Det säger världens första äldreminister, Åse Michaelsen som för ett år sedan fick detta unika men välbehövliga uppdrag. Hon säger vidare:
”Många äldre vill verka mera i samhället men det kräver en attitydförändring. Vi måste samla våra krafter och arbeta tillsammans för att skapa ett äldrevänligt samhälle.
Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?
Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?
Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker
som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu
allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.
Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av
drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen
ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.
När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.
Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i
hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets
vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten
som kommunstyrelsens ordförande.
Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.
Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag
kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:
”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.
Ett intressant svar, inte minst därför att när
hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år. Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst
blåögd.
För mig har det varit en självklarhet att hon
verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna
har velat stå upp för.
Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den
nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin
har gjort sig känd för.
När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.
Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot
är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid
skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den
girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota.
Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en
rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och
betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall
kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.
Politiker har då och då berättat att de har känt sig hotade. Ett lokalt exempel på detta var när kommunstyrelsens ordförande i Ronneby, Roger Fredriksson, m, kände sig så hotad att han dagligen tittade under bilen innan han påbörjade färden. Hans rädsla blev 2016 en riksnyhet i en av landets största dagstidningar, Svenska Dagbladet.
Nu senast är hotelser polisanmälda i Sölvesborgs kommun. Men
nu gäller det att hot har utdelats mellan två politiker! Centerpolitikern Ali
Kader anklagas för att ha mordhotat en politisk motståndare. Vem hen är har
inte avslöjats. Vi kan bara gissa. Hotet har polisanmälts och detta har nu i
sin tur resulterat i att Sölvesborgs kommun ska anlita vakter som är närvarande
när sammanträden äger rum med fullmäktige!
Om vakterna ska vara på plats inomhus eller utanför
sammanträdeslokalen är lite oklart. Det anmärkningsvärda är när fullmäktiges
ordförande, Arne Bogren, m, säger att det framförallt är området utanför
fullmäktigelokalen som ska bevakas.
Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det är i mörkret
på parkeringsplatsen utanför lokalen som politiker känner sig otrygga. Vad
brukar inträffa där? Detta påminner onekligen om dåtida uppgörelser på mörka
parkeringsplatser ute på landsbygden när en tjej blev uppvaktad av fel dansör.
Jag vill knappast tro att nu aktiva politiker har hemfallit åt så primitiva
handlingar.
Hur som helst, hotet i Sölvesborg är polisanmält och kommer
kanske att utredas om nu polisen har nog med resurser.
Vi vet dock att en inhyrd ordningsvakt fanns på plats när fullmäktige sammanträdde i Sölvesborg i måndags kväll. Naturligtvis hade han inget att uträtta där. Det såg bara olustigt ut. Vad blir nästa steg? Jag utgår ifrån att det handlar om en överreaktion. Men som det heter – ingen rök utan eld. Svårt att utreda dessutom om endast två personer har varit inblandade.
Så långt som till polisanmälan gick inte det hot som i fjol
våras riktades mot Sune Håkansson, Ronnebypartiet. Håkansson anmälde hotet till
Ronneby kommuns säkerhetssamordnare men det hela resulterade inte i någon
åtgärd och det kan man ha funderingar kring.
Den gången var det en insändare författad av Sune Håkansson
som hade retat upp politiska motståndaren Jan-Erik Wildros. I insändaren
föreslogs att kommunen skulle bygga ett nytt äldreboende i Johannishus istället
för att restaurera Ålycke. Rådet Håkansson då fick av Wildros var – ”Visa dig
inte ute efter mörkrets inbrott.” Allt enligt Håkanssons anmälan till
säkerhetssamordnaren.
Naturligtvis är det beklagligt när hotelser uttalas i sammanhang
som inte har med sammanträden och debatter att skaffa. Samtidigt får vi inte
negligera vad detta ger för signaler till allmänheten/väljarna när politiker
sig vara hotade. Om det sedan är hot riktade mellan politiker eller mot
politiker från allmänheten har ingen betydelse. Det är uttalade hot som sänder
signaler om otrygghet.
Förtroendevalda politiker borde veta bättre än att i skydd av mörker och åhöra vittnen uttala hotelser när en fråga inte avgörs på ett sätt som man själv har önskat.
Då och då är det svårt att förstå vad det är för logik som har varit vägledande när politiker väljer att göra undantag mot gängse regelverk och särbehandlar en grupp människor.
Jag tänker på ett antal seniorer som ihärdigt agerat under sex år för att få samma rättigheter som politiker i kommunala pensionärsrådet i Ronneby kommun men utan framgång. Seniorerna har lämnats utan ersättning med synnerligen vaga förklaringar.
Jag vet att pensionärsrådet (KPR) är ett rådgivande organ
men då uppstår ett antal frågor som måste besvaras:
Vad är syftet med pensionärsrådet?
Är seniorers medverkan viktig?
När särbehandling sker i Ronneby kommun som anges i följande
medborgarförslag måste intrycket bli att ledande politiker inte ser seniorer
som en resurs. Man ser dem över axeln. Tillvägagångssättet kan betecknas som
diskriminering och ålderism.
I Karlskrona kommun behandlar man politiker och representanter för pensionärsorganisationerna på ett likvärdigt sätt. Samma ersättning till alla!
Nu har jag därför lämnat följande medborgarförslag till Ronneby kommun:
Medborgarförslag
I vårt moderna samhälle av i dag är det otänkbart att peka
ut en grupp människor som behandlas avvikande mot gängse regelverk. Det handlar
om demokrati och allas lika värde. Detta borde vara en självklarhet, men är det
ändå inte.
KPR, Kommunala pensionärsrådet, i Ronneby kommun är ett
rådgivande organ som har sex sammanträden per år och som består av politiker
och representanter från kommunens pensionärsorganisationer.
Rådets ledamöter behandlas på olika sätt. Politikerna uppbär
arvode och milersättning medan representanterna för pensionärsorganisationerna blir
utan ersättning. Detta förfaringssätt kan benämnas på olika sätt –
diskriminering eller ålderism. Båda synsätten lika allvarliga.
KPR är ett rådgivande organ och bör jämställas med vilken annan nämnd som helst. Motivet måste väl ändå vara att kommunen skall vara tongivande och i framkant även vad gäller äldrefrågorna. Därför bör seniorers omdömen och livserfarenhet vara av stort värde.
Under lång tid, ca 6 år har det sagts, har
pensionärsorganisationerna gemensamt agerat för ett nytt reglemente där alla
behandlas lika men utan att någon förändring har skett. Undertecknad hoppas att tiden nu är mogen för
en förändring och att alla i nämnden ska behandlas med respekt och med samma
ersättning.
Förslag:
Undertecknad hemställer att Ronneby kommun snarast agerar
för ett införande av lika behandling vad avser sammanträdesarvoden och
bilersättning för alla ledamöter i Kommunala pensionärsrådet.
Vännen ringde i eftermiddags. Han öppnade samtalet med frågan –”Har du hämtat dig från chocken?” Jag drog in luft för ett svar men hans skratt ekade snabbare än mitt svar.
Det han åsyftade var naturligtvis förmiddagens cirkusföreställning, en snäll benämning på det som hade utannonserats som årets första partiledardebatt i riksdagen.
Chockad var jag kanske inte. Jo, en aning men jag hade förberett mig på det värsta och det blev tyvärr precis så som jag hade befarat.
Det började med en statsminister helt utan makt som läste upp något som skulle passa hela det församlade liberala gänget – ”Vi i mitten”. Helt urvattnat! Till intet förpliktigande. Hade jag inte vetat förutsättningarna för den nygamla statsministern hade han lika gärna ha fått mig och fundera över hans hälsotillstånd. Han balanserade verkligen på den slaka lina som nu är hans nya hemvist, skarpt övervakad av Mp, L och C.
Fortsättningen blev inte mycket bättre, snarare sämre.
Bottennappet måste ha varit när annars välslipade munlädret Annie Lööf begärde replik på Stefan Löfven och valde att ta upp ämnet hamnarbetarstrejken som det visade sig att de två naturligtvis redan var helt överens om. Tablå! Centerns hittills allvarligaste magplask.
Inte helt oväntat var det Ebba Busch Thor som plockade hem
nya poäng i sina olika angrepp på bred front. I hennes fall kan man verkligen
tala om äkta opposition.
Hennes sammanfattning av bostadsfrågan var svidande och enda gången som ishavsluften tycktes svepa in mellan bänkraderna i riksdagen. Hon kommenterade frågan:
”Kapitalet höjer hyrorna och staten bostadsbidragen.” En känga till partierna i januariuppgörelsen och hon fortsatte:
”Frågan om äldreboendet finns inte ens nämnd i
73-punktsprogrammet. Vart tog den frågan vägen, dundrade hon och av bara farten
gav hon vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt en rungande örfil med orden:
”Vänsterpartiet har visat sig vara politiskt impotent!” Naturligtvis åsyftande att Sjöstedt röstade gult och släppte fram Stefan Löfven men trots detta anser sig vara häftigt ute efter att fälla regeringen.
Ja, Jonas Sjöstedt gick så långt i dag att han t o m vädjade till moderaterna och Ulf Kristersson om att gå samman för att fälla den nyligen tillträdande regeringen! Nu tycks allt vara tänkbart.
Nej, chockad är jag inte men jag har onekligen fått uppleva en synnerligen obegriplig politisk konstellation som kommer att resultera i att varje stor fråga kommer att läggas i ett antal utredningar som beräknas vara färdiga först om fyra år. Om nu nuvarande konstruktion inte kraschlandar dessförinnan. Nödlandningen känns redan som oundviklig. Det som visades upp i dag kan vi vara utan.
Onsdagens partiledardebatt i riksdagen kan bli en av de ovanligaste vi har fått uppleva i efterkrigstid. Vem ska debattera med vem och hur ska de fyra som ingått januariavtalet bete sig?
Det parlamentariska läget är onekligen något dimmigt och oklart
var de nya gränserna för politiskt motstånd ska dras.
Sedan valet 2014 har vi fått vänja oss vid att svensk politik består av överenskommelser. Decemberöverenskommelsen, länge hårt kritiserad, inleddes den 27 december 2014. Alliansen valde att släppa fram socialdemokrater och miljöpartister till att bilda regering. Ett handlande som snabbt kom att knaka i fogarna.
Å nu ännu en överenskommelse, ”Januariavtalet” eller som många har valt att kalla den, ”Januariblåsningen”. Ett 73-punktsprogram som till stor del har dikterats av centern och liberalerna och som nu socialdemokrater och miljöpartister är piskade att genomföra enbart för att behålla makten. Men stopp! Vilken makt? Man har enbart att administrera vad tidigare starkt politiska motståndare har bestämt. Frågan är dock vem som har blåst vem? Allt detta till synes enbart för att Löfven ska få fortsätta som statsminister.
Att fungera som statsminister måste rimligen i dag mest påminna om hur liten makt Kungen har. ”Jag styr”, säger statsministern medan andra råder. Underlig politik som kan innebära att inte enbart Miljöpartiet suddas ut inför ett kommande val. Ett betydande risktagande för flera partier.
Efter valet utropade alla partiledare sig som segrare. Alla
vann men när det skulle till regeringsbildning fick vi väljare vänta rekordlänge
och det är väl bevis nog för att ingen segrade. Därav att det blev en
överenskommelse med ett avtal med 73 punkter.
Det sas också att blockpolitiken skulle vara död i likhet
med alliansen. Alliansen är död och begravd men nu är det nya block som gäller.
S, Mp, C och L är det liberala blocket. M och Kd är det konservativa
alternativet tillsammans med Sd. Vänsterblocket består nu enbart av just
vänstern när S har skyndat höger ut. Vi har således tre nya block – vänstern,
liberalerna och konservativa.
Det har onekligen blivit något enklare för oss väljare och till nästa val kan det bli ännu lättare när fler av nuvarande partier inte ens kommer in i riksdagen. De har suddat ut sig själva genom ännu en tokig överenskommelse. I mångas ögon tokigare än den förra.
Det egendomliga är emellertid att överenskommelser till
trots säger alla att de samtidigt är i opposition. Ja, t o m stark opposition
och argast är naturligtvis Jonas Sjöstedt.
Partiledardebatten i morgon onsdag kan bli dråplig för
att inte säga historiskt rörig. Värre än någonsin
Den politiska diskussionen när det gäller äldreboendet Ålycke i Johannishus blir allt mer motsägelsefull ju fler som yttrar sig. Ska vi väljare kunna förstå vad som egentligen åsyftas måste alla handlingar och beslutsunderlag upp på bordet.
Vem äger t ex ärendet? Är det Äldrenämnden och dess
förvaltning? Är det kommunstyrelsen? Just nu och med anledning av den kommentar
som kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson, m, lämnade i denna blogg
för några dagar sedan ser det mer ut som att det enbart är han som äger frågan
om Ålycke. Han har redan tittat på ett markområde intill affären i Johannishus
som lämpligt för ett nybyggt äldreboende!
Finns det egentligen en övergripande plan för framtidens äldreboende?
I dag låter jag förre ordföranden i Äldrenämnden, Sune
Håkansson, Ronnebypartiet, framföra sina åsikter i ärendet.
Han angriper bl a de röd/gröna. Han skriver:
”När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.”
Han gissar att när ärendet snart kommer upp i fullmäktige är
det mest troliga att det då blir en återremiss. En minoritetsåterremiss kräver
endast 17 ledamöters röster. Inte minst måste Äldrenämnden få yttra sig, anser
han.
Inlägget i sin helhet:
Det nu omdiskuterade äldreboendet Ålycke i Johannishus.
POLITISKA SIDBYTEN I RONNEBY
”Plötsligt ändrade sig den styrande Alliansen, liksom Sverigedemokraterna. Ålycke skall inte byggas om. Kringsvid 50 miljoner kronor blev för mycket. Därtill ifrågasätts om platserna behövs. Även om utomstående kan tycka att en del äldre borde flytta till himmet, så är det de äldre själva, som bestämmer.
De rödgröna,
S, V och Mp, verkar ha varit oinformerade. I Kommunstyrelsens arbetsutskott,
KSAU, deltog man inte i beslutet.
”Beslutet innebär en nedmontering av den kommunala servicen på landsbygden.” Så, ungefär, uttrycker sig den rödgröna ledningen. Också detta är ett formidabelt sidbyte. I arkiven finner jag en mångfald artiklar där jag, och andra, beskyllt S och V för att glömma landsbygden. Nedläggningen av högstadiet i Bräkne-Hoby är ett exempel. Avfolkningen av landsbygden under socialdemokraternas långa regeringsinnehav, försvarat av deras lokala företrädare, glöms inte heller. När S och V nu säger sig försvara landsbygden är det parodi.
Förvisso kan
det vara politiskt lönsamt att satsa på landsbygdsfrågorna, och farligt att
glömma dem. Centern i Ronneby kommun gjorde ett uselt val 2018. Fyra mandat är
ett bottenrekord, långt från de tretton som är toppnoteringen. Internt
ifrågasätts om detta inte är en följd av att landsbygden fått så lite av
kommunala satsningar. Visserligen har Ronnebyhus uppdrag att bygga i de mindre
samhällena, men uppdraget verkar inte verkställas.
Nu är KSAU bara ett beredande organ. Både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige skall behandla ärendet om Ålycke. Min gissning är att beslutet i fullmäktige blir en återremiss. Fullmäktige behöver veta äldrenämndens tankegångar om framtiden.
Detta har
varit äldrenämndens problem. Alliansens ledning har mer än en gång kört över
nämnden. LOV-beslutet är det klaraste exemplet. Beslutet om att tillåta privata
etableringar var alls inte utrett. Nu torde Attendo bygga 54 lägenheter. 54
lägenheter ger uppenbara kostnadsfördelar. Ålyckes 30 lägenheter skulle bli
dyra, men skulle medföra högre avgifter till Attendo. Kommunens betalning till
privat utförare skall motsvara de egna kostnaderna.
Äldreförvaltningens
problem idag är att man inte alls vet när Attendos lägenheter står klara. Det
omöjliggör en rimlig planering. Därtill synes reglerna för den privata driften
behöva en rejäl översyn. Kommunledningen brydde sig inte mycket om
äldreförvaltningens invändningar. Nu torde det behövas ett nytt beslut.
Att avveckla Ålycke går inte att göra i en handvändning. Det torde behövas en del, förvisso billiga, lägenheter i trygghetsboenden. Återigen är problemet. Ronnebyhus och kommunstyrelsen, som är ansvariga för trygghetsboendena, gör sig ingen brådska. Helst skall man inte flytta på de äldre. De, som idag bor på Ålycke, bör i möjligaste mån få sluta sina dagar där. Därför kommer det att ta två-tre år att avveckla.
Därav följer att det mycket väl kan bli en valrörelse till om äldreomsorgen i Gamla Listerby kommun. Renovera Ålycke eller bygga något modernt, eller inte bygga alls?”
Jag hajade till när jag i tidningen Sydsvenskan fick ögonen på rubriken ovan. Jag har en seniorkollega som deltar i den verksamhet som beskrivs i artikeln. Jag har inte hört av henne på några veckor så nu är frågan om hon tillhör en av de som har ”träffats”?
Det är ett 20-tal som deltar i seniorskolan som nu har övergått till att bli en renodlad seniorsportskola som genomförs i Genarp. Först ägnade man sig åt tennis och golf vilket visade sig vara helt ofarligt och dessutom trivsamt. Inga skador alls.
Men nu handlar det om skjutning och där är syftet enligt tidningsrubriken inte bara att träffa en tavla utan också att träffa vänner.
Förklaringen är lika enkel som vanligt när det gäller att tolka tidningars rubriksättare som vill vara roliga. Denna gång blev det en extra pricksäker rubrik som har fått berättigad uppmärksamhet även på riksnivå.
I dag fredagen den 18 januari 2019 har riksdagen fattat ett historiskt beslut att återvälja en gammal regering men med två borgerliga stödpartier, liberaler och centerpartister. Efterkrigstidens svagaste regering, säger merparten av politiska bedömare.
Stefan Löfven är åter på banan som statsminister men med minsta möjliga stöd i riksdagen. 115 ja, 153 nej och med 77 som avstod. Fler nej än ja!
Han hotas redan med avsättning från två fronter. Den ena om han genomför fri hyressättning och urholkar arbetsrätten och från andra hållet om han inte genomför liberal politik enligt överenskommelsen.
Två historiska beslut är därmed tagna. Alliansen är begravd, likaså blockpolitiken. Tur kanske att det inte var fredagen den 13. Mest lättad och lycklig över dagens beslut var onekligen talmannen Andreas Norlén.
