”Fram till i måndags var vi 70-plussare som folk är mest. Nu har synen på våra förmågor rasat i takt med börsen. När den dagen kommer att vi får röra oss fritt, har vi då kvar spänst i ben och sinne?
Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder. Den tid Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell behövde för att, extra tydligt, slå fast: Är man över 70 ska man helst isoleras.
Först fick ingen komma och hälsa på oss. Nu ska vi helst inte gå ut bland folk. Om vi inte måste.”
Så inleder Karin Thunberg sin krönika i dagens Svenska Dagbladet. På Twitter bemöts dessa rader av en yngre kvinna med orden: ”Men herregud boomers, skärp er. (En boomer är född mellan 1946 och 1964. Och vi kan av yngre generationer betraktas som bakåtsträvande och omsprungna.)
Detta är en rapport från en isolerad med utgånget bäst före-datum. Men inget rop på hjälp, bara några reflektioner till följd av coronavirusets utbredning.
Naturligtvis följer jag och mina närmaste de rekommendationer som ges. Att ta samhällsansvar ska och är alltid lätt att ta. Däremot tycker jag det brister ordentligt när det gäller solidariteten. Jag har alltid upplevt trygghet av att leva i Sverige men jag måste tillstå att jag förvånas över den oro och i vissa fall panik som det nu aktuella coronaviruset har skapat.
Jag tänker på det helt oförståeliga i att plötsligt hamstra just toapapper. Dessutom hamstras mjöl och jäst, ja, strängt taget vad som helst. Jag varken kan eller vill peka ut någon speciell åldersgrupp för fenomenet som senare måste utvärderas. Redan utförda undersökningar visar att vi 70-plussare är mest lugna och balanserade trots anbefallen isolering.
Naturligtvis ska vi som tillhör denna grupp undvika att ta emot besök, inte heller utsätta oss för större folksamlingar i affärer och apotek, men det får heller inte bli drastiskt tillämpat. Vi som t ex har fördelen av att leva på landsbygden fortsätter naturligtvis att genomföra våra dagliga promenader i skog och mark.
För någon dag sedan klättrade vi t o m i träd för att hänga upp nya fågelholkar. På kvällen efter promenad och klättring kände vi oss friska ock krya. Inte heller är vi giftiga, men jag förstår poängen med att vi KAN bli smittade. KAN bli smittade!!
Jag kan också förstå när människor blir ordentligt upprörda när rutinerade media som Ekoredaktionen tar efter tv och plötsligt bryter viktig samhällsinformation som delges i form av presskonferenser. Man bryter vederhäftiga informationssändningar för att i stället låta reportrar svamla och sia om framtida problem. Sådana tilltag skrämmer och oroar mer än nödvändigt. Inger i varje fall ingen trygghet.
Däremot tycker jag att lokala medier har fått tämligen bra rätsida på informationen genom att ha skapat en särskild kanal där relevant information ges. Artiklar på nyhetssidor har naturligtvis också sitt värde men kan ofta ha sämre källkritisk granskning. Jag såg en rubrik i dag- ”Tegnell: Fler kommer att dö av corona i Sverige.” Naturligtvis blir det så men för att rätt förstå innebörden i det uttalandet måste man också läsa förklaringen till rubriksättningen. Många fler människor har redan tidigare avlidit i Sverige till följd av influensa men utan dagens krigsrubriker.
Hur många dör dagligen av malaria och vad händer med alla miljontals flyktingar som sitter fast under bar himmel i Turkiet? Vem tänker på dessa människor där en stor del utgörs av barn. Vi hamstrar toapapper och jäst och struntar i att våra medmänniskor kanske blir utan. Vart tog den svenska solidariteten vägen?
Nu i denna stund kommer också den rubrik jag bara väntat på skulle komma i den s k kvällspressen: ”Corona skapar en konflikt mellan generationerna”. Expressen, skapa inte onödiga konflikter i en orolig situation.
Var det några som tänkte på oss 70-plussare så var det barnbarnen som snabbt erbjöd sin hjälp. DET är solidaritet.
Nu allra senast nyheten att ”Eurovision song contest” ställs in. Det är tydligen på allvar nu.