Kategoriarkiv: fria ordet

Skadligt att Ronneby saknar opposition

Publicerat av

För att en kommun ska må bra och bli framgångsrik på bred front är en stark opposition ett måste. Efter valet i fjol är en sådan motkraft totalt frånvarande i Ronneby. Kvarvarande alliansen med en stödjande svans av Sverigedemokrater kan nu raljera hur man vill, och det är också vad man gör.

Jag tar ett dagsaktuellt ärende som exempel. Det gäller den mycket omdiskuterade frågan om äldreboendet Ålycke i Johannishus ska byggas om eller inte.

En nästan helt enig Äldrenämnd beslutade tidigt i fjol att Ålycke skulle byggas om. Endast en ledamot i nämnden var starkt emot, nämligen Sune Håkansson, Ronnebypartiet. När ärendet behandlades i fullmäktige i mars ansågs det vara en skandal att ordföranden i Äldrenämnden var ensam om att gå emot det enhälliga beslutet.

Sune Håkansson hade hela fullmäktige emot sig i sin uppfattning. Inte minst kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, dundrade och läxade upp Håkansson när han ansåg att beslut tagna i fullmäktige naturligtvis ska genomföras. Dessutom ansåg han att ärendet hade förhalats av Äldrenämnden och riktade därmed kritik direkt mot Sune Håkansson.

Håkansson har hela tiden hävdat att en ombyggnad av äldreboendet Ålycke i Johannishus skulle vara helt onödigt. Han har hänvisat till kommunens införande av LOV (Lagen om valfrihet) som bl a innebär att företaget Attendo får bygga nya bostäder för äldre på Kilenområdet intill järnvägsstationen i Ronneby centrum. Därmed skulle äldreboendet i Johannishus inte behövas.

För samma ställningstagande blev Sune Håkansson hotad av en ledamot som slog vakt om äldreboendet i Johannishus och att det alternativet måste finnas för äldre som rotat sig på denna ort.

I dag är det en högre kostnad och samma skäl som Håkansson framfört, nämligen tillkomsten av nya bostäder i Ronneby centrum som motiverar att förpassa ombyggnaden av Ålycke i Johannishus till papperskorgen.

Nu i dag är det just Roger Fredriksson jämte en centerpartist, en liberal och två Sverigedemokrater som gör helt om och stoppar hela ärendet i papperskorgen.

-Vi har inte råd, är förklaringen som ges enligt BLT efter att kommunstyrelsens arbetsutskott tagit det synnerligen överraskande beslutet. Summan för ombyggnad var tidigare satt till 35 miljoner kronor och nu var prislappen plötsligt 50 miljoner kronor.

Den röd/gröna oppositionen ville på sammanträdet med KSAU inte fatta något beslut. Magnus Pettersson, s, och andre vice ordförande säger i dagens BLT:

”Jag är lite besviken att man bara kommer till arbetsutskottet och lägger detta på bordet. Har man en överenskommelse så har man.”

Jag kan respektera Magnus Petterssons beslut att avstå beslut eftersom det presenterades i form av en slags politisk kupp. Var det inte sagt att oppositionen skulle få bättre underlag och information om ärenden under den nuvarande mandatperioden?

I samma läge måste rimligen även de två närvarande Sverigedemokraterna ha varit. Eller hade dessa servats med närmare information av alliansen inför sammanträdet? Det är detta aningslösa svansande för alliansen som jag finner allvarligt för Ronnebys framtid. På sammanträdet får man veta att summan för ombyggnad har blivit 15 miljoner dyrare och det köper sd rakt upp och ner. Inte heller har ärendet en chans att överleva i kommunstyrelsen. Där har alliansen plus sd 11 mandat mot röd/grönas 6. Hade sd däremot röstat nej i avvaktan på betänketid och analys hade ärendet fått en helt annan inriktning.

Alliansen dikterar och gör som man vill så länge Sverigedemokraterna med sina mandat agerar dörrmatta i merparten av frågor. Dubbelt svikna är nu äldre boende i Johannishus som måste finna sig i att det är Ronneby centrum som gäller och inget annat. Sd har många väljare i Johannishus men det hade ingen betydelse i detta fall.

Kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson kommenterar:

Nu är det faktiskt så att samtliga partier som har representation i Äldrenämnden, har haft informationen sedan decembersammanträdet. Undertecknad aktualiserade dessutom frågan vid kommunstyrelsens sammanträde den 8 januari.

Att hävda att man inte visste håller inte. Det vi säger nu är att planen är att bygga nytt vård- och omsorgsboende och ställa om Ålycke till ett trygghetsboende. Detta skulle innebära att vi kan skapa flyttkedjor i Johannishus vilket kan generera bättre förutsättningar för både affär och övrig samhällsservice.

Bengt Mauritzson: Hur ser den planen ut tidsmässigt?

Roger Fredriksson: Jag kan inte ange en exakt tidplan. Vi behöver ta beslut om placering och få fram en detaljplan. Men jag var personligen, igår, ute och tittade översiktligt i Johannishus efter lämplig lokalisering.

Kaffe-kaffetåren, den är bra…

Publicerat av

Jag har aldrig upplevt något liknande och hoppas slippa det för alltid. ”Matchen” har pågått i hela 129 dagar med ideliga förlängningar. Hade det handlat om idrott hade publiken tröttnat för länge sedan men nu har det handlat om Sveriges framtid och då är det politik, det omöjligas konst.

Vi som är intresserade av politiska frågor har naturligtvis inte kunnat slappna av. Är vi dessutom seniorer och extra intresserade av framtiden, ja, då har de 129 dagarna varit en olidlig väntan på en lösning. TV-referaten har pågått i oräkneliga timmar och ingen valrörelse mig veterligen har givit partiledare ett sådant publicistiskt genomslag med promenader till och från talmannen som hösten och en stor del av vintern.

Vi har sett dom komma och gå och i vissa stunder kunnat höra deras taktiska förklaringar till hur det hela bäst skulle kunna lösas. Mest har det naturligtvis handlat om vem som skulle få bli ny statsminister. Nu när de långa promenaderna och presskonferenserna är slut ser det ändå ut att det stannar vid det gamla, att det blir den tidigare avsatte statsministern som kommer igen men nu med en något annorlunda laguppställning med två borgerliga partier som stöd.

På tal om otaliga besök hos talmannen är det ett problem för sig. Ständiga filminslag och bilder på kaffekanna och kakor har fått många av oss lättpåverkade att hamna i något som måste påminna om ett slags fikaberoende. När man sett talmannen lyfta kaffekannan för att hälla upp har det liksom ryckt i högerarmen och man räckt ut den för att lyfta sin egen kopp. Positivt är att ett samlat berg av pepparkakor nu har haft en strykande åtgång. Men beroendet sitter kvar och kommer att bli svårt att skaka av sig. Tala om politisk påverkan.

För att inte tala om den prekära situation som talmannens kansli nu har hamnat i. Kaffekontot har med råge överskridits för flera år framåt och nu vill det till att budgetarbetet får fart och inser vilka ekonomiska behov som nu har skapats inom talmannens kansli. Reserven är uppäten för långa tider framöver.

Talmannen såg lättad ut i dag när arbetsbördan nu kan lätta något. En brasklapp är dock Jonas Sjöstedts utspel i dag där han hotade med att kunna avsätta Löfven om han på någon enda punkt går emot vänsterpartiet.

”Det finns en överenskommelse mellan oss i vänstern och socialdemokraterna nertecknat på ett papper som ni aldrig kommer att få se”, dundrade Sjöstedt belåtet på sin presskonferens. Löfven svarade aldrig på massmedias frågor om ett sådant papper finns.

Vem som har rätt eller fel får framtiden utvisa. Var det endast ett hugskott från Sjöstedt var det ett synnerligen dåligt ögonblick för ett skämt av det slaget. Mest behövde Sjöstedt blåsa upp sig för att tona ner kritiken från egna led.

Det som har hänt i Sverige efter fjolårets jämna valutgång har aldrig tidigare hänt och därför har den skapat sådan dramatik. Endast en snabb och ny misstroendeomröstning av Löfven kan överträffa det vi nu under 129 dagar har upplevt.

Under samma tid, men under betydligt längre tid än det svenska debaclet, har en högdramatisk debatt pågått i England om ett eventuellt utträde ur EU. Men hos oss har den debatten nästan varit väntad. Vi vet ju hur engelsmännen är!

Hur som helst, fikat i Sverige har efter detta fått en helt annan betydelse. Vi kommer att tala om fikavalet i generationer framöver.

 Kaffe–kaffetåren, den är bra,   kaffe–kaffetåren varje dag…

Maxi i Ronneby startar e-handel

Publicerat av

E-handel med livsmedel får allt fler aktörer. I Ronneby är nu Maxi Ica stormarknad nära en start av denna tjänst. Sedan en tid tillbaka är man i färd med att färdigställa ett utrymme som ska fungera som hämtningsplats för varor beställda via nätet.

Ägaren, Mats Gunnarsson, berättar att starten för näthandel ska ske senast i februari men att det också kan bli under innevarande månad.

I Blekinge har redan fyra ICA-butiker genomfört en sådan satsning. Det gäller två butiker i Karlskrona, en i Jämjö och en i Karlshamn. I samtliga fall erbjuds såväl hemkörning som hämtning från utlämningsplats i butiken.

Såväl kund som handlare ser fördelar med onlinehandel. Kunden kan i lugn och ro framför hemmadatorn göra sina beställningar och därefter på bestämda tider hämta ut beställda varor. Förutom att färdigställa utlämningsplats är man nu också i färd med att datorisera sitt varusortiment.

Vid ett föredrag i Odd Fellow-logen Haqvin Spegel berättade Mats Gunnarsson också om andra satsningar med utbyggd service inom bl a det apotek som hyr lokal i Maxi Ica stormarknad i Ronneby.

För närvarande har han inga planer på att flytta butiken från nuvarande plats intill stadshuset. Han fick frågan om nya handelsområdet, som är på väg att planeras vid östra infarten vid E 22, skulle vara av intresse för hans del? Frågan besvarades med ett snabbt och bestämt NEJ!

SPF Seniorerna kräver äldreminister

Publicerat av

”Vi seniorer blir allt fler och vi både vill och kan bidra till samhället med all den erfarenhet som vi bär med oss från ett långt liv. Men då krävs att samhället tar vår kompetens, livssituation och utmaningar på allvar”, skriver Eva Eriksson, förbundsordförande i SPF Seniorerna i ett debattinlägg på SVT Nyheter. Hon fortsätter:

”I våra grannländer har man insett behovet av en renodlad äldreminister. Det har vi inte i Sverige – men det är på tiden att nästa regering tillsätter en sådan.

Idag är två miljoner svenskar, en femtedel av befolkningen, över 65 år. Om tio år väntas åldersgruppen ha ökat med ytterligare 300 000 personer. En stor grupp med omfattande och komplexa utmaningar och möjligheter.”

I nuläget har vi endast en övergångsregering i väntan på hur nästa regering kan komma att se ut. Nuvarande regering har sträckt sig så långt att man tillsatt en utredning som ska se över nuvarande socialtjänstlag som omfattar ca 2 miljoner pensionärer.

Regeringen vill utreda om det inte i själva verket behövs en egen ”äldrelag” för att tillvara de äldres rättigheter.

”Vi vill att utredningen finner en form som ger bästa möjliga förutsättningar för äldre att kunna få leva och bo självständigt under trygga förhållanden,” har äldreminister Lena Hallengren (S) sagt i ett antal intervjuer.

”Äldre bör ha rätt att få en sammanhållen och effektiv vård och omsorg och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.”

Men nu går SPF Seniorerna ett steg längre i sina framtida krav. På länken nedan kan du tal av Eva Erikssons hela debattinlägg.

https://www.svt.se/opinion/spf-seniorerna-nasta-regering-maste-ha-en-renodlad-aldreminister

Gubbhylla-Ronnebys politiska satsning

Publicerat av

Det finns all anledning att önska varandra god fortsättning på det nya året, 2019. Det förra fick ett avslut som gav onda aningar inför vad som komma skall. Vi som utgör den breda massan helt utan ansvar för hur landet leds har fått oss en rejäl tankeställare.

Inte minst har vi fått erfara att traditioner som att fira jul och nyår är viktigare än att ta ansvar för hur landet ska ledas. Sverige var tidigare ett land som många på detta jordklot hade anledning att beundra. Vi var klart ledande inom många områden och nu kan vi inte ens formulera ett politiskt ledarskap som kan samla merparten av landets befolkning.

Vi har hamnat i ett moment 22 som innebär att politiska partier nu har så lika program att det för väljarna blir omöjligt att rösta. Nu handlar det inte längre om att politiskt staka ut en framtid för landet utan mer om vem som ska få ikläda sig rollen som statsminister. Nu handlar det mer om vem som ska göra mest avkall på sitt program som ändå är så likt övriga att det endast skiljer ett mandat mellan blocken.

Med tanke på hur tiden från valdagen har hanterats måste jag påstå att ingen av de inblandade partiledarna är någon ledargestalt att se upp till.  De valde långbänk och viljelöst förhandlande med sitt ego som främsta mål och vi vet hur det kommer att sluta, nämligen med ett extraval som inte kommer att förändra bilden nämnvärt. Partierna är benhårt låsta vid sina program och ingen vill heller tappa ansiktet och därför har ännu ingen radikal förändring skett på den punkten. Man väljer hellre ett kostsamt extraval vilket kommer att ställa oss väljare inför fullbordat faktum – all politisk makt utgår från folket och vi har alltså det yttersta ansvaret för hur landet ska ledas. Men det kan väl ändå inte krävas att vi också ska skriva partiprogrammen. Eller…

Även på det lokala planet, och då menar jag Ronneby kommun, hade året en avslutning som jag personligen ännu inte hämtat mig ifrån. Chocken har visat sig sitta djupt efter politikernas oförskämda sätt att inför ett svångremssparande inom samtliga förvaltningar ändå tänka mest på sin egen inkomst.

När en liten kommun med ca 29 000 invånare plötsligt vill jämföra sina arbetsinsatser och ansvar med riksdagens, ja, då har det slagit slint någon stans. Och partierna kunde med skiftande förklaringar rösta eller helt avstå och ändå gynna sin egen börs.

Jag har tidigare haft vänner i flera olika partier i Ronneby, vänner som jag dessutom haft respekt för, men dessa har jag snabbt måst ompröva. Politikerföraktet har just nu en högtidsstund i denna kommun.

En annan betydligt mer känd gubbhylla.

Dessutom har politikerna i Ronneby gått på tvärs mot vad samhället i övrigt siktar på, nämligen att utjämna könsfördelningen på olika nivåer i samhället. I Ronneby har man bildat en ny gubbhylla. I kommunstyrelsens arbetsutskott (AU) har man sopat rent från kvinnor. Nu är det gubbar för hela slanten. Åtta gubbar i skiftande åldrar utgör nu kommunens högsta politiska ledning. I kommunstyrelsen är det inte mycket bättre, 4 kvinnor av 17 ordinarie ledamöter. Bottenrekord!!

Mest allvarligt är att ingen tycks bry sig om vad som händer i Ronneby kommun. Jag tänker på såväl det saftiga lönepåslaget som att bojkotta kvinnor. På detta har knappast någon reagerat. En ledarskribent på BLT utgör undantaget plus en liten anonym insändare på undanskymd plats är det enda som har inträffat efter dessa två kupper. Bedrövligt. Politikerna i Ronneby är verkligen i behov av en uppläxning och bör hållas hårt i öronen. Ett snabbt uppvaknande är att önska väljarkåren i Ronneby.

God fortsättning!

Ännu ett hus mindre i Bredåkra

Publicerat av

Snart är det bara kyrkan, kyrkogården och Bredåkra gård kvar av det som en gång utgjorde Bredåkra samhälle. Ja, stationshuset med intilliggande hyreshus för dåtida stationspersonal står kvar men får sedan lång tid tillbaka inte användas som bostäder på grund av flygbuller.

Nu i dagarna har den gamla smedjan med tillhörande bostadshus också rivits liksom 13 tidigare fastigheter efter inlösen och rivning på grund av just flygbuller. Smedjan och torpet tillhörde Bredåkra gård på 1800-talet och till långt in på 1900-talet.

Smedjan har också flyttats en gång och låg tidigare strax söder om kyrkobyggnaden. Enligt Arne Enarssons sammanställning om Bredåkra gård från tidigt 1600-tal framgår att smeden på 1800-talet hette Petter Nilsson.

”Petter dog 1890 och när en ny ägare skulle tillträda bestämde baron Wrede på Bredåkra gård att denne också måste vara smed. Smedjan flyttades senare några hundra meter norrut och fanns kvar in i vår tid”, skriver Arne Enarsson.

När jag växte upp i Bredåkra på 1940- och 1950-talet var smedjan fortfarande i drift. En spännande plats att titta in i.

Torpet med den gamla smedjan ägdes senast av Lars-Erik Eriksson. Fastigheten hade beteckningen Bredåkra 15:8 och när Bredåkra station var i drift var postadressen Box 18, Bredåkra.

Smeden under min uppväxt hette Sven Svensson, född 1894, och hans hustru, Ellen Johansson. Deras barn: Bertil född 1931, Vanja född 1932 och Lennart född 1934.

Fastigheten har gränsat till F 17 och på platsen uppmättes den näst högsta ljudnivån av alla vid tidigare fastigheter i Bredåkra. Man uppmätte 104,09 dB mot Bredåkra gårds 104,91 dB.

Många av er har passerat torpet med smedjan på väg till kyrkan, kyrkogården eller Hasselstad som ligger strax norr om. Även det samhället har drabbats av ljudbuller och många fastigheter har även där rivits eller isolerats mot flygbuller.

Jag har medvetet valt att endast visa hur torpet och smedjan, som skymtar till höger, tog sig ut. Rivningen är inget att minnas.Rakt fram mellan hus och smedja kan man ana kyrkogården.

Nära katastrof över F 17 med Team 60

Publicerat av

Just nu njuter jag av att ta del av årets ”STORBOK” från Svensk Flyghistorisk Förening. I år är det Flygvapnets uppvisningsgrupp ”Team 60” som beskrivs på alla tänkbara sätt. Den har överlevt alla besparingar och gruppen kan se tillbaka på en mångfald prisade uppvisningar decennium efter decennium.

Under rubriken ”Incidenter och tillbud” beskrivs bla en sammanstötning vid träning över F 17 i Kallinge torsdagen den 9 juni 1994. Jag var på plats ute på fältet tillsammans med ett antal andra journalister och minns mycket väl händelsen som slutade väl men som kunde ha slutat med en katastrof. Eller som en av piloterna, Agne Persson, uttrycker det i boken:

”Det skulle ha kunnat gå åt skogen, men det är mycket som kan göra det”.

Det var torsdag eftermiddag och Team 60 hade kommit till Kallinge för träning och pressvisning inför Flygvapnets huvudflygdag på söndagen. F 17 skulle fira uppnådda 50 år.

Vi noterade att två av planen kom lite väl nära varandra vid en spektakulär rörelse (sandwichroll) där ett plan flyger upp och ner och ett annat rakt under flyger rättvänt. Vi hörde via kommunikationsradion att något gick fel och att man avbröt övningen. Vi hörde att man skulle gå upp på höjd för att studera hur allvarlig skadan kunde vara.

Väl uppe på höjd beskriver piloten Agne Persson läget:

”Höjdrodret kändes inte som det brukade. Det svarade inte som vanligt. Fyran i gruppen kom upp och granskade mitt flygplan, men han kunde inte se att något var skadat. Flygledaren ville att jag skulle landa norrut, men jag svarade att jag ville landa söderut för att därmed flyga in över skogsterräng – om jag skulle behöva lämna kärran… Efter landning taxade vi in och teknikerna tittade på flygplanet. De konstaterade att staget till det ena av de båda höjdrodren hade gått av. Det var således bara det ena höjdrodret som hade fungerat efter sammanstötningen.”

P-O Olsson, beskriver sammanstötningen så här:

”Då vi kommit förbi första vertikalen i rollen känner jag ett tryck i min kärra och spak. Samtidigt hör jag att det knirkar och gnisslar – det låter som då man öppnar en stor 5 kg kaffeburk med konservöppnare och trycker igenom det uppskurna locket. Min nos får en negativ rörelse mot toppen av sandwichrollen med uppenbar risk att jag skulle få stora problem vid utgången med hög negativ belastning.

Då jag känner trycket i spaken är det lätt att ta beslutet om att avbryta programmet. Gruppchefen uppfattar mitt beslut. Jag begär assistans för följning och besiktning av våra stabilisatorer. Agne går norr ut under moln. Själv stiger jag över fältet upp genom moln och grupptvåan ansluter och besiktar. Jag får av honom beskedet att främre delen av ”cigarren” (Främre fenkåpan) är borta. Provar landnings landningsegenskaperna på höjd över 1 000 meter. Gör mig landningsklar. Klaff ut. Genomför lätta roll- och girkontroller. Ställ ut. Landningsklaff. Fartreduktion till 300 km/h. Under landningsplanén fortsätter jag med lätta roll- och girkontroller. Får klart landa och taxa till norra Framom.

När jag sitter och skriver första delen i loggboken, efter att jag lossat fastbindningen, kommer Agne förbi och ger mig en klapp på axeln.”

Det är i det läge som har uppstått inte tänkbart att försöka göra en intervju med de två inblandade piloterna även om de tillhör flygvapnets mest rutinerade. Jag får med egna ord i direktsändning en halv timme senare beskriva vad som skett.

Jag får senare veta att ”cigarren” en del av främre fenkåpan hamnat på gräsmattan till en fastighet i Bredåkra vars ägare då var den person som flitigast brukade klaga på flygbuller.

Sandwichrollen beskrivs i boken av P-O Olsson på följande sätt:

”Den äger rum i fartområdet: 520 – 380 – 500 km/h, höjdintervallet: 200 – 600 m (100-500 m) och med följande vädergränser: sikt > 5 km, molnbas >500 m.

Inget nytt med formationsflygningar

Publicerat av

Den s k julgransflygningen uppskattas av många men möts också av viss kritik. De som vänder sig mot just de här flygningarna anger miljö och ekonomi som skäl.

Julgransflygning är en tämligen ny idé men formationsflygningar av olika slag genomfördes även förr från F 17:s sida.

Bilden ovan togs den 2 april 1973. Den dagen blev F 17 jaktflottilj genom att en första division J 35F anlände till blekingeflottiljen. Flygplanen kom från F 3 Malmen och F 18 Tullinge som skulle läggas ned. Efter en tid anlände fler Drakenplan från samma flottiljer.

Drakendivisionen möttes av A 32 Lansen som funnits på flottiljen sedan 1956. Mötet skedde vid Blekingegränsen som en välkomstgest och formationen visades upp genom att man flög över länet.  A 32 Lansen var då på väg att fasas ut från F 17.