Tack Sven Melander – du var så mycket

Du var på många områden en banbrytare. Du bevisade tidigt och ofta att sportjournalister kan betydligt mer än att ställa frågan – hur känns det?

Du var upphov till mycket skratt och dom skratten och glädjestunderna lever kvar hos oss som fick njuta av din rika kunskap. Att du blev Bleking till sist var en naturlig utveckling vilket också många andra har upptäckt när livet kräver närhet och naturlig njutning.

Du betonade alltid skrattets betydelse och det var viktigt för dig även under din smärtsamma tid på slutet av ditt allt för korta jordeliv.

Sune Håkansson kommenterar bloggen

Den 2.8. 22 publicerade jag ett inlägg med rubriken – ”Politisk tydlighet efterfrågas”

Jag skrev:

I dag är det bara 40 dagar kvar till valet den 11 september. Politikerna tycks vara mer rädda om sin semester än att ge väljarna adekvat information om vad de vill åstadkomma för Ronnebys bästa de fyra nästkommande åren.

Men jag skrev också:

Det är alltid intressant med debatter men jag vill veta vad partierna i Ronneby vill med Ronneby dom närmaste fem till tio åren.

Sune Håkansson har valt att blicka tio år framåt i tiden:

2032

Bengtbloggen visar missnöje med den kommunala debatten i Ronneby. Samma missnöje torde kunna riktas mot de flesta kommuner. Bengtbloggen efterlyser, kringsvid; Hur vill de olika partierna att kommunen ser ut om 10 år?

Dilemmat för kommunerna är att de har begränsade möjligheter att påverka utvecklingen. Statliga beslut har redan intecknat framtiden. Höjda utgifter för försvaret, ca 40 miljarder per år, kommer också att märkas i den kommunala sektorn. Staten tvingas skära i bidragen.

Mängden invandrare påverkar befolkningsutvecklingen. 100 000 nya invandrare påverkar befolkningstalet i de flesta kommuner. Stoppas invandringen blir det befolkningsminskning i många kommuner.

Jag är rädd för klimatförändringen. Jag tror att vi måste hålla nere energianvändningen rejält. Flygresor kortare än 50 mil kommer knappast att finnas. Flygplatsen i Ronneby blir nära nog avvecklad. I stället får vi snabba bussar längs E22. Bussen blir en rejäl konkurrent till tågen.

Höjda energipriser kommer att medföra att folk söker mindre bostäder. Finrummen är redan avvecklade.

Svenska kyrkan fortsätter att minska sin verksamhet. Många av dagens ”tillställningar” kostar mer än 1000 kr per besökare. Ingen annan ”kulturell verksamhet” får kosta så mycket. År 2032 är hälften av våra kyrkor stängda.

På mer än hälften av gravarna finns idag skylten ”återlämnad”. Få nya gravar öppnas- Minneslunden är det mest använda alternativet. Skatten till kyrkan kan sänkas.

Sjukhusen kommer att bli alltmer specialiserade. Ett bra resultat vid komplicerade operationer kräver övning, dvs många operationer på varje sjukhus. Karlskrona ligger illa till.

Kommunerna

Det är svårt för kommunerna att hålla sina befolkningsprognoser. Ronneby ligger mer än 1000 personer under antal som anges i bostadsförsörjningsprogrammet från 2018. Inte ens det kommunala bostadsbolaget har byggt enligt sitt uppdrag.

I framtiden kommer vi få än större konkurrens mellan kommunerna. Om Karlskrona lyckas få byggande av bostäder, blir det problem i Ronneby. Trösten är att Karlskrona hittills har lyckats än sämre med att skapa nya bostadsområden.

Våra äldre vet att de kan välja mellan kommunerna, både vad gäller trygghetsboenden (som det är brist på överallt) och äldreboenden. De vet att barnen sällan kommer på fysiska besök, man får se på varandra via datorn. Problemet för kommunerna kan vara att inflyttning av äldre till himmen är förlustbringande. Statsbidragen täcker alls inte kostnaderna. Däremot är inflyttning av pigga pensionärer vinstgivande.

Snabbare kommunikationer möjliggör konkurrens mellan gymnasieskolorna. Statsbidragen täcker kostnaderna. Detta gäller även högstadierna. Här ligger Ronneby illa till. Dåliga betyg förra året glöms inte så lätt. Alliansens misslyckande är allvarligt.

Generellt gäller att den kommun, som kan ge bra kommunal service till en rimlig kommunalskatt, kommer att vinna. Därtill krävs att man kan erbjuda tomtmark där folk vill bygga. Idag torde det vara nära kusten.

Slutligen: Kommunerna måste visa öppenhet. Där ligger Ronneby illa till. Man redovisar inte sina beräkningar, sina planer.

Kommunerna, liksom Region Blekinge, måste vara trovärdiga. Löftena vid förra valet måste ha uppfyllts. Där ligger Region Blekinge sämst till.

Sune Håkansson, Ronnebypartiet

Hur kunde det bli på detta sätt?

I oktober i fjol flaggade alliansen för en kommande skattesänkning. Den klubbades en månad senare i samband med budgetdebatten. Sänkningen blev som uttalat 10 öre och genomfördes vid årsskiftet.

”Nu har vi ordning och reda på finanserna och då vill vi göra detta,” förklarade kommunstyrelsens ordförande Roger Fredriksson, m.

Han erkände att det var ett slags signalvärde eftersom 2022 är ett valår. Skattesänkningen innebar att Ronneby kommun tappar nästan sex miljoner kronor. Den rödgröna oppositionen opponerade sig kraftfullt.

Men hur är det egentligen med finanserna? Redan nu, sju månader efter skattesänkningens genomförande, flaggar samma Fredriksson för att man närmar sig lånetaket. Når man dit, anser han, höjs nuvarande räntor med 6 miljoner kronor årligen.

Brasklappen slängde han in när hyresavtalen för ett nytt äldreboende och en ny förskola i Johannishus skulle klubbas vid junisammanträdet med kommunfullmäktige.

Alliansen hade föreslagit att en privat entreprenör skulle få bygga och att kommunen därmed skulle teckna ett 20-årigt hyreskontrakt.

Oppositionen var klart emot och hävdade att detta förfaringssätt blir 100 miljoner dyrare än om kommunen själv bygger. En efterdebatt har också förts efter att alliansen förstärkt med Sverigedemokraterna trumfade igenom förslaget.

Det var efter att Sverigedemokraterna begärt ajournering av sammanträdet och begärt mer information av Roger Fredriksson som den sistnämnde kom tillbaka i debatten och flaggade med hot om ett snart uppnått lånetak och ytterligare ränteutgifter på 6 miljoner årligen.

”Vi har fler investeringar som behöver genomföras,” förklarade Fredriksson som bl a nämnde upprustning av vattenverket i Brantafors, Kallinge och nybygge av vattenverk i Eringsboda med ledningsdragningar och inte heller är vi klara med framdragandet av fiber.

 Rubrik från Sydöstran 2 augusti 2022.

Han ansåg att de slantar som blir över när kommunen satsar på hyresavtal för nytt äldreboende och ny förskola i Johannishus och senare ett nytt äldreboende i Bräkne-Hoby, kan användas till nödvändiga investeringar. Han la till:

”Hade vi haft 2,5 miljarder i bakfickan hade det varit betydligt enklare. Men den som är satt i skuld har begränsat utrymme.”

Ola Robertsson, nyutnämnt oppositionsråd hos Socialdemokraterna, köpte inte Fredrikssons argument:

”Det blir väldigt dyrt för kommunen att hyra. Vi kommer att bli fattigare. De merkostnader som följer med det föreslagna hyresavtalet gynnar endast hyresvärden som har ett golv på hyreshöjning på minst 1,5 procent årligen, men inget tak.”

Roger Fredriksson kan ta inflation och kriget i Ukraina som förklaring till kostnadsökningar men har man påstått att man har ordning och reda i finanserna i november 2021 men nu varnar för att ligga nära ett fördyrande lånetak, ja, då har man inte full koll på kommunens finanser.

Intressant nog är det ca 6 miljoner i ökade ränteutgifter som hotar enligt Fredriksson, samma belopp som kommunen förlorar i minskade skatteintäkter genom att sänka skatten med ynka 10 öre. Man kan ju fråga sig vilket signalvärde som väger tyngst; 10 öre mindre i skatt eller en ansvarsfull och långsiktig ekonomisk hantering av äldreboende och förskola dvs lagstadgad verksamhet inom kommunen. Höj den kommunala skatten igen med 10 öre så är en stor del av problemet löst.

Att hota när man är inträngd i hörnet och argumenten tryter är som att ta till den yttersta livlinan. En varning – ropa inte på vargen för ofta. Sensmoralen är att den som slirar på sanningen till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Hur kunde det bli på detta sätt och så snabbt?

Politisk tydlighet efterfrågas

Kan sex nyligen publicerade debattinlägg i lokalpressen om Ronnebys politiska styrning vara bevis på att valrörelsen har startat? Naturligtvis inte. I klartext är det rent bedrövligt men tyvärr inte överraskande.

I dag är det bara 40 dagar kvar till valet den 11 september. Politikerna tycks vara mer rädda om sin semester än att ge väljarna adekvat information om vad de vill åstadkomma för Ronnebys bästa de fyra nästkommande åren.

Fram till nu är det typiskt att politikerna väljer att i insändarform debattera frågor som redan är avgjorda. Exempel på detta är uppförandet av ett nytt äldreboende i Johannishus  men också byggandet av en ny förskola i Johannishus.

Majoriteten, alliansen med moderater, liberaler, centerpartister och som vanligt understödda av sverigedemokrater, har redan bestämt i fullmäktige att man vill låta en privat entreprenör bygga och att kommunen därefter blir hyresgäst. Hyresavtalet ska löpa under 20 år.

Detta upplägg har den rödgröna oppositionen kraftfullt fördömt. Dom anser att det blir mer kostsamt för kommunen än om den själv bygger. För att vara Ronneby var debatten ovanligt högröstad när beslutet togs i fullmäktige den 22 juni. Nu fortsätter samma debatt i insändarform.

Det är alltid intressant med debatter men jag vill veta vad partierna i Ronneby vill med Ronneby dom närmaste fem till tio åren. Vill t. ex. de rödgröna satsa på en valvinst för att därmed möjliggöra ett eventuellt upprivande av det hyresavtal som nu är klubbat? Dom motsäger sig ett hyresavtal som kan bli till en merkostnad för kommunen på 100 miljoner. Pengar som de rödgröna i stället vill använda till en framtida välfärd för alla inom vård, skola och omsorg. Se där en framsynt men väldigt diffus och svävande valfråga som förtjänar en rejäl genomlysning. Kommer de rödgröna att riva upp beslutet vid en eventuell valseger?

Även när det gäller byggandet av ett nytt äldreboende i Bräkne-Hoby vill Moderaterna att det ska uppföras med pengar från riskkapitalister. Sune Håkansson, Ronnebypartiet, har skrivit en insändare om detta. Han anklagar ordföranden i Vård- och omsorgsnämnden, Sara Blixt, m, för att ensam döma ut nuvarande lokaler på Lindebo för att ersättas med ett nytt äldreboende.

”Personalen har inte fört fram det omdömet, ej heller Kommunala pensionärsrådet, KPR,” skriver Håkansson.

”KPR har inte fått yttra sig i frågan. Sara Blixt verkar ha lagt KPR helt åt sidan. Ett enda sammanträde i år, påtalar Håkansson.

Jag har kollat sanningshalten i denna beskrivning, i varje fall punkten att KPR varken har fått yttra sig om äldreboendet i Bräkne-Hoby eller Johannishus.  Av KPR:s protokoll från den 7 april framgår följande:

” Anna Hinsäng, mark- och exploateringschef, informerar med en PowerPointpresentation om nybyggnationerna av vård- och omsorgsboenden som planeras i Johannishus och Bräkne-Hoby.

Diskussion förs angående att kommunala pensionärsrådet (KPR), som är en remissinstans, inte har fått yttra sig angående denna planering.

Deltar i debatten gör ordförande Sara Blixt (M), Jan-Erik Wildros (S), Eva Holmberg (SPF), Ingvar Svensson (SPF), Ulrik Lindqvist (PRO), Christel Svensson (SKPF) och Ingrid Karlsson (PRO).”

I insändarsvaret till Sune Håkansson svarar Sara Blixt, m:

”Nästa KPR är inplanerat i augusti så att KPR är nedlagt stämmer inte. Snarare skulle jag vilja säga att debatten i KPR är levande”.

Alltså hade Sune Håkansson rätt; KPR fick aldrig yttra sig innan beslutet om byggnation fattades i kommunfullmäktige.

Nu till denna bloggs rubrik: ” Politisk tydlighet efterfrågas”.

När Sara Blixt svarar på Sune Håkanssons insändare missar hon att till väljarna förklara vad KPR står för. Inte heller förklarar hon vad som åsyftas när hon skriver att Sune Håkansson varit ordförande respektive vice ordförande i åtta år. Först när hon undertecknar insändaren med sitt namn framgår att hon är ordförande för Vård – och omsorgsnämnden i Ronneby. Aha, det var det uppdraget hon menade att Håkansson tidigare haft!

Sara Blixt borde tydligt för läsarna/väljarna också ha klargjort att KPR är ett rådgivande organ och inte en nämnd. Det sorterar under Vård- och omsorgsnämnden och där återfinns bl a representanter från PRO, SPF och SKPF.

Läsarna – och väljarna – är värda tydlighet när politiker debatterar offentligt. I annat fall kan man lika gärna använda telefon eller e-post sig emellan. Inlägg blir, som i detta fall, helt obegripliga vilket redaktionen också borde ha påtalat.

Nygamla torget redo för folkfest

Onsdag eftermiddag. Klockan har precis slagit tre. Dom sista maskinerna håller på att avsluta restaureringen av torget i Karlskrona. En liten grushög och några plattor är det enda som återstår av finliret.

Torget badar i sol och för en gångs skull är det ingen nämnvärd vind. Det råder en ovanlig stillhet. Detta märkligt i sig i staden som annars i folkmun benämns ”staden med ständig motvind”. Några flanörer tittar sig omkring medan de sakta tar sig från söder till norr.

Upphöjd över alla tronar Karl XI som har stått där i rök och damm medan gammal historisk gatsten på vissa delar har ersatts med betongrutor. Han ser nöjd och inbjudande ut inför morgondagens folkfest – Lövmarknaden – som har tvingats till två års uppehåll på grund av pandemin.

Strax efter att solen har svingat sig upp ur Östersjön kommer de första knallarna att slå upp sina försäljningsstånd. Allt ska vara klart till klockan 08.00 i morgon torsdag. Torget kommer att under hela dagen vara välfyllt av människor.

Flygplanet SAAB 18 har fyllt 80

I går söndag (19/6 2022) var en viktig bemärkelsedag. Inte för mig, även om vi är årsbarn, men väl för ett ihågkommet och viktigt flygplan på sin tid. Det var svensktillverkat och det mitt under andra världskriget.

Flygplanstypen flög första gången den 19 juni 1942 och den kom efterhand att tillverkas i fyra versioner – B 18 A – B 18 B – S 18 A – T 18 B. Saab tillverkade totalt 245 flygplan. Ett av dessa flygplan flög så sent som i maj 1959, men något plan kom ej att bevaras. Alla förstördes genom olika åtgärder. En stor andel av dom som fanns på F 17 under åren 1947 – 1956 ligger begravda i norra delen av start- och landningsbanan.  Något man kan kalla en masskyrkogård för uttjänta flygplan.

Av de tillverkade 245 planen förlorades inte mindre än 57 genom haverier vilket resulterade i inte mindre än 66 dödsoffer.

På F 17 i Kallinge fanns B 18 A, B 18 B och T 18 B. Den senare versionen var ett flygplan som hade många beväpningsalternativ. Beväpningen var torped, Akan (automatkanon) och raketer.

Eftersom jag mer eller mindre växte upp med denna flygplanstyp kommer jag mycket väl ihåg det lite dova ljud som frambringades av de två propellermotorerna när de dag som kväll i sakta mak tog höjd över stationshuset i Bredåkra. Med andra ord ett tämligen behagligt flygbuller. Det var först efter A 32 Lansens ankomst till F 17 1956 som antalet starter på kvällarna blev fler. Ljudet från reamotorerna var också högre och efter ett tag tvingades min far ur tv-stolen för  att rätta till tavlorna som hamnat snett efter de många starterna.

Jag minns också när vi barn kunde komma riktigt nära Saab 18-planen. Inte minst när flottiljen hade kuppövingar. Då drogs de ut från hangaren och placerades på Bredåkra hed under maskering och i skydd av en tredubblad allé. Träd som fortfarande minner om en gammal militär epok långt före flygplanens ankomst till F 17.

Naturligtvis finns det bra litteratur som beskriver flydda tiders flygplan inom svenskt flygvapen.

Du kan också ta del av en film om detta historiska flygplan.

Pampigaste huset i Kallinge

När såväl Blekinge Läns Tidning som Sydöstran nu har berättat att det anrika brukskontoret i Kallinge ska bevaras och moderniseras till kontorshotell blir i varje fall jag extra glad. Glad också över att Jens Svensson på Sydöstran och jag tycks vara överens om hur pampig byggnaden är. Han kallar den för ”Kallinges pampigaste byggnad” medan jag beskriver den som ”Pampigaste huset i Kallinge”.

Jag beskrev byggnaden i min blogg den 6 februari 2020 och jag passar på att bjuda på en befogad repris eftersom byggnaden nu är föremål för en uppgradering. Bättre kontorshotell kan man inte finna. Det blir unikt för Kallinge och det är ägaren, kommunala industribolaget ABRI som ska stå för ombyggnaden.

Tag del av reprisen:

Det händer att jag ibland ställs inför utmaningar. Trevliga utmaningar som innebär att det s k arkivet dammas av ännu en gång.

Jag tror att det var journalisten Christian Hylse på BLT, med stark knytning till Kallinge, som ställde en fråga på Facebook om Kockums kontorsbyggnad i Kallinge. Frågan är intressant och högst berättigad eftersom byggnaden redan utvändigt sticker ut i den mångåriga industriella miljön.

Kontorsbyggnaden, som var Kockumverkens huvudkontor, uppfördes 1918. Det ritades av arkitekten Torben Grut som under sin verksamhet i Stockholm från 1903 och fram till 1920-talet ansågs vara en av sin generations ledande arkitekter i Sverige.

Redan på detta stadium börjar man ana storheten med byggnaden. Än mer förstärks detta intryck när man vet att Torben Grut också står bakom byggnader som Sollidens slott på Öland (1906), Stockholms stadion (1910-1912) men även Villa Wallenberg (1914). Han ritade också ett stort antal kyrkor vilket kan avspeglas när man väl kommer in i Kockums gamla kontorsbyggnad i tre våningsplan.

Tar man trappan ner till bottenplanet av byggnaden är det taket man ska syna extra noga. Där återfinns vackra kryssvalv, även kallat korsvalv, som annars mestadels kan ses i kyrkor och rådhusbyggnader.

Väggar och golv är här beklädda med marmor vilket ger intryck av storhet och makt. Även andra våningen, entrèplanet, bär samma stiliga signum.

På översta våningen fanns förr inköpsavdelning och bokföring och här huserade också företagets kamrer.

På andra våningen fanns direktionen med styrelserum och försäljningsavdelning. Här fanns också korrespondensavdelningen med kvinnliga sekreterare som skrev ut brev åt chefer och försäljningsavdelning.

Den lilla ”kiosken” användes förr som telefonväxel och senare reception.

På bottenplanet fanns bl a kassa, lagerbokföring och orderutskrivare. Personalchefen var placerad här jämte ett arkiv som också skulle fungera som skyddsrum.

På södersidan av kontorsbyggnaden, se bild, var hela fasaden täckt av vackert vildvin. Med andra ord pampigt och vackert även utomhus.

Så var ordningen på 1960-talet när jag klev in där som nyanställd iklädd vit skjorta och slips, vilket var anbefallt. Stiligt hus och därmed anpassad klädsel.

Jag är ingen expert men givetvis måste detta vara ett hus av stort kulturellt värde. Även den pampiga entrédörren har hängt med genom åren.

Torben Andreas Grut, född 2 juni 1871 i Tuns socken, död 24 december 1945 i Frederiksberg i Danmark, var en svensk arkitekt. Grut betraktades under sin verksamhet i Stockholm från 1903 till och med 1920-talet som en av sin generations ledande arkitekter.

Genidrag av regerande kommunalrådet

Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.

Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.

I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.

Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.

På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.

På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.

Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.

Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.

Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.

Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.

Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.