God affär för miljöteknik sparka vd

Att sparka och köpa ut chefer brukar vara kostsamt, ofta mycket kostsamt, men kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby kom ganska lindrigt undan. Kontraktet som vd:n Hans Nilsson satt på gällde full lön (ca. 60 000 kr/månaden) fram till pension.

Hans Nilsson är 63 år och det betyder att han haft rätt att lyfta detta två år framåt. Överenskommelsen innebär dock att han lämnar företaget med 15 månadslöner. Skillnaden är att han nu arbetsbefrias och slutar den 28 februari. Om kontraktet skulle ha fullföljts hade han arbetat kvar i bolaget men med andra arbetsuppgifter. Den ordningen ville varken Nilsson eller styrelsen ha och nu sparar bolaget dessutom en dryg halvmiljon.

Varför sparkas då Hans Nilsson som vd? Ja, på den punkten är det svårt att hänga med i svängarna. I dagens Sydöstran säger styrelsens ordförande, Bengt Holm, c, att styrelsen är nöjd med vad den avgående vd:n har uträttat genom åren!!

På en följdfråga svarar Bengt Holm:

”Vi har olika syn på företagets framtida utveckling och ledning”.

När den motsättningen uppstått och hur länge den har funnits framgår inte men när man talar med politiker utanför Miljötekniks styrelse skingras dimman något.

Det sägs att det är debacklet med fiberutbyggnaden och dåliga affärsförbindelser mellan Ronneby kommun och Telenor som är den direkta orsaken till att Hans Nilsson sparkas. Motsättningarna fick stort utrymme i media och naturligtvis vill kommunledningen inte schavottera på ett sådant sätt när man är i full färd med att locka nya företag till kommunen.

En del politiker är mer tydliga i att kommentera kritiken. Håkan Robertsson, 2:e vice ordförande i kommunala bolaget ABRI, skrev i går på Facebook:

”Kan det vara det sömngångarmässiga hanterandet av flera tusen av oss som försökt beställa bredband via Miljöteknik, men aldrig fått teckna avtal? Mycket stora intäkter från fiberanslutningar som gått förlorade.”

Med Bengt Holms kommentar, att man har varit mycket nöjd med Hans Nilsson, framstår det helt klart att det är ägaren och ytterst kommunstyrelsen som har krävt snabba åtgärder. Naturligtvis utanför protokollet.

Miljötekniks vd i Ronneby avgår oväntat

Anställda i kommunala bolaget Miljöteknik i Ronneby fick på måndagskvällen ett oväntat besked via mail. Det var undertecknat av bolagets vd, Hans Nilsson, där han berättade att han slutar den 28 februari. Enligt texten i mailet ska Hans Nilsson ha träffat en uppgörelse med styrelsen om att sluta den sista februari.

Beskedet har skapat oro bland de anställda som vill veta vad som egentligen ligger bakom det oväntade beskedet. Enligt uppgift är det styrelsen som har sagt upp Hans Nilsson men att det officiellt ska heta att man har nått en ömsesidig överenskommelse om det snabba avslutet.

Det görs också gällande att det är den politiska ledningen som har satt press på styrelsen i detta ledningsärende. När Kommunstyrelsens arbetsutskott hade sammanträde under gårdagen nämndes inte ett ord om Hans Nilssons oväntade avgång.

Ytterst ansvariga politiker har bekräftat överenskommelsen men inte att det skulle röra sig om en uppsägning med tillägget – ” att detta ska vi ligga lågt med.”

Vd Hans Nilsson arbetar på uppdrag av Miljötekniks politiska styrelse och nu ställs frågor i stil med följande: har han inte följt givna direktiv eller är det den politiska ledningen som har utsatts för hårt tryck i samband med PFAS-problematiken och därför nu agerar? Varför säger Hans Nilsson upp sig just nu och med så kort varsel?

Hur som helst – dessa frågetecken bör snarast rätas ut.

Uppsnappat i Ronneby stadshus

Förra blogginlägget var ett aprilskämt men ändå ytterst nära sanningen. Men nu är det åter vardag och jag håller mig till sanningen så långt det bara är möjligt.

 Det rör på sig i organisationen. Personal byter tjänster.

En av de mest omtalade – inom huset – är  Boel Forslund, rektor vid Kallingeskolan, som ska byta arbetsort och även inriktning. Hon förblir rektor men ska framöver basa för Blekinge Naturbruksgymnasium i Bräkne-Hoby.

Därmed byter hon flygbuller mot betydligt hovsammare (!) hästgnägg.

Tittade och lyssnade på senaste fullmäktige. Sune Håkansson, Ronnebypartiet, hade studerat de kommunala bolagen och hade en del påpekanden.

Bl a fick vi skattebetalare veta att det fortfarande finns fallskärmar kvar som i utfällt läge kan ge brukaren av densamma en del kulor. I senaste fallet (hoppas att det var det sista) var det avgående vd:n i Ronnebyhus, Sven-Olof Klasson som hade blivit belönad med en milöjon kronor enbart för att han slutade.

Jag kommer ihåg Klasson speciellet för hans envisa kamp för att tillskansa sig en bättre lön. Hans kamp varade i fyra år innan han våren 2014 fann för gott att ge upp. Så här sa han till massmedia när han bestämt sig för att sluta:

– I mitt kontrakt finns en klausul att vd:n ska ha löneutveckling enligt samma grunder som övriga tjänstemän på företaget. Men det har styrelsen inte lyssnat på, hävdar Sven-Olof Klasson.
– Jag tröttnade efter fyra år och har nått vägens ände.

Nu blev det då ändå till slut lite plåster på såren.

 Sune Håkansson kommenterade också Miljöteknik och dess hantering av IT-bredband som innebär en förlust på nära fyra miljoner kronor.

– Något förslag till en långsiktig lösning har inte visats. När kommer den, frågade han utan att få svar.

– Att höja avgiften med 45 procent är väl knappast möjligt, svarade han delvis själv.

Han hade nåtts av intressanta siffror från Tving som visar att man kan få ROT-avdrag vid nyinstalleringar. Därför kan man där erbjuda fiberanslutning för mindre än 9000 kronor. Hur är det här? Kanske har Miljöteknik något att lära.

Erik Ohlsson, v,  var påläst och visste att ROT-avdrag godkänns för sådant arbete.

Så vem vet, det kanske blir fart nu även på Ronnebys bredband?!

Alla myndigheter har svikit Kallinge

När myndigheter och kommunen bjuder in allmänheten för att informera finns det mycket övrigt att önska. Jag vill påstå att torsdagens träff i Kallingeskolan om PFAS rörde upp och resulterade i fler frågor än vad som gavs av lugnande svar.

Att inleda ett möte med att visa bilder på rör i olika storlek och ”hemliga” pumphus är ingen bra start när t ex föräldrar har kommit för att få sin ångest dämpad och få relevanta svar på frågor om giftets farlighet.

Ju längre mötet pågick desto mer krystad och pinsam blev dialogen mellan s k experter som talade över huvudet på församlad allmänhet. När ”kemisten från Länsstyrelsen” angriper allmänhetens anlitade advokat med frågan – ” Jag är kemist. Är du?” – då blir plötsligt detta möte med osmakligt maktspråk till en bakgårdsuppgörelse utan substans, vilket också en åskådare påtalade.

Mest anmärkningsvärt är att ”kemisten från Länsstyrelsen” som är satt att vara allmänhetens garant i sitt uppdrag som kontrollmyndighet plötsligt blir dess motståndare, ja, då har allmänhetens förtroende hamnat på noll.

Samma var förhållandet med Folke Borg som representerade försvaret och som mer hotade än lugnade de närvarande. Trots att han i dag vet vad giftet i brandskummet har åstadkommit i Kallinge och flera andra flygorter i landet sa han så här:

– Gäller det att rädda en pilots liv tänker vi använda skummet igen!

Vad han egentligen sa i den meningen var att – ett människoliv går före miljön och många andra människors hälsa. Likaså blåste han upp sig till nästan andnöd när han fick frågor om försvarets ansvar.

– Det här med PFAS är något vi har ärvt sedan 30 år tillbaka och ännu har vi inget konkret att ta ställning till.

Vad han menade var att det ännu inte har kunnat bevisas att människor har avlidit till följd av detta gift.

Detta påstående till trots erkände representanten från myndigheten Generalläkaren att hon personligen slagit larm 2011 men utan resultat.

Eftersom Generalläkaren lyder direkt under regeringen och har till uppgift att kontrollera att Försvarsmakten följer lagar och föreskrifter, måste hela den nu riksbekanta giftskandalen i Kallinge fördömas ur flera synvinklar.

I detta fall har inte bara regeringen och Naturvårdsverket utan också lokala kontrollmyndigheter som Länsstyrelsen och Kommunen grovt svikit sitt uppdrag.  Det räcker inte med att ta upprepade blodprov och på detta sätt försöka lugna människor när man i nästa andetag tvingas påstå att man i ett längre perspektiv inte vet vad giftet kan ha för påverkan när det gäller cancerrisk o. d.

Jag och säkert många med mig hade i torsdags säkert velat höra att myndigheterna stod på deras sida och att åtgärder nu har satts in. Sådana svar uteblev.

Var fanns kommunens ledande politiker? Jag hade velat höra dem säga något i stil med: ”vi har ett problem som av Miljöteknik betecknas som katastrofläge, nu tänker vi agera för våra medborgare på följande sätt…

I brist på åtgärder blev det bilder på vattenfyllda rör och pumpstationer och intetsägande fraser från kommundirektör som bl a tackade för ett givande möte. För vem?  Jag och säkert också nybildade kampföreningen PFAS vill säkert snabbt veta hur kommunens åtgärdsprogram ser ut. Hur kommer kommunens invånare i Kallinge och delvis Ronneby centrum att hjälpas!

Bredåkradeltat – en miljöskandal

Bredåkradeltat är av Statens Naturvårdsverk klassat som riksintresse. Deltat är Sydsveriges enda större isälvsdelta i Baltiska issjön. Det sträcker sig från Bredåkra till norra delen av Kallinge och är ca 10 km långt i nord/sydlig riktning och 3-4 km brett i öst/västlig riktning.

I den norra delen av deltat, i Brantafors, finns ett vattenverk som tillhör det kommunala bolaget Miljöteknik. Här har man med hjälp av fyra brunnar försett Kallinge med dricksvatten och på senare tid även Ronneby centralort.

Dessa vattentäkter måste nu skyndsamt överges på grund av att giftiga kemikalier har upptäckts i brunnarna. Det handlar om ämnet PFAS som enligt experter tillhör kemikaliernas värstingar därför att det bryts ner extremt långsamt i miljön. Men det finns andra nu ”glömda” utsläpp som också har bidragit till förgiftningen.

I riksmedia har professorer klassat detta som en – ”Miljöskandal av historiska mått”.

Enligt ledande lokalpolitiker är det besvärande att Blekinge Flygflottilj, som är placerad mitt i Bredåkradeltat, pekas ut som skyldig till förgiftningen av dricksvattnet.

Men det är ingalunda första gången som detta unika isälvsdelta förgiftas. Redan på tidigt 80-tal (1983) drabbades dårvarande trädgårdsmästeriet i Bredåkra. Då slogs deras brunnsvatten ut av kamikalier. Den gången ville ansvariga inom Ronneby kommun peka ut Blekinge Flygklubb som ansvariga. Klubben hade en hangar strax intill trädgårdsmästeriet men tillbakavisade anklagelserna.

Kommunen gjorde allt för att tysta ner händelsen och det gjorde man genom att ge trädgårsmästeriet gratis kommunalt vatten i utbyte mot den stängda egna brunnen.

Det kommunen då inte ville diskutera var det som hade inträffat den 12 juni 1965. Den dagen träffade ett blixtnedslag mitt i prick i en stor drivmedelscistern och med en explosion som följd. Vid detta tillfälle rann 300 000 liter flygbränsle MC- 77 rakt ut i Bredåkradeltat. Med största sannolikhet var detta drivmedel största anledningen till att brunnen i Bredåkra slogs ut.

DSC03796

I boken ”Från B 3 till jaktviggen” och utgiven 1994 beskriver författaren denna händelse som – ”den stora smällen”. Av texten framgår att flottiljchefen tvingades till ett flera dagar långt flygstopp till följd av smällen.

Bredåkradeltat har genom åren drabbats av oerhörda mängder kemikalier av skiftande slag. Betänk hur stora mängder UREA (ett slags urin med myckedt hög kvävehalt) som genom åren har spridits på start- och landningsbanor för att isbekämpa. Mätningar har visat att under en enda vintersäsong användes 30 ton (!) UREA vid F 17. Då har jag inte redovisat de utsläpp av UREA som använts för att avvisa den civila flygtrafiken.

Därför var det knappast någon sensation, men väl en chock för allmänheten, när det under fjolåret avslöjades höga halter av ämnet PFAS (se ovan) i kommunens vattenbrunnar i Brantafors, strax nordost om flygflottiljen. Ämnet som upptäcktes ingår som en beståndsdel i det skum som används då man släcker bränder.

Släck F 17

Vid F 17 har detta skum använts flitigt genom åren och med start redan på 60-talet. I boken ”Från B 3 till jaktviggen” beskrivs denna verksamhet tämligen utförligt. Flygflottiljens övningsverksamhet med att släcka flygplansbränder var inte bara av lokal karaktär utan här genomfördes också ett stort antal övningar av regional- och rikskaraktär.  Med andra ord var utsläppen till Bredåkradeltat av betydande omfattning.

Men det var först under fjolåret som man upptäckte och uppmätte höga halter av giftet i kommunens drickvatten.  Något hade plötsligt inträffat, men vad? En anledning var bl a att man upptäckt samma gifter i dricksvatten på andra platser i landet, inte minst då vid andra flygplatsorter.

I vårt fall i Kallinge skedde samtidigt en annan viktig förändring som man menar starkt kan ha bidragit till att giftet i grundvattnet visat sig just nu.

Sänksjön, som ligger inom Bredåkradeltat, har genom åren varit en viktig regulator för grundvattnet. Pappersbruket i Djupafors har genom åren tagit ut betydande mängder vatten ur Sänksjön.  Detta upphörde när pappersbruket lades ner och verksamheten upphörde vilket resulterade i att nivån på grundvattnet i området snabbt steg och brunnarna i Brantafors slogs ut.

Nu letar kommunala bolaget Miljöteknik nya vattentäkter norr om flygfältet, strax söder om Karlsnäsgården. Ledningar ska sedan dras flera kilometer till vattenverket i Brantafors. Detta medför betydande kostnader. Kommer staten att stå för dessa fördyrningar eller ska befolkningen drabbas dubbelt (förutom förgiftat dricksvatten)genom att även betala höjda vattenavgifter?

Rune Johansson, tidigare bosatt i Hasselstad, och starkt engagerad i miljöfrågorna vid F 17 gjorde en anmälan 2007 när det s k Ronnebypaketet redovisades. Han pekade i sin anmälan på vad som behöver åtgärdas i området när bl a byggandet av en ny hangar till helikoptrar ska genomföras.

– Marken i området är starkt förgiftad och experter är eniga om att det som har skett inom Bredåkradeltat är en miljöskandal av historiska mått. Marken måste således fraktas bort och saneras, ett gigantiskt arbete som jag ser som nästan olösligt, säger Rune Johansson som väntar på tillsynsmyndighetens (länsstyrelsen) besked.

Även regeringen har nu genom miljöminister Åsa Romson engagerat sig i miljöfrågan som berör Bredåkradeltat och dess miljöskandal. Bl a har framstående professorer flera gånger krävt att regeringen måste agera. Från regeringshåll är det fortfarande tyst, mycket tyst.

Det är trots allt Länsstyrelsen i Blekinge som är tillsynsmyndighet i det aktuella fallet med utbyggnaden av F 17. Frågan är hur man ska förhålla sig till den mark som nu ska tas i anspråk för utbyggnad och inte minst – vem ska stå för kostnaderna?

Ronneby tvingas höja vattenavgiften?

Kommunala energibolaget i Ronneby, Miljöteknik, är på jakt efter färskt vatten.  Ett markområde norr om F 17 och strax söder om Karlsnäsgården är mest intressant i dag. Det handlar om samma markområde som man tidigare pekat ut som lämplig plats för en motorcrossbana. Nu pekar allt på att detta projekt inte längre är aktuellt i detta område.

Att hitta färskt vatten hastar och det handlar om betydande summor som Miljöteknik vill undvika för framtiden. Ändå är det mycket som talar för att det blir konsumenterna som får betala med höjda vattenavgifter.

vattenkran

Bakgrunden är det larm som kom i december i fjol att man funnit höga halter av den förbjudna kemikalien PFAS i dricksvattnet som hämtas från brunnar i Brantafors. Vattenverket i detta område hämtar vatten ur fyra brunnar vilka samtliga stängdes för en period. Två av brunnarna har sedan en tid tillbaka börjat användas igen men är nu utrustade med kostsamma kolfilter. Det är denna avgift på ca 40 000 kronor per månad Miljöteknik nu vill undvika när man letar efter färskt dricksvatten norr om F 17.

Den hälsofarliga kemikalien PFAS (Poly- och Perfluorinerade alkylsubstanser) har förekommit i bl a det brandsläckskum som har använts vid F 17 i Kallinge.  Det är främst abonnenter i Kallinge, Bredåkra, Hasselstad, Djupadal och delar av Norra Hulta som har druckit av det förgiftade dricksvattnet. Omfattande prover har också tagits på barn i Kallinge som uppvisat förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror i blodet jämfört med barn i Ronneby.

Enligt experter vid Arbets- och miljömedicin orsakar ämnena inte några akuta förgiftningstillstånd. Det finns heller ingen anledning att misstänka att barnen i framtiden ska få sjukdomar orsakade av syrorna, säger samma myndighet.

Miljöteknik använder i dag endast två av fyra brunnar vid vattenverket i Brantafors. Dessa två är utrustade med kostsamma kolfilter.

När man nu letar vatten norr om F 17 är det för att återfå samma kapacitet som före vattenverkets stängning men också för att slippa höga reningskostnader. Men borrning efter nya brunnar kostar också en betydande slant så räkna med höjda vattenavgifter i Ronneby. Vattenavgifter som jag anser borde belasta staten med tanke på hur viktig flygflottiljen F 17 i Kallinge är och vars verksamhet anses bära skulden till utsläppen som inneburit att ett tämligen nybyggt vattenverk tvingas gå med endast halv kapacitet.