreningar och hembygdsföreningar?

BM synes förespråka ett närmare samarbete mellan Alliansen och S. Samarbete kan ha sina fördelar. I fallet Ronneby har det också risker. I alla sammanhang behövs det opposition. Just nu synes inriktningen vara 2-3 kommunalråd, med rejält höjda arvoden. Allt hamnar hos M, C och S. Till oppositionen ges intet.

Det kan bli en återgång till ”Det slutna rummets politik”. Allt är klart när det kommer till KSAU. Allmänheten får inget veta.

BM efterlyser självrannsakan. Han ser S som det goda exemplet. Det är kanske inte så konstigt. S förlorade flest röster i valet. Det hade sannolikt blivit en ännu större förlust om inte S, liksom M, kraftigt närmat sig SD i invandrarfrågan.

BM talar om SD:s högersmocka. BM synes placera SD på högerkanten. Varför? I Ronneby har SD ofta röstat med vänstern.

Nu behöver inte en valförlust påverka ståndpunkterna. Jag har under valrörelsen predikat att det är bra för både våra äldre och för kommunens ekonomi, om det byggs fler trygghetsboenden. Valet gick uselt. Jag avser inte att byta åsikt i frågan. Vill majoriteten fortsätta med en låg takt i byggandet av trygghetsboenden, i kombination med stora satsningar på Vård- och omsorgsboenden, kommer jag även fortsättningsvis att protestera. Politik är inte bara att maximera antalet röster.

Eringsboda

BM hänvisar till röstetalen i Kallinge. I Eringsboda torde det ha varit kringsvid likadant. Exakt vet vi inte, då det inte är eget valdistrikt.

Den tidigare församlingen hade en snabb befolkningsminskning, med lägst invånarantal kring 2015. Sedan dess har befolkningen ökat fån ca 600 till ca 635. Antalet invandrare, och deras barn, torde vara fler än 50.

Utan invandringen hade befolkningsminskningen fortsatt. Skolan hade varit allvarligt hotad. Nära nog 40 procent röstade med SD. Eringsbodaborna synes föredra en döende bygd före en levande bygd, där det finns en del nyanlända!

Lösningar

Valutslaget kan i stort ses som en missnöjesyttring mot de styrande. SD har ju, som BM påpekar, på lokal nivå knappast kommit med några konstruktiva förslag.

Jag har i en motion föreslagit mer närdemokrati. Låt bygdens befolkning själva bestämma mer. Vad vill Eringsbodas befolkning göra, om man får 500 000 kronor om året av kommunen?

Ronnebys problem är delvis sysselsättningen. Under perioden 2013-2016 ökade antalet arbetstillfällen i kommunen med en procent. I Olofström var ökningen elva procent.

En förklaring kan vara att Ronneby, utan kompensation och utan hörbara protester från den dåvarande kommunledningen, släppte Högskolan.

Solsken

Avslutningsvis en solskenshistoria. Jag mötte på valdagen ett äldre par. ”Vi hade egentligen tänkt rösta med Folkpartiet. Men BM skriver på sin blogg att Rp ligger illa till. Så vi kryssade för dig i stället”. Därmed ökade mina kryss från 49 till 51, och jag sitter kvar i kommunfullmäktige.

Tack Bengt!

Sune Håkansson

Norra Ronneby tappar invånare

Gästskribenter är välkomna på denna blogg, men då är kravet att det ska röra sig om bra nyheter eller skarpa debattinlägg. Du skickar ditt manus till bengtmauritzson@hotmail.com

I dag är det Sune Håkansson som gästar bloggen med intressanta befolkningsuppgifter för Ronneby kommun. Speciellt då siffror för norra kommundelen. Men anmärkningsvärt är också att Bräkne-Hoby fortsätter att tappa.

”Den preliminära statistiken säger att befolkningstalet under år 2014 steg med ca 150 i Ronneby kommun. Det är invandringen, som är den viktigaste förklaringen. En effekt blev att antalet tomma lägenheter hos Ronnebyhus sjönk till det lägsta på flera år.

I den norra delen av kommunen blev det kräftgång. Eringsboda gamla församling minskade med fyra, till 617. Öljehult minskade med 11 till 363. I båda fallen är det de lägsta befolkningstalen i modern tid. Födelsetalen var fem i Eringsboda, tre i Öljehult.

Backaryd minskade med 11, till 1129, men har legat något lägre för något år sedan. Födelsetalet var ovanligt högt, 16.

Att skogsbygden minskar kan delvis hänga samman med att gränskommunerna i norr, Tingsryd och Emmaboda, går ”dåligt”.

Anmärkningsvärt är att Bräkne-Hoby fortsätter sin tillbakagång, minus 29 till 3054. Antalet födda var 26. Möjligen är en förklaring att församlingens sämsta lägenheter överges efterhand, när de anses vara för dåliga. Några tomma hyreslägenheter finns sällan. Några nya lägenheter är på gång. På tre års sikt kan Lindebo komma att byggas till med 30-talet lägenheter, då blir villor lediga.”

Sune Håkansson