Politiskt utspel utan innehåll

Det är lördag morgon. 19 september 2020. Jag läser en artikel i Sydöstran. Min förvåning över innehållet ökar i takt med antalet textrader. När sista meningen är avverkad och jag även har återvänt till några speciella meningar blir det för mig fler frågor än svar – varför har artikeln skrivits? Vad skulle den ha för budskap?

Rubriken – ”M har tappat greppet” utlovar ett allvarligt politiskt utspel som naturligtvis i sin tur måste avkräva kritikern egna kraftfulla motåtgärder. Men några skarpa förslag på förändringar och förbättringar uteblir tyvärr.

Därmed återstår frågan om det är oppositionsledaren i Ronneby, Magnus Pettersson, s, som har bett tidningen om utrymme för ett utspel i valrörelsens halvtidsvila? Eller är det reporterns försök att få till en debatt?

Debatten uteblir i samma ögonblick som man läser moderatledaren, Roger Fredrikssons kommentar i en artikel intill det s k påhoppet. Efter att ha läst båda artiklarna är jag nästan övertygad om att reportern ville ge Magnus Pettersson en skopa ovett i stället för att ifrågasätta Fredrikssons sätt att styra Ronneby kommun och inte minst då efter ett numera riksbekant upplopp i centrum.

Oppositionsledaren anser att ”det moderatledda politiska styret i Ronneby konsekvent har dragit ned på det förebyggande arbetet inom exempelvis skola, socialen och fritidsverksamhet medan vi har föreslagit satsningar för att utveckla våra fritidsledare och fältsekreterare.”

”När vi nu står inför en sådan situation att ungdomar väljer att kasta sten på polisen då måste vi som politiker vara självkritiska och inte bara prata kameraövervakning. Vi måste lägga fram konkreta förslag.”

Det är när reportern frågar Magnus Pettersson vilka förslag han själv har för att öka tryggheten som hans kritik faller platt till marken som en misshandlad sufflé. Han säger:

”Man skulle t ex kunna förlänga säsongen för restaurangernas uteserveringar.”

Det blir än mer pinsamt när samma reporter ger Roger Fredriksson möjlighet och utrymme att i ett antal punkter smula sönder det tunna utspelet. Fredriksson säger:

”Vi kritiseras alltså av ett parti som inte har varit på banan en enda gång sedan flyktingkrisen startade. Vi har lagt fram förslagen samtidigt som s hela tiden har varit ambivalenta och bromsat.”

Därefter pekar Fredriksson på fyra åtgärder som har genomförts de senaste åren. Han pekar på nystartsjobb, Navigationscentrums verksamhet, att Blekinge integrationscentrums alla delar har genomförts och inte minst det s k paragraf 3-området.

”I de rödgrönas budgetar har det inte funnits en krona till trygghetsskapande åtgärder”, avslutar Fredriksson.

”Utspelet från oppositionsledaren är enbart ett försök till att skruva upp valtemperaturen, konstaterar han.

Hans sistnämnda kommentar är dock en stark överdrift. Det var ett utspel utan innehåll och en rubrik som lovade mer än vad artikeln innehöll.

De två artiklarna haltade dessutom rent journalistiskt. Fredriksson fick inte en enda uppföljande fråga. Det är ju ändå han som leder alliansen med starkt understöd av Sverigedemokraterna. Inte heller blev vi läsare mer upplysta om vad som nu väntar i Ronneby när det gäller trygghet förutom kameraövervakning.

Jubileumsbok om F 17 årets flygbok?

Under fjolåret firade Blekinge Flygflottilj F 17 i Kallinge sina uppnådda 75 år. I samband med det gavs det ut en bok ”Från B 3 till Gripen”. Författare är Bengt A Andersson och Anders Carlsson som till sin hjälp har haft en redaktion bestående av Fredrik Andersson, Emil Lindberg, Mikael Magnusson och Åke Svensson. Boken är framtagen av F 17 Kamratförening i samarbete med Blekinge flygflottilj F 17.

Nu är den tillsammans med fyra andra böcker nominerad till att utnämnas till årets svenska flygbok 2020.

Meningen var att utnämningen skulle ske vid den årliga flyglitteraturträffen på Malmen i Linköping den 1-3 oktober, men på grund av Coronapandemin har träffen måst ställas in. Arrangörerna beklagar men trots inställd träff kommer man att utse ”Årets svenska flygbok 2020”.

De fem nominerade böckerna är:

Författare: Bengt Andersson och Anders Carlsson red.
Förlag: F 17 Kamratförening och Blekinge Flygflottilj
ISBN: 9789151905853
Pris: 200 kr
Format: A4, 232 sidor, inbunden. En ny jubileumsbok som togs fram i samband med Blekinge Flygflottiljs 75-årsjubileum 2019. Den förra kom för 25 år sedan och hade en liknande titel, Från B3 till Jaktviggen. Den nya boken skiljer sig i sin uppbyggnad från de traditionella flottiljböckerna. Boken är omfattande och beskriver hela flottiljens historia från uppbyggnaden 1944 fram till idag med alla dess verksamheter. Den är rikt illustrerad med massor av bilder.

Författare: Göran Jacobsson och Alf Ingesson Thoor
Förlag: Norlén & Slottner
ISBN: 9789188503671
Pris: 400 kr
Format: A4, 334 sidor inbunden.

Syftet med denna bok är att för första gången genomföra en djupare undersökning och analys av de haverier med dödlig utgång som skedde mellan åren 1946 och 1989. Det är också ett försök att för allmänheten på ett begripligt sätt klarlägga vad som egentligen hände. Och inte minst, ge de flygare som omkom en egen historia – alla de flygare vars namn nu finns på väggen i Flygvapnets minneshall.
Boken är uppdelad i tre olika perioder. Blandepoken 1946-1954, reaepoken 1955-1963 och nedgångsepoken 1964-1989. Detta för att kunna göra statistiken jämförbar. Av samma anledning är inte perioden från maj 1945 till 1946 medtagen. Olika typer av statistik finns med genom hela boken. Ett eget kapitel om detta finns också med i slutet. 

Redaktion: Robert Danewid, Bernt Hall, Lennart Lagerfors, Björn Svensson
Förlag: Svensk Flyghistorisk Förening
ISSN: 0345-3413
Pris: 280 kr
Format: A4, 264 sidor inbunden.

Årets flyghistoriska revy från Svensk Flyghistorisk Förening handlar om segelflyget i Sverige genom hundra år. Den är ett samarbete mellan SFF, Segelflygets Veteransällskap (SVS) och Segelflygförbundet (Segelflyget). En redaktionsgrupp bestående av Björn Svensson (SFF), Bernt Hall (SVS), Lennart Lagerfors (SVS) och Robert Danewid (Segelflyget) har under närmare två års tid jobbat med att skriva och sammanställa artiklar till boken.

Författare: Cristina och Tore Öberg
Förlag: Böcker från norr
ISBN: 9789151933443
Pris: 269 kr
Format: 250 x 210 mm, 186 sidor inbunden.

Boken Ambulansflygaren är berättelsen om den legendariske ambulansflygaren Allan Norberg, som var verksam i norra Sverige under åren 1938 till 1945. Flygvapnet utsåg fanjunkare Norberg vid F 4 på Frösön till ambulansflygare 1938. Först på deltid från F 4, sedan på heltid baserad i Boden (F 21). Flygplantyperna i ambulanstjänsten utgjordes av Trp 1, Junkers F 13, Trp 2 Junkers W 34 och Trp 4 Beechcraft 18. Detta är en riktig äventyrsbok! Flygning i dåligt väder, i snö och dimma, på låg höjd över fjällterräng och med starter och landningar på tveksamma vattendrag. Men detta var verklighet för Allan Norberg, för hans besättning och deras passagerare. En av patienterna var den, nu från film och TV, kände norrmannen Jan Baalsrud. Här får vi veta hur det gick efter att han hade tagit sig in på svenskt mark. Allan Norberg fick motta Stockholms-tidningens guldmedalj för sina insatser. Under dessa år hade han flugit 1300 flygtimmar med 550 patienter av sjutton olika nationaliteter.

Författare: Mikael Forslund
Förlag: Mikael Forslund Produktion
ISBN: 9789151902944
Pris: 300 kr
Format: A4, 240 sidor inbunden.

Österrikaren Edmund Sparmann var ett tekniskt geni redan från unga år. Under första världskriget arbetade han som konstruktör och provflygare hos Albatroswerke, senare Phönixwerke. Han kom till Sverige sommaren 1919 med två Phönixflygplan, jaktflygplanet Phönix D.III och det tvåsitsiga spaningsflygplanet Phönix C.I, senare populärt kallad Dront. Flygkompaniet och senare, Flygvapnet hade dessa två typer i tjänst under många år byggda på licens. Sparmann blev sedermera anställd vid Centrala Flygverkstaden på Malmen som konstruktör och provflygare. 1933 startade han Ing. E. Sparmann’s Flygplanverkstad på Lilla Essingen i Stockholm. Där konstruerade han och byggde det flygplan han kom att bli mest känd för, Sparmann S 1 – Sparmannjagaren. Boken beskriver Sparmanns liv, hans konstruktioner och naturligtvis hela historien om den lilla Sparmannjagaren.

Fortsatt renovering av Folkteatern

PRESSRELEASE

Renoveringen av teatern återupptas.

Renoveringen av Ronneby Teater som abrupt pausades i höstas återupptas och slutförs under november-december.

Det är främst ventilationen av teatersalongen som skall slutföras.
Ett fåtal evenemang måste ställas in,

3 nov föreställningen Taha. Ett palestinskt gästspel av och med Amer Hlehel.

7 nov Operautsändningen från MET Opera av Trubaduren.


Repetitionsarbetet med musikalen Fiskaren och Gud störs inte av renoveringen.

Ronneby Folkteater
Håkan Robertsson Verksamhetsledare 

Vinklade medvetet film om skogen

Jag är fullt medveten om den politiska kampanj som riktas mot public service, Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges radio. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst Sverigedemokraterna som vill strama upp verksamheten inom public service. Det är ett allt mer utbrett bristande förtroende som ligger till grund för den riktade kritiken.

Jag har för egen del varit anställd i 27 år inom public service, Sveriges Radio, och har aldrig haft anledning att ifrågasätta dess inriktning och ambition att värna oberoendet. Detta får dock inte sätta hinder i vägen för en omprövning.

Det jag nu ska förmedla sätter nämligen en stor del av Sveriges Televisions trovärdighet i blixtbelysning.

Det handlar om filmen ”När skogen tystnar” som sändes i onsdags kväll på bästa sändningstid. Filmen annonserades som dokumentär och man fick till stor del följa äventyraren Marcus Aspsjö som tog sig fram genom Alaskas vildmark. Men det är ett antal miljöaktivisters medverkan och syn på den svenska skogen som har orsakat den mesta kritiken mot SVT.

Programmet kan ses som ett snedsprång som saknar motstycke och reaktionerna fick stor spridning redan dagen efter att filmen hade visats.

För egen del anser jag det mest anmärkningsvärda är när en av producenterna, Axel Adolfsson, ger kritikerna rätt. Han går så långt att han öppet berättar ”att filmen medvetet har anpassats för att maximera chansen till att SVT skulle köpa in den, vilket gav önskat resultat!”

Jag såg filmen och reagerade över det ensidiga budskapet som inte vid ett enda tillfälle blev motsagt. Därför blev jag inte överraskad när jag morgonen efter tog del av politiska chefredaktören, Anders Gustafssons ledare i BLT. Han skrev:

” Att dokumentären har en sådan tydlig slagsida åt ett läger i skogsdebatten gör att den brister i opartiskhet. Att den på ett så ensidigt sätt framhåller vissa fakta om skogen gör att den brister i saklighet. ”När Skogen tystnar” kan snarare betraktas som en propagandafilm än en dokumentärfilm. I ett fritt samhälle som Sverige har man all rätt i världen att producera sådana ”dokumentärer” men frågan är om det är lämpligt för public service att sända dem. Sker ingen kvalitetsgranskning alls?

Vi har ett behov av ett starkt public service i Sverige. Med sådana här snedsteg – och många andra den senaste tiden – blir det allt svårare att tillhöra försvararna av public service. Tyvärr.”

Jag varken kan, vill eller har anledning tro att Anders Gustafssons inlägg har med den nu politiska och kritiska tonen mot public service att skaffa. Han reagerade helt enkelt på filmens innehåll och vinkling.

Lite senare på förmiddagen kom mer kritik på sociala medier. Moderata lokalpolitikern i Järfälla, Alexandra Hedborg skrev på Twitter:

En av producenterna i filmen, Axel Adolfsson tar lite senare till orda och ger ett högst oväntat och avslöjande svar till Hedborg. Adolfsson skriver:

Expressen tar också upp Axel Adolfssons unika uttalande. Tidningen inleder artikeln på följande sätt:

En filmproducent säger att han ”trollat SVT” genom att medvetet vinkla en naturdokumentär för att bevisa att public service är partiskt.

Axel Adolfsson säger att han ”inte kan stå för det som sägs” i filmen ”När skogen tystnar”, då den är ”anpassad” efter SVT.

– Det var värt att svälja min stolthet för att tjäna pengar, säger Axel Adolfsson.

I artikeln förnekar Marcus Aspsjö att det skulle röra sig om en medveten och ensidig vinkling av filmen. Axel Adolfsson säger i en slutkommentar att redaktionen för filmen var fullt överens om vinklingen.

Skall Höstsol i Ronneby läggas ner?

Höstsol är en hospiceinriktad vistelse som ger vård vid svåra sjukdomstillstånd. Denna vård finns inrymd på Vidablick och har länge varit en väl ansedd verksamhet. Nu vill dock ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnden att medborgare med palliativ diagnos istället ska vårdas i sitt hem.

Det finns på Höstsol fyra platser för vård i livets slutskede. En undersökning har visat att platserna utnyttjas till 80 procent. Nedläggningsförslaget ska nu remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande.

Det är Sune Håkansson, Ronnebypartiet som för denna bloggs räkning har analyserat ett antal ärenden som inryms under Vård- och omsorgsnämndens ansvarsområde. Nämnden vill t ex att fullmäktige ska uttala sig om Ålyckes framtid i Johannishus. Anmärkningsvärt är bl a att nämnden inte har något eget förslag.

Sune Håkansson skriver:

”Så har den politiska verksamheten börjat igen, i de olika nämnderna. Äldrenämnden, som numera heter Vård- och omsorgsnämnden, har nu, och tidigare, fattat beslut, som kan vara värda att analysera.

Intressantast är förslaget att lägga ner Höstsol. Där finns idag fyra platser för vård i livets slutskede. Platserna utnyttjas till ca 80 procent. Min tolkning är att inget parti har haft med något nedläggningsförslag i sitt valprogram. Höstsol har snarare framförts som något av det bästa vi har inom äldreomsorgen.

”Medborgare i vår kommun, med palliativ diagnos, skall i största möjliga mån vårdas i sitt hem” är tankegången. Förslaget remitteras till Kommunala Pensionärsrådet för yttrande. KPR sammanträder den 1 oktober. Det blir intressant att få läsa pensionärsorganisationernas utlåtande. De själva har, såvitt jag vet, inte haft dessa tankegångar tidigare.

Tjänstemännen skall under tiden också göra en ekonomisk utvärdering.

Nya kriterier

Tjänstemännen skall också ta fram nya kriterier för hur plats på Himmet skall erhållas. Den moderate ordföranden Anders Lund har flaggat för hårdare regler. Tanken torde vara att spara pengar. Just nu är prognosen att nämnden gör av med 17 miljoner kronor mer än de budgeterade 376 miljonerna.

Hittills har de flesta, som sökt plats, också fått komma till Himmet. Andelen avslag är kringsvid fem procent, medan man i Växjö har 25 procent.

Som sparförslag har Socialdemokraterna att omvandla Backen i Backaryd till ett renodlat trygghetsboende. Det skulle spara några miljoner kronor. Den styrande Alliansen har avstyrkt tjänstemännens sparförslag, utan att ha några egna förslag.

Ålycke i Johannishus har diskuterats länge. Nu vill Vård- och omsorgsnämnden att kommunfullmäktige ger sitt utlåtande. Konstigt nog har nämnden inget eget förslag.

Att Attendo öppnat sitt boende på Kilen påverkar den kommunala verksamheten. Idag är 16 personer skrivna där, ytterligare några torde bo där men har inte hunnit med formalia. Kommunen har börjat minska antalet platser på Vidablick. Hur de lediga lokalerna skall användas är oklart.

Befolkningen

Ett problem för kommunen är att befolkningstalet sjunker. Minus 200 under det senaste året är illavarslande. Den inofficiella statistiken antyder att minskningen fortsätter, något snabbare än tidigare.

I Karlskrona börjar man dock se ljuset i tunneln. Befolkningstalet synes ha ökat med kringsvid 200 under de senaste månaderna.”

Sune Håkansson

Hittaut och hittastege

När man väljer att hittaut kan man för egen del göra upplevelsen än mer lustfylld. När jag under gårdagen traskade runt i ett underbart område norr och väster om Skärsjön i Ronneby la jag in ytterligare ett tävlingsmoment – hitta stegen, ja, snarare hela stegen. Inte att förväxla med stegräkning som är något helt annat.

Jag kände på mig att det kunde bli lurigt. Numera sitter jägarna i vackert snickrade jakttorn. Förr kunde det räcka med en hemmasnickrad stege rest mot en större sten. Det var den senare modellen jag tog som min uppgift att hitta.

Efter ca en timmes letande, jag skulle samtidigt leta upp ett antal checkpoints, ja, kontroller, kommer jag upp på en större bergknalle. Där mot just en större stenbumling finns antydan till en stege. Konstaterade snabbt att det måste saknas några steg. Annars skulle det bli svårt för i alla fall mig att svinga mig upp.

Resten av stegen fanns men med åren hade naturen gjort sitt till att återta den. Gräset, efter sommartorkan, hade bleknat betydligt och liksom lagt sig som ett täcke över den bortglömda jaktstegen.

På väg ut ur terrängområdet leker tanken med hur många klövdjur som har lagts ner från denna höga sten. Eller var den halvruttna och nerfallna stegen ett bevis på nutidens brist på älg?

Snart coronastopp ja tack, men omöjligt

Det är inte alls svårt att förstå att vi nu är många som vill ha ett slut på coronakrisen. Alla är vi drabbade men på olika sätt.  De mest stressade fortsätter att kräva ett slutdatum.

Det började tidigt i våras med att Kerstin Hessius, vd för tredje AP-fonden, krävde en tidsplan av regeringen. Åtgärden skulle få ekonomin att komma igång. Hennes krav på regeringen fick stor uppmärksamhet medan läkarexpertis lika tydligt varnade för att ett slutdatum. Effekten, ansåg dom, skulle kunna bli ett nationellt trauma.

Nu när författaren Jonas Gardell framför ett liknande krav med ett slutdatum för coronakrisen är vi långt mer härdade men också förfärligt trötta och en del är benägna att hålla med honom.

Att regeringen skulle sätta sig ner och bestämma ett slutdatum är naturligtvis ett slagkraftigt och populärt krav, men lika omöjligt att expediera nu som tidigt i våras.

Nu slår det istället tillbaka på Jonas Gardell och det blir genast ett uppslag för revymakare. Naturligtvis får man skämta även om coronakrisen men för många av oss är det inte alls roligt när den drar ut på tiden. Men vi har också tvingats lära oss att det vi nu upplever kan ta tid.

Det finns otaliga bevis, naturligtvis även i vår närhet, att många har börjat slappna av, men vi måste lita på att uthållighet är vad som måste gälla för att få stopp på denna farsot.

Jag har inte svårt att förstå framförda krav på slutdatum. Inte minst ur nationell ekonomisk synvinkel. Vi äldre, som utan att vara sjuka ska ikläda oss regelverket, riskerar också att påverkas med minskad pension som följd. Naturligtvis ska vi ställa krav på regering och hälsomyndigheter men vi måste ha realistiska krav. Ett slutdatum är en omöjlighet.

Hur skulle du t ex reagera om regeringen uttryckte sig på följande sätt – Coronakrisen upphör den 12 mars 2021 klockan kvart över tre! Skulle du tro på ett sådant uttalande? Även om det hade regeringen som avsändare?

Men vi kan roa oss så länge. Vi behöver humor, mycket humor. Klicka på inslaget nedan så får du kanske ett gott skratt. Lycka till och håll avstånd men inte minst – håll ut.

Varför rusta efter att Ryssland övat?

Rubriker är inte alltid sanningsenliga. Rubriker ska sälja och därför blir det ofta fel och vilseledande. Rubriken nedan dök upp i riksmedia i början av veckan. Ryssland hade med kort varsel dragit igång en övning i Östersjön. Ryska landstigningsfartyg hade passerat öster om Gotland och nu ville Sverige markera mot Ryssland med en beredskapsinsats till lands, till sjöss och i luften. Detta föranledde en rikstidning att presentera rubriken nedan:

Enligt rubriken höjer således Sverige beredskapen efter att Ryssland genomfört en stor övning i Östersjön nära Gotland. Varför i efterhand? Hade det inte varit större mening att markera samtidigt som den ryska övningen pågick. Rubrikens vilseledande innehåll fick snart sin förklaring när övriga media med aningen mer betänketid presenterade följande rubrik:

Så kom då sanningen till slut. Ryska övningen har pågått hela denna vecka och då ter det sig mer naturligt att Sverige markerar kraftfullt och omedelbart. Försvarsminister Peter Hultqvist sa till SVT Nyheter att försvarsmaktens insats är en markering mot Ryssland och Sveriges allierade. Dessutom kommer insatsen att pågå under en överskådlig framtid.

Överbefälhavare Micael Bydén förklarade ytterligare att det denna gång inte handlade om en övning. Och den rubriken hamnade också rätt.

Naturligtvis blir det både fel och vilseledande när media i dag måste tävla med att vara först. Dessutom en tävling med minsta möjliga besättning på redaktioner. Det gäller för oss konsumenter att vara på tå och läsa och lyssna kritiskt.

Plötsligt i Johannishus och Kalmar

Tänk vad mycket som kan förändras på åtta minuter och vad lite som kan uträttas på 81 minuter.

Jag följde på måndagskvällen allsvenska matchen Kalmar – Mjällby. Naturligtvis på tv. In på arenan kommer man ju inte. Corona sätter som bekant hinder i vägen för sådan avkoppling.

Istället är det en nu väl insutten fåtölj förstärkt med ryggkudde som blir den återkommande och alltid reserverade platsen. Dessutom aningen billigare än bilresa och inträdesbiljett. Däremot missad gemensam upplevelse med glädje och sorg. Hur du än förbereder och bullar upp i hemmamiljö kan inget nå samma trivsel som nära, nära i samvaro med likasinnade. Vi är många som nu saknar den gemenskapen.

Nåja. Till matchen som blev ett allt betydande sömnpiller ju längre tiden led. Ja, det var verkligen lidandets väg ända fram till 82 minuter. Fram till dess var det ånyo upplagt för ett oavgjort resultat. Denna gång 1-1.

Det var två lag med extremt försvarsspel som inte heller tycktes pigga på att rusa och ta initiativ.

Men tristess kan också medföra att man reser sig ur stolen. Går en runda. Blickar mållöst ut genom ett fönster och skådar skönaste konstverket; naturens eget sätt att kombinera cumulusmoln med solens speciella nedgångsstrålar. En tavla av bästa njutbara slag innan solen försvinner runt på andra sidan jordklotet.

Jag kommer tillbaka till fåtöljen. Inte ens katten har hunnit dit eller är det just av respekt han vissa kvällar undviker densamma.

Plötsligt i 82:a minuten inträder en scenförändring på planen. Kalmar gör självmål och plötsligt leder Mjällby med 2-1. Fyra minuter senare gör Mjällbys Viktor Gustafson sitt livs första allsvenska mål och det är plötsligt ointagliga 3-1. Det gör inget att solen har försvunnit och molnen samtidigt sjunkit ihop som den sämsta sockerkakan.

Fyra minuter senare i den 90:e minuter gör Moses Ogbu 4-1 efter att han lättat bollen över en utrusande målvakt i Kalmarmålet.

Plötsligt förändrades bilden och himlen, först i Johannishus och därefter i Kalmar. Måndagen den 24 augusti slutade ju riktigt bra.

Sölvesborgs varv – epok att bevara

Mayday, mayday.

Nödanropet kommer från Varvshistoriska Föreningen i Sölvesborg. Det är inget allmänt anrop, det riktas till Sölvesborgs kommun. Hjälpinsatsen hastar och bör vara löst inom tre månader.

Sanningen bakom nödanropet är att styrelsen i varvsföreningen håller på att bli historisk liksom det forna varvet. Medlemmarna anser sig vara överåriga och vädjar nu till kommunen att ta över ansvaret för den utställning och dokumentation som medlemmarna byggt upp helt ideellt.

Föreningen bildades 2003 och då av ett antal personer som samtliga på ett eller annat sätt varit knutna till det anrika varvet. En nästan hundraårig epok gick i graven 1981 i samband med den riksbekanta varvskrisen. Sölvesborgs varvs historia tog sin början 1891 och var under alla år den klart dominerande industrin i Sölvesborgs kommun.

En rik bildsamling skildrar varvets nästan hundraåriga epok.

Nedläggningen av varvet, som jag personligen skildrade i många inslag i Radio Blekinge, chockade inte bara drabbade varvsarbetare utan hela kommunen. Det var ett dråpslag och avvecklingen gav naturligtvis effekter på hela länets näringsliv inte minst inom verkstadsindustrin.

När styrelsen nu vädjar till Sölvesborgs kommun att ta över ansvaret för samlingarna men också säkra det hyresavtal som är förknippat med utställningslokalen i det anrika Nakterhuset, är det lätt att stödja dem i deras vädjan.

Föreningen gav ut en bok om varvets uppgång och fall 2011.

En nästan hundraårig industriepok kan inte få glömmas bort. Det rör sig inte om några större kostnader med kommunens mått mätt men det vore tungt för att inte säga oförlåtligt att svika de människor som först blev av med sina jobb och nu kanske riskerar att bli snuvade på sin ideella arbetsinsats. Det vore ett dubbelt svek.

Från Nakterhuset till kommunhuset är det ingen lång väg så jag hoppas innerligt att nödanropet redan har nått fram.