Kategoriarkiv: fria ordet

Kvinna ersätter Emma Stjernlöf?

Publicerat av

Beskedet från Moderaterna vem som ska ersätta Emma Stjernlöf som ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden dröjer. Möjligen kan dröjsmålet bero på brist av lämpliga kandidater.

Tre har nominerats och dessa är Gustav Nilsson, Anders Lund och Elin Petersson.

Gustav Nilsson, född 1949, har varit riksdagsledamot och lämnade riksdagen efter valet 2014. I dag är han ledamot Regionfullmäktige, ersättare i regionstyrelsen och ledamot i Hälso- och Sjukvårdsnämnden.

Anders Lund är i dag ordförande i Vård- och Omsorgsnämnden i Ronneby.

Elin Petersson är kommunpolitiker från Karlshamn. Har plats i kommunstyrelsen och fullmäktige och är politisk sekreterare för Moderaterna i Region Blekinge. Hon är dessutom ledamot i Moderatkvinnornas styrelse.

Den som är lättas att ersätta på sina nuvarande uppdrag är onekligen Gustav Nilsson med mångårig och bred erfarenhet.

Svår att ersätta på ordförandeposten i Ronnebys Vård- och omsorgsnämnd är onekligen Anders Lund. Jag ser ingen naturlig efterträdare på den posten. Dessutom har han häcken full med tanke på de ekonomiska besparingar som nämnden står inför. Kan han trots allt ersättas tror jag han har hyfsat goda möjligheter att åta sig uppdraget som regionråd och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Däremot sätter jag en rejäl slant på att det blir Elin Petersson som efterträder sparkade Emma Stjernlöf. Att hitta en ersättare som politisk sekreterare kan inte vara så svårt även om det gäller Moderaterna. Elin Petersson har ett gott rykte även utanför de egna leden och anses vara en produktiv och drivande kraft. Elin Petersson återfinns också på listan med nominerade kandidater till Blekingemoderaternas riksdagslista som ska formas efter att medlemmarna har röstat.

Hälso- och sjukvårdsnämnden sammanträder den 23 september och då ska också ersättaren vara på plats för att svinga ordförandeklubban.

Nu sitter vi mellan ”hötapparna” igen

Publicerat av

Regeringen släpper, med stöd av Folkhälsomyndigheten, på restriktionerna när det gäller den pågående pandemin. Flertalet jublar över beskedet som träder i kraft den 29 september, men experter och anställda inom sjukvården har svårt att stämma in i den hyllningskören.

Experter, bl a smittskyddsläkaren i Blekinge, Bengt Wittesjö, anser att regeringens beslut kom alldeles för tidigt. I Malmö finns områden där endast 25 procent av befolkningen är vaccinerad. Dessutom har det kommit alarmerande signaler om att flera äldreboenden i landet har måst stängas på grund av nya utbrott. Personal som endast var till hälften vaccinerade har fört in smittan.

Så nu sitter vi som utgör den breda allmänheten och tvingas bete oss likt åsnan mellan hötapparna. Åsnan kunde inte välja hötapp och följden blev därför att den dog av hunger.

Med den liknelsen vill jag säga att vi också har två val att göra. Ska vi lita på regering och Folkhälsomyndigheten eller ska vi lita till experter som är obundna och fria? Håll med om att valet är svårt. För min del litar jag mer till experter som på nära håll inom sjukvården har följt processen. Jag kan inte fjärma mig från tanken att regeringen nu grovt har svikit den sjukhuspersonal som man tidigare har omhuldat och hyllat.

Naturligtvis borde regeringen ha satt press på den stora gruppen ovaccinerade som av skiftande skäl har struntat i att ta sitt samhällsansvar. Först när hela befolkningen är vaccinerad kan vi släppa på restriktionerna, borde budskapet ha varit.

Nu hör och läser jag i dag att det kan bli aktuellt med ett regelverk som riktar sig till ovaccinerade. Bra besked från Folkhälsomyndigheten men det regelverket borde ha varit på plats redan när regeringen kom med glädjebeskedet om slopade restriktioner.

Naturligtvis har myndigheten lyssnat in experters kritik men varför ska det hela tiden behövas långtgående protester och bevishänvisning för att rätta till uppenbara kunskapsluckor.

Kritik har också riktats mot regeringen som fått höra att det rör sig om populism och att starka grupper inom samhället har fått pressade politiker att agera snabbare än vad rutin och kunskap tillåter.

Jag vet och förstår att vaccinerade fullt ut (två sprutor) har ett bra skydd och inte behöver bli allvarligt sjuka eller dö. Men när smittan nu ännu en gång sprider sig i landet och tar sig in på äldreboenden på grund av bristfällig vaccinering hos personalen, ja, då har såväl Folkhälsomyndighet som regering handskats ovarsamt med ett virus som fortfarande gör sig gällande i vårt samhälle.

Tittarstorm fick SVT att backa

Publicerat av

I fjol höstas lät SVT meddela att man skulle lägga ner programmet ”Det sitter i väggarna.” Programmet ansågs bara locka äldre tittare, i detta fall de över 50 år. TV-ledningen ville satsa på yngre tittare.

Omedelbart kom det en tittarstorm av sällan skådat slag. De som blåste i gång stormen som snabbt hade orkanstyrka var naturligtvis ”den äldre publiken”. Men chocken måste ha varit högst påfallande när det visade sig att även den yngre generationen ville rädda programmets fortsatta existens. Det är ju framför allt den generationen som vill och orkar satsa på att köpa renoveringsobjekt som de vill stöpa om.

”Unken inställning från SVT,” sa bl a SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson. Eriksson krävde att SVT skulle förklara varför de inte tycker att äldre tittare är lika mycket värda som yngre. Ingen ville svara på den frågan men det kom ett annat svar…

SVT fick snabbt backa och redan efter en knapp veckas hård blåst gav SVT upp och i kväll torsdag drar sjunde säsongen i gång.

Allt är som vanligt vilket betyder att programledarna Erika Åberg och Rickard Thunér är beredda att fortsätta att hjälpa husägare att ta reda på husens historia och vilka levnadsöden som har utspelat sig.

Jag vet många yngre, alltså inga pensionärer, som i kväll sitter bänkade och ler lyckligt åt TV-skärmen. Eller hur Urban Jönsson?

Släpp seniorerna loss – det är höst

Publicerat av

Jag kan inte låta bli att travestera komedin från 1975 – ”Släpp fångarne loss – det är vår!”

I nästan två år har det för många handlat om ensamhet. Utsatthet. Risker. Avskildhet. Långa och ovissa behandlingar på intensivavdelningar. Inte minst har det handlat om tidsperspektiv.

Du vet, tio sekunders väntan på att en dator ska utföra ett kommando. Då är tio sekunder en evighet. Ställ detta mot ett och ett halvt års isolering. Och då räknar jag snällt.

För mig och säkert många andra 70-plussare kommer ett visst datum för alltid att vara förankrat i våra hjärnor – nämligen den 10 mars 2020. Jag hade varit på ett föreningsmöte. Vi hade skämtat om ett virus som säkert var starkt felbedömt av experter.

Lite förkylning är väl inget som kräver krigsrubriker (stora och feta bokstäver) hade vi skrattat.

Den kvällen fick vi Blekingar veta att det första fallet av Covid 19 hade drabbat Blekinge. Följderna av detta vet vi först nu när bara fyra månader återstår av ännu ett år. Vi vill tro och hoppas att vi har den värsta utsattheten bakom oss. Men vi kan inte vara säkra.

Vi äldre har fått våra två vaccinsprutor och ska därmed vara räddade från allvarligare konsekvenser när mutationen nu tar nya vägar. Men vi är fortsatt försiktiga och vi har tagit VÅRT sociala ansvar.

Den organisation som jag arbetar för, SPF Seniorerna, vågar nu tro på en ny, säker och fri gemenskap. Men inget kommer att bli som före Pandemins intåg. Vi måste hela tiden tänka på avstånd och handhygien.

I vår organisation gläder vi oss åt den nya tiden och det gör vi genom att bjuda in lite drygt 200 medlemmar från våra 16 föreningar i länet. Vi bjuder in till ”Sommarfest”. Vi bjuder på mat och underhållning med intressanta föreläsare. Festplatsen är väl vald och fullt naturligt föll valet på Eringsboda Brunn, placerad i ett av länets vackraste naturområden.

För egen del ska det bli riktigt spännande att åter få träffa en tidigare radiokollega, Ingrid Thörnqvist. Hon var den röst som Blekingarna först av alla fick lyssna till när Radio Blekinge invigdes den 29/8 1977. Nu har hon mer än 35 års erfarenhet av utrikesfrågor bakom sig och har rapporterat från Östeuropa och Tyskland. Hon var i Berlin när muren föll och rapporterade för SVT.

Nu är hon också känd som författare. Debuten handlade om svensken Carl-Gustaf Svingel som med hemliga räddningsaktioner hjälpte människor att fly från Östtyskland. På plats i Eringsboda ska hon berätta om bokens tillkomst, ett arbete som bl a innebar att hennes forskning ledde till svenska kungahuset och drottning Silvia.

”Sommarfesten” kommer också att innehålla den spännande distriktsfinalen i frågesporten ”Hjärnkoll”. Vinnande lag får representera Blekinge vid riksmästerskap senare i höst.

Så – släpp seniorerna loss det är höst. Starten för ett nytt spännande verksamhetsår men med bibehållen försiktighet och bejakande av förekommande restriktioner. Fest blir det men ingen dans.

Stig Martinsson har satt punkt

Publicerat av

Följande text var den 25 augusti 2021 publicerad i Blekinge Läns Tidning. Tidningen var hans arbetsplats under 39 år. Han var under merparten av anställningstiden platschef i Ronneby.

I Ronneby har det bara funnits en lokalredaktör av rang. Han var det dygnet runt. Fanns han inte på redaktionen visste alla hans privata telefonnummer. Var det riktigt allvarligt åkte man hem till honom i Risatorp.

Stig Martinsson var helt enkelt Blekinge Läns Tidning. Han kände naturligtvis allt och alla och långt efter sin pensionering skrev han runor till tidningen om personer som slutat sitt jordeliv. Nu har han definitivt också satt punkt för egen del. Känns onekligen mäktigt att nu vara den som minns honom som vän och skicklig journalist.

Jag hade nöjet att få lära känna Stig under sent 1960-tal. Det var då jag som oprövat journalistämne placerades på BLT:s lokalredaktion i Ronneby. Jag kommer väl ihåg hur jag våndades när jag mäkta imponerad studerade hans snabba hantering av skrivmaskinstangenterna.

Han hade ett förflutet från TT:s redaktion i Malmö och var helt outstanding när han med hjälp av axeln höll telefonluren på plats intill örat och samtidigt knattrade ner sina långa referat. Blixtsnabbt och felfritt är bara förnamnet.

För Stig var journalistyrket ett kall där ingenting var omöjligt. Detta kan bäst beskrivas med snöstormen som den 11 januari 1968 isolerade hela länet med 65 centimeter snö och vindar på 30 meter per sekund. Varken tåg eller bilar kom fram. Men lokalredaktören tog skidorna till hjälp och såg till att åtminstone prenumeranterna i centrala Ronneby fick sin tidning.  För Stig var det det mest naturliga och självklara sättet att lösa tidningsdistributionen i ett akut läge.

Stig hade svårt att göra människor besvikna och därför ställdes han inför svåra samvetskval när Ronneby-Postens mångårige redaktör Oskar Bengtsson 1969 bad att få skriva för BLT, ja, frilansa som det heter. Oskar var produktiv till tusen och det gav Stig problem. Han tog snällt emot manusen men gömde dem snabbt i en skrivbordslåda, som snabbt blev överfull. När Oskar påtalade en onödigt lång väntan på publicering drog Stig ut lådan och valde fritt, men först efter att den gamle redaktören lämnat redaktionslokalen och vänt ryggen åt en personal som naturligtvis var helt införstådd med problematiken i att inte såra en äldre och aktad redaktör.

BLT arrangerade under många år Luciafirandet i Ronneby. Stig var en hängiven föreningsmänniska och i detta fall var det Ronneby Simsällskap man samarbetade med. Arrangemanget gav BLT gott renommé och möjlighet till inkomster i form av annonser vilket var den naturliga drivkraften i samarbete mellan redaktion och annonskonsulent. Ett år blev en av BLT:s yngre reportrar försenad till arrangemanget och kom dit först sedan alla hade lämnat idrottshallen. Stig menade att han åldrades flera år under denna tillställning eftersom hans egen tidning inte var på plats. Noggrann och plikttrogen som han var.  

Osviklig lojalitet kan utövas på olika sätt. Man kan som Stig Martinsson vara lojal mot sin tidning som arbetsgivare. I det fallet fanns det inga genvägar men han kunde också vara lojal gentemot en olycklig och ångerfull medmänniska.

När gamla Ronneby brunn brann ner en natt i november 1959 var alla på det klara med att en mordbrännare måste ha varit i farten. Stig har berättat att han kort efter branden fick besök av en man som ville lätta sitt hjärta. Mannen berättade att han tänt eld på hotellbyggnaden.

Stig har offentligt berättat om besöket och att han lovat mannen att hålla tyst. Ett tungt löfte för en journalist men samtidigt ett rörande bevis på hur Stig Martinsson var som medmänniska.

Vi är många före detta kollegor men även nu aktiva journalister som har rika minnen att se tillbaka på med värme och uppskattning av att ha fått dela en äkta lokalredaktörs innersta tankar och syn på sitt uppdrag.

Stig Martinsson blev 92 år och efterlämnar makan Maiken och sonen Anders.

Bengt Mauritzson, f d BLT- medarbetare, lärling och mångårig vän till Stig.

Magnus Carlsson har gått i mål

Publicerat av

Magnus Carlsson, hyllad löpare i såväl orientering som friidrott, har i dagarna lämnat jordelivet efter en längre tids sjukdom.

Magnus växte upp i Kallinge och det var naturligt för honom att redan tidigt välja idrotten. Hans pappa Gustav var hans föredöme, men i det fallet handlade det om fotboll för Kallinge SK.

Redan som 12-åring valde Magnus att börja med orientering och då i Skogsvandrarnas klubbtröja. Klubben finns inte längre, bara minnen som bl a har formats i en tidigare utgiven bok ”Skogsvandrarminnen” i vilken Magnus naturligtvis också har lämnat spår.

Orienteringsfenomenet Leo Gustavsson beskrev Magnus insatser på följande sätt:

”Magnus var en mycket bra löpare, en begåvad idrottsförmåga som kunde blivit bra i en mängd grenar.”

Magnus inledde sitt tävlande i orientering 1959 och det blev naturligtvis en rad ungdomstävlingar med många bra resultat innan de större uppgifterna väntade inom mångkavlarna där han var en pålitlig löpare med många framgångar.

Magnus var också framgångsrik som terränglöpare. Han representerade IF Udd i Karlshamn innan Carl-Johan Ekelund, KA 2:s oförglömliga ledare, satte klorna i honom. Hans paradgren var 3 000 meter hinder som han också fick möjlighet att utöva i landslagströjan ett antal gånger. Bl a ”Finnkampen” var något som lockade Magnus.

Det är således en mångkunnig och framgångsrik löpare som vi idrottsintresserade Blekingar minns med stolthet. Men så var han också skolad och tränad i ljuvliga hemmaterrängen intill Sänksjön norr om Kallinge.

Föräldrarna Gustav och Signe var hängivna supportrar och stöttare till Magnus där Gustav aldrig svek en träning eller tävling som tidtagare.

Magnus har nu efter lång tids sjukdom nått målet. Må han vila i frid. Vi är många som gläds över att ha fått dela hans intresse i samma klubbdress. I år skulle han fyllt 74 år.

Regionvalet redan förlorat för Alliansen

Publicerat av

Moderaterna i Region Blekinge upplever nu en politisk härdsmälta. Dom har själva skapat den och har nu fått hela Alliansen med i fallet.

Efter att regionrådet och tillika ordförande i Hälso- och sjukvården, Emma Stjernlöf, i dag avgått med omedelbar verkan kan inget längre rädda den politiska ledningen. Valet nästa år är redan kört. Misstagen blev för många.

Inget skäl i världen kan ursäkta att Moderaterna under nästan ett helt år, inför en chockad offentlighet, totalt misslyckats med att lösa personliga motsättningar. Lägg där till att man på ett osedvanligt grovt sätt har lurat befolkningen i västra Blekinge.

Man utlovade en närakut och det blev en telefonlinje. I dag avslöjar SVT Blekinge dessutom att det blir Region Halland som svarar när västblekingar som behöver akut hjälp ringer 1177. Alltså inte den s k närakuten i Karlshamn. I detta fall kan inget parti som ingår i Alliansen fråntas ansvar.

Personmotsättningarna inom Alliansen som har pågått under mer än ett år, blev kända för allmänheten när ett brev daterat juni 2020 plötsligt blev offentligt. Då fick motsättningarna en betydligt djupare betydelse och var inte enbart riktat mot Emma Stjernlöf.

Det visade sig att gruppledarna i alliansen, Lars Karlsson, C, Erik Lindborg, Kd och Nils Ingmar Thorell, L, redan sommaren 2020 skrivit ett brev till Gunnar Strömmer, Moderaternas partisekreterare i riksorganisationen där dom var allvarligt oroade över Lennarth Förbergs ledarskap.

”Vi ser risken att Alliansen i Region Blekinge faller sönder med det nuvarande Moderata ordförandeskapet i Regionstyrelsen,” skrev gruppledarna i Alliansen.

I båda fallen har det handlat om personkemi men den egentliga orsaken till haveriet har vi som allmänhet bara fått gissa oss till. Frågan är också vad som har skett i närtid eftersom Emma Stjernlöf så sent som i juni berättade att hon tänkte sitta kvar till den sista september för en lugn överlämning till sin efterträdare.

Varför har då motsättningarna inom Moderaterna inte kunnat lösas på nästan ett år? Ingen vet men visst tusan måste man kunna kräva mer av politiska ledare än vad som har visats upp i detta fall.

Detta inlägg ska inte ses som ett försvarstal av Emma Stjernlöf. Därvid saknar jag allt för många detaljer. Däremot är jag påläst när det gäller vad som ledde fram till att man avskedade dåvarande Hälso- och sjukvårdsdirektören Lars Almroth 2019. Även i den ”affären” hade Stjernlöf en framträdande roll.

Inte heller då fick allmänheten veta på vilka grunder Almroth sas upp. Det mumlades om olika syn på hur sjukvården i Blekinge bäst skulle skötas. I potten låg också betydande protester från ett stort antal sjuksköterskor som protesterade mot en hög personalbrist. Bakomliggande orsaker till samarbetsproblem saknas således inte.

Faktum kvarstår dock. Emma Stjärnlöf var den regionpolitiker som var klart outstanding i antalet personröster räknat. Ingen enda kom i närheten av hennes 770 röster. Man kan undra igen, hur gick den förhandlingen till när Lennarth Förberg med endast 199 personröster fick ersätta avgående regionordförande Moderaten Alexander Wendt från Karlshamn. Ronneby med enbart 2 mandat och Karlshamn 3. Karlskrona dominerar med 5 när det gäller Moderaterna.

Men som sagt, när Moderaterna i Region Blekinge nu har avsatt sitt eget regionråd då måste de också vara beredda att inför väljarna redovisa vad som har lett fram till denna högst ovanliga åtgärd.

Normalläge – är det ens möjligt?

Publicerat av

Vi har lämnat jordens varmaste månad – juli – bakom oss och halva augusti har redan runnit undan. Ja, runnit är väl att överdriva. I alla fall när det gäller Johannishus med omnejd. Men andra, runt om i världen, har fått för mycket nederbörd. Hus har vräkts omkull av framrusande vattenmassor. Många människor har drunknat. Bränder har rasat och rasar fortfarande och gör människor hemlösa.

Här i Sverige anser många att pandemin är över, och lever därefter. Experterna är frustrerade och ber till högre makter för att vi ska slippa ännu en uppgraderad variant av pandemin.

Nu letar vi alla efter vårt tidigare normalläge. Vi som är föreningsaktiva har sakta men säkert börjat röra på oss. Möten genomförs nu med vissa restriktioner och i nästa månad ska de folkliga slussarna öppnas på vid gavel. Planeringen är i alla fall den och alla törstar efter gemenskapen.

Givetvis önskar jag att den positiva utvecklingen ska kunna fortsätta. Men då gäller det enbart den globala pandemin. Kan den någonsin betvingas? Jag tänker på hur orättvis världen är. Fattiga länder lämnas därhän utan möjlighet till livgivande vaccin. Medan den rika delen av världen tänker egensinnigt på sig själva och tackar nej till vaccin! Solidariteten tycks ljusår borta. En tanke – kan vi då någonsin nå tillbaka till normalläge? I det här fallet det normalläge som rådde före pandemins anfall mot jordens befolkning.

Samma tanke gäller för mig när det gäller de akuta klimatförändringarna. Hur många larm om höjda temperaturer med följdverkningar i form av extremväder, översvämningar och bränder ska det behövas för att väcka nutidsmänniskan?

När FN:s senaste klimatrapport presenterades för en vecka sedan, trodde jag och säkert många med mig att det skulle hända stora saker som presskonferenser runt om i världen där länders ledande politiker berättade om drastiska och omedelbara åtgärder. Men intet av detta självklara har inträffat.

Det hette ännu fram till för några år sedan att vi skulle förbättra miljön för att våra efterlevande skulle få en bättre framtid än den vi själva fått uppleva och till stor del förstört. Vi talade om att väl förvalta den miljö vi har fått till låns. Inget av detta gäller i dag. Nu är det de unga som ensamma reagerar och ger oss bilder av det som sker. Ett exempel: ”vi blir till grodor som sakta kokas ihjäl av världens alltmer uppvärmda vatten.”

Rapporten från FN:s klimatpanel IPCC visade med all tydlighet, och ännu en gång, att klimatet förändras på grund av oss människor. Ja, vem annars?

Vem ska ta den moraliska ledarrollen? Eller snarare – vilka? Vad ska ytterligare behövas i form av extremväder och annat fanstyg för att nå ens en liten gnutta reaktion.

Jordens befolkning består tydligen av enbart fåntrattar som inget begriper. Man gör som strutsen, stoppar huvudet i marken. Även marken är snart för varm för en verklighetsflykt.

Det är detta jag tänker på när även jag vill ha tillbaka normalläget. Är det ens möjligt att nå normalläge?

Att FN:s klimatrapport skulle komma i just semestertid var ju tusan så olämpligt och felbedömt!