Girig nonchalans mot skattebetalarna

I Ronneby är det inte bara barns spöklekar i samband med Halloween som skrämmer och upprör allmänheten. Nej, desto mer skrämmande är vad vissa politiker åstadkommer i sitt sätt att sko sig själva.

De flesta vet vid det här laget att det handlar om politikers dubbla ekonomiska uttag för uppdrag som dom redan har ersättning för i sina fasta arvoden. Det har såväl politiker lokalt som experter påtalat. Ändå hävdas i vissa fall, naturligtvis av dom ertappade, att reglerna för kostnadsersättningar är svåra att tyda och därmed skulle det i några av fallen vara helt legalt att debitera till betydande belopp. I något fall handlar det om miljonbelopp.

Det som gör mig och andra skattebetalare i Ronneby rosenrasande och för****de är att det nu har avslöjats att uttag genomfördes på samma sätt i Ronneby redan för drygt fyra år sedan. Den gången var det ledande politiker i kommunstyrelsens arbetsutskott som under två år hade tagit ut felaktiga kostnadsersättningar för nästan 100 000 kronor.

Revisorerna påpekade naturligtvis felaktigheterna och beskedet som lämnades från kommunstyrelsen då var att reglerna skulle ses över och bli tydligare. Nu konstaterar JanAnders Palmqvist, ordförande i den kommunala revisionen, att det arbetet inte har utförts.

”Det verkar inte så,” säger han till Sydöstran, ”med tanke på att man återigen har konstaterat felaktigheter”.

Denna gång är beloppen betydligt större och enligt vad P 4 Blekinge har uppgivit kan det enbart i ett av fallen handla om ett miljonbelopp!! Skattemedel som hade kunnat användas i den kommunala verksamheten.

Den här gången har girigheten koncentrerats till utbildningsnämndens ordförande, Åsa Evaldsson, moderat. I hennes fall ifrågasätts såväl ersättning för förlorad arbetsinkomst som ersättning för arbetsuppgifter som redan ingår i en ordförandes arbetsuppgifter och som därför regleras i ett fast arvode.

Den girighet som avslöjades 2018 – 2019 slutade med att felaktiga belopp återbetalades Nu har kommunstyrelsens ordförande, Roger Fredriksson i fullmäktige sagt att så ska ske även denna gång, men med tillägget, om juridiken så godkänner!

Jag menar att såväl girighet som en utbredd nonchalans gentemot oss skattebetalare har fått en betydligt allvarligare innebörd när det avslöjas att kommunstyrelsen helt enkelt har struntat i att tydliggöra och skärpa reglerna för extra kostnadsersättningar. Alltså ersättningar till sig själva.

Om man inte ens har bemödat sig sig om att under nästan fem års tid se över regelverket hur ska vi då kunna lita på att åtgärder vidtas när det åter igen viftas med såväl utredning som att förtydliga ansvarsfördelningen mellan kontrollstationerna personalutskott och löneavdelning. Jag får nästan intryck av att det gäller att skriva regler som kan tolkas och kringgås på olika sätt, så att ”juridiken” har svårt att sätta ned foten.

Samtidigt säger oppositionsrådet, Ola Robertsson, s, ”att själva reglementet inte är så otydligt som påstås från vissa håll. Det står uttryckligen vilka uppgifter som ingår i det fasta arvodet!”

Kommunstyrelsens agerande, eller brist på agerande, de senaste fyra åren kommer för lång tid framöver att kasta en mörk skugga över vissa ledande politiker, om vi ens vill ha dom kvar.

När girigheten segrar över förnuftet

Jag kan inte förstå. Kan inte ta in det. Vad är det som händer hos en person när girigheten segrar över förnuftet?

Den som redan har, vill ha mer, är en ofta använd förklaring bland människor som inte heller förstår när en väl etablerad och omtyckt medborgare tar ett snedsteg i livet. Är det rent av så att makt förblindar eller är det så enkelt att det handlar om ren och skär girighet?

Det jag försöker förstå är hur en aktad och duktig politiker som Heléne Björklund i Sölvesborg kunde försätta sig i den situation som nu allvarligt svärtar ner hennes hittills uppnådda status som politiker.

Att under tre månader ta emot dubbla löner till ett värde av drygt 383 000 kronor (127 000 per månad) och samtidigt tro att ingen ska uppröras av detta är aningslöst och utmanar trovärdigheten.

När man som ny riksdagsledamot ska sätta sig in i ett omfattande arbete på plats i Stockholm och samtidigt på distans sköta ett ansträngande uppdrag som kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg krävs det omänsklig kraft. Har man inte det, ja, då är det också bevisat att något av uppdragen måste ha missgynnats. Och har man inte till hundra procent fullgjort arbetet, vilket i detta fall är mer än förståeligt, ja, då ska naturligtvis en reducering av arvodet vara det mest naturliga alternativet.

Jag är en av många som har beundrat Heléne Björklund i hennes egenskap som politiker. Jag känner henne inte personligen men å yrkets vägnar var jag med när hon efter valet 2006 tog vid efter Jens Åberg på posten som kommunstyrelsens ordförande.

Ett tufft uppdrag att som kvinna bryta ett mångårigt manligt ledarskap. Hon klarade uppgiften med bravur och överlevde också den extra hårda granskning hon utsattes för av just sin företrädare Jens Åberg i hans egenskap som revisor.

Helén Björklund har alltid varit rak och tydlig och jag kommer speciellt ihåg ett svar hon gav i en intervju 2014:

”Jag har ju inget jobb, min tillvaro är ju som förtroendevald och det är i den roll jag agerar”.

Ett intressant svar, inte minst därför att när hon fällde denna kommentar hade hon varit kommunstyrelsens ordförande i åtta år.  Man kan således inte beskylla henne för att vara ung och aningslöst blåögd.

För mig har det varit en självklarhet att hon verkligen velat leva upp till de ideal som arbetarpartiet socialdemokraterna har velat stå upp för.

Naturligtvis tänker jag i detta fall också på den nästan hysteriska jakt på vinster i välfärd och skola som just socialdemokratin har gjort sig känd för.

När då girigheten slår rot hos en av de egna partiföreträdarna, som i detta lokala fall, ja, då måste trovärdigheten omprövas. Då har tidigare erfarenhet inte längre bärighet.

Jag är inte förbannad, inte heller arg. Däremot är jag djupt besviken och överraskad över att en person som under lång tid skapat en förtroendefull och gedigen bild av sin person nu har hemfallit åt den girighet som hon själv och andra s-märkta politiker har velat utrota. Ska denna nedfläckning på något sätt kunna tvättas bort återstår bara en rimlig handling från Heléne Björklunds sida – att offentligt be om ursäkt och betala tillbaka det arvode som hänger samman med ett av uppdragen. I annat fall kommer hon för all framtid ha noll trovärdighet i sin politiska gärning.