Carlbrant tackar nej till m-nominering

Anna Carlbrant, avhoppad ronnebypartist , är i dag bland annat vice ordförande i Socialnämnden. Hon har nominerats på Moderaternas lista men på en plats som bara skulle innebära att på sin höjd bli ersättare i kommunfullmäktige för nästa mandatperiod.

Carlbrant väljer därför nu att hoppa av från kandidaturen.

”Jag har inte kraft nog för en intensiv valrörelse. Jag sitter kvar på uppdragen mandatperioden ut. Därefter blir det nog time out från det politiska livet. Vad som händer sedan får framtiden utvisa,” säger Anna Carlbrant.

Naturligtvis spekuleras det om Carlbrant i stället finns med på något annat partis lista. Det skulle i så fall antyda missnöje med den låga placeringen hos Moderaterna. Alternativ bör inte saknas för att få större uppgifter än att bli ersättare.

Styret i Ronneby ger och tar

Ronneby kommun redovisade för 2021 ett överskott på 65,8 miljoner kronor.

Nära nog samtliga nämnder hade ett överskott. Trots dessa överskott finns ett sparkrav kvar på 40 miljoner när det gäller personalkostnader.

Teknik, fritid och kulturnämnden har ett sparkrav på 6 miljoner kronor.

Alliansen röstade med hjälp av Sverigedemokraterna igenom en skattesänkning med tio öre per intjänad hundralapp vilket i sin tur innebär en minskad skatteintäkt med 5,6 miljoner kronor. En spottstyver med tanke på att Ronneby kommun omsätter 1,9 miljarder kronor. Skatten har sänkts från 21,91 till 21,81.

Oppositionsledaren Magnus Pettersson reagerade kraftfullt när skattesänkningen kom på tal.

”Alliansen och Sverigedemokraterna i Ronneby visar med sin ”skatteåterbäring” närmast ett förakt för väljarna med tanke på rådande prisökningar. Invånarna hade säkert avstått den s k. skattesänkningen för att politikerna i stället borde satsa på skola, omsorg och trygghet,” dundrade Magnus Pettersson och la till:

”Ronneby har ett oansvarigt kommunalråd.”

Trots litenheten i skattesänkningen ansåg Roger Fredriksson att det fanns ett viktigt signalvärde gentemot väljarna. Han har också erkänt att skattesänkningen har stark anknytning till att det nu är valår.

Men med tanke på nu redovisade siffror känns det inte alls bra när det kommer nya avgiftshöjningar för föreningslivet. Bl. a hyrorna av lokaler ska höjas men det kommer också att gå ut över den breda allmänheten. Entréavgiften till t.ex simhallarna kommer att höjas. Enligt uppgift kommer taxehöjningen att bli ca fem procent när föreningar hyr fotbollsplaner, idrottshallar samt konsert- och teaterlokaler.

Redan i går reagerade ishockeyklubben KRIF i Kallinge som redovisade en ökad utgift på omkring 7 000 kronor, vilket dom tycker är en belastning som blir jobbig.

En avgiftshöjning av det slag som föreslås är dessutom djupt orättvis. För föreningar som helt driver sin verksamhet på ideell basis och med små publikintäkter måste höjningen bli än mer kännbar.

Höjningen, med tanke på ovan redovisade siffror, blir nästan löjeväckande med tanke på att den beräknas inbringa 150 000 kronor!!

Dessutom tillfaller ökade intäkter på lokaler varken idrott eller kultur. Den lilla summan märks knappt när den går direkt in till teknikavdelningen som ansvarar för lokalytorna.

”Det här är en justering med tanke på det allmänna kostnadsläget. Vi har energikostnader som har ökat till exempel och allmän inflation, har Anders Bromée, m, kommenterat höjningen.

När den politiska ledningen ansåg att en futtig skattesänkning med 10 öre skulle ha ett viktigt signalvärde för att locka nya invånare kan jag inte se någon som helst logik i att höja en avgift som lockar till aktiviteter och kreativitet inom olika områden. Varför inte, som ett signalvärde, satsa på föreningslivet i stället för att bestraffa?

Vill man locka nya invånare måste politikerna kunna visa på kommunens rika föreningsliv, inte minst för barn och ungdomar. DÅ kanske man väljer att flytta hit.

Resultatet kan bli att skattebetalarna, som också känner av en ökande inflation och högre energipriser, kanske avstår att besöka föreningsaktiviteter om till exempel entrépriserna blir högre. I det läget hjälper inte en skatteminskning på 10 öre som kompensation särskilt långt.

I ett värsta scenario tappar föreningarna medlemmar, som inte anser sig ha råd med en högre medlemsavgift, och arrangerande föreningar tappar publik p g a ökade biljettpriser. För det är väl så föreningarna måste kompensera för kommunens ökade hyreskrav?

Nej, gör om och gör rätt!

Anställda visade osviklig lojalitet.

Bilden vill visa att SJ hade vissa problem redan på 1980-talet men att personal stöttade i alla lägen.

Min far, som var SJ-anställd under sin livstid, hade klippt ut bilden ur en tidning. Varje gång det blev diskussion om något inom SJ tog han fram bilden och sa – ”här ser ni hur vi i personalen ser på vårt företag. Det handlar om en osviklig lojalitet. Inget är omöjligt.”

Jag tycker bilden är riktigt rolig vilket säkert också var fotografens mening. Vem hen var vet jag inte men bilden togs någon gång under 1980-talet.

Krigsbarn glömmer aldrig hjälpen

Björn Ulvaeus tillsammans med Benny Andersson har med sin musik och texter varit en av Sveriges bästa exportprodukter med sitt ABBA.

På lördagskvällen stod Björn Ulvaeus helt ensam på scenen och utan presentation var hans uppgift att inleda den behjärtansvärda insamlingsgalan ”Hela Sverige skramlar för Ukraina.” Trots tidigare framgångar var detta hans i särklass bästa ordformuleringar med ett starkt fördömande av krigshetsaren Putin. Han sa vad vi alla nu har tänkt om det omänskliga kriget och lidandet i Ukraina som har pågått en dryg månad – ”Eländet beror på en man, en skitstövel.”

Lika fördömande och rak var ärkebiskopen Antje Jackelén som inledde med att säga- ”Människor startar krig, men krig är inte mänskligt.” Hennes avslutning var inte sämre- ”Även diktatorer dör, men de dör sällan i frid.”

En tankeväckande återblick gavs också av Alexander Stubb, f d statsminister i Finland, som berättade om sin far som kom till Sverige som krigsbarn 1944. Han sa – ”Vi i Finland har erfarenhet av rysk aggression, men vi har också starka minnen av stark svensk kärlek. Min far kommer aldrig att glömma det Sverige gav honom. Inte heller glömmer vi att Sverige stod upp för Finland när man skickade 2000 soldater och flygplan till Finland under kriget.”

Med andra ord – barn glömmer inte den som hjälper dem i krig.

Hjärtknipande var också unga sångerskan Maria Sun från Ukraina som aldrig tidigare uppträtt för en så stor publik som nu i Stockholm, 6000 betalande som med stående ovationer tackade för hennes medverkan. Hennes pappa är kvar i Ukraina för att rädda det som återstår av landet.

Galan inbringade drygt 63 miljoner kronor med hjälp av ett 30-tal ideellt arbetande artister, musiker och inte minst flitigt arbetande tekniker. Sverige står starkt i ett aldrig tidigare så enat Europa. Ukrainska folkets framtid är lika mycket vår sak.

Därför inget aprilskämt i BLT

Tidigt i morse satte jag kaffet i halsen som det brukar heta när man hittar uppseendeväckande rubriker i en tidning.

Rubriken fanns på bästa plats, längst upp till vänster i det s k. krysset. BLT lät berätta att man denna dag, den 1 april, hade skippat vad som brukar vara den mest efterlängtade nyheten, aprilskämtet.

Jag hade just konstaterat att den lilla lokaltidningen i organisationen Gota media hade ett aprilskämt. Varför orkade då inte länets största tidning med att klura ut och bjuda på en sådan utmaning?

Detta måste utredas, var min tanke när hostanfallet med kaffet i fel strupe var till ända. Ett samtal till en av mina kontakter på redaktionen gav genast resultat och här kommer svaret.

När dagen för första april närmade sig hade en diskussion utbrutit på redaktionen. Redaktören, som har en rejäl anknytning till Kallinge som han ofta beskriver, hade tagit förgivet att det var han som skulle stå även för årets skämt. Han brukar vara bra på det liksom att hitta gamla husrester.

I år blev det dock kamp om uppdraget bland journalisterna. Diskussionen avrundades med att det genomfördes en omröstning. Denna slutade oavgjort och när ansvarige utgivaren skulle avgöra med sin röst vägrade denne att delta på grund av tidsbrist.

Därför blev det så att länets största tidning tvingades ställa in årets aprilskämt. I stället bjöd tidningen på två hela sidor med gamla aprilskämt. Två lättproducerade sidor som sparade mycket arbete och personal.

Jag personligen anser att detta var att gruvligt lura oss trogna läsare på denna årliga godbit. Med andra ord, gör om, gör rätt.

Ovanligt spännande val i s-distriktet

Valberedningen har gjort sitt och har nu presenterat sitt förslag till hur riksdagslistan för Socialdemokraterna i Blekinge ska se ut.

Den toppas av Heléne Björklund, Sölvesborg, som följs av omdebatterade Magnus Manhammar, Karlskrona, på andra plats. Peter Jeppsson, utmanare till Manhammar, har placerats först på sista plats av tjugo kandidater.

Det unika är att det är en avdelning i Karlskrona som har nominerat Peter Jeppsson från Sölvesborg. Denna nu föreslagna rangordning kan dock bli ändrad redan den 9 april då distriktskongressen genomförs i Ronneby.

Skulle Jeppsson efter den omröstningen fortfarande vara placerad på sista plats så har han ändå goda möjligheter att göra sig gällande. Får han tillräckligt många personröster i det kommande riksdagsvalet kan det bli jämnt mellan Manhammar och Jeppsson. Med andra ord ett ovanligt spännande val i valet.

Christina Mattisson toppar som väntat listan som kandidat till ordförandeposten i regionstyrelsen.

Förslag Riksdagslista:

1 Heléne Björklund, Sölvesborg, 2 Magnus Manhammar, Karlskrona, 3 Annette Rydell, Ronneby, 4 Andreas Saleskog, Karlshamn,5 Tamam Abou Hamidan, Olofström. 6 Lars Hildingsson, Karlskrona, 7 Elina Gustafsson, Karlskrona, 8 Molham Alshooykh, Olofström, 9 Lina Jörnkrans, Sölvesborg, 10 Magnus Johansson, Karlskrona, 11 Malin Norfall, Ronneby, 12 Ola Claesson, Olofström, 13 Birgitta Möller, Karlskrona, 14 Martin Johansson, Ronneby, 15 Pirjo Veteli, Olofström 16 Jens Melander, Sölvesborg, 17 Jenny Bengtsson, Olofström, 18 Magnus Pettersson, Ronneby, 19 Catharina Christensson, Ronneby, 20 Peter Jeppsson, Sölvesborg.

Ledande kandidater Region Blekinge

Regionstyrelsens ordförande: Christina Mattisson, Karlskrona

Talesperson Hälso- sjukvård: Magnus Johansson, Karlskrona

Talesperson Regional utveckling: Rickard Pelle, Karlshamn

”Blekinge – det är här man ska bo”

Vilken tur att det finns aningslösa människor som drivs av kärlek och envishet. För dom finns inga hinder. Drömmar kan bli kostsamma, men finns slantarna kan inget stoppa ett förverkligande.

Jag tittade på ”Husdrömmar” i SVT i går kväll och blev trött av bara tanken på att vara i Jette Hillevigs ställe. Men det timslånga programmet förmedlar något helt annat. Glöden hos Jette att förverkliga sin högst ovanliga husdröm – att flytta ett hus på 350 kvadratmeter 100 mil, går inte att ta fel på. Hon är förälskad i huset som nu står på plats i Hällevik.

Huset som lät byggas av en träpatron på 1800-talet kostade ”bara” 210 000 kronor. Det skulle rivas på grund av en större industrisatsning och stod i vägen. Tomten i Hällevik har kostat 500 000 kronor medan den långa flytten av huset från Sundsvall till Hällevik i västra Blekinge kostade 2 miljoner kronor.

Nu återstår arbetet med att förankra huset på plats i Hällevik och att få det beboeligt med värme, vatten och annan installation. I fastigheten ska Jette bedriva café. Hon har bl a en bakgrund som kock.

Som du säkert redan har förstått är detta projekt ett av de absolut bästa som har landat i Blekinge. Det blir ett turistiskt dragplåster av jätteformat när det står klart. Naturligtvis har det redan lockat människor till att besöka platsen i Hällevik, men hittills mest av lokalbefolkningen.

Jette Hillevig tittar rakt in i kameran och säger – ”Jag älskar Blekinge. Det är så himla fint. Vi har allt: skog, hav, ängar, ett fantastiskt ljus, nära till Köpenhamn, det är här man ska bo.”

Att uttrycka sin kärlek till landskapet Blekinge på det sättet i ett timslångt program på bästa tänkbara sändningstid kan inte ersättas av reklam med miljonstöd. Till länet och inte minst Sölvesborgs kommun är det bara att framföra ett rungande grattis och naturligtvis ett stort tack till Jette Hillevig som valde just Blekinge som plats för sitt älskade hus.

Nästa säsong återkommer programledarna Gert Wingårdh och Anne Lundberg med en uppföljning. Hur blev det? Inom rimlig tid är 1800-talsvillan i Hällevik det mest kända och populära cafét i Blekinge.

Verkar Region Blekinge i det fördolda?

Består sjukvården i Blekinge endast av läkare och sjuksköterskor och är det läkarna som bestämmer?

När SVT:s regionala kanaler i dagarna har ställt frågan till allmänheten vem de tror styr sjukvården i Blekinge blir svaret mest ett – jasså! Det har jag ingen aaaning om!

Merparten av de tillfrågade trodde att det fortfarande är vänsterblocket som styr. Att det är den borgerliga alliansen som styr sedan senaste valet visste endast 9 av 28 tillfrågade.

Att regionstyrelsens ordförande heter Lennarth Förberg och är moderat kände endast sju till.

Är jag då förvånad över det katastrofalt dåliga resultatet? Både ja och nej!

Sjukvårdsfrågorna som tidigare sorterade under Landstinget ägs nu av Regionerna, i vårt fall Region Blekinge. I alla tider har detta val gått under benämningen ”det glömda valet”. Lokalmedia har genom åren gjort tappra försök att göra sjukvårdsfrågorna mer uppmärksammade men detta blir till en hopplös uppgift när politikerna inte själva bemödar sig om att öppna upp gentemot väljarna.

Jag har genom åren nästan fått intrycket av att många politiker i stället anstränger sig för att göra sig så osynliga som det bara är möjligt. Partiernas s k hemsidor är erbarmligt dåligt skötta. I vissa fall visar man inte ens ledande politiker på bild. Hur ska då väljarna kunna välja?

Det är den närmaste tiden runt ett val som det på sin höjd kan kallas för aktivitet. Därefter dras nattmössan på igen och det blir tyst och tämligen riskfritt att regera och det i en fråga som svenska folket alltid har ansett vara en av de viktigaste valfrågorna.

Varje politiskt parti erhåller efter antalet mandat ett partistöd som ska användas för arbetet mellan valdagarna. Dessa pengar används bl a till att avlöna politiska sekreterare. Varför inte använda dessa krafter till att göra partierna och deras företrädare mer kända. En större öppenhet skulle hjälpas väljarna att bli mer delaktiga och intresserade av de frågor som sorterar under Region Blekinge.

Därmed dags att utveckla mitt ja-svar.

När regionala politiker nu har kommenterat det urdåliga resultatet av tv:s enkät skyller man bl a på dåligt intresse från journalister på tidningar, tv och radio. Man menar att många sammanträden lämnas utan bevakning.

I detta fall tycker jag att man missar målet rejält. Vad jag kommer ihåg skrevs det åtskilliga spaltkilometer och talades flitigt om Moderaternas skandal när man sparkade en av sina ledande regionpolitiker, nämligen Emma Stjernlöf. En allt för långt utdragen personstrid som hade allt annat än logisk hantering. I just den processen var just regionstyrelsens ordförande, Lennarth Förberg, m, innehavare av huvudrollen.

Om man redan har glömt den striden så bör man kanske komma ihåg en annan skandal, nämligen hanteringen av närakuten i Karlshamn. Resultatet av den satsningen från alliansen slutade med att behövande patienter i akuta fall hänvisades till en telefonlinje på 1177.

Eller varför inte påminna om alla köer som fortfarande finns kvar när det gäller operationer och röntgen. Dessa misstag tror nu väljarna i Blekinge att Socialdemokraterna ligger bakom när man fortfarande tror att det är detta parti som styr i regionen.

Politikerna har onekligen en rejäl läxa att utföra inför valet om de ska lyckas påverka länets befolkning att välja just deras valsedel. För styra vill man även om man mest leker blindbock.

Liten vacker bok om plåt från Kallinge

Jag gillar böcker. Helst gamla böcker med många år på nacken. Nötta och aningen kantstötta av tidens tand gör dem extra vackra. Många gånger kan bokens utseende vara bättre än innehållet. Är såväl utseende som innehåll bra, ja, då är lyckan total.

En boks omslag kan vara enkelt, likaså titeln som kan bestå av endast ett ord med fyra bokstäver. Jag har en sådan bok. Jag har genom åren vårdat den ömt. Tittat på den då och då. Den minner om min ungdomstid. Mitt första jobb.

Titeln är PLÅT. Mer behöver inte sägas. Det är en bok om Kockums Jernverk som fanns i Kallinge, norr om Ronneby, mellan åren 1849 – 1991.

Boken trycktes 1934 och var då ett snyggt och smart sätt att göra reklam för en rad produkter med ett gemensamt – PLÅT. Kockums tunnplåt och som man skriver – ”plåttillverkningen vid Kockums Jernverk har allt sedan verkens grundande varit baserad på stål från egna stålverk.”

Boken är rikt illustrerad med bra bilder och text som utförligt förklarar hur tillverkningen går till. Tunnplåten fanns i en mängd olika utföranden – vanlig svartplåt – galvaniserad plåt – pressplåt för lättare och svårare pressning – karosseriplåt (blankvalsad plåt) – dynamo och transformatorplåt – stålplåt för spadar – legerad plåt.

Samtidigt som företagsledningen gjorde reklam för en bra svensk produkt kan man också se bokens innehåll som ett uppslagsverk. I boken beskrivs utförligt de olika tillverkningsstegen och vilka artiklar som då tillverkades av plåten från Kallinge.

Företagsledningen omnämner noggrant att deras ingenjörer ständigt är sysselsatta med förbättringar av produkterna. Dessutom noteras att framstående experter från England, Tyskland och Amerika har anlitats för att lösa uppdykande problem inom tillverkningen.

Boken innehåller också en omfattande tabellavdelning med uppgifter om tjocklek, vikter och t e x.  förvandling av engelska fot och tum till millimeter. Man får också veta järnets temperatur vid glödgning och mycket, mycket annat. Ja, helt enkelt ett dåtida uppslagsverk om en verksamhet som bedrevs vid Örmo i Småland med start 1846, Kallinge 1849 och Ronneby 1856.

Boken minner om en industriell storhet med en verksamhet som var global. Den skapade inte minst många arbetstillfällen. När boken gavs ut 1934 fanns det totalt ca 600 anställda vid de olika verken. Kockums genomgick sedermera en rad utvecklingsfaser, men det är en annan historia. Jag vill med denna text endast ge en bild av hur väl utvecklad verksamheten var redan på 1930-talet.

Bruksområdet i Kallinge ägs i dag av Ronneby kommun och förvaltas sedan den 1 juli 1991 av det kommunala bolaget ABRI.