Det är valår och redan tidigt förkunnade experter att höstens val kommer att föregås av tuffa tag, ojusta metoder och brist på sakpolitik.

Ser man till vad som redan har skett på riksnivå är det inte utan att det handlar om blanka vapen och personliga påhopp. Men hur ser det ut på det lokala planet? Ja, som vanligt orkar den riktiga valdebatten i landsortskommunerna inte komma i gång förrän efter en lång semester.

I Ronneby ska det bli extra intressant att följa kampen, inte minst slaget om kommunalrådsposten. En strid mellan generationer kan konstateras. En 30-åring ställs mot en 50-åring.

Det handlar om Socialdemokraternas nödlösning i form av Ola Robertsson. Nominerad först på femte plats men nu utsedd till att ta striden med rutinerade Roger Fredriksson. En ytterst ojämn kamp som Fredriksson lekande lätt kan ro hem. I detta fall kan man nästan använda en sliten fras från idrottens värld – Fredriksson segrar i kostym! Han kan sitta still i ekan och ändå vinna. Jag ska strax förklara varför.

På minuskontot för Robertsson är följande: Han ska bli ett känt namn på ca 3 månader. Han måste redovisa ett trovärdigt och slagkraftigt alternativ till alliansens redan kända filosofi. Lägg därtill att han redan visat svaghet genom att föra till torgs att han är ödmjuk inför uppgiften. Alla vet nu också att han är en nödlösning.

På hans pluskonto noterar jag en mjukare men ändå rak hållning inför de sociala frågorna som i stort handlar om trygghet, välfärd, omsorg och inte minst ungdomars framtid i Ronneby. Spelar han de korten väl kan han mycket väl få Fredriksson i gungning. Men som sagt – det är ont om tid.

Roger Fredriksson och hans parti kan tyckas sitta lugnt och tryggt inför valdagen. Jag har redan framhållit hans tydliga ledarskap, kreativa och drivande kraft och naturligtvis har han efter 12 års regerande skapat ett kändisskap. Inte minst efter alla invigningstal och bandklippningar. Men, men. På hans minuskonto finns det ideliga tjatet om besparingar, kronor och ören och inte minst naturligtvis hans partis förkärlek till att sälja ut och privatisera.

Denna hans framtoning har naturligtvis också skapat motståndare. Dessa är han säkert medveten om och därför har han redan nu startat en personlig charmoffensiv. Han vill plötsligt bli känd som omtänksam givare.

Hans valda taktik, måste jag erkänna, är aningen okonventionell, men rasande genial. Han skänker bort rabarber till Ronnebyborna! Jo, det är sant! Du kan själv ta del av hans ohöljda reklam på Facebook. Se nedan. Nu i inflationstider har han kommit på att skattesänkningen med 10 öre redan har ätits upp.

Vad har då Ola Robertsson att sätta emot? Vad kommer han att dela med sig av på torget? Kom inte dragande med sega gubbar, det har vi nog av inom politiken. Jag är nyfiken. Vad kan en 30-åring som redan av journalister fått frågan om han ser sin frispråkiga far som en tillgång eller belastning, svara på ett knippe sura rabarber. Den lokala valstriden ser ut att bli minst lika smutsig som den i riksdagen.

Kom an. Vi är många som törstar efter debatt. Saklig debatt.