Snart coronastopp ja tack, men omöjligt

Det är inte alls svårt att förstå att vi nu är många som vill ha ett slut på coronakrisen. Alla är vi drabbade men på olika sätt.  De mest stressade fortsätter att kräva ett slutdatum.

Det började tidigt i våras med att Kerstin Hessius, vd för tredje AP-fonden, krävde en tidsplan av regeringen. Åtgärden skulle få ekonomin att komma igång. Hennes krav på regeringen fick stor uppmärksamhet medan läkarexpertis lika tydligt varnade för att ett slutdatum. Effekten, ansåg dom, skulle kunna bli ett nationellt trauma.

Nu när författaren Jonas Gardell framför ett liknande krav med ett slutdatum för coronakrisen är vi långt mer härdade men också förfärligt trötta och en del är benägna att hålla med honom.

Att regeringen skulle sätta sig ner och bestämma ett slutdatum är naturligtvis ett slagkraftigt och populärt krav, men lika omöjligt att expediera nu som tidigt i våras.

Nu slår det istället tillbaka på Jonas Gardell och det blir genast ett uppslag för revymakare. Naturligtvis får man skämta även om coronakrisen men för många av oss är det inte alls roligt när den drar ut på tiden. Men vi har också tvingats lära oss att det vi nu upplever kan ta tid.

Det finns otaliga bevis, naturligtvis även i vår närhet, att många har börjat slappna av, men vi måste lita på att uthållighet är vad som måste gälla för att få stopp på denna farsot.

Jag har inte svårt att förstå framförda krav på slutdatum. Inte minst ur nationell ekonomisk synvinkel. Vi äldre, som utan att vara sjuka ska ikläda oss regelverket, riskerar också att påverkas med minskad pension som följd. Naturligtvis ska vi ställa krav på regering och hälsomyndigheter men vi måste ha realistiska krav. Ett slutdatum är en omöjlighet.

Hur skulle du t ex reagera om regeringen uttryckte sig på följande sätt – Coronakrisen upphör den 12 mars 2021 klockan kvart över tre! Skulle du tro på ett sådant uttalande? Även om det hade regeringen som avsändare?

Men vi kan roa oss så länge. Vi behöver humor, mycket humor. Klicka på inslaget nedan så får du kanske ett gott skratt. Lycka till och håll avstånd men inte minst – håll ut.

Politiskt röstfiske mitt i Coronakris

Att som moderater, centerpartister, liberaler och kristdemokrater utöva ett ohämmat röstfiske med en kris som bakomliggande anledning saknar motstycke. Det är omoraliskt och blir extra pinsamt när de uppger att 13 000 kronor tagna ur partikassorna (skattemedel) ska vara till hjälp för den lokala handeln. Ursäkta uttrycket men det är ju bara ett piss i Nilen.

Än mindre försvarbart blir röstfisket när det står klart att det är partiernas egna medlemmar som ska hjälpas. De fyra partierna har köpt 130 presentkort på vardera 100 kronor och dessa ska lottas ut bland partiernas medlemmar! Märk väl, inte delas ut bland många behövande som i dag till följd av Coronapandemin blivit av med sina jobb.

Därför blir jag extra glad när jag får veta att i varje fall några politiker har tänkt till. Miljöpartiet har ingen stor partikassa men väljer ändå att skänka 1 500 kronor till Kvinnojouren. Ingen stor summa men pengarna betyder mycket i den nu uppkomna situationen.

Sune Håkansson i Ronnebypartiet säger till Sydöstran att allianskvartetten är sent ute och att det inte ger tillräckligt mycket stöd till lokala handlare. Ronnebypartiet har i likhet med många gånger tidigare år delat ut en stor summa till lokala ungdomsorganisationer. I år 55 000 kronor. En till synes bra investering.

Socialdemokraterna tänker tyvärr hoppa på alliansens tilltag med röstfiske. Eftersom de och övriga partier i oppositionen inte hade tillfrågats om presentkortsidén hade jag gärna velat se att de kunnat tänka mer konstruktivt.

På tal om uteblivet samarbete mellan allians och opposition vill jag påminna mig att flera partier påstått att man i Ronneby hade slutit politisk fred med tanke på rådande situation. Tänk om partierna hade tänkt ett varv till – och gemensamt – vad hade då kunnat komma ut av ett sådant arbete? Pengarna hade då rent av kunnat hjälpa behövande i Ronneby som nu i stället i många fall tvingas söka ekonomiskt bistånd. Det finns många fler exempel. Hjälpbehovet är stort i dag.

En detalj till, när jag ändå är i gång. Naturligtvis ställde m, c och l villigt upp för fotografering med ett antal presentkort i händerna. Men hur var det med anbefallt avstånd på två meter? Det var tätt mellan gubbarna. Men det är ju klart; skulle tvåmetersregeln ha tillämpats, ja, då hade fotografen fått stå så långt tillbaka att röstfiskarna inte hade kunnat kännas igen.